Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Lag om åldersgränser vid uthyrning och försäljning av dator- och tv-spel

Interpellationsdebatt 7 juni 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 8

Thomas Bodström (S)

Anf. 97 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Birgitta Sellén har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta dels för att införa en lag som innebär att barn inte kan köpa eller hyra dator- och tv-spel som innehåller våldshandlingar, dels för att hjälpa barn, ungdomar och föräldrar som behöver hjälp och stöd när de upplever problem med sådant datorspelande. Lagstiftningen innehåller redan flera bestämmelser som förbjuder spridning av spel med våldsinslag. Enligt reglerna om olaga våldsskildring är det straffbart att sprida bilder som närgånget eller utdraget skildrar grovt våld eller som skildrar sexuellt våld eller tvång. Andra bestämmelser gör det straffbart att yrkesmässigt eller i förvärvssyfte ge barn tillgång till ingående och verklighetstrogna skildringar av våld eller hot. Vidare finns det en straffbestämmelse som träffar vissa former av spridning av bilder som kan verka förråande bland barn och ungdomar. Lagstiftningen är ett viktigt redskap men det krävs även andra åtgärder av olika slag, inte minst för att ge föräldrar och barn stöd. Föräldrarna och det allmänna har, tillsammans med dem som tillverkar och tillhandahåller spelen, ett gemensamt ansvar. Det är viktigt att ha en dialog med de unga och att arbeta för information om spelen och tekniska verktyg som kan reglera åtkomsten till spel. Det är också viktigt att branschen arbetar med självreglering, bland annat åldersrekommendationer och kontrollerad försäljning till unga. En gemensam europeisk konsumentinformation och märkning av dator- och tv-spel drivs sedan år 2003 av branschen, den så kallade PEGI-märkningen. Myndigheterna arbetar med frågan från olika perspektiv. Det statliga Medierådet har i uppdrag att sprida fakta och ge vägledning om skadlig mediepåverkan till barn, unga och vuxna och att driva på mediebranschens självreglering. Medierådets uppdrag omfattar dator- och tv-spel samt Internet. Arbetet med att utveckla åtgärder av dessa slag pågår fortlöpande.
Birgitta Sellén (C)

Anf. 98 Birgitta Sellén (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Först vill jag tacka justitieministern för svaret. Jag har mötts av irritation och lätt aggression sedan jag ställde denna interpellation. De flesta interpellationer möts av ett väldigt litet intresse från medierna och folket, men så är det inte med denna. Tidningar, radio och olika intressenter har hört av sig. Det har också kommit många mejl där avsändarna säger att de kommer att följa denna debatt med stort intresse. Det är bra, tycker jag, för frågan om tillgängligheten när det gäller våldsamma datorspel är värd att uppmärksammas. Men naturligtvis är jag medveten om att intresset har olika inriktning. Många anser att utvecklingen är positiv, medan andra, till exempel jag, tycker att utvecklingen och tillgängligheten är väldigt oroande. Tidigare i vår hade en partikamrat till justitieministern en debattartikel i Aftonbladet om våldsspel på nätet. Han lyfte fram det otydliga ansvarsutkrävandet när det gäller datorspel och säger att det måste införas tydligare regler. Svaret från personer som jobbar inom datorspelsvärlden kom väldigt snabbt: "Datorspel är det snabbast växande kulturuttrycket i vårt samhälle." Underförstått måste vi därför gilla läget - så kändes det. Jag ställer mig därför frågan: Vari ligger kulturen i grymma våldsspel? Den frågan tror jag att även justitieministern har svårt att svara på. Herr talman! Det finns naturligtvis ansvarskännande producenter av datorspel. Det är inte för att stjälpa deras arbete som jag anser att vi behöver se över om det behövs en lag för att ge föräldrar och försäljare ett verktyg för att kunna stoppa barns och ungdomars köp av våldsamma spel som inte är avsedda för minderåriga. Seriösa producenter borde i stället känna sig sporrade att utveckla fler spel som inte är våldsamma om vi tar fram tydligare regler eller lagstiftar om hur uthyrning och försäljning ska gå till. Kan vi från Sverige påverka och förhindra att det finns våldsspel på Internet och i spelförsäljningsbutiker? Nej, jag inser att det är oerhört svårt. Men om alla länder drog åt samma håll borde det vara möjligt. Alla länder säger sig ju vilja "barnens bästa". Därför har länder runtom i världen anammat FN:s barnkonvention. Jag tycker att det blir lite av ett löjets skimmer över den när det känns som att vi inte ens försöker följa den. Kan då vi från Sveriges sida lyfta fram frågan och visa att vi ser allvarligt på att ungdomar som inte är myndiga kan köpa eller hyra våldsamma spel? De bestämmelser som finns om olika åldergränser är bara rekommendationer. Det är därför som jag tycker att vi bör utreda om en lag med åldergränser är en framkomlig väg. Det kan synas långsökt i vissa personers ögon. Men det skulle nog vara avskräckande för en del föräldrar att låta sina barn köpa eller hyra ett spel som är förbjudet för barn och unga som är under 16 eller 18 år. Man bryter ju inte så gärna mot lagen. Mina tankar och jämförelser går i samband med detta till piratkort när det gäller tv-kanaler. I Norge finns det en lag som förbjuder piratkort. Enligt information som jag har fått innebär det att normännen inte är speciellt benägna att skaffa piratkort. De köper i stället programkort på laglig väg. Därför tror jag att en lag om åldersbegränsning vid försäljning och uthyrning av datorspel skulle kunna fungera. Men föräldrarna har givetvis ett stort ansvar. Jag återkommer till den saken i nästa inlägg.
Thomas Bodström (S)

Anf. 99 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det finns risk för upprepning, men jag vill bara säga följande: 1. Det finns lagstiftning som sätter gränser. 2. Vi ska inte tro att det just är en utvidgad lagstiftning som är modellen. 3. Jag är den förste att hålla med om att det finns direkt olämpliga spel. Det är inte sådana som man vill att ens barn ska använda. Men jag är kanske inte av den uppfattningen att detta i första hand är en lagstiftningsfråga. Dels är det naturligtvis föräldrarna som måste ha en bra kontroll, dels arbetar vi brett i regeringen med myndigheter med hur det förhåller sig - Medierådet, Ungdomsstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling, inte minst den sistnämnda. Vi kanske ska vara lite försiktiga med att dra alltför långsiktiga slutsatser om hur skadligt det är med tanke på att de undersökningar som gjorts ännu inte har bevisat detta. Jag säger inte motsatsen, men jag vill inte heller bara ställa upp på det. De undersökningar som har gjorts har ännu inte visat det.
Birgitta Sellén (C)

Anf. 100 Birgitta Sellén (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tror - kanske lite optimistiskt - att om vi bestämmer oss för att införa en lag mot köp av våldsspel för personer under en viss ålder då lagstiftningen inte är tillräcklig, som jag ser det, skulle det vara en trygghet för dem som jobbar i butiker och säljer eller hyr ut våldsspel. Det skulle vara ett stöd för föräldrar att hänvisa till. Även om det alltid är föräldrarna som har ansvaret för vad barnen får göra är det inte alltid så lätt att säga nej, eller man kanske inte heller riktigt vet eller håller koll på vad barnen har för spel. Låt mig ge ett exempel som visar att de regler som finns inte fungerar. Det var en pappa som med sin tioåriga son gick in i en spelbutik. Tioåringen tog ett våldsspel som det stod 18+ på. Försäljaren frågade: Hur gammalt är barnet? Tio år, svarar pappan. Ja, säger försäljaren, det här är en väldigt våldsam film, så jag rekommenderar att inte köpa den. Men pappan säger: Vi köper den ändå, för pojken vill ha den. Då har föräldrarna, som jag ser det, givetvis brustit i sitt ansvar. Men hade det funnits en lag och försäljaren hade kunnat hänvisa till att det är förbjudet att sälja till tioåringen, tror jag att det kanske hade gett en tankeställare till den oförståndige föräldern. Justitieministern säger i svaret att lagstiftningen är ett viktigt redskap. Det kan jag tolka som att Thomas Bodström kan tänka sig att se över lagstiftningen. Det lät lite så i svaret. I samma andetag säger ministern att det är viktigt med en dialog om det gemensamma ansvaret för föräldrar, tillverkare och dem som tillhandahåller spelen. Det ena utesluter inte det andra, anser jag. Föräldrarnas ansvar ska vi inte ta ifrån dem, men dessvärre finns det föräldrar som inte bryr sig om vad deras barn gör eller vad de kanske spelar för spel med grannars barn. Jag vet att olika myndigheter ser på denna fråga från olika perspektiv och att arbetet med att utveckla åtgärder pågår fortlöpande. Men det är tyvärr så att tillverkarna hela tiden ligger långt före de åtgärder som vi försöker vidta. Det finns tillverkare som hellre ser på möjligheten att tjäna stora pengar än tänker på vad som är bra för de ungdomar som ska spela de olika spelen. Datorspelsmarknaden lever i ett laglöst land i Sverige, och det är föräldrar och i viss mån lärare som får bära ett stort ansvar för att barn och ungdomar ska skyddas mot grova datorspel. Det är inte rimligt att föräldraansvaret ska vara så stort och att de regler som finns bara fungerar till en viss del. En återförsäljare som blev intervjuad i en tidning i min hemtrakt i samband med att jag hade lämnat den här interpellationen sade till journalisten: "Den åldersrekommendation som finns idag är bra, så länge återförsäljarna följer den och informerar." Svaret andas att rekommendationerna inte fungerar. Ungdomsstyrelsen har tittat på hur datorspelandet påverkar ungdomar, och de säger: "Datorspel har blivit allt viktigare i många ungdomars vardag och de lever och mår som andra unga. Samtidigt kan spelandet vara ett problem för en mindre grupp unga." Det är just denna mindre grupp unga som jag oroar mig för. Det är säkert så att det finns problem med våldsspelen för bara en liten grupp av dem som spelar, några av dem som lever sig in i spelet och blir en del av spelet. Och det, tycker jag, kan jämföras med alla som dricker alkohol. Vi vet inte vem som blir alkoholist. Samma sak kan det vara med våldsspel. Vi vet inte vem som blir våldsbenägen.
Lars-Ivar Ericson (C)

Anf. 101 Lars-Ivar Ericson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Datorspel kan vara bra. Man kan stärka sin intellektuella förmåga och även andra färdigheter. Men det finns också många negativa effekter av datorspel. Barn och ungdomar sitter kanske 30 timmar per vecka med datorspel, och det är inte bra. Amerikanska forskare har kommit fram till att barn och ungdomar som spelar datorspel på tider då de egentligen borde sova löper en förhöjd risk att bli överviktiga. Anledningen är att det hormon i kroppen som begränsar aptiten och får oss att känna oss mätta minskar med minskad sömn. I leksaksaffärer och varuhus i Sverige säljs spel med budskap som: Hugg huvudet av en asiat, Meja ned en pensionär med din bil, Besök prostituerade, Drick whisky tills du spyr. Det finns ett spel som heter Powerbabe, och där vinner man poäng genom att mobba de andra speldeltagarna. Det nya Internetspelet Gay uppmanar: Skjut ihjäl nakna bögar. Misslyckas du blir du våldtagen. Ja, det finns många avskräckande exempel. Vad gör då samhället för att motverka skadliga datorspel? Ja, man har en åldersmärkning, men hur fungerar den? Det finns en undersökning gjord bland fem leksaksbutiker i Skandinaviens största leksakskedja, BR Leksaker, som visar att butikerna säljer spel med åldersmärkningarna 16+ och 18+. Det gör man trots att de huvudsakliga målgrupperna för denna leksakskedja är barn i åldrarna 0-10 år. De våldsamma spelen står bland barnspelen, ofta på låg, åtkomlig höjd. Undersökningen visar också att butikspersonalen har dålig kunskap om PEGI-märkningen, den märkning som anger lämplighet med avseende på våldsinnehåll, droger, sex med mera. I vissa butiker vet personalen inte vad PEGI-märkningen innebär. I ett fall tipsade personalen om ett spel avsett för 16-åringar som present till en tolvåring. Det finns ingen lag som tvingar butikerna att följa PEGI-rekommendationerna. Jag undrar om det inte är så att ministern bör tänka om. En lagstiftning kanske är enda möjligheten att undanhålla de mindre barnen från de våldsamma spelen. Det kan inte vara meningen att barn i tio- eller tolvårsåldern ska få tillgång till Postal 2 där man använder olika skjutvapen för att meja ned motståndaren. Där anges möjligheten att dämpa ljudet genom att trä en levande katt över pipan. Det är många otäckheter. Postal 2 har totalförbjudits i Nya Zeeland. Försäljningen av spelet kan ge upp till 235 000 kr i böter eller fängelse i ett år. I USA pågår också en skärpning av lagen om datorspelsförsäljning. Då tycker jag att det vore rimligt att vi även i Sverige övervägde en lagstiftning mot dessa våldsamma datorspel.
Thomas Bodström (S)

Anf. 102 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill än en gång lyfta fram några jämförelser. Vi har tydliga lagar om åldersgränser vid försäljning av alkohol och tydliga åldersgränser för barn att gå på bio. Därför är det naturligt att även ha en lag som gäller vid försäljning och uthyrning av tv-spel och som inte bara rekommenderar utan verkligen talar om vad som gäller. Tyvärr kommer vi med en lag inte åt alla spel. Vi kommer inte åt spelen på Internet. Jag tänker på internationella spel när jag säger Internet. Det kan ändå vara en signal till föräldrarna om att bättre hålla koll på vad deras barn spelar om man har tagit ett stort ansvar för att se till att de här bestämmelserna finns. Justitieministern sade också i sitt svar att hur skadligt det här är vet vi inte riktigt och att det undersöks. Jag vet att det undersöks i Sverige. Men det finns ju erfarenheter från till exempel USA, där FBI säger att alla de mord som har skett i skolor begås av sådana som är besatta av våldsamma datorspel. Vi kan ju också dra lite erfarenheter av det. Jag tror inte att vi svenskar är speciellt annorlunda. Oerhört många föräldrar säger: Vi vet inte hur vi ska söka hjälp när våra barn drabbas av det här. Det är bara 5 % som vet vart de ska vända sig av alla dem som har barn som drabbas. Finns det ingenting ni kan göra för att ge dem upplysning så att de vet hur de ska hantera problemet?
Birgitta Sellén (C)

Anf. 103 Birgitta Sellén (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag skulle vilja ta med åhörarna på ett besök på ett Internetcafé. Här kan tio- och tolvåringar spela Grand Theft Auto, ett av de grymmaste och våldsammaste spel som finns på den svenska marknaden. Ur innehållet läser jag: Offrens halsstumpar blöder som fontäner när man skjutit huvudet av dem och blodsdroppar stänker upp på kameralinsen när man går loss med motorsågen på en golfspelare. I ett annat spel handlar det om att knycka en bil, plocka upp en hora, sätta på henne och mörda henne för att få tillbaka de pengar hon just tjänat. Ord som är ofta förekommande i spelet är nigger och motherfucker . Då undrar jag: Är det inte möjligt att stoppa de yngre från att spela? Nej, det är så att ägaren till Internetcaféet tar emot betalningen och därefter får spelaren, oavsett om han eller hon är under tolv år, ett lösenord och kan sedan hitta alla de spel som finns på Internet och själv välja vad man vill spela. Att låta barn spela de spel som har en högre åldersrekommendation är alltså inte olagligt på detta Internetcafé. Jag undrar verkligen om inte ministern, som är juridiskt skolad, har någon åsikt om hur man kan komma åt de datorspelsställen som inte respekterar åldersgränserna. Finns det verkligen ingen lagstiftning som är tillämplig? Det lär finnas en lag som handlar om att man inte ska tillåta otillåten utlämning. Den kanske är användbar i detta sammanhang.
Lars-Ivar Ericson (C)

Anf. 103 Lars-Ivar Ericson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag skulle vilja ta med åhörarna på ett besök på ett Internetcafé. Här kan tio- och tolvåringar spela Grand Theft Auto, ett av de grymmaste och våldsammaste spel som finns på den svenska marknaden. Ur innehållet läser jag: Offrens halsstumpar blöder som fontäner när man skjutit huvudet av dem och blodsdroppar stänker upp på kameralinsen när man går loss med motorsågen på en golfspelare. I ett annat spel handlar det om att knycka en bil, plocka upp en hora, sätta på henne och mörda henne för att få tillbaka de pengar hon just tjänat. Ord som är ofta förekommande i spelet är nigger och motherfucker . Då undrar jag: Är det inte möjligt att stoppa de yngre från att spela? Nej, det är så att ägaren till Internetcaféet tar emot betalningen och därefter får spelaren, oavsett om han eller hon är under tolv år, ett lösenord och kan sedan hitta alla de spel som finns på Internet och själv välja vad man vill spela. Att låta barn spela de spel som har en högre åldersrekommendation är alltså inte olagligt på detta Internetcafé. Jag undrar verkligen om inte ministern, som är juridiskt skolad, har någon åsikt om hur man kan komma åt de datorspelsställen som inte respekterar åldersgränserna. Finns det verkligen ingen lagstiftning som är tillämplig? Det lär finnas en lag som handlar om att man inte ska tillåta otillåten utlämning. Den kanske är användbar i detta sammanhang.

Dokument

den 21 april

Interpellation 2005/06:361 av Birgitta Sellén (c) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Lag om åldersgränser vid uthyrning och försäljning av dator- och tv-spel

Tempot i samhället är mycket högt och det är dyrt att leva. Många föräldrar måste arbeta mer än tidigare för att få ekonomin att gå ihop.

En stor del av föräldrarna i Sverige betalar mer än 50 % av sin nettolön i hyra. De skuldtyngda föräldrarna tvingas jobba heltid och övertid för att kunna betala sina räkningar. Många är tröttkörda när de kommer hem från jobbet. Hemma väntar dessutom mer arbete. Middagen ska tillagas och kläderna tvättas.

Barnen får mindre tid tillsammans med sina föräldrar. Detta resulterar i att många barn flyr in i datorspelens interaktiva värld. Där kan barnen själva styra handlingen och få bekräftelse på att de duger genom att få höga poäng i spelen. Många barn spelar våldsamma dator- och tv-spel där de lär sig att använda våld och att döda.

Det finns korttidsstudier som visar att barn och ungdomar blir mer aggressiva av att spela våldsamma dator- och tv-spel.

Justitiekanslern (JK) har därför åtalat en leksakshandlare i landet för olaga våldsskildring i datorspel. Åtalet gäller det våldsamma datorspelet Postal 2.

1999 sköt två elever ihjäl tolv skolkamrater och en lärare på Columbine High i Colorado i USA. Enligt den amerikanske psykologen och före detta överstelöjtnanten Dave Grossman hade gärningsmännen vid Columbine inspirerats till massakern av det våldsamma datorspelet Doom. ”Det här är precis som Doom” ska gärningsmännen i Columbine ha sagt.

FBI säger att den viktigaste gemensamma faktorn vid samtliga skolmord i USA har varit att gärningsmännen är som besatta av datorspel. FAS (Forskningsrådet för arbetsliv och social vetenskap) har satsat 1,1 miljon kronor i ett forskningsprojekt vid IPM (Institutet för psykosocial miljömedicin), Karolinska Institutet. Man kommer att mäta stresshormon hos pojkar som spelar våldsamma datorspel. Forskningsledare är Frank Lindblad vid IPM. Projektet har startat på en skola och beräknas vara färdigt vid årsskiftet, efter det att han har gjort en långtidsstudie.

Lärare i grundskolor anser att barnen spelar dator- och tv-spel för ofta och för länge. De är trötta i skolan och skolarbetet blir lidande. Skolsköterskor berättar att många barn har problem med ögonen för att de spelar dator- och tv-spel för ofta och för länge.

På uppdrag av organisationen Fair Play gjorde opinionsinstitutet Gallup en undersökning bland 1 000 föräldrar till barn i åldern 11@18 år. Föräldrarna klagar på att barnens datorspelande går ut över skolarbetet och att barnen rör sig för lite och blir socialt inkompetenta. Endast 5 % av föräldrarna vet vart de ska vända sig om de behöver hjälp och stöd. Därför bör ett initiativ tas för att inrätta ett nationellt hjälpnummer, som kan hjälpa och stötta dem som är i behov av hjälp. Det gäller såväl för barn och ungdomar som för föräldrar.

14 % av föräldrarna känner sig helt maktlösa och därför anser jag att man bör se över lagen om uthyrning och försäljning av dator- och tv-spel. Det är inte acceptabelt att våra barn och ungdomar ska komma i kontakt med allt våld som de möter via dessa spel, våld som de sedan riskerar att ta med sig ut i verkliga livet.

Organisationen Safe Game, för barnsäkert spel i dator- och tv-spel, vill ha en lag om åldersgränser vid uthyrning och försäljning av dator- och tv-spel, detta för att skydda barnen och ungdomarna från skadeverkningar av de våldsamma datorspelen där de lär sig att använda våld och att döda. Det finns visserligen en åldersmärkning på spelen, men det är bara rekommendationer och inte tvingande. Det innebär att en tioåring kan, och får, köpa ett våldsspel som rekommenderas för åldern 18-plus. Spel där man lär sig att döda.

Jag anser att det är viktigt att vi i Sveriges riksdag ser över de lagar som finns när det gäller uthyrning och försäljning av den typ av spel som jag beskrivit ovan.

Mina frågor är därför till justitieministern:

1.   Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidta för att införa en lag som innebär att barn inte kan köpa eller hyra dator- och tv-spel som innehåller våldshandlingar?

2.   Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidta för att hjälpa barn, ungdomar och föräldrar som behöver hjälp och stöd när de upplever problem med ovan beskrivna datorspelande?