Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kvinnoforum

Interpellationsdebatt 8 juni 2005
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 4

Hans Karlsson (S)

Anf. 139 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Annika Qarlsson har frågat statsrådet Jens Orback vilka åtgärder han avser att vidta för att Stiftelsen Kvinnoforum ska få sina utlovade medel för redan utfört arbete samt vilka åtgärder han ämnar vidta för att ett så allvarligt rätts- och demokratiövergrepp mot en liten civil samhällelig aktör inte ska upprepas. Ansvaret inom regeringen är så fördelat att jag ska besvara interpellationen. Regeringen beviljade under perioden den 1 juli 1997 till den 31 december 2001 Stiftelsen Kvinnoforum sammanlagt 17 825 000 kr för ett projekt om metodutveckling av program för kvinnor som är eller riskerar att bli arbetslösa. Prövning av stöd till projektet har getts för ett år i taget, och det har aldrig funnits något löfte om ytterligare utbetalningar eller bidrag. Stiftelsen Kvinnoforum inkom i oktober 2000 med en ansökan om fortsatt stöd om 7 000 000 kr till projektet för 2001. Regeringen avslog i februari 2001 denna ansökan. Efter diverse kontakter med Regeringskansliet inkom Stiftelsen Kvinnoforum med en förnyad ansökan om sammanlagt 3 498 500 kr för att bland annat slutföra projektet. Regeringen beviljade i juni 2001 Stiftelsen Kvinnoforum högst 700 000 kr till en slutfinansiering av projektet. Genom beslutet tog regeringen en tydlig ställning till att inte bevilja ytterligare medel till projektet. Stiftelsen Kvinnoforum begärde dock ånyo i december 2004 att få utbetalt 4 300 000 kr för projektet. Regeringen beslöt att inte ta upp ansökan till prövning eftersom regeringen redan genom beslutet i juni 2001 tagit ställning för att inte bevilja ytterligare medel till projektet.
Annika Qarlsson (C)

Anf. 140 Annika Qarlsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag får tacka så mycket för svaret, även om jag inte är riktigt nöjd med det. Det överensstämmer inte riktigt med hela sanningen. För att de som eventuellt lyssnar eller läser protokollet i efterhand ska veta vad Kvinnoforum handlar om ska jag kort beskriva vad Kvinnoforums projekt har gått ut på. Det vi diskuterar i dag handlar om ett arbetsmarknadsprogram, Vägar till arbete för kvinnor. Det är kvinnor som, om man ska använda statsrådets vokabulär från ett seminarium i förra veckan, står sist i kön. Man har jobbat med det övergripande syftet att utveckla metoder som ökar möjligheterna för marginaliserade grupper av kvinnor att närma sig arbetsmarknaden och att sprida erfarenheter, förhållningssätt och metoder till aktörer i befintliga system. Man har jobbat med kvinnor som inte har haft stora förutsättningar från början. Det finns en god måluppfyllelse. 85-90 % av kvinnorna har kommit på väg. De har fått tillbaka tron på sig själva och sina resurser. Den inblandade personalen från aktuella kommuner har fått energi och tillförsikt att lyckas i sitt arbete. Det har gett dessa kvinnor markant ökade möjligheter, och givetvis har samhällskostnaderna minskat väsentligt. Om vi ser på detta kvantitativt handlar det om 550 flickor och kvinnor som har deltagit i utförandeverksamheter, och mer än 450 flickor och kvinnor har deltagit i kortare verksamheter. Det är fråga om 90 000 verksamhetsdagar som ingår i de 17 miljoner statsrådet pratar om. Skulle vi räkna på de kvantitativa målen kan vi se att vi har sparat in säkerligen minst det dubbla. Kvinnoforum är försiktiga och säger 20 miljoner kronor i indirekta besparingar och ökade inkomstskatteintäkter samtidigt som det har blivit vunna erfarenheter, material har producerats. Framför allt har det varit fortsatt verksamhet hos samarbetsparterna. Det är många fler parter än Kvinnoforum som ingår i detta. Vi kan se att det har varit otroligt lönsamt för både finansiärer och skattebetalare. Det viktigaste värdet är de personer som finns i verksamheterna: Mia, Sofi och Lena. Jag har försökt tydliggöra att det har varit lite underliga beslutsvägar med kort framförhållning - eller till och med efterförhållning. När regeringen fattade sitt beslut 1997 var det för ett år i taget. Men det framgick tydligt att det var fråga om ett femårigt projekt man ansökte om. Vägen fram till de olika åren har varit lite annorlunda. Jag skulle gärna vilja höra några kommentarer. Första ansökningsåret blev det ett beslut om 5 miljoner. Nästa år, som var ett valår, blev det, på begäran av ansvarigt departementsråd, att ansökan skulle tas vid sidan om och att det inte fick vara fråga om mer än en och en halv miljon. Det året fick man 1,625 miljoner. För ansökan år tre var uppmaningen att lämna ansökan direkt till ministern och inte till tjänstemän i regeringsdepartementet. Det var likadant även för ansökan år fyra. Eftersom projektet då var etablerat, och det var ett år kvar, lämnades ansökan för år fem direkt till departementet, som är den normala hanteringen av ansökningar. För att göra det tydligt användes även det som hade saknats för ansökan år två. Det var därför det var en stor summa det sista året. Då fick man uppmaningen att komma in med en ny ansökan som sedan avslogs i maj 2004. Då hade man redan kommit halvvägs in i verksamhetsåret och hade inte någon möjlighet att avsluta det hela. Därför återupprepar jag min fråga från interpellationen. Det här är ett allvarligt övergrepp, och jag skulle gärna vilja ha kommentarer.
Hans Karlsson (S)

Anf. 141 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det här är en av de mer anmärkningsvärda interpellationer som jag har haft. Jag har bara ett enda svar att ge, och det har jag gett i mitt interpellationssvar. Jag kan upprepa det, men det kommer inget mer från mig i dag. Stiftelsen Kvinnoforum har under 1997-2001 beviljats 17 825 000 kr till projektet. Därutöver beviljade regeringen ytterligare högst 700 000 kr till en slutfinansiering av projektet. I och med det beslutet har regeringen tagit ställning för att inte bevilja ytterligare medel till projektet. Bakgrunden till att avbryta stödet till projektet är regeringens prövning av det samlade underlaget i ärendet. Jag vill återigen poängtera att det aldrig har funnits något löfte från regeringen om att löpande lämna bidrag till projektet. Prövningen av stöd till projektet har getts för ett år i taget, och det har aldrig funnits något löfte om ytterligare utbetalningar eller bidrag.
Annika Qarlsson (C)

Anf. 142 Annika Qarlsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! När argumenten tryter höjer man rösten. Det fanns en utvärdering som råkade hamna väl i tid tillsammans med detta. Det fristående företaget Inregia AB gjorde hösten 1998 en utvärdering på uppdrag av Arbetsmarknadsdepartementet. Den utvärderingen var positiv. Utvärderingen godkändes ej av ansvarigt departementsråd. I stället uppdrog han åt IFAU, där han själv satt i styrelsen, att göra en ny utvärdering. IFAU är en statlig myndighet som utvärderar statliga arbetsmarknadspolitiska insatser, inte civila aktörer. Utvärderingen gjordes av studenter som inte hade erfarenhet av utvärdering, av arbetsmarknadsåtgärder, av idéburna verksamheter, av genderperspektiv och av arbete med marginaliserade grupper. Kvinnoforum föreslog vid flera tillfällen att det skulle hållas arbetsmöten och seminarier kring utvärderingen. Men alla förslag avvisades. Flera erfarna arbetslivsforskare lovade att delta. Man hade dessutom flera forskare anställda som hade kunnat vara med i en del av arbetet. Kvinnoforum är en känd aktör när det gäller utvärdering av verksamheter i Sverige såväl som internationellt. De har till exempel uppdrag av UNDP för att utveckla metoder för utvärdering när det gäller just empowerment med kvinnor. I slutet av 2000 publicerade IFAU en pressrelease där Kvinnoforum pekades ut som ohederliga, att de till exempel inte hade kunnat redovisa deltagare i projekt, att de hade för få deltagare i projekten och att de inte skötte den ekonomiska redovisningen. I samma veva tog regeringen beslutet att avbryta projektet. Vad än statsrådet säger finns det en tydlig plan för att det var ett femårigt projekt som man gick in i år för år. Senare under året medgav statssekreteraren att det fanns allvarliga felaktigheter i utvärderingen. I samma veva fick man besked om att det enbart blev 700 000 kr, inte de begärda pengarna. Jag kan gå in i detalj i den här utvärderingen och tala om bit för bit vilka felaktigheter som finns. Det har till och med gjorts en metautvärdering, alltså en utvärdering av utvärderarna, som också talar om att på det här planet var det en mycket bristfällig utvärdering. Jag antar att det var den som låg till grund för att regeringen tog det beslut som Hans Karlsson hänvisar till. Utöver de här utvärderingsdiskussionerna var det så att Näringsdepartementet använde det här projektet, som enda program från Sverige, att representera Sverige och Näringsdepartementet i Europarådets slutkonferens inom Social Inclusion Programme . Det om något tycker jag skulle vara bevis för att man har sett att det har varit ett fantastiskt bra arbete man har gjort, som har fått väldigt goda effekter både kvalitativt och kvantitativt. Jag måste då fundera på vad det är som är bakgrunden till att man inte ens ser det här värdet och att det skulle vara olyckligt om det får de effekter som det är på väg att få, nämligen att försätta dem i konkurs. Jag måste återigen komma tillbaka till frågan: Är det rimligt att regeringen skadar en civil samhällelig aktör på det här sättet? Tycker statsrådet att regeringen har agerat rätt och riktigt mot den här organisationen? Tycker man att det är rimligt att det är tjänstemän på Regeringskansliet som fortfarande framhärdar i att Kvinnoforum ej går att lita på?

Dokument

den 24 maj

Interpellation 2004/05:678

 av Annika Qarlsson (c) till statsrådet Jens Orback om kvinnoforum

Regeringen har gjort stort nummer av satsningar på kvinnojourer och på kvinnors organisering. Därför är det mycket märkligt när man får ta del av hur samma regering hanterat och bemöter en organisation, Kvinnoforum, som mycket målmedvetet och professionellt har jobbat med genderfrågor under mycket lång tid. Samtidigt som stora satsningar görs är man beredd att låta Kvinnoforum gå under i stället för att betala ut de 4,3 miljoner som varit överenskommet anslag för utfört projekt med hänvisning till att regeringen inte har något konto att hämta pengarna på.

Kvinnoforum har sedan start 1988 haft både kvinnor och män både i styrelse och bland personal. Kvinnoforums arbete vilar på klassisk feministisk grund. Det betyder att även pojkar och män som föds in i patriarkala strukturer är målgrupp i Kvinnoforums arbete. I utbildning, förändrings- och påverkansarbete, i projekt och så vidare utförs arbetet ibland endast av kvinnor men oftast av kvinnliga och manliga experter tillsammans. Kvinnoforum har inte ideellt arbetande utan kräver lång och djup erfarenhet och kunskap för att kunna säkra kvaliteten i alla insatser. Dessa metoder skiljer Kvinnoforum från de flesta andra aktörer på området.

Kvinnoforum befinner sig i dag i en överlevnadskris. De senaste tre åren har Kvinnoforum haft en svår ekonomisk situation beroende på att regeringen år 2000 med stöd av en fullständigt felaktig utvärdering offentligt anklagade Kvinnoforum för att missköta ett pågående arbetsmarknadsprogram. Detta trots att en tidigare utvärdering visat på rakt det motsatta. Programmet Kvinnors vägar till arbete finansierades till en del av Näringsdepartementet. Denna anklagelse ledde till att Kvinnoforum fick ett flertal andra anslag indragna samt att förtroendet för verksamheten allvarligt skadades. När slutrapport redovisades bad dåvarande statssekreterare Lars Grönlund om ursäkt för hur Kvinnoforum hade hanterats av Näringsdepartementet. Det femåriga projektet har också därefter representerat Sverige i det så kallade Social inclusionprogram som bedrivits av Europarådet. Genom det kan konstateras att arbetet, som offentligt anklagades för att vara misskött, haft en hög kvalitet som varit av stort nationellt och internationellt intresse.

Den ekonomiska förlust som blev resultat av de indragna anslagen, 4,3 miljoner från Näringsdepartementet, kan aldrig hämtas in av en verksamhet som bedriver arbete i projektform. Att Regeringskansliet fortfarande ger felaktig information till samarbetsparter och finansiärer om att Kvinnoforum inte sköter sina uppdrag försvårar deras arbete ytterligare.

Om Kvinnoforum tvingas lägga ned får det följande konsekvenser:

  • 46 skolflickor med multiproblem ställs på gatan. Planeringen är att antalet ska fördubblas till hösten på grund av det behov som finns.
  • De flickor och unga kvinnor som kommer till Xist tjejhus har ingenstans att ta vägen.
  • Ca 80 större projekt med genderperspektiv avbryts.
  • Stöd för de mest utsatta grupperna (flickor utsatta för hedersrelaterat våld, människohandel, tonårsmammor och -pappor, missbrukande kvinnor, med mera) tvingas avbrytas och läggas ned.
  • En internationellt väletablerad aktör som samarbetar med EU, FN och det internationella civila samhället blir tystad.
  • En av de mest effektiva aktörerna som konkret arbetar inom näringslivet med att implementera ett jämställdhets- och genderperspektiv försvinner.
  • Den metod- och ämneskunskap som arbetats upp under 17 år försvinner.
  • En internationellt känd och respekterad aktör försvinner.
  • De mest utsatta grupperna av flickor och kvinnor sviks än en gång då det i dag inte finns någon aktör som kan ta över ansvaret för de frågor Kvinnoforum arbetar med.

Det strider mot all rättspraxis att en regering aktivt agerar för att krossa en professionell aktör som i 17 år arbetat med genderperspektiv, i stället för att värna den. Sedan ett och ett halvt år har Kvinnoforum intensivt försökt förhandla med regeringen om att få resterande betalning för utfört arbete enligt överenskommelse. Men man har fått till svar att inget konto finns för att betala ut pengarna.

Mina frågor till statsrådet är:

1.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Kvinnoforum ska få sitt utlovade anslag för redan utfört arbete?

2.Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att ett så allvarligt rätts- och demokratiövergrepp mot en liten civil samhällelig aktör inte ska upprepas?