kvalitet inom barnomsorgen

Herr talman! Mariam Osman Sherifay har frågat mig vad jag avser att göra för att öka rekryteringen av förskollärare och förbättra förskollärarnas arbetsvillkor samt vilka initiativ jag ämnar ta för att minska barngruppernas storlek. Jag delar uppfattningen att vi behöver nyrekrytera kompetent och välutbildad personal till förskolan med anledning av kommande pensionsavgångar men också för att vi har genomfört omfattande reformer. Fler barn har fått tillgång till förskola genom rätten till förskoleverksamhet för barn till arbetslösa och föräldralediga och eftersom allmän förskola för fyra- och femåringar också har införts. Genom maxtaxan har avgifterna sänkts avsevärt. Sedan 1998 har förskolan en läroplan som nu implementerats i verksamheterna. Högskolor och universitet med lärarutbildning har ett särskilt ansvar att beakta behovet av lärare till förskolan. Regeringen har fastställt mål bland annat för att antalet utexaminerade lärare med inriktning mot tidiga år ska öka. I regleringsbrev har regeringen tre år i följd gett högskolorna och universiteten tydliga signaler om att behovet av lärare i förskolan ökar. Vi avser att senare i vår föra en dialog med lärosätena om vilka åtgärder de vidtar för att examinationsmålen för lärare med inriktning mot tidigare år nås. En förskola som är attraktiv för människor att söka sig till som arbetsplats har bland annat en tydlig ledning och bedriver en verksamhet med pedagogisk kraft och tydlighet. Förskolans verksamhet måste också erbjuda utveckling i arbetet genom kompetensutveckling och möjligheter till karriärutveckling av olika slag, för att olika personalkategorier ska söka sig dit och stanna kvar. Personalens egna möjligheter att planera och organisera arbetet är också viktiga för att förskolan ska upplevas som attraktiv och personalen trivas. Förskolan är dock i första hand en kommunal angelägenhet. Lön, arbetsorganisation och andra anställningsvillkor, som planeringstid, bestäms i förhandlingar mellan arbetsgivare, arbetstagare och deras organisationer. Det är för regeringen en prioriterad uppgift att stimulera rekrytering och utveckling av förskollärare, barnskötare och annan personal i förskolan. Myndigheten för skolutveckling fick därför i februari i år ett uppdrag att initiera informations- och utvecklingsinsatser om det viktiga och nyskapande arbete som pågår i förskolan. Samtidigt som förskolan är en kommunal angelägenhet ska verksamheten kännetecknas av en likvärdig kvalitet i olika kommuner. Regeringen har därför gett Statens skolverk i uppdrag att utarbeta allmänna råd angående förskolans kvalitet. Råden har till syfte att förtydliga verksamheten utifrån nationella krav och mål. Skolverket kommer som en del i uppdraget att redovisa val av kvalitetsområden inom kort. Uppdraget ska redovisas i sin helhet i januari 2005. I regeringens utvecklingsplan för kvalitetsarbetet i förskola, skola och vuxenutbildning har aviserats att en skyldighet att upprätta kvalitetsredovisningar bör införas även för förskolan. Regeringen har därför gett ett uppdrag till Skolverket avseende resultatinformation där bland annat kvalitetsindikatorer som kan användas på nationell nivå ingår. Uppdraget ska redovisas vid årsskiftet. Barngruppernas storlek är en del av förskolans kvalitet. Av Skolverkets lägesbedömning för 2003 framgår att gruppstorlekarna i förskolan, som ökade under större delen av 1990-talet, stabiliserats under senare år till i genomsnitt 17 barn per grupp. Men det är inte bara gruppstorleken som påverkar kvaliteten. Personaltäthet, personalens utbildningsnivå, barn med behov av särskilt stöd, upptagningsområdets karaktär, pedagogiska mål och ambitioner är också av betydelse för kvaliteten. Statsbidraget på en halv miljard kronor för kvalitetssäkrande åtgärder användes 2002 till anställning av 1 400 personer, varav 750 förskollärare. Drygt 65 miljoner kronor användes till kompetenshöjande åtgärder. För att ytterligare öka personaltätheten har regeringen tidigare aviserat att ett riktat statsbidrag till kommunerna för att kunna anställa 6 000 fler förskollärare, barnskötare och annan personal ska införas med början 2005. Mer personal och därmed förutsättningar för mindre barngrupper och ökad personaltäthet är ett led i att stärka förskolans kvalitet. Regeringen har stora ambitioner för kvaliteten i förskolan. Till hösten avser jag att återkomma till riksdagen med en proposition om förskolans kvalitet.

Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret. Sedan vill jag säga att jag är en av många som är stolta över vår förskola. Det är inte bara för att jag är förskollärare, utan för att den svenska förskolan har fått ett fint erkännande i OECD-rapporter vad gäller omfattning, tillgänglighet och synen på barnen. Som kronan på verket har den svenska förskolan föräldrarnas och allmänhetens förtroende. Som socialdemokrat är jag stolt över de reformer som har genomförts vad gäller maxtaxa, allmän förskola för 4-5-åringar samt rätten till förskola för barn till arbetslösa och föräldralediga. Det är faktiskt det första steget i ett livslångt lärande. Trots allt detta interpellerar jag statsrådet eftersom jag vet att många av dem som har en stor del i förskolans framgång och internationella erkännanden, alltså personalen - förskollärare och barnskötare - inom de närmaste åren kommer att gå i pension. Redan i dag kan vi se att det finns svårigheter att få tag i utbildad personal till förskolan. Herr talman! Det som oroar mig mest är den nya lärarutbildningen. I dag studerar blivande förskollärare och blivande lärare tillsammans, med olika inriktningar, under tre och ett halvt år. Det jag tycker är faran i det här är att många väljer bort förskolan och jobbar i grundskolan i stället för att välja att jobba i förskolan. Högskolorna har i dag faktiskt en dålig bild av hur många studenter som kommer att gå ut och arbeta som förskollärare. Jag läste i tidningen Förskolan nr 2 att av de knappt 600 studenterna på lärarutbildningen vid Umeå universitet som startade sin lärarutbildning hösten 2001 visade bara runt 35 intresse för att arbeta inom förskolan. Hösten 2003 var siffran 22 som visade intresse för förskolan, allt enligt Barbro Bergström som är ställföreträdande prefekt vid Umeå universitet. Hon jämför med den tidigare förskollärarutbildningen vid samma universitet, som tog in 90 studenter per år. Jag måste säga att det är oroande att fler och fler studenter vänder förskolan ryggen. Min fråga är: Vad kan det bero på? Jag kan tillsammans med andra förskollärare intyga att det här är ett av de finaste jobb som finns - men det räcker inte. Det måste göras mer för att fler studenter ska stimuleras att välja inriktning mot förskolan. Förskollärarnas arbetsvillkor, som jag har nämnt i min interpellation, måste därför göras mer jämförbara med övriga lärares, även om det är någonting för facket att bita i. Många duktiga förskollärare jobbar just på den punkten. Det kommer säkert att ta lång tid, men vi måste verkligen mobilisera oss. Utbildning måste löna sig. Att studera tre och ett halvt år på högskola måste betyda att det inte är en lek att arbeta med barn, som många tror. Jag gillar inte heller tanken med snabbutbildning av barnskötare. Jag tycker att det skickar fel signaler till många studerande, även om jag vet att tanken inte är att ersätta förskollärarutbildningen utan att detta ska ses som ett komplement.

Herr talman! Vi samtalar om kvalitet i förskolan, om hur fantastisk den verksamheten är och om vilket gott betyg som förskolan får av brukarna. Den kommer ju högst i mätning på mätning där man mäter vilken del av den generella välfärden som brukarna är mest nöjda med. Det är förvisso inte barnen som svarar utan deras föräldrar, men jag tycker att det är ett nog så gott betyg åt dem som jobbar i verksamheten och alla oss som på olika sätt engagerar oss i förskolans verksamhet och i den kvalitet som vi vill se där. Jag vet inte riktigt vilken ände jag ska börja i. I likhet med Mariam Osman Sherifay ser jag också naturligtvis att den nya lärarutbildningen kan ha den konsekvensen att man utbildar sig till förskollärare och grundskollärare. När samma individ kan välja mellan två arbetsplatser där det skiljer i lön, arbetsmiljö, arbetsvillkor, planeringstid och kanske status och respekt för yrket som sådant tror jag att många fler än jag inser att det behövs insatser av olika slag. Huvudsakligen skulle jag vilja säga att det här är en diskussion för arbetsmarknadens parter, framför allt för kommunerna men också för lärarorganisationerna. Vi har ju fortfarande inte sett någon lämna den nya lärarutbildningen. Fortfarande har inte studenterna gjort sina definitiva val. Fortfarande lämnar studenter universitet och högskolor med möjligheten att arbeta både i förskolan och i skolan. Det är en möjlighet för den enskilde att kunna följa barnet under en längre tid och att känna att man har möjlighet att inte jobba i enbart en verksamhet utan ta del av de till viss del olika pedagogiska modeller som används i verksamheterna. I tre år har regeringen i regleringsbrev till högskolor och universitet påpekat vikten av att man utexaminerar inte bara lärare för tidiga år, utan också lärare med inriktning på att arbeta i förskolan. Utbildningen ska vara flexibel, men den ska också motsvara arbetsmarknadens behov. Senare under våren, precis som jag sade i mitt svar, kommer jag att ha en överläggning med samtliga lärosäten för att föra resonemang och diskussioner med dem om hur man arbetar för att uppfylla de regleringsbreven. Jag ser, precis som Mariam Osman Sherifay, att det är väldigt betydelsefullt. Jag tror att det finns olika sätt att satsa på förskolan. Det ena handlar naturligtvis om de satsningar som vi står inför 2005 och 2006 med 3 000 och 6 000 fler förskollärare och barnskötare. Det är ett sätt att visa alla de som tycker att förskolan är viktig, betydelsefull och spännande att det här är en verksamhet som man verkligen ska ge sig in i, därför att den är föremål för både satsningar och mycket beröm. Jag tror att allt färre ser förskolan som det lekis som jag en gång gick på, inte minst med tanke på den läroplan som nu kom för sex år sedan. Högskoleverket har precis gjort en enkät bland alla de studenter som började på utbildningen under 2001 och 2002 för att fråga dem: Var tänker du arbeta? Det ska bli intressant att få ta del av de svaren. Inte förrän till jul kan vi ju annars se vad de verkligen väljer. Jag vill säga något kort om snabbutbildning till förskolan. Mariam Osman Sherifay tillhör ju dem som väldigt nyanserat ändå formulerar sig kring och kanske kritiserar den utbildning som vi ska ha till barnskötare. Jag tror nämligen att vi måste se de två yrkesgrupper som finns i förskolan, barnskötare och förskollärare. Det är inte en snabb utbildning att gå en ettårig utbildning för att arbeta som barnskötare. Jag tror att det är en nödvändig utbildning för att vi ska se till att alla de som arbetar i förskolan har en hög och bra kompetens. Att den kompetensen ser olika ut och att det kanske kommer att medföra ett annat pedagogiskt ansvar för förskolan är något som vi får återkomma till.

Herr talman! Jag tror inte att det är barnskötarutbildningen som jag syftar på utan det är att snabbutbilda barnskötare till förskollärare. Jag menar att intrycket kan bli att yrket som barnskötare är mindre värt. Jag anser att båda behövs, precis som statsrådet säger. Barnskötare och förskollärare bildar ett team kring barnets utveckling, och båda är viktiga. Jag är glad över svaren jag fick, även om mycket återstår att göra. Barngruppens storlek bekymrar mig fortfarande. Jag anser att stora barngrupper påverkar barnets personlighetsutveckling både känslomässigt, socialt, språkligt och intellektuellt. Jag ser verkligen fram emot de satsningar som regeringen har lovat i form av statsbidrag till kommunerna för att de ska kunna anställa 6 000 fler förskollärare, barnskötare och annan personal från och med 2005. Jag uppskattar verkligen regeringens stora ambition att höja kvaliteten i förskolan. Därför kommer jag att med stort intresse följa höstens proposition om förskolans kvalitet.

Herr talman! Det finns ju ingen utbildning föreslagen som snabbutbildar barnskötare till förskollärare. Däremot önskar jag att det finns fler kommuner som funderar över möjligheten att låta dem som arbetar som barnskötare och som skulle vilja utbilda sig vidare till förskollärare får göra det. Det finns ett fåtal kommuner som har gett de förutsättningarna, men det återstår många. 6 000 fler, som Mariam Osman Sherifay nämner, är ju en möjlighet för kommunerna att minska barngrupperna. Jag hoppas att många utnyttjar den möjligheten.