Kunskaperna inom rättsväsendet om brott mot hbtqi-personer

Fru talman! Anna Wallentheim har frågat mig hur jag och regeringen jobbar med att öka kunskaperna om hatbrott mot hbtqi-personer. Vidare har Anna Wallentheim frågat mig hur jag och regeringen ämnar ge kommunerna rätt förutsättningar i deras brottsförebyggande arbete, så att inte hatbrott eller mäns våld mot kvinnor faller mellan stolarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill först understryka att regeringen ser allvarligt på alla former av hot, hat och våld. Regeringens strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck och tillhörande handlingsplan är centrala utgångspunkter för att förbättra hbtqi-personers situation i Sverige. För att stärka arbetet har regeringen i budgetpropositionen för 2024 aviserat ytterligare medel till arbetet för hbtqi-personers rättigheter för åren 2025 och 2026.

Det arbete som Polismyndigheten och andra myndigheter bedriver mot hatbrott är av stor betydelse. Frågans vikt avspeglas av det pågående regeringsuppdrag till Polismyndigheten som syftar till att uppklaringen och lagföringen av hatbrott och andra brott som hotar demokratin ska öka samt till att kompetensen inom myndigheten för att utreda dessa brott ska stärkas. Polismyndigheten är sedan 2020 även en av tolv så kallade hbtqi-strategiska myndigheter med uppdrag att i sin verksamhet främja hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter.

I augusti 2023 ökade regeringen stödet till kommuner och regioner som arbetar för att främja hbtqi-personers rättigheter och möjligheter. Stödet kan ges för projekt som syftar till att främja hbtqi-personers rättigheter och möjligheter i kontakten med kommuner och regioner. Statsbidraget kan även ges till projekt som främjar fysiska och digitala mötesplatser för hbtqi-personer.

Mäns våld mot kvinnor samt hedersrelaterat våld och förtryck är ytterligare allvarliga samhällsproblem som orsakar både fysiskt och psykiskt lidande. Det är viktigt att samhället markerar och agerar kraftfullt mot dessa brott. Regeringen intensifierar därför arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen 50 miljoner kronor i ett treårigt tillskott till arbetet med att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Totalt under 2024 avsätter regeringen därmed drygt 600 miljoner kronor inom jämställdhetspolitiken för området könsrelaterat våld, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, prostitution och människohandel.

Regeringen har även gett Brottsförebyggande rådet och länsstyrelserna i uppdrag att stärka det nationella och regionala stödet till det brottsförebyggande arbetet, bland annat mot bakgrund av att kommunerna sedan den 1 juli i år har ett lagstadgat ansvar för brottsförebyggande arbete. Eftersom det är viktigt att kommunerna har kunskap om hur våld i nära relationer kan inkluderas i deras kartläggningar av brottsligheten har Brottsförebyggande rådet och Jämställdhetsmyndigheten tagit fram ett fördjupat stöd om detta.

Inget anständigt samhälle kan acceptera att personer drabbas av hot, hat och våld. Alla har rätt att skyddas mot våld, och ingen har rätt att begränsa någon annans liv. Regeringen kommer att fortsätta att kraftfullt driva på arbetet för allas rätt att leva som den man är och att älska den man vill.

Fru talman! Hat föder hat. Vi har sett det genom historien, och vi ser det nu. Polariseringen både i världen och i Sverige påverkar ju, och tyvärr ökar den. I detta finns det väldigt få vinnare.

När hatet får fäste drabbar det grupp efter grupp. Det letar sig in på nätet, på arbetsplatser och på skolor. I samtal med representanter från Hbtq+ Socialdemokrater, RFSL och RFSL Ungdom har jag fått information om att hatet nu växer mot till exempel homosexuella, transpersoner och personer med queera utryck.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hör fackförbund vittna om incidenter på arbetsplatser. Jag hör skolor rapportera om en ökning av skällsord inristade på elevskåp. Jag hör historier om hur allt fler barn och unga får svårt att komma ut för sina föräldrar då språkbruket hemma gällande hbtqi-personer blir grövre och tonläget höjs.

Det finns mycket vi behöver göra på många områden för att hbtqi-personer ska känna sig trygga. Vi behöver agera inom många politikområden. Eftersom jag är ledamot i justitieutskottet blir min uppgift såklart att bevaka de områden där jag känner att jag har möjlighet att påverka allra mest.

Självklart är det så att vi på allvar måste få bukt med den utveckling vi ser i samhället. Vi måste se till att våra myndigheter står redo och att de står starka när personer söker sig dit - framför allt när personer söker sig dit för att få hjälp. Människors tillit till våra myndigheter kan göra stor skillnad.

Självklart måste vi agera när människor känner att de inte blir hörda i utsatta situationer. Anledningen till att jag ställde just denna interpellation är att jag i samtal med flera olika hbtqi-rörelser gång på gång fått höra att alltför många människor anser att anmälningar till polisen väldigt sällan får gehör. Människor som utsatts för hat och brott på grund av sin sexuella läggning eller könsöverskidande identitet känner att de inte riktigt tas på allvar och att oförståelsen för att det faktiskt rör sig om hatbrott är stor.

Till dem som lyssnar hemma eller uppe på läktaren vill jag säga att hatbrott kan beskrivas som ett angrepp på mänskliga rättigheter och strider mot principen om alla människors lika värde. Det som definierar ett hatbrott är att gärningspersonen utför angreppet på grund av sin negativa inställning till vissa personers egenskaper. Det kan till exempel handla om hudfärg, etnicitet, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller liknande omständigheter.

För att förtydliga: Det är inte så att du måste passa in på någon av dessa beskrivningar för att det ska anses röra sig om ett hatbrott. Det räcker med att gärningspersonen tror att du har någon av egenskaperna, till exempel att han eller hon tror att du är homosexuell eller muslim, för att det ska räknas som ett hatbrott.

Fru talman! Det finns många delar i ministerns svar som jag ställer mig väldigt positiv till. Det finns många delar som välkomnas inte bara av mig utan av flera delar av hbtqi-rörelsen. Precis som jag har nämnt i andra debatter med justitieministern är det bästa brottet det brott som aldrig begås, och precis som när det gäller all annan brottslighet ska vi alltid jobba förebyggande.

Vad justitieministern måste förstå är att mörkertalet när det gäller brott mot hbtqi-personer anses vara extremt stort. Därför skulle jag vilja fråga ministern: Hur ska regeringen arbeta för att fler människor ska våga anmäla brott utan att de känner att de bara blir ett papper i en hög som aldrig tas på allvar?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Anna Wallentheim för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig inledningsvis understryka att regeringen och, förutsätter jag, kammaren och vårt samhälle i stort ser allvarligt på alla former av hot, hat och våld. Det är en insikt som också är uppfordrande, för vi måste vidta åtgärder på olika sätt för att skapa ett tryck mot de människor i vårt samhälle som trots allt genom hat, hot och våld vill inskränka andra människors frihet att leva sina liv som de själva vill.

Jag tar fasta på det Anna Wallentheim sa om mörkertalet. Det gäller i hög grad denna typ av brottslighet. Det gäller förstås det hat och de hot som riktas mot hbtqi-personer men det gäller också personer som blir utsatta för annan brottslighet. Till exempel har vi på senare tid sett allvarliga antisemitiska påhopp och uttalanden i debatterna. Trots att antalet anmälningar om denna brottslighet gått upp lavinartat säger de flesta bedömare att det ändå bara är toppen på ett isberg. Det betyder att människor som av olika skäl blir föremål för denna typ av hat och hot i alltför liten grad är benägna att anmäla dessa brott. Det kan ha en rad olika orsaker, allt från nära relationer till en rädsla för vad det kan innebära och få för konsekvenser om man står upp för sina rättigheter i det offentliga, vilket man ju gör om man väljer att anmäla ett brott och är beredd att ta den rättsliga process som följer om brottet klaras upp och de skyldiga lagförs.

Man ska också ta fasta på att det finns en rad möjliga skäl till de vittnesbörd som Anna Wallentheim lyfter fram. Det är nog olika saker som kan driva på att klimatet försämras och att utrymmet att komma ut, berätta vem man är eller föra en diskussion om de rättighetsfrågor man brinner för upplevs minska. Exempelvis fördes en hätsk dragqueendebatt som inte precis var den mest framåtsyftande diskussionen som förts i vårt land. Det är också påtagligt att det finns en aspekt av invandringen som i mindre utsträckning än Mainstreamsverige är inriktad på just öppenhet och frihet när det gäller individuella livsval och kanske också förenad med stor repression om man väljer att gå sin egen väg som hbtqi-person eller på annat sätt vill göra ett livsval som strider mot gruppen, kollektivets eller familjens ståndpunkter om vad som är ett rätt och riktigt livsval.

Allt detta sammantaget måste vi som samhälle kunna hantera, och vi måste göra det på olika sätt: strategiskt och metodiskt från politiskt håll med resurssättning för ett viktigt rättighetsarbete. Det är också utomordentligt viktigt att vi ser till att brottsbekämpande myndigheter har detta på radarn och arbetar metodiskt med det, och jag är därför glad över Polismyndighetens uppdrag att öka uppklaringen och lagföringen av hatbrott.

Låt mig i mitt nästa inlägg återkomma till vad vi kan göra för att stärka brottsoffer och deras vilja att polisanmäla och ta strid för sina rättigheter rättsligt.

Fru talman! Ministern nämner flera av de anledningar som jag också har fått höra när jag har träffat personer inom hbtqi-rörelsen. Den ökade antisemitismen och den ökade islamofobin är en grogrund för växande hat även mot denna grupp och gör samhället ännu mer otryggt för dem. Ministern nämner också den olyckliga dragqueendebatten, som ökade polariseringen.

Det oroar mig att människor känner att de inte vågar anmäla brott, och jag blir ledsen när de anser att det inte är lönt. Jag hoppas verkligen att ministern tillsammans med riksdagen fortsätter att kämpa och lyfta upp hur viktiga dessa frågor är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I sitt interpellationssvar påpekade ministern också hur viktigt det är att samhället både markerar och agerar kraftfullt när det gäller mäns våld mot kvinnor. Den bilden delar jag fullständigt. Men är mäns våld mot kvinnor verkligen en prioriterad fråga för regeringen? Varje dag utsätts nämligen flickor och kvinnor i hela landet oavsett bakgrund för trakasserier, våld och sexuella övergrepp. Var tjugonde minut anmäls en misshandel mot en kvinna, och varje månad dödas minst en kvinna av sin nuvarande eller före detta partner när de försöker lämna eller har lämnat förhållandet. Detta våld får alltså ofattbara konsekvenser för de kvinnor som drabbas.

Problemet med hat och hot sträcker sig till alla kvinnor: politiker, skolungdomar, våra mammor, våra systrar och våra döttrar. Detta måste regeringen ta på allvar och agera. Att endast prata om problemet räcker inte. Det krävs konkreta åtgärder för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Det handlar om att förebygga våld, straffa förövarna och ge kvinnor den hjälp och det stöd de behöver.

Ministern och regeringen pratar om satsningar, men i verkligheten ser det annorlunda ut. Speciella organ inom polisen som ska jobba med mäns våld mot kvinnor läggs ned, och nedskärningar i kommunerna gör att det saknas finansiering till skyddade boenden och att kommunernas möjlighet att erbjuda stöd till våldsutsatta kvinnor minskar.

Vi socialdemokrater anser att regeringen måste lägga fram fler propositioner i dessa frågor. Det måste också säkerställas att polisen prioriterar mäns våld mot kvinnor och att kommunerna får det ekonomiska stöd och de resurser de behöver för att skydda drabbade kvinnor och barn.

Tidigare tog vi socialdemokrater fram ett 99-punktsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Utredningar med förslag ligger klara, men förslagen kommer inte till vårt utskott eller till kammaren. Min uppmaning till justitieministern är att agera utifrån dessa färdiga utredningar som är ett resultat av den förra regeringens arbete. Hur ser ministern på detta?

Fru talman! Låt mig först anknyta till en fråga som ställdes i den första omgången, nämligen vad vi kan göra för att fler brott ska klaras upp och för att fler personer som blir utsatta för denna typ av brott både ska våga och vilja polisanmäla. Jag skulle vilja säga att detta kanske är en av de allra största frågorna i ett arbete som är ägnat att stärka brottsoffers ställning. Det handlar om att få den som blir utsatt för eller vittne till ett brott att polisanmäla det och att alla berörda är beredda att tala med polisen och bidra till att så många som möjligt som begår brott får ta fullt ansvar för det.

Både i relation till domstolarna och Brottsoffermyndigheten kommer vi därför att göra ekonomiska och andra satsningar ägnade att möta brottsoffer och vittnen på ett bättre sätt än vad som alltför ofta är fallet i dag inom rättsväsendet. Människor måste förstås också vara motiverade att anmäla brott, och då är det inte minst betydelsefullt att säkerställa att fler brott utreds och klaras upp.

När den nya ledningen för polisen tillsattes i början av månaden var det med ett mycket tydligt förändringsuppdrag. Det handlar om det medborgarnära, alltså de brott som sker i vardagen och som inte är gängrelaterad, systemhotande brottslighet. Det kan vara stölder och skadegörelse men i högsta grad också våld i relationer, mäns våld mot kvinnor, misshandel, hat och hot. Denna brottslighet måste polisen i mycket högre grad än i dag fokusera på och klara upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta i sig kommer att vara motivationshöjande för många att våga och vilja och tycka det vara värt besväret att höra av sig till polisen när man blir utsatt för denna typ av brottslighet.

När det gäller mäns våld mot kvinnor vill jag understryka att det är en given prioritering för regeringen, vilket också återspeglas i de politiska prioriteringar regeringen gör.

Jag nämnde att vi gör en satsning som överstiger många andra budgetsatsningar under senare år på 600 miljoner kronor inom jämställdhetspolitiken just när det gäller könsrelaterat våld, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relation och prostitution och människohandel. Statens budget, alltså den budget som riksdagen nu ska ta ställning till, backar upp den politiska prioriteringen i högsta grad och gör det i högre grad än många andra budgetar vi har sett på detta område under senare år.

Skyddade boenden nämndes, liksom reformer som är ägnade att säkerställa att det är förövaren som lämnar hyreslägenheten och inte offret. Det är en otroligt viktig reform som jag är glad för att vi kan gå vidare med.

När det gäller straffen kan jag inte nog understryka betydelsen av att vi generellt sett i det här landet har straff som återspeglar brottets värde. Jag skulle vilja skicka tillbaka en fråga, om det går bra. När vi i somras presenterade vårt breda grepp om straffen fick jag mycket kritik från socialdemokratiskt håll för att vi inte fokuserade våra straffskärpningar på de gängkriminella, de kriminella nätverken och den systemhotande brottsligheten utan att vi ägnade oss åt någon sorts generell repression som också träffade annan brottslighet. Då ställde jag mig själv frågan: Betyder detta att Socialdemokraterna kommer att rösta nej när vi går fram med välbehövliga straffskärpningar som handlar om mäns våld mot kvinnor eller att det blir obligatoriskt att häkta män som kränker kvinnofriden? Det skulle vara utmärkt med ett klargörande från Socialdemokraternas sida i den delen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaren! Detta med straffskärpningar kommer vi att återkomma till i kammaren. Jag kan väl bara förtydliga att en del av de straffskärpningar där man talar om att barn ska fängslas är vi otroligt kritiska mot. Det tror jag att ministern vet.

Men jag kan redan nu meddela att vi kommer att återkomma i detta arbete, både när det gäller straffskärpningar och när det gäller mäns våld mot kvinnor. Både jag själv och flera kamrater här i riksdagen kommer att ligga på i de här frågorna. Vi kommer att utkräva svar om vi anser att det dröjer, för vi är inte nöjda. Men det får ske i en annan debatt.

Jag skulle vilja avsluta där jag började, nämligen att hat föder hat. I grunden handlar det om mörka krafter som vill piska upp hatet. Det är mörka krafter som vill att våra samhällen ska splittras. Det är de som vinner på att grupper ställs mot grupper. Det är en farlig utveckling för Sverige och för de människor som bor och verkar här.

Fru talman! Vi har alla, inte bara som politiker och som vuxna utan som människor, ett ansvar för att säga till när utvecklingen går åt fel håll. Vi måste agera mot hatet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag har vi tyvärr ett riksdagsparti som fortsätter att driva hat och hot mot muslimer, mot socialdemokrater, mot folkbildningen, mot journalister, mot civilsamhället och mot hbtq-personer och så vidare. Det är ett riksdagsparti som regeringen inte bara samarbetar med utan också låter driva en stor del av den politik vi ser.

Jag önskar därför att jag kunde lita på ministerns ord i allt detta. Mycket av det tycker jag nämligen låter otroligt bra, men den politik som läggs fram i riksdagens kammare motsvarar inte alltid ministerns ord.

Därför skulle jag vilja poängtera att inte förrän ni tydligt markerar mot Sverigedemokraternas retorik och politik är jag beredd att tro på det som sägs. Jag vill se det svart på vitt. Jag vill få möjlighet att rösta för de saker som ministern har nämnt.

Fru talman! Jag har på senare tid förstått att Socialdemokraterna framför allt har andra partier som sina huvudfiender. Det fanns ju en tid då socialdemokratin byggde sin legitimitet på att tydligt ta tag i stora samhällsproblem.

För egen del kan jag peka på den politik som vi lägger fram. Jag tror att det är ett ganska bra lackmustest om man vill få besked om var den här regeringen står någonstans. Vi anslår 600 miljoner inom jämställdhetspolitiken som är ägnade åt att motverka könsrelaterat våld, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer och prostitution och människohandel, och det trumfar flera av de senaste årens socialdemokratiska budgetar på det området. Det är ett tydligt uttryck för var vi står någonstans i de här frågorna.

När det gäller straffrätten kommer vi äntligen att genomföra de reformer som inte minst kvinnorörelsen har efterfrågat: straff som motsvarar brottens allvar. Det ska bli intressant att se om Socialdemokraterna trots vad som sas i somras kommer att ställa sig bakom dessa straffskärpningar eller om det när det kommer till kritan också i denna fråga finns ett avstånd mellan ord och handling som är besvärande.

För min egen del råder det ingen som helst tvekan om att ett anständigt samhälle ska se till att både med rättspolitikens medel och med andra medel trycka tillbaka hat, hot och trakasserier - allt som begränsar människors möjligheter att träffa sina egna livsval. Och när personer väl har träffat ett livsval och till exempel gift sig eller ingått i ett samboförhållande men där förhållandet urartar och leder till misshandel och våld ska samhället konsekvent stå på offrets sida.

Jag menar att vi redan under det här året har tagit viktiga steg i den riktningen. Jag kan försäkra ledamoten om att både justitieutskottet och civilutskottet kommer att få mycket att jobba med på det här området när vi lite grann har höjt kvaliteten i en del av det utredningsarbete som den föregående regeringen lämnade efter sig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.