kultursponsring

Herr talman! Roy Hansson har ställt tre frågor till mig angående sponsring av kulturinstitutioner. Jag vill börja med en inledande kommentar till de påstå- enden som Roy Hansson gör i interpellationen. Att kulturen behöver en stark, långsiktig och för- utsägbar finansiering är grundläggande för regering- ens kulturpolitik. Under flera år har vi följaktligen, med kraftfullt stöd från riksdagen, ökat den statliga kulturbudgeten med betydande belopp. Moderata samlingspartiet är det enda parti som valt att ställa sig utanför denna samsyn. Med moderaternas senaste budgetförslag skulle det i dag ha funnits 300 miljoner kronor mindre till kulturen. Ändå skriver Roy Hans- son i interpellationen att våra kulturinstitutioner ska ha så bra finansieringskällor som möjligt. Hur går detta ihop? Roy Hansson frågar mig: På vilka skäl grundar sig regeringens önskan att begränsa kulturutbudet genom att försvåra eller begränsa finansiering av kulturverk- samhet genom sponsring? Svaret är att vi inte vill begränsa kulturutbudet - vare sig vad gäller omfattning, konstnärlig utveck- ling, geografisk eller social spridning. Därför hävdar vi också en stark offentlig finansiering av den kultur som av just dessa skäl inte kan leva på marknadens villkor. Sponsring bör således endast vara ett kom- plement till den ordinarie finansieringen via anslag och avgiftsintäkter. Vidare frågar Roy Hansson vilka åtgärder jag kommer att vidta för att få till stånd en översyn av lagstiftningen vad gäller kultursponsring. Denna fråga, som rör företags avdragsrätt för kultursponsring, har bl.a. prövats i en dom i Reger- ingsrätten våren 2000 som rörde Pharmacia & Up- johns sponsring av Operan. Av domen kan utläsas att hur stora avdrag ett företag är berättigat till prövas från fall till fall av aktuell instans. Frågan om av- dragsrätt har via motioner varit uppe i skatteutskottet ett flertal gånger, där utskottet vid samtliga tillfällen avslagit förslag om en särskild avdragsrätt för kultur- sponsring. Regeringen har heller inte för avsikt att för närvarande vidta några åtgärder som leder till en ändring av avdragsrätten för kultursponsring. Slutligen frågar Roy Hansson: Vilka åtgärder av- ser statsrådet vidta vad gäller att skapa klarhet i vilka företag som faller inom ramen för "väldigt kontrover- siella företag" och därmed inte bör vara aktuella för kulturinstitutioner att ingå sponsoravtal med? Svaret är att det självfallet aldrig varit aktuellt att definiera vilka företag som kulturinstitutioner skulle få, eller inte få, teckna avtal med. Det institutionerna har att bedöma är om eventuella sponsoravtal kan komma i konflikt med de kulturpolitiska mål som riksdagen beslutat om och med kraven på integritet.

Herr talman! Jag vill inleda med att tacka kultur- ministern för svaret på mina interpellationer om kul- tur och sponsring av kultur. Mitt tack hade varit be- tydligt hjärtligare om jag hade fått svar på mina inter- pellationsfrågor, och svar som hade gynnat kulturen och vårt kulturliv. Nu var det fyra frågor - och inte tre, som inledningsvis anges i interpellationssvaret. Mina farhågor har i och med kulturministerns svar besannats. Kulturministern ser hellre att kulturaktivi- teter begränsas genom att avvisa sponsring än att se sponsringen av kultur som en breddning av finansie- ringsformerna. Jag kan bara beklaga att vår nuvaran- de kulturminister har denna uppfattning. Tydligen är det så, enligt tidningsuppgifter från förra året, att kulturministern hellre ser en minskning av kulturut- budet än att sponsring av kultur ökar. Kan det vara ett rimligt förhållningssätt för en ansvarig minister? Det borde väl ändå vara så att så många som möjligt kan ta del av vårt kulturliv eller delta i det? Av interpellationssvaret framgår inte vilka skäl kulturministern har för att minska kulturutbudet ge- nom att sponsring av kultur begränsas eller försvåras. Det redovisas vilka fördelar denna begränsning av kulturutbudet har. I svaret finns inte något nöjaktigt svar på frågan om vad kulturministern avser att göra med gällande lagstiftning inom ansvarsområdet för sponsring. Det ges enbart en hänvisning till tidigare behandling i skatteutskottet. Det är uppenbart för alla - eller näs- tan alla - att det finns bekymmer med lagstiftningen på detta område. Det som anförs i svaret om den s.k. Pharmacia & Upjohn-domen stämmer nog inte. Det blev inte det svar som önskades för att säkerställa sponsring av kultur. Det finns fortfarande tveksam- heter om vad som gäller. Finansministern, kulturministerns regeringskolle- ga, har i en tidigare interpellationsdebatt i november 2001 yttrat följande: Reglerna är det nog inget fel på. Jag tror inte heller att tillämpningen egentligen är det stora problemet. Jaha - varför fungerar det då inte? Jag trodde att det bara var finansministern som inte förstod brister- na i nuvarande lagstiftning. Det var tydligen fel, för nu sällar sig kulturministern till denna lilla skara. Herr talman! Alla som har kännedom i ärendet ser de uppenbara svårigheterna när ett företag ska med- verka i ett sponsorprogram inom kultursektorn. Det är extra märkligt eftersom det fungerar väl när det gäller sponsring inom idrotten - och väl är väl det. Problemet för kulturen är att skattemyndigheterna inte godtar de motprestationer som just prestationer som kultursponsring är. Det är inte fråga om att i kultursammanhang kunna visa på stora skyltar med företagsloggor eller företagsnamn på dräkter. Motpre- stationen i kultursammanhang är av annan art, nämli- gen den goodwill det innebär att vara garanten för ett ökat kulturliv - om det sedan är som sponsor för Dramatiska teatern eller för det lokala revysällskapet så har det samma betydelse. Herr talman! Jag har tidigare i ett anförande i kammaren redovisat vari svårigheterna består. Herr talman! Jag hade vidare hoppats att få klar- het i vad att teckna avtal med väldigt kontroversiella sponsorer innebär. Är Ikea en sådan sponsor? Inter- pellationssvaret är väldigt undanglidande på den punkten. Hur ska våra kulturinstitutioner veta vilka företag kulturministern avser när det nu inte kommer något svar på den punkten. Är det möjligen kulturmi- nisterns dagsform som kommer att vara avgörande? Avslutningsvis, herr talman, vill jag fråga kultur- ministern hur ministern ställer sig till det faktum att det tydligen nu i riksdagen finns en majoritet för översyn av lagstiftningen på just detta område av sponsring av kultur i enlighet med vad jag anförde i min interpellation?

Herr talman! Först tror jag att vi måste vara på det klara med sponsringens uppfattning. Det är en fråga som har kommit att dominera mycket av den kultur- politiska debatten. När det gäller de centrala museer- na rör det sig om totalt ungefär 1 % av de totala in- täkterna som utgörs av sponsring. När det gäller övri- ga kulturinstitutioner, dvs. Dramaten, Operan, Riks- teatern och Rikskonserter rör det sig om knappt 2 % av de totala intäkterna. Det förhåller sig på följande sätt vad gäller av- dragsrätten för kultursponsring: Företag får göra avdrag för kostnader i samband med sponsring, vilket domen i Pharmacia & Upjohn-målet tydligt visade. Det är inte någon liten skara som tycker att spons- ringsfrågan i rent skattemässiga termer hanteras på ett rimligt sätt redan i dag. Varenda gång frågan har behandlats i riksdagen och i riksdagens skatteutskott har man kommit fram till en uppfattning som också regeringen, jag och finansministern delar. Skulle den majoriteten förändras så får vi väl ta en ny diskussion om saken. Det besvärliga när det gäller finansiering av kultu- ren är inte sponsringsdelen. Det besvärliga är att det finns ett parti i riksdagen som kraftigt vill banta det offentliga stödet till kulturen. Det partiet har lagt fram förslag som skulle innebära att vi i dag hade haft 300 miljoner kronor mindre att göra kultur för. Det tycker jag är besvärligt.

Herr talman! Jag ska ta det senare först. Jag tror inte att kulturministern har läst vår motion speciellt väl. Det är riktigt att vi föreslår en besparing i motio- nen, men det innebär att vi vill föra över en del av kostnaderna till andra departement - det gäller då utbildningsfrågor. Därmed kommer en minskning att ske. Dessutom vill vi införa någonting som vi kallar för krona-för-krona-fonden och som skulle bredda finansieringen och ta igen minskningen. Så vad gäller pengar till kulturen är det moderata förslaget och det som regeringen föreslår i stort sett likadant. Skulle man sedan lägga till en breddning av sponsringen så skulle ekonomin för kulturen kunna öka avsevärt med det moderata förslaget. Jag tror alltså att det finns anledning att studera vår motion på departementet ytterligare. Herr talman! När det gäller omfattningen av sponsringen så är det rätt att det inte är en huvuddel. Det är en liten del, men det är just den del som ger det lilla extra. Det som ministern talade om här - det stora offentliga - täcker mer eller mindre de fasta kostnaderna. Då talar man om hyra, löner och det som görs för att verksamheten över huvud taget ska gå runt. På den årliga festen som hålls i samband med detta framkom det tydligt att Dramatiska teatern inte hade kunnat genomföra någon turnéverksamhet över huvud taget om man inte hade varit sponsrad av sin huvudsponsor. Det måste väl ändå vara en fördel att Dramaten kan ha turnéverksamhet runtom i Sverige. Vidare är det så att det här sponsorprogrammet med Dramaten innebär att de anställda får besöka teatern. Det handlar om många anställda som inte hade fått ta del av kulturutbudet om de inte hade haft den här möjligheten som företaget och sponsringen erbjuder. Det måste väl också vara en rejäl fördel att man kan bredda kulturen på det sättet. Jag kommer själv från Gotland, och där har vi Romateatern som just nu har ekonomiska svårigheter. Det lär bli tillfälle att återkomma till den frågan. Jag är också säker på att den teatern över huvud taget inte hade klarat sig utan sponsring. Visst har det betydel- se. Det finns som sagt risk för att Romateatern inte ska klara sig. När det gäller avdragsrätten och motprestationer är det inte avdragsrätten i sig som är det största be- kymret. Låt oss säga att ett företag skulle vara bered- da att sponsra med 10 miljoner. Om man inte skulle få avdragsrätt skulle man i stället kunna sponsra med 7 miljoner. Det skulle bli exakt samma sak för det sponsrande företaget. Det är inte där bekymret ligger. Bekymret är att det inte räknas. Om ett aktiebolag skulle vilja ge dessa 7 miljoner blir det som en gåva, och det är alltså inte tillåtet enligt aktiebolagslagstift- ningen. Det är där bekymret ligger. Våra företag vill inte florera i rättssalar i skatteprocesser. Det är här lagstiftningen är oklar. Som väl är har nog även Mil- jöpartiet också sällat sig detta nu, så jag tror att det finns en majoritet för att se över lagstiftningen för att dels säkerställa kulturen, dels säkerställa rättsord- ningen så att inte de företag som sponsrar kulturen ska florera i rättssalar. Herr talman! Jag fick inget svar på vilka företag det är som kan ses som kontroversiella. Är möjligen Ikea ett sådant företag?

Herr talman! Svaret på frågan om företagen har jag redan gett. Det är naturligtvis helt orimligt att vi i regeringen skulle sitta och göra listor över vilka fö- retag som får sponsra och vilka som inte får sponsra. Vi har självständiga myndigheter även på kulturens område. De gör de bedömningar de bör göra med hänsyn till de kulturpolitiska mål som riksdagen har fastställt och den egna strävan efter att vara integra kulturinstitutioner. Jag har noggrant studerat Moderaternas förslag när det gäller finansieringen. I praktiken innebär det just precis det jag sade tidigare, nämligen att de stat- liga anslagen drastiskt sänks samtidigt som en stor del av finansieringen läggs över på enskildas och när- ingslivets vilja att ge bidrag. När mobiltelefonförsälj- ningen går dåligt faller kanske plötsligt en betydande del av stödet bort till en kulturinstitution. När börs- kurserna rasar skulle kulturinstitutionerna också rasa samman. Här handlar det om mycket villkorliga och tillfälliga basresurser. Vi ser det faktiskt redan i dag på en del av de i huvudsak statligt finansierade kul- turinstitutioner som av olika skäl är i stiftelseform. Därmed baserar de också en del av sina basverksam- heter på annat än de statliga anslagen och de egna basintäkterna. De har problem i dag därför att de sämre tiderna för dem som förvaltar t.ex. fonder in- nebär att man nu tvingas säga upp personal. Det enda sättet att få en hög kvalitet, en kontinuitet och en säkerhet på kulturområdet är att ha kraftfulla statliga och andra offentliga anslag. Därför står vi för detta. Jag måste allvarligt talat fråga Roy Hansson om han någonsin skulle föreslå att vi skulle sponsra för- svaret och låta försvaret vila på tillfälliga anslag från företag och enskilda. Nej, och kulturen är faktiskt lika viktig som försvaret. Den ska basera sin verksamhet i huvudsak på kraftfulla offentliga stöd. Sedan kan sponsringen vara ett spännande komplement, men det ska vara ett komplement på en nivå som icke innebär att kontinuitet eller integritet skadas.

Herr talman! Eftersom jag har ett förflutet i för- svaret kan jag berätta för kulturministern att när jag var kompanichef deltog jag faktiskt när Systembola- get sponsrade ett Spola kröken-projekt med viss framgång. Det fungerade alldeles utmärkt. När det gäller kulturinstitutionerna är det tydligen så att vi inte får något besked av kulturministern. Våra institutioner kan möjligen vänta sig att få smäll på fingrarna av ministern om de gör någonting som inte passar just den dagen. Sedan talade ministern om att moderat politik in- nebär drastiskt sänkta anslag, men så är det inte. Jag tycker att jag redogjorde ganska väl för vad det inne- bär för kulturen. Det moderata förslaget innebär samma anslag för 2002 som regeringen föreslog för 2001. Jag tror inte att kulturministern tycker att det var någon dramatiskt dålig kulturpolitik som reger- ingen förde 2001. Dessutom vill vi bredda finansie- ringen. Jag tror att det blir mer pengar till kulturen i slutändan både centralt och lokalt. Jag tror inte att man skulle få konjunkturändringar av kultursponsringen. De flesta företag tecknar lång- siktiga avtal - tre- eller femårsavtal. En av finesserna med att sponsra kulturen är just att man är långsiktig. Därför kan vi lämna den frågan därhän. Det blir alltså inte någon kvartalssponsring som det talas om, utan det är långsiktigt. Jag har en fråga till ministern om det är bra eller dåligt att kulturutbudet ökar. Är det bra att fler män- niskor kan delta i kulturen eller ta del av kulturen? Är det bra att Dramatiska teatern har möjlighet att genomföra turnéverksamhet? Det har inte ministern svarat på. Det är faktiskt detta det är frågan om.

Herr talman! Det var väl bra att Roy Hansson kunde få hjälp av Systembolaget med en Spola krö- ken-kampanj inom försvaret, om det krökas för mycket där. Däremot tror jag inte att det hade varit acceptabelt om Systembolaget hade sponsrat utveck- lingen av JAS-planet t.ex. Man får faktiskt göra en viss distinktion där. Kulturens basverksamhet och kulturens basresur- ser ska vara offentligt finansierade. Det hjälper inte att Roy Hansson försöker sig på en kreativ beskriv- ning av det moderata förslaget. Det innebär kraftfulla neddragningar av det offentliga kulturstödet till in- stitutioner och verksamheter som har som mål att se till att fler människor - inte bara de redan frälsta, inte bara de som bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö - faktiskt kan få tillgång till kvalificerad kultur och till verksamheter som visar att kultur inte är en ange- lägenhet för ett fåtal, en lyxverksamhet, utan en viktig och väsentlig kärna i vårt demokratiska samhälle.