Kontroll av statsförvaltningen

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Jag är säker på att Sven-Erik Österberg tar frågan på stort allvar, men jag tror tyvärr inte att regeringen har gjort tillräckligt mycket ännu. I sitt svar säger statsrådet att vi enligt internationella mätningar har en låg grad av korruption i landet. Kanske är just det en omständighet som har gjort att vi inte har varit tillräckligt vaksamma under senare år. Vi kanske har varit nöjda med de goda resultaten och samtidigt blundat för en mycket osund utveckling inom staten under senare år. Dessutom har vi, enligt många, en mycket snäv definition av korruption. Generaldirektören vid Konkurrensverket sade nyligen på en konferens om mutor, anordnad av Transparency international att det vore naivt att tro att korruption inte förekommer i Sverige eller att stat och kommuner är förskonade från korruption. Korruptions- och muthärvan inom Systembolaget är i sig något som borde stämma till eftertanke. De krav på etikpolicy och annat som man har inom de statliga bolagen är uppenbarligen inte tillräckligt. Nyligen inledde överåklagaren vid riksenheten mot korruption en förundersökning mot Svenska spels förra vd; misstanken är mutbrott. Svenska spel har direktupphandlat varor och tjänster i strid mot lagen om offentlig upphandling och varit underleverantörer utan att det har funnits någon objektiv saklig grund för urvalet. Riksrevisionen har definierat ett antal områden där risken för mutor och korruption är stor inom staten. De två första av dessa är när en myndighet eller ett statligt bolag upphandlar varor eller tjänster med ett stort ekonomiskt värde från leverantörer som arbetar i konkurrens, i synnerhet om den statliga institutionen har ställning som en oligopolist eller monopolist och verksamheten därmed är den enda ingången till slutliga kunder eller om ansvaret för inköpen är långt delegerat i organisationen. De två andra områdena handlar om myndighetsbeslut som är av stort ekonomiskt eller legalt värde för enskilda eller företag, till exempel vid tillstånd för att bedriva en viss verksamhet, subventioner, ekonomiskt stöd och medborgarskap. Riksrevisionen har gjort en stickprovskontroll och granskat ett statligt bolag, nämligen Apoteket AB, och två myndigheter, nämligen Banverket och Läkemedelsförmånsnämnden. Samtliga tre granskningar har visat brister i skyddet mot mutor. När det gäller Banverket sammanfattar Riksrevisionen sin slutsats på följande sätt: Riksrevisionen bedömer att Banverket inte i tillräcklig utsträckning har skyddat sig mot de risker som den aktuella verksamheten innebär när det gäller mutor och annan otillbörlig påverkan. Banverkets ledning har underskattat riskerna i verksamheten samtidigt som den har överskattat effektiviteten i de åtgärder som man har vidtagit för att skydda verksamheten. Man har kommit fram till ungefär samma resultat när det gäller Apoteket och Läkemedelsförmånsnämnden. Risken är att Systembolaget, Svenska spel, de brister som Riksrevisionen har konstaterat inom Banverket, Apoteket och Läkemedelsförmånsnämnden bara är toppen på ett isberg. Jag hoppas verkligen att regeringen vidtar åtgärder för att stävja den korruption som vi ser börjar breda ut sig inom statsförvaltningen och de statliga bolagen. Det finns egentligen tre följdfrågor som jag vill ställa till statsrådet: Är statsrådet beredd att tillse att alla de myndigheter och bolag som Nämnden för offentlig upphandling har pekat på ska följa lagen om offentlig upphandling också kommer att göra så i framtiden? Det har ju inte skett hittills, trots att det är sju år sedan Nämnden för offentlig upphandling pekade på att ett stort antal bolag och myndigheter faktiskt inte följde lagen om offentlig upphandling. Är statsrådet beredd att skärpa lagen om offentlig upphandling och till exempel ge Nämnden för offentlig upphandling rätt att föra talan i domstol? Slutligen undrar jag när regeringen kommer att lägga fram förslag om att ratificera FN:s konvention mot korruption.

Fru talman! Den sista frågan kommer jag inte att svara på. Det kan jag inte vid stående bord. Den vill jag avvakta med. När det gäller lagen om offentlig upphandling har vi en översyn just nu och en utredning som ska lämna under våren. Vi har uppgiften att göra vissa justeringar i lagen, att förbättra lagen och framför allt att förenkla den och göra den tydligare för både upphandlande enhet och leverantör för att se till att lagen fungerar bättre. Jag tror att man måste ha klart för sig om det som Gunnar Axén pekar på när det gäller Svenska spel att den saken inte är prövad. NOU är ju inte domstol. De lägger en rekommendation och gör en bedömning. Om man är upphandlande enhet eller inte kan bara fastställas slutgiltigt om saken blir prövad och man får se den ur juridisk aspekt. Det är viktigt att vidhålla en god svensk sed att inte döma i förväg och dra långtgående slutsatser innan en sak har blivit prövad på juridisk grund. Det är viktigt att peka på när det gäller Svenska spel och andra bolag där man kan ha funderingar kring om man är upphandlande enhet eller inte. För övrigt har jag ingen annan åsikt än Gunnar Axén. Det finns inget annat än att jobba starkt med att se till korruption inte förekommer. Jag vill ändå återkomma till det jag startade med. Vi kan se att svensk statsförvaltning står sig väl i internationell jämförelse. Vår modell med ett litet regeringskansli och fristående myndigheter har i hög utsträckning inneburit positiva erfarenheter med hög effektivitet, korta beslutsvägar och en god kontroll. Senast under det svenska ordförandeskapet i EU har vi sett att vi i jämförelse med andra länder i Europa står oss väl. Det här fungerar också väldigt bra som helhet. Det Gunnar Axén pekar på är några fall som vi alla känner till. I all verksamhet som förekommer är det här några enstaka tillfällen. Det tar inte bort bilden av svensk statsförvaltning. Det betyder inte att man kan luta sig tillbaka och känna sig till freds med att det som har inträffat har inträffat. Det gäller att vara väldigt tydlig och jobba vidare med detta och se till att man förbättrar och finslipar processerna och att man i de enskilda bolagen, eller myndigheterna, har en ordentlig diskussion för att jobba fram bolagsstyrningen och det som rör etik och moral och se till att internkontrollen fungerar på bästa sätt. Jag vet att man i ett bolag som Apoteket har tagit ett ordentligt ansvar. Styrelsen har haft ingående diskussioner kring de brister som påpekats. Hur gör man för att följa upp detta, hur hanterar man det för att få bort tankarna kring dessa påpekanden och hur får man ett säkrare bolag? På Systembolaget har man haft juridiska prövningar och anställda har blivit fällda. Det har satt fokus på hur man fortsättningsvis ska hantera detta för att det inte ska bli en återupprepning av det inträffade. Det här är oerhört viktigt på alla sätt och vis. När jag har följt deras system och sett hur de har jobbat måste jag säga att de har gjort det på ett mycket förtjänstfullt sätt som också inger förtroende inför framtiden.

Fru talman! Lagen om offentlig upphandling är, som jag ser det, högst väsentlig när det gäller att stävja korruption inom statsförvaltningen. Och visst kan man säga att det är upp till en domstol att pröva och avgöra vilka bolag eller myndigheter som är upphandlande enheter. Låt mig återkomma till det. Men faktum är att regeringen för snart åtta år sedan gav Nämnden för offentlig upphandling, alltså regeringens egen expertmyndighet när det gäller offentlig upphandling, i uppdrag att klargöra vilka myndigheter och bolag som var upphandlande enheter och skulle följa lagen om offentlig upphandling, LOU, fast de inte gjorde det. Då rapporterade man in detta till regeringen för omkring sju år sedan. Det visade sig att det var ca 20 statliga bolag och 60 dotterbolag till dem som borde vara upphandlande enheter och följa LOU enligt Nämnden för offentlig upphandling. Och då skulle regeringen kunna vidta åtgärder och klargöra för dessa bolag att de ska följa lagen om offentlig upphandling. Men det har inte gjorts. Då kan man i stället välja att säga att vi måste få till en domstolsprövning av vilka bolag som är upphandlande enheter. Men problemet är ofta att underleverantörer känner sig förfördelade när ett statligt bolag har valt att direktupphandla från en leverantör och inte gått ut i en konkurrensupphandling. Och de underleverantörer som skulle ha velat lämna in anbud har inte fått delta i en konkurrensupphandling. De vågar ofta inte driva en process mot ett statligt monopolföretag som egentligen kanske är deras enda kund på den svenska marknaden. De är rädda för att inte kunna komma i fråga för att få leverera varor eller tjänster längre fram i tiden. Det är då vi kommer till nödvändigheten av att skärpa lagen om offentlig upphandling. Och det har vi haft ett löfte om från regeringen under många år. Det känner Sven-Erik Österberg till sedan sin tid i finansutskottet. Vi har under fem sex års tid blivit lovade att få ett nytt förslag till lag om offentlig upphandling utan att det har kommit något förslag. Nu hoppas vi att det kommer i vår. Jag hoppas att det då också innehåller en del skärpningar som bland annat gör det möjligt för Nämnden för offentlig upphandling att föra talan i domstol om en så kallad marknadsskadeavgift när man anser att lagen om offentlig upphandling inte har följts på rätt sätt. Det skulle göra det möjligt att driva sådana ärenden i domstol som enskilda entreprenörer och underleverantörer inte vågar göra själva med tanke på risk för framtida repressalier. Det finns också en idé, som jag tycker är god, om att göra det möjligt för branschorganisationer att föra talan å olika underleverantörers och entreprenörers vägnar. Där skulle det vara väldigt glädjande om statsrådet i dag kunde ge ett besked om att den typen av förslag och skärpningar när det gäller LOU kommer att finnas med i den proposition som förhoppningsvis äntligen kommer till riksdagen i vår. Vi får kanske möjlighet att längre fram komma tillbaka till FN:s konvention mot korruption. Det är bara drygt ett år sedan FN antog den, och det är väldigt få stater som har anslutit sig till den än så länge. Men jag tycker att Sverige borde titta på detta och överväga om vi inte borde ansluta oss till den konventionen så snart som möjligt, inte för att det i sig borgar för att motverka korruption inom staten, men det skulle kunna vara ett bra avstamp för ett fortsatt arbete för regeringen och inom statsförvaltningen för att motverka korruption och mutor.

Fru talman! Jag kan svara på den sista frågan. Den ingick inte direkt i Gunnar Axéns interpellation, så jag har inte direkt specialstuderat den. Men min medhjälpare har hjälpt mig här under resans gång. På departementet jobbar man just nu med att ratificera FN:s konvention mot korruption. Och enligt planen ska proposition lämnas till riksdagen under hösten 2006. Där kan jag alltså ge ett exakt svar till Gunnar Axén så att vi slipper sväva i ovisshet om just den frågan. När det gäller det fortsatta arbetet är jag den första att skriva under på att det är oerhört viktigt att vi fortsätter att jobba intensivt med just etikfrågorna och även frågorna om internkontrollen i både myndigheter och de olika bolagen. Jag gör inte heller bedömningen att läget på något sätt skulle ha blivit sämre än det har varit tidigare. Jag tror att vi har bättre och förfinade system som också följer upp detta och att det görs noggranna undersökningar av hur det fungerar. Det välkomnar jag verkligen och även att man skyndsamt och noga tar till sig de synpunkter som kommer fram när det gäller brister i systemet. De i regeringen som är direkt ansvariga för bolagen för också fram detta. Jag som övergripande förvaltningsminister och så vidare för myndigheterna har inte heller någon annan ambition än att vara väldigt noga med att peka på detta. Och som jag sade inledningsvis kommer vi också i vår att skicka ut en särskild skrift om dessa frågor till anställda i dessa verksamheter. Där pekas just på att vi som statsanställda i myndigheter och bolag alltid måste tänka på att vi agerar på ett sådant sätt att vi inte hamnar i en sådan sits att vår självständighet kan sättas på prov eller ifrågasättas. Gunnar Axén ägnade det mesta av ett av sina inlägg till LOU och hanteringen av den. Nämnden för offentlig upphandling har gjort en bedömning utifrån sina aspekter. Den är inte juridiskt fastställd på ett sådant sätt att man vet exakt hur det är. Vissa bolag och vissa myndigheter har också haft invändningar här och haft andra ingångar när det gäller varför man anser att det kan ställa till problem att vara en upphandlande enhet enligt LOU. Jag känner till något bolag som hanterar och jobbar med privata företag där till exempel affärshemligheter eller uppgifter om produkter skulle bli offentlig handling i samband med anbud och så vidare. De skulle omöjliggöras som kunder. Det har funnits en rad olika aspekter och invändningar i fråga om detta. Regeringen kan inte heller vara domstol i fråga om ärenden som berör NOU och enskilda bolag och myndigheter, utan de enskilda fallen måste prövas. Jag känner till att den problematik som Gunnar Axén pekar på finns. Därför är detta viktigt. Vi gör nu en översyn av lagen om offentlig upphandling. Lindstam, som jobbar med detta, har en rad olika direktiv att följa upp. Jag har för avsikt att också plocka in ett antal gamla frågor, som har legat och vilat en tid, i den beredning som ska ske innan vi skriver en proposition. Jag vill inte här i dag gå in exakt på de olika delar som Gunnar Axén undrar finns med eller inte. Vi är fortfarande på ett beredningsstadium. Men det finns en rad olika delar som ska in i detta arbete för att stärka lagen, tydliggöra detta och stärka både den upphandlande enhetens roll och leverantörens roll så att man får en lag och ett system som fungerar bättre än i dag. Även om det har blivit bättre på senare tid finns det stora möjligheter att förbättra den offentliga upphandlingen.

Fru talman! Jag tycker inte att detta borde vara ett område som är partiskiljande. Det borde ligga i allas vårt intresse att motverka korruption och mutor och att se till att skattebetalarnas pengar används på ett korrekt och effektivt sätt. Jag tänker därför inte förlänga debatten ytterligare, även om statsrådet i dag inte vill redovisa vad propositionen om lagen om offentlig upphandling kommer att innehålla. Men jag tar tacksamt emot beskedet att statsrådet i alla fall har noterat de problem som kan finnas för leverantörer som anser sig ha blivit felbehandlade av statliga bolag eller myndigheter som inte har följt LOU på rätt sätt. Jag hoppas att det kan komma in en del skärpningar i lagen om offentlig upphandling som ger dem större möjligheter att hävda sin rätt gentemot upphandlande statliga enheter. Jag ser också fram emot ett förslag om en ratificering av FN:s konvention mot korruption som kommer framöver. Och vi får säkerligen anledning att återkomma till denna debatt längre fram. Men jag stannar där och tackar statsrådet så mycket för svaret.

Fru talman! Jag tycker heller inte att det finns skäl att ha några partiskillnader i synen på korruption, och det tror jag inte att vi har. Vi kan diskutera hur vi når målet och så vidare. Jag tycker att jag klart redogjort för regeringens stora ambition på området och det arbete som har lagts ned. Sedan kan man alltid kräva mer, men det är inte så lätt att man bara säger att nu är det förbjudet att göra något som är förbjudet, och så upphör det. Vi måste ha ett system för att följa upp det, och där människor blir involverade, och dagligen synliggöra de problem som kan finnas så att man kan undvika situationer som innebär att förtroendet för verksamheten naggas i kanten. Det är vad som ytterst sker när sådant här dyker upp. Det är inte bra för Sverige som helhet, och det är inte bra för vare sig de statliga bolagen eller myndigheterna i sig. I grund och botten ser vi i vår jämförelse att vi har en stark offentlig förvaltning både när det gäller myndigheter och när det gäller de statliga bolagen. Där har vi nått långt, men vi ska jobba vidare, se till att vi blir ännu bättre och se till att programmen följs upp och verkställs ute. Till sist kan jag försäkra Gunnar Axén att jag väl känner till problembilden när det gäller LOU. Vi hade ett rundabordssamtal med både leverantörer och upphandlande enheter före jul där vi gick igenom hur problembilden ser ut. Jag har en särskild lista på problem som jag tar med mig i arbetet med att skriva en proposition som pekar på några av de frågor som Gunnar Axén tar upp. Jag tar frågan på allra största allvar och ska se till att så att säga lyssna in hur problemen ser ut. Min stora ambition är att via lagstiftning förbättra på området så att vi stärker hela den upphandlande processen, vilket är väldigt viktigt. Det är viktigt att leverantörerna känner trygghet i den här processen. Men det är också viktigt att de som representerar upphandlande enheter har ett regelverk som gör att de känner sig trygga och vet att de inte gör fel.