Konsumtionsfrid

Fru talman! Egon Frid har frågat mig hur jag avser att verka för att stärka privatpersoners rätt att själva välja om de vill ta emot telefonsamtal i marknadsföringssyfte i sina hem. Han har även frågat hur jag i övrigt avser att verka för att privatpersoner ska ha rätt att själva välja om de vill ta emot reklam eller inte. Egon Frid har slutligen frågat mig hur jag avser att verka för att tydliggöra att termen "samhällsinformation" inte innefattar information i marknadsföringssyfte. Som konsument uppmanas man dagligen att göra val som kan förbättra privatekonomin. Vi får inte glömma bort att det finns de som önskar få reklam hem i brevlådan och som inte har något emot att bli kontaktade av en telefonförsäljare för att ta del av erbjudanden som för den enskilde kan vara förmånliga. Enligt min mening har vi i dag ett bra regelsystem som anger hur näringsidkare får använda sig av marknadsföring riktad till privatpersoner. Förutom lagstiftning har branschen tagit fram självregleringsåtgärder för att se till att marknadsföring inte sker på ett otillbörligt sätt och se till att den enskildes önskemål respekteras när det gäller att ta emot reklam i sitt eget hem. När det gäller telefonförsäljning finns det regler i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) som anger vilka informationskrav som gäller vid bland annat telefonförsäljning, och i marknadsföringslagen (1995:450) finns det regler som innebär att telefonförsäljning inte får ske om man tydligt motsatt sig detta. Ett bra sätt att undvika att bli uppringd i marknadsföringssyfte är att anmäla sig till Nix-Telefon. Nix-Telefon inrättades 1999 och drivs av Föreningen Nix-Telefon. Genom att gratis anmäla sitt telefonnummer till Nix-Telefon kan privatpersoner göra känt att de inte vill få samtal i försäljnings-, marknadsförings- eller insamlingssyfte. Information om hur man anmäler sig till Nix-Telefon finns bland annat hos Konsumentverket och hos konsumentvägledarna i kommunerna och nämns ofta i medierna. I slutet av år 2005 gjorde bland annat Konsumentverket den tidigare regeringen uppmärksam på att det förekom vissa problem när det gäller telefonförsäljning, vilken därför tillsatte en utredning för att se över om konsumentskyddet kan stärkas vid telefonförsäljning (dir. Jo2006:69). I uppdraget ingår också att se över om Nix-Telefon fungerar tillfredsställande. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag den 15 januari 2007. Jag vill invänta betänkandet innan jag beslutar mig för vilka eventuella åtgärder som kan vara aktuella för att komma till rätta med de problem som finns för konsumenterna på detta område. När det gäller direktadresserad reklam till hushåll kan man redan i dag som privatperson välja om man vill ta emot reklam eller inte genom att registrera sig i spärregistret Nixadressat som startade år 1997. Nixadressat har byggts upp och finansieras av branschorganisationen Swedma, Swedish Direct Marketing Association. Genom att registrera sig där kan en konsument göra känt att han eller hon motsätter sig att få adresserade meddelanden per post i marknadsföringssyfte. Man kan också göra en direktreklamspärr hos Statens person- och adressregister, SPAR. Spärren innebär att uppgifter om den registrerade inte får behandlas vid urvalsdragningar för direktreklam. Privatpersoner har i dag en möjlighet att välja om de vill ta emot oadresserad direktreklam eller inte. Posten och Konsumentverket har träffat en överenskommelse om distribution av så kallad gruppreklam, och av den överenskommelsen följer att Posten inte delar ut oadresserad kommersiell gruppreklam till hushåll som genom ett anslag på dörren eller på annat sätt klargjort att de inte önskar få sådan reklam. Gränsdragningen mellan samhällsinformation och information i marknadsföringssyfte har preciserats både i förarbetena till marknadsföringslagen och i rättspraxis. Rättsläget är att marknadsföringslagen är tillämplig om informationen lämnats i kommersiell verksamhet och i kommersiellt syfte och har rent kommersiella förhållanden till föremål - bland annat Marknadsdomstolens dom MD 2006:15. Det innebär att information från politiska partier och olika ideella föreningar inte klassificeras som marknadsföring och därför kan delas ut till hushållen. Samma sak gäller för så kallade gratistidningar med ett redaktionellt innehåll - sådana anses också utgöra samhällsinformation. Denna tydliga gränsdragning mellan grundlagsskyddad information och marknadsföring gör att samhällsinformation i normala fall inte bör kunna sammanblandas med information som lämnas i marknadsföringssyfte.

Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet och tillika konsumentministern för svaret. Mitt under den julrusch som pågår som bäst vill jag lyfta fram diskussionen om reklam. Dagens samhälle bygger till stor del på att vi som privatpersoner konsumerar. Konsumtionen kan ibland få mycket negativa konsekvenser för människor som lockas att handla på kredit till ockerräntor. Men marknaden tar inget ansvar för de människor som drar på sig livslånga skulder genom att överkonsumera. Tvärtom vill marknaden få oss att konsumera ännu mer genom en allt aggressivare marknadsföring. Dagligen utsätts vi för en störtflod av reklam i alla sammanhang och i princip överallt. Många människor har svårt att värja sig från denna störtflod av reklam, inte minst från den reklam som väller in i den egna brevlådan eller via telefon. De borgerliga partierna har för vana att kritisera oss i Vänsterpartiet för att vilja styra människor och begränsa valfriheten. Men individens valfrihet i konsumtionssamhället kan starkt ifrågasättas. I dag kan man som privatperson inte ens välja att slippa utsättas för direktreklam i sitt eget hem. Vad är det för valfrihet? Är det valfrihet när telefon- och dörrförsäljare kränger varor till förståndshandikappade och äldre - varor som de inte har behov av? På ett LSS-boende i Malmö till exempel berättar personalen om att de har boende som fått elen urkopplad därför att någon telefonförsäljare övertalat dem att byta elbolag trots att de boende har gratis el. Andra har sagt ja till att köpa varor som de sedan har slängt bort därför att de aldrig ville ha dem. När sakerna är bortkastade går det inte att hävda den ångerrätt under 14 dagar som konsumenter har enligt distans- och hemförsäljningslagen. Det kan vara svårt för många människor, inte bara för förståndshandikappade och äldre, att på telefon förstå innebörden av ett köpeavtal. Distans- och hemförsäljningslagen skyddar inte någon mot att ingå själva avtalet. Visst finns möjligheten att till det så kallade Nixregistret anmäla att man inte vill ta emot samtal i marknadsföringssyfte. Men bara samtal till fasta abonnemang kan spärras. Personligen trodde jag att jag hade anmält mig till Nixregistret. Men när jag fortsatt fick påringningar visade det sig att det krävs mer än ett vanligt telefonsamtal för att anmäla sig till registret. Spärren måste bekräftas tidigast inom 24 timmar efter första samtalet. Dessutom gäller inte spärren förrän efter tre månader trots att Nixregistret löpande uppdateras. Marknadsföraren behöver nämligen bara kontrollera vilka nummer som finns i registret var tredje månad. Det är med andra ord ganska krångligt för en vanlig konsument att ha med Nixregistret att göra. Varför inte skapa ett Jappregister i stället? Där skulle de personer som vill ta emot samtal från telefonförsäljare registrera sig. Statsrådet nämner i sitt svar på min fråga att vi inte får glömma bort att det faktiskt finns människor som önskar ta emot samtal med bra erbjudanden, så ett Jappregister vore väl att ta ett steg i riktning mot ökad valfrihet? Svårare är det att komma till rätta med att vissa företag ringer trots att en konsument valt att registrera sig i Nixregistret. De här företagen struntar fullkomligt i om det strider mot god sed eller marknadsföringslagen att ringa upp registrerade nummer. Vad tänker statsrådet och regeringen göra åt detta?

Fru talman! Jag inser också de problem som Egon beskriver. Återigen är den tillsatta utredningen just till för att se över hur stora problemen är och på vilket sätt vi kan lösa dem. De här lagarna är inom EU väldigt mycket gemensamma. Egon Frid talar om ångerrätten i distans- och hemförsäljningslagen. Det är ett arbete som nu är på gång, och beslut kommer att fattas. Jag kan erkänna att Sverige lite var emot detta med ångerrätten eftersom vi till exempel har rätt till förtidsbetalning vid lån. Men eftersom alla andra i unionen var måna om det har vi gått med på att det ska finnas en ångerrätt, så det är en lag som är på gång och som kommer att vara till hjälp för många människor. Jag tror och anser att det är långtgående att spärra alla telefoner. Jag menar att det är bättre att alla de hushåll som behöver och vill spärrar sina telefoner. För dem som har problem med ekonomin och konsumtionen har vi ju konsumentvägledaren i kommunen som kan vara till hjälp med att ge tips om hur man ska gå till väga. Jag inser att de här problemen finns, men vi får avvakta vad utredningen kommer fram till för att veta exakt hur vi ska förbättra för olika människor och hushåll. Jag är också medveten om att Nix-Telefon bara gäller fast telefoni och inte mobiltelefoner. I dagsläget är det inte så vanligt förekommande att man blir uppringd på mobilen i försäljningssyfte. Men jag kan tänka mig att när fler och fler bara äger en mobil och inte har fast telefoni kommer marknaden antagligen att söka sätt för att hitta oss på mobiltelefoner. Vi får följa den utvecklingen och se vad vi kan göra åt den. Men i dag är det ju så dyrt att ringa till mobiltelefoner att företagen inte ringer till mobiltelefoner för den typen av syfte. Jag kan tänka mig att man startar ett Nixregister - det kanske redan har startats - också för mobilabonnemang. Jag tror att det kommer att finnas krafter också på marknaden som kommer att reglera detta beroende på att problemen accelererar. Men just nu finns det inga stora problem när det gäller försäljning via mobiltelefoner.

Fru talman! Så här i juletid, när många önskar få både julfrid och konsumentfrid, är detta en angelägen fråga. Jag ska informera statsrådet och konsumentministern om att denna interpellation - jag har också väckt en motion i samma ärende här i riksdagen - föranletts av den fråga som jag har fått flest samtal, påringningar och brev om från människor i landet. De känner sig kränkta på grund av att spelreglerna på den här marknaden uppenbarligen inte fungerar, att ingångna avtal och branschregler inte följs. Den aggressiva marknadsföring som vi har i dagens konsumtionssamhälle, som riktas direkt till invånare i deras egna hem, har helt uppenbart gått över gränsen. Det är naturligtvis jätteviktigt att konsumentministern bevakar utvecklingen av konsumentvägledare i landet. Vi i Vänsterpartiet driver att vi ska ha obligatoriska konsumentvägledare i våra kommuner. De är ett oerhört viktigt stöd för utsatta konsumenter när det gäller att få hjälp mot de aggressiva marknadsföringsfirmorna. Jag kan också informera ministern om att redan nu har marketingföretagen börjat övergå till att ringa direkt till mobiltelefonerna. Det vore därför bra om ministern såg till att man i översynen av Nixregistret också tar med vilka möjligheter det finns att spärra mobiltelefoner. Den här interpellationen och frågan handlar mycket om reglerna på marknaden för marketingföretagen, och vi vet att det är många yngre, arbetslösa människor som blir hänvisade till att ta den här typen av jobb. Det är naturligtvis extra tråkigt för den gruppen av människor som utifrån denna typ av inriktning på jobb måste störa människor i deras hem vid tider då man vill vara ifred och slippa bli uppringd. Man vill inte känna sig pressad att ta emot de erbjudanden som de här företagen säljer in. Nu när det har skapats en ny marknad, en ny möjlighet för många människor att få jobb, vore det bra om vi också hade marknadsregler och spelregler som faktiskt accepteras av parterna. Det får inte bli så att de aggressiva marknadsföringsföretagen, så fort vi försöker åstadkomma en marknadsreglering, hela tiden hittar möjligheter att överskrida gränserna när det gäller att komma åt människor som ska ingå avtal eller handla varor utan möjlighet att freda och skydda sig från att göra det. Det är skillnad om det är människor som går ut på Drottninggatan i Stockholm och aktivt tar del av julhandeln. Men människor som är utsatta, som uppenbarligen vill avstå från att handla, ska inte behöva känna sig tvingade att göra det därför att man blir pressad i ojämlika förhållanden. Här måste ministern se till att vi får marknadsregler som faktiskt följs.

Fru talman! Jag delar Egon Frids oro. Egon Frid har helt rätt i att vi måste se till att ha konsumentlagar som verkligen är till skydd för konsumenter. Det pågår ett arbete inom EU för att få gemensamma lagar. För konsumenten ska det inte spela någon roll i vilket EU-land man handlar. Skyddet ska vara starkt. Det arbetet är vi stolta över, och vi har lyckats påverka mycket i vår riktning, för Sverige är ändå bäst i EU på detta område. Jag skulle önska att vi hade flera och starkare konsumentorganisationer, vilket vi saknar, men på lagområdet är vi duktiga. Där har vi lyckats övertyga EU att gå i vår riktning, så att de lagar som man nu planerar att anta inom EU kommer att vara bra och skyddande för konsumenter. När det gäller Nix-Telefon för mobiler måste vi följa den utveckling som pågår. Jag är övertygad om att det kommer en sådan service när problemen blir påtagliga. Jag håller också med om att det är svårigheter med Nix-Telefon. Som du själv nämnde tar det tre månader innan man registreras, och då hinner företagen ringa. Efter tre år måste man bekräfta att man vill vara kvar i registret. Glömmer man det öppnas linjen igen. Det finns alltid oseriösa företag, men jag tror att det är viktigt för marknaden att jobba med frågan och se till att de oseriösa företagen rensas bort. Det finns anledning att följa detta, och det kommer jag också att göra. Till sist vill jag säga något om obligatoriska kommunala konsumentvägledare. Jag tror inte riktigt på den tanken. Den dagen vi fattar ett sådant beslut i riksdagen kommer det att betyda att vi måste reglera hur varje kommun ska jobba med dessa frågor. Jag tror att behoven i varje kommun varierar, och därför är det bra med den frihet som dagens konsumentvägledare har. Däremot kan jag se att det eventuellt kan behövas en översyn av vad det är konsumenterna behöver och vad vi från Regeringskansliet i så fall kan göra för att på olika sätt underlätta för kommunerna. Det kanske inte alltid handlar om just en obligatorisk konsumentvägledare, men det kan antagligen finnas andra behov. En sådan översyn kan komma att behövas - det håller jag med om. Men jag håller inte med om behovet av obligatoriska konsumentvägledare. Jag delar din oro, och vi får fortsätta att följa denna process. Jag är övertygad om att vi kommer att hitta ytterligare sätt och metoder, om det behövs, för att skydda de konsumenter som i dag är utsatta.

Fru talman! Det är ändå uppenbart att branschens egna åtgärder på det här området inte har varit tillräckliga. Vi kan ta som exempel hur svårt det har varit för branschen att klara av att sköta sig när det gäller vad som är samhällsinformation och vad som är reklam i gratistidningarna. Det är en speciell fråga där många konsumenter har vittnat om att de inte respekteras. Det handlar väl ändå om att se över marknadsföringslagen så att den förses med viten som är av sådan grad att de oseriösa företagen verkligen med hjälp av den tvingas att följa marknadsföringslagen och av branschen fastställda regler för vad som är samhällsinformation och vad som är reklam. Statsrådet menar i sitt svar att gränsdragningen mellan vad som är samhällsinformation och vad som är reklam redan är solklar. Men problemet är gratistidningarna, där andelen redaktionellt material är ganska liten i förhållande till antalet annonser. Är det inte lämpligt att tydliggöra vad som är samhällsinformation? Den ska handla just om sådan och inte om reklam. Borde inte privatpersoner i valfrihetens namn kunna få avgöra vad de vill ha i sina brevlådor? Jag vet att Marknadsdomstolen i flera avseenden ansett att reklam som lätt riskerar att förväxlas med redaktionellt material är otillbörlig och strider mot marknadsföringslagen. Är det inte rimligt att statsrådet och konsumentministern arbetar för att hjälpa privatpersoner och konsumenter att slippa reklam i sina brevlådor oavsett om den är otillbörlig eller inte?

Fru talman! Vi får inte glömma att många av de här tidningarna, även kommersiella gratistidningar, faktiskt överlever just på grund av att de säljer annonsplatser i tidningarna. Det vore felaktigt, menar jag, att undanhålla medborgarna relevant samhällsinformation bara för att det i tidningen förekommer reklam. Den övervägning jag gör är att det är mer rätt att få denna samhällsinformation än att man i denna tidning eventuellt råkar läsa reklam av olika slag. Jag kommer att jobba för att se till att vi kommer att fortsätta att ha ett starkt skydd för konsumenterna, följa utvecklingen på marknaden, speciellt den tekniska utvecklingen, för att se om konsumenter exponeras på ett helt annat sätt än vad vi i dag känner till och om det då behövs stöd och lagändringar. Men gränsen mellan samhällsinformation och reklam tror jag är så väldigt tydlig att jag inte ser att det just nu finns något som man behöver ändra i lagen. Det är tydligt. Följer marknaden det menar jag att lagen är bra som den är.