Könsfördelningen i företagens styrelser

Herr talman! Kent Persson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att bryta mansdominansen i företagens styrelser samt om jag avser att ta initiativ till att ett lagförslag om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser läggs fram. En jämn representation av kvinnor och män i beslutande organ är en viktig fråga. Regeringen tycker att det är angeläget att andelen kvinnor på chefspositioner och i styrelser ökar, såväl i statligt ägda bolag som i privata företag, för att få ökad tillväxt och främja Sveriges utveckling. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att bryta mansdominansen i företagens styrelser. I december 2008 beslutade regeringen bland annat om ett nationellt styrelseprogram för kvinnor. Insatsen ska synliggöra och lyfta fram kompetenta kvinnor som kan sitta i olika bolagsstyrelser. Regeringen har under våren också skrivit till en mängd valberedningsordförande. Syftet är att få en korrekt bild av hur valberedningarna arbetar för att uppnå en jämn könsfördelning i styrelserna. Regeringen har också initierat ett flertal insatser för kvinnors företagande. Ju fler kvinnor som driver företag och får operativa erfarenheter, desto större blir rekryteringsbasen till bolagsstyrelser och företagsledningar. Kent Persson hänvisar till en artikel i Svenska Dagbladet Näringsliv där jag uttalar mig i fråga om kvotering. Regeringen anser att lagstadgad kvotering av kvinnor och män till bolagsstyrelser inte är en lämplig metod för att förbättra jämställdheten i näringslivet, då styrelsernas sammansättning är en ägarfråga. Jag vill se ett jämställt samhälle där vi bedöms efter vår kompetens och våra förmågor och meriter, inte kön, hudfärg eller något annat. För att kunna nå dit måste vi förändra och bryta de strukturer som konserverar fördelningen av makt och resurser mellan kvinnor och män.

Herr talman! Jag vill tacka jämställdhetsminister Nyamko Sabuni för svaret. Inför den här debatten och inför den interpellation som jag har skrivit hade jag vissa förhoppningar om att ett genombrott skulle kunna ske när det gäller fördelning och att bryta maktstrukturen i de stora bolagens styrelser. Tyvärr ser jag när jag läser svaret att det enda konkreta svar som jag får är att det inte blir någon kvotering till bolagsstyrelser. Jag beklagar det. När vi tittar på vad som har hänt de senaste åren kan vi se att den kvinnliga representationen har gått på ännu ett bakslag. Med den takt som jämställdhetsarbetet fortgår inom bolagsstyrelserna kommer inte det här att lösas på väldigt lång tid. Jag måste också försöka klara ut vad jämställdhetsministern har sagt eller inte, och därför kommer jag att citera Svenska Dagbladet Näringsliv. Det står så här: "Jag tänker inte vara tjurskallig och säga att kvotering för evigt är uteslutet. . Jag förstår verkligen frustrationen som många kvinnor i näringslivet känner. Jag känner samma frustration själv." Då undrar jag lite grann: Är det så att jämställdhetsministern har blivit felciterad i tidningen, eftersom hon så kategoriskt säger nej till kvotering när vi kan se att kvotering är och har varit ett väldigt lyckat exempel om vi ser till Norge? Där har också antalet kvinnliga styrelseledamöter ökat markant. Det kan inte vara en slump att antalet svenska kvinnor också har ökat markant i bolagsstyrelserna i Norge efter just den här kvoteringen. För att hjälpa till och lyfta fram kvinnor har ni inlett ett styrelseprogram för att synliggöra kvinnor. Menar ni verkligen på allvar att det inte finns kompetenta kvinnor som redan i dag kan ingå i svenska bolagsstyrelser? Det är vad som kan läsas in, tolkas, i det svar som jag har fått. Se på exemplet Norge. Där har man verkligen lyckats. Där finns i dag inte någon debatt om kvinnlig representation. Det anses vara en självklarhet. Hur det än är består den svenska befolkningen av 50 procent kvinnor, men i beslutande församlingar - bolagsstyrelser - är de försvinnande få. Ändå besitter de kvinnorna samma kompetens som män. De är samma konsumenter och ingår i samma strukturer. Ändå ska de hållas utanför de högst beslutande bolagsstyrelserna där det avgörs vad som ska produceras och hur det ska produceras. Jag vill se en regering som inte bara i högtidliga tal säger att man värnar jämställdhet, utan jag vill se en regering som går från ord till handling. Kvotering är en möjlighet för regeringen att ta det initiativet.

Herr talman! Jag gläds åt att det är fler och fler som engagerar sig i jämställdhetsfrågor. Jag beklagar dock att det blir fler och fler som ser kvotering till börsbolagens styrelser som den enda allenarådande lösningen på jämställdhetsproblemen i vårt land. Vi har stora problem med jämställdheten. Det tar många år innan vi når fram till acceptabla nivåer - vilka de nu kan vara. Men att tro att om vi bara kvoterar till bolagsstyrelserna har något viktigt gjorts i samhället håller jag inte med om. För mig är det här en symbolfråga. Man är engagerad i dessa frågor om bolagsstyrelser eftersom de symboliserar så många andra viktiga brister i vårt samhälle. Hur ser det till exempel ut när det gäller förskollärare? När får vi jämn könsfördelning där? Hur ser det ut när det gäller företagens ledningar som dagligen driver dessa företag? Ja, det ser sämre ut än i bolagsstyrelser. Varför räcker det inte att tala om de rejäla åtgärder som faktiskt har vidtagits för att bygga underifrån och inte bara tala om symbolfrågan, att ta från toppen? Det går inte att bygga ett samhälle från toppen och nedåt, utan man måste bygga nedifrån och upp. Det är min övertygelse när det gäller förändringsprocesser. Det här är, som sagt, en symbolfråga. Men bedöm inte regeringens insatser på jämställdhetsområdet i bemärkelsen att vi inte kvoterar till bolagsstyrelser. Då förminskar man problemen med jämställdhet i vårt land. Är jag fel citerad i Svenska Dagbladet? Nej, jag är inte fel citerad. Jag är inte kvoteringsivrare, men jag inser att den debatt som pågår, som förstärks av enskilda riksdagsledamöter, som förstärks av enskilda journalister och andra opinionsbildare, som gör detta till den allra viktigaste jämställdhetsfrågan, sätter tryck på politiker och partier. Det ser jag i min gärning. Därför säger jag ärligt att ju större tryck det blir, desto mer kommer partier att behöva ta hänsyn till det. Därför menar jag att det är dags att näringslivet tar sitt ansvar. Om det inte tar sitt ansvar kommer lagstiftningen till slut att ses som enda alternativet till lösning. Jag menar fortfarande att det inte är den lämpliga lösningen på dessa frågor. Vi gör vad vi kan. Näringslivet måste göra vad det kan. Min fråga till alla dem som ivrar om kvotering till bolagsstyrelser är: Hur löser vi det faktum att kvinnor inte finns i ledningsfunktioner? Kvinnor är i dag i större utsträckning högre utbildade än män. Där har vi nått framgång utan kvotering. När man väl införde kvotering för några år sedan blev det till männens fördel. Det är väl bra det om männen är diskriminerade eller inte tillräckligt representerade i vissa utbildningar. Men då beklagar sig kvoteringsivrare. Helt plötsligt är det inte fråga om att kvotera in det underrepresenterade könet, utan då handlar kvotering om att kvotera in endast kvinnor. Det måste finnas en logik i det vi gör. Om vi börjar kvotera in kvinnor till bolagsstyrelser, till vilka andra grupper i samhället ska det kvoteras in? På religiös eller etnisk grund? Var slutar kvoteringen? Jag ser min uppgift som politiker att skapa förutsättningar för att kvinnor och män ska utvecklas på sina arbetsplatser, göra karriär och uppnå dessa poster. Det är den politik vi bedriver. Jag önskar att vi kunde fånga upp dessa kvinnor i näringslivet. Sedan var det frågan om kurser för bolagsstyrelser. Det är klart att det finns kompetenta kvinnor, men det är ingen som dör av att få stöd och hjälp i att lära sig hur ett styrelseuppdrag fungerar. Trots allt är det för få kvinnor i dag som har erfarenhet av att sitta i styrelser. Om vi vill att fler ska våga, ska tacka ja, kanske det finns anledning att stödja dem med den typen av utbildning. Förakta inte utbildning. Det är inte fråga om kompetens, utan det är fråga om att känna efter och få stöd i hur det är att sitta i en styrelse. Där hoppas jag att vi kan hjälpa en hel del kvinnor, framför allt uppmärksamma och synliggöra att dessa kvinnor finns.

Herr talman! Jag tror att Folkpartiet och Vänsterpartiet i sak har likartade uppfattningar när det gäller jämställdhetsfrågor. Så har det varit historiskt, och jag hoppas att det ska vara så även i framtiden. Visst är det en symbolfråga. Visst är symboler viktiga. Så är det, och det ska vi inte bortse från. Låt oss hålla oss till den fråga interpellationen handlar om, inte bolagsstyrelser och inte en öppen debatt om jämställdhetspolitiken överlag. Då blir det en lång debatt, och då kan vi titta på hur regeringens politik slår i realiteten när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Låt oss inte ta den debatten här och nu. Låt oss diskutera hur vi ska åstadkomma en bättre fördelning i de stora bolagsstyrelserna. Nu har vi haft en regering som hade tillgång till de förslag till åtgärder som lades fram av Catarina af Sandebergs utredning. Det var åtgärder som skulle kunna förbättra kvinnors representation i bolagsstyrelser. Dessa förslag kastade regeringen i papperskorgen. Det var synd. Det var steg i rätt riktning. Vi i Vänsterpartiet har väckt motioner i frågan sedan 2006. Jag vet det därför att jag har själv väckt motioner i frågan. Jag anser fortfarande att den är viktig, och jag tycker inte att vi har gjort några som helst framsteg när det gäller representation i bolagsstyrelser som jag som man kan vara stolt över. Mycket mer behöver göras. Givetvis finns rådgivning. Det är inte utbildningsinsatser som sådana som jag vänder mig mot. Jag har absolut inte något emot utbildningsinsatser. Men jag menar att det finns oerhört många kompetenta kvinnor i dag som inte ges representation i bolagsstyrelser på grund av att de är kvinnor, inte för att de inte är kompetenta - bara på grund av kön. Jag vet att jämställdhetsministern har skrivit till valberedningarna och frågat hur valberedningsarbetet går till. Jag vet också att en del av ordförandena i valberedningarna har intervjuats i Svenska Dagbladet. Det är förfärande att läsa. De säger att det i slutändan handlar om kompetens. Det är därför de inte hittar kvinnor. Jag tror inte på det. Jag tror att det handlar om den maktstruktur som finns i samhället, som gör att män föredrar män. Om det är så måste man som lagstiftare hjälpa till för att påskynda processen. Då är kvotering till bolagsstyrelser ett alldeles utmärkt medel. Det finns erfarenheter, inte minst från Norge, som har visat på positiva effekter. Det kan väl ändå inte vara en slump att det finns fler kvinnliga representanter i norska bolagsstyrelser sedan reformen genomfördes i Norge. Helt plötsligt finns kompetens, och det har varit lyckat även ekonomiskt för företagen i Norge.

Herr talman! Det är klart att om man kvoterar hittar man dessa kvinnor. Vi får inte glömma att det är många svenska kvinnor som får åka till Norge för att sitta i styrelser där. Det är inte bara norska kvinnor som sitter i styrelserna utan det är andra kvinnor också. Det ger också anledning att tänka efter att bristen på kvinnor i ledningsfunktioner gör att de inte kan hitta hela baser för styrelseuppdrag i Norge utan att de måste söka kompetenta kvinnor i andra länder. Catarina af Sandebergs utredning låg där på bordet under er regeringstid tillsammans med Socialdemokraterna. Varför genomfördes inte den? Jag förstår att du beklagar att regeringen drog tillbaka den, men jag hoppas att du än mer beklagar att ni när ni själva satt vid makten inte genomförde den. Om vi kvoterar till bolagsstyrelser undrar jag: Vad mer ska vi kvotera till? Varför är det ingen som förordar kvotering till ledningsfunktioner? Varför är det ingen som förordar kvotering till förskollärare eller till lärare? Hur många olika andra områden och sektorer ska vi kvotera inom för att uppnå en jämn könsfördelning? Jag skulle vilja ha svar på det. Vad handlar det om i bolagsstyrelserna? Det är eventuellt 500 kvinnor. Om vi skulle få en jämn könsfördelning handlar det om att 500 kvinnor får plats i dessa styrelser. Skulle dessa 500 kvinnor i bolagsstyrelser lösa jämställdhetsproblemen här i Sverige? Jag tror inte det. Svara mig först: Varför just bolagsstyrelser? Varför inte företagsledningar, varför inte förskollärare, varför inte lärare? Jag hittar inte en logisk tråd där. Bolagsstyrelserna handlar också om ägarfrågor, inte bara om ledningsfunktionen. Kan jag få se en argumentationslinje som håller hela vägen? Då får vi diskutera det återigen. Det här är en symbolfråga, men vi kan inte diskutera den enskilt. Den får gärna initiera en debatt, men sedan måste debatten breddas - annars riskerar vi att missa de stora problem som vi måste hantera i vårt samhälle.

Herr talman! Jag har inte alls någonting emot att bredda debatten när det gäller jämställdhetsfrågorna om det skulle behövas, synnerligen nu när man kan se att jämställdhetsarbetet totalt sett i Sverige har tagit halvt stopp. Däremot tycker jag fortfarande att när det handlar om just bolagsstyrelser är det en symbolfråga där någon ska gå i bräschen. Om det här skulle genomföras i Sverige tror jag att det får återverkningar inom andra områden som vi då inte skulle behöva lagstifta om. Lagstiftning är en åtgärd som vi tar till när det finns särskilda behov. Jag tycker att den debatt som har varit och är i medierna är bra, för den lyfter upp den här frågan. Den lyfter också upp valberedningarnas arbete och hur de arbetar. Det ökar trycket på våra politiska partier. Jag är inte ensam, utan jag ser att också moderater och centerpartister lyfter upp kvotering som en möjlighet om ingenting händer. Jag tycker att vi ska ha lite mer bråttom. Att skynda långsamt kan vara bra ibland, men vi har skyndat långsamt väldigt länge och nu är det halvt stopp. Vi står ju fast i dyn när det gäller kvotering och diskussionen om bolagsstyrelsernas sammansättning. Det finns en möjlighet för jämställdhetsministern att ta ett initiativ, gå i bräschen och avsätta spår i protokollen för framtiden, att hon var den minister som tog tag i frågan om bolagsstyrelserna och lade ett förslag på riksdagens bord som för evigt förpassade den här diskussionen till historiens skräphög, höll jag på att säga, men som för evigt löste upp frågan om könsfördelning i bolagsstyrelser.

Herr talman! Denna minister och denna regering kommer inte att ta initiativ till kvotering till bolagsstyrelser. Det kan inte vara rimligt att tro att kvotering till bolagsstyrelser skulle lösa många andra problem i vårt samhälle när det gäller jämn könsrepresentation. Det kan inte vara rimligt att Kent Persson tror det. Men återigen: Detta är en viktig symbolfråga. Låt den gärna initiera en debatt, men låt oss sedan se brett på verkliga problem i samhället. Om vi i det här fallet lyckades bygga underifrån och få kvinnor i ledningsfunktion med resultatansvar är jag övertygad om att det i sin tur skulle leda till att vi fick kvinnor in i bolagsstyrelser, men inte tvärtom. Vi måste börja bygga underifrån. Vi måste kommunicera med näringslivet: Vad är det som saknas? Kompetensen finns där. Är det näringslivet som brister? Är det kvinnor som inte tar de tjänster som finns? Var brister det? Jag tror att sådan kunskap behövs. Det har forskats väldigt lite om det. Vi tycker så mycket på detta område, men det finns väldigt lite forskning att utgå från. Det är frågor som jag vill titta närmare på. Vi börjar nu med valberedningarnas redovisningar om hur de jobbar, och jag hoppas att vi kan fortsätta ett samtal med näringslivet om hur deras arbetssituation ser ut och vad de anser att vi kan göra för att stödja deras arbete med att rekrytera kvinnor till ledningsfunktioner och till bolagsstyrelser.