Könsfördelningen beträffande centrala maktpositioner inom EU

Herr talman! Ärade ledamöter! Eva-Lena Jansson har frågat statsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att det inte bara ska bli män på de fyra ledande uppdragen i EU som ska tillsättas det närmaste året. De fyra poster som avses är en permanent ordförande för Europeiska rådet, en hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, en talman för Europaparlamentet och en ordförande för kommissionen. Arbetet inom regeringen är fördelat så att det är jag som ska svara på interpellationen. För att det ska gå att nå en överenskommelse bland alla medlemsstater om ledande befattningshavare i EU förutsätts en balanserad sammansättning, bland annat avseende nationaliteter och politisk hemvist. Från svensk sida vill vi naturligtvis också se en balans mellan kvinnor och män. Europaparlamentets talman väljs av Europaparlamentet. Det har Sveriges regering inget inflytande över. Det är varje enskild medlemsstat som senare i år nominerar sin kommissionsledamot. I den dialog som i detta sammanhang naturligt äger rum mellan medlemsländerna och den tillträdande ordföranden i kommissionen förutsätter vi att kommissionens tillträdande ordförande verkar för en väl avvägd fördelning av uppgifterna mellan kvinnor och män. Regeringens principiella inställning är att det är av stor vikt att vi når en mer jämställd könsfördelning på alla befattningar inom EU:s institutioner.

Herr talman! Tack, Cecilia Malmström, för svaret! Jag hade riktat interpellationen till Fredrik Reinfeldt. Jag har en del följdfrågor. Det kanske kan bli svårt för Cecilia Malmström att svara på dem. Precis som nämns är det fyra tunga positioner inom EU som ska tillsättas. Då, enligt källor, inte en enda kvinna var aktuell för någon av de här posterna startades uppropet Females in front där man samlar in namnunderskrifter. Eftersom antalet kvinnor inom EU är drygt 250 miljoner tyckte man att det framstod som minst sagt häpnadsväckande att ingen skulle vara kvalificerad för de här uppdragen. Jag vet inte hur många namn man har fått in, men det är ganska många som har påtalat detta. Jag har tagit upp detta eftersom vi stod inför ett val, som nu är genomfört, glädjande nog med ett högre valdeltagande. Vi ska nog vara rätt nöjda med det när vi ser de europeiska siffrorna. Min fråga var om Sverige kommer att agera för att EU-kommissionen ska ha en bättre fördelning och hur regeringen kommer att agera för de övriga posterna. Jag tycker inte att jag får något riktigt bra svar när det gäller de övriga posterna. Där önskar jag att Cecilia Malmström kan göra ett förtydligande. Jag tänkte också fråga statsministern, eftersom han väl är den som kommer att framföra vilka som ska nomineras, om det vore en bra idé att nominera en man och en kvinna till varje kommissionärsuppdrag. Det skulle kunna vara en tydlig signal till varje land att man är tvungen att nominera en man och en kvinna. Det skulle också underlätta för kommissionärsordföranden att få en bra sammansättning. Tycker du att det skulle vara ett bra tillvägagångssätt?

Herr talman! Jag delar Eva-Lena Janssons frustration över att det i den diskussion som har förts och som så småningom kommer att intensifieras om de poster som ska tillsättas är bara män som nämns. Jag tror att vi tillsammans skulle kunna sätta upp en lista med ett antal mycket goda kvinnliga kandidater. Vi kanske inte skulle vara överens om alla, men vi skulle ändå få en lista med kandidater som borde diskuteras. Jag blir ibland beklämd när jag i korridorer och i allmänt tyckandesnack hör bara mäns namn. När det gäller dessa fyra poster är den ena, som sagt, Europaparlamentets talman. Den kan vi inte ha något inflytande över. Alla sitter väl nu som bäst och tittar på mandaten och diskuterar. Det som jag hörde diskuteras före valet i Europaparlamentet var ett antal kandidater som samtliga är män. Nu blir det väl en ny diskussion. Men dessa personer har regeringen inget inflytande över. När det gäller kommissionens ordförande har det sagts att denna person om möjligt ska utses redan på toppmötet i juni om det finns en enighet bland medlemsländerna om vem det skulle vara. Man ville avvakta resultatet av Europaparlamentsvalet för att se vilken politisk färg som denna person skulle ha. Den person som har nämnts och som har väldigt stort stöd i de flesta medlemsländer är José Manuel Barroso, och det är egentligen det enda seriösa namn som cirkulerar på dagordningen. Om några dagar kommer en intensiv diskussion att påbörjas för att man ska se om det finns några andra namn, men annars är det denna person som nämns. När det gäller de två andra posterna har diskussionen faktiskt inte påbörjats. Jag hoppas att vi i de initiala diskussionerna ändå kan lyfta fram också kvinnor på dessa poster. Där sitter man och avvaktar lite grann för att se vad som händer med Lissabonfördraget och om dessa personer över huvud taget ska utses. Om Lissabonfördraget faller ska den höge representanten och den permanenta ordföranden i rådet inte utses. Där väntar man nog först och främst på vad irländarna kommer att meddela, också sannolikt på junitoppmötet, när det gäller om de ska ha en ny folkomröstning och när. Om vi vet att det blir en folkomröstning kommer diskussionen så småningom att påbörjas för att sedan verkligen ta fart efter folkomröstningen. Det finns alltså ingen lista på namn, och det finns inga förslag. Det vore fel att göra det innan det irländska folket har sagt sitt. Jag kan också läsa tidningarna, vilket jag antar att Eva-Lena Jansson också gör. Jag konstaterar också att det är väldigt få män som nämns där. Men det är många hänsyn som ska tas. Det ska tas hänsyn till nord och syd, till öst och väst, till gammal och ny och så vidare. Allt detta ska vägas in. Så småningom är det Sverige som ordförande som ska försöka hitta en sammanvägning av detta, och det är lite för tidigt att se hur den processen kommer att gå till. Men i sak delar jag Eva-Lena Janssons uppfattning att det är sorgligt att det är så få kvinnor som diskuteras. Det finns många duktiga kvinnor inom EU. Jag har hört tidigare interpellationsdebatter här, och jag delar helt den synpunkten.

Herr talman! Den fråga som jag ställde handlade också om nomineringsprocessen när det gäller varje lands möjlighet att nominera en kommissionär. Den frågan diskuterar man ofta när man diskuterar annat valberedningsarbete. Detta är inte ett valberedningsarbete på det sättet. Men jag tror ändå att det skulle underlätta den diskussionen. När Sverige tar över ordförandeklubban tycker jag att man ändå borde lyfta diskussionen när det gäller om det har varit en diskussion ute i Europa om minskat valdeltagande, om vilka som stannar hemma och om varför legitimiteten kring Europaparlamentet inte uppstår. Det finns massor med frågor om detta. Några av dem som jag har mött under denna valrörelse är kvinnor som har en stark frustration kring EU-frågor. Det bekymrar mig naturligtvis eftersom kvinnor har lika stora möjligheter som män att vara med och påverka detta parlamentsval. Att då avstå från att delta för att man känner att det är för långt ifrån och att det bara är män som är med och bestämmer gör inte att det blir fler kvinnor som får lite inflytande. För mig är det viktigt att man deltar i detta val men också att man ser till att fler kvinnor får en framlyft position. Jag tror att det faktiskt skulle medverka till att fler kvinnor också skulle kunna engagera sig i Europapolitiken. Med tanke på det svar som statsrådet gav om de andra uppdragen förstår jag att det inte går att gå in på det. Men jag hoppas att Sverige i samband med ordförandeskapet lyfter fram dessa frågor. Men just när det gäller att kunna ha en nomineringsprocess där man kanske nominerar en lämplig man och en lämplig kvinna kan jag tänka mig att det inte blir en socialdemokrat som regeringen nominerar denna gång, men det kanske blir en folkpartistisk minister, vem vet. Hur ser det ut på nomineringssidan? Hur tänker man? Tänker man nominera kvinnor och män, eller kan man nominera bara en person?

Herr talman! Ursäkta att jag missade att svara på den frågan. Den var egentligen ställd till statsministern. Jag får därför svara utifrån mina egna synpunkter. Det som kommer att ske om kommissionens ordförande utses i juni är att man naturligtvis för samtal med honom eller henne, men det blir väl honom, om den fortsatta proceduren. Men sedan kan personerna inte nomineras förrän vi vet vilken kommission det blir. Det är också avhängigt av om det blir Lissabonfördraget eller Nicefördraget. Om det blir Nicefördraget vet vi inte om Sverige får en kommissionär. Därför kan personerna inte nomineras förrän efter den irländska folkomröstningen. Men jag tror att när vi väl vet att det blir en folkomröstning så småningom i slutet av sommaren kommer diskussionerna att starta. Vi har sagt, och jag har själv stått här i kammaren i en annan interpellationsdebatt och sagt att det kommer att föras samtal med företrädare för oppositionen om Sveriges post. Men det finns inte någon sådan lista heller än. Europaparlamentet brukar vara väldigt duktigt på att kräva att det ska vara en så jämn balans som möjligt i kommissionen och har ändå varit pådrivande för att det trots allt ser ganska bra ut även om det inte fullt ut är 50 procent. Jag kan tänka mig att man kommer att återupprepa detta förslag. Hur ska Sverige nominera? Man kommer att både nominera person och vara intresserad av en viss post. Det får spela in huruvida man väljer att fokusera på en viss speciell person som man vill ha eller på en viss speciell post. Så resonerar alla länder. Även om det skulle vara önskvärt att ha en nomineringsprocess med mycket stor öppenhet blir det ett förhandlingsspel där 27 länder är med och där 27 länder är intresserade av ett antal poster som kanske är de mest attraktiva. Jag kan därför inte i dag svara på hur detta skulle gå till även om vi naturligtvis under hela ordförandeskapet kommer att försöka lyfta fram behovet av ett mer jämställt EU i fråga om topposter eftersom det är ganska dystra bilder från toppmötena där det är väldigt gubbigt. Jag tror att det också skulle vara bra för representativiteten och för tilltron till EU-systemet om det var lite mer uppblandat bland de svarta kostymerna. Men jag är i dag inte beredd att svara på hur denna nomineringsprocess ska gå till i Sverige eller hur den går till i andra länder eftersom vi ännu inte riktigt vet hur kommissionen kommer att se ut och hur vi kommer att välja att agera. Men vi har lovat att återkomma i den frågan till företrädare för oppositionen, och vi ses kanske igen i denna fråga.

Herr talman! Det är svårt att förlänga denna debatt och kanske onödigt också med tanke på de svar som jag har fått. Jag har en förhoppning om att vi ska få en kvinnlig ordförande i EU-kommissionen, och jag skulle gärna se att det blir en ordförande med en annan politisk färg än den som herr Barroso har. Men jag inser att jag inte kan påverka det här just nu, utan det är EU-parlamentet och den politiska majoriteten som kommer att göra det. Därmed tackar jag för debatten med EU-minister Cecilia Malmström.

Herr talman! Jag vill också tacka för debatten. Jag tror att Eva-Lena Jansson och jag delar problembilden ganska mycket. Vi kommer att försöka bidra till att det förs en debatt här under hösten för att man ska få en mer jämställd fördelning både inom kommissionen och på andra poster. När det gäller kommissionens ordförande tror jag ändå med tanke på valresultatet att det är ganska givet att den person som utses till kommissionsordförande, oavsett kön, kommer att representera mitten och högern eftersom man ändå har sagt att man ska ta hänsyn till ordföranden. Just på den punkten kanske vi inte kan vara överens. Men annars delar jag frustrationen över detta. Vi får återkomma till detaljprocedurerna för hur dessa personer ska utses.