Anf. 102 Patrik Björck (S)
Fru talman! Ja, LO-tidningen skriver, som sagt, ganska förbindligt om det här, och det är väl trevligt. Jag sade också inledningsvis att jag var ovanligt lite missnöjd med svaret.
Jag har också läst tidningar. Jag har läst en tidning där man inte skriver exakt likadant men nästan. Man skriver så här: Efter domen är det alla mot Urban.
Det var ju nästan som att man var sams. Men det är klart att det finns ett litet orosmoment, i det här fallet personifierat av Urban. Det gäller naturligtvis även den historia som arbetsmarknadsministern och arbetsmarknadsministerns regering har när det gäller försvaret av den svenska modellen. Den förskräcker ju.
Detta om den svenska modellen är socialdemokratisk eller inte är lite roligt. Det kan man skoja om. Men nu är det så att det här fantastiska landet som vi lever i och bebor faktiskt har styrts av socialdemokratin under större delen av både min och arbetsmarknadsministerns levnad. Så man kan väl inte säga någonting annat än att det parti som jag tillhör ändå har haft ett visst inflytande på den nuvarande arbetsmarknadsmodellen. Jag tror inte att det är överord att säga så.
Det här med historia är också lite kul. Det roliga med borgerliga politiker är att de alltid beskriver Socialdemokraterna som väldigt fantastiska förr. Om jag får lov att leva länge, vilket jag hoppas, kommer jag att höra arbetsmarknadsministerns efterträdare om några decennier säga: Förr var Socialdemokraterna fantastiska, men nu är ni inte bra.
Då kommer de att säga: Vi ska återupprätta någonting, arbetslinjen eller någonting annat som ni har tappat på vägen.
Det är någon lite lustig tic ni har i borgerligheten. Ni beundrar alltid er barndoms socialdemokrater. Det finns kanske någon psykologi i det där. Ni satt och såg på barnprogrammen, och sedan kom Palme på tv, och det lät fint. Ni tycker att det var Bamse och så.
Det finns alltid något sådant moment i er diskussion. Samtidigt är ni naturligtvis medvetna om att det land som vi under många, många år har byggt är ett land som svenska folket faktiskt djupt uppskattar. De känner förträffligheten i den politik vi står för.
Okej, så långt är det väl bra. Jag deltog i ett interparlamentariskt möte i Bryssel häromdagen där man diskuterade Lissabonstrategin. Där var det ett ord som var på allas läppar:
flexicurity
. Det uttalades på slovenska och polska och franska och tyska och så vidare, både av mina partikamrater i Europa och av arbetsmarknadsministerns partikamrater.
Vad som är väldigt uppenbart när man pratar med sina europeiska kolleger är att de har väldigt dålig uppfattning, insikt, information och kunskap om den arbetsmarknadsmodell som vi har i Sverige. Det kanske i och för sig inte är något konstigt, men det är lite sorgligt eftersom vi under 70 år faktiskt har haft en väldigt välfungerande
flexicurity
i det här landet, och nu håller EG på att hota den modellen genom den här taffliga domen från EG-domstolen.
Väldigt många kolleger var däremot intresserade. Jag hade många diskussioner och samtal både med partikamrater och med andra just om det här.
Vad jag möjligen skulle önska är att arbetsmarknadsministern hjälper till och informerar ute i Europa. Det är väl illa nog om vi tampas här om hur modellen ska utformas. Men vi skulle då kunna undvika att man lägger sig i utifrån i onödan, för det gagnar inte den här politiska debatten, tycker jag.