Könsdiskriminerande reklam

Herr talman! Hillevi Larsson har frågat mig om jag är för eller emot lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam och när jag kan förväntas presentera ett förslag för att bekämpa könsdiskriminerande och kränkande reklam. Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 juli 2006 tillkallade dåvarande statsrådet Jens Orback en särskild utredare för att göra en kartläggning av utvecklingen och omfattningen av könsdiskriminerande reklam i Sverige och lämna förslag till hur lagstiftning mot sådan reklam skulle kunna utformas samt redovisa för- och nackdelar med dessa förslag. Uppdraget omfattade även att beakta andra möjligheter att komma till rätta med könsdiskriminerande reklam, till exempel genom näringslivets egna självreglerande organ. Utredaren överlämnade den 15 januari 2008 betänkandet Könsdiskriminerande reklam - kränkande utformning av kommersiella meddelanden (SOU 2008:5) och presenterade där bland annat en lag med förbud mot könsdiskriminerande reklam. Regeringen har helt nyligen beslutat att inte gå vidare med utredarens lagförslag med förbud mot könsdiskriminerande reklam genom att lägga betänkandet till handlingarna. De övriga förslag som utredaren lämnat kan genomföras utan föregående remittering av betänkandet. Skälet är att det lagförslag som utredaren lämnat kan komma att stå i strid med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, och jag är inte beredd att i det här skedet ta upp frågan om eventuella ändringar i grundlagarna för att kunna lagstifta mot könsdiskriminerande reklam. Jag tror inte heller att man genom lagstiftning uppnår den effekt som är önskvärd och jag är även av det skälet inte beredd att nu driva frågan om lagstiftning vidare. Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam, ERK, inrättades av branschen för snart 20 år sedan för att motverka könsdiskriminerande reklam men också som ett alternativ till lagstiftning. Deras uppgift är att genom vägledande beslut motverka könsdiskriminerande reklam och bidra till hög etisk standard hos annonsörer och reklamproducenter. Utgångspunkten för deras bedömning är Internationella handelskammarens, ICC:s, grundregler för reklam. Jag välkomnar den debatt som utredningen har väckt. Flera frågeställningar har ställts på sin spets. Vilken roll spelar reklamen? Vilken människosyn förmedlas i kommersiella budskap? Jag upprörs som de flesta andra när kvinnor, men även män, i reklam förlöjligas eller framställs på ett kränkande eller stereotypt sätt. Att näringslivets egenåtgärder fungerar och är effektiva är mot den bakgrunden av största vikt. Jag uppmanar därför reklambranschen och näringslivets aktörer att ta de initiativ som är nödvändiga för att utveckla de organ som arbetar med övervakning och självsanering. Att viljan finns visar det förslag som Sveriges Annonsörer nu förbereder med andra inom näringslivet om att inrätta en branschfinansierad reklamombudsman. Jag kommer med intresse att följa utvecklingen på området och kommer om det behövs vidta åtgärder, men jag är inte beredd att nu driva frågan om ett lagförbud.

Herr talman! Man talar väldigt mycket om könsdiskriminerande reklam utan att riktigt definiera vad det är för någonting. Jag skulle vilja gå in lite på det. Det handlar om att framställa kvinnor och män som sexobjekt på ett kränkande sätt. Det handlar om att konservera en otidsenlig syn på könsroller. Det ska vara nedvärderande för att det ska falla under begreppet könsdiskriminerade reklam eller på något annat nedvärderande sätt vara ägnat åt uppenbart könsdiskriminerande reklam. Jag skulle vilja ta några exempel som har dykt upp på senare tid, alltså rätt så aktuella. Går man tillbaka i tiden kan man hitta hur mycket som helst. Man kan hitta tusentals exempel, och det är ändå bara det som har kommit upp i debatten. Ett exempel är bilden på en familj som sitter kring ett middagsbord. Mamman tittar på barnen och ser helt obekymrad ut, medan pappan är väldigt bekymrad för att familjen har dålig ekonomi och har problem med det. Det här är reklam för en bank. Det ger bilden av att den enda som bryr sig om familjens ekonomi och tar ansvar är pappan. Det är dessutom han som är familjeförsörjare och har alltså det ansvaret. Man kan se en annan reklam som är kränkande mot män. Det handlar om försäljning av julskinka. Det står i reklamen att det finns så enkla tips skrivna på förpackningen att till och med tomtefar kan tillaga julskinkan. Det anser jag är nedvärderande mot män. Jag kan säga att det har väldigt lite med verkligheten att göra. Min man är till exempel en miljon gånger bättre på att laga mat än vad jag är. Jag tror att det där inte har speciellt mycket med kön att göra. Men det ger bilden av att mannen har ett visst ansvar i familjen som familjeförsörjare och kvinnan har ett annat ansvar, att laga mat, sköta hushållet och så vidare. Sedan finns den klassiska reklamen, och det är framför allt det man tänker på när man pratar om könsdiskriminerande reklam där kvinnor framställs som sexobjekt. Det förekommer också män, men det vanliga är att man använder sig av bilder på kvinnor. Ett exempel på det är en platsannons från ett företag som sökte en redovisningsansvarig med känsla för kundsupport. På bilden som skulle illustrera texten på platsannonsen fick man se en kvinna som endast hade bh och trosor på sig. Då undrar man lite vad det egentligen är för kundsupport som efterfrågas. Är det så man ska vara klädd när man har det jobbet? Det finns många exempel. Det viktiga att komma ihåg är att det inte enbart handlar om naken hud. Det görs ofta till det. Det kommer inte att bli förbjudet att marknadsföra underkläder med en sådan lag. Däremot riktar man in sig på rena kränkningar vare sig det gäller kränkningar mot män eller kvinnor. Jag hade önskat att regeringen kommit med en lag. Det är väldigt viktigt att markera för samhällets del att vi inte accepterar detta. Det är en professor i rättsvetenskap som har tagit fram lagförslaget, Eva-Maria Svensson. Hon menar att det inte alls är självklart att det strider mot yttrandefriheten att införa en sådan lag. Den gäller nämligen inte kommersiell reklam på det sättet. Jag hade önskat att vi gick vidare.

Herr talman! Jag kan förstå och också uppröras precis som Hillevi Larsson över de bilder hon beskriver. Men det finns en problematik när man ska utgå från sin moral och sina gränser för vad som är lämpligt och inte lämpligt och lagstifta om sådant som vi ogillar. Vi har för inte så länge sedan haft en debatt här hemma om Muhammedkarikatyrerna, rondellhunden, och vad det nu heter. Det har också höjts röster om att man ska ändra i yttrande- och tryckfriheten så att det inte ska kunna vara möjligt att göra det. Jag har debatterat med människor som nu är för en lagstiftning mot sexistisk eller otidsenlig reklam, som Hillevi Larsson beskriver det, men som samtidigt under den debatten kunde vara beredda att säga: Javisst ska Muhammed avbildas, och han kan gärna avbildas naken om man nu vill det, för vi har yttrandefrihet och tryckfrihet i vårt land. Alla har sina gränser. Därmed blir det väldigt svårt att säga vilken grupps gränser vi alla ska acceptera för den lagstiftning som nu förespråkas. Det finns erfarenheter att hämta från våra grannländer. I Norge har man haft lag mot könsdiskriminerande reklam ett tag. I Finland och Danmark har man i marknadsföringslagar möjlighet att också komma åt den här typen av reklam. Det har inte gjorts någon utvärdering och uppföljning. Inte ens utredaren tog sig den tiden att jämföra hur det ser ut i Norge kontra Sverige när det gäller den här typen av reklam. Det jag personligen kan uttrycka här är att jag inte har upplevt att reklamen i våra grannländer skulle se annorlunda ut än reklamen i Sverige. Framför allt är väldigt mycket av den reklam vi ser och upprörs över från stora internationella företag som har samma reklam i alla länder runt om i världen där de är verksamma. Väldigt mycket av det vi ser kan också ses i våra grannländer och av andra människor runt om i världen. Därmed tror jag att lagen inte kommer att få den effekt som avses. Det finns en annan sak som jag ifrågasätter. I dag vet vi att ERK, näringslivets eget saneringsorgan, hanterar ganska många ärenden. Det har sedan 20 år tillbaka hanterat 3 000 ärenden och hade 150-180 ärenden förra året. Det gör att det också fäller en hel del. Om man skulle föra den här typen av frågor till domstol är jag övertygad om att det inte finns en möjlighet att en domstol skulle hinna gå igenom så många ärenden som ERK i dag går igenom. Jag förstår att det är problematiskt när ERK inte kan utlösa böter eller ge straff. Men bara genom att hänga ut ett företag som inte sköter sig ger också oss som konsumenter makten att kunna styra över vilka varor och tjänster vi vill konsumera eller inte. Den här frågan är inte helt ny. Det är inte det att utredaren har kommit med argument som inte har förts fram tidigare när samma fråga har varit på bordet i mitten på 1990-talet och i början på 2000-talet. Hon konstaterar att kommersiella meddelare inte skyddas i grundlagen i dag. Så är det. Strikt kommersiella meddelanden om pris, vikt, kvalitet och så vidare är inte skyddade i grundlagen. Det är därför som vi har en marknadsföringslag. Men när det gäller meddelanden och reklam som handlar om värderingar börjar det blir en gråzon. Vad är tillåtet och inte tillåtet, vem är avsändare och så vidare? Det är denna gråzon som vi måste se till att den inte existerar. Hade Socialdemokraterna verkligen varit intresserade av att lagstifta hade man sagt: Gå in och titta i grundlagarna och ändra dem där det behövs för att det ska bli tydligt att det kommer att vara tillåtet att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam. Det gjorde man inte. I stället gjorde man samma sak som man hade gjort två gånger tidigare. Det är vad jag ifrågasätter här. Det är motstridigt mot grundlagen.

Herr talman! Vi har en professor i rättsvetenskap som har gjort utredningen som menar att det inte alls är självklart att detta strider mot grundlagen och att vi inte ens behöver ändra i grundlagen. Det var just därför som vi socialdemokrater tillsatte utredningen. Vi vill göra någonting åt problemet med könsdiskriminerande reklam. Det händer inte tillräckligt mycket. Vi vill utreda om det går att komma med något förslag som inte strider mot grundlagen. Utredaren menar nu att det är möjligt. I våra grannländer har i varje fall inte jag hört någon debatt om att yttrandefriheten och tryckfriheten är raserad på grund av att de har en lag mot könsdiskriminerande reklam. Det är bara Sverige och Island i Norden som inte har en sådan lagstiftning. Den här frågan har debatterats i 30 år. Man har hela tiden sagt att man måste göra någonting. Det blir inte bättre. Ändå händer det ingenting. Någon gång måste man ändå göra slag i saken och göra någonting. Vi brukar inte i andra sammanhang lämna över till näringslivet eller marknaden att lösa det här problemet. Jag menar inte att det de håller på med är dåligt, men det räcker inte. Det är alldeles för tandlöst att bli uthängd på en hemsida som är den enda sanktionen. Jag skulle verkligen vilja råda alla att gå in på hemsidan för ERK och läsa domarna och se om man känner igen det. Det mesta är rätt så nytt. Det har inte spridits i massmedierna. Det finns enstaka exempel som kommer upp i medierna där det är riktigt kränkande innehåll i reklamen. Men det finns väldigt många exempel på könsdiskriminerande reklam som aldrig kommer upp till debatt. Det är ingenting som direkt påverkar dessa företag. Det är riskfritt att ägna sig åt den här marknadsföringen. Syftet med marknadsföringen är inte att sprida några värderingar eller att delta i samhällsdebatten. Yttrandefriheten är till för att skydda den möjligheten. Syftet är att marknadsföra och sälja produkter. Det handlar om att tjäna pengar. Man drar sig inte ens för att använda ren könsdiskriminering och kränkning för att uppnå det syftet. Det är uppenbart att det borde falla inom marknadsföringslagen och inte inom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Vi har också gjort inskränkningar när det gäller marknadsföring som inte gäller den övriga yttrandefriheten. Det är till exempel fritt fram att skriva att det är jättebra att röka eller att visa bilder i tidningen på människor som röker. Däremot har vi förbjudit all reklam för rökning. Där är vi inte ensamma. Det har hela EU förbjudit. Det har dessutom skett efter uppmaning från FN som uppmanar alla världens länder att förbjuda reklam för rökning med tanke på att det är en av de vanligaste dödsorsakerna i världen. Det gäller att förhindra att ungdomar börjar röka. Det är när man väl har börjat som det är svårt att sluta. Vi har också inskränkningar när det gäller alkoholreklam och även reklam riktad till barn. Man skulle också kunna hävda att det inskränker på tryckfrihet och yttrandefrihet. Vi har ändå sagt att det handlar om kommersiell marknadsföring. Det är mycket viktigt att försöka skydda barn, att försöka förhindra alkoholmissbruk och att fler börjar röka. Detta är väldigt viktigt. Vi säger i andra sammanhang att det är väldigt viktigt med jämställdhet, kamp mot könsdiskriminering och diskriminering över huvud taget. När det här nu upplevs som ett så stort problem av många tycker jag att vi borde kunna gå fram även i den här frågan.

Herr talman! Jag och många med mig kan bara konstatera att det är en gråzon med denna lag om den är i strid med grundlagen eller inte. Den som tror på denna lag måste i så fall utreda huruvida man bör förändra grundlagarna eller inte. Det Hillevi hänvisar till är tobaks- och alkoholreklam som inte får visas. Det är en sådan sak som man har gjort. Man har uttryckliga bestämmelser i grundlagarna att den typen av reklam inte är tillåtet. Det man måste göra är att rådda med yttrandefriheten för att i så fall lagstifta mot könsdiskriminerande reklam. När man inser det måste man fatta beslutet om man vill göra det eller inte. Tror man att den här lagen om könsdiskriminerande reklam är det mest effektiva sättet att arbeta mot könsdiskriminerande reklam får man fatta det beslutet och gå in och rådda med yttrandefriheten. Men jag tror inte att lagen är det mest effektiva medlet att använda sig av, och i det här fallet värnar jag hellre yttrandefriheten än en lag mot könsdiskriminerande reklam. Yttrandefriheten är väldigt viktig. Hillevi Larsson säger att den lag som finns i våra grannländer inte har raserat yttrandefriheten i dem. Nej, den har inte gjort det. Vi kan också säga att lagarna mot att göra reklam för alkohol och tobak inte heller, kan vi känna, har raserat vår yttrandefrihet. Men för varje sådant steg vi tar urholkar vi yttrandefriheten, och då är det väldigt viktigt att veta vilka effekter man får av de lagar man inför när man går in och begränsar och inskränker yttrandefriheten. Vilka effekter får det? Jag menar att de effekter vi skulle få av den här lagen inte går upp emot den inskränkning vi eventuellt då skulle behöva göra när det gäller yttrandefriheten. Vi har hanterat frågan i riksdagen tidigare. Den har hanterats i samband med nuvarande marknadsföringslagen, då justitieutskottet har uttalat att den här lagen inte skulle vara förenlig med grundlagen därför att man redan då funderade på om inte marknadsföringslagen också skulle innehålla bestämmelserna om könsdiskriminerande reklam. Lagutskottet har fällt precis samma kommentar, och flera andra jurister och sakkunniga säger samma sak. Det är just den osäkerheten jag pratar om. När man har två olika experter som tycker olika saker måste man faktiskt in och säga: Då gör vi förändringar i grundlagen som är tydliga och som säger att det ska vara förbjudet med den typ av uttryck som könsdiskriminerande reklam faktiskt förespråkar.

Herr talman! Det är ju inte så att dagens situation är helt utan problem. Vi har en enorm könsdiskriminering i samhället. Sverige anses ändå vara ett av de mest jämställda länderna i världen, men det här är ett jätteproblem. Vi har börjat se jämställdheten ur ett bredare perspektiv. Man talar om "jämtegrering". På samma sätt som alla beslut ska vägas mot eventuella negativa miljökonsekvenser har man börjat se jämställdhetsperspektivet inom alla politikområden. Då kan jag inte förstå hur man just i det här sammanhanget kan säga att jämställdheten plötsligt inte är så viktig, och man vill inte ens försöka gå fram med det här förslaget. Så är det så fort vi ska göra någon inskränkning, och så är det självklart när man gör inskränkningar när det gäller alkohol- och tobaksreklam och reklam som riktas till barn. Då får man också väga in om det krävs en ändring i grundlagen. Det har det faktiskt inte gjort hittills. Det har inte krävts att vi har skrivit in någonting speciellt om tobak i grundlagen. Här finns expertis som menar att vi inte behöver göra ändringar i grundlagen, och det är det som är grundfrågan. Behöver vi inte ändra i grundlagen och ändå kan införa de här reglerna, varför inte göra det då? Sedan skulle jag också vilja ställa en annan fråga. Om nu inte regeringen vill ha lagstiftning mot könsdiskriminering, som jag ändå tror skulle kunna få en väldigt stor effekt, framför allt långsiktigt, vad tänker man göra i stället? Den kartläggning som ändå har gjorts och den forskning som finns visar att andelen könsdiskriminerande reklam inte har minskat. Det är väldigt svårt att se exakt hur mycket det är i Sverige jämfört med andra länder och exakt hur mycket det är jämfört med förr, men det som ändå finns, där man har kartlagt detta, visar att det inte har minskat. Framför allt har exponeringen för reklam ökat. Vi bombarderas ju fullständigt från alla håll, och det är väldigt många ungdomar som påverkas av det här. Vad tänker regeringen alltså göra i stället?

Herr talman! Det pågår en hel del verksamheter inom näringslivet självt. Nu har man utannonserat en reklamombudsman som ska jobba mer effektivt utåt sett opinionsbildningsmässigt och också få större resurser för att kunna hantera anmälningar som kommer in till den nya reklamombudsmannen. I betänkandet finns det ytterligare förslag som utredaren har lämnat och som jag är beredd att titta på och bereda vidare. Där det går att gå vidare kommer jag också att kunna göra det. Jag tror att Konsumentverket till exempel kan få uppgifter som att följa upp den här typen av reklam, kartlägga omfattningen och kanske se hur utvecklingen framåt ser ut. Det finns nog en hel del uppgifter som man kan lägga på Konsumentverket, också att opinionsbilda kring den här typen av frågor. Vi talar om könsdiskriminerande reklam som en jätteviktig jämställdhetsfråga, så pass viktig att en del till och med skulle kunna vara beredda att urholka yttrandefriheten. Jag måste säga att detta är en viktig fråga, men för jämställdhet tror jag att yttrandefriheten är ännu viktigare, därför att jag tror inte att den här lagen skulle få effekt. Men om vi inte hade haft yttrandefrihet i vårt land, så att kvinnor före oss faktiskt kunde tala om de orättvisor som fanns i vårt samhälle mellan män och kvinnor utan risk för repressalier, hade vi aldrig haft den utveckling vi ser i dag i vårt samhälle. De här friheterna måste värnas och utvecklas så mycket som möjligt, men det kan inte handla om att vi ska in och inskränka den ena friheten efter den andra därför att det finns fenomen i samhället som vi tycker är olämpliga. Det finns mycket som är olämpligt, men det kan vi bekämpa med hjälp av opinionsbildning, konsumentmakt och så vidare. Vi har i dag informationsteknik som kan hjälpa oss. Ser man någonting olämpligt kan man kommunicera med tusentals människor om bojkott av varor, tjänster eller företag. Det företag som inte inser att detta är otidsenligt att använda sig av - om det nu handlar om nakna kroppar, sexistiska budskap eller förlegade könsroller - kommer inte att finnas kvar länge på marknaden. Du och jag, Hillevi Larsson, har som medborgare och som konsumenter väldigt stor makt att kunna avgöra det.