Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

konkurrenslagen

Interpellationsdebatt 22 april 2005
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

Thomas Östros (S)

Anf. 25 Thomas Östros (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Anne Ludvigsson har frågat mig om jag avser att se över konkurrenslagstiftningen så att det blir enklare att definiera vad som kan anses vara en så kallad relevant marknad för svenska livsmedelshandlare och att grossisternas möjlighet att utnyttja sin dominerande ställning förhindras, grossistföretagens möjligheter att kontrollera handlarnas sortiment, varubeställning och prissättning genom olika IT-system starkt begränsas, det blir lättare för enskilda handlare att fritt välja huvudleverantör, gamla samarbets- och hyresavtal tillkomna i syfte att stärka småföretagare och skapa tillväxt inte i andra och senare sammanhang kan utnyttjas för konkurrensbegränsande handlingar och direkt maktmissbruk. Frågan ställs mot bakgrund av den senaste tidens utveckling inom dagligvarumarknaden. Jag vill inleda med att understryka att en väl fungerande dagligvarumarknad är ett viktigt område för regeringen. Svenska konsumenter ska ha tillgång till dagligvaror till rimliga priser och av god kvalitet. Konkurrensverket bedömer att Sverige kan få minst 5 % lägre matpriser genom bättre konkurrens. Konkurrenssituationen på den svenska dagligvarumarknaden behöver förstärkas. Marknaden domineras av tre block där handelsledet och grossistledet är mer eller mindre integrerade, och vi har i Sverige ett högre prisläge än EU-snittet. Beslutsfattandet inom handelsblocken sker vidare alltmer på central nivå. Därtill kan det vara svårt att få tillgång till butikslokaler. Jag vill ha en utveckling inom dagligvarubranschen som leder till ökad konkurrens och valfrihet. En sådan utveckling är till nytta för oss alla som konsumenter. Men jag anser inte att de föreslagna ändringarna i konkurrenslagstiftningen är ändamålsenliga. Den svenska konkurrenslagen är noga övervägd och utformad i enlighet med EG-rättens konkurrensregler. Det är en generell reglering som gäller för alla sektorer. Förändringar i detta generella regelverk skulle därmed få genomgripande konsekvenser. Jag har därför inga planer på att ändra konkurrenslagens innehåll på det föreslagna sättet. Även om jag inte ser förutsättningar för att göra dessa specifika förändringar i konkurrensreglerna vill jag betona att regeringen fortlöpande arbetar för att se till att de svenska konkurrensreglerna och förfarandet för att tillämpa denna lag är så effektiva som möjligt. Detta skapar förutsättningar för att goda konkurrensförhållanden ska råda på hela den svenska marknaden, inklusive dagligvarumarknaden. För utvecklingen inom dagligvarumarknaden har givetvis även andra regleringar betydelse. Möjligheterna till nyetablering är en grundläggande förutsättning för att skapa väl fungerande marknader. Konkurrensverket har i ett flertal rapporter framhållit att den kommunala tillämpningen av plan- och bygglagen, PBL, medfört att det varit svårt för nya företag att etablera sig på den svenska dagligvarumarknaden. Samtidigt kan jag konstatera att det under de senaste åren etablerats nya dagligvarubutiker, inte minst i form av så kallade lågprisbutiker. Jag ser positivt på denna utveckling. I sammanhanget vill jag även nämna att regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté för att bland annat analysera hur konkurrensaspekter bättre ska kunna vägas in i bedömningar enligt PBL. Kommittén ska redovisa resultatet av sitt arbete i sommar, och jag ser med stort intresse fram emot denna rapport. Jag är angelägen om att vi ska ha goda förutsättningar för en sund strukturomvandling med fler och nya aktörer och nya, mindre konstellationer av samarbetande företag. En sådan utveckling medför ökad nytta i form av lägre priser och ett varierat utbud för Sveriges konsumenter.
Anne Ludvigsson (S)

Anf. 26 Anne Ludvigsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag får tacka näringsministern för svaret. Det är med glädje jag kan konstatera att vi är överens om att det finns ett behov av ökad konkurrens på den svenska dagligvarumarknaden. Dock är svaret kanske inte så tydligt och innehållsrikt som jag hade hoppats. Jag tycker nämligen att den fråga jag tar upp i min interpellation är oerhört viktig. Konkurrens till nytta för konsumenter och medborgare är för oss socialdemokrater oerhört viktigt. Från ett konsumentperspektiv handlar konkurrens i grunden om att ge konsumenten, köparen, valfrihet - att kunna värdera olika produkter utifrån egenskaper som pris men också kvalitet, service, tillgänglighet med mera. Producenterna är beroende av att konsumenterna gillar dem och föredrar deras produkter, och det uppnår man genom att ha bästa pris och ge bästa valuta för pengarna. Denna balans mellan konsumenter och producenter och balansen på konkurrensmarknaden är naturligtvis beroende av att det är konkurrens på lika villkor. Det är också oerhört viktigt med kunniga och välinformerade konsumenter, men det är en annan del i detta. Producenterna och säljarna har däremot kanske inte samma behov av konkurrens. Det innebär att säljaren ibland har ett intresse av att sätta konkurrensen ur spel. Ett sätt är då att konkurrera ut sina medtävlare, men det finns också andra sätt som gör att man kan förhindra nya aktörer och nya näringsidkare. Konkurrenslagen tillsammans med Konkurrensverket är de viktigaste instrument vi har - lagen och Konkurrensverket som tillsynsmyndighet - och i konkurrenslagen förbjuds konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. Ministern framhåller i sitt svar att konkurrenssituationen på den svenska dagligvarumarknaden behöver förstärkas och vill också ha en utveckling som leder till ökad konkurrens och valfrihet. Men hur ska detta gå till om ministern anser att den nuvarande konkurrenslagstiftningen är helt rätt och ändamålsenligt utformad? En ökad konkurrens uppstår inte enbart genom tillkomsten av nya butikslägen. Även den befintliga, vertikalt integrerade beslutsstrukturen i våra nuvarande handelsblock måste reformeras i grunden för att vi ska få ökad konkurrens och valfrihet. Av svaret framgår också att ministern inte är tillfreds med att beslutsfattandet i dagligvaruhandeln i dag i ökad utsträckning sker på central nivå, alltså i partihandeln. Borde det inte mot den bakgrunden också vara viktigt att försöka bryta upp blockbildningen? Där skulle jag välkomna ett mer aktivt stöd från ministerns sida än vad som framgår av svaret. Ett antal handlare har nu sagts upp från sina butikslägen av hyresrättsinnehavarna. Jag ser detta kanske som ett missbruk av dominerande ställning. Mot bakgrund av att ministern i sitt svar understryker att en väl fungerande dagligvarumarknad är ett viktigt område för regeringen undrar jag: Delar ministern Konkurrensverkets bedömning att det vi nu ser hända på dagligvarumarknaden inte är av den digniteten att ärendet är så prioriterat att det behöver tas upp? Och vad är i nuläget ministerns råd till dessa enskilda näringsidkare som inte vill låta sig bindas i en kedja utan fritt vill kunna välja leverantör och varumärke? Det tycker jag är viktiga frågor.
Thomas Östros (S)

Anf. 27 Thomas Östros (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag är glad över att Anne Ludvigsson tar upp den här viktiga frågan. Det är klart att rätten till varor av god kvalitet till lägsta möjliga pris är en väldigt viktig konsumentfråga. Det är också en fråga om ekonomisk utveckling. Jag tror att vi har en väldig potential i att fortsätta öka konkurrensen inom dagligvaruhandeln. Anne Ludvigsson ger ett antal konkreta förslag till förändring av konkurrenslagstiftningen som jag inte bedömer är lämpliga att genomföra, vare sig i förhållande till EU-rätten eller till deras praktiska konsekvenser. Däremot arbetar vi väldigt aktivt med att se över och vässa konkurrenslagstiftningen tillsammans med samarbetspartierna. Sedan finns det ytterligare åtgärder vi kan vidta. Vi har en del utredningsförslag när det gäller kartellsamarbeten där vi vill gå vidare och skärpa. Men jag är också intresserad av ytterligare initiativ. Men det är klart att etableringsrätten är en mycket viktig nyckelfråga. Det gäller möjligheten att etablera nya butiker. Det har traditionellt varit den flaskhals som har funnits för nyetablering och därmed starkare konkurrens på dagligvarusidan. När det gäller frågan om Vi-butikerna och Axfood vore det naturligtvis frestande för mig att ha en synpunkt på exakt hur det bör vara. Men nu är ju den frågan föremål för behandling, dels en första gång av Konkurrensverket, dels enligt uppgift nu också överklagat. Då, herr talman, är jag förhindrad att gå in i själva ärendet. Jag får icke göra detta. Men jag ser väldigt gärna en utveckling där vi får fler grupperingar. Jag tror att det är ett väldigt bra sätt att öka utbudet och att fortsätta sänka priserna. Vi har för första gången på länge börjat få se en tendens till sänkta matpriser. Det är en framgång. Men vi har fortfarande priser som ligger över många andra länders. Bedömningen som myndigheterna gör är att vi kan nå ännu lägre. Det här är en fråga som vi kommer att arbeta med mycket aktivt och där det också kommer utredningsförslag inom kort. Jag tror att det finns ett starkt folkligt stöd för ökad konkurrens och därmed billigare mat.
Anne Ludvigsson (S)

Anf. 28 Anne Ludvigsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är alldeles rätt att det också är andra regleringar som är avgörande för den rådande konkurrensen på dagligvarumarknaden. Naturligtvis är plan- och bygglagen viktig, och den översynen är ju på gång. Men jag vill också i det här sammanhanget tillföra den del som omfattar besittningsskyddet i nuvarande hyreslagstiftning. Är det rimligt att en hyresgäst, i det här fallet en enskild handlare, kan sägas upp av sin hyresvärd, partihandlaren, för att man inte vill köpa sina varor från hyresvärden? Det här är en nyckelfråga, tycker jag, för möjligheten att bryta upp och skapa dynamik inom de nuvarande dagligvarublocken. Bara 10 % av tillkommande så kallade butiksformat i Sverige, och då mestadels i lågprishandeln, är butiker utanför de befintliga handelsblocken. Även om de kommer med nya namn tillhör de de stora blocken. Att se över plan- och bygglagen är angeläget, men en översyn av besittningsskyddet i hyresrelationen för näringsidkare tycker jag är kanske än mer angeläget för att komma till rätta med nuvarande vertikala blockbildningar. Som näringsidkare måste man kunna ha en verksamhet, en butik, utan att tillhöra de stora kedjorna. Det här tror jag är oerhört viktigt också för mångfalden och för kvaliteten, för att leverantörer ska kunna leverera till sin butik. Här har vi alltså närheten mellan leverantör och butik, för det handlar ju också om att värna landsbygdsutveckling. Det är en större dimension i den här frågan. Är ministern beredd att ta några initiativ i den riktning jag föreslår?
Thomas Östros (S)

Anf. 29 Thomas Östros (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tycker att det är en intressant idé att titta vidare på hyresrättslagstiftningen. Det är dock inte min fråga i regeringen. Jag tror inte min kollega som är ansvarig för detta skulle bli glad om jag på stående fot sade låt oss göra detta. Men här har vi ett exempel där det antagligen också handlar om hyresrättslagstiftningen och tolkningen av denna. Nu är det fråga om civilrättsliga avtal och hyresavtal mellan enskilda parter. De får ju inte jag ge mig in och tolka. Men skulle det visa sig vara ett generellt problem tycker jag att det är en fråga som måste diskuteras. Men låt mig säga att detta inte får ha bäring på det konkreta fallet, för där får jag inte uttala mig. Jag tycker att det är ett problem om vi har regelverk och system som förhindrar att vi får fler grupperingar. Det rätta angreppssättet, och det är också det som Anne Ludvigsson har, är att se igenom vad det finns för typ av åtgärder vi kan vidta för att öppna för fler aktörer på livsmedelsområdet. Det är en mycket viktig konsumentfråga som jag naturligtvis är beredd att fortsätta arbeta med.
Anne Ludvigsson (S)

Anf. 30 Anne Ludvigsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag är väldigt glad för den här diskussionen och den öppenhet som finns från ministerns sida. Jag uppfattar att näringsministern vill ha en väl fungerande dagligvarumarknad och att ministern anser att konkurrenssituationen på dagligvarumarknaden behöver förstärkas. Jag upplever att ministern också ser det som ett problem att beslutsfattandet blir alltmer centraliserat i dagligvarublocken och att det finns en vilja att få in nya aktörer, nya mindre konstellationer av samarbetande företag, liksom att det kan bli en prispress. Jag drar också slutsatsen att ministern anser att konkurrensen i dag inom dagligvarumarknaden behöver följas noga och inte är tillräckligt effektiv just utifrån de aspekter som jag har lyft fram här. Det här är ju en uppfattning som jag delar. Det är många i Sverige som nu är inne i den här frågan och som också är utsatta för det här. Det är många som uppmärksammar de här frågorna just nu och som också har tagit initiativ för att bryta sig ur blockbildningar för att just säkerställa mångfalden, valfriheten och en ökad konkurrens. Det ser jag som väldigt bra och viktigt. Jag är övertygad om att den här frågan är större och mer avgörande för framtidens dagligvarumarknad och också för livsmedelsproduktionen i Sverige än vi kanske inser i dag. En del i problemet som jag ser det är att Konkurrensverket i dagsläget inte har lyft fram den här frågan tillräckligt. Men vi får se nu när det är överklagat. Vi är överens om målet. Jag vill att regeringen noggrant följer frågan och också vidtar erforderliga åtgärder. Jag tycker att det är oerhört viktigt för konkurrensen, just utifrån konsumenters och medborgares bästa, med möjlighet till valfrihet och mångfald, och jag kommer att följa frågan noga. Tack för en bra debatt!

Dokument

den 17 mars

Interpellation 2004/05:479

 av Anne Ludvigsson (s) till näringsminister Thomas Östros om konkurrenslagen

Konkurrenslagens syfte är att slå vakt om de samhällsekonomiska och konsumentpolitiska intressena av effektiv konkurrens. Dagligvaruhandeln är ett område där särskilt fokus har riktats mot bristande konkurrens och den höga prisnivån jämfört med övriga EU-länder.

I september förra året uppmärksammade jag att Vivo Stockholm med drygt 80 livsmedelsbutiker skulle lämna ett mångårigt samarbete med Axfood och i stället anlita Bergendahls som grossist. Händelsen väckte stor uppmärksamhet och många som jag talat med betraktar vad som skett som den största förändringen i svensk dagligvaruhandel på flera decennier. Genom Vivo Stockholms beslut uppstod ett fjärde, fritt block i svensk dagligvaruhandel.

Anledningen till handlarnas beslut visade sig vara ett långvarigt missnöje med den service och de kommersiella villkor som Axfood erbjöd. Axfood har uttalat att de har som mål att ha 75 % egen detaljhandel och att av sortimentet i deras butiker till 25 % ska bestå av egna märkesvaror (EMV). Vi-handlarna, som de forna Vivo-handlarna nu heter, strävar efter lokal anpassning och har därför för kundernas skull valt att helt avstå från egna märkesvaror. Namnbytet till Vi-handlarna beror på att Axfood äger varumärket Vivo och att de förbjöd utbrytarna att nyttja det.

Svensk dagligvaruhandel fungerar i dag så att grossisterna genom olika IT-system i realiteten låser fast detaljhandlarna och kan utöva stark kontroll och makt i stort och smått. Det är mycket svårt att byta grossist eftersom det kräver stora investeringar i nya informationssystem. I realiteten kan grossisterna i minsta detalj påverka såväl prissättning som val av sortiment.

I flera år har Axfood utnyttjat sin dominerande ställning gentemot Vi-handlarna genom att vid ett flertal tillfällen höja priserna utan att ens bry sig om att förhandla. Axfoods satsning på egna varumärken har också inneburit att de varor som Vi-handlarna velat ha i sina butiker antingen strukits ur sortimentet eller blivit föremål för kraftiga prishöjningar.

Utöver den kontroll som grossisten kan utöva genom IT-system finns också en riklig flora av samarbetsavtal i branschen där handlarna förbinder sig att ha grossisten som huvudleverantör under förutsättning att det erbjuds "konkurrenskraftiga villkor". Axfood är dessutom i många fall kontraktsinnehavare i de hyresavtal som handlarna ytterst är beroende av.

Axfood har vid flera tillfällen offentligt hotat Vi-handlarna med rättsliga åtgärder om de inte ger upp sin kamp och går tillbaka till Axfood som grossist. I tidningsartiklar har Axfoods ledning gjort gällande att samarbetsavtalen gör det möjligt för Axfood att närsomhelst kunna tvångsköpa Vi-butiker. I slutet av 2004 blev också ett antal handlare uppsagda av Axfood från sina hyreskontrakt som straff för att man valt en annan grossist. Enligt uppsägningen ska Axfood från september 2005 starta egen detaljhandelsverksamhet i lokalerna. Axfoods aggressiva beteende har skapat oro i handlarleden och skulle om planerna fullföljs förstärka dagligvaruhandelns koncentration till tre grossistledda handelsblock. Detta trots tillkomsten av Lidl.

I teorin kan man säga att Vi-handlarna när man fattade beslut att byta grossist kunde välja att köpa från ICA (ca 50 % av den rapporterade omsättningen), Coop (ca 22 %), Axfood (ca 23 %), Bergendahls (ca 5 %) eller ett antal mindre grossister. Teoretiskt skulle Axfood således inte anses ha en dominerande ställning. I realiteten har dock Axfood en dominerande ställning på den marknad som är möjlig för Vi-handlarna, den så kallade relevanta marknaden.

Coop säljer nämligen inte till fria handlare och ICA ställer för leveranser krav på att Vivo-handlarna för att kunna bli kunder skulle tvingas ge upp sin frihet och inordna sig i något av ICA:s butikskoncept. Vi-handlarna hade egentligen bara att välja mellan Axfood och Bergendahls. På den för Vi-handlarna relevanta marknaden @ knappt 30 % av den svenska dagligvarumarknaden @ har Axfood därför en dominerande ställning.

Vi-handlarna har anmält Axfood till Konkurrensverket. I anmälan framhålls att Axfood missbrukar sin dominerande ställning genom att hänvisa till samarbetsavtal som tecknats under andra förutsättningar och för andra syften. Dessa avtal har för övrigt i andra sammanhang ogiltigförklarats av konkurrensverket. Dessutom vill Vi-handlarna att Konkurrensverket hindrar Axfood att säga upp Vi-handlare för avflyttning från butikslägen med motiveringen att man brutit mot de så kallade samarbetsavtalen. Vi-handlarna anser kort sagt att Axfoods agerande förhindrar en fri konkurrens, en uppfattning som jag delar.

Vi-handlarnas agerande innebär försök att komma ifrån nuvarande blockbildning och öka konkurrensen på den svenska dagligvarumarknaden. Det fria block som nu bildats har inneburit att det för konsumenterna skapats alternativ till de tre gamla blocken och deras ambitioner att profitera på egna varumärken. Nu finns ett alternativ för handlare som inte vill inordna sig i en hård central styrning utan hellre anpassar priser och sortiment till den lokala marknaden, till gagn både för konsumenter och inhemsk livsmedelsindustri.

Att näringsministern uppskattar en utveckling som leder till ökad konkurrens och valfrihet på den svenska dagligvarumarknaden tar jag för givet. Man kan dock befara att konkurrenslagstiftningen och dess tillämpning i hög grad går i otakt med den faktiska utvecklingen på den svenska dagligvarumarknaden.

Med hänvisning till ovanstående undrar jag om näringsministern avser att se över konkurrenslagstiftningen så att:

  • det blir enklare att definiera vad som kan anses vara en så kallad relevant marknad för svenska livsmedelshandlare och att grossisternas möjlighet att utnyttja sin dominerande ställning förhindras,
  • grossistföretagens möjlighet att kontrollera handlarnas sortiment, varubeställning och prissättning genom olika IT-system starkt begränsas,
  • det blir lättare för enskilda handlare att fritt välja huvudleverantör samt
  • gamla samarbets- och hyresavtal tillkomna i syfte att stärka småföretagande och skapa tillväxt inte i andra och senare sammanhang kan nyttjas för konkurrensbegränsande handlingar och direkt maktmissbruk.