Konkurrensförutsättningarna för svenska bönder

Svar på interpellationer

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig på vilket sätt jag är beredd att verka för en ordning där inte svenska bönder drabbas av orimliga merkostnader genom särkrav i svensk lagstiftning eller beslut från svenska myndigheter samt på vilket sätt jag är beredd att säkerställa att inte svenska bönder, genom att svenska myndigheter gör andra tolkningar av EU-regler än vad motsvarande myndigheter i våra grannländer gör, drabbas av omfattande konkurrensnackdelar.

EU-samarbetet innebär möjligheter och utmaningar för svenska bönder. Svenska företag har tillgång till en större marknad samtidigt som de utsätts för ökad konkurrens. När det gäller regelverk sker en gradvis harmonisering inom EU. På de områden där EU har möjlighet att besluta om minimilagstiftning värnar regeringen medlemsstaternas rätt att besluta om högre nationella krav där så anses befogat, exempelvis gällande arbetsrätt, arbetsmiljö samt miljö- och djurskydd. Samtidigt är det viktigt för regeringen att eventuella särkrav är noggrant motiverade.

Regelverk ska vara smart utformade så att målet med regelverken nås till lägsta möjliga kostnad.

När det gäller KemI:s prövning av ärenden är syftet med prövningen att säkerställa en hög skyddsnivå för djurs och människors hälsa och för miljön samt att förbättra den inre marknadens funktionssätt och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen. Prövningen baseras på försiktighetsprincipen.

Kommissionen skulle senast den 14 december 2014 ha lagt fram en rapport om bland annat effekterna av förordningen 1107/2009 på jordbrukets diversifiering och konkurrenskraft samt på människors hälsa och på miljön. Översynen är försenad. Mot bakgrund av översynen anordnade Miljö- och energidepartementet tillsammans med Näringsdepartementet hösten 2015 ett diskussionsmöte för svenska aktörer. Effekter på konkurrenskraften blir en viktig del av översynen som ger möjlighet att belysa den typ av frågor som Jonas Jacobsson Gjörtler tar upp i sin fråga.

Regeringen anser att arbetet med förenkling av nationella regler ska fortsätta, och under perioden 2015-2018 inriktas arbetet mot områdena Bättre service och Mer ändamålsenliga regler och följs upp mot fyra mål. Målen för området Bättre service är att det ska bli enklare att lämna uppgifter samt att servicen ska förbättras och handläggningstiderna kortas. För området Mer ändamålsenliga regler är målen att regler ska främja företagens tillväxt samt att kostnader till följd av regler ska minska.

Inför all regelgivning, vilket även inkluderar myndigheternas föreskrifter, ska en konsekvensutredning genomföras som bland annat innebär att kostnaderna för företagen värderas och olika alternativ till regelutformning undersöks. Regeringen avser att intensifiera arbetet med att höja konsekvensutredningarnas kvalitet genom ett utökat stöd och genom utbildning till regelgivarna. En väl utförd konsekvensutredning leder i förlängningen till mer ändamålsenliga regler och i sin tur till ökad konkurrenskraft och tillväxt.

Arbetet med förenkling av regelverk visar att det delvis är en myt att man behöver sänka nivån på målen för det man önskar reglera. Det finns i själva verket stora möjligheter att förenkla för företagen och samtidigt behålla högt ställda mål. Det handlar om att göra reglerna smartare för att uppnå önskade mål. Det är också viktigt att våga modernisera regelverk utifrån hur företagens verksamhet utvecklas baserat på ny kunskap och ny teknik.

Herr talman! I dag tvingas många bönder - det gäller särskilt tydligt mjölkbönderna - lägga ned verksamhet som man har drivit under lång tid på grund av den tuffa ekonomiska situation som råder. Vi ser samtidigt hur livsmedelsproduktion flyttas eller läggs ned - det senaste exemplet är Findus - till följd av att möjligheterna att bedriva verksamheten här bedöms vara sämre än på andra håll, trots våra i grunden ganska goda naturliga förutsättningar.

Så här borde det naturligtvis inte vara. Men under lång tid har politiken snarare varit ett problem än en del av lösningen. Det är i ganska stor utsträckning politiska beslut som har tillåtits skapa eller förvärra de här problemen genom svenska särregler, höga skatter och en omfattande administrativ börda. Sammantaget innebär det betydande merkostnader för svenska bönder och för livsmedelsföretag.

Det är nu dags att vända den utvecklingen. Vi måste verka för att villkoren blir mer jämbördiga med resten av Europa. Det krävs regelförenklingar, minskad byråkrati, förbättrad samordning mellan olika myndigheter och minskade administrativa kostnader.

En del av detta är långsiktiga förslag. Några sådana exempel nämns också av landsbygdsministern i svaret, och jag vill gärna säga att jag tycker att det är bra. Men det finns mycket mer att göra.

Alliansregeringen tillsatte en konkurrenskraftsutredning som lämnade sitt slutbetänkande för över ett år sedan. Där finns en hel palett med åtgärder som man kan genomföra. Vad väntar regeringen på?

För att gå till ett högst konkret, aktuellt och i det närmaste faktiskt akut problem tänkte jag ta upp Kemikalieinspektionen, som gör helt andra tolkningar av EU:s regelverk än vad som görs i andra länder. Myndigheten väger inte in vilka effekter det blir av besluten. Man ser helt enkelt inte till helheten. Stuprörstänkande är sällan bra, men i det här fallet skulle jag säga att effekterna blir närmast förödande. Kemikalieinspektionen fattar alltså sina beslut helt utan hänsyn till hur i det här fallet odlingen påverkas eller vilka miljöeffekter det blir om importen från andra länder - som inte har våra miljökrav - ökar som ett resultat av myndighetens beslut.

Man kan fråga sig vilken miljönytta det blir av att till exempel svensk lökodling slås ut till följd av att Kemikalieinspektionen inte tillåter användning av ett växtskyddsmedel och vi i stället importerar lök från länder där man använder fem gånger så mycket av samma medel som vi har gjort i svensk odling. På vilket sätt skulle detta vara bra för miljön?

Herr talman! Det är allvar nu. Regeringen kan inte fortsätta att passivt titta på när jordbruk slås ut och livsmedelsföretag flyttar till andra länder. Vi måste göra vad vi kan här i Sverige för att säkerställa våra goda konkurrensvillkor. Regeringen har det yttersta ansvaret för hur myndigheterna hanterar sådana här frågor. Vi kräver därför att regeringen agerar omedelbart för att förbättra konkurrenssituationen för svenskt jordbruk.

Vad är regeringen och landsbygdsministern beredda att göra för att omgående och även på kort sikt förbättra det svenska jordbrukets konkurrenssituation, så att inte fler verksamheter slås ut? Vad specifikt är landsbygdsministern beredd att göra när det gäller Kemikalieinspektionen och det faktum att deras beslut i fall efter fall så markant skiljer sig från den bedömning som görs i övriga EU-länder?

Herr talman! Låt mig först bli personlig, landsbygdsministern. Den heliga svenska modellen pratar Socialdemokraterna om vad gäller samhället i stort, och den pratar alla om vad gäller det svenska jordbruket. Sverige ska ha världens strängaste lagar för miljö och djurskydd. Det ger världens dyraste mat. Den ska konsumenterna i Sverige köpa. Men gör de det? Är den svenska modellens jordbruk en succé, herr minister, eller snarare ett fiasko?

Svensk livsmedelsproduktion har minskat med 25 procent på 25 år. Sverige är i dag Europas mest importberoende land. För 25 år sedan importerade vi 20 procent av vår mat. I dag importerar vi 55 procent och är på väg mot 60 procent. Succé eller fiasko, landsbygdsministern?

På 25 år har Danmark ökat sin grisproduktion från 15 miljoner grisar per år till 25 miljoner. Sverige har minskat sin produktion från 4 miljoner till 2 ½ miljon.

Vi slår oss för bröstet - politiker, medier, landsbygdsministern och jag - med världens strängaste regler för vårt jordbruk samtidigt som vi fördubblar vår import av mat från länder där djuren haft det sämre och där miljön är sämre. Det kallar jag dubbelmoral och hyckleri, herr minister.

Ovanpå detta har vi ett hyckleri till som är nog så allvarligt. De allra flesta av Sveriges kommuner har länge köpt mycket importerad mat producerad i en sämre miljö och med sämre djurskyddsregler än som åläggs bönderna i den egna kommunen och i hela Sverige. Det är såklart dubbelmoral och hyckleri av värsta sort.

Det senaste decenniet har man för att döva sitt dåliga samvete börjat köpa odlingskonceptet ekologisk mat från Sverige och världen. Det är 25-60 procent dyrare i inköp. Plötsligt är inte världens bästa och mest miljövänliga mat från det svenska vanliga jordbruket något värt i Naturskyddsföreningens, Miljöpartiets och många kommuners ögon. Väldigt många svenska kommuner vägrar i dag till och med att köpa en enda liter mjölk från det miljövänliga svenska jordbruk som står för 80-85 procent av mjölkproduktionen i Sverige. Vilka signaler, herr minister, sänder det till konsumenter och skolbarn om hur man bör handla mat?

Samtidigt som landsbygdsministern inte vill anpassa någon enda svensk miljö- och djurskyddsregel i EU-riktning, så att branschen i stället kan certifiera och få ut mervärden, talar han, ivrigt pådriven av Miljöpartiet, om att världens bästa miljöjordbruk bör sidsteppas genom högre statliga mål för att främst det svenska ekologiska jordbruket - i dag 6-7 procent av jordbruket - ska expandera.

Svensk ekomat är ett hedervärt miljöalternativ, men det är också verkligen hela det svenska jordbruket med sina stränga regler. Om odlingen av svenska våroljeväxter, som Jonas Jacobsson Gjörtler tog upp, svensk lök, svenska ärtor, svenska grisar och så vidare på grund av för stränga svenska regler ersätts av import från länder med sämre regler, hur har detta då gynnat djurskydd, miljö och svenskt jordbruk?

Jag ska ta upp en sak till. Huvudmålet i livsmedelsstrategin måste vara att få tillväxt i hela det svenska jordbruket. Målet för andelen ekomat bör sättas av marknaden och inte av staten. Myndigheter får inte skena loss vilt och flytta svenskt jordbruk ut ur Sverige. Regeringen måste ha ett ansvar för att ingripa då. Beslut om svenska miljöregler måste fattas i ett EU-koncept. Vi kan inte vara för långt före, herr minister.

Herr talman! Det är förvånande att Jonas Jacobsson Gjörtler tar upp Findus också och försöker hävda att nedläggningen av Findus har att göra med att det är så dåligt i Sverige. Findus var ett mycket välskött och lönsamt företag som riskkapitalister köpte i november förra året och lade ned.

Framför allt Moderaterna försöker skapa mörka bilder. Oavsett vilken bransch vi diskuterar här i kammaren försöker de ge en eländesbild av Sverige. Det är kanske inspirerat av något amerikanskt, att kladda ned.

Jag skulle därför vilja ge en lägesbild av svensk ekonomi. Vi har en tillväxt generellt i Sverige på runt 4 procent. Den är högst i Norden. Den är också högre än tillväxten i bland annat USA, Tyskland och Storbritannien. Vi ligger sexa i fråga om tillväxt i världen.

Under 2015 såg vi hur den svenska exporten växte med 5 procent. Sedan denna regering tillträdde har 80 000 fler jobb kommit till, och arbetslösheten har pressats ned under 7 procent.

Näringsdepartementet bedriver en mycket aktiv näringspolitik. Vi stöper om det statliga riskkapitalet, så att det ska komma hela landet till del i hela landet i tidiga skeden. Vi har också lagt fram en ny exportstrategi och en ny industrialiseringsstrategi. Vi ser att industrin ökar sin export. Den är alltså inte basically gone, som någon sa för något år sedan. Vi sätter nu en livsmedelsstrategi på plats, och vi jobbar för att få ett gott näringslivsklimat och för att stödja växtkraft och entreprenörskap. Detta är avgörande för att hela Sverige ska leva. Vi har lyft in dessa frågor från Landsbygdsdepartementet till Näringsdepartementet, där alla andra företagsfrågor finns.

Jag tycker ändå att det är positivt att Moderaterna plötsligt engagerar sig i jordbrukspolitiken. Under åtta år lät de det bara gå, och det blev sämre och sämre förutsättningar.

Vad har den här regeringen gjort? Vi började återställa det som den tidigare regeringen försämrade för jordbruket. Bland annat försämrade den tidigare regeringen mer och mer när det gällde dieselpriserna och reduktionen. Det var enormt påfrestande för svenskt jordbruk. Detta tas också upp i Konkurrenskraftsutredningen. I fråga om detta satsar den här regeringen 300 miljoner årligen i tre år - totalt 900 miljoner.

Vi har höjt Norrlandsstödet, som inte har varit maximalt sedan slutet av 1990-talet. Vi har gått in med särskilda pengar till klövvård till mjölksektorn för att underlätta när det gäller deras problem.

Vi har fullt ut finansierat EU:s nationella kuvert till mjölkbönderna - 100 procents finansiering. Det finns grannländer som inte har finansierat en krona.

Vi har också satt arbetet med livsmedelsstrategin på plats. Jag skrev i november 2011 första gången en motion i riksdagen om en livsmedelsstrategi. Sedan skrevs det också kommittémotioner från Socialdemokraterna under flera år. Men varje år avslogs dessa motioner.

Nu välkomnar jag att ni plötsligt har insett att det är viktigt att vi har en nationell livsmedelsstrategi också i Sverige som de flesta andra europeiska länder har. Välkommen i gänget!

Herr talman! Ministern är mycket ivrig här i sin skönmålning av hur saker och ting förhåller sig. Samtidigt anklagar han mig för att svartmåla saker och ting.

Jag tror att det är viktigt att se verkligheten som den är, och den är faktiskt inte riktigt så rosenskimrande som landsbygdsministern vill ge sken av.

Svenskt jordbruk är beroende av en fungerande livsmedelsindustri för att fungera. Men det omvända gäller också, alltså att svensk livsmedelsindustri är helt beroende av att vi har ett svenskt jordbruk som fungerar och är konkurrenskraftigt. Det hänger ihop, och hela kedjan är viktig. Det är just därför som det blir så allvarligt när en svensk myndighet gång efter annan gör en helt annan tolkning än vad som görs i andra EU-länder. Genom beslut från denna myndighet riskerar alltså betydande delar av svenskt jordbruk att slås ut. Ser inte landsbygdsministern detta?

Låt mig ge tre konkreta aktuella exempel där i detta fall Kemikalieinspektionen gör en annorlunda tolkning.

Det första exemplet gäller växtskyddsmedlet Stomp, som används mot ogräs i odlingar av bland annat lök. Detta medel är godkänt i alla EU-länder utom i Sverige. Här är det förbjudet sedan 2011. Svenska odlare har fått dispens ett år i taget och kunnat hanka sig fram. Men i år beviljar Kemikalieinspektionen inte dispens. Därmed kommer löken att ersättas av importerad lök från andra länder, där detta medel är tillåtet och där det används i mycket större utsträckning.

Det andra exemplet gäller växtskyddsmedlet Modesto. Man hade sökt dispens för att använda detta under fyra månader i Mellansverige vid odling av vårraps och vårrybs. Men Kemikalieinspektionen har nu sagt nej. Däremot har länder som Estland, Finland, Danmark och Storbritannien gett dispens. Det betyder att svenska odlare av raps och rybs slås ut, medan vi ökar importen av raps och rybs från andra länder, där detta medel är tillåtet.

Det tredje exemplet gäller växtskyddsmedlet Pirimor. Det har under lång tid använts mot bladlöss vid odling av bland annat ärtor. Då är vi tillbaka till Findusfrågan, som landsbygdsministern var mycket ivrig att vifta bort. Pirimor är förbjudet att använda i Sverige sedan 2013. Men det är tillåtet i övriga EU, bland annat i Storbritannien och i Tyskland.

Ser landsbygdsministern inte mönstret här och att detta försämrar våra konkurrensförutsättningar? Svenska odlare slås ut, medan odlare i andra länder får en fördel.

Herr talman! Jag vill vara tydlig med att ingen vill använda sådana växtskyddsmedel i onödan. Vi strävar alla efter en giftfri miljö. Men det kan vara inte rimligt att svenska odlare ska slås ut till följd av att svenska myndigheter gör helt andra tolkningar än vad som görs i resten av EU. Reglerna på en gemensam marknad måste självfallet vara likvärdiga.

Jag vill här och nu rikta fem tydliga krav till regeringen för att hantera den akuta situation Kemikalieinspektionen har satt svenskt jordbruk i.

Ge Kemikalieinspektionen en tydlig instruktion att sträva efter harmonisering med övriga EU-länder, även i myndighetens egna beslut. Harmonisering kan inte bara handla om att våra myndigheter ska försöka få EU att anpassa sig till oss; ibland måste även svenska myndigheter göra som man gör i andra länder.

Ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att bättre och i ökad omfattning tillämpa det system med ömsesidigt godkännande som används i andra EU-länder, där en produkt som är godkänd i ett land kan godkännas i Sverige utan särskild prövning.

Ge Kemikalieinspektionen ett tydligare uppdrag att samverka med andra berörda myndigheter, i detta fall Jordbruksverket.

Ge Kemikalieinspektionen ett tydligare uppdrag att samverka med berörda företag, till exempel via branschorganisationer. Det handlar om att bejaka och inte bara bevaka.

Ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att i avvägning inför beslut tydligare beakta konsekvenserna och göra helhetsbedömningar av hur bäst nytta uppnås på lång sikt.

Herr talman! Jag trodde att vi egentligen borde kunna vara rätt överens, landsbygdsministern, Jonas Jacobsson Gjörtler och jag. Svenska myndigheter kan inte få fatta beslut i splendid isolation utan att sätta in sina beslut i ett internationellt sammanhang. Det är uppenbart att Kemikalieinspektionen anser att de gör rätt och övriga EU-länder fel, och om effekten blir att svenskt jordbruk läggs ned får ta man det.

Om detta leder till att svensk odling av våroljeväxter slås ut och ersätts av import, svensk lökodling slås ut och svensk ärtodling flyttar till Tyskland - är det acceptabelt? Nej, verkligen inte, och det är jag övertygad om att inte landsbygdsministern heller tycker. Då är frågan: Hur gör vi för att få en annan tingens ordning, så att svenska myndigheter tjänar svenska intressen och inte bara har ett ensidigt fackperspektiv som inte sätter in saker i ett helhetsperspektiv?

Jag instämmer i Jonas Jacobsson Gjörtlers tre exempel, och jag tycker att det var fem bra förslag till jordbruksministern på hur man kan agera. Jag kan ställa mig bakom dem. Myndigheters självständighet är förankrad i den heliga svenska modellen, till skillnad från i de flesta andra länders modeller. Den får inte överdrivas och dras in absurdum. Om det blir sådana här effekter anser jag att landsbygdsministern måste agera - ta myndigheten i örat, samtala med den och få en annan tingens ordning.

Herr talman! Jag lovar att den här regeringen kommer att föra en mycket aktiv näringspolitik och fortsätta på det arbetet. Där är förändringar i regelverk en viktig del, och man måste arbeta brett med detta. Vi kommer också fortsättningsvis i Sverige att ha lagstiftning som säkerställer saker på ett bättre sätt än kanske i våra konkurrentländer ute i Europa. Det gäller exempelvis bättre arbetsrätt, bättre arbetsmiljö och att värna de regler som finns - inte bara de regler som finns i Sverige utan också de som finns i EU och som man inte följer.

Jag förstår att det är väldigt besvärande för Moderaterna att se att det går så bra för Sverige. Vi har +4 procent på bnp. Jag förstår att det är besvärande, liksom att exporten ökar enormt mycket och att arbetslösheten minskar. Inte minst ungdomsarbetslösheten minskar dramatiskt. Man målade upp den svarta bilden att det skulle bli katastrof om vi förändrade arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det var den svarta bilden då. Nu är den svarta bilden någonting annat; nu svärtar man ned genom att säga att Findus nedläggning beror på svenskt regelverk. Nog är det väl en fräckhet som går väldigt långt, Jonas.

När det gäller Kemikalieinspektionen kan jag inte gå in på enskilda ärenden. Det vet ni om. Däremot kan jag säga generellt att vi måste få betydligt bättre tillgång till växtskyddsmedel i Sverige. Jag är bekymrad över de långa handläggningstiderna, och vi för från regeringen en löpande dialog med myndigheterna kring de här frågorna. Sedan ska jag också påminna om att detta är någonting som har pågått under väldigt många år. Vad gjorde den förra regeringen?

Också JK har påtalat detta. Det är väldigt tydligt även i Konkurrenskraftsutredningen, som skriver om denna problematik. Den här regeringen har avsatt 6 miljoner för att man ska kunna arbeta och få tillgång till växtskyddsmedel för mindre grödor och inom mindre användningsområden, som vi i många stycken har i Sverige och där det därför inte finns växtskyddsmedel. Det finns mer att göra, och vi följer frågan. Vi har från regeringen tagit upp frågan med Kemikalieinspektionen två gånger. Men jag kan inte gå in i de enskilda fallen; jag hoppas att ni ändå har respekt för det.

Förenklingar är en viktig del. Där gjorde Jordbruksverket, tillsammans med LRF och en del andra myndigheter, ett mycket bra jobb. Detta är inte ett jobb som på något sätt är slutfört, utan det kommer fortsättningsvis att ha mycket fokus från den här regeringen. Det handlar om bättre service och om att det ska bli enklare och ta kortare tid att pröva olika saker. Här har vi också involverat alla länsstyrelser i arbetet, och det är 19 centrala myndigheter som har ett ansvar för detta. Det måste finnas enkla verktyg för att starta och driva företag, och vi ska ha en årlig uppföljning på dessa områden.

Mer ändamålsenliga regler är den andra delen i detta. Tillväxtverket har ett uppföljningsansvar i de bitarna.

Herr talman! Landsbygdsministern fortsätter att anklaga mig för svartmålning. Jag vill bara påminna landsbygdsministern om att det inte var vi som försökte sprida bilden att något håller på att gå sönder i Sverige. Det var ett annat parti som ägnade sig åt den typen av beskrivningar.

Jag håller med om att det är mycket som går bra i Sverige just nu. Vi har haft alliansbudgetar under många år, och det är bara några få månader sedan vi slutade med den trevliga vanan. Det betyder att det på många sätt faktiskt går ganska bra för Sverige. Jag vill dock understryka att det också finns betydande nedåtrisker, inte bara generellt för hela den svenska ekonomin utan även specifikt när det gäller svenskt jordbruk. Det förvånar mig ganska mycket att landsbygdsministern inte kan se det.

Landsbygdsministern frågar vad den förra regeringen gjorde. Ja, den gjorde en hel del, skulle jag säga. Konkurrenskraftsutredningen är ett exempel på ett grepp den förra regeringen tog för att komma till rätta med det här på lång sikt. Men man gjorde också en del annat. I till exempel instruktionen till Kemikalieinspektionen, som vi har berört här, finns det ett uppdrag att samverka med andra. Min bild är att detta inte riktigt fungerar, och jag undrar vad regeringen gör för att följa upp det. Ett av mina förslag är att man ska tydliggöra detta och vässa formuleringen ytterligare; det tror jag kanske krävs.

Jag blir lite bekymrad när jag hör landsbygdsministern prata om att det som behövs i Sverige är mer av lagstiftning kring arbetsrätt, arbetsmiljö och annat. Jag har lite svårt att se på vilket sätt det skulle göra att konkurrenskraften för svenskt jordbruk förbättras och kostnaderna blir lägre. Det lär snarare bli tvärtom.

Jag är fullt medveten om att landsbygdsministern inte kan gå in i enskilda ärenden. De exempel jag tog upp var just exempel, men mina krav och förslag på vad regeringen borde göra är inte att gå in i enskilda ärenden. Det är generella regler för, instruktioner till och krav på myndigheten. Det kan regeringen göra. Är landsbygdsministern beredd att driva frågorna i den riktningen?

Herr talman! Jag är mycket medveten om att svenskt jordbruk har ett ansträngt läge, framför allt inom mjölksektorn. Så är det i alla EU:s 28 länder, oavsett regelverk. Så är det i många länder förutom i EU, oavsett regelverk eller beskattning. Det är väldigt tufft - det är en global överproduktion.

Det är klart att vi ska jobba för att vi ska få ett konkurrenskraftigt jordbruk och en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. Svensk matproduktion måste öka, och det skapar också fler jobb i det här landet. Detta kommer vi att fortsätta jobba för.

En viktig och avgörande del i det är att vi har tagit fram en nationell livsmedelsstrategi, som givetvis ska kompletteras med en handlingsplan och konkreta åtgärder för att nå en ökad produktion och fler arbeten på svensk landsbygd, som det handlar om, både i primärproduktionen och i livsmedelsindustrin.

Jag redovisade i mitt tidigare inlägg de akuta åtgärder vi har vidtagit för att hjälpa till i den svåra krisen. Med dieselskattereduktionen ställde alliansregeringen till det för lantbrukarna. Där har vi börjat förbättra. Vi gick in med klövvårdspeng och med kopeng, och vi har finansierat de nationella medlen till hundra procent. Det var akuta åtgärder för att rädda svensk mjölkproduktion som är viktiga.

Vi kommer att fortsätta jobba på det här. Vi kommer också att se till att det blir långsiktigt bra spelregler, för jag och den här regeringen tror på svenskt jordbruk och svensk landsbygd - till och med finansministern gör det. En annan finansminister trodde ju inte på svenskt produktionsjordbruk. Nu tror hela regeringen på det.

Överläggningen var härmed avslutad.