Konkreta åtgärder mot förföljelse av kristna i Afghanistan

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig om regeringen har vidtagit åtgärder för att förmå talibanregeringen att stoppa förföljelsen av kristna och om ytterligare åtgärder kommer att vidtas den närmaste tiden. Han hänvisar till Open Doors årliga rapport, som visar att Afghanistan toppar listan när det gäller förföljelse av kristna.

Det är helt oacceptabelt att människor förföljs på grund av sin tro. Jag har tidigare sagt, bland annat i ett frågesvar till Staffan Eklöf, att religions- och övertygelsefrihet är en mänsklig rättighet. Alla människor ska kunna leva, utöva och manifestera sin tro utan rädsla för att bli hotade eller förföljda på grund av sin religion eller övertygelse.

Därför skrev Sverige redan i september under ett upprop tillsammans med 17 andra länder, bland annat USA, Nederländerna och Polen, som kritiserade förföljelsen av personer som tillhör religiösa minoriteter i Afghanistan. Vi tog upp den djupa oro som vi hyste för att kristna, shiamuslimer, hinduer, sikher, icke-troende och andra inte fick utöva sin tro, och vi uppmanade till en inkluderande regering där också personer som tillhör religiösa minoriteter fick plats.

Staffan Eklöf tar i sin interpellation upp biståndet och att Sverige torde vara ett av de västländer som den självutnämnda talibanregeringen lyssnar på.

Sverige stoppade direkt efter maktövertagandet allt bistånd som gick via den afghanska regeringen och dess myndigheter. Inget bistånd ska finansiera eller legitimera talibanerna. Svenskt bistånd kanaliseras endast till enskilda organisationer och FN-organ. Vi ska stödja den afghanska befolkningen, och det gör vi bland annat genom humanitärt stöd baserat på humanitära principer. Det är behoven som styr tilldelningen, och i detta är Sverige och det internationella samfundet tydliga - stödet ska ges till dem som behöver det mest, oavsett grupp eller etnicitet. Givarsamfundet har en nära dialog om detta, och FN följer upp på plats i Afghanistan så att ingen diskriminering sker, inte heller mot kristna.

Att använda humanitärt stöd som påtryckningsmedel låter sig inte göras, eftersom stödet baseras på grundläggande humanitära principer om opartiskhet och neutralitet.

Mänskliga rättigheter förblir en central del av det svenska biståndet. Sverige kommer även fortsättningsvis att arbeta för att stödja organisationer, såväl FN-organ som enskilda organisationer, som verkar för att främja mänskliga rättigheter.

Situationen i Afghanistan är ytterst allvarlig och följs noga av oss och av det internationella samfundet. Sverige för ingen dialog med talibanerna på politisk nivå. Sverige arbetar i stället tillsammans med andra aktörer för att förmå talibanerna att respektera individers åtnjutande av mänskliga rättigheter, även för personer som tillhör minoriteter.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Organisationen Open Doors skriver varje år en dyster men mycket viktig rapport som handlar om förföljelse av kristna i olika delar av världen. Precis som ministern nyss redovisade här har talibanernas olagliga regim i Afghanistan gått om den nordkoreanska regimen i förföljelse av kristna. Afghanistan är alltså den värsta regimen i världen just nu när det gäller förföljelse av kristna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Open Doors berättade här i riksdagen om beväpnade män som går runt i bostadsområden och dödar människor bara för deras kristna tro. I det talibankontrollerade Afghanistan torde det vara omöjligt för sådana beväpnade grupper att begå dessa systematiska illdåd utan regimens goda minne. I annat fall borde talibanregimen redovisa vad de gör för att hejda detta och lagföra mördarna.

Afghanistan är också ett land som tar emot mycket bistånd från Sverige och har så gjort i många årtionden. Sverige torde vara ett av få västländer som talibanregimen lyssnar på. Möjligheterna att trycka på och att rädda kristna finns alltså.

Jag frågade ministern vad regeringen gör, men ministern redovisade inga åtgärder som riktar sig mot talibanregimen i svaret på min fråga. Ingen åtgärd redovisas som ska hjälpa kristna grupper. Detta icke-svar oroar.

Mot bakgrund av det skrev jag interpellationen där jag frågar utrikesministern följande: Vidtar den svenska regeringen över huvud taget några åtgärder för att förmå talibanregimen att stoppa förföljelsen av kristna i Afghanistan? Kan ministern redovisa åtgärderna? Vilka åtgärder kommer ministern att vidta den närmaste tiden med det syftet?

Det är de frågor som finns i interpellationen. Det är väldigt uttömmande frågor. Svaret har vi hört, nämligen att Sverige har skrivit på ett upprop i vilket man oroar sig för att olika grupper inte får utöva sin tro och att kristna förföljs. Det är väl bra i sig, men när det gäller en sådan aktör som talibanregimen kunde ministern lika gärna ha ropat i öknen. Inte bryr sig talibanregimen om ett upprop.

Dessutom nämner ministern inte i sitt svar de systematiska morden på kristna i samband med beskrivningen av uppropet. Då får man intrycket att de här morden inte nämns i uppropet. Saknas de i uppropet? Det anser jag är lite anmärkningsvärt, för det är ändå stor skillnad på att inte få gå i kyrkan och att bli mördad.

Utrikesministern säger att det inte låter sig göras att använda humanitärt stöd som påtryckningsmedel, eftersom stödet baseras på grundläggande humanitära principer om opartiskhet och neutralitet. Menar ministern då att en påtryckning om att talibanerna måste visa ansträngningar att få mördandet av kristna för deras tros skull att upphöra skulle hota denna neutralitet?

Det är viktigt att tydliggöra vad regeringen gör och inte gör, och det är därför jag borrar i den här frågan. Jag tolkar de svar som jag hittills har hört och läst som att regeringen inte har gjort särskilt mycket och inte tänker göra något mer och att den anser sig inte kunna göra något på grund av hur regler för humanitärt bistånd är utformade.

Detta är mina antaganden utifrån vad jag har läst och hört. Nu har ministern chansen att motbevisa mitt antagande och kanske göra åtaganden för framtiden. Det skulle jag uppskatta.

Fru talman! Den dystra bild som Open Doors presenterar i sin årliga rapport visar att det förekommer allvarliga begränsningar av religions- och övertygelsefriheter för kristna, inklusive förföljelser och de saker som Staffan Eklöf tar upp, både i Afghanistan och i andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige arbetar på bred front för att försvara och skydda dessa rättigheter och för att stärka skyddet för personer som tillhör religiösa minoriteter, inklusive kristna, i Afghanistan och i andra länder. Vi är aktiva och pådrivande både i EU för att EU ska ha en stark och enad röst och inom FN för att vi ska försvara och skydda individernas friheter att både välja, byta och utöva religions- eller trosuppfattning och för att de ska skydda de kristna minoriteterna. Det här är också inom ramen för den allmänna granskningsmekanismen i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Vi samarbetar också med likasinnade länder internationellt, till exempel inom ramen för den internationella kontaktgruppen och den internationella alliansen för religions- och övertygelsefrihet.

Vi har också ett särskilt sändebud för interkulturell och interreligiös dialog som arbetar för att stärka åtnjutande av mänskliga rättigheter också för personer som tillhör kristna minoriteter och för att motverka förföljelse av personer som tillhör andra religiösa minoriteter.

Sedan talibanerna tog över i Afghanistan har, utöver situationen i Mellanöstern och Nordafrika som vi känner till, minoriteternas roll i Afghanistan både bevakats och belysts. Sverige sätter tryck på den självutnämnda talibanregimen för att respektera de internationella regelverk som finns, inte minst genom att vi agerar tillsammans med andra EU-länder.

Fru talman! Ministern redogör för ett antal åtgärder. Man kan undra varför dessa inte står i svaret. Det är dock en mindre fråga.

De åtgärder som ministern beskriver är alla på ett övergripande plan. De är viktiga, hela tiden och i hela världen. Men nu handlar det om åtgärder mot ett av de värsta dåd som pågår just nu i världen och som Open Doors har högst på sin lista.

Ministern säger att man sätter tryck huvudsakligen genom EU. Då kan man undra hur detta tryck utövas. Det vore väldigt intressant att veta om det finns något villkorande i det trycket, för det är det som kan göra skillnad. Jag tror inte att ord kommer att göra så stor skillnad för talibanregimen. Den är hårdför.

Jag drar mig till minnes vad jag hörde i Sveriges Radio P1, där Matilda Ernkrans sa: Vi kan se att vi behöver gå vidare så småningom från humanitärt stöd till utvecklingsbistånd, men det måste göras utan att man på regeringsnivå för några samtal med den självutnämnda talibanregimen.

Trycket sker alltså inte genom samtal i dag och kommer inte att göra det i morgon, kan man i alla fall få intryck av. Jag undrar om det betyder att regeringen inte tänker ställa några krav för det kommande utvecklingsbiståndet heller, om det nu blir ett sådant, vilket det verkar som utifrån Matilda Ernkrans svar.

Kommer regeringen inte att kräva att de systematiska morden på kristna ska upphöra? Eller en mer konkret fråga: Kommer utvecklingsbiståndet att villkoras med krav på att talibanerna hejdar och lagför mördarna som systematiskt mördar kristna?

Fru talman! Staffan Eklöf ställer en rad specifika frågor om biståndet som givetvis ska ställas till biståndsministern.

Däremot kan jag generellt säga att situationen i Afghanistan är väldigt allvarlig, och utöver förföljelsen av kristna har över hundra personer med koppling till regeringen och säkerhetssektorn letats upp och dödats. Man har arresterat journalister och kvinnorättsförsvarare, och omvärlden har därför ställt en rad krav på talibanregimen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har full förståelse för den rädsla som inte bara kristna utan också andra personer som tillhör minoriteter känner i dagens Afghanistan. Det är många kvar, även om vi har fått ut många via de evakueringar som har skett.

För att förmå den självutnämnda talibanregimen att respektera mänskliga rättigheter arbetar Sverige tillsammans med andra. Vi för inga samtal med talibanregimen på politisk nivå, eftersom det skulle legitimera dem. Vi använder FN, som finns på plats i landet, och FN har kontinuerlig kontakt med talibanerna. De är tydliga i sina kontakter med talibanerna när det gäller vilka krav som ska ställas för att de ska få humanitärt stöd. FN:s generalsekreterare har uttryckt stor oro över bristen på respekt för mänskliga rättigheter, och han har också skrivit en rapport där detta kommer fram.

Vi arbetar också genom EU. EU träffar talibanregimen. EU:s rådsslutsatser om Afghanistan har legat till grund för diskussionerna, och där ingår krav på respekt för mänskliga rättigheter, även för personer som tillhör minoriteter. Jag träffar också representanter för länder som har kontakt med den självutnämnda talibanregimen. Där redogör jag för Sveriges inställning och den oro som vi har för vad som händer i landet.

Att vi kommunicerar kraven och förväntningarna som vi har på talibanerna tillsammans med andra gör oss starkare. Det är inte bara Sverige som vill se ett Afghanistan som respekterar individers åtnjutande av mänskliga rättigheter, utan det är så gott som hela det internationella samfundet.

Det är oklart för mig om Staffan Eklöf vill att jag ska ha direktkontakt med den självutnämnda talibanregimen för att framföra svenska krav. Jag har ingen avsikt att träffa den självutnämnda talibanregimens utrikesminister.

Fru talman! FN ställer krav, men inte Sverige. Men fortfarande handlar det om generella krav. Den givna frågan som vi vill ha svar på är om FN ställer krav på att hejda och lagföra dem som mördar kristna. Det kunde ministern ha svarat på i sitt svar på min skriftliga fråga. Jag misstänker att man inte är så hård. Om FN villkorar sitt stöd undrar jag varför det fortsätter. Förmodligen villkorar inte FN sitt stöd.

I tidningen Afghanistan-Nytt står det att världssamfundet har hittat ett sätt att utan att bryta mot rådande finansiella sanktioner flyga in kontanter i landet. Det står sedan att det underlättar vardagslivet och gör att löner till en del offentliganställda har börjat betalas ut. Med andra ord går svenska pengar som har givits till FN-organisationer till att betala ut löner till offentliganställda som lyder under den självutnämnda talibanregimen. Det måste man väl ändå kunna villkora med att talibanerna ska anstränga sig att hejda och lagföra religiösa fanatiker som mördar kristna?

Åtminstone i min värld är det så. Jag tycker att man ska ställa sådana villkor. Annars kan man tro att organisationerna inte tar frågan på allvar. Så är det naturligtvis inte, men man måste vara mycket tydlig i dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det som pågår i Afghanistan är oerhört tragiskt. Det handlar om diskriminering av kvinnor och flickor, åsidosättande av medie- och yttrandefrihet och att inte kunna utöva sin tro av rädsla för hot eller förföljelse. Åtnjutande av mänskliga rättigheter för personer som tillhör minoriteter, inklusive kristna, är en central fråga som jag kommer att fortsätta att driva tillsammans med andra. Detsamma gäller kravet på en inkluderande regering där också personer som tillhör religiösa minoriteter får plats. Fast jag kommer inte att göra det genom aktiv engagemangspolitik med den självutnämnda talibanregimen.

Det humanitära biståndet är ägnat att rädda liv och lindra nöd för den afghanska befolkningen. Jag kommer inte att utnyttja den afghanska befolkningens, inklusive religiösa minoriteters, behov av stöd i ett spel för att utöva tryck mot den självutnämnda talibanregimen. Lidandet är tillräckligt stort ändå.

Sverige ska fortsätta att stå upp för de viktiga principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende. Däremot måste Sverige och det internationella samfundet se till att biståndet inte utnyttjas av talibanerna. Inget bistånd ska finansiera eller legitimera talibanerna. Därför tycker jag att det är bra att Sidas riktlinjer för bistånd till Afghanistan tydliggör att inget stöd ska ges via aktörer som möjliggör institutionaliserade former av diskriminering eller brott mot mänskliga rättigheter. Likafullt kommer vi via vårt bistånd att fortsätta att stödja civilsamhället, som agerar för att stärka mänskliga rättigheter i Afghanistan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.