konfirmationsundervisning som elevens val
Interpellationsdebatt 7 juni 2005
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenIbrahim Baylan (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIbrahim Baylan (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIbrahim Baylan (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIbrahim Baylan (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 1 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Maria Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att de skolor som vill det även i fortsättningen ska kunna erbjuda konfirmationsundervisning som elevens val.
En grundläggande princip för den svenska skolan är att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Detta regleras i läroplanen för det offentliga skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) och i läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Vidare står det att utbildningen ska vara saklig och allsidig. I läroplanerna betonas att alla föräldrar med samma förtroende ska kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att de inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. Det är just detta som är själva utgångspunkten för att bedöma innebörden i begreppet icke-konfessionell undervisning.
I grundskoleförordningen (1994:1194) förtydligas att elevens val syftar till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen. Undervisningen ska till sitt innehåll och sin inriktning vara förenlig med målen i den kursplan eller de kursplaner som regeringen har fastställt för det ämne eller de ämnen som utgör elevens val.
Statens skolverk har vid flera inspektioner, till exempel i Vaggeryds kommun, kommit fram till slutsatsen att konfirmationsundervisningen inte innebär att fördjupa eller bredda elevens kunskaper i religionskunskap utan innebär ett konfessionellt inslag i skolan.
I den interpellationsdebatt som jag förde med Inger Davidson den 11 april 2005 betonade jag att det finns tillfällen där det är positivt att skolan samverkar med samhället utanför skolan, där religiösa samfund ingår. Detta kan till exempel gälla krissituationer som senast i samband med flodvågskatastrofen i Asien. Denna samverkan får dock aldrig innebära någon ensidig påverkan i strid med skolförfattningarna.
I likhet med Statens skolverk men till skillnad mot Maria Larsson anser jag att konfirmationsundervisning under skoltid är olämpligt. Konfirmationsundervisning innebär ett konfessionellt inslag som strider mot de grundläggande reglerna i skollag och läroplan som vi gemensamt har beslutat om. Därför har jag inte för avsikt att ta initiativ som står i strid mot principen om att undervisningen ska vara icke-konfessionell.
Anf. 2 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret och för den goda viljan att försöka att hitta en gemensam tid för att träffas och fördjupa samtalet om den här frågan. Jag hoppas att statsrådet inte är alltför trött i armarna av allt flaggviftande i går.
Det svar som jag har fått lämnar lite övrigt att önska. Så låt oss fördjupa debatten.
När det handlar om elevens val är det precis som det står i svaret, ett utrymme för att kunna fördjupa och bredda sina kunskaper inom ett eller flera ämnen. Här är tanken att elever efter eget val och med bistånd av föräldrars stöd och råd ska kunna välja ett ämne som de vill fördjupa sig i.
Jag har väldigt svårt att förstå att det inte skulle betraktas som att man fördjupar sina kunskaper inom ämnet religionskunskap med inriktning på kristendomskunskap när det gäller konfirmationsundervisning. Jag tycker att det i allra högsta grad är att likställa med att fördjupa sina kunskaper i ämnen som van Gogh inom ämnet bild, luftgevärsskytte inom ämnet idrott, tittskåpstillverkning inom ämnet träslöjd, tekniklego inom ämnet teknik eller
cheerleading
inom ämnet musik. Det var sådant som fanns som elevens val som jag hittade när jag letade på nätet i går.
Det handlar om att välja ett ämne och att göra ett snitt ur det ämnet för att fördjupa sig ytterligare. Då menar jag att konfirmationsundervisning är detsamma som att fördjupa sin kunskap i ämnet kristendomskunskap som är en del av religionskunskapen.
Det handlar om att lära känna texter, diskutera livsåskådningsproblem och få del av det kulturarv som har format vårt land. De rent konfessionella inslagen platsar naturligtvis inte i skolan, men dem kan man ganska lätt skilja ut och förlägga någon annanstans. Det kan man göra upp på den enskilda skolan, och det behöver inte vara föremål för kritik från Skolverkets sida.
På många ställen fyller detta både en naturlig och en praktisk funktion. Den är naturlig därför att kyrkan i allra högsta grad är med i skolans liv, precis som statsrådet har önskat. Det är ett praktiskt arrangemang till exempel när elever har långa resvägar till både skola och konfirmationsundervisning. Då sparar man in det extra resandet. Det blir praktiskt möjligt för elever som vill ta del av konfirmationsundervisning men som kanske är hårt uppbundna av fotbollsträning eller någon annan fritidsaktivitet.
Att få göra det här som ett val inom skolans ram som ska vara lika giltigt som tekniklego, luftgevärsskytte,
cheerleading
och tittskåpstillverkning tycker jag är angeläget.
Om man sorterar bort de rent konfessionella inslagen, vad är skillnaden, statsrådet, mot de övriga exemplen som jag nämnde när det gäller att låta elever få välja vad de vill fördjupa sig i? Vore det obligatoriskt skulle jag tycka precis som statsrådet, men nu är det fråga om elevens eget val att fördjupa sig.
Det finns en överdriven rädsla för det som har med religion att göra. Jag tycker att vi borde ta oss an den debatten och råda bot på det.
Anf. 3 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Trots allt flaggviftande i går - och jag antar att också Maria Larsson var ute och flaggviftade - är jag pigg och kry i dag. Tack för omtanken.
När det gäller om detta utgör ett konfessionellt inslag eller inte tycker jag att Maria Larsson själv svarar på den frågan i sin interpellation. Jag citerar ur Maria Larssons interpellation: "Så länge som konfirmationsundervisningen sker inom ramen för elevens val är det upp till föräldrar och elev att besluta om deltagande i sådan undervisning som till viss del kan uppfattas som konfessionell."
Jag tycker att Maria Larsson i sin interpellation redan har svarat på den fråga som hon ställer, därför att om detta, precis som Maria Larsson skriver, uppfattas som konfessionellt är det ju i strid med gällande skolförfattningar. Då finns det inte heller något utrymme för en sådan här diskussion. I så fall är det upp till Sveriges riksdag att se till, om det är det som är Maria Larssons mening, att skolan ska kunna vara konfessionell. Jag menar att det vore djupt olämpligt, därför att det finns en stor poäng med att vi har en icke-konfessionell skola. Alla föräldrar - oavsett bakgrund, oavsett religion eller kanske till och med de som inte har någon religion - ska kunna skicka sina barn till skolan utan att behöva vara rädda för att de blir påverkade för någon enskild religion.
Maria Larsson tar upp temat konfirmationsundervisning, vilket ju först och främst är en angelägenhet för den protestantiska kyrkan. Om du, Maria Larsson, anser att det här är lämpligt i den svenska skolan, kan du då tänka dig liknande undervisning i andra religioner i skolan som islam, judendom, andra inriktningar inom kristendomen som katolicismen och den ortodoxa kyrkan? Var går gränsen för dig och Kristdemokraterna? Vill kd ändra lagstiftningen på det här området och se till att det blir möjligt att ha konfessionella skolor, eller anser ni att detta bara ska gälla konfirmationsundervisningen och den protestantiska kyrkan?
Anf. 4 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag tycker att det är lite symtomatiskt att statsrådet över huvud taget inte nämner skolans värdegrund i sitt svar, och jag vet inte hur levande värdegrunden och värdegrundsdebatten är för statsrådet. Jag tror att den skulle behöva levandegöras betydligt mer än i dag. Där står det nämligen att skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Vidare skrivs det: I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.
Ja, det är precis det som är en del av konfirmationsundervisningen. Det är den värdegrunden som skolan ska vila på. Allt som ryms inom den tycker jag naturligtvis att det ska vara möjligt att fördjupa sina kunskaper i inom skolans område, och där innefattas även andra religioner, självfallet.
Men möjligheten till religionsfördjupning, möjligheten att fördjupa sin livsåskådning, ges i väldigt liten utsträckning inom svensk skola, och det finns en överdriven rädsla för det. Jag tror att det skulle vara till gagn för många elever. Vi ser att på de skolor som Skolverket har granskat och kritiserat finns det en tradition, och det finns en uppskattning över att den här möjligheten ges inom skolans ram.
Skilj ut det som kan betraktas som konfessionellt och ge den här möjligheten! Är statsrådet beredd att göra det? Är statsrådet beredd att hitta framkomliga vägar för att ge elever möjlighet att fördjupa sina kunskaper inom ämnet kristendomskunskap eller andra delar inom religionskunskap? Det tycker jag skulle vara välgörande att få svar på.
Sedan tycker jag att man kan förvånas över statsrådets svar där han skriver att konfirmationsundervisningen i Vaggeryds kommun inte innebär att fördjupa eller bredda elevernas kunskaper i religionskunskap. Det var ett djärvt påstående. Vill statsrådet då döma ut allt det som konfirmationsundervisningen har innehållit, att det inte är någon fördjupning och inte någon breddning? Jag skulle vilja hävda att det är minst lika mycket breddning och fördjupning som tittskåpstillverkning inom ämnet träslöjd.
Värdegrundsdebatten saknar jag. Jag saknar också det som statsrådet ger uttryck för här: Släpp in kyrkan i skolan - en stor rubrik. Men den gränssättningen för vad som ska rymmas gäller tydligen bara i krissituation. Jag tror att om man släpper in mer av möjlighet till fördjupning kanske man till och med kan förebygga att människor hamnar i krissituationer.
Vi vet att många elever i dag har försämrad psykisk hälsa. Vi vet att många är intresserade av livsåskådningsfrågor. Vi måste skapa rum för dessa frågor också i skolan, och det här är en del i det.
Anf. 5 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Jag tycker att vi ändå ska försöka vara lite hederliga mot varandra och när vi citerar varandra göra det riktigt. I interpellationssvaret står det klart och tydligt att det är Statens skolverk som vid ett flertal inspektioner, till exempel i Vaggeryds kommun, kommit fram till slutsatsen att konfirmationsundervisning inte innebär att fördjupa eller bredda elevens kunskaper i religionskunskap utan innebär ett konfessionellt inslag i skolan. Så står det i interpellationssvaret, och jag tycker att vi ska vara hederliga mot varandra och citera riktigt.
Värdegrundsdiskussionen och skolans värdegrund är en av våra huvuduppgifter. Skolan har ju två huvuduppgifter: kunskapsuppdraget och värdegrundsuppdraget, det vill säga det demokratiuppdrag som skolan har. Det tror jag nog är en levande del av den svenska skolan och skall så vara.
Men den här diskussionen handlar ju om något helt annat. Maria Larsson, och kd får jag förmoda, vill ha ett större inslag av konfessionell undervisning. Jag menar att det inte är förenligt med de skolförfattningar som vi har. Jag menar att det inte heller borde vara förenligt. Jag tycker att det finns en stor poäng med att vi i vårt mångkulturella samhälle har en objektiv och allsidig undervisning i den svenska skolan.
Nu försöker Maria Larsson säga att det här inte är så farligt, att det bara är fråga om en fördjupning. Men faktum är ändå att konfirmationen har en viktig betydelse i den protestantiska kyrkan. Den är ju en bekräftelse av dopet. Att säga någonting annat är inte riktigt. Jag menar, och det konstaterar också interpellanten själv i sin interpellation, att detta kan uppfattas som konfessionellt. Därmed står det ju i strid med de skolförfattningar som vi tidigare har varit helt överens om.
Skolan ska objektivt förmedla de värden som vårt demokratiska samhälle vilar på, de värden som kommer till uttryck i vår läroplan. En konfirmationsundervisning är inte en förmedling i meningen en objektiv kunskap eller objektiv religionsundervisning, utan den är ett inslag i en kyrkas religiösa utövande. Jag menar att det varken är lämpligt eller rimligt att säga att detta är som vilket annat ämne som helst, för det är det inte.
Anf. 6 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag kanske inte citerade allt det som Skolverket har skrivit. Men min fråga var till statsrådet: Är det en rimlig bedömning från Skolverkets sida att detta inte innebär en breddning eller fördjupning? Jag tolkar då statsrådets svar som att nej, detta är ingen breddning och fördjupning.
Cheerleading
, tittskåpstillverkning och allt det andra kan räknas som fördjupning, men inte att fördjupa sig i ämnet kristendomskunskap inom ämnet religionskunskap. Det är kontentan av det som statsrådet säger.
Ja, vi har ett mångkulturellt samhälle. Det är jag väldigt glad för. Och just det ställer väldigt stora krav på att vi låter människor hitta sin identitet och sitt kulturarv för att känna sig trygga. Konfirmationsundervisningen är en del av det som är helt förenlig med skolans värdegrund, men som kan innehålla inslag som enligt statsrådet inte hör hemma i skolan. Men låt oss plocka bort det. Låt oss vara lite konstruktiva i debatten. Om det finns sådana inslag är det bara att plocka bort dem och säga att resterande del är en viktig del, att svenska elever och elever med annan härkomst kan få ta del av detta precis som de ska kunna fördjupa sig i andra religioner. Jag tror att det är att tillmötesgå väldigt många elevers önskemål, och jag tycker att det finns en fara i att hela tiden släta över och bortse från det behovet.
De värden som vårt samhälle vilar på är precis de som till stor del ryms inom den typen av undervisning. Det är det som vår lagstiftning vilar på, är lagd på. Grunden för vårt samhällsliv är lagd på det här. Att man förmenar elever den möjligheten tycker jag är väldigt trist och tråkigt att få höra.
Anf. 7 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Religionskunskap, där också kristendom ingår, är en viktig del av undervisningen i svenska skolan. Där ska det förmedlas kunskaper som just handlar om religionen. Vi har en värld, ett samhälle, där många religioner har blandats, och det är bra. Men jag menar att det vore orimligt att säga, som Kristdemokraterna uppenbarligen är beredda att göra, att vi ska ha en viss religion som undervisning i skolan. Jag menar att det står i stark kontrast till de skrivningar som vi har om objektiv och allsidig undervisning i skolan.
Missförstå mig inte; konfirmationsundervisning kan vara en viktig del av en människas liv. Det är något som hör privatlivet till, och den som vill ta del av detta har möjlighet att göra det inom ramen för kyrkan. Jag menar på att skolan i detta fall fortsatt ska vara objektiv och allsidig i sin undervisning. Därför är det väldigt viktigt att vara tydlig i den här frågan och konstatera, precis som också interpellanten gör i sin interpellation, att detta kan uppfattas som konfessionell undervisning som därmed inte är förenlig med läroplanen.
den 18 maj
Interpellation 2004/05:602
av Maria Larsson (kd) till statsrådet Ibrahim Baylan om konfirmationsundervisning som elevens valFlera skolor erbjuder i dag eleverna konfirmationsundervisning i samarbete med Svenska kyrkan som elevens val. Skolverket har ett flertal gånger påpekat att de anser att konfirmationsundervisning som elevens val inte är förenligt med läroplanens krav på att undervisningen ska vara icke-konfessionell.
Enligt läroplanen för den svenska skolan ska all undervisning i den offentliga skolan vara icke-konfessionell. Detta har samtliga riksdagspartier varit eniga om. Frågan om vad som menas med icke-konfessionell undervisning är dock inte helt oproblematisk. Det råder delade meningar om var gränsen ska dras när det gäller vad som är tillåtet och vad som inte är det. Det råder också delade meningar om vad religionsfrihet innebär.
Statsrådet sade i en interpellationsdebatt den 11 april i år: "Enligt läroplanerna ska undervisningen vara saklig och allsidig. Det betonas att alla föräldrar med samma förtroende ska kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att de inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. Det är just detta som är själva utgångspunkten för att bedöma innebörden i begreppet icke-konfessionell undervisning."
Vidare sade statsrådet att: "det i många fall kan vara mycket positivt när skolan samverkar med det närliggande samhället, och i detta ingår ofta också religiösa samfund. Det är viktigt att. framhålla att själva undervisningen ska vara objektiv och allsidig. Det får inte ske en otillbörlig påverkan, varken från religiösa samfund eller från någon annan utomstående part."
Religionen spelar en stor roll i många människors liv. Även om vårt samhälle kanske är världens mest sekulariserade så har kyrkor, synagogor, moskéer och andra religiösa samlingsplatser fortfarande stor betydelse i människors liv. Det märks inte minst när man går igenom olika former av kriser eller drabbas av sorg. Efter Estonias förlisning och senast efter tsunamikatastrofen blev kyrkorna i många fall den naturliga mötesplatsen för människor.
Det borde vara naturligt att ta till vara de religiösa samfundens kunskaper i den offentliga skolan utan att skolan eller kommunen ska anses bedriva konfessionell undervisning. Det kan till exempel handla om att en präst eller imam fungerar som resursperson för lärare och elever. De kan också komplettera kuratorer och skolpsykologer och vara ett stöd i arbetet med att förebygga och hantera mobbning och andra svåra problem genom att ingå i skolans krisgrupp.
Det borde också vara naturligt att skolan ska respektera föräldrarnas rätt att bestämma över sina barns fostran och utbildning.
Att låta skolorna samarbeta med Svenska kyrkan eller andra trossamfund för att ordna konfirmationsundervisning inom ramen för elevens val borde vara möjligt även utifrån de kriterier som statsrådet beskrev i debatten den 11 april. Nämligen att alla föräldrar med samma förtroende ska kunna skicka sina barn till skolan förvissade om att de inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen, att undervisningen ska vara allsidig och att eleverna inte ska utsättas för otillbörlig påverkan.
Så länge som konfirmationsundervisningen sker inom ramen för elevens val är det upp till föräldrar och elev att besluta om deltagande i sådan undervisning som till viss del kan uppfattas som konfessionell. Detta rubbar inte förtroendet för skolans opartiskhet. Det skapar inte heller någon anledning till oro för att elever skulle utsättas för otillbörlig påverkan.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de skolor som vill det även i fortsättningen ska kunna erbjuda konfirmationsundervisning som elevens val?