Kommuners ekonomi

Fru talman! Marie Nordén har frågat finansministern om han med anledning av de reviderade prognoserna för Sveriges ekonomiska utveckling avser att se över statsbidragen till kommunerna. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Regeringen tar ett stort ansvar för den kommunala sektorns ekonomi. Kommunsektorn har under de senaste åren uppvisat stabila finanser och klarade sig förhållandevis väl under finanskrisen, bland annat till följd av kraftigt ökade statsbidrag. Regeringen har även bedrivit ett utrednings- och analysarbete i syfte att förbättra beredskapen i händelse av en försämrad konjunktur. En konkret åtgärd till följd av detta arbete är att det nu är möjligt för kommuner och landsting att via resultatutjämningsreserver utjämna intäkter över tid. Regeringen följer noga utvecklingen i den svenska ekonomin och i kommunsektorn. Det finns alltid risker som kan påverka den ekonomiska utvecklingen i negativ riktning. Regeringen värnar därför uthålliga offentliga finanser med trygga säkerhetsmarginaler. Därigenom skapas utrymme för åtgärder om så skulle behövas. Prognoserna för den ekonomiska utvecklingen uppdateras regelbundet. Regeringen kommer att återkomma med nya bedömningar i den ekonomiska vårpropositionen och i budgetpropositionen, där den ekonomiska situationen i kommunsektorn utgör en viktig del i den samlade bedömningen. Det som har störst betydelse för möjligheterna att skattefinansiera kommunala verksamheter är ett ökat antal arbetade timmar i icke skattefinansierade verksamheter. Regeringens sysselsättningspolitik har bidragit till att sysselsättningen har ökat och att utanförskapet har minskat. De positiva effekterna av regeringens sysselsättningspolitik har även kommit kommunerna och landstingen till del genom ökade skatteintäkter till följd av att fler arbetar. Genom jobbskatteavdraget, som bekostas av staten, har inkomstskatten sänkts även för låg- och medelinkomsttagare. Vi får inte heller glömma bort att Sverige, som är ett litet exportberoende land, i hög grad påverkas av den internationella konjunkturutvecklingen. Jag ställer mig därför frågande till påståendet att regeringens politik skulle tvinga fram skattehöjningar i kommunerna. Det finns ingen grund för detta.

Fru talman! Jag får börja med att tacka ministern för svaret, även om jag inte på något sätt är nöjd. Som jag skriver i min interpellation höjer fler kommuner och landsting i år skattesatsen. Det innebär att nästan halva befolkningen får högre kommunalskatt. Sammantaget ökar den genomsnittliga kommunalskatten från 31,6 till 31,73 procent. Det är den högsta genomsnittliga kommunalskatten i Sverige sedan SCB startade mätningen år 1930. Medan regeringen driver politik för lägre skatter är det kommuner och landsting som tvingas till höjningar. I många mindre kommuner, inte minst i glesbygden, har man nått taket. Det går inte att höja skatten mer. För dem handlar det om att skära i den kommunala verksamheten. Det innebär större dagisgrupper, fler lärarlösa timmar och färre timmar i hemtjänsten. Ambitionen att ha likvärdig välfärd oavsett var i landet man bor naggas allvarligt i kanten. Skattehöjningarna visar att ekonomin i landets kommuner är allt sämre, och det beror framför allt på den höga arbetslösheten i landet. Den höga arbetslösheten innebär minskade skatteintäkter för kommunerna, och samtidigt ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Från 2006 till 2011 ökade antalet långvariga biståndsmottagare med hela 30 procent. Att höra ministern hävda att sysselsättningen har ökat och utanförskapet minskat med regeringens politik känns nästan lika bisarrt som då Bagdad-Bob förnekade invasionen av Irak. Men det spelar ingen roll hur många gånger det upprepas, hur det sägs eller vinklas. Regeringens jobbpolitik har misslyckats. När regeringen tillträdde 2006 var arbetslösheten 6 procent. I dag är den närmare 8 procent. Allt fler lever i ett verkligt utanförskap, då man inte får ta del av våra gemensamma försäkringar utan tvingas vända sig till kommunen för ekonomiskt bistånd. I dag tvingas 63 500 leva på ekonomiskt bistånd från kommunerna på grund av arbetslöshet, och över 65 000 personer har utförsäkrats ur sjukförsäkringen. Regeringen har infört ett system där personer med cancer, kol, ms och andra svåra långvariga sjukdomar stängs ute från sjukförsäkring på grund av att en administrativ tidsgräns har passerats. Dessa människor måste ju fortsätta att betala sin hyra och sin el och köpa sin mat för att överleva, och det är här kommunerna får komma in och ställa upp med ekonomiskt bistånd. Situationen blir än mer problematisk med anledning av regeringens glädjeprognoser som låg till grund för budgeten 2013. Regeringens revidering av prognoserna visar att arbetslösheten fortsätter att öka under året i stället för att minska. Tillväxten blir betydligt lägre än vad som angavs i budgeten. Felbedömningen av den ekonomiska utvecklingen var grov. Antalet arbetslösa bedöms bli 35 000 fler än vad regeringen räknade med i budgeten. Ändå kommer regeringen inte att göra något åt saken. Statsministerns besked i partiledardebatten var tydligt på den punkten. En sådan ökning av arbetslösheten kommer att ytterligare öka kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd. Fler arbetslösa kommer att sätta ännu hårdare press på kommunernas ekonomi och på skolan och omsorgen. Med anledning av att regeringen har reviderat prognoserna för Sveriges ekonomiska utveckling borde regeringen självklart se över även statsbidragen till kommunerna.

Fru talman! Marie Nordén nämner att den genomsnittliga sammanlagda kommunalskatten har ökat i år och att detta beror på en allt sämre ekonomi i landets kommuner. Detta måste dock nyanseras och modifieras en aning. Att den genomsnittliga kommunalskatten har höjts 2013 beror på att flera landsting har höjt skatten. Om man bortser från de skatteväxlingar mellan kommunerna och landstinget som har gjorts i vissa län inför 2013 till följd av huvudmannaskapsöverföringar är den genomsnittliga skattesatsen för kommunerna i år ungefär densamma som 2012. Kommunerna och landstingen har ju samma skatteunderlag, och skatteintäkterna utgör en ungefär lika stor andel av de totala intäkterna för både kommunerna och landstingen. De påverkas därför i ungefär samma utsträckning av förändringar i sysselsättningen, och ändå är det den genomsnittliga landstingsskatten som har ökat och inte den skatt som kommunerna tar ut. Som vi var inne på i den förra debatten har vi ett stort och långtgående kommunalt självstyre i Sverige. Alla kommuner och landsting ska ansvara för sin ekonomi och för att resurserna används effektivt, vilket innefattar beslut om prioriteringar, ambitionsnivåer och skattesats. Om jag ska säga någonting om arbetslösheten tror jag att vi är ganska överens om att det är fler arbetade timmar som måste till för att man ska få god ekonomi såväl i staten som i kommunerna. Här har vi olika sätt att se på hur detta går till. Vi har jobbskatteavdraget som vårt största verktyg för att företagen ska uppleva att arbetskraften blir billigare än tidigare och därigenom anställa fler människor. Socialdemokraterna har strategin att göra arbetskraften dyrare än tidigare, att göra det dyrare för företagen att anställa arbetskraft. Det är en politik som vi brukar använda för varor som har miljöskadliga effekter, där man lägger på extra skatter för att få mindre produktion, mindre efterfrågan och mindre utbud av de varorna. Det är inte så att vi vill ha mindre folk in i arbetskraften. Vi vill ha mer folk i arbetskraften. Att då göra det betydligt dyrare för företagen tror jag är en felaktig väg.

Fru talman! Ja, kommuner är pressade, och självklart ser det olika ut i olika delar av landet. Jag kommer från en del av landet där flera kommuner diskuterar just skattehöjningar men är tvungna att stå tillbaka därför att landstinget redan har höjt. Det gör att den totala skattesatsen redan är hög, och man skär och gör stora besparingar i sina verksamheter redan i dag. Visst har vi olika sätt att räkna, ministern. Problemet är att regeringen har ändrat sitt sätt att räkna. Den dag man tillträdde diskuterade man hur utanförskapet såg ut då, och i dag gäller det hur utanförskapet ser ut nu. Man har ett annat sätt att räkna när det kommer till sysselsättning, när man pratar om antalet sysselsatta i stället för att vara helt ärlig och säga att antalet människor i landet också har ökat. Det gäller att vara ärlig när man räknar. Vi har inte samma syn på hur vi ska skapa arbeten. Vi har samma syn på behovet av arbete, men när vi pratar om en låglönepolitik, som regeringen tydligt lägger fram och tydligt säger är det enda sättet att möta arbetslösheten, vet vi att det inte finns något samband med att få ned arbetslösheten. När vi tittar på de länder som har en låglönepolitik ser vi att de inte har fler i arbete. Av stor betydelse för kommunernas ekonomi är den kommunala skatteutjämningen. Regeringen valde att inte lägga fram något förslag efter att utredningen lagt fram ett tydligt förslag som skulle innebära att man kompenserade just de kommuner som i dag får betala för att man inte har räknat upp nyttjandegraden i barnomsorgen. De betalar i dag ett högt pris för att regeringen valde att vänta. Men det är tydligt att de kommuner som inte kommer att betala ett högt pris är de kommuner som vi har sett överkompenseras i den modell som ligger i dag. När regeringen äntligen lägger fram ett förslag för att få till en ändring kompenserar man redan överkompenserade rika kommuner och landsting med 1 miljard kronor. 1 miljard tänker staten pytsa in i systemet. Då undrar naturligtvis de kommuner som inte hör till dem som ska få ta del av den nya miljarden i systemet: Varför får inte vi ta del av den miljarden? Jag tycker att ministern borde svara på den frågan och förklara lite tydligare vad det är som gör att det är mer angeläget att kompensera de rikare kommunerna. Hur kommer det sig att ministern räknar så annorlunda i dag än vad man gjorde 2006 när det gäller just utanförskapet och arbetslösheten? Varför säger man att folk är i sysselsättning i stället för att prata om hur många som står utanför arbetsmarknaden? Det är väl faktiskt så, ministern, att det är fler som är utan arbete i dag än vad det var när regeringen tillträdde 2006? Jag tycker att det är viktigt att man är ärlig i debatten och när man presenterar siffror. Ministern har rätt i att det ser olika ut i olika kommuner och att det finns kommuner som har det väldigt bra ställt och inte behöver skära utan kan sälja ut sina tillgångar och använda pengarna till att få ekonomin att gå ihop. Det är viktigt med ett solidariskt system, och då ska det solidariska systemet fungera över tid och inte justeras om så att man kompenserar vissa och inte andra.

Fru talman! Jag ska försöka svara på alla frågor som Marie Nordén har ställt. Jag skickar tillbaka en fråga, och det är hur Marie Nordén tror att det blir lättare för ungdomar att få jobb när man ska dubblera arbetsgivaravgiften för de unga. Varför ska företagare som i dag inte anställer unga göra det när de blir dubbelt så dyra? Utjämningen: Jag är glad att vi lyckas komma överens och har ett bra förslag, som SKL nu tycker är alldeles utmärkt, vilket jag uppskattar. Argumentet för att det blev som det blev är att vi tror att de marginaleffekter som vissa kommuner upplever, på upp till 80 procent, är skadliga för tillväxten i kommunerna. Genom att tillföra 1 miljard sänkte vi marginaleffekten från 80 till 65 procent för att ge kommunerna incitament att bygga ut infrastruktur. Det är ett försök till svar på den frågan. Vad gäller låglönejobb vill jag kraftigt protestera mot den beskrivning som Marie Norden gör. Vi har inga ambitioner att införa låglönejobb i Sverige, tvärtom. Vi tror, och där tror jag att vi är ganska överens, att Sverige ska leva på att vara högteknologiskt och ha högt kunskapsinnehåll i de varor som vi producerar och exporterar. Det är så Sverige har byggt upp sitt välstånd under 150 år, och det är så jag tror att vi ska fortsätta att ha ett välstånd i Sverige. Vi räknar annorlunda - ja, vi räknar annorlunda i den meningen att OECD och andra organ då och då ändrar definitionen och hur man ska mäta arbetslösheten. Däremot har Marie Nordén rätt i att andelen arbetslösa har ökat, men jag har rätt i att andelen sysselsatta också har ökat. En stor del i att det ser ut så här är den invandringspolitik vi har i Sverige, och jag tror att Marie Nordén är helt överens om att vi ska ha en generös invandringspolitik. Skillnaden mellan de som invandrar och kommer in i Sverige nu och de som kom hit för 10-20 år sedan är att utbildningsnivån hos dem som kommer nu är betydligt lägre, så det tar betydligt längre tid att slussa in dem på den reguljära arbetsmarknaden. Låt mig dock bara påminna om att den direkta effekten av jobbskatteavdraget är att lönen efter skatt för i princip alla heltidsarbetande har ökat med 1 000 kronor per månad och med över 1 500 kronor per månad för 75 procent av de heltidsanställda. Detta medför en högre disponibel inkomst för dem som arbetar men också ökade drivkrafter för att arbeta för de personer som står utanför arbetsmarknaden eller som är arbetslösa. Och jobbskatteavdraget är extra generöst för dem som är över 65 år. Därmed ges en extra stimulans för äldre att stanna kvar i arbetslivet. Hushållens disponibla inkomster stiger, vilket leder till ökad efterfrågan på varor och tjänster. Detta i kombination med ett ökat arbetskraftsdeltagande medför att företagen kan öka produktionen och antalet anställda utan att resursutnyttjandet i ekonomin ansträngs, det vill säga att inflation skulle kunna uppstå. Det ökade arbetskraftsdeltagandet och de ökade ekonomiska drivkrafterna för arbetslösa att arbeta bidrar också till att löneökningstakten temporärt har dämpats samt att de arbetslösa söker arbete mer intensivt. Detta medför i sin tur att fler personer kommer i arbete. Andra reformer kan bidra till att effekten av jobbskatteavdraget uppkommer än snabbare. Det gäller framför allt äldre, unga och andra grupper som nu har en svag förankring på arbetsmarknaden. Sedan 2007 har ett antal reformer genomförts för att öka arbetskraftsefterfrågan på dessa grupper. Till exempel har de sociala avgifterna för unga och äldre sänkts och instegsjobb och nystartsjobb införts. Sammantaget kommer därför jobbskatteavdraget att leda till en varaktigt högre sysselsättning genom ett ökat arbetskraftsdeltagande och en lägre genomsnittlig arbetslöshet över en konjunkturcykel.

Fru talman! Det är nästan lite skrattretande att höra hur ministern hävdar att vi ska satsa på högteknologiska jobb och ökat kunnande, när vi har en utbildningsminister som talar om ettårig gymnasieskola och skär ned på de högre utbildningarna i hela landet - de utbildningar som följer de arbetslösa när det gäller antalet ansökningar till skillnad från de stora universiteten i Uppsala, Lund, Umeå och Stockholm. Det ministern säger hänger inte ihop med den faktiska politiken. Vi kan konstatera att fattigare arbetslösa inte gör att det skapas fler arbetstillfällen, och att sjuka blir fattigare gör dem inte friskare. Det som gör att arbetslösa kan komma ut på arbetsmarknaden är en jobbpolitik som fungerar, en jobbpolitik som gör att unga människor inte sätts i karantän i väntan på en åtgärd när man blivit arbetslös. Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som gör det möjligt för Arbetsförmedlingen att utbilda de arbetslösa på riktigt, inte korta meningslösa utbildningar, och som gör att man inte behöver lämna tillbaka miljarder varje år för att arbetsmarknadspolitiken är helt tandlös. Det är så vi skapar arbetstillfällen. I dag är det faktiskt så att arbetsgivare söker arbetskraft. Samtidigt har vi arbetslösa som har fel kompetens och inte är anställningsbara. Regeringens jobbpolitik fungerar inte, och det är kommunerna som får betala det höga priset för det tillsammans med de arbetslösa, de utförsäkrade och de sjuka, som kommer längre och längre från arbetsmarknaden. Vi behöver en politik, precis som vi har föreslagit, som sätter arbetslösa i centrum och ser till att de kan gå in i arbete och som gör att Arbetsförmedlingen fungerar. Ministern hävdar att vi har haft ett skatteutjämningssystem som skulle ha varit tillväxthämmande. Det är en myt som inte stämmer. Det är inte sant att det har varit tillväxthämmande. Det har utretts och det har konstaterats att det inte har varit till nackdel för kommunerna.

Fru talman! Låt mig konstatera att jag fick fyra frågor av Marie Nordén som jag svarade på alla fyra. Jag ställde en fråga till Marie Nordén som jag inte fick svar på. Frågan var: Varför ska företagen anställa ungdomar om det är dubbelt så dyrt som det är i dag när de inte anställer i dag? Jag fick inget svar på den frågan. Jag har stor sympati för att Marie Nordén inte svarar på frågan. Jag förstår att det är väldigt svårt. Enligt Finansdepartementets beräkningar förväntas jobbskatteavdragets fyra steg på lång sikt öka antalet sysselsatta med 105 000 personer och antalet arbetade timmar med motsvarande 120 000 årsarbetskrafter. Övriga bedömares uppskattning av de långsiktiga effekterna ligger inom intervallet 70 000-110 000 årsarbetskrafter. Arbetskraftsdeltagandet i Sverige, både i ett historiskt perspektiv och jämfört med andra länder, har ökat starkt under de senaste åren. Antalet personer i arbetskraften har sedan 2007 ökat med drygt 100 000 fler än vad som kan förklaras av den demografiska och den konjunkturella utvecklingen. Uppgången i arbetskraftsdeltagandet har varit bred och berört många olika grupper. Även sysselsättningen har ökat starkt i Sverige jämfört med andra länder under perioden 2007-2011. Ökningen är större än vad som kan antas förklaras av förändringar i demografiska och konjunkturella faktorer. Sammantaget indikerar detta att det redan nu finns tydliga tecken på att jobbskatteavdraget har bidragit till ökad sysselsättning och till ökad arbetstid för dem som arbetar. En ytterligare indikator som stöder att det har inträffat en strukturell förändring i svensk ekonomi är att tidigare samband mellan bnp och arbetslöshet har förändrats. Arbetslösheten är betydligt lägre än vad som skulle kunna förväntas utifrån tidigare samband mellan bnp och arbetslöshet. Sammanfattningsvis kan jag därför konstatera att regeringens politik har bidragit till en högre sysselsättning och därmed till högre skatteintäkter för kommunerna och för landstingen.