Kommunernas finansiering

Fru talman! Sanna Backeskog har frågat finansministern om hon kommer att presentera ökade statsbidrag till kommunerna i en sådan omfattning att vi inte riskerar uppsägningar i svenska kommuner.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Kommuner och regioner har genom den kommunala beskattningsrätten ett långtgående ansvar för finansieringen av sin verksamhet. Det ekonomiska läget i kommunsektorn är ansträngt 2024. Många kommuner behöver se över sin ekonomi, precis som många hushåll och företag behöver göra, och vidta åtgärder för att nå en ekonomi i balans och en god ekonomisk hushållning. De ekonomiska prognoserna visar dock att läget ser bättre ut redan 2025 och 2026.

Kommunsektorn som helhet har vidare sedan 2004 redovisat positiva resultat, och det finns sedan 2013 en möjlighet att reservera överskott till en resultatutjämningsreserv som kan användas för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel. Flertalet kommuner har använt denna möjlighet.

Mot bakgrund av det ansträngda ekonomiska läget prioriterades välfärden i statens budget för 2024, och ungefär 40 procent av reformutrymmet satsades på ekonomiska tillskott till kommuner och regioner. Sammantaget förstärktes statsbidragen till kommunsektorn med närmare 16 miljarder kronor, varav 10 miljarder kronor var en höjning av de generella statsbidragen, som kan användas fritt utifrån lokala behov.

Sedan regeringen presenterade sin budget för 2024 har de ekonomiska prognoserna försämrats ytterligare och då framför allt för regionerna. Därför har vi lämnat besked om ytterligare ekonomiskt stöd till regionerna 2024 och åtgärder för att även på längre sikt förbättra regionernas ekonomi.

Regeringen följer även kommunernas ekonomi noggrant.

Fru talman! Tack, ministern, för möjligheten att diskutera kommunkrisen! På regeringens hemsida kan man läsa att det åligger civilministern att verka för gott och fungerande samarbete mellan kommuner, regioner och stat så att alla nivåer ska kunna genomföra sina viktiga välfärdsuppdrag på bästa sätt.

Stycket inleds med meningen: Kommuner och regioner står inför tuffa tider, dels med ekonomisk oro, dels med krig i vårt närområde.

Fru talman! Att det är tuffa tider är ingen överdrift. Så här beskriver Magnus Jonsson, kommunstyrelsens ordförande i Ockelbo, det ekonomiska läget:

Som KSO i den minsta kommunen i Gävleborgs län och med 17 års erfarenhet är det första gången vi behöver gå efter en budget med lånade pengar och använda resultatutjämningsreserven. Vi har i år cirka 30 miljoner kronor mindre i generella statsbidragspengar från regeringen. Jag har administrerat Reinfeldts, Löfvens och Anderssons budgetar, men jag har aldrig varit med om maken till en så skral budget som den Ulf Kristersson och hans regering delar ut. Om detta får fortsätta inför 2025 och framåt måste vi fatta dramatiska beslut i vårt huvuduppdrag - vård, skola och omsorg. Det kommer att drabba våra invånare hårt.

Ola Wigg, som är kommunstyrelsens ordförande i Nordanstig, är minst lika oroad som Magnus och är ställd inför det faktum att kostnadsökningar ihop med minskade statsbidrag innebär konkreta neddragningar inom omsorgen, och det kombineras med taxeökningar. I Nordanstig kommer alltså brukare att behöva betala mer för en sämre omsorg. Budgeten går helt enkelt inte ihop annars.

Fru talman! Jag har förmånen att sitta i riksdagens justitieutskott och vill också säga något om brottsofferperspektivet.

Sex kvinnor mördades på mindre än tre veckor. Det dödliga våldet mot kvinnor och barn ökade under 2023. Riksrevisionen ger svidande kritik mot Sveriges förmåga att skydda brottsoffer under hot. Samtidigt stryper regeringen finansieringen till kommunernas kvinnofridsarbete. Efter 17 år får Sveriges kommuner inte längre några utvecklingsmedel till kvinnofridsarbetet. Samtidigt ges inte kvinnojourerna tillräckliga resurser för att leva upp till de nya kvalitetskraven på skyddade boenden. Och Socialstyrelsens stöd till Brottsofferjourens kvinnofridsarbete minskas med 66 procent.

Menar regeringen allvar med att mäns våld mot kvinnor är en prioriterad fråga för dem måste det synas i resurserna till civilsamhället och till kommunerna. Det handlar dels om det förebyggande arbetet, dels om att man i samverkan med polisen ska kunna arbeta strukturerat och långsiktigt för att stoppa förövarna och ge skydd och stöd till brottsoffren, som man till exempel gör genom Trygghetens hus i Bollnäs. Läget är verkligen akut också inom detta område.

Fru talman! Samverkan mellan kommuner, regioner och stat är jätteviktigt för att alla nivåer ska kunna genomföra sina viktiga välfärdsuppdrag på bästa sätt. Men för att man ska kunna utföra välfärdsuppdrag behövs resurser. Medarbetarna är verkligen den viktigaste nyckeln för en god och högkvalitativ välfärd, den som vi alla förväntar oss och som vi också har rätt till. Men medarbetarna kan inte jobba gratis. De behöver rimliga arbetsvillkor, och de behöver en lön det går att leva på.

Jag är jätteoroad över vilka konsekvenser kommunkrisen får för Gävleborgs och Sveriges invånare på kort och på lång sikt.

Fru talman! Kommuninvånarna och Sverige behöver svar. Kommer statsrådet att prioritera Sveriges välfärd framför nya skattesänkningar i vårändringsbudgeten?

Fru talman! Tack, Sanna Backeskog, för denna mycket viktiga interpellation! De statsbidrag som regeringen lägger till kommunerna för att finansiera svensk välfärd är långt ifrån tillräckliga. Både regioner och kommuner tvingas till nedskärningar. Behovet är just nu enormt.

Regeringen väljer nu att höja anslaget till regionerna och hälso- och sjukvården med 6 miljarder. Det är absolut inte fel. Det är såklart välkommet, men det kommer när många regioner redan har hunnit påbörja nedskärningar och uppsägningar. Det är också alldeles för lite för att täcka upp och stoppa uppsägningarna inom vården.

Det finns som sagt ett stort behov även när det gäller kommunerna. SVT har frågat landets kommuner hur de ser på ekonomin och eventuella besparingar 2024. Det framgick då att två tredjedelar av de kommuner som svarade på enkäten tvingas till nedskärningar under detta år. Flest svarar att det sannolikt kommer att ske inom äldreomsorg, skola och utbildning.

Det är precis det här som vi varnade för redan för ett år sedan. Nu ser vi konsekvenserna av regeringens politik för sjukvården, för skolan och för äldreomsorgen. Vi ser också konsekvenserna för annan kommunal verksamhet. Till exempel fritids- och kulturverksamheten är enormt viktig för att ge barn och unga en bra uppväxt och en aktiv och värdefull fritid. Den utgör också en viktig del i kommuners förebyggande arbete för att minska kriminalitet och utanförskap. Här har vi dels de föreningsdrivna aktiviteterna, där idrottsrörelsen är den största, dels den kommunala verksamheten med allt från kulturskolor, fritidsgårdar, bibliotek och föreningsbidrag. Nu ser vi hur över 90 procent av landets kulturskolor tvingas till nedskärningar som en följd av regeringens politik.

Jag ska inte ägna den här debatten åt att beskriva hur regeringens politik slår mot det svenska civilsamhället, föreningslivet och idrottsrörelsen. Men jag kan konstatera att dessa inte bara är beroende av de olika statliga stöd som finns; de är i högsta grad också beroende av kommunala stöd och kommunala anläggningar. De kommunala anläggningarna är helt avgörande för att den föreningsdrivna idrotten ska kunna bedriva sin verksamhet. Kommunernas ekonomi just nu drabbar därför också det lokala föreningslivet.

Åter till krisen i välfärden. Jag vill nämna några exempel från verkligheten, där man varje dag hanterar regeringens välfärdssvek.

Jag bor i Bollnäs kommun i hjärtat av Hälsingland. Där märks regeringens politik tydligt. Resultat för för- och grundskolan förra året landade på närmare minus 21 miljoner. Under innevarande år ska man skära ned 16 miljoner kronor som man tidigare fått i riktat statsbidrag. Det är pengar som Bollnäs har använt för att minska delade turer. Även dessa statsbidrag har regeringen skurit ned.

Vidare ser vi att inom vård- och omsorgsverksamheten var prognosen i år minus 18 miljoner redan efter att bara två månader av året hade gått. Totalt i år, 2024, ska kommunen genomföra nedskärningar på 52,6 miljoner. De gör ett tungt jobb. Vård, skola och omsorg värnas såklart så långt det går. Men det är självklart att de ekonomiska förutsättningarna märks även i den kommunala kärnverksamheten. Så ser det ut i min hemkommun, och så ser det ut i många andra kommuner.

Jag menar inte att ministern ska kommentera läget i just Bollnäs kommun; jag använder det som ett talande exempel. Min fråga blir snarare: Kommer ministern att presentera några ökade statsbidrag till kommunerna för att hindra de omfattande nedskärningar som regeringens politik tvingar kommunerna att genomföra?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret och tillfället att diskutera hur statens hantering av ekonomin slår mot Sveriges kommuner och arbetsmarknaden i vårt land!

Det vi upplever nu är ett resultat av en väldigt hög inflation som orsakar höga priser och nu leder till en lågkonjunktur i många delar. De besparingar som tvingas fram i kommunerna genom i praktiken sänkta anslag från staten drabbar på sätt och vis kommunerna väldigt olika men i många fall också väldigt lika.

På senare år när staten har backat undan och ingen annan aktör finns på plats har kommunerna fått ta över en allt större roll när det gäller den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Just den verksamheten är inte lagstadgad för kommunerna och riskerar därför i hög utsträckning att läggas på kommunernas huggkubbar ute i landet. Det handlar om insatser för att få människor från socialbidrag i jobb och utbildningar för att kunna ta de jobb som finns och behöver göras. Detta kommer såklart att drabba dem som står längst från arbetsmarknaden hårdast när kommuner får prioritera dem som är enklast att få ut i jobb, medan de med funktionsnedsättningar och andra problem får stå tillbaka.

I Gävle planeras det till exempel för besparingar på 12 miljoner på vuxenutbildningen och 7 miljoner på köp av arbetsträning inklusive det som kallas aktivitetshuset och Arbos. Det här är alltså insatser för att människor med psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning ska kunna träna och komma tillbaka i både hälsa och jobb.

Regeringen har också sparat in rejält på yrkeshögskoleutbildningar - kanske inte ministerns område - som har varit ett av de bästa instrument Sverige har haft för att få människor från arbetslöshet till jobb inom yrken där det finns dokumenterade behov.

Visst har det skett satsningar på sistone. Det brukar man höra lite då och då. Men det är ju mot bakgrund av att det först skars ned betydligt mer. Ett år tar man bort 25 000 platser över landet, och sedan återför man pengar för ungefär 9 000 platser och kallar det för en satsning. Det är naturligtvis bra, det vill jag ändå påpeka, men det är långt ifrån tillräckligt och i längden en försämring.

Som grädde på moset, fru talman, har vi också vad som verkar vara en rejält passiviserad höger ute i de kommuner där de har fått makten av väljarna att styra. Så här beskriver oppositionsrådet i Söderhamn kommunledningens agerande: Trots tydligt lägre barnafödande i kommunen till följd av dåliga tider och osäkerhet i omvärlden, precis som i övriga riket, och lägre inflyttning planerar ledningen i Söderhamn att kommunen ska växa med 3 000 invånare.

Underskottet för kommunen beräknas bli 47 miljoner. Av det har man hittills bara presenterat åtgärder för att få bukt med ungefär 20. Det är ett underskott på 1 ½ procent - och året har knappt börjat.

Samtidigt planerar man för en tredje omröstning om vindkraft i kommunen till en kostnad av ungefär 1 ½ miljon kronor, detta trots att två tidigare folkomröstningar har genomförts och ingen förändring har skett utifrån dem.

Söderhamns invånare blir alltså dubbelt bestraffade av en passiv regering och en kommunledning som inte ser allvaret utan gräver ned sig bakom folkomröstningar och undanflykter i stället för att ta tag i de utmaningar som kommunen står inför.

Fru talman! Nyligen aviserade regeringen ytterligare statsbidrag till regionerna efter att vi sett en alltmer förvärrad sjukvårdskris som drivits fram just av att regeringen har brustit i stödet till regionerna under kostnadskrisen.

Även välfärden i våra kommuner påverkas av regeringens politiska prioriteringar och otillräckliga statsbidrag. Jag vill särskilt lyfta situationen inom äldreomsorgen, där vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor året om, varje dag, dygnets alla timmar arbetar för att ge människor den vård, omsorg och service som gör att alla ska kunna åldras i trygghet och värdighet när kroppen inte längre klarar vardagsbestyren eller när minnet börjar svikta.

Enligt en enkät som Kommunals arbetsplatsombud i äldreomsorgen i 288 av landets kommuner har svarat på uppger nu mer än hälften att schemat försämras för personalen och att det kommer att skäras ned på personal och minskas på personaltätheten. 40 procent uppger att varje medarbetare kommer att förväntas ta hand om fler äldre. En tredjedel vittnar om att kompetenskraven vid nyanställningar sänks och att stopp införs för att ta in vikarier vid sjukfrånvaro.

Detta sker i ett läge när bara nära hälften av medarbetarna i äldreomsorgen uppger att de vill arbeta kvar i yrket om tre år. De vanligaste skälen till att vilja sluta är att arbetet är så fysiskt och psykiskt ansträngande, att bristen på återhämtning är stor och att man inte ges förutsättningar att tillgodose de äldres individuella behov.

Den demografiska utvecklingen i sig gör att äldreomsorgen skulle behöva anställa mer utbildad personal för att möta behoven i befolkningen. Men i stället för att möjliggöra reformer och betydande ekonomiska satsningar för högre kvalitet och bättre arbetsvillkor inom äldreomsorgen går det i dag inte ens att upprätthålla den nuvarande nivån av välfärd.

I Nordanstig framtvingar ett underskott på 10 miljoner kronor inom omsorgen att brukarna i hemtjänsten som har beslut om att få duscha två gånger i veckan nu ska få duscha en gång i veckan. De sociala och förebyggande insatserna i hemtjänsten, där brukare får besök för att umgås och bryta sin ofrivilliga ensamhet, kommer att tas bort helt. Samtidigt höjs också taxorna.

I min egen hemkommun Gävle tvingas man nu till besparingar på omkring 180 miljoner kronor i kommunens välfärdsnämnder.

Det handlar till exempel om att halvera antalet platser på avlösningsvistelse för den som får äldreomsorg i hemmet för att avlasta anhöriga som tar ett stort ansvar för den enskildes omsorg.

Det finns också risk för nedskärningar på anhörigcenter, som ger råd och stöd till den som vårdar en närstående. Träffpunkter för seniorer kommer att få minska sina öppettider, och neddragningar kommer att ske på aktiviteter med trivselvärdar på trygghetsboenden och på samordning av volontärer.

De här två konkreta exemplen från två kommuner i Gävleborg - en landsbygdskommun och så länets största kommun sett till befolkning - visar hur för låga statsbidrag direkt drabbar dem som behöver äldreomsorgen i sitt dagliga liv.

Redan i dag har 140 000 personer gått ned i tid eller slutat arbeta för att vårda en nära anhörig. Främst är det kvinnor som tar det ansvaret. Om revorna i den gemensamma välfärden nu växer är frågan hur många fler som ska täcka upp för människors omsorgsbehov när den gemensamma välfärden inte finns där, för det är ju tyvärr den utvecklingen vi kommer att se om ingenting görs.

Jag vill upprepa frågan som redan ställts till civilministern om han i dag kan ge besked om ökade statsbidrag till kommunerna i vårbudgeten för att åtminstone förhindra de nedskärningar som kommunerna i Gävleborg nu tvingas till.

Fru talman! Nu haglade exemplen från talarstolen från olika kommuner. Det är naturligtvis omöjligt för mig som minister att recensera folkvalda kommunpolitikers prioriteringar, för jag vet inte orsaken till vartenda beslut som tas i varenda kommun i Sverige. Även om kommuner och regioner råkar ligga under mitt ansvarsområde är det omöjligt.

Även i goda ekonomiska tider görs ibland nedskärningar i verksamheter på grund av att man väljer att prioritera om. Jag kan inte gå in på alla de exempel som har getts, men en sak är säker: Det ekonomiska läget är tufft i kommuner och regioner. Det är ingenting som vi försöker hymla med eller ge någon annan bild av. Det är ett tufft läge; det är det för alla. Det gäller hushåll, näringsliv, kommuner och regioner, och det beror i mycket stor utsträckning på att inflationen varit hög, vilket inte minst påverkar regionerna. Det beror också på lågkonjunkturen, därför att när arbetslösheten stiger och antalet arbetade timmar minskar slår det direkt in på den kommunala ekonomin.

Vi har också sagt att även om staten gör väldigt mycket och ger historiskt stora statsbidragsökningar till kommunerna kommer staten aldrig att kunna kompensera allt. Så är det.

Även med den socialdemokratiska skuggbudgeten skulle kommunerna ha det mycket tufft och ekonomiskt ansträngt. I Socialdemokraternas budget för 2024 ökar man kommunernas ekonomi med någon promille, tror jag, genom statsbidragen. Det skiljer 6 miljarder kronor. Det är någon promille av den kommunala ekonomin. Det skulle hjälpa, men överdriv inte skillnaderna mellan den socialdemokratiska budgeten och regeringens! Det är alltså någon promille det handlar om.

Regeringen har regerat i nästan ett och ett halvt år och hittills ökat statsbidragen med 34 miljarder kronor till kommuner och regioner i generella och riktade statsbidrag. I budgeten för 2024 gick 40 procent av reformutrymmet till ökade statsbidrag till kommuner och regioner. Det visar att regeringen prioriterar välfärden och kommun- och regionsektorn.

Därutöver har kommuner och regioner haft en mycket god ekonomi under en lång rad av år och gått med rätt stora överskott. De har kunnat sätta över pengar i resultatutjämningsreserver. Ungefär 80 procent av kommunerna har satt över pengar i resultatutjämningsreserver, som nu går att använda för att parera en lågkonjunktur. Det är ett ekonomiskt ansvarstagande som jag välkomnar.

Vi underlättar nu från regeringens sida avsättningar till resultatreserver och även uttag, alltså att man använder sig av resultatreserverna. Det är för att kommunernas flexibilitet ska bli ännu större framöver. Det är ju väldigt bra att även Ockelbo kommun, som nämndes här i debatten, har en sådan resultatutjämningsreserv eftersom det betyder att de kan parera lågkonjunkturen bättre.

Nu börjar tiden rinna ut, som vanligt, men det kom en del frågor om det kommer besked om ökade statsbidrag i vårändringsbudgeten. Mina motdebattörer, fru talman, vet precis lika väl som jag att de beskeden kommer när de kommer. Vårändringsbudgeten ska beslutas om här den 15 april. Då, senast, kommer beskeden. Vi har redan gett besked om att regionerna får 6 miljarder i ökade tillskott.

Det kom en fråga om vi kommer att prioritera välfärd framför skattesänkningar. Det kan jag redan nu svara ja på, för välfärden har vi presenterat att vi ger pengar till i vårändringsbudgeten, och skatterna får vi inte ändra där. Några skattesänkningar kommer alltså inte i vårändringsbudgeten.

Fru talman! Jag vill nog ändå komma med några fler exempel bara för att ge statsrådet en bred bild av vad som händer ute i Kommunsverige.

I mina många möten med representanter från polisen, Kriminalvården och civilsamhället i min roll som ersättare i justitieutskottet får jag en samstämmig bild av att vi måste bli bättre på att arbeta förebyggande. De flesta menar att de senaste regeringarnas satsningar på rättsväsendet har varit bra och rätt, för brotten måste bekämpas - men, fru talman, vi måste också bekämpa brottens orsaker, och för det krävs en stark välfärd.

I Gävle har man länge försökt möta upp de här behoven. Man samverkar evidensbaserat och långsiktigt mellan professioner, till exempel via SIG, sociala insatsgrupper. Vi har en socialtjänst att vara stolta över i Gävle. Där finns verksamheter som Grinden, som är en trygg plats för barn och unga som har en förälder med psykisk ohälsa eller beroendesjukdom. I Gävle finns också Familjestödet, som ger föräldrar föräldrakurser, rådgivning och gruppsamtal. Vi har även fantastiska fältarbetare som bygger relationer med våra unga och som kan fånga upp och vara snabbfotade när det är oroligt i en stadsdel.

I Gävle har man också alltid prioriterat ett starkt förenings- och fritidsliv. Kanske är det just tack vare det aktiva förebyggandearbetet som stadsdelen Sätra och min egen stadsdel Andersberg, vilka båda har eftersatta bostadsområden med socioekonomiska utmaningar, inte återfinns på polisens lista över utsatta områden.

Inflationen och kostnadsökningarna har slagit väldigt hårt mot Gävle precis som mot många andra kommuner. Sektorn välfärd behöver spara 180 miljoner, som Linnéa Wickman nämnde. I socialnämnden, som leds av civilministerns partikollega Martina Kyngäs, har man behövt fatta beslutet att omprioritera resurser från det förebyggande till arbetet med HVB-placeringar för att kunna hämta hem 40 miljoner. I förarbetet till beslutet kan man läsa att förutsättningarna för att arbeta förebyggande och med tidiga insatser vid behov kommer att minska samt att man ser en ökad risk för social oro och kriminalitet i Gävle.

Det här rimmar illa med att kommunerna sedan i somras har ett lagstadgat uppdrag att arbeta brottsförebyggande. Det är ett uppdrag som kommunerna fått av staten utan att kompenseras ekonomiskt. I Gävle får man kompensation så det räcker till en knapp heltidstjänst. Jämför det med de 40 miljoner som måste sparas inom socialnämndens verksamhetsområde! I Ockelbo är summan endast 120 000 kronor samtidigt som man måste förhålla sig till den kanske skralaste budgeten i mannaminne.

Fru talman! Det är en samstämmig bild som ges från kommunerna i Gävleborg. Oavsett vilken partikonstellation som har majoritet är det riktigt tuffa tider. I de kommuner man ännu inte behövt göra kännbara neddragningar är det just för att man kan använda sig av resultatutjämningsreserven - eller Magdapengarna, som de kallas av politiska företrädare ute i landet. De medlen kom väl till pass under pandemin.

Fru talman! Nu står vi inför en kris igen. Det handlar om barnfamiljer som inte har råd att ställa näringsriktig mat på bordet och än mindre betala för fritidsavgifter och utrustning. Det handlar om en byggbransch utan uppdrag och med uppsägningar som följd. Det handlar också om ett näringsliv som frågar vart regeringen har tagit vägen. Och välfärden går på knäna med medarbetare som knappt hunnit återhämta sig från pandemin och nu återigen ställs inför omöjliga uppgifter.

Det positiva är att det inte måste vara så här. Det är till syvende och sist en politisk prioritering från statsrådet och hans regering. Man måste inte prioritera bankers storvinster, plastpåseskatt, skattesänkningar för höginkomsttagare och lyxrenoveringar.

Fru talman! Jag är riktigt, riktigt orolig men tänker nu inte fråga ministern om det kommer några pengar i vårändringsbudgeten. De kommer om de kommer. Men jag kan i alla fall säga att jag verkligen håller tummarna för Kommunsverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Det är en otroligt tuff situation för kommunerna runt om i Sverige. Självklart kan ministern inte kommentera exemplen från våra olika hemkommuner. Det är ju inte heller det som är syftet, utan de är till för att visa på vad som händer runt om i kommunerna just nu.

Alla kommuner drabbas av regeringens otillräckliga statsbidrag, men kommuner som redan har en svagare skattekraft, som redan har landets högsta skattesatser och som har ett större behov av välfärdens verksamheter drabbas ännu hårdare när regeringen inte kompenserar för de ökade kostnaderna och behoven som kommunerna har.

Jag har pratat med så många kommuner, och alla säger samma sak: De generella statsbidragen måste öka för att vi ska klara av vårt uppdrag. Hemma i Bollnäs har man till och med diskuterat smöret till skolbarnens smörgåsar i skolmatsalen och om barn i allmän förskola, så kallad 15-timmarsförskola, ska få mat på förskolan eller inte. Det är på den nivån man är nere och diskuterar för att få ihop de kommunala budgetarna. Så ser läget i Kommunsverige ut. Sätt inte kommunerna på svältdiet!

Det är tydligt att vi kanske prioriterar välfärden lite olika, och så kan det såklart vara; man får tycka olika. Ministern får såklart finna sig i att vi socialdemokrater, som vill se till svenska folkets legitima förväntningar på vilken nivå svensk välfärd ska hålla, kommer att fortsätta påtala för regeringen att det finns behov av mer resurser till kommunerna.

Jag ser väldigt mycket fram emot beskedet om vilka statsbidrag som ska komma till kommunerna och de ökade statsbidrag som kommer när de kommer.

Fru talman! Det hade nog varit hårda tider även med en socialdemokratisk regering; det är helt sant. Men de hade onekligen också sett bättre ut. Oavsett om man kan räkna i promille är ju promille, när det kommer till kommunerna i den här omfattningen, ändå miljontals kronor. Jag tror att det är viktigt att ha med sig att det trots allt handlar om ganska mycket pengar och om ganska mycket gott som kunde ha gjorts med dem.

Fru talman! Sammantaget har vi nu alltså en situation där Sverige går mot en lågkonjunktur, där en hög inflation under lång tid har skjutit upp priserna och där regeringen inte vill kompensera för de prisökningarna.

Visst har vi haft goda tider då kommuner har haft möjlighet att lägga undan till resultatutjämningsreserven. Det är helt sant. Men de pengarna finns en gång. När de har använts är de borta, och kostnaderna finns kvar. Man kan övervintra kortare problem, och man kan använda dem för att skjuta upp nedskärningar om lågkonjunkturen blir längre, vilket den ju ser ut att bli. Vi har ju inte bara problem i kommunsektorn, utan vi ser stora problem även i bygg- och träindustrierna.

En av det offentliga Sveriges styrkor är att agera buffert när lågkonjunkturen slår till och säkra upp att en stor mängd människor har en lön att använda för att konsumera och hålla ekonomin igång. Detta är kanske det allvarligaste med att inte hjälpa kommunerna med den ekonomiska krisen utan i stället lämpa över kostnaderna och inflationsbekämpningen på kommuner och enskilda, som den här regeringen verkar göra.

Fru talman! På kort sikt, akut, handlar frågan om ytterligare statsbidrag till kommunerna om ifall regeringen kommer att ta ansvar för att förhindra drakoniska nedskärningar inom välfärden i vårt land eller inte och om de nedskärningar som man nu tvingas till, exempelvis inom äldreomsorgen i Nordanstig och Gävle, måste genomföras eller inte.

Ja, det handlar om prioriteringar. Ministern talar om att kommunerna måste prioritera, men också regeringen måste prioritera. Är ett gemensamt ansvar för en värdig välfärd viktigast, eller ska sänkt skatt till höginkomsttagare och på snus och plastpåsar gå före? Ska bankerna med sina övervinster bidra mer i dessa kristider eller inte? Ska krisens bördor fördelas mer rättvist eller inte?

I grunden handlar det vi debatterar här om behovet av att sluta det välfärdsgap som finns mellan de resurser som välfärden i dag har och de resurser välfärden skulle behöva för att stärka jämlikheten, kvaliteten och tillgången till en god välfärd i hela landet. Det är nu i dessa ekonomiska kristider som vi väldigt tydligt och glasklart kan se vad kommuners olika förutsättningar och en strukturell underfinansiering av välfärden med sänkta skatter på hundratals miljarder kronor på nationell nivå under många år faktiskt leder till.

Många kommuner har inga andra alternativ för att parera kostnadskrisen än att göra nedskärningar i den kommunala verksamheten, som redan är väldigt slimmad på många håll, eller att höja den platta kommunalskatten, vilket slår hårdast mot låg- och medelinkomsttagare. Det gör att storleken på statsbidragen har en avgörande betydelse i dessa kristider.

Jag vill avslutningsvis fråga statsrådet om regeringen är beredd att ompröva frågan om att inflationssäkra statsbidragen så att de åtminstone inte urholkas från år till år. Detta är något som vi socialdemokrater har föreslagit.

Fru talman! Först ska man säga att ekonomin ser väldigt olika ut runt om i Kommunsverige. För vissa kommuner ser ekonomin faktiskt hyfsat bra ut trots lågkonjunkturen, medan andra kommuner dras med betydligt större ekonomiska problem. Vissa kommuner har dessutom gjort det under lång tid. Man dras med stora strukturella problem med en kostnadskostym som inte är anpassad efter exempelvis en stegvis årlig befolkningsminskning. Det ser alltså väldigt olika ut runt om i Sverige.

Jag har själv under många år varit kommunpolitiker och suttit med de där små detaljerna i olika verksamheter, även när ekonomin har varit mycket bättre, för ekonomin är alltid hårt pressad. Man vill ju helst av allt ge mer pengar till det som verkligen är den kommunala kärnan. Även när ekonomin är god vill man så mycket mer än ekonomin tillåter, och man försöker hitta kostnadsbesparingar runt om i olika verksamheter för att verkligen kunna satsa på det hjärtat brinner för.

För att förtydliga lämnas besked om statsbidrag framför allt i höstbudgeten. Det är oftast där vi gör förändringar i statsbidragen. De förhandlingarna är inte påbörjade än, och jag kan alltså inte ge några som helst sådana signaler eller besked här och nu. Det kommer i september.

Sedan har vi en vårändringsbudget där man ofta gör mindre justeringar. Nu har finansministern presenterat större åtgärder och en mer expansiv vårändringsbudget än vad som är vanligt, och 6 miljarder av de ökningarna kommer att gå till regionsektorn för att stärka sjukvården. Det har regeringen presenterat. Helheten kommer att presenteras den 15 april, men det kommer säkert att komma ett eller annat delbesked innan dess, skulle jag tro.

Jag tycker ändå att det är lite intressant att de här 6 miljarderna till regionerna enligt förra veckans debatt skulle betyda lite grann på marginalen för regionerna, medan man nu pratar om dessa 6 miljarder i ökade statsbidrag som något som verkligen skulle rädda alla dessa välfärdssatsningar i Nordanstig och andra kommuner. Den retoriken håller inte riktigt ihop, tycker jag. Är 6 miljarder mycket pengar eller är det inte mycket pengar? Det måste Socialdemokraterna bestämma sig för. Det utgör någon promille av kommunernas totala ekonomi, så någon revolution skulle det knappast innebära i kommunerna med 6 miljarder mer eller mindre. Det tror jag att vi alla kan vara överens om.

Sedan sägs det att vi inte hjälper kommunerna. Får jag påminna om att den här regeringen har höjt statsbidragen till kommunerna med 34 miljarder kronor, inklusive det som kommer i vårbudgeten. Det är inte småpotatis. 40 procent av reformutrymmet visar väl ändå på att regeringen har prioriterat välfärden och kommunerna och regionerna? Man kan förstås tycka att det är för lite pengar i alla fall, men att säga att regeringen sviker kommuner och regioner och att vi inte visar något intresse tycker jag är en orättvis kritik mot den här regeringen.

Sedan sägs det att man prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare. Jag undrar vilka skattehöjningar som Socialdemokraterna vill göra för höginkomsttagare. Tittar vi på brytpunkten för den statliga beskattningen ser vi att den är exakt lika hög i Socialdemokraternas skuggbudget som den är i regeringens budget för 2024. Jag vet inte vilka skattehöjningar som Socialdemokraterna vill göra för höginkomsttagare.

Det sista jag vill säga är att det sägs att det nu pågår en massa uppsägningar runt om. Vi har borrat lite djupare i det. Det pågår inte en massa uppsägningar i Välfärdssverige. Det är klart att det går att hitta en och annan kommun som säger upp personal. Det kan man självklart alltid göra. Men några massuppsägningar pågår faktiskt inte i svensk välfärd. Det tycker jag är viktigt att säga så att det inte spär på något falskt som människor går på och som inte existerar.

Fru talman! Som ytterst ansvarig politiker eller tjänsteman för en verksamhet går det verkligen att hålla i och hålla ut och vänta på bättre tider, som representanter från den här regeringen har föreslagit. Men Gävleborgs och Sveriges barn och unga kan inte vänta, för deras barndom är nu. Gävleborgs och Sveriges äldre kan inte vänta, för deras rätt till en trygg ålderdom pågår just här och nu.

Det är nu som Joel och hans familj behöver stöd och insatser från föräldrastödet, skolan, föreningslivet och fältarbetarna. Det är nu som Kerstin lever sina sista pigga år i livet och behöver gemenskap och samvaro. Det är nu som Anna och hennes barn lever under dödshot från en våldsam man och behöver en trygg plats akut. Då kan man inte vänta.

Det är nu som Andreas Jansson, som vi kunde läsa om i Gävletidningarna, med bipolär diagnos behöver möbelverkstaden i Aktivitetshuset i Gävle. Det är den plats som varit den trygghet som fått honom att ta steg ur sin stora utmattningsdepression. Det är nu Hasse som har en sjuk fru behöver anhörigstöd och avlastningsboende.

Fru talman! Att säga att kommande år ser bättre ut duger inte riktigt. Vi i den här kammaren kan absolut hålla i och hålla ut, men det kan inte de som mest behöver vår starka välfärd.

Jag vill tacka ministern för debatten. Det var väldigt engagerande att lyssna till erfarenheter från kommunpolitiken och hur gärna man vill satsa på det som hjärtat är fullt av.

Jag vill avsluta inte med att fråga något utan med att välkomna ministern till Gävleborg och till våra kommuner och den välfärd vi har där, som vi är så stolta över men just nu också så oroliga för. Vi får hålla tummarna för att det kommer ett nödvändigt tillskott till Kommunsverige i höstbudgeten om inte förr.

(Applåder)

Fru talman! Också jag vill tacka för debatten, som vi haft flera gånger i kammaren. Jag vill också tacka för inbjudan till Gävleborg. Jag var där för inte alltför länge sedan, men jag kommer gärna tillbaka.

Detta är naturligtvis viktiga frågor. Kommunerna och regionerna är hjärtat i den välfärd som vi erbjuder medborgarna. Det är också därför som regeringen ändå använder en sådan stor del av det reformutrymme som finns till just välfärdssektorn och till kommuner och regioner. En tredjedel av reformutrymmet gick till detta i vår första budget. I årets budget gick 40 procent av vårt reformutrymme till detta.

Sedan har kommunerna naturligtvis en egen hemläxa att göra. Det gäller att anpassa kostymen efter en ny verklighet, att vara fokuserad på kärnverksamheter och att använda digitalisering och den nya teknikens möjligheter för att kunna kapa kostnader och effektivisera verksamheten.

Vi behöver hjälpas åt. Men jag menar att staten gör sitt genom de mycket stora statsbidragsökningar som har gjorts. Jag vet att läget är tufft. Tuffast är läget förmodligen år 2024. År 2025 och 2026 ser det betydligt bättre ut.

Det är också av den anledningen vi nu gör det särskilda tillskottet i vårändringsbudgeten till regionerna. Vi ser att det ekonomiska trycket i regionerna är som allra störst. Kommunernas ekonomi ser bättre ut än regionernas. Det är också därför som regeringen har valt att sätta särskilt fokus på regionerna och sjukvården.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.