Klimatet, miljön och väginvesteringarna

Herr talman! Jag uppskattar att denna diskussion förs. Vi har ett stort tryck på och ett stort behov av infrastruktur i alla delar av landet. Det beror på att det finns många löften från den tidigare regeringen som man är besviken på att de inte har fullföljts. Det är viktigt att vi återigen för upp diskussionerna och de beslut vi fattar om infrastruktur till en nivå som gör att vi känner tilltro till det partnerskap som måste finnas i fråga om den lokala, regionala och nationella prioriteringen. Jag vill också säga att den bästa principen för hållbara infrastruktursatsningar naturligtvis är att vi har koll på finanserna. Med ordning och reda på finanserna vet vi vad vi kan avsätta varje år. Det är det bästa ansvaret för kommande generationer. Därför har regeringen valt att göra saker i tur och ordning. Först var det jobben. Nu har vi råd med dyra reformer. Det har varit avgörande för regeringen att de är ambitiöst och fullständigt finansierade. Det är en viktig princip för mig och regeringen att det är en ram som är fullständigt finansierad. Frågan om vilka principer som ska gälla kan snabbt gå tillbaka till Ibrahim Baylan och Socialdemokraterna. På vilka principer gav ni löften om infrastruktursatsningar i det här landet? Att medvetet gå till riksdagen med en infrastrukturproposition där det saknas 58 miljarder, vad är det för principer? Det är oerhört principlöst. Det leder naturligtvis till brutna löften och en planering som är omöjlig att fullfölja. Det är den situationen vi befinner oss i i dag. Svaret till er båda är att huvuduppdraget för finansieringen ligger på den nationella nivån och ska så göra. Jag tror att det är värdefullt att se att vi genom att skapa möjligheter för medfinansiering kan ge utrymme för ytterligare 30 miljarder som naturligtvis kommer alla till del. Det är också intressant att Ibrahim Baylan talar om vikten av att särskilja kommunens ansvar och statens ansvar. Mig veterligen är det Socialdemokraterna som har skapat förutsättningar för Stockholms stad och Stockholms län att vara medfinansiär i stora infrastrukturprojekt. Det har pågått ganska länge i Stockholm. Där kan man, om någonsin, hänvisa till att det är en större kommun som har getts möjlighet att skapa utrymme för sin infrastrukturutbyggnad. Det skapas inte ett tvång, Peter Pedersen. Min egen erfarenhet säger att det inte är någon risk när vi går in i detta nya arbetssätt. Jag har så många dialoger och diskussioner. Det är avgörande för mig att de mått och steg som tas när det gäller medfinansiering kommer underifrån. De ska vara kommunalt och lokalt beslutade. Motala har skapat ett underlag där man lokalt förankrat är beredd att gå vidare med brukaravgifter för att skapa förutsättningar att få in ett antal miljarder som en del av infrastruktursatsningen. Den har man väntat på i så många år i Motala.

Herr talman! När det gäller medfinansiering råkar jag bo i en del av landet, där också Ibrahim Baylan tidigare har bott, där vi är ganska vana vid att bidra till investeringar i infrastrukturen. Det har varit en förutsättning för väldigt många stora trafikprojekt under den socialdemokratiska och vänsterpartistiska eran. Så är det med den saken. Låt mig under den korta talartid som jag har kvar diskutera den omvända situationen, Peter Pedersen, som jag försökte använda, nämligen att det inte är helt lätt att bortse från att när kommuner blir desperata när det inte finns pengar blir de angelägna om att förskottera för att kunna genomföra och projektera olika delar. Vi har sett det i Norrtälje, Nynäshamn, Borås och på många andra ställen. Allra sist måste jag ändå, efter att ha suttit i finansutskottet i dag, säga något om Vänsterpartiets budgetmotion. Det är klart att man får väldigt mycket mer pengar kvar till statens utgifter om man gör som Vänsterpartiet har gjort, nämligen att ta väldigt djupa grepp i medborgarnas plånböcker. Det är fråga om ohyggligt många miljarder. Man säger bara att det är staten som ska ha dessa pengar. Men de tas ju någonstans ifrån. Det finns inga sedelpressar, utan man måste faktiskt ta dessa pengar någonstans ifrån. Peter Pedersen kan fundera på det till ett annat tillfälle. Varifrån kommer alla de ytterligare miljarder som Vänsterpartiet har och som gör att man kan bygga mer? Någonstans kommer de ifrån, men inte från några sedelpressar.