Klimat och sårbarhet
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
- Hoppa till i videospelarenKarin Svensson Smith (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
- Hoppa till i videospelarenKarin Svensson Smith (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJan Lindholm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
- Hoppa till i videospelarenKarin Svensson Smith (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
Protokoll från debatten
Anföranden: 9
Anf. 9 Andreas Carlgren (C)
Anf. 10 Karin Svensson Smith (Mp)
Anf. 11 Jan Lindholm (Mp)
Anf. 12 Andreas Carlgren (C)
Anf. 13 Karin Svensson Smith (Mp)
Anf. 14 Jan Lindholm (Mp)
Anf. 15 Andreas Carlgren (C)
Anf. 16 Karin Svensson Smith (Mp)
Anf. 17 Andreas Carlgren (C)
Interpellation
2008/09:437 Klimat och sårbarhet
av Karin Svensson Smith (mp)
till miljöminister Andreas Carlgren (c)
I klimatpropositionen återger regeringen slutsatser från Klimat- och sårbarhetsutredningen: De vetenskapliga resultaten visar enligt utredningen att Sverige kommer att påverkas kraftigt av ett förändrat klimat. Utredningen bedömer att säkerheten i denna slutsats är tillräcklig för att påbörja långtgående åtgärder för anpassning av det svenska samhället Konsekvenserna av utredningens olika scenarier visar också på vikten av att tvågradersmålet uppnås och att den avgörande betydelse som utsläppsminskande åtgärder har för omfattningen av det arbete med anpassning som kommer att behövas.
Nya forskarrapporter om stigande havsnivåer stod i centrum när 1 500 klimatforskare hade vetenskaplig konferens i Köpenhamn 2009. Höjd havsnivå och översvämningar riskerar att hota såväl människors säkerhet som stora materiella värden. I Köpenhamns grannstad Malmö finns 43 kilometer kust. Innanför kustlinjen finns lågt belägna områden som är hotade när vattnet stiger. I Stadsbyggnadskontorets pm om klimatet, havsnivån och planeringen redovisas vilka nya murar, vallar och slussar som kan behövas för att skydda Malmöborna. Malmö är långt ifrån unikt. I Göteborg har beräknats att det kan kosta upp till 10 miljarder att skydda centrala Göteborg mot extremt väder.
Det finns kanske ännu chans att ställa om till ett klimatvänligt samhälle. Kanske har tiden redan runnit ut, men det vore oetiskt att inte försöka skydda kommande generationer från konsekvenserna av det oljefrosseri som vår generation har ägnat sig åt. En viktig aspekt på den omställning som behöver göras är att vi lokalt planerar så att vi bokstavligen inte står med vatten upp till knäna. Alla kommuner måste inse att det är skarpt läge nu. Gamla planer och helt nya planer behövs. Miljöpartiet anser att ett viktigt verktyg vore att göra det obligatoriskt för kommuner att upprätta klimat- och sårbarhetsplaner.
Klimat- och sårbarhetsutredningen redovisade sina bedömningar och förslag för två år sedan. Den enda rimliga slutsatsen är att läget är mycket allvarligt. Mest utsatta är de som bor kring Vänern och Göta älv. Både där och i andra vattennära lägen riskerar hus att översvämmas när det blir ihållande regn och när havsnivån stiger. Ca 200 000 hus ligger nära vatten där ras och skred kan vålla mycket stora skador. Över 150 000 byggnader i främst de sydliga kusttrakterna kan förödas av jorderosion.
Totalt riskerar hus för uppemot 100 miljarder kronor att förstöras. Vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag kommer att försämras och hota tillgången på dricksvatten. Det varmare klimatet kommer att påverka folkhälsan negativt i form av bland annat fästingburna sjukdomar. Vi nordbor kommer dock mycket lindrigt undan jämfört med de umbäranden som redan inträffar och än mer väntar befolkningen på sydligare breddgrader.
Klimat- och sårbarhetsplaner
Som bland annat visats i Uppdrag Granskning den 25 mars fortsätter många kommuner trots den ökade kunskapen om klimatförändringarna att bevilja bygglov på tomter som riskerar att översvämmas. Nuvarande planer riskerar också, om de genomförs, att minska den grönyta som behövs för infiltration vid ihållande regn. Nya externa köpcentrum får etableringstillstånd trots att de medför ökade transporter och utslagning av lokal livsmedelshandel.
Det krävs kraftfulla politiska beslut som bidrar till att möta hoten. De allra flesta av oss vill leva på ett sätt som inte hotar våra barns och barnbarns framtid. För att kunna göra det måste det finnas bra kollektivtrafik, säkra cykelvägar, klimatvänliga energialternativ och rimligt avstånd till närservice. Kommunerna måste tvingas att beakta aktuella klimat- och sårbarhetsfakta.
De måste planera nytt för trafik, energiförsörjning, VA-system, markanvändning och annat som har betydelse för att minska sårbarheten. Kommunerna måste våga använda sig av den makt de har genom översikts- och detaljplaner för att skydda sin befolkning. Samtidigt som kommuner förbereder sig för klimatförändringar som inte kan förhindras är det oerhört viktigt att rejält minska den klimatpåverkan som finns i kommunen.
Det är delvis samma förvaltningar som berörs och därför bör det vara rationellt att planera för minskad klimatpåverkan och minskad sårbarhet samtidigt. Då blir det också lättare att motivera kommuninvånarna till ändrade resvanor och klimatvänlig livsstil i övrigt. I Klimatpropositionen finns ett avsnitt om anpassning till ett förändrat klimat. Förslag att stärka kommunernas ansvar saknas emellertid. Exempelvis finns det ingen reglering för att kommuner ska ha särskilda planer för räddningsinsatser vid översvämningar.
Förlängt ansvar för konsekvenserna av kommunala beslut
Ett av Klimat- och sårbarhetsutredningens tyngsta förslag är att fördubbla preskriptionstiden för när kommuner ska ta ansvar för skador till följd av att kommunen inte tillräckligt beaktat risker för översvämningar, ras, skred och erosion. Regeringen föreslår ingen förändring trots att det är uppenbart att samhällets skydd gentemot enskilda behöver stärkas och att kommunerna måste få ett starkare motiv att sätta säkerhet och klimatsäkring av exempelvis VA-anläggningar framför lockande förslag på kortsiktig exploatering.
Strandskyddet behöver stärkas och inte urholkas
Frågan om strandskyddet handlar inte längre enbart om naturvärden eller allmänhetens tillgång till attraktiva områden; nu är det även risken för höjningar av vattennivån orsakade av klimatförändringar som måste placeras i fokus.
Vi har här två motsatta intressen som måste vägas mot varandra och där någon kompromiss inte är möjlig. Det första intresset är att bygga i strandnära lägen, det andra intresset är att undvika skador på människor och egendom. Förutsatt att klimatförändringarna får någon effekt alls måste högre havsnivåer och därmed ökade översvämningsrisker också få ett genomslag i hur och om vi tillåter ny strandnära bebyggelse. Förutsatt att man tror att klimatförändringarna inte får några sådana effekter kan risken givetvis negligeras. Men en sådan inställning har inte vetenskap och rationalitet på sin sida.
Av historiska skäl är alla större svenska befolkningscentrum placerade nära vatten och många av dessa ligger dessutom i nära anslutning till flodutlopp, det vill säga i områden som drabbas hårdast i händelse av översvämningar. Det finns alltså redan i dag skäl att studera effekterna av klimatförändringar och ta stor hänsyn till sådana studier vid planeringen av ytterligare bebyggelse.
De risker vi står inför kanske inte ser så farliga ut vid ett ytligt betraktande. Det kan röra sig om en höjning av medelvattenståndet med ett par decimeter det närmsta seklet i det bästa scenariot, men också ett högvattenstånd i Blekinge och Skåne som under samma tidsperiod ökar till en nivå som ligger över två meter över dagens. Redan i dag finns risk för att kustnära bebyggelse drabbas vid översvämningar; en ökad bebyggelse i sådana områden i en situation där medelvattenståndet ökar är givetvis ingen bra kombination.
Enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen kan ökade kostnader för översvämning av bebyggelse och kust vara 10–20 miljarder kronor och för kusterosion 20–90 miljarder kronor. De mest erosionsutsatta kuststräckorna finns i Skåne och Blekinge, på Öland och Gotland, och antalet byggnader som ligger inom erosionsbenäget område vid en havsnivåhöjning på 88 centimeter är 150 000. I Skåne är den kustnära landsbygden redan tätt bebyggd, med minst 10 byggnader per kvadratkilometer. 11 av de 16 skånska kustkommunernas centralorter ligger vid havet. Enligt en analys av Skånes kust var nästan hälften av den totala kuststräckan kraftigt exploaterad av bebyggelse, vägar och bryggor.
Vid planering av ny bebyggelse är det viktigt att utgå från ett värsta scenario, det vill säga ett högvattenstånd utifrån det klimatscenario som ger det högsta högvattenståndet och som har en återkomst på hundra år. För Skåne och Blekinge beräknas det värsta scenariot till nivå 1,86–2,29 meter enligt SMHI – samtidigt som trycket på strandnära exploateringar är stort. I detta läge blir statens roll att skydda stränderna från exploatering ännu mer angelägen.
I dag finns ett stort politiskt och ekonomiskt tryck för att luckra upp strandskyddet och öka möjligheterna att bygga nära vattnet. Regeringen sätter exploateringsintressen före samhälleligt ansvar när man i proposition föreslår lättnader i strandskyddet. Kommunerna föreslås få en större roll vilket minskar statens möjligheter att agera för att minska byggandet nära vatten med anledning av klimatproblemen.
I lagrådsremissen sägs att det inte finns något behov av att införa översvämningsrisk som ett nytt moment i strandskyddet och dess syften, och som skäl anges att denna risk ska hanteras enligt plan- och bygglagen och miljöbalken, att det åligger kommunerna att beakta riskerna. Denna skyldighet ansågs dock av Klimat- och sårbarhetsutredningen som för svag och i behov av förstärkning. Det går även stick i stäv med rekommendationer från länsstyrelserna att använda en säkerhetsmarginal för erosion på 100 meter från dagens kustlinje vid ny bebyggelse (Länsstyrelserna, Stigande havsnivå – konsekvenser för fysisk planering, s. 39).
Att lägga ansvaret på kommunerna är allmänt sett en märklig ordning om man tar klimatfrågans omfattning på allvar, men naturligt om man betraktar den som en lokal kuriositet som inte har potentiella effekter i hela landet. Strandskyddet är i dag främst motiverat av naturvårds- och rekreationsskäl, det är de skäl som anses starka nog att generellt skydda stränderna för exploatering. Men samma typ av generella skäl existerar givetvis med avseende på klimatfrågan och översvämningsrisker.
Skälet till att just naturvårds- och rekreationsskäl finns för ett strandskydd i hela landet är att dessa värden i princip gäller lika i alla fall i de delar av landet där befolkningstätheten och trycket på att få bygga strandnära är störst. På samma sätt är det med klimatfrågan, den gäller lika i alla fall för de delar av landet där befolkningstätheten och trycket på att få bygga strandnära är störst.
Andelen hårdgjord yta måste minska
Att andelen hårdgjord yta inte ska öka var tidigare ett av delmålen för miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. De senaste årens översvämningar visar att detta mål behöver återkomma och förstärkas. Frånsett behovet av att öka infiltrationsförmågan (speciellt i tätorter) och därmed motverka översvämningsrisken behövs målet för att värna om odlingsbar mark samt att öka den biologiska mångfalden.
Lagreglering av likställighetsprincipen i kommunernas klimatanpassningsåtgärder
Hur hot mot befintlig bebyggelse ska hanteras är inte särskilt väl reglerat i gällande lagar. Dagens PBL och miljöbalk är inte utformade för att skydda bebyggelse och fastigheter mot naturen själv. Finansiering av skyddsåtgärder är i första hand ett ansvar för de fastighetsägare som drar nytta av skyddet. Klimat- och sårbarhetsutredningen ansåg att det behövs en särskild lag som reglerar att alla kommuner behandlar frågan om likställighetsprincipen lika när kommuner ska finansiera åtgärder som syftar till att förebygga naturolyckor på enskilt ägda fastigheter. I dag råder det oklarheter om vad kommuner får och kan göra när det gäller befintlig bebyggelse. Klimat- och sårbarhetsutredningen ansåg också att det krävs ändringar i PBL som underlättar för kommuner att fastställa de krav som är aktuella mot bakgrund av kunskaperna om de konsekvenser det förändrade klimatet kan medföra. Regeringen lyfter inte Klimat- och sårbarhetsutredningens förslag vidare.
Ansvar för åtgärder i syfte att minska den sårbarhet klimatförändringarna medför
De avgörande frågorna om vem som ska ta ansvar för att anpassningsåtgärderna faktiskt blir genomförda och hur dessa åtgärder ska finansieras besvaras inte. Regeringen skriver ordet samordning på flera ställen och en rad myndigheter, verk samt andra instanser på olika nivåer räknas upp, men frågan om vilket departement eller vilken myndighet som ska ta initiativ och långsiktigt driva anpassningsarbetet förblir oklart. Regeringen skriver under 9.2 (s. 164–165) att den avser att inrätta en nationell kontrollstation för uppföljning av arbetet med klimatanpassning. Uppföljning är något annat än ansvar och initiativ. Vilka finansiella och andra befogenheter klimatstationen ska ha eller hur den ska organiseras framgår inte. Det förefaller lämpligare att den nyinrättade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får ett utpekat huvudansvar för klimatanpassningsåtgärderna.
Olika alternativ till avtappning av Vänern
Klimat- och sårbarhetsutredningen har som alternativ till ökad avtappning genom Göta älv när det är en farligt hög vattennivå i Vänern föreslagit att en tunnel byggs från Vänern till Västerhavet. Kostnaderna för en tunnel som kan avbörda 400 kubikmeter per sekund bedöms enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen uppgå till 3,5–4,6 miljarder kronor. Detta behöver utredas som ett alternativ till att skredsäkra och eventuellt gjuta in Göta älv för att kunna klara en avtappning av Vänern. Båda förslagen behöver utredas samtidigt för att man sedan ska kunna ta ställning till den bästa kombinationen av åtgärder för att förhindra stora materiella och mänskliga skador. Just nu har Statens geologiska institut bara fått i uppdrag att analysera behovet av förstärkningar i Göta älv. Ingen har ansvar eller anslag för att ta fram underlag för en eventuell tunnel (eller kanal) till Uddevalla eller annan anslutning till Västerhavet.
Handelssjöfarten ska inte finansiera allmänna skyddsåtgärder
Enligt Klimatpropositionen finns det en beredskap hos Sjöfartsverket att rusta upp Södertälje sluss. Med vilken logik ska handelssjöfarten, som via farledsavgifterna finansierar de investeringar Sjöfartsverket genomför, ta ett ekonomiskt ansvar för en ökad avvattningskapacitet för Mälaren? Den summa på 20 miljoner kronor som propositionen anvisar under utgiftsområde 6, Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för att stärka samhällets förmåga att motstå översvämningar, ras och skred, är skrattretande liten. Även om det sannolikt är möjligt att ragga upp ett antal medfinansiärer är summan inte i närheten av vad som behövs för eventuella tunnlar, kanaler, slussar och säkring av älvdalar.
Ansvar för insamling och analys samt tillhandahållande av miljödata
Under 9.8 (s. 178) ges Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ansvaret för att mot bakgrund av ett förändrat klimat möta framtida krav på insamling, analys och tillhandahållande av miljödata. Ansvaret för insamling av miljödata har hitintills legat på Naturvårdsverket. SNV har sedan i mån av behov lagt ut förfrågningar om kunskap som olika lärosäten fått möjlighet att tillgodose. Varför ansvaret ska flyttas från SNV framgår inte. Det framgår inte heller varför SLU skulle vara lämpligare än andra lärosäten att ta huvudansvar för miljöanalys. Via SLU:s hemsida framgår att fortlöpande miljöanalys är en nystartad verksamhet. Rimligen kan de olika lärosätenas respektive kompetenser bäst tas till vara om SNV även fortsättningsvis har huvudansvaret för att ta in den kompetens som behövs för att tillhandahålla sakligt underlag för miljöanalys.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga miljöministern:
Avser miljöministern att ta initiativ till att förelägga riksdagen ett förslag till ändring av plan- och bygglagen som gör det obligatoriskt för kommuner att upprätta klimat- och sårbarhetsplaner?
Avser miljöministern att till riksdagen redovisa det sakunderlag som stärker kommunens ansvar för konsekvenserna av sina beslut om detaljplaner och bygglov utan att skadeståndsansvar för översvämning, ras, skred och erosion gentemot enskilda och företag förlängs?
Utifrån vilket sakunderlag kan, enligt miljöministerns ställningstagande, lättnader i strandskyddet motiveras mot bakgrund av ökade risker för översvämningar och erosion i ett förändrat klimat?
Avser milijöministern att i den kommande miljömålspropositionen komplettera miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö med ett delmål att den totala hårdgjorda ytan i tätort ska minska?
Avser miljöministern att till riksdagen redovisa det lagrum som säkerställer att kommunernas klimatanpassningsåtgärder kan genomföras och inte förhindras av likställighetsprincipen på så sätt som redovisades i Klimat- och sårbarhetsutredningen?
Avser miljöministern att ta initiativ till att i regleringsbrevet till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ge ett utpekat huvudansvar för klimatanpassningsåtgärderna?
Avser miljöministern att till riksdagen redovisa hur ett allsidigt underlag för beslut inom rimlig tid ska tas fram angående de olika alternativen till att bättre kunna reglera vattenståndet i Vänern?
Avser miljöministern att till riksdagen redovisa motiven till att flytta ansvaret för insamling, analys och tillhandahållande av miljödata från Naturvårdsverket till Sveriges lantbruksuniversitet?