Kapitalförsörjning för små och medelstora företag

Herr talman! Per Åsling har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta kapitalförsörjningen för små och medelstora företag. En viktig förutsättning för regional konkurrenskraft är att det finns väl utvecklade miljöer för företagande, entreprenörskap och innovationer, med goda finansiella möjligheter i alla delar av landet. Regeringens viktigaste roll inom området är att skapa goda förutsättningar för den privata marknaden i form av långsiktigt stabila regelverk. En effektivt fungerande kapitalmarknad är en grundförutsättning för skapandet av nya företag och tillväxt i befintliga företag. Kapitalmarknaden är dock ett område inom vilket huvudsakligen privata aktörer står för verksamheten. Det finns dock brister i marknadens utbud av kapital med regionala variationer. Bristerna kan bland annat bero på svårigheter med riskbedömningen i samband med lån till nya och små företag eller bristande lönsamhet för lån av ringa storlek. Andra anledningar kan vara svårvärderade intäktsflöden eller säkerheter med ovisst försäljningsvärde i vissa regioner och branscher liksom bristande erfarenheter i samband med hanteringen av lån och riskkapital till vissa grupper. På grund av dessa svårigheter kommer regeringen att förbättra förutsättningarna att få tillgång till kapital. Förändringen av förmånsrätten som regeringen aviserat kommer att förbättra möjligheterna för företagen, inte minst i utsatta regioner, att få tillgång till kapital. Företagens möjligheter att skapa eget kapital måste också förbättras. Ett större eget kapital underlättar möjligheterna att även få tillgång till externt kapital. För att generellt stimulera tillgången på privat kapital kommer möjligheterna till uppskjuten kapitalvinstbeskattning vid försäljning av andelar i fåmansföretag om vinsten återinvesteras i onoterade företag att utredas. Att ge privatpersoner möjlighet att göra ett riskkapitalavdrag om medel investeras i eget eller närståendes företagande kan också vara en väg att ytterligare öka tillgången på privat kapital. En väl fungerande privat kapitalbildning och väl fungerande kapitalmarknader är de viktigaste förutsättningarna för kapitalförsörjningen i näringslivet. Det finns emellertid brister och en roll för staten att spela när det bland annat handlar om investeringar i tidiga skeden. Det finns goda argument för att komplettera utbudet med statliga insatser. Regeringen kommer att undersöka ett flertal olika alternativ för att förbättra långivning, framför allt till mindre företag med begränsad tillgång till säkerheter. Ett exempel på detta är regeringens stöd till de senaste årens privata initiativ att starta lokala och regionala kreditgarantiföreningar, vilka regeringen även fortsättningsvis kommer att stödja. Regeringen har satt upp det ambitiösa målet att Sverige ska bli ett av världens bästa länder att starta och driva företag i. Att starta företag ska vara en självklarhet för alla, unga som gamla, kvinnor och män och oavsett etnisk bakgrund. Sverige behöver en ny politik för att möta en ökande global konkurrens och för flera företag och flera jobb. Mycket måste göras för att Sverige ska kunna behålla och utveckla sin konkurrenskraft. För att detta ska bli verklighet behövs ett bättre företagsklimat; det måste bli mer lönsamt och mindre krångligt att vara företagare. Det måste också bli enklare och mindre kostsamt att anställa. Det behövs en utvecklad innovationspolitik med bättre förutsättningar för investeringar och innovationer. Tillväxtpotentialen måste fullt ut tas till vara så att människor kan starta växande företag som ger jobb i alla delar av landet. Kapitalförsörjningen är en viktig del av arbetet med att utveckla ett företagsklimat som avgör om Sverige i framtiden kommer att vara internationellt konkurrenskraftigt och toppa välfärdsligan.

Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret. En väl fungerande kapitalförsörjning är en avgörande faktor, som näringsministern mycket riktigt sade, för att vi ska skapa tillväxt och en gynnsam ekonomisk utveckling i hela landet. Tillgången på kapital är en väsentlig del för att företag ska kunna starta och för att företag som vill ska kunna expandera sin verksamhet. Den erfarenhet som jag har från Trångsviken är att bristande tillgång på kapital är den faktor som mest hämmar tillväxt i näringslivet. Tillgången på finansiellt kapital ser olika ut i olika delar av landet. Det gör att många småföretag i landsbygdsområden har en svårare och besvärligare finanssituation än vad företag i tätorter eller i städer har. Det behövs åtgärder från statens sida för att förbättra tillgången på kapital i gles- och landsbygdsområden. Jag tycker att staten bör underlätta framväxten av lokala och regionala lösningar som på ett bättre sätt tar till vara lokala och regionala kunskaper och kompetenser. Det går att dra erfarenheter från Finland där den finska staten via Finvera jobbar väldigt aktivt. Finvera kapitaliserar regionala kapitalinvesteringsfonder i aktiebolagsform. Finvera utökar risktagningen speciellt när det gäller finansiering av nyetablerade företag och tillväxtföretag men också när det gäller olika exportprojekt. När det gäller de förändrade förmånsrättsreglerna är det önskvärt att det skyndsamt vidtas åtgärder. Jag tycker att det är tillfredsställande att regeringen i regeringsdeklarationen har lyft fram denna fråga. ITPS har också gjort en utvärdering av de förändrade förmånsrättsreglerna. Ekonomie doktor Lars Silver från KTH har i en inlaga skrivit bland annat: Ska en korrigering ske bör det ske inom det existerande regelverket. I princip är det den enda diskussionspunkt värd att diskutera om bankerna ska tillåtas 100 % eller inte. Han skriver vidare: Det är inte sannolikt att bankerna skulle agera till företagens förmån och sluta kräva factoring eller leasing. Frågan är om bankerna skulle agera över huvud taget. Det skulle dock ge mindre företag en klart bättre förhandlingsposition. Och det får vi ta fasta på. En väl fungerande kapitalmarknad bör utgöra grunden för företagens kapitalförsörjning. Men staten har en viktig roll, som jag har sagt tidigare. Staten måste på olika sätt underlätta investeringar i tidigare skeden och stimulera till nya finansieringslösningar. Med den utgångspunkten tycker jag att det är värdefullt att ministern lyfter fram möjligheten till riskkapitalavdrag. Men jag vill också lyfta fram frågan om statliga kreditgarantier. Jag tror att det är ett incitament som måste lyftas fram nu. Och jag önskar att det görs skyndsamt och att befintliga strukturer - jag tänker bland annat på befintlig kreditgarantiförening - kan nyttjas för att effektivisera den här frågan. Jag vill avslutningsvis säga att vi som är engagerade i näringslivet är otåliga. Och jag hoppas att näringsministern återkommer skyndsamt till kammaren med lösningar på detta område.

Herr talman! Per Åsling lyfter fram en jätteviktig fråga som har uppmärksammats rätt rejält. Inte minst förändringarna av förmånsrätten har vållat mycket debatt i mina hemtrakter, i Jämtland och på många andra ställen. Det var den förra regeringen som genomförde detta. Det har fått till effekt att det har blivit mycket svårare för småföretag att låna pengar i bank. Och de säkerheter som krävs är mycket större. Vi försökte påverka detta beslut när det skulle fattas här i riksdagen, men Socialdemokraterna var inte beredda att ta en sådan diskussion. Nu uppvaktas jag rätt ofta av småföretagare som säger att vi måste göra någonting åt detta och förändra det. Och vi i regeringen har sagt att vi ska göra det och återkomma med en proposition. Det är en del regelverk som vi behöver kontrollera i samband med detta, men denna ambition är alldeles klar. När det gäller småföretagens villkor handlar det också om att kunna bygga upp eget kapital. Det handlar ju inte bara om det lånade kapitalet, utan det handlar framför allt om att kunna bygga upp ett eget riskkapital. Och det är klart att ju mer vi gör för att öka lönsamheten i de små företagen, desto större möjligheter har de att bygga upp ett eget kapital. Det är det som är vår ambition när vi sänker arbetsgivaravgiften, när vi förbättrar i fråga om sjuklöneansvaret och när vi förbättrar 3:12-regler och annat i företagspaketet. De skattesänkningar som nu sker kommer också att tillfalla företagen. Vi vidtar alltså många åtgärder som går åt samma håll. Jag skulle vilja lyfta fram förmögenhetsskatten. Den tidigare regeringen har skickat mycket av det riskkapital som vi skulle behöva ha kvar i Sverige utomlands. Många av dem som har kapital och förmögenheter investerar ju inte i Sverige. Jag uttalade i går att vi skulle behöva flera som Wallenberg som har lite långsiktiga investeringsperspektiv och som vill investera i Sverige och som också gör det på ett bra sätt. Vi har en hel del som gör det, men vi skulle behöva många flera. Det som är besvärligt är det institutionella ägandet som är rätt så osynligt och svårt att få tag i eftersom det inte är fråga om privata ägare som tar en aktiv del i bolagen. Vi har ambitionen att ta bort förmögenhetsskatten för att öka tillgången på riskkapital i vårt eget land. Det är så man ska se det. Det handlar inte om att ge förmögna människor en massa mer pengar, utan det handlar framför allt om att få dem att investera i jobben här i Sverige. Regeringen är positiv till statliga kreditgarantier och tänker gå åt det hållet. Jag vill också säga att det som Trångsviken har gjort är fantastiskt. Där har man tagit en aktiv del i finansieringen. Jag tror att det som händer när det gäller kreditgarantiföreningar och den typen av verksamhet som Trångsviksbolaget har jobbat med är någonting fantastiskt positivt för vårt land och som vi politiskt ska bejaka. Och om man kan få det klimat som Trångsviken har skapat att finnas på många andra ställen, då tror jag att vi har en fantastisk framtid att gå till mötes. Jag vill därför skicka tillbaka att det är en bra verksamhet som Trångsviksbolaget har ägnat sig åt. Och regeringen har all anledning att dra lärdom av det som har skett där.

Herr talman! Karin Åström har frågat mig vilka överväganden som ligger bakom mitt påstådda beslut att öppna upp för uranbrytning i Sverige samt vilka områden i landet som jag ser som mest intressanta för uranbrytning. Jag vill betona att jag inte har tagit något beslut om att öppna upp för uranbrytning. Jag har sagt att jag avser att följa den lagstiftning vi har, och det innebär att varje ärende ska prövas på sina egna meriter. Jag vill dessutom påminna Karin Åström om att det inte är jag som ligger bakom den lagstiftning vi har om uran i Sverige. Det är tidigare regeringar som har lagt fram förslag till riksdagens beslut. Vi har en tuff och noggrann lagstiftning för uranbrytning och hantering av uran, och det är bra. Det är också bra att vi skaffar oss utvecklad kunskap om vad som finns i vår berggrund. Vi måste komma ihåg att den uranprospektering som pågår i vissa delar av vårt land är i ett tidigt skede. Det har ännu inte visat sig att det någonstans i landet finns uranfyndigheter som uppfyller minerallagens grundförutsättningar, det vill säga att en fyndighet hittats som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt och att en sådan fyndighets belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får koncession. Enligt vår lagstiftning gäller att om och när en ansökan om bearbetningskoncession för uran kommer till regeringens bord så ska vi behandla den. Ett sådant regeringsbeslut är dessutom enligt miljöbalkens regler beroende av kommunens vetorätt. Mot bakgrund av vad jag nyss sagt om både kunskapsläge och lagstiftning har jag inte för avsikt att nu redovisa något ytterligare intresse för uranbrytning.