Jobben i Sandarne

Herr talman! Raimo Pärssinen har frågat mig om jag avser att verka för att råtalloljan klassas som restprodukt eller som produkt. Raimo Pärssinen frågar därtill om mitt ställningstagande om konsekvenserna för verksamheten bedriven av Arizona Chemicals i Sandarne i det fall råtalloljan klassas som restprodukt. Först av allt vill jag säga att regeringens utgångspunkt i arbetet med hållbarhetskriterierna är att skogsindustrins biprodukter i form av flis, spån, bark, lutar med mera utan betungande byråkrati kan förädlas till moderna biobränslen av olika slag. EU:s förnybarhetsdirektiv innehåller ett antal kriterier som måste vara uppfyllda för att bioenergi ska få räknas som förnybar och få åtnjuta främjandeåtgärder som till exempel skattebefrielse. I direktivet regleras att bioenergi som utvinns ur biologiskt "avfall" eller biologiska "restprodukter" inte behöver uppfylla samtliga kriterier. För biprodukter som inte är restprodukter gäller däremot att samtliga kriterier för hållbarhet måste visas vara uppfyllda. För företagen är det därför avgörande om ett material är en restprodukt i direktivets mening eller en biprodukt som inte räknas som restprodukt. I direktivet ges dock ingen definition av det nya begreppet "restprodukt". För att företagen inte skulle utsättas för orimlig osäkerhet vid introduktionen av systemet med hållbarhetskriterier för biodrivmedel beslutade regeringen att i propositionen Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen som överlämnades till riksdagen i mars förra året föreslå en konkret definition av begreppet restprodukt. Jag kan konstatera att en enig riksdag ställde sig bakom regeringens förslag. Det åligger Energimyndigheten i det kommande arbetet att tillämpa denna definition i det enskilda fallet. Regeringens avsikt med definitionen var dock att skogsindustrins biprodukter generellt ska kunna förädlas till biodrivmedel med minsta byråkratiska börda utan att ge avkall på ambitionen att dessa ska uppfylla högt ställda krav på hållbarhet. En klassning av råtallolja som restprodukt skulle enligt min mening innebära att samma villkor vad gäller hållbarhetskriterier kommer att gälla för Arizona Chemicals förädling av råtallolja som för andra industrier som använder råtallolja som råvara. För regeringen har denna konkurrensneutralitet varit viktig.

Herr talman! Först vill jag säga att vi kan göra den här frågan hur komplicerad och krånglig som helst om vi pratar i tekniska termer. Men låt mig då klargöra att det för mig och för många andra handlar om jobben i Sandarne. Det handlar om upp till 300 jobb som är berörda av hur regeringen väljer att tolka ett begrepp. Det är oerhört viktigt. Jag vet att man i Sandarne följer interpellationsdebatten. Jag vet att det har gått ut en inbjudan till näringsministern att göra ett besök på företaget. Jag vet att samtliga fack är involverade i frågan, som då kan verka så komplicerad. Låt mig också kort säga att jag är riksdagsledamot från Gävleborg. Jag har tidigare haft interpellationsdebatter med näringsministern om Norrsundet när den fabriken lades ned, och den dåvarande kritiken var att näringsministern inte ens besökte Norrsundet i den svåra stunden. Jag har också haft interpellationsdebatter med ministern om läget i Gävle när Ericsson lade ned. Och nu finns det återigen ett hot mot jobben efter kusten och det vi kallar basindustrin i Gävleborg. Utifrån det är det också en oerhört angelägen fråga. Jag säger detta så att det ska vara fullständigt klart att det är det här frågan handlar om i sin förlängning. De två tidigare gångerna var det företagen och marknaden som hade ett avgörande beslut när det gällde i vilken situation företagen skulle hamna. Den här tredje gången är det politiken som har ett stort inflytande på hur jobben i Sandarne kommer att hanteras och om de kommer att finnas kvar långsiktigt. Det är det första. Den produkt som används här - eller restprodukt, som Maud Olofsson väljer att kalla det - är en grön produkt. Det är råtallolja som utvinns ur skogen. Råtalloljan används i fabriken i Sandarne för vidareförädling i en lång kedja där man tar vara på hartser, estrar och allt vad det heter för att tillverka klister och färger, beläggning för gator och vägar och så vidare. Man tar alltså till vara det naturen har att erbjuda i råtalloljan. Det som sedan blir kvar är tallbeckoljan, och den säljer man och använder till förbränning. Om det skulle vara så, ministern, att ni väljer att kalla råtalloljan restprodukt innebär det att den kommer att eldas upp. Det betyder också att man gör det för att öka statistiken på hur Sverige använder förnybar energi. Den eldas upp eller ger drivmedel. Det skulle betyda att man slår sönder förutsättningarna för en långsiktig överlevnad för fabriken i Sandarne. Det vore oerhört tråkigt, och det vore en katastrof för bygden om det skedde. Utifrån min erfarenhet och mina tidigare debatter med näringsministern är jag väldigt angelägen om att få svar på den konkreta fråga som jag ställer: Hur kommer ministern att klassa råtalloljan, som produkt eller som restprodukt?

Herr talman! Jag tycker också att detta kan uppfattas som otroligt komplicerat. Men det är ett direktiv om hållbarhet som ligger till grund för vår lagstiftning. Hela ingången i det här har varit så lite byråkrati som möjligt, och jag tror att vi har fullt stöd för det, inte minst i företagsvärlden. Man måste sätta definitioner på saker och ting för att de företag som är inblandade ska slippa ifrån byråkratin. Råtalloljan är ju en restprodukt, och då borde den klassas lika oavsett vad man använder den till. Det är hela vår ingång. För Sandarne kommer inte det här att innebära någon förändring. Det klassas som restprodukt, och då kommer man att slippa ifrån byråkratin, liksom andra företag som använder råtallolja också kommer att göra. Raimo Pärssinen säger att man då kommer att elda upp den. Fram till den 5 december var det möjligt att elda råtallolja, men ingen gjorde det. Varför skulle man börja göra det nu? Det är snarare så att vad man gör av råtalloljan har förädlats, och det finns nya företag som gör nya produkter. Jag kan inte förstå - så det måste Raimo Pärssinen förklara för mig - varför vi ska ha olika regelverk när det gäller detta. Det är tydligt att råtalloljan klassas som en restprodukt, och då ska vi också ha det enklare regelverket. Det måste vara bra både för Sandarne och för andra som använder råtalloljan. Varför ska vi skilja på detta? Jag har väldigt svårt att förstå det.

Herr talman! Som näringsministern är väl medveten om har det lagts en speciell skatt på eldning av råtallolja. Den har funnits sedan 1998, och den har funnits just därför att man skulle kunna använda råtallolja i en vidareförädlingskedja, som skapar nya produkter, som i sin tur skapar flera jobb, som i sin tur gör att kusten utefter Gävleborgs län lever. Den stora producenten är ju det bolag som vi pratar om, och det stora produktionsstället är Sandarne. Jag förstår inte frågan. Skulle man elda upp råtalloljan till den 5 december, när vi ända sedan 1998 i princip har haft en skattelagstiftning som ska värna råtalloljan? Detta var på tapeten för något år sedan, när ministern drog tillbaka förslaget när det gällde skatten. Ministern säger att råtalloljan är klassad. Men låt mig då fråga: Varför är råtalloljan enligt avfallslagstiftningen och kemikalielagstiftningen klassad som en produkt? Varför är det så? Nu säger ministern att råtalloljan är en restprodukt, att den är klassad som en restprodukt. Det är ju ett tydligt svar. Är det så att man i den ena lagstiftningen, avfallslagstiftningen, säger att råtalloljan är en produkt och i den andra lagstiftningen, kemikalielagstiftningen, säger att råtalloljan är en produkt - men nu säger att det är en restprodukt? I och med det beskedet säger man till Sandarne att råvaran - en grön råvara som man vidareförädlar, en grön råvara som skapar jobb och förädling, en grön råvara som man tar till vara och använder till nya produkter - ska sopas undan, för då blir incitamentet: Bränn upp den! Hur ska England göra? Där har man stora krav på sig att klara kravet på 20 procent fram till år 2020. Kommer de att köpa upp all råtallolja och elda upp den? Då får de fina siffror. Vad jag värnar om, Maud Olofsson, är den produktion och teknik som har funnits sedan 30-talet där ute i Sandarne och jobb som finns där, som kan fortsätta att frodas. Det är ett livskraftigt företag där. Ska benen slås undan för det företaget och för de jobben eftersom näringsministern står här i riksdagens kammare och säger att alla ska behandlas lika? På vilket sätt skulle det här bolaget behandlas olika om råtalloljan klassas som enligt kemikalie- eller avfallslagstiftningen, så att det är en produkt? Det gör mig upprörd, Maud Olofsson!

Herr talman! Jag tror inte att det är så lätt att följa detta. Men om vi börjar i fakta: Vi har infört hållbarhetsregler som en effekt av det hållbarhetsdirektiv som EU har presenterat. Då har vi definierat vad som är restprodukter. De restprodukterna ska behandlas lika oavsett vad man gör av den restprodukten. Det måste väl ändå vara en princip som Raimo Pärssinen håller med om? Vi kan ju inte ha olika syn på när något är en restprodukt och inte. Jag håller med om att det är jätteviktigt att råtalloljan används för förädling. Men den används ju för förädling till olika produkter. Det är viktigt att de som gör det har tillgång till råvaran till lika konkurrenskraftiga priser, för annars sitter vi och bestämmer vilka som ska premieras och inte. Det är möjligt att det finns andra saker som inte syns i den här interpellationen och som jag inte känner till. Men vad jag har jag försökt göra genom de här direktiven är att vara tydlig med att vi ska se på produkterna på samma sätt, för annars skapar vi inte konkurrensneutralitet. Jag har inte fått något svar från Raimo Pärssinen om varför vi ska ha en viss definition när det gäller ett visst företag och en annan definition när det gäller andra företag. Raimo Pärssinen pratar om att man kommer att elda upp råtalloljan, men det är inte vad som sker, utan det sker en förädling av råtalloljan till lite olika produkter. Då har jag bara velat åstadkomma en likabehandling och velat minska de byråkratiska bekymren för de företag som blir inblandade. De ökar inte för det aktuella företaget, och det införs inte heller för några andra. Jag har lite svårt att förstå vad som är problemet med detta. Är det något annat som ligger bakom, eller vad är det?

Herr talman! Råtallolja framställs genom ett antal tekniskt medvetna processer och kan därför inte klassificeras som restprodukt. Det är inte svårare än så, Maud Olofsson! Varför skulle då regeringen medvetet säga att det är en restprodukt, när definitionen ska utgå från att det handlar om tekniskt medvetna processer? Sedan kan ju frågan testas i EU, om detta strider mot den rättspraxis som finns där. Detta är oerhört intressant, Maud Olofsson! Jag tycker att statsrådet är ute och seglar i den här frågan - förlåt uttrycket, men jag blir upprörd! Frågan berör så många som upp till 300 jobb utefter kusten. Jag blir upprörd eftersom vi har haft våra debatter om fabriken i Norrsundet, som försvann, och om Ericsson, som försvann, och utifrån marknadens villkor. Nu hotas tillverkningen, produktionen och livet för dem som finns i Sandarne genom ett beslut som man tar på Näringsdepartementet utifrån en klassificering. Helt plötsligt frångår man avfallslagstiftningen och kemikalielagstiftningen och säger: Detta är en restprodukt. Därmed faller långsiktigt förutsättningarna för fabriken att leva. Jag måste, herr talman, säga att jag lovar Maud Olofsson att jag återkommer i den här frågan. Jag hoppas att Maud Olofsson svarar på inbjudan att komma till Sandarne och besöka fabriken och se vilken typ av verksamhet som det handlar om och möta dem som jobbar där. Gör rätt klassificering, Maud Olofsson! Värna jobben i Sandarne!

Herr talman! Jag är beredd att lyssna, för det är ju en viktig fråga. Men det jag har fått fråga om är den klassificering som sker med anledning av hållbarhetsdirektivet, och det har jag svarat på. Vi har utgått från att en restprodukt är ett använt material som återstår efter en process där huvudsyftet är att producera något annat. Det är väl en ganska rimlig definition på vad som är en restprodukt? Återigen: Det är svårt att tänka sig att vi skulle ha en viss definition på ett visst ställe och en helt annan definition någon annanstans. Man kan göra hållbarhetskriterierna ännu krångligare, om man vill, men det är inte regeringens ambition, utan vi vill tvärtom göra så lite som möjligt men så träffsäkert som möjligt, för att både skapa hållbarhet och underlätta för svensk industri. Ju mer vi inför och krånglar till direktiven, desto svårare blir det ju för svenska företag. Då har vi velat underlätta så att produkterna ska undantas från en del av reglerna. Det är grunden. Om det finns något annat i detta måste ni berätta vad det är. Jag har fått frågan om hållbarhetsdirektiven och hur råtalloljan ska klassas. Grundhållningen att göra det på samma sätt tycker jag är en rimlig hållning. Om vi ska få en ordning på marknaden måste vi ha samma regler för företag som använder samma produkter. Raimo Pärssinen har inte svarat på om han tycker att det ska vara olika regler för olika företag som använder den här produkten. Jag har velat skapa tydlighet i detta. Men jag är självfallet beredd att diskutera och lyssna till synpunkter kring detta, om det finns ytterligare saker som behöver göras. Men i just den här delen har jag lite svårt att se vad som skulle vara fel med att vi ger samma definition och lika konkurrensvillkor åt företagen - det måste jag säga.