Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

jämställdhetspolitikens ansvar för invandrade kvinnor

Interpellationsdebatt 22 november 2004
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Jens Orback (S)

Anf. 26 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ulla Hoffmann har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att regeringens arbete med det så kallade hedersrelaterade våldet ska präglas av en feministisk analys. Vidare har Ulla Hoffmann frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att jämställdhetspolitiken fullt ut ska omfatta invandrade kvinnor. Låt mig inledningsvis konstatera att regeringens insatser för unga kvinnor som riskerar att utsättas för så kallat hedersrelaterat våld tar sin utgångspunkt i kunskapen om att sådant våld är en del av det patriarkala våld som kvinnor utsätts för. Detta patriarkala våld har sitt ursprung i föreställningar om mäns överordning och kvinnors underordning, det vill säga könsmaktsordningen. Till skillnad från andra typer av patriarkalt våld finns det personer i förövarens nära omgivning som uppmuntrar våldet och som ser det som berättigat för att återupprätta familjens heder. Svaret på Ulla Hoffmanns fråga är därför att regeringens insatser mot så kallat hedersrelaterat våld präglas av en feministisk analys. Beträffande Ulla Hoffmanns fråga om vilka åtgärder jag avser att vidta för att jämställdhetspolitiken fullt ut ska kunna omfatta invandrade kvinnor vill jag understryka att jämställdhetspolitiken redan i dag självklart omfattar såväl inrikes födda som utrikes födda kvinnor. Lika självklart omfattar jämställdhetspolitiken både inrikes födda och utrikes födda män, och inte minst unga män måste ges ett stöd för att ta sig ut ur patriarkala mönster. Invandrade kvinnor, liksom invandrade män, kan ha behov av särskilda insatser som hänför sig till deras situation som invandrare. När det behövs ska de naturligtvis få del av sådana särskilda insatser. Men annars gäller att den generella politiken ska ta hänsyn till hela befolkningen, oavsett etnisk och kulturell bakgrund.
Ulla Hoffmann (V)

Anf. 27 Ulla Hoffmann (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tackar statsrådet Orback för svaret. Jag ska inte sticka under stol med att jag blev lite besviken över det korta svaret, som är på knappt en A 4-sida, och för att statsrådet inte utvecklar sina argument mer. Den som läser frågan skulle ju kunna tro att statsrådet tycker att allt är okej eftersom mina argument inte blir bemötta. Här konstateras bara att allting är bra. Vi vet ju båda två att det inte är det, och vi har ju nu möjlighet att försöka utveckla det. Anledningen till att jag ställde min interpellation är att vi ideligen försöker förklara mäns våld mot kvinnor med kulturella, religiösa eller individuella orsaker. Är det män med annat etniskt ursprung än majoritetssamhällets som misshandlar eller dödar kvinnor så hänvisas det ofta till att det beror på deras kultur eller religion. Är det män från majoritetssamhället så hänvisas det till individuella orsaker. I stället borde vi ju se att det handlar om ett strukturellt och sexuellt våld mot kvinnor oavsett etnicitet och att våldet tar sig olika uttryck. Statsrådet säger att skillnaden mellan så kallat hedersrelaterat våld som kvinnor utsätts för och andra typer av patriarkalt våld är att det finns personer i förövarens omgivning som uppmuntrar våldet. Häromdagen såg jag på Liza Marklunds program om mäns våld mot kvinnor. Statsrådet var där och kan inte ha missat den manlige deltagare i panelen som menade att det hos vissa män anses manligt att misshandla kvinnor - att hålla kvinnor i herrans tukt och förmaning. Är inte det samma strukturer? Är inte det att uppmuntra mäns våld mot kvinnor? Ett annat exempel är den kvinna som ständigt misshandlas av sin sambo av mankön samtidigt som männen i bostadsområdet vet att efter deras fester kommer hon att misshandlas, och detta utan att de ingriper. Är inte det att uppmuntra mäns våld mot kvinnor? Vad är det egentligen för skillnad? Vad menar egentligen statsrådet med så kallat hedersrelaterat våld? Vilka är det som utövar sådant våld? Är det män av annat etniskt ursprung än majoritetssamhället eller män från majoritetssamhället, eller rentav vissa män oavsett etniskt ursprung? Det skulle vara bra om statsrådet kan klargöra vad statsrådet menar att det är för skillnad på så kallat hedersrelaterat våld och annat patriarkalt våld. Jag går nu över till en särskild punkt, och jag tänker då på jämställdhetspolitikens ansvar. I utlänningslagen finns en bestämmelse som allmänt kallas tvåårsregeln. Den innebär att en utländsk kvinna som söker uppehållstillstånd för att bo tillsammans med en för det mesta svensk man måste bo ihop med honom i två år för att få uppehållstillstånd. Det är en prövotid - det kan anses vara logiskt. Men om han misshandlar henne och hon anmäler honom så riskerar hon att skickas tillbaka till hemlandet, där hon ibland också riskerar att stötas bort av både familj och samhälle för att hon inte klarat av äktenskapet. Det finns män som sätter detta i system. De tar hit en kvinna, misshandlar och våldtar henne grovt och slänger ut henne efter sex månader för att sedan kunna ta hit en ny kvinna. Två års returrätt med misshandelsgaranti har det kallats ibland. Dessa kvinnor befinner sig i det svenska samhället med svensk omgivning. I förarbetena till lagen sägs att det inte räcker med ett slag för att kvinnan ska slippa skickas tillbaka, utan att det måste vara fråga om upprepad misshandel. Det är som om lagstiftarna - jag är ju bland dem - menar att utländska kvinnor ska vara mer stryktåliga än andra kvinnor. Jag är övertygad om att statsrådet delar min uppfattning att så inte är fallet, och jag skulle därför vilja veta om statsrådet tänker göra något för att dessa kvinnor ska omfattas av jämställdhetspolitiken.
Jens Orback (S)

Anf. 28 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tror att både jag och Ulla Hoffmann är fast i strukturer. En sådan strukturdel är vårt språk. Ulla Hoffmann frågar vad jag ska göra när det gäller invandrade kvinnor. Eftersom den här debatten också ska ha som uppgift att vara klargörande: Vad är invandrade kvinnor för något? Är det en homogen grupp? Är det de som kommer från Kanada, Somalia och Norge - är det samma kvinnor? Är de inte helt olika, också helt olika om allihopa kommer från Somalia? Jag vill fästa Ulla Hoffmanns uppmärksamhet på att vi alla är fast i strukturer där vi också sammanfogar människor som är sinsemellan väldigt olika. Jag vill också passa på att säga en sak som jag tror att jag sade i det program som Ulla Hoffmann refererade till och som Liza Marklund hade gjort - det klipptes lite i det: Åtta av tio av de misshandlande männen är födda i Sverige. Jag säger detta därför att det inte ska råda något tvivel om ifall vi pekar ut en viss grupp. Jag vill också säga att vi ändå måste kunna tala om så kallat hedersrelaterat våld, därför att tystnaden här inte gynnar någon, framför allt inte offret - möjligen förövaren. Jag vill också klargöra att jag också ser detta som en del av ett patriarkalt våld, men vi måste titta på alla dessa yttringar, som ibland har väldigt stora likheter med varandra. Ett sätt att titta på det så kallade hedersrelaterade våldet tycker jag är att lyssna på förövaren själv. Hur förklarar förövaren själv att han har kommit fram till att han med rätta kan använda detta våld? Jo, förövaren säger själv att han anför till sitt försvar att det är en handling som avser att upprätthålla familjens skadade heder och att detta tänkande är en del av hans kultur eller tradition. Så definierar förövaren själv sitt övergrepp. I stället för att tala om hedersrelaterat våld skulle jag vilja säga att det är ett förtryck, ett förtryck som existerar i olika delar, men vars yttersta konsekvens är våld. Sedan kan man, som Ulla Hoffmann, sätta ungefär-lika-med-tecken mellan detta och andra typer av patriarkala former, men vi får inte blunda för detta våld, som tar sig speciella uttryck. Så skulle jag vilja förklara för dig hur jag ser på detta.
Ulla Hoffmann (V)

Anf. 29 Ulla Hoffmann (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Vi håller ju på och känner på varandra lite grann nu beträffande var vi står någonstans. Just det här med så kallat hedersrelaterat våld hette för någon tid sedan "hedersrelaterat våld", och vi har jobbat för att det åtminstone ska heta "så kallat hedersrelaterat våld". På samma sätt säger vi också att det förtryck som finns i de här familjerna kallas för patriarkalt förtryck, ungefär som om det i familjer i majoritetssamhället inte finns något patriarkalt förtryck, och det stämmer ju inte heller. Det var bra med klargörandet av att åtta av tio misshandlande män är svenskar. Det är bra att vi får veta det och att det sägs många gånger så att vi får rätt nivå på diskussionerna. Jag fick inte svar på min fråga om det här med den så kallade tvåårsregeln och om statsrådet har för avsikt att göra någonting för att granska just den här regeln och se om den inte skulle behöva falla under jämställdhetspolitikens område. Det finns en annan del av lagstiftningen där utländska kvinnor inte faller under jämställdhetspolitiken. Det gäller de kvinnor som söker asyl i Sverige. Många av dem har tillsammans med sina döttrar utsatts för så kallat hedersrelaterat våld i hemlandet, och när det hela gått för långt har de sökt en fristad i Sverige. De flesta av dem får avslagsbeslut med hänvisning till exempel till att lagstiftningen i landet ändrats. Det verkar som om beslutsfattarna inte förstår att det inte räcker att ändra lagstiftningen. Det gäller i stället att synliggöra de patriarkala maktstrukturerna, och där behöver det göras mer för att kvinnor i andra länder inte ska utsättas för så kallat hedersrelaterat våld. Andra får avslagsbeslut för att de inte polisanmält den gruppvåldtäkt som de utsatts för av polisen i hemlandet. Det verkar som om beslutsfattarna inte heller här förstår att den kvinna som utsatts för gruppvåldtäkt av polisen på den station där hon förväntas anmäla våldtäkten inte går dit eftersom det är fullständigt meningslöst. Åter andra kvinnor har utsatts för förföljelse när de vägrat bära den påbjudna slöjan, och några har fått syra slängd i ansiktet. Som jag ser det är det här fråga om politiska handlingar, om man ser feminismen som politik, och därför borde dessa kvinnor få skydd i Sverige. Jag menar också att denna lagstiftning borde ha ett jämställdhetsperspektiv, eller ett feministiskt perspektiv. Därför skulle jag vilja veta om statsrådet tänker göra något för att kvinnor som söker asyl i Sverige ska omfattas av den jämställdhetspolitik som vi för här i landet. Jag skulle också vilja veta om statsrådet har för avsikt att faktiskt granska alla lagar ur ett könsperspektiv.
Jens Orback (S)

Anf. 30 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ulla Hoffmann! Alla politikområden ska genomsyras av en feministisk analys. Alla politikområden ska bevakas utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Därom råder inget tvivel. Vi har också en strategi som vi kallar jämställdhetsintegrering, som innebär att varje statsråd svarar för sitt sakområde. Det är mycket viktigt så att man inte smiter undan detta. Det sakområde som Ulla Hoffmann här tar upp ligger på UD under Barbro Holmberg. Det jag känner till är att Migrationsverket i varje enskilt fall gör individuella prövningar och också kan ta hänsyn till detta. Men jag ska föra en diskussion om dessa frågor även med Barbro Holmberg. Låt mig gå tillbaka till det så kallade hedersrelaterade våldet, som så att säga var huvudskälet för vår debatt. Jag vill lyfta fram de konventioner där Sverige varit pådrivande, inte minst de FN-konventioner som säger att inga mänskliga rättigheter för någon individ i något land får åsidosättas med hänvisning till traditionella sedvänjor. Det är viktigt att betona att grunden för de mänskliga rättigheterna inte i något sammanhang får kränkas. Jag tycker att vårt samhälle på vissa sätt stått handfallet inför så kallat hedersrelaterat våld. Därför är jag glad att regeringen under senare år vidtagit ett antal åtgärder. Bland annat har man för perioden 2004-2007 avsatt 120 miljoner till länsstyrelserna för att öka kunskapen och förbättra samarbetet med myndigheterna samt få till stånd ett skyddat boende och ett bättre samarbete mellan organisationerna.
Ulla Hoffmann (V)

Anf. 31 Ulla Hoffmann (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag skulle vilja säga att vi samarbetat under den här perioden och också gjort ganska stora framsteg på en del områden. Det gäller kanske speciellt att man lyft fram vikten av det skyddade boendet. Sedan kan man ha synpunkter på hur det ska göras, men det får vi återkomma till. Statsrådet tog upp strukturerna och att vi alla omfattas av dem. Jag är 62 år så jag har gått igenom en hel del strukturer skulle jag vilja säga, och nu försöker jag ta mig ur en del av dem. Bland annat var jag med på den tiden när jämställdhetsarbetet skulle genomsyra allt arbete som förekom, och det genomsyrade så mycket att det så att säga bara rasade ut på andra sidan. Sedan fick vi särskilda rum där kvinnor skulle diskutera för sig själva, och nu är vi tillbaka i att allt arbete ska genomsyras av feministiska regler. Det är bra, men det får inte bli så att man "mainstreamar" och sedan släpper frågan. Statsrådet har ett särskilt ansvar, i varje fall i mina ögon, för att se till att det verkligen sker någonting på det här området, och då är de två punkterna - tvåårsregeln och kvinnors asylskäl - väldigt viktiga. Jag ska avsluta med att säga att jag ser fram emot ett fortsatt samarbete i dessa frågor och framför allt ett fortsatt samtal. Jag tror att vi kanske kan komma någonstans.
Jens Orback (S)

Anf. 32 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag lovar Ulla Hoffmann att jag ska sätta en blåslampa på de andra statsråden. Jag för nu diskussioner på alla politikområden för att de ska granskas utifrån ett feministiskt perspektiv. Jag vill en liten stund gå tillbaka till det så kallade hedersrelaterade våldet, där flickorna är offren men också pojkarna drabbas. Därför skulle jag vilja presentera min nye sakkunnige Arhe Hamednaca. Han har arbetat på Fryshuset, inom det så kallade Elektraprojektet, just med att få pojkar att se dessa strukturer och ta sig ur dem. Det spännande med detta är att det går att ta sig ur strukturer, precis som du själv gör. Jag är också fast i strukturer, men det gäller att se strukturerna för att kunna ta sig ur dem. Det är det vi ska arbeta för.

Dokument

den 1 november

Interpellation 2004/05:105

 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Jens Orback om jämställdhetspolitikens ansvar för invandrade kvinnor

I diskussionen och sökandet efter åtgärder mot det så kallade hedersrelaterade våldet hänvisas genomgående till kulturella förklaringar snarare än att söka orsakerna i den könsmaktsordning där mäns våld mot kvinnor är en del. Det "icke-svenska" och "icke-jämställda" har fått gälla som främsta förklararingsfaktorer i diskussionerna om unga invandrade kvinnors utsatthet.

Genom fokuseringen på det kulturspecifika i det så kallade hedersrelaterade våldet undanhåller vi världens kvinnor de svenska kvinnornas egna och verkliga vittnesmål. Enligt undersökningen Slagen Dam (2001) har 46 % av alla svenska kvinnor utsatts för våld av någon man. I 25 % av fallen handlar det om ett upprepat systematiskt våld. Under år 2001 anmäldes över 9 000 fall av sexualbrott i Sverige, varav drygt 2 000 var våldtäkter. Samma år anmäldes ca 20 400 fall av kvinnomisshandel och ca 1 500 brott mot kvinnofridslagen.

Den repression under vilken kvinnorna lever i Afghanistan, morden på kvinnor i Pakistan, steningen av kvinnor i Iran, syraattacker och hustrubränning i Indien, mord på nyfödda flickebarn i Kina och könsstympning i Somalia lär oss om det strukturella våldet mot kvinnor, liksom våldtäkterna och misshandeln av kvinnor i Sverige.

Genom den stora kunskap som faktiskt finns i dag om det strukturella, sexualiserade våldet bör vi kunna se och hantera skillnader utan att fastna i stereotypa och stigmatiserade bilder av invandrade kvinnor och män. Endast så tar samhället ett verkligt ansvar för våldet mot kvinnor. Endast då kan handlingsplaner upprättas för att skydda kvinnors säkerhet.

I arbetet med att skapa skydd för flickor och unga kvinnor som riskerar att utsättas för våld och hot av sina anhöriga är det nödvändigt att vi förmår oss att lyfta blicken mot patriarkala och diskriminerande strukturer inom alla samhällen. Först då är det möjligt att komma åt denna mycket allvarliga problematik i grunden och för att lagstifting ska bli rätt formulerad och resurser rätt fördelade.

Enligt min mening sviker det svenska samhället de invandrade kvinnorna genom att sätta in integrationspolitiska åtgärder för att lösa dessa problem snarare än jämställdhetspolitiska. Invandrade kvinnor och män har härmed hamnat utanför den svenska jämställdhetsmodellen.

Målsättningen för såväl den integrations- som jämställdhetspolitiken är att dessa politikområden ska omfatta alla kvinnor och män som lever i Sverige. Invandrade kvinnor som diskrimineras på arbetsplatsen eller som utsätts för manligt våld, hot eller kontroll är inte i behov av integrationsåtgärer utan av åtgärder för ökad jämställdhet. Svenskfödda kvinnor som diskrimineras och som utsätts för våld har samma behov. Därför bör regeringen i det fortsatta arbetet vad gäller så kallat hedersrelaterat våld och frågor som anknyter till detta, på samma sätt låta jämställdhetspolitiken ta det främsta ansvaret.

Sverige avser också spela en internationell roll i diskussionen om det så kallade hedersrelaterade våldet. I december anordnas i samarbete med v och mp en internationell konferens på detta tema. Endast genom att se detta våld som ett uttryck av kvinnoförtryck, så kan man i denna internationella mission undvika att göra allvarliga analytiska och strategiska misstag.

Jämställdhetbegreppet bygger på samförstånd och ser inte intressemotsättningar som däremot feminismen gör. Därför omfattar jämställdhetspolitiken endast kvinnor från majoritetssamhället. Bristen på en feministisk analys av våldet mot kvinnor innebär att jämställdhetspolitiken avsäger sig ansvaret för invandrade och asylsökande kvinnor.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Jens Orback:

1.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att regeringens arbete med det så kallade hedersrelaterade våldet ska präglas av en feministisk analys?

2.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att jämställdhetspolitiken fullt ut ska omfatta invandrade kvinnor?