Jämställdhet i skolan

Herr talman! Rossana Dinamarca har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att dels öka flickors trygghet i skolan, dels förbättra lärares, annan skolpersonals och elevers kunskaper om jämställdhet, sexuella trakasserier, genus och könsmaktsordning. Skolan ska vara en trygg och säker plats för alla elever. Enligt de läroplaner som gäller för skolan ska eleverna utveckla empati och respekt för andra människors lika värde. Skolan ska inte vara värdeneutral utan tydligt ta ställning för de mänskliga rättigheterna och för grundläggande demokratiska värderingar. Det innebär att skolan aktivt ska bekämpa diskriminering, mobbning och andra former av kränkande behandling. Alltför många känner sig kränkta och hotade i skolan. Grova könsord används för att förolämpa och såra. Utvecklingen speglar hur attityderna i det övriga samhället har hårdnat. Många flickor vittnar om hur de får grova könsord kastade efter sig i skolan. Könsorden får inte bli en del av det vanliga språkbruket. Det här är en utveckling som måste brytas. Skolan ska vara en plats där elever och lärare visar respekt för varandra. För att lösa problemen krävs ett långsiktigt arbete där skolan, föräldrarna, politiker och samhälle tar initiativ. Det finns tre åtgärder som statsmakterna kan vidta som är särskilt angelägna. För det första kan vi förtydliga de befogenheter som lärarna har för att skapa trygghet i skolan. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag på detta område. För det andra kan vi ge lärarna fortbildning. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 2007 den mest ambitiösa statliga satsningen på lärarfortbildning sedan skolan kommunaliserades. En del av pengarna, 60 miljoner kronor, ska underlätta för verksamma lärare som saknar behörighet att utbilda sig till behöriga lärare samt för att utveckla och förstärka lärosätenas validering. För det tredje kan vi stärka skolornas arbete mot mobbning och annan kränkande behandling. Regeringen har för avsikt att satsa 10 miljoner kronor för att utveckla och sprida forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning. Programmen ska också motverka annan kränkande behandling och skapa en lugn och trygg studiemiljö. Rossana Dinamarca har ställt ytterligare två frågor, dels om regeringens åtgärder för att bryta könsrollsmönstren i skolan, dels om det kommer att läggas fram någon proposition med utgångspunkt i de förslag som Delegationen för jämställdhet i förskolan har lämnat. I budgetpropositionen för år 2007 aviserar regeringen en fyraårig satsning för att fördjupa kunskaperna om de olikheter som finns mellan flickors och pojkars resultat i grundskolan och gymnasieskolan. Regeringen har gett Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att planera denna satsning. Myndigheten ska redovisa sina förslag senast den 1 december 2006. Regeringens satsningar på tidigare utvärdering och tidigare stöd kommer också att stärka både flickors och pojkars möjlighet att utvecklas på bästa sätt utifrån just sina individuella förutsättningar. Delegationen för jämställdhet i förskolan lämnade i juli 2006 sitt slutbetänkande Jämställd förskola - om betydelsen av jämställdhet och genus i förskolans praktiska arbete. Delegationen slår tydligt fast att det inte krävs någon förändring av nuvarande regelverk utan snarare aktiva åtgärder för att främja jämställdheten i förskolan. Jag delar denna uppfattning, men jag vill avvakta den fortsatta beredningen av betänkandet innan jag gör en bedömning av behovet att lämna en proposition till riksdagen. Herr talman! En av den nya regeringens viktigaste uppgifter är att stödja lärarna i arbetet med att skapa trygga klassrum. Ingen ska behöva vara rädd för att gå i skolan.

Herr talman! De frågor som jag har ställt till skolministern handlar om jämställdhet och om vad ministern är beredd att göra för att öka jämställdheten i skolan och bryta den könsmaktsordning som genomsyrar hela samhället. Ministern använder inte orden "jämställdhet" eller "könsmaktsordning" i sitt svar en enda gång, förutom när han hänvisar till min interpellation eller Jämställdhetsdelegationen. Han tar upp frågan om mobbning och vikten av att alla ska känna sig trygga i skolan. Detta är förvisso mycket angelägna frågor, men vad jag vill veta är vad ministern avser att göra för att stärka unga tjejers situation, för att öka tjejers handlingsberedskap inför kränkande situationer och för att uppmuntra tjejer att ta plats. Eller anser ministern att skolan inte kan göra något för att bryta den vardagsrädsla som var fjärde ung tjej känner och som innebär att hon begränsar sitt liv? "Kvinnors makt måste öka - över sin framtid, över sin ekonomi, över samhällsutvecklingen och över sin kropp och själ. Strukturer som håller kvinnor nere måste rivas." "Jämställdhet ger oss frihet från de begränsningar könsrollerna håller oss i." Så skriver ni i ert faktablad om liberal feminism. Hur ska kvinnors makt öka och hur ska de här strukturerna rivas i den praktiska politiken, skolministern? Menar ministern allvar när han säger att det är genom ökade befogenheter för lärarna som vi kan förändra den hotfulla vardag som många unga människor lever i? Tror ministern på allvar att könsmaktsordningen kan straffas bort? Ministern har nu, liksom vid tidigare interpellation, lyft fram skillnaderna i studieresultat mellan flickor och pojkar som ett av de större jämställdhetsproblemen i skolan. Vad vi vet så har tjejer i genomsnitt högre betyg än killar och är överrepresenterade på högskola och universitet, men de är underrepresenterade på höga poster och har i genomsnitt lägre lön än män. Tjejers positiva prestationer under skolperioden återspeglas alltså inte i arbetslivet. Således är det inte en fråga om studieresultat, utan det handlar om makt, om vad kvinnor ska göra och inte göra och om värdet vi sätter på kvinnors arbete. Därför frågade jag ministern, och jag frågar igen, vilka konkreta åtgärder han kommer att vidta för att bryta könsrollsmönstren i skolan. Jämställdhetsdelegationen föreslår exempelvis att grundskolans prao ska organiseras på ett sådant sätt att eleverna får könsrollsöverskridande arbetslivserfarenheter. Delegationen föreslår också att det borde utvecklas kurser i genuspedagogik för eleverna på barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet. Skolministern påpekar helt riktigt att Jämställdsdelegationen fastslog att det inte är lagar eller bestämmelser som behövs utan aktiva åtgärder som främjar jämställdheten i förskolan och skolan. Delegationen talar om att behovet av kunskap i genuspedagogik är stort bland verksamma pedagoger i förskola och skola, men att få kommuner har prioriterat genus- och könsrollsfrågor för kompetensutveckling. Vilka aktiva åtgärder för att främja jämställdheten i förskolan och skolan avser ministern att vidta och när kan vi vänta oss att se dessa satsningar?

Herr talman! Rossana Dinamarca verkar inte lyssna på eller läsa de svar jag ger. Det är sida upp och sida ned med åtgärder som vi vidtar. Det är bara det att Rossana Dinamarca inte tycker att de åtgärderna är bra, utan det är några andra åtgärder Dinamarca vill ha. Menar Rossana Dinamarca till exempel att det här att pojkars resultat sjunker inte är ett problem? Plötsligt är det pojkarna som har sämre resultat än flickorna, och då är det inget jämställdhetsproblem. Det är bara när det är tvärtom som det är ett problem. Är det så? Den föregående regeringen, med stöd av samarbetspartierna, tog detta på allvar. Jag noterade inte att Dinamarca hade någon annan uppfattning på den punkten. I vårbudgeten i våras anslog man till exempel ett rätt stort belopp som vi nu fullföljer för att gå till botten med detta och se vad de här ökade skillnaderna i resultat beror på. Det är väl också ett jämställdhetsproblem? Det är väl inte så att den som säger ordet "könsmaktsordning" flest gånger på fyra minuter är mest för jämställdhet? Är det så man ska mäta det? Man måste väl definiera vilka problem vi har i skolan, och sedan får man ta tag i dem. Sveriges skolväsende är det skolväsende i hela världen där språkbruket är mest kränkande. Rossana Dinamarca viftar bort det som om det inte är något problem. Det är klart att det är ett jätteproblem. Det är precis därför som vi vill stärka de vuxnas ansvar, de vuxnas roll och lärarnas befogenheter i skolan. Det är inte okej att man kallar tjejerna i klassen eller de kvinnliga lärarna för grova könsord. Det är inte okej. Då ska de vuxna säga ifrån. Om 16-åriga grabbar systematiskt tänjer på dessa gränser för att provocera måste de vuxna ha befogenheter att ingripa just för att säkra och skydda de flickor som annars blir utsatta. Men det är ett problem som Dinamarca inte vill se. Det landar i disciplinära åtgärder, och det vill inte Dinamarca. Därför bortdefinierar hon problemet, men detta är ett stort problem. Studieresultaten är inget problem för flickorna. De har mycket höga studieresultat, och de stiger. Svensk skolas resultat totalt sett sjunker, men flickornas resultat stiger, vilket betyder att det är pojkarnas resultat som sjunker ännu mer än vad flickornas stiger. De kunskapsmässiga resultaten i skolan är inget problem för flickorna, utan problemet är det klimat som råder på många skolor och i många miljöer där flickor trakasseras och kränks. Det är det vi vill göra någonting åt. Det vore intressant att höra om några åtgärder för att lösa det problemet från Dinamarca.

Herr talman! Det är inte så att jag tycker att det är oviktigt att titta på varför studieresultaten ser olika ut. Men jag menar att resultatet är att även om flickor har bättre studieresultat och i högre utsträckning är representerade vid högskolor och universitet så är det männen som får de höga positionerna i samhället och har högre löner än kvinnorna. Det jag ser som ett problem i dag för unga tjejer i skolan och unga tjejer generellt är att många går med en vardagsrädsla, en rädsla för att någonting kan hända och därför begränsar sina liv. Det jag vill veta från skolministern är om han anser att skolan har någon roll i att försöka förändra de strukturer som leder till att vi har det som vi har det. Ministern pratar ofta om att man i skolan har de värsta resultaten i världen, bland annat när det gäller kränkande språkbruk. Ja, men hur stärker man då de här tjejerna? Är det bara genom att läraren ska säga att det här inte är okej? Hur stärker vi unga tjejers självförtroende - mentalt men också verbalt? I vissa fall behövs det verkligen också fysiskt. Jag vet vad Folkpartiets och regeringens inställning är till feministiskt självförsvar, men det är ett av de förslag som vi har lyft upp för att stärka unga tjejer. Jag tror att det är viktigt att vi ser på vad som är orsaken till att saker och ting händer, varför man använder ett visst språkbruk och varför män tar sig vissa rättigheter när det gäller kvinnor. Då tycker jag att man måste titta på orsakerna, och det är det som jag tror är ett problem när det gäller skolministern och regeringen: Man vägrar se orsakerna, och därmed blir åtgärderna, som till exempel disciplinära åtgärder, helt huvudlösa. De håller inte för när unga tjejer faktiskt lämnar skolan. Hur ska vi stärka de unga tjejerna? Det är det som är den grundläggande frågan. Vi menar att man måste ha större kunskaper om genus. Visst: Ministern säger här att man lägger pengar på fortbildning, men tänker han verka för att man faktiskt använder de här pengarna till exempelvis just genuskunskap för våra pedagoger?

Herr talman! En del i den behörighetsgivande utbildningen för lärare avser just genuskunskap numera på våra lärarhögskolor på det allmänna utbildningsområdet, och i den satsning som vänder sig till obehöriga lärare som ska bli behöriga ingår den typen av kompetensutveckling. Men det är något märkligt här. Rossana Dinamarca säger att det är förfärligt att lärarna skulle få några mer befogenheter - det blir så hårt klimat i skolan. Men vad är Dinamarcas lösning? Jo, det är att tjejerna ska lära sig att slåss i stället. Allvarligt talat: Är det det som skulle skapa ett mjukare klimat - att skolan ska lära ungdomarna att slå varandra? Det kan väl ändå inte vara lösningen på problemet. Jag menar att man inte kan säga till tonåringar, barn och ungdomar i skolan: De här grabbarna är dumma mot er så ni måste lära er att slåss! Det måste väl i stället vara vuxenvärldens ansvar att skydda flickorna och dem som utsätts för den här typen av trakasserier. Man kan väl inte säga: Nej, lärarna ska inte få göra någonting - flickorna ska få lära sig att slåss i stället på skolans bekostnad. Det är väl en otroligt märklig inställning: att skuldbelägga flickorna. Det är väl inte deras ansvar. De ska väl inte behöva ta ansvar för att en del pojkar beter sig illa. Det måste ju vuxenvärlden ta ansvar för i skolan. Låt mig sedan ta upp en fråga som nämns i svaret men som Dinamarca går runt. Jag tror att det är otroligt väsentligt att vi får in fler män i både skola och förskola som lärare och förskollärare. Den utveckling som har skett i svensk skola under den tid då vänsterblocket har styrt de senaste tolv åren har ju inneburit att männen har flytt från skolan och ännu mer från förskolan. Det är otroligt ovanligt med män i förskolan. Det har alltid varit ovanligt, men i dag är det ännu mera ovanligt att män vill jobba i förskolan. Också när det gäller skolan är det allt färre som söker till lärarutbildningar. Jag var på en lärarexamination på Lärarhögskolan i Stockholm för ett tag sedan, och det som slår en när man ser ut över de lärarkandidater som ska avlägga sin examen är att det nästan bara är tjejer allihop. Också i de mest traditionella manliga yrkena, teknik- och mattelärare på gymnasienivå, är det tjejer som dominerar helt och hållet nu. Vi måste göra något med läraryrket, med läraryrkets status och med lärarutbildningen så att man får in fler män. Uppenbarligen är det så att den politik som har förts på senare år på det området har varit totalt misslyckad från jämställdhetssynpunkt. Det vore intressant att höra någon självkritik på detta område.

Herr talman! Tjejer ska lära sig att slåss, sade skolministern. Det är uppenbart att skolministern inte vet vad feministiskt självförsvar handlar om. Det handlar om att skaffa sig kunskap om det sexualiserade våldet, om samarbete mellan flickor samt att skaffa sig handlingsberedskap för att försvara sig mentalt, verbalt och, när det behövs, fysiskt i en värld där flickor och kvinnor är underordnade och utsatta. Feministiskt självförsvar är grundat av kvinnor för kvinnor och bygger på att flickor och kvinnor delar erfarenhet och tillsammans utarbetar strategier för att bland annat hantera rädsla. Jag förstår inte vad som är fel i att stärka unga tjejer - att faktiskt stärka tjejer i att kunna säga ifrån, när man har växt upp och från tidig ålder fått veta att man ska vara tyst och snäll och vara den som är hjälpsam och tar hand om. Vad finns det för problem med att stärka unga kvinnor? Det behövs fler män i förskola och skola. Ja, det håller jag fullständigt med om. Skolministern försöker på något sätt lägga ansvaret på mig när det gäller den politik som ni för. Jag menar att ni inte har några konkreta förslag. Du har inte gett mig ett enda konkret förslag på hur man tänker stärka unga tjejer i skolan. Jämställdhetsdelegationen, som jag nämnde i mitt första inlägg, har tagit upp att grundskolans prao bör organiseras på ett sätt så att man ska få könsrollsöverskridande arbetslivserfarenheter. Är det någonting som ministern tycker är bra? Det finns förslag om att man ska utveckla kurser i genuspedagogik redan på gymnasiet för dem som läser barn- och fritidsprogrammet. Är det någonting som ministern tänker ta upp? När det gäller att man ska få genuspedagogik som kompetensutveckling så finns det ju inte uttalat någonstans. Det är bra att ministern tar upp det här, och jag hoppas att han förtydligar att det är en viktig del av fortbildningen och kompetensen.

Herr talman! Det är något lustigt med debatten. Jag har varit skolminister i fem veckor, och Rossana Dinamarca försöker ställa mig till ansvar för situationen i svensk skola. Det är trots allt så att Rossana Dinamarcas eget parti har styrt i tolv år, och under den tiden har de här problemen bara förvärrats. Det är uppenbart att de recept som Rossana Dinamarca föreslår inte fungerar i verkligheten. Klimatet i skolan, att man använder grova könsord mot tjejer, har förstärkts enligt Skolverkets rapporter. Det är statens eget skolverk - under den förra regeringen - som påstod detta med stöd i internationella undersökningar: I ingen annan skola i hela världen finns ett så kränkande språkbruk mot flickor som det gör i den svenska skolan. Varför gjorde ni ingenting åt det här? Vi försöker ju ta tag i det. Det är det vi gör. Sedan gillar inte Dinamarca de åtgärder vi har, men vi har åtgärder. Under tolv års tid har ju problemen bara förvärrats. Detsamma gäller läraryrkets snedrekrytering, det vill säga att inga män längre vill bli lärare. Varför är det viktigt att det finns manliga lärare, kan man fråga. Jag tror att det är viktigt att se att de grabbar som beter sig på ett sådant sätt att de kränker unga flickor är i behov av inte bara disciplinära åtgärder - man är i behov av manliga förebilder som kan uppföra sig och visa hur man beter sig. Det tror jag. En stor brist med den snedrekrytering som har skett i läraryrket är att tonårsgrabbarna inte får några manliga förebilder. Detsamma gäller naturligtvis i förskolan - det finns inga män runtomkring smågrabbarna som de kan identifiera sig med. Jag tror att det är ett problem. Jag tror att ingen av oss riktigt sitter inne med svaren på alla de problem som finns. Jag uppfattar att de problem vi ser, Rossana Dinamarca och jag, i huvudsak är desamma, även om vi kanske beskriver dem i delvis olika termer. Vi redovisar nu ett antal förslag, och det står naturligtvis Dinamarca fritt att kritisera dem, men det skulle vara intressant att höra några andra alternativ.