Insatser mot hedersvåldet

Interpellationsdebatt 17 januari 2020

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 17 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Désirée Pethrus har frågat mig om jag avser att ta fram förslag på hur statistik över hedersförtryckets omfattning i Sverige kan redovisas och hur regeringen ser på ett snart inrättande av en verksamhet liknande brittiska Forced Marriage Unit i Sverige. Vidare har Désirée Pethrus frågat mig när regeringen avser att fatta beslut om framtida placering av det nationella kompetensteamet mot hedersvåld och förtryck.

Jag vill tacka Désirée Pethrus, och jag delar hennes engagemang i dessa mycket angelägna frågor. Hedersrelaterade brott innebär fullkomligt oacceptabla kränkningar av mänskliga rättigheter och barns rättigheter. Under senare år har regeringen därför tagit drygt 40 initiativ som är särskilt relevanta för att bekämpa detta våld och förtryck - ett åtagande som också ingår i regeringspartiernas överenskommelse med Centerpartiet och Liberalerna.

Hedersrelaterat våld och förtryck tar sig många uttryck som inte fångas upp i nationell statistik över brott, socialtjänst eller skolan. Som Désirée Pethrus framhåller kunde Socialstyrelsen inte genomföra en nationell kartläggning i enlighet med regeringens uppdrag 2017-2019, något jag tidigare beklagat. Länsstyrelsen i Östergötlands län har i flera år haft ett omfattande nationellt regeringsuppdrag på området som bland annat omfattar kunskapsutveckling. Myndigheten arbetar för närvarande med en kartläggning av kommuners kännedom om bortförda personer i en hederskontext.

En annan aktuell insats är Polismyndighetens införande av en särskild markering för brott med hedersmotiv i myndighetens it-stöd för brottsutredningar. Därtill har Jämställdhetsmyndigheten regeringens uppdrag att genomföra fördjupade uppföljningar av de jämställdhetspolitiska delmålen, inklusive målet om mäns våld mot kvinnor, som innefattar hedersrelaterat våld och förtryck.

Brittiska Forced Marriage Unit är i likhet med det norska kompetensteamet mot tvångsäktenskap, könsstympning och negativ social kontroll en operativ funktion vid nationella myndigheter. De arbetar med enskilda ärenden om personer som är nödställda utomlands eller som riskerar att föras utomlands för att giftas bort med mera. Den närmaste svenska motsvarigheten till dessa funktioner är Utrikesdepartementets konsulära och civilrättsliga enhet som, i nära samverkan med främst socialtjänsten, hanterar ärenden där personer bosatta i Sverige blivit nödställda i en hederskontext utomlands. Regeringen har permanent förstärkt enhetens arbete för denna målgrupp.

Den verksamhet som här benämns det nationella kompetensteamet arbetar inte med individärenden och tillhör Länsstyrelsen i Östergötlands län, som är en regional myndighet. Länsstyrelsen har dock ett nationellt uppdrag att motverka hedersrelaterat våld och förtryck genom stöd till andra aktörer. Regeringen har uppdragit åt Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att utvärdera länsstyrelsens arbete med beaktande av verksamheter i ett urval av jämförbara länder, såsom Storbritannien, Norge och Nederländerna. Syftet är att ge regeringen underlag för beslut om inrättande av ett permanent nationellt, sektorsövergripande uppdrag i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ska redovisa utvärderingen senast den 15 juni 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammanfattningsvis bedriver regeringen ett omfattande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, men med insikt om att betydande utmaningar kvarstår. Bland annat har det nationella uppdraget vid Länsstyrelsen i Östergötlands län fått en kraftfull ekonomisk förstärkning.


Anf. 18 Désirée Pethrus (KD)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Vi är säkerligen överens om att detta är en jätteallvarlig och viktig fråga där vi måste göra allt vi bara kan. Det är därför jag har begärt den här interpellationsdebatten i dag och ställt tre frågor.

Att bekämpa hedersförtrycket är som jag ser det en av Sveriges viktigaste jämställdhetsfrågor just nu. Problemet ökar i omfattning; en undersökning vid Örebro universitet gällande storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö visar att var sjätte niondeklassare lever under hedersförtryck. En stor andel av dem har också utsatts för våld. Detta kräver aktiva åtgärder från samhället - från staten.

Samtidigt är statistiken över hedersförtryckets utbredning bristfällig. Ingen vet hur utbrett det är, vilket är allvarligt om vi ska kunna förebygga hot och våld i hederns namn. Ytterst få kommuner har kartlagt omfattningen. Som ministern sa fick Socialstyrelsen för två år sedan uppdraget att undersöka omfattningen, och under förra våren kom beskedet att kartläggningen inte gick att genomföra. Det finns inga möjligheter att kontinuerligt inhämta underlag om omfattningen från kommuner, regioner och myndigheter, och det finns heller inga säkerställda mätmetoder.

Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen svarar på min interpellation att hon beklagar att Socialstyrelsen sagt att det inte går att göra undersökningarna. Men nöjer sig jämställdhetsministern med det? Är det inte dags att, som Kristdemokraterna föreslår, börja se till att ta fram mätmetoder för att vi ska kunna se omfattningen av hedersvåldet och agera på rätt sätt? Ministern menar att Östergötland ska kartlägga kommuners kännedom om bortförda barn och personer i en hederskontext. Det är ju bra, men den statistiken räcker inte. Vi behöver bredare information om läget.

Kan ministern alltså ge något konkret svar till Socialstyrelsen - och till oss här i dag - gällande hur de ska kunna börja ta fram statistiken? Vad kan de få för nytt uppdrag? Om vi känner till problemen kan vi nämligen agera på rätt sätt för att förebygga dem.

Fru talman! När det gäller min fråga om det nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län tycker jag kanske att ministerns svar är lite otydligt. Vi i Kristdemokraterna markerade tydligt i vår budgetmotion i höstas att vi vill se att verksamheten i Östergötland permanentas. Som det är nu slutar deras uppdrag vid årsskiftet, det vill säga i slutet av 2020. Vi har ett yrkande, som nu behandlas i arbetsmarknadsutskottet, om att permanenta verksamheten. Även Moderaterna och Sverigedemokraterna visade sig ha ett liknande yrkande.

Min fråga i interpellationen var om statsrådet anser att verksamheten i Östergötland ska permanentas. Svaret jag får är att man nu håller på att ta fram ett underlag för permanentning, men det sägs inget om placeringen. Ska verksamheten placeras i Östergötland? Kan statsrådet i dag ge besked i placeringsfrågan?


Anf. 19 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill återigen tacka Désirée Pethrus för att hon lyfter dessa oerhört viktiga frågor. Jag välkomnar verkligen det.

När det gäller statistik har jag under flera år, även som kommunpolitiker under den förra mandatperioden, haft inriktningen att det är oerhört viktigt att ha siffror. Vi behöver kartläggningar, och vi behöver veta hur problematiken utvecklas över tid - precis det som riksdagsledamoten lyfter. Ökar detta? Minskar det? Vidtar vi åtgärder som leder till några resultat? Jag delar alltså helt den uppfattningen, och jag har som sagt även tidigare beklagat att Socialstyrelsen inte kunde ge oss mer statistik kring detta.

Det jag också vill säga när det gäller just statistiken är - och det har varit min inriktning under flera år - att vi inte behöver statistik för att veta att vi ska agera. Vi vet att vi har problem med hedersrelaterat våld och förtryck, och från regeringens sida kommer vi inte att sitta och vänta på att få siffror på detta. Jag tänker att det står klart för alla som på något har satt sig in i den här frågan att vi har stora problem: Barn och kvinnor lever under det här förtrycket och utsätts för våld. Även pojkar kan drabbas, liksom hbtq-personer, och människor med funktionsnedsättningar kan vara särskilt utsatta. Dessa människor har inte makten att bestämma över sina egna liv, och det kan vi aldrig acceptera. Jag instämmer alltså helt i det riksdagsledamoten sa om att detta är en av våra viktigaste jämställdhetsfrågor. Det är även en av våra viktigaste frihetsfrågor och en av våra viktigaste trygghetsfrågor.

Det är viktigt med statistik, och vi behöver fortsätta arbeta med det. Det är en fråga vi får ta med oss. Det som Nationella kompetensteamet gör just nu, en kartläggning av barn som förs bort, tror jag är oerhört viktigt. Men visst behöver vi även en kartläggning ur ett bredare perspektiv, och vi behöver veta mer om hur det ser ut i kommunerna.

När det gäller Nationella kompetensteamet uppfattade jag att frågan var när vi ska fatta beslut. Jag vill vara väldigt tydlig med att vi ska permanenta Nationella kompetensteamet. Det har jag också sagt tidigare här i talarstolen. Det är inga tveksamheter kring det. Det är också tydligt fastslaget i januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna att detta ska ske.

Nationella kompetensteamet gör ett oerhört viktigt arbete. De ger stöd till yrkesverksamma och ökar kunskapen om dessa frågor. Jag har besökt dem i Östergötland och träffat medarbetare vid flera tillfällen. Det är oerhört viktigt att vi har detta arbete, och det kommer att permanentas.

Det som sker just nu är att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys gör en utvärdering för att se hur vi kan ta till vara den kunskap och erfarenhet som finns inom Nationella kompetensteamet. Efter det att denna utvärdering har lämnats den 15 juni kommer vi att fatta beslut. Vi behöver det här underlaget, och det kommer att levereras inom kort. Därefter kommer vi att återkomma.


Anf. 20 Désirée Pethrus (KD)

Fru talman! Jag tackar för svaret, även om jag fortfarande är lite brydd. Regeringen har ju sagt att det man vill med Jämställdhetsmyndigheten är att förebygga projektbaserat och långsiktigt. I dag tar man fram lite underlag för att exempelvis kartlägga barn som förs bort, men hur ska man förebygga? Gör vi rätt insatser? Minskar det? Har vi rätt lagliga åtgärder för att stoppa detta? Det kan jag inte riktigt se att statsrådet ser framför sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller statistiken låter det lite baktungt för mig att man inte riktigt har satt igång. Hur ska vi se till att Socialstyrelsen får rätt instrument och ge dem indikationer om hur de ska gå vidare i den här frågan?

När det gäller Nationella kompetensteamet blir jag fortfarande orolig eftersom statsrådet här inte säger att det är i Östergötland det ska ligga. Man ska fatta ett beslut, men vad är det man ska fatta beslut om? Det är min fråga.

Den här utvärderingen är också lite otydlig. Det har inte riktigt kunnat utläsas i budgeten eller på andra ställen vad det är för utvärdering och vad det konkret är man gör.

Jag uppfattar alltså inte att jag har fått ett svar på om det kommer att ligga i Östergötland eller om det är så som många befarar, nämligen att pengarna kommer att läggas på Jämställdhetsmyndigheten. Det är där min oro ligger. Vi har ännu inte lyckats få svar; ministern har ännu inte sagt att det är i Östergötland Nationella kompetensteamet kommer att ligga.

Min tredje fråga handlade om en forced marriage unit enligt brittisk modell. Även i Norge har man nu satt igång något liknande. Flera undersökningar säger att vi måste bli mycket bättre på att förebygga att man för bort barn men också bättre på att ta hem barn och hjälpa dem som har förts ut ur landet för tvångsäktenskap eller barnäktenskap - det kan förstås vara både barn och unga.

I den brittiska modellen jobbar man mycket bredare. Man arbetar med att ta in kunskap, och man har hjälptelefoner, stödtelefoner och kunskapsuppbyggande. Här säger ministern att vi har UD och deras konsulära enhet som hjälper till ibland. Det räcker ju inte. Vi måste ha en mycket bredare ansats i arbetet. Det är därför jag nu i flera år har kämpat här i riksdagen för en forced marriage unit som den brittiska. Jag besökte den för några år sedan, och den har en fantastiskt bra verksamhet som jag tycker kan stå som modell.

Dessutom har britterna fått en lagstiftning på plats som säger att om man går hem till föräldrar och inte vet var barnet är, oftast flickan, kan man säga: Om ni inte återför flickan inom en viss tid kommer vi att lagföra er, och ni kan få upp till sju års fängelse. Det är en jättestark lagstiftning för att verkligen få någonting att hända.

Jag har pratat om detta med Morgan Johansson flera gånger här i kammaren. Han säger att man håller på och funderar och utreder, men det kommer ingenting. Jag tycker inte heller att jag i detta svar kan se att regeringen är på gång.

Vi har lagt 10 miljoner under Noa på Polismyndigheten för att starta upp denna verksamhet. Vi skulle vilja att regeringen nu lade pengar för att starta en sådan här enhet. Hur ser ministern på detta?


Anf. 21 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

Fru talman! I det utvärderingsuppdrag som Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har fått ska de titta specifikt på bland annat den verksamhet som bedrivs i Storbritannien. Det arbetet är igång, och det är också helt rätt väg att gå. Vi behöver titta internationellt. Vi behöver titta på Storbritannien; också Norge är intressant, liksom Nederländerna som specifikt lyfts fram. Vad kan vi lära av andra länder? Lagstiftningen ser lite annorlunda ut i Storbritannien. Vad kan vi ta med oss för kunskap från andra länder utifrån den situation och de förutsättningar som finns här i Sverige? Jag tror att vi alltid har mycket att vinna på att lära av andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför tycker jag att det känns väldigt positivt att man i sitt utvärderingsuppdrag, som nu är i full gång, har den specifika uppgiften att titta just på Storbritannien, hur de jobbar med Forced Marriage Unit och vad vi kan lära av det. Där är arbetet redan igång, och man kommer att återkomma inom kort. Jag ser verkligen fram emot att se vad myndigheten kan ge oss för medskick om hur vi ska tänka vidare i de här frågorna. Jag är väldigt öppen för att vi ska lära av inte minst Storbritannien.

När det gäller barn som förs utomlands kommer vi enligt plan att komma till riksdagen med en proposition. Där kommer denna utvärdering att finnas med, som just har tittat på hur vi kan försvåra för familjer som för ut barn för att utsätta dem för exempelvis tvångsäktenskap att över huvud taget föra ut barnen ur landet. Att förhindra att man över huvud taget för ut barnen är det viktigaste vi kan göra. Det är mycket svårare att jobba tillbaka barnen när det väl har skett. Det arbetet behöver vi också göra. Där har vi förstärkt resurserna till UD och den konsulära enheten, just för att se till att verkligen kunna jobba med enskilda fall och få tillbaka barnen till Sverige igen.

Det viktigaste är dock att de över huvud taget inte förs ut. Utredningen har tagit fram förslag om straffsanktionerat utreseförbud och möjligheter att spärra pass eller inte utfärda pass över huvud taget. Detta tycker jag är oerhört viktigt för att ta steg framåt för att skydda dessa barn i mycket större utsträckning.

Det är fruktansvärt att ta del av de berättelser som finns. Det var inte länge sedan det stod i tidningarna om fall både där man lyckats ta sig tillbaka till Sverige igen och också där det inte har skett, till exempel flickor som har gifts bort och som nu sitter med barn i ett annat land långt härifrån. Jag tror att vi är många som berörs av detta. Inget barn borde någonsin utsättas för något sådant.

Vi behöver verkligen göra mer för att se till att barn över huvud taget inte förs bort, men också förstås för att ge stöd åt att arbeta barnen tillbaka hem till Sverige igen.


Anf. 22 Désirée Pethrus (KD)

Fru talman! Tack för svar, statsrådet! Jag har dock fortfarande inte fått ett svar på om Nationella kompetensteamet kommer att placeras i Östergötland, vilket gör mig fortsatt orolig. Vi får fortsätta behandlingen i arbetsmarknadsutskottet och se om vi kan driva på frågan där. Det lär vi återkomma till.

Om denna utredning kommer nu i sommar hoppas jag att ministern efter det kommer att starta ett arbete som innebär att vi får någonting liknande brittiska Forced Marriage Unit. Jag hoppas att ministern också skulle vilja göra ett besök där. Det är väldigt upplysande och ger en väldigt bra bild av hur man jobbar på bredden, både med lagstiftningen och med stödverksamheten så att det finns konkret hjälp för de ungdomar, oftast flickor, som behöver det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller det brittiska UD och hur de jobbar kan de i dag säkra avtal med flera länder. Man kan ju inte agera med en polismyndighet i ett annat land utan att ha ett avtal med det landet. Det har brittiska UD lyckats med. Man jobbar tillsammans med inrikesministeriet och polismyndigheten.

Jag tror att det inte bara ska vara UD som jobbar med det här som i dag utan att UD också måste jobba med Polismyndigheten i det här arbetet.

Jag tror säkert att regeringen har en god vilja när det gäller att förhindra hedersrelaterat våld och förtryck, och jag tycker att de åtgärder som vidtas är jättebra. Men jag har tyvärr inte blivit nöjd med svaren i dag. Staten har en skyldighet att skydda alla sina medborgare, och det gäller alla oavsett bakgrund. Det ska inte finnas, menar jag, någon plats för den här hederskulturen som gör att någon känner sig rädd och hotad. Det är väldigt många unga och barn, framför allt flickor, som känner den här otryggheten i vårt samhälle. Det är oacceptabelt.

Jag hoppas att vi får se fler åtgärder.


Anf. 23 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

Fru talman! Vi kommer att återkomma med fler åtgärder. Inget barn i Sverige ska behöva växa upp och känna rädsla. Inget barn ska behöva sitta i någon av våra skolor inför sommarlovet och tänka: Kommer jag att komma tillbaka efter sommarlovet?

Har vi barn som förs utomlands måste kommunerna ha koll på det. De måste agera, och de måste kontakta UD. Vi ska göra vad vi kan för att få tillbaka de här barnen igen, och vi behöver göra mer när det gäller det. Vi behöver skärpa lagstiftningen och göra mer för att se till att också de som har förts utomlands kommer tillbaka igen.

Jag delar helt synen på detta och ser verkligen fram emot att genom den här utvärderingen få mer kunskap om Forced Marriage Unit i Storbritannien och vad vi kan lära av dem. Jag tycker att det är positivt att riksdagsledamoten har besökt Storbritannien. Det tror jag att jag också skulle tycka var oerhört värdefullt.

När det gäller kompetensteamet, som gör ett otroligt viktigt arbete, tycker jag att det är viktigt att ta ansvar och göra den utvärdering som görs just nu, inte minst för att se den kunskap och de erfarenheter som kompetensteamet har. Det är väldigt kompetenta människor som jobbar med de här frågorna och som ger stöd till yrkesverksamma och på olika sätt varje dag stärker Sveriges kompetens runt om i våra kommuner när det gäller hur man kan ge stöd till utsatta och hur man kan bekämpa den här problematiken. Det är viktigt att vi verkligen gör den här utvärderingen, tittar på verksamheten och ser vad vi kan lära av den tid som har gått. Sedan ska vi fatta beslut om en permanentning av kompetensteamet. Vi kommer att återkomma till den frågan. Jag känner stor tillförsikt när det gäller att vi kommer att landa den på ett bra sätt.

Vi förenas, upplever jag, över partigränserna i den här frågan. Många partier i riksdagen tycker att detta är viktigt, och det är en stor styrka. Men det gäller också att leverera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2019/20:218 Insatser mot hedersvåldet

av Désirée Pethrus (KD)

till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

 

Hederskulturen finns i många länder och inom flera religioner. Omfattningen är svår att på riktigt överskåda, men FN uppskattar att 4–5 miljoner lever under hedersnormer, att 150 miljoner kvinnor världen över är könsstympade samt att det varje år sker 5 000 mord i hederns namn.

Socialstyrelsen fick år 2017 i uppdrag att göra en undersökning om hur utbrett hedersvåldet och förtrycket är i Sverige. I myndighetens uppdrag ingick också att ta reda på hur vanligt det är med barnäktenskap och tvångsäktenskap. Under våren 2019 kom dock besked från Socialstyrelsen att kartläggningen inte var möjlig att genomföra. De data som finns tillgängliga är otillräckliga, få kommuner har gjort egna undersökningar och det saknas gemensamma mätmetoder för att kunna göra sammanställningar.

Det är av största vikt att svenska myndigheter har rätt kunskap och verktyg för att hjälpa de framför allt flickor och kvinnor som är drabbade av hedersförtrycket. Sverige har tagit emot många nyanlända som kommer från regioner där hederskulturen i hög grad är gällande och i många fall fortsätter att utövas i vårt land. De senaste åren har larmen om tvångs- och barnäktenskap, unga flickor som förs ut från landet mot deras vilja för att giftas bort till en äldre man, bara ökat. Alliansregeringen skärpte den 1 juli 2014 lagstiftningen på området men trots det kvarstår risken att flickor gifts bort utomlands.

Storbritannien har i dag ett nationellt kompetensteam, the Forced Marriage Unit (FMU), som hanterar ca 400 ärenden per år där flera fall just involverat unga flickor som förts utomlands för att giftas bort. FMU har inrättats i syfte att få hem bortförda barn, ge stöd till offer men också till yrkesverksamma som arbetar med aktuella ärenden.

Sverige bör ta efter det brittiska exemplet för att alla barn och unga ska kunna känna sig trygga i landet. Kristdemokraterna har i flera år drivit frågan om FMU i riksdagen utan gehör hos regeringen. Vi föreslog också i vår alternativa budget mer ekonomiska medel till Noa, Nationella operativa avdelningen, i syfte att starta upp ett arbete liknande det som finns i Storbritannien. Och frågan är varför regeringen dröjer med att agera.

En utredning om straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck är tillsatt av regeringen, vilket är bra, men utredningen har missat flera centrala delar i det förebyggande arbetet mot hedersförtrycket. Sverige riskerar därför att agera för svagt, för sent.

Barnkonventionen är från och med 1 januari 2020 svensk lag, och det behövs nu kraftfulla åtgärder för att inga barn ska föras ut ur landet. Därför måste nu det förebyggande arbetet uppvärderas.

Det nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck, som för närvarande ligger vid Länsstyrelsen i Östergötland, behöver enligt Kristdemokraterna stärkas och permanentas. De har exempelvis lyft behovet av fler insatser mot hedersvåld och bortförande av barn och unga för tvångsbarnäktenskap. Regeringen har sagt att man ska utreda kompetensteamets arbete. Därför råder nu en osäkerhet om dess framtida placering.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:

 

  1. Avser statsrådet att ta fram förslag på hur statistik över hedersförtryckets omfattning i Sverige kan redovisas?
  2. Hur ser regeringen på ett snart inrättande av en verksamhet liknande det brittiska FMU i Sverige?
  3. När avser regeringen att fatta beslut om framtida placering av det nationella kompetensteamet mot hedersvåld och förtryck?