Inriktningen på skattepolitiken

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 23 april

Interpellation

2009/10:339 Inriktningen på skattepolitiken

av Lennart Axelsson (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Det dominerande regeringspartiet har genom sin partiledare utställt tre skattelöften inför nästa valperiod. Det handlar om fortsatt sänkt inkomstskatt, sänkt skatt för pensionärer och höjd brytpunkt i statsskatten. Fredrik Reinfeldt ville dock inte utlova att gapet mellan pensionärer och löntagare helt skulle tas bort. Den tredje skattesänkningen, den som handlade om att höja brytpunkten för dem som betalar statsskatt, skulle innebära att brytpunkten höjdes från dagens 31 500 kronor i månaden.

Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Det har nu förbytts i ett underskott om 70 miljarder. Den generella välfärden har fått stå tillbaka, i stället har sänkt skatt på stora förmögenheter och höga inkomster prioriterats. Klyftorna har vuxit.

Tidigare har Moderaterna, Centerpartiet och regeringspartiernas gemensamma arbetsgrupper ställt ut skattesänkningslöften som kostar 92,2 miljarder kronor och skulle ge den tiondel med störst inkomster lika mycket som 80 procent av svenska folket tillsammans.

Det är nu möjligt att Fredrik Reinfeldt inte bryr sig om vad olika arbetsgrupper har sagt och det vore i så fall också ett besked som skulle skapa mer klarhet om vilka order statsrådet följer.

Det är inte bra när skatter sänks på lånade pengar. Under den borgerliga regeringsperioden har skatterna sänkts med närmare 100 miljarder kronor. Samtidigt har sysselsättningsgraden minskat med över 100 000 jobb.

Regeringens ekonomiska politik bygger på idén att jobb skapas genom låga löner där reservationslönerna pressas ned. Det är denna idé som ligger bakom exempelvis det så kallade förvärvsavdraget. Men politiken har inte gett ökad sysselsättning. Tvärtom visar ekonomiska prognoser att arbetslösheten riskerar att bita sig fast på höga nivåer.

Trots att de ofinansierade skattesänkningarna inte gett jobb så planerar alltså de partier som bestämmer statsrådets ekonomiska politik mer av samma medicin.

Mina frågor till finansministern är:

Vilken inriktning har finansministern för en framtida skattepolitik, ska den följa statsministerns besked eller de olika arbetsgruppernas?

Avser finansministern att föreslå fler skattesänkningar och hur avses finansieringen i så fall ske?