Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Införande av moratorium rörande hbt-flyktingar från Irak

Interpellationsdebatt 1 oktober 2009
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Tobias Billström (M)

Anf. 86 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Peter Hultqvist refererar till ett antal siffror från Post- och telestyrelsen. De siffrorna behöver inte vara fel, men det blir missvisande när Peter Hultqvist blandar äpplen och päron. Det är därför jag har lagt energi på att förtydliga vilka investeringar, mål och strategier man gör exempelvis i vårt grannland Finland. Jag gör därtill konkreta ekonomiska jämförelser med de insatser som regeringen gör i 2010 års budget. Det är något som Peter Hultqvist undviker att förhålla sig till. Det är naturligtvis inte oppositionens ansvar. Därför är jag tydlig och säger att vi nu investerar och tillför resurser för att fortsatt utveckla bredbandsutbyggnaden på landsbygden. Vi är mycket medvetna om att det finns delar av landsbygden som marknadens egna drivkrafter aldrig kommer att vara intresserade av. Det generella är att det är marknadsaktörer som ska tillgodose behovet av IT-infrastruktur. Därför skapar vi bra regelsystem och bättre förutsättningar för konkurrens. Vi tillför 445 miljoner för bättre utbyggnad, för robustare system och för att man, när man ändå gräver, också lägger ned tomrör. Allt i syfte att utnyttja de tillfällen som ges för att på bästa möjliga sätt utnyttja våra resurser så att vi skapar fortsatt utbyggnad av bra bredbandskapacitet i alla delar av landet.
Börje Vestlund (S)

Anf. 87 Börje Vestlund (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Börje Vestlund har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att ett moratorium för avvisningar av hbt-personer införs snarast och till att EU:s medlemsländer stoppar avvisningar av hbt-flyktingar till Irak. Börje Vestlund har också frågat vilka åtgärder jag på längre sikt är beredd att initiera för att riksdagens beslut om asyl till personer som förföljs på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet också får genomslag i praktiken. När det gäller Börje Vestlunds första fråga, om initiativ till ett moratorium för avvisningar av hbt-personer, vill jag hänvisa till mitt svar den 10 september 2009 på Börje Vestlunds fråga om införande av moratorium rörande hbt-flyktingar från Irak (2008/09:1195). Enligt utlänningslagen är en person att anse som flykting om han eller hon på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till viss samhällsgrupp känner välgrundad fruktan för förföljelse. Det som avgör om en asylsökande ska få stanna som flykting är om han eller hon, mot bakgrund av de individuella omständigheterna i det enskilda fallet, riskerar förföljelse. Omständigheterna utgörs av den asylsökandes egen berättelse tillsammans med vad som är känt om förhållandena i hemlandet. Migrationsverket och migrationsdomstolarna gör en samlad bedömning av de uppgifter som framkommer i ärendet. Självklart ska den svenska regeringen fortsätta att driva frågor om hbt-personers grundläggande rättigheter i EU-sammanhang men det är varje medlemsstats ansvar att fatta beslut i enskilda asylärenden. Det bör dock uppmärksammas att sexuell läggning omnämns som exempel på en särskild samhällsgrupp i det så kallade skyddsgrundsdirektivet, det vill säga Europeiska rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet. Vad gäller frågan om att bevilja asyl till personer som förföljs på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet så utgår jag från att Migrationsverket och domstolarna tillämpar den aktuella bestämmelsen på ett korrekt sätt. Som jag tidigare nämnt har regeringen anvisat Migrationsverket att i utbildnings- och kompetenshänseende uppmärksamma hbt-personers situation. Mot den här bakgrunden ser jag inte att det föreligger behov av åtgärder från min sida.
Tobias Billström (M)

Anf. 88 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Även om statsrådet knappast har svarat på mer än möjligen den första av mina frågor säger statsrådet ändå något i sitt bristfälliga svar: Jag vill inget göra. Jag kan inget göra. Jag ska inte göra något. Jag vill påstå att det svaret har vi fått i denna kammare varje gång dessa frågor har varit uppe till debatt oavsett vilken politisk hemvist migrationsministern just då har haft. Statsrådet anför att han har gjort allt som står i hans makt. Ändå, migrationsministern, skickas homosexuella tillbaka till Irak där vi vet att de i dag förföljs, torteras och dödas. Migrationsministern vill inte göra något åt situationen. Säg det så är statsrådet åtminstone ärlig. Herr talman! I början av 80-talet blev jag aktiv i den svenska hbt-rörelsen. Då var mördandet, torterandet och förföljandet en vanlig företeelse i Iran. Det är så än i dag. Då var man faktiskt modig när man vågade ta upp de här frågorna i kammaren. Vpk:s Jörn Svensson, till exempel, ställde precis de frågor om Iran som jag i dag har ställt i min interpellation. Redan då svarade den dåvarande invandrarministern: Jag kan inget göra. Jag vill inget göra. Jag ska inte göra något. Nu, snart 30 år senare, har vi samma fråga och svaret är detsamma, trots att vi har fått en lagstiftning som tydligt säger att sexuell läggning är en egenskap som ska tolkas som samhällsgrupp enligt flyktingbestämmelserna. Trots den skärpningen av lagstiftningen väljer Migrationsverket att bortse från lagstiftarens vilja när det gäller just sexuell läggning. Migrationsverkets tolkning av lagstiftningen är minst sagt underlig. Jag vet inget annat område där man år ut och år in tillåter en myndighet att bortse ifrån vad lagstiftaren uttryckligen har begärt vid en ändring av lagen. Jag erkänner gärna att det finns ett försvar för tidigare invandrar- och migrationsministrar, även om det är litet. De hade inte en så tydlig lagstiftning som den här regeringen har. Såvitt jag minns var statsrådet ledamot av socialförsäkringsutskottet och stod bakom majoriteten för vad som uttalades om utlänningslagen i utskottet. Jag vill hävda att statsrådet och ingen annan har det fulla politiska ansvaret för att svensk lagstiftning följs. Nej, statsrådet vill inte medverka till moratorium. Då är frågan hur många hbt-personer som ska förföljas, torteras och dödas innan migrationsministern förstår att detta är ett stort problem. Ministern säger ju att han noga följer frågan. Hur många ska dödas innan migrationsministern är beredd att göra några förändringar? Sverige är nu ordförande i EU. Vi vet alla att statsrådet arbetar hårt för att få till stånd en politisk överenskommelse angående en gemensam asylpolitik. Jag önskar statsrådet lycka till med det arbetet. Frågan är om hbt-flyktingar är något som finns på dagordningen och i förhandlingarna. Är den svenska attityden även i de här fallen: Jag kan inget göra. Jag vill inget göra. Jag kommer inte att göra något. Slutligen vill jag fråga statsrådet: När kommer hbt-personer att få genomslag i Migrationsverkets praxis? Är det inte snart dags att bryta devisen: Jag kan inget göra. Jag vill inget göra. Jag kommer inte att göra något.
Börje Vestlund (S)

Anf. 89 Börje Vestlund (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tycker att det här är angelägna och viktiga frågor. Innan jag går in på dem ska jag göra en reflexion över Börje Vestlunds engagemang här i kammaren. Det är bra att man tar upp frågor för diskussion och debatt. Det är bra att man försöker utveckla en migrationspolitik och en asylpolitik som så många människor som möjligt här i landet kan stå bakom. Det är min uppfattning som migrationsminister att det därför också är viktigt att arbeta med skyddsgrunderna. Att, som Börje Vestlund gör från talarstolen, påstå att den här regeringen - jag vet inte hur det har varit med tidigare regeringar - har haft som mantra att inte göra något är att inte tala sanning. Vi arbetar inom Europeiska unionen mycket tydligt för att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem där personer som är i behov av internationellt skydd har tillgång till en effektiv rättsprocess. Sverige har en viktig roll när det gäller att föra fram hbt-personers rättigheter i dessa sammanhang. Det är också en roll som Sverige kommer att ta. Vi har också i detta sammanhang arbetat för att vi ska slå vakt om den ordning som vi har i Sverige där det är personers individuella asylskäl som bedöms. Det är bara bra att Börje Vestlund förklarade att han står bakom den ordning som riksdagen röstade igenom 2005/06. Jag önskar att man kunde säga samma sak om Socialdemokraternas tilltänkta samarbetspartner i Miljöpartiet och Vänstern som inte alls är intresserade av ett gemensamt europeiskt asylsystem, vilket skulle ge fler människor skydd. De är för den delen inte heller särskilt intresserade av att stå upp för den ordning med migrationsdomstolar som vi har i Sverige. Vad har förresten hänt sedan vi fick en ny regering, Börje Vestlund? Det är ganska mycket på det här området, jämfört med tidigare, när det gäller hbt-frågorna. Regeringen anvisade till exempel i Migrationsverkets regleringsbrev för 2007 - det var en av mina första åtgärder som statsråd - att verket i utbildningshänseende särskilt skulle uppmärksamma frågor som rör hbt-personer. Ett sådant uppdrag hade verket aldrig tidigare haft. Det skulle vara intressant att höra Börje Vestlunds reflexion över detta eftersom han också ingick i riksdagen under den förra mandatperioden och också under mandatperioden dessförinnan, om jag inte missminner mig. Vilka initiativ tog Börje Vestlund som riksdagsledamot och hans parti för att det i Migrationsverkets instruktioner skulle framgå att man skulle utbilda sig självt på detta område, så att de tjänstemän som ytterst faktiskt är ansvariga för att pröva asylärenden har rätt kompetens på detta område? Alltnog, nu har verket ett sådant uppdrag, och man är också ålagt att återkomma till regeringen för att tala om hur man arbetar. I regleringsbrevet för 2008 anvisade regeringen att Migrationsverket skulle redovisa detta arbete. För 2009 vill regeringen se hur verket analyserar sitt kompetensbehov i frågor om grupper som kan vara särskilt utsatta, däribland hbt-personer. Mitt intryck som statsråd är att Migrationsverket har kommit långt i arbetet med hbt-frågorna och att verket har ett i grunden gott samarbete med frivilligorganisationer som är engagerade i villkoren för asylsökande hbt-personer. Jag träffar själv RFSL regelbundet och för en dialog med dem. Men det kanske är ännu viktigare att verket träffar den typen av organisationer och tar intryck av vad de säger, tycker och tänker. Min förhoppning är att vi ska kunna fortsätta att driva dessa frågor aktivt under mandatperioden. Det är, eftersom Börje Vestlund frågor vilket ansvar jag har, ett ansvar som jag tänker ta fullt ut, och jag har här inför kammaren redovisat att regeringen uppenbarligen har gjort väsentligt mycket mer bara under de första åren som vi har styrt Sverige än vad förutvarande regeringar har lyckats åstadkomma. Jag väntar, som sagt var, på Börje Vestlunds reflexioner kring detta.
Tobias Billström (M)

Anf. 90 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag hade inte förväntat mig någonting annat av statsrådet eftersom statsrådet alltid i alla svar säger: Vi gör väldigt lite, men ni gjorde minsann mycket mindre. Det är precis vad statsrådet säger i svar efter svar. Det blir man inte speciellt mycket bättre på. Jag har här redovisat ett problem som statsrådet inte är omedveten om, och ändå skickar man tillbaka hbt-personer att torteras, förföljas och dödas. Detta gör man medvetet från den svenska regeringen. Någon annan tolkning kan jag inte göra hur gärna jag än skulle vilja. I svaret på min interpellation har man fortfarande devisen: Jag kan inget göra, jag vill inget göra, och jag kommer inte att göra något. Sedan kan man utbilda hur många som helst i hbt-kunskap eller kring hbt-personers situation om det inte får något genomslag. Det har nämligen inte fått något genomslag i detta fall sedan Jörn Svensson stod och diskuterade dessa frågor på 80-talet. Herr talman! Jag har hållit på med dessa frågor i 30 år, och ändå är situationen densamma, oavsett vilket namn eller vilken politisk färg som den aktuella migrationsministern har haft. Folk skickas tillbaka för att torteras, förföljas och mördas. Det påstås att man har kommit långt, men man har inte kommit så långt på Migrationsverket att man har ändrat hur man bedömer dessa fall, utan fortfarande skickar man tillbaka människor. Jag tycker också att det är utmärkt att man för en dialog, både att statsrådet för en dialog och att Migrationsverket för en dialog. Men om man inte tar in det som man får till sig och omvandlar detta till någonting praktiskt politiskt betyder den här dialogen inte någonting. Då har den inte haft någon verkan. Jag gör vad jag kan på min sida för dessa frågor eftersom jag är ganska trött på att höra den devis som vi har hört i så många år: Jag vill inget göra, jag kan inget göra och jag kommer inte att göra någonting. Jag ska kommentera en sak som jag inte hann kommentera i mitt första anförande. Jag tycker att det är utmärkt att Jan O Karlsson och Barbro Holmberg fick igenom att sexuell läggning är en särskild samhällsgrupp enligt det skyddsgrundsdirektiv som vi i dag arbetar efter. Jag har inte sett någonting om hbt-personer i Stockholmsprogrammets handlingar eller i handlingarna till riksdagens EU-nämnd, och jag brukar kasta ett getöga extra när det gäller just flyktingfrågor. Men jag har inte sett någonting om hbt-personer där. Det är en massa prat från talarstolar och i vackra tal. Men när kommer vi att se en förändring av politiken? Det har vi inte sett än. Det är prat och prat och prat, men det gäller knappast de personer som riskerar att utvisas från Sverige därför att man säger: Jag vill inget göra, jag ska inget göra och jag kommer inte att göra någonting.
Börje Vestlund (S)

Anf. 91 Börje Vestlund (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är, som sagt var, en intressant diskussion, i synnerhet när motdebattören inte alls tar intryck av det som man säger eller bekvämar sig med att följa huvudspåren i debatten. Man kan utbilda hur många som helst, säger Börje Vestlund. Jag skulle vilja säga att det är ett kavat uttalande i dessa sammanhang, lite för kavat enligt min mening. Först och främst har vi självständiga myndigheter och domstolar i det här riket. Det är inte riksdagen eller regeringen som med fjärrkontroll bestämmer vem som får lov att stanna och vem som får avslag på sina asylansökningar. Det handlar om rättsprocesser, Börje Vestlund. Det är just det som den nya ordning som vi införde i bred politisk enighet i den här kammaren befäster. Om detta ska kunna fungera på ett bra sätt måste de tjänstemän som är satta att pröva asylansökningar ha korrekt utbildning. Det är därför som denna fråga är av central betydelse. Det är bra, säger Börje Vestlund, att den tidigare socialdemokratiska regeringen lade fram en proposition som vann gehör i riksdagen, också den med bred politisk förankring, om att sexuell läggning skulle vara en skyddsgrund. Men uppenbarligen hade man sedan inte mod nog, kraft nog eller vilja nog - för att använda ett mantra - att ge Migrationsverket i dess regleringsbrev ett ansvar för att utbilda sin personal. Det var vi som gjorde detta. Det händer ingenting, säger Börje Vestlund. Låt mig då få tala om vad som står i Migrationsverkets årsredovisning från 2007, alltså efter bara det första året med borgerligt styre, för att visa på skillnaden. Man har genomfört utbildningar om könsperspektiv och hbt-frågor med kompletterande utbildning om sexuell läggning och samarbete med RFSL i samtliga utbildningar. Tidigare har ungefär 400 personer genomgått utbildningen, och nu ökar antalet ytterligare. Jag tycker att det kan vara värt att peka på detta. Om man inte är intresserad av vad myndigheterna faktiskt gör för att förändra sin utbildningskapacitet och innehållet, kunskaperna och kompetensen hos de människor som är satta att bedöma dessa ärenden då har man inte förstått var problemet ligger. Jag är fullt villig att fortsätta diskussionen om hur vi ska få ett genomslag i bedömningarna för dessa frågor. Jag tror att det är ganska svårt att tro att man kommer någonstans om man inte ser på utbildningsbehovet hos Migrationsverkets personal. Det är inte alldeles enkelt. Det är det aldrig när det gäller att bedöma asylfrågor. Det är inte alldeles enkelt att få människor att berätta att de kanske är i den situationen att de omfattas av hbt-perspektivet. Det kanske inte är helt lätt att få människor att tidigt i asylprocessen tala om den egentliga anledningen till att de söker skydd i Sverige. När man talar om dessa frågor borde man egentligen, tycker jag, ha lite mer respekt för de svårigheter man ställs inför när man ska försöka avgöra trovärdigheten, för det är ju trovärdigheten som ligger till grund för bedömningen huruvida någon får asyl i Sverige eller inte. Det är, som sagt, en intressant debatt och diskussion som Börje Vestlund har dragit upp här, men jag skulle önska att man var lite mer nyanserad och inte som ett mantra fortsatte att upprepa att det inte händer någonting, att det inte görs någonting och så vidare. Det är uppenbart för alla som kan läsa innantill att det i Migrationsverkets regleringsbrev och återrapportering samt i regeringens instruktioner framgår att det hänt väldigt mycket, och det fortsätter att hända saker och ting. Det tycker jag är den viktiga slutsatsen så här långt i debatten.
Tobias Billström (M)

Anf. 92 Tobias Billström (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! När det gäller den senaste lagstiftningsomgången var hela utskottet mycket noga med att säga att - låt mig läsa innantill vad jag skrev i min interpellation - "utskottet ansåg att redan det förhållandet att personen levt öppet som homosexuell i Sverige torde kunna innebära en risk för avslöjande och därmed förföljelse i hemlandet, till exempel om det finns personer som av någon anledning vill skada honom eller henne". Så sade vi i utskottet, och det måste ha varit ett uttryck för politisk vilja. Där var vi överens, och vi trodde att vi skulle få en lagstiftning på plats så att vi slapp den här typen av debatter. Migrationsministern säger att man gjort jättemycket, bland annat utbildat personal vid Migrationsverket. Det är i och för sig jättebra, men det måste också få genomslag. Om det inte får genomslag i praxis, i hur man hanterar ärendena, måste vi fundera på om vi kan förbättra lagstiftningen. Det är vad vi brukar säga när myndigheter inte gör som vi tänkt att de ska göra. Jag vet ärligt talat inte hur vi skulle kunna förändra lagstiftningen på det här området; jag tycker att vi har en bra lagstiftning som går längre än i många andra länder, och trots detta fungerar det inte. Migrationsministern säger att man har utbildat personal. Ändå förföljs, torteras och mördas hbt-personer i länder dit de utvisas. Därför, menar jag, kvarstår mantrat jag vill inte, jag kan inte, jag kommer inte att göra något. Det kvarstår i detta sammanhang, herr talman, och efter denna debatt kan jag bara konstatera att när det gäller hur man hanterar frågorna från Migrationsverkets sida har inte mycket hänt sedan 80-talet. Mycket har inte hänt.

Dokument

den 17 september

Interpellation

2009/10:8 Införande av moratorium rörande hbt-flyktingar från Irak

av Börje Vestlund (s)

till statsrådet Tobias Billström (m)

När riksdagen beslutade om den nya utlänningslagen bestämdes också att den som förföljs i sitt hemland på grund av sin sexuella läggning ska beviljas asyl i Sverige enligt Genèvekonventionens bestämmelser. I förarbetena till denna lagändring (prop. 2005/06:6) redovisas vissa viktiga bedömningsgrunder och bland annat betonas att sexuell läggning ska betraktas som en grundläggande egenskap hos individen som det aldrig kan komma i fråga att kräva att han eller hon avstår från. Sexuell läggning är alltså en sådan egenskap som kan definieras som en samhällsgrupp i flyktingbestämmelsens mening. Detta gäller även om en homosexuell person i hemlandet har dolt sin sexuella läggning, eller har levt på ett sätt som minimerat risken för förföljelse.

Vid riksdagsbehandlingen diskuterade socialförsäkringsutskottet i sitt betänkande (2005/06:SfU4) frågor om riskbedömningen för en homosexuell person. Utskottet ansåg att redan det förhållandet att personen levt öppet som homosexuell i Sverige torde kunna innebära en risk för avslöjande och därmed förföljelse i hemlandet, till exempel om det finns personer som av någon anledning vill skada honom eller henne. Dessutom anser utskottet att det inte är rimligt att kräva att en person som levt öppet i Sverige som homosexuell i fortsättning ska dölja sin sexuella läggning för att undgå förföljelse i hemlandet.

Riksdagens uppfattning i fråga om hbt-flyktingar är således klar. Tyvärr har det visat sig att denna syn i praktiken inte har fått genomslag vid bedömningen av enskilda asylärenden. Detta förhållande har blivit särskilt alarmerande efter den senaste tidens rapporter om systematiska avrättningar av hbt-personer i Irak.

Human Rights Watch (HRW) publicerade en rapport den 17 augusti 2009 där man lämnar en omfattande redovisning av övergreppen mot hbt-personer. I rapporten uppges att hundratals homosexuella har mördats i Irak sedan 2004 och att sedan milisgrupper i början av detta år speciellt riktat in sig på homosexuella, eller personer man uppfattar som homosexuella, har ett nittiotal män mördats. Under våren och början av sommaren 2009 är det främst i Bagdad mordkampanjerna mot homosexuella skett, men rapporter har även kommit från Kirkuk, Najaf och Basra.

Morden på homosexuella utförs huvudsakligen av islamistiska miliser som avrättar männen och slänger deras kroppar på sophögar. En läkare som HRW talat med berättar att en av hans kolleger som arbetade på al-Kindi sjukhuset uppgav den 18 april "att fler dödades igår. Fyra kom in med sina könsorgan avlägsnade. Och några kom in, inte döda, men med anus igenklistrade." Några dagar senare fick läkare fler varningar av kolleger om att "kropparna fortsätter att komma in på sjukhuset. En dag var det två, nästa dag fyra. Två eller tre av de döda hade igenklistrade anus. Och det kommer levande människor, många, som har blivit svårt torterade, med brutna ben."

Sett mot denna bakgrund är det fullständigt oacceptabelt att i dagsläget utvisa hbt-personer. Det är både inhumant och omänskligt och strider dessutom mot riksdagens uttalade vilja vid bedömningen av enskilda ärenden där förföljelse på grund av sexuell läggning åberopas. Trots detta fortsätter Migrationsverket att avslå asylansökningar från hbt-personer samtidigt som man överlämnar ärenden till polisen för att de ska verkställa utvisningsbesluten.

Även om regeringen inte kan påverka beslutet i ett enskilt asylärende är det regeringen som har det yttersta ansvaret för att riksdagens beslut respekteras och fullföljs av underlydande myndigheter. Om så inte sker är det regeringens skyldighet att ingripa och inte bara passivt följa utvecklingen.

Då övergreppen mot hbt-personer sker systematiskt och utan att de irakiska myndigheterna förmår hejda dessa är det angeläget att snabbt vidta åtgärder för att garantera att inga hbt-personer utvisas till en säker och kvalfylld död.

Mot den här bakgrunden vill jag fråga:

1. Är statsrådet beredd att ta initiativ till att ett moratorium för avvisningar av hbt-personer införs snarast?

2. Är statsrådet beredd att ta initiativ till att också EU:s medlemsländer stoppar avvisningar av hbt-flyktingar från Irak?

3. Vilka åtgärder på lite längre sikt är statsrådet beredd att initiera för att riksdagens beslut om asyl till personer som förföljs på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet också får genomslag i praktiken?