Inbetalning av skatter man fått anstånd med

Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen överväger någon form av betalningsplan för skatter med anstånd och, om så inte är fallet, vilka andra åtgärder som jag avser att vidta för att undvika en konkursvåg när skatter med anstånd ska betalas in.

Spridningen av det nya coronaviruset har påverkat svenska företag drastiskt. Sedan utbrottet har regeringen, Centerpartiet och Liberalerna presenterat historiskt omfattande åtgärder för att bland annat lindra effekterna för jobb och företag. En av dessa åtgärder är möjligheten för företag att få anstånd med inbetalning av avdragen preliminärskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Anståndsmöjligheten trädde i kraft redan den 30 mars 2020.

Ett viktigt syfte med dessa tillfälliga anstånd är att dämpa tillfälliga likviditetsproblem för företag i den exceptionella situation som råder. Som Jan Ericson nämner i sin fråga har detta likviditetsstöd haft stor betydelse för många företag. Den 24 maj i år hade Skatteverket fattat totalt cirka 187 000 anståndsbeslut avseende drygt 49 000 företag. Det sammanlagda anståndsbeloppet uppgick vid samma tidpunkt till cirka 52,2 miljarder kronor. Av detta belopp hade ungefär 21 miljarder kronor betalats tillbaka. Det utestående anståndsbeloppet uppgick alltså till ungefär 31 miljarder kronor.

Möjligheterna till tillfälliga anstånd har utökats vid flera tillfällen, och regelverket har kontinuerligt anpassats utifrån utvecklingen av pandemin och dess effekter. Ett exempel är den möjlighet till förlängning av anståndstiden som trädde i kraft i februari i år och som innebär att anståndstiden kan vara högst två år, i stället för ett år som tidigare har gällt. Här bör det nämnas att en skattskyldig själv kan välja att betala tillbaka hela eller delar av anståndsbeloppet under anståndstiden. Anståndstiden kan alltså i sig utnyttjas som en sorts avbetalningsperiod.

Regeringen fortsätter arbetet med att löpande analysera behovet av åtgärder och följer utvecklingen noga. Regeringen har under pandemin kontinuerligt visat att den är beredd att fatta de beslut som krävs.

Fru talman! Visserligen har vi haft en ganska stor enighet i finansutskottet och riksdagen om många av krisåtgärderna under pandemin. Men när finansministern i sitt svar skryter om alla regeringens åtgärder för att rädda företagande och jobb klingar det lite falskt.

Under pandemin har Moderaterna, ensamma eller tillsammans med andra, lagt fram ett tjugotal initiativ där vi lyckats samla majoriteter i finansutskottet och riksdagen. Vid ett antal tillfällen har regeringen också för att undvika nederlag i finansutskottet presenterat egna förslag i linje med våra initiativ, innan beslut tagits i finansutskottet. Självklart är vi moderater glada över att vi har kunnat påverka politiken och de olika ändringsbudgetarna så mycket. Men anledningen till att vi tvingats ta initiativ och snabba på ärenden är att vi upplevt att regeringen inte har tagit de initiativ som behövs.

En av de frågor där regeringen faktiskt agerade snabbt var förslaget om att ge anstånd med skatteinbetalningar för att stärka likviditeten i företagen under krisen. Anledningen till att regeringen kunde agera så snabbt var att detta förslag fanns färdigt i byrålådan sedan Alliansens hantering av finanskrisen. Det var då vi införde denna möjlighet, och nu kunde den lösningen anpassas och återanvändas även under denna kris.

Däremot reagerade vi moderater på att regeringen ville ta ut en orimligt hög ränta på skatteanstånden. Att ta ut mycket högre ränta än statens egen upplåningskostnad kändes som ett försök att snylta på hårt drabbade företag under pandemin.

Den 25 mars förra året väckte Moderaterna en kommittémotion i finansutskottet med krav på sänkta räntekostnader för anstånd med skatteinbetalningar. Riksdagens majoritet ställde sig bakom vår motion, och den 17 april meddelade regeringen att man halverade räntan på anståndsbeloppet.

Den 12 januari i år föreslog regeringen en förlängning av möjligheten till skatteanstånd. Samtidigt föreslogs en höjning av räntan på anståndet. Den 21 januari lade Moderaterna fram ett nytt förslag till utskottsinitiativ med krav på sänkta räntekostnader. Även denna gång ställde sig riksdagen bakom vårt förslag.

Det är alltså Moderaternas förtjänst att företagen slipper betala ockerränta på skatteanstånden. Regeringen, däremot, visade att man inte insåg det orimliga i att staten ska tjäna stora pengar på att ge anstånd med skatten under en kris.

Fru talman! Jag och finansministern är överens om en sak: Systemet med anstånd med skatteinbetalningar har varit värdefullt - det har räddat både företag och jobb. Modellen för skatteanstånd hämtades alltså från Alliansens krispolitik under finanskrisen, då den moderatledda regeringen tog fram denna modell. Utnyttjandet av denna möjlighet är vad jag förstår betydligt större under denna långdragna kris än vad det var under finanskrisen.

Men det finns ett problem: En dag ska dessa skatter betalas. Det blir inte så lätt för företag som fortfarande har en kraftigt minskad intäkt och omsättning att börja betala de löpande skatterna samtidigt som man ska betala av skatteskulden till följd av tidigare anstånd. Om allt krävs in i sin helhet av de företag som fått anstånd väntar en dramatisk konkursvåg över landet, som slår hårt mot småföretagen och jobben. Och då har ju anståndet med skatteinbetalningarna varit helt förgäves och bara fördröjt företagens obestånd något år.

Regeringen måste ge besked om en rimlig återbetalningsplan för företag som fått anstånd med sina skatter. Att ge företagen en plan över några år för att betala in de skatter man fått anstånd med skulle ge företagen en rimlig chans att göra rätt för sig, minska risken för konkurser och minska risken för uppsägning av anställda. Staten skulle samtidigt spara stora summor på att slippa betala ut lönegaranti till dem som mister jobbet vid en företagskonkurs, och samtidigt skulle staten få in skatter i stället för att förlora dem vid en konkurs. En avbetalningsplan skulle rädda både företag och jobb och vara en god affär för staten.

Ser finansministern inte problemet? Delar hon inte oron för ett växande antal konkurser om skatteanstånden drivs in för snabbt?

Fru talman! Vi i regeringen har vid upprepade tillfällen visat att vi följer utvecklingen väldigt noggrant och naturligtvis är beredda att anpassa politiken efter hur utvecklingen ser ut. Det var bland annat därför vi förlängde anståndstiden från 12 till 24 månader. På samma sätt kommer vi naturligtvis även denna gång att följa utvecklingen väldigt noggrant och återkomma om vi ser behov av att förlänga anståndstiden. Det finns ganska gott om tid fram till dess eftersom det är först nästa vår som anståndstiden löper ut. Vi följer naturligtvis utvecklingen väldigt noggrant.

Det är helt korrekt att just anstånd var något som användes under finanskrisen, och det var väldigt bra att vi kunde plocka upp det förslaget ur byrålådan. Dock tillämpade Alliansen under finanskrisen de räntenivåer som Jan Ericson nu kallar för ockerräntor. Om man nu tycker att det var en ockerränta, varför använde man sig av den under finanskrisen?

Med det sagt finns det naturligtvis inför nästa kris helt andra möjligheter för regeringar att plocka ur verktygslådan eftersom den har blivit väldigt mycket större under denna kris.

Fru talman! När det gäller det där med ockerränta hade vi under finanskrisen ett helt annat ränteläge i Sverige. Staten hade helt andra kostnader för sin upplåning än man har i dag, när man i princip kan låna till nollränta. Det går alltså inte att jämföra detta över huvud taget. I dag är räntan i princip noll för staten, och då borde man inte ta ut höga räntor av företagen för skatteanstånden.

Men, fru talman, när finansministern ger mig ett icke-svar och bara talar om att man följer utvecklingen noga blir jag bekymrad. När finansministern dessutom i sitt svar hävdar att regeringen under pandemin kontinuerligt visat att den är beredd att fatta de beslut som krävs blir det närmast lite provocerande.

Jag påpekade i mitt förra inlägg hur illa och tondövt regeringen agerat när det gäller räntan på skatteanstånden. Men det finns också andra exempel där regeringen visat bristande engagemang eller lagt fram dåligt genomtänkta krisåtgärder.

Stödet till enskilda näringsidkare är ett bra exempel. Det föreslogs av Moderaterna i juni 2020, vilket ledde fram till ett uppdrag från riksdagen till regeringen före sommaren 2020. Men inget hände under hela sommaren, och vi moderater tvingades kalla finansutskottet till ett extra möte den 20 augusti för att få svar på varför inget hände. Hade regeringen tagit semester mitt under krisen? Inte förrän i november kom regeringens förslag om omsättningsstöd till enskilda näringsidkare. Det tog alltså ett halvår från det att man fått uppdraget av riksdagen. Det finns fler exempel.

Min och Moderaternas åsikt är att regeringen alltför ofta dröjt alltför länge med de åtgärder som krävts, och jag känner mig därför inte alls trygg med att regeringen kommer att agera med den kraft som krävs i denna fråga.

Jag upprepar därför min fråga, fast på ett lite annat sätt: Ser finansministern problemet, och delar hon ett antal företagar- och branschorganisationers oro för ett växande antal konkurser om skatteanstånden drivs in för snabbt? Är finansministern öppen för att införa någon typ av avbetalningsplan för skatteskulder och anstånd? Hur har hon annars tänkt sig att hantera denna situation?

En dag ska dessa skatter betalas tillbaka. Att man förlänger anståndstiden med ytterligare ett år gör inte att de företag som har det tuffast kan börja betala tillbaka. De behöver anstånd för ytterligare ett år, vilket gör att skatteskulden blir ännu större och sedan en dag ska betalas tillbaka.

När kan företagen vänta sig ett tydligt besked i frågan om avbetalningsplaner? Det är inte, som finansministern säger, gott om tid. För ett företag krävs en lång planering om man ska klara av en så här allvarlig situation. När företagen nu överväger om de ska våga hålla ut tills pandemin är över, sätta igång företagen igen och rädda jobben eller trots allt tyvärr är tvungna att gå i konkurs spelar detta roll. Det spelar jättestor roll att man vet hur regeringen tänker sig att de ska få möjlighet att betala tillbaka skatteanstånden. Ska det ske snabbt eller över en viss tid, så att de har en chans att hänga med?

Det är alltså inte gott om tid, utan det krävs ett beslut relativt snart för att skapa tydlighet och tydliga förutsättningar för dessa krisdrabbade företag.

Fru talman! Det är sällan som det är så svårt att göra ekonomiska prognoser som under en kris, särskilt nu när krisen beror på ett virus vars egenskaper vi fortfarande inte fullt ut känner till. Dessutom är det svårt att göra prognoser över den potentiella rekylen. Det är ju lite ovanligt med en kris av den här arten, där det egentligen inte handlar om några grundläggande strukturproblem i ekonomin utan om ett nytt virus.

Jag bedömer att det kan finnas en väldigt stark rekyl tillbaka i svensk ekonomi, och det påverkar naturligtvis hur man ska se på en förlängning av anstånden. Det vore inte så dumt att veta vad som händer nu när en större andel av befolkningen är vaccinerad innan man slutgiltigt sätter ned foten om eventuella ytterligare förlängningar av skatteanstånden.

Vi i regeringen har visat att vi är beredda att agera i frågan. Annars hade vi ju inte fördubblat anståndsperioden på det sätt som vi nu gjorde under den andra vågen. Där handlar det om att vara snabbfotad och fatta beslut när man har tillräckligt med information.

Fru talman! Jag instämmer med finansministern. Det är svårt att göra ekonomiska prognoser när man inte vet hur en pandemi utvecklas, vad som händer efter pandemin och hur snabbt ekonomin kan repa sig igen. Men om detta är svårt för finansministern, Finansdepartementet och staten är det ändå inget mot hur svårt det är för den lilla enskilda näringsidkaren som nu har levt med pandemin i ett och ett halvt år.

Många i vissa branscher har sett sina livsverk förstöras helt och hållet. Vi vet att många branscher har klarat det förvånansvärt bra, men vi vet också att det finns ett antal branscher där det i dag är oerhört tufft. Det är de branscherna som har de stora skatteskulderna i dag, och det är där man har fått anstånd. Det är just i dessa branscher man har den största oron för återbetalningarna av den gigantiska skatteskulden.

Finansministern måste ändå hålla med mig om att det om man nu inför en möjlighet till anstånd med skatter för att rädda företagande och jobb och stoppa onödiga konkurser i företag som i grunden är livskraftiga väl är dumt att slå undan benen på denna utmärkta åtgärd, som jag tror att vi båda tycker är jättebra. Om folk sedan betalar tillbaka sina skatter kostar den egentligen inte staten någonting, men det är en jättebra likviditetsförstärkning. Då är det ju dumt att kasta bort de goda effekterna genom att driva in skatterna för snabbt när anståndsperioden är över.

Anståndsperiodens förlängning är en sak, men här talar vi om återbetalningsplanen för de anstånd man har fått, och det är inte riktigt samma sak.

Jag har full respekt för att finansministern vill avvakta lite med besked, men hur länge tänker finansministern avvakta innan hon ger ett besked? Det är oerhört viktigt för företagen att kunna planera. Annars riskerar vi onödiga konkurser. Det är ett faktum.

Fru talman! Jag delar Jan Ericsons uppfattning att man naturligtvis inte ska vänta för länge med ett besked. Vi vill ju inte att något företag ska välja att gå i konkurs i stället för att försöka kämpa lite till på grund av att man känner att man inte klarar av skatteinbetalningen nästa vår. Jag delar helt uppfattningen att det behöver komma besked i god tid.

Från början var det ju bara 12 månader som man kunde få uppskov med, men det har vi nu förlängt så att man kan ha 24 månaders uppskov. Vi i regeringen har också visat att vi förmår agera på ny information.

Jag delar också Jan Ericsons uppfattning att detta är en bra åtgärd. Det var väldigt bra att vi kunde plocka den ur byrålådan från alliansregeringens krishanterande. Sedan kan jag i övrigt konstatera att krishanteringen under den här krisen skiljer sig väldigt mycket från alliansregeringens hantering av finanskrisen. De stöd som vi har kommit med för att rädda svenska jobb och svenska företag är av en helt annan karaktär än under finanskrisen. Inte minst gäller det korttidspermitteringen, som ju har inneburit att över en halv miljon svenskar har kunnat vara korttidspermitterade i stället för att riskera arbetslöshet. Det gör naturligtvis att vi också har helt andra möjligheter att snabbt komma ut ur detta när den värsta krisen är över.

Det är alltså en stor skillnad i krishanteringen jämfört med alliansåren, även om just detta med anstånden var något som vi kunde plocka ur byrålådan. Det är ju väldigt bra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.