Hyvling av arbetstid och huvudavtalet

Fru talman! Ola Möller har frågat statsrådet Johan Pehrson vilka åtgärder ministern tänker vidta för att säkerställa att normen om heltid för tillsvidareanställning efterlevs bättre. Ola Möller har också frågat vilka åtgärder ministern avser att vidta mot så kallad hyvling. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag tackar för engagemanget i frågan.

Lagen om anställningsskydd (SFS 1982:80) innehåller numera regler om att heltid är norm vid alla anställningar. Lagen har också fått nya regler vid så kallad hyvling. Reglerna om hyvling innebär att erbjudande om sänkt sysselsättningsgrad ska lämnas i turordning och att arbetstagare som har accepterat ett erbjudande om en lägre sysselsättningsgrad har rätt till en omställningstid då arbetstagaren behåller sin sysselsättningsgrad och sina anställningsförmåner.

De nu nämnda reglerna tillkom efter en omfattande reform av lagen om anställningsskydd och började tillämpas den 1 oktober 2022. De nya reglerna är en del av överenskommelsen om trygghet, omställning och anställningsskydd på den svenska arbetsmarknaden mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom den privata sektorn.

Det är för tidigt att dra några slutsatser om effekten av de nya reglerna och behovet av eventuella åtgärder. Det är viktigt att se hur tillämpningen utvecklar sig på arbetsmarknaden och i rättspraxis. Mot den bakgrunden avser jag för närvarande inte att ta några initiativ på detta område.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Det är glädjande att vi båda känner engagemang i frågan. Den är verkligen viktig.

Man säger att det handlar om ett erbjudande om lägre arbetstid. Jag kan i och för sig undra vad det är för något erbjudande. Man låter alltså människor som har timmar på sitt kontrakt gå ned i arbetstid bara för att det gynnar företaget. Det skapar många problem.

När jag besöker och pratar med H & M:s fackklubbar är det i huvudsak kvinnor jag träffar - det är tyvärr mest kvinnor som jobbar i handeln. De är desperata. De har nämligen inget att välja på. De måste ta erbjudandet. Jobb i handeln växer inte på träd.

En ensamstående mamma som bor en bit från arbetsplatsen och har haft 30 timmar på kontraktet erbjuds plötsligt 15 timmar, men hon har ändå kvar alla fasta kostnader. Det är lika långt till jobbet, hyran är densamma och maten kostar lika mycket. Det skapar enormt mycket stress.

Många aktörer på svensk arbetsmarknad har börjat med detta nu. Det är inte bara H & M som gör det, även om det har talats mycket om dem när det gäller detta. Det innebär att andra också står där med få timmar. Det leder till att en tredjedel av alla anställda i butik, inom handeln, lever under fattigdomsgränsen. De har en lön som är under fattigdomsgränsen.

Det skapar en stress på arbetsplatsen. Handelsanställdas förbund har gjort en undersökning på just H & M. Man konstaterar att 78 procent av dem som drabbats av H & M:s hyvlingar har sämre motivation på arbetsplatsen. Lika många känner mer stress på arbetsplatsen. Detsamma gäller arbetsbelastningen; 78 procent känner att arbetsbelastningen ökat.

De har mycket mer jakt på timmar, vilket också skapar konkurrens och slår sönder solidariteten inom personalgruppen. Om någon tar en timme innebär ju det att någon annan tittar snett på den eftersom den inte fick den timmen. Men båda har kostnader för hyra.

Den psykiska ohälsan är en grasserande sjukdom i vårt land och i dag den största utgiftsposten i sjukförsäkringen. Det handlar om kvinnors psykiska ohälsa. Den har ökat med 75 procent på H & M:s arbetsplatser.

Det är skrämmande att vi har en lagstiftning i det här landet som medger att öka den psykiska ohälsan hos folk med 75 procent. Och så undrar vi varför vi har problem med köer till psykiatrin och stigande kostnader i sjukförsäkringen och varför sjukskrivningarna blir längre!

Vi har ny lagstiftning på plats sedan några år tillbaka. Det är såklart ett fall framåt att det läggs in att man varslar om detta och berättar att det kommer att ske. Men det hjälper inte.

Det stora problemet är att vi har ett läge där lagens skrivningar om att tillsvidareanställning ska vara på heltid som norm inte följs. Jag håller med arbetsmarknadsministern om att det här måste följas. Vi måste se vart det tar vägen - men nu börjar vi få resultaten. De står svart på vitt i rapport efter rapport från Handelsanställdas förbund, och även andra fackförbund pekar på konsekvenserna.

Jag skulle önska att biträdande arbetsmarknadsministern hade samlat parterna och pratat om detta, för arbetsgivarsidan struntar inte i att det får göras tre undantag från Las. Det tillämpas ju. Men man struntar i de andra skrivningarna om heltid som norm för tillsvidareanställning. Det måste vi diskutera. Här måste politiken kliva in och fråga varför lagstiftningens intentioner inte följs och vad vi politiker kan göra för att hjälpa till. Finns det några initiativ som ministern kan tänka sig att ta?

Fru talman! Statsrådet svarar på den här interpellationen att hon över huvud taget inte avser att agera eller ta några som helst initiativ. Det tycker jag är ett väldigt anmärkningsvärt svar när vi har en arbetsmarknad där arbetsgivare väljer att göra dem som arbetar fattiga genom att ge dem en lön som inte går att leva på.

Man kan jobba och ha en anställning i Sverige i dag och vara fattig. En tredjedel av dem som jobbar i butik och är medlemmar i Handelsanställdas förbund har dålig lön på grund av att arbetstiden hyvlas ned. Men statsrådet svarar att hon inte tänker ta några som helst initiativ.

Det minsta som borde göras av biträdande arbetsmarknadsministern är att samtala med parterna på svensk arbetsmarknad och ha kontinuerlig dialog om hur man ska följa lagstiftningen i Sverige. Arbetsmarknadsministern borde prata med dem om varför de gör på det här viset och inte följer lagstiftningen som talar om att heltid ska vara norm. Inte ens det har statsrådet för avsikt att göra! Det tycker jag är mycket anmärkningsvärt.

Hur långt ska det här gå? Hur många ska bli fattiga trots att de arbetar och vill göra rätt för sig? De går upp på morgonen och vill göra rätt för sig men kan inte leva på sin lön. Detta gäller ofta kvinnor, och jag kan tänka mig att det blir lågt prioriterat igen eftersom det handlar om just kvinnor. Varför väljer biträdande arbetsmarknadsministern som också är jämställdhetsminister i den här regeringen att inte agera över huvud taget när hon ser detta hända, dag in och dag ut? Jag tycker att det är väldigt ovärdigt på många sätt.

Efter debatten hoppas jag verkligen att statsrådet ser till att fylla på sin kalender med några fler samtal, möten och dialoger med parterna på svensk arbetsmarknad för att göra någonting åt det här. Så här kan det inte vara. Det borde inte det här statsrådet heller tycka.

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår att de enskilda individer som anser sig tvingade att tacka ja till erbjudande om lägre sysselsättningsgrad i samband med hyvling ställs inför svåra omställningar och ekonomiska prövningar, inte minst i det ekonomiska läge vi befinner oss i.

Men återigen: Nu har vi regler om turordning vid omreglering. Arbetsgivaren kan inte fritt och godtyckligt välja vem som ska få sänkt arbetstid, och det innebär ett förstärkt skydd och en komplettering jämfört med hur det såg ut tidigare. Dessa nya regler bygger på parternas principöverenskommelse och är därför väl förankrade på arbetsmarknaden. Regeringen har respekt för den överenskommelsen och för att det här är regler som endast har tillämpats i 16 månader.

Parterna kan också i kollektivavtal komma överens om ännu bättre anställningsskydd vid hyvling. Det är upp till parterna att förhandla om.

Utifrån detta kan jag konstatera att det i nuläget inte är lämpligt att regeringen vidtar lagstiftningsåtgärder. Vi måste först se hur den nya överenskommelsen faller ut. Men jag kan lugna ledamoten Sofia Amloh med att regeringen har kontinuerlig dialog med arbetsmarknadens parter för att se till att vi har en fungerande arbetsmarknad.

Jag vill lyfta fram att andelen tidsbegränsade anställningar och andelen deltidsanställda minskade under 2022 jämfört med föregående år. Jag kan också konstatera att utvecklingen mellan 2012 och 2022 är sådan att andelen deltidsarbetande minskat påtagligt inom vård och omsorg och även inom utbildningssektorn. Det är alltså en genomgående trend att andelen deltidsanställda minskar. Under det senaste decenniet har också andelen deltidsanställda kvinnor sjunkit stadigt.

Regeringen bedömer att utvecklingen inom området tillsammans med reformeringen av arbetsrätten skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av både flexibilitet och trygghet.

Fru talman! Jag tycker ändå att det är intressant att regeringen inte är riktigt konsekvent när det gäller lagstiftning. Vi genomförde ju en förändring som kallas trygghetspensionen, som innebär att fler över 61 år får möjlighet att befinna sig i sjukförsäkringen i stället för att åka ut i pensionssystemet.

Den reformen gav regeringen ganska omgående efter sitt tillträde ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, i uppdrag att utreda. Det görs innan det ens finns praxis i domstol kring hur det ska fungera. Regeringen har inga problem med att tillsätta utredningar i sin egen lagstiftning där det handlar om lagreglering. Men när det gäller det här, som dels är lagstiftning, dels innehåller partsintressen, kan det gå 16 månader. Där ska man inte agera.

Det görs inte heller mycket utvärdering av andra saker, till exempel visitationszoner. Då går det så fort att man kan diskutera beredningstvånget i Sveriges riksdag. Talet om att vi ska följa upp detta när det har gått tillräckligt lång tid faller alltså lite.

Det är kul att arbetsmarknadsministern nämner att sysselsättningsgraden har ökat i offentlig sektor, alltså inom utbildning, sjukvård och äldreomsorg! Det är ju bra, för det innebär att Kommunals fantastiska arbete för rätten till heltid - eller heltid som norm, som det numera heter - har varit framgångsrikt. Det är tack vare fackliga kamrater i facklig och politisk samverkan runt om i kommunerna som har sett till att få upp sysselsättningsgraden. Men det vi talar om nu handlar ju i huvudsak om Handels område. Handels har valt att inte ansluta sig till huvudavtalet, för det här är en kärnfråga för dem.

Om vi vill ha en modell för svensk arbetsmarknad där alla parter är intresserade borde vi faktiskt göra vad vi kan för att få in så många förbund bakom huvudavtalet som möjligt. Det är en springande punkt när det gäller hyvlingen kring Handels medlemmar. För dem är verkligheten att sitta fast på ett jobb mellan klockan tre på eftermiddagen och sju på kvällen - i bästa fall. De kan till och med ha färre timmar. De kan inte jobba någon annanstans utan måste jobba där de är, för arbetsgivaren har sagt att från och med om tre månader har de inte de 30 timmar som man först var överens om utan bara 15 eller 20 timmar.

Det är märkligt att när det gäller den här gruppen är det acceptabelt att man slängs in i fattigdom fast man gör allt rätt. Vi säger ju att alla som kan jobba ska jobba. Det är en självklarhet. Det är vi överens med regeringen om. Sedan har vi kanske olika metoder för att nå dit, men det är klart att de ska göra det. Det här är människor som har gjort allt rätt, men företagen väljer att göra så att de inte kan göra rätt och att aktivt göra dem fattiga.

Jag var faktiskt på H & M:s stämma förra året och ställde frågan varför företaget gör så här när man är part och har skrivit under huvudavtalet. Hur kan man strunta i avtal man själv har skrivit under? Jag fick något svammelsvar från vd:n om effektiviseringar och världsmarknadsläge. Sedan kör man ett varv till med omorganisering så att 75 procent får ökad psykisk ohälsa.

Har biträdande arbetsmarknadsministern någon kommentar om hur företagen agerar? Tycker hon att det är rätt att företagen agerar på detta vis? Är det biträdande arbetsmarknadsministerns mening att H & M gör rätt när man hyvlar sin personal? Det är en digital fråga; det är etta eller nolla. Är det rätt att hyvla, eller är det inte rätt att hyvla? Det skulle jag vilja veta om biträdande arbetsmarknadsministern tycker.

Fru talman! Statsrådet säger att det har gått 16 månader. Ja, det har det gjort. Det ska vi sätta i kontexten att det varit otroligt tufft för hushållens ekonomi under de här 16 månaderna. Det är inte vilka 16 månader som helst.

Under den tiden, alltså efter att det här trädde i kraft, har anställda på H & M råkat ut för ännu mer hyvling av sin arbetstid. Det har varit stora rubriker om det, och jag tror att många känner till det - inte minst de arbetare som råkat ut för det.

Hur många samtal har biträdande arbetsmarknadsministern haft med arbetsgivarparten om att det här kanske inte är jättelämpligt av dem och vad de behöver göra på annat sätt för att följa svensk lagstiftning? Är det frågor som har ställts?

När det gäller de här regelbundna mötena och samtalen med arbetsmarknadens parter är jag rätt osäker på att fackförbunden upplever att det har varit regelbundna samtal med statsrådet om hur det fungerar på svensk arbetsmarknad. Det är inte de signaler jag får, så jag tror att det behöver utvecklas. Hur regelbundna är de här samtalen? Hur ofta tar statsrådet upp den här problematiken på svensk arbetsmarknad, att man ska följa svensk lagstiftning och att vi inte ska ha arbetare som blir fattiga och inte klarar sig på ett jobb i Sverige i dag? Det är en utveckling som vi socialdemokrater absolut inte vill se.

Fru talman! Den svenska modellen innebär att det är arbetsmarknadens parter som har ett centralt ansvar för villkoren på arbetsmarknaden. Detta känner såklart Socialdemokraterna mycket väl till.

Jag är glad att den här överenskommelsen kom till. Vi har nu nya regler om heltidsnorm, turordning och omställningstid vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad.

Självklart ser jag att vi fortfarande har problem på svensk arbetsmarknad. Det är fortfarande många som arbetar deltid. Det är fortfarande många som har svårt att få ekonomin att gå ihop när man inte får jobba heltid trots att man skulle vilja.

Det vore dock olämpligt av regeringen att inte invänta resultatet av den här reformen. Man kan inte tro att ett läge vänder på en femöring. Vi behöver ge överenskommelsen en chans och se vad effekterna av den blir. När det har gått 16 månader med den här överenskommelsen vore det inte seriöst av regeringen att riva upp den och återigen börja ändra i reglerna. Vi behöver se hur utvecklingen går. Men med det sagt ser jag självklart att vi fortfarande har problem på den svenska arbetsmarknaden.

Jag vill också poängtera att jag som jämställdhetsminister ser jämställdhetsaspekten i detta. Det är framför allt kvinnor som jobbar deltid - ofrivillig deltid, ska jag säga. Men som jag tidigare sagt har andelen tidsbegränsat anställda och deltidsanställda minskat under 2022 jämfört med föregående år. Det var också kvinnorna som stod för hela den minskningen, vilket innebär att skillnaden mellan könen har minskat.

Vi i regeringen kommer aldrig att luta oss tillbaka och tycka att det här inte är en fråga för oss. Vi följer såklart frågan noga, men vi kommer inte att ta initiativ så snart efter att nya regler har trätt i kraft. Vi kommer att se vad den långsiktiga effekten blir av de här reglerna och därefter se om det krävs några ytterligare initiativ.

Fru talman! Jag kan redan nu berätta vad effekterna är. Det har jag ju redogjort för. Det är 75 procent fler på H & M:s arbetsplatser som har psykisk ohälsa. Det har ökat stressen. Det har ökat fattigdomen.

Men det här gäller inte bara H & M. Det här sker också på massor av andra företag inom handeln i Sverige. Akademibokhandeln har jag för mig har gjort det, och det finns andra. Coop började med allt detta, vilket man som socialdemokrat kan skämmas för.

Vi ser ju resultatet. Men jag ska faktiskt ge biträdande arbetsmarknadsministern ett erbjudande. Hon kan få hänga med mig till en fackklubb, och så kan vi prata med tjejerna som blivit hyvlade så att ministern själv får prata med dem och höra hur illa ställt det är. Det kan jag ordna, inga problem. Vi kan göra det en gång i veckan om det är så - åka land och rike runt på en turné för att ta in information om hur hyvlingen slår mot Sveriges butiksanställda. Jag sträcker ut handen här och nu, för jag tror att engagemanget är stort.

Men jag hör också att ministern vägrar recensera H & M. Hon vill inte ta ställning till om företagen gör rätt eller fel, och det tycker jag är en grundläggande fråga här. Är det regeringens uppfattning att hyvling är bra eller dåligt? Är regeringen beredd att agera om biträdande arbetsmarknadsministern efter vår turné upptäcker att det här bidrar till psykisk ohälsa inte bara på H & M:s arbetsplatser utan på alla arbetsplatser? Vad tycker regeringen om hyvlingen? Är hyvling bra? Är det något som vi ska ha på svensk arbetsmarknad, eller är det något dåligt som vi på sikt bör avskaffa?

(Applåder)

Fru talman! När man lyssnar på debattörerna får man nästan intrycket att problematiken med ofrivilligt deltidsarbete är något som uppkommit sedan den här regeringen tillträdde.

Verkligheten är ju den rakt motsatta. Sedan oktober 2022 - det vill säga exakt den månad då den här regeringen tillträdde - har vi nya regler på vår arbetsmarknad, bland annat om en heltidsnorm.

Från regeringens sida kommer vi alltid att tycka att det är problematiskt när människor som vill jobba heltid inte har möjlighet att göra det utan tvingas till ofrivilligt deltidsarbete. Vi ser som sagt också att det finns en viktig jämställdhetsfråga i detta. Vi kommer såklart att hela tiden se vad vi kan göra för att alla som vill och kan jobba heltid ska kunna göra det.

Återigen: Man måste låta nya regler sätta sig och utvärdera effekterna efter en tid, när man har gett de nya reglerna en chans, innan man tar nya initiativ.

Med detta sagt vill jag tacka för dagens debatt och framhålla att regeringen kommer att fortsätta ha ögonen på frågan för att se hur vi kan minska den ofrivilliga deltiden på svensk arbetsmarknad.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.