Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

hörselskador och kvinnors utslagning från arbetslivet

Interpellationsdebatt 15 juni 2004
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 4

Hans Karlsson (S)

Anf. 85 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Anne-Marie Ekström har frågat mig om regeringen avser att vidta åtgärder för att fler personer som fått hörselskador ska kunna stanna kvar i arbetslivet. Frågan är ställd mot bakgrund av att Hörselskadades Riksförbund i sin årsrapport 2004, Mitt i och utanför , presenterar statistik och analyser som visar att andelen hörselskadade i arbetsför ålder ökar. Jag delar frågeställarens uppfattning om att problemen med hörselskador måste uppmärksammas och ges hög prioritet. Jag vill inledningsvis framhålla att ett förebyggande arbetsmiljöarbete är nyckeln till att minimera riskerna för hörselskador i arbetslivet. Det är en grundläggande princip att arbetsförhållandena på arbetsplatserna anpassas till människors särskilda förutsättningar att utföra arbete och inte tvärtom. Det gäller att ge möjlighet för alla, oberoende av förmåga eller funktionshinder, att delta i arbetslivet. När det gäller direkta åtgärder för att människor ska kunna stanna kvar i arbetslivet har arbetsgivarna i dag ett stort ansvar. Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter innehåller en omfattande reglering av arbetsgivarens skyldigheter att vidta stöd- och anpassningsåtgärder i ett bestående arbetsförhållande. Bestämmelserna innebär bland annat att arbetsgivaren fortlöpande ska ta reda på vilka behov av åtgärder för anpassning och rehabilitering som finns bland arbetstagarna och även beakta vilka specifika åtgärder som kan behöva vidtas i det enskilda fallet så att den anställde kan vara kvar eller återkomma till sitt vanliga arbete. Arbetsmiljöverket arbetar för närvarande med att ta fram nya föreskrifter om buller som innebär skärpningar av nu gällande krav. Föreskrifterna har anpassats till ett nytt EG-direktiv om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med buller i arbetslivet. De nya föreskrifterna tar hänsyn till de framsteg som gjorts inom vetenskap och teknik och innebär bland annat högre krav beträffande riskbedömning, mätning, hörselkontroller, samverkan samt information och utbildning. Föreskrifterna ska träda i kraft den 1 juli 2005. Med utgångspunkten att underlätta för personer med funktionshinder att komma in och stanna kvar på arbetsplatsen har regeringen tillsatt en särskild utredare med uppdraget att göra en översyn av systemet med arbetshjälpmedel. Hörselskadades behov av hjälpmedel uppmärksammas särskilt. Utredaren kommer att slutredovisa sitt arbete under sommaren. Inom ramen för FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, verksamhet bedrivs en rad olika forskningsprojekt som fokuserar på hörselskador och hörselskadades situation i arbetslivet. Arbetslivsinstitutet arbetar med att förebygga hörselskador och genomför bland annat projektet Buller och trötthet i arbetslivet. Projektet är inriktat på sambanden mellan buller och bland annat hörselskador, prestation och ansträngning. Mot denna bakgrund anser jag att det för närvarande inte finns skäl att vidta några ytterligare åtgärder men kommer naturligtvis att följa utvecklingen.
Anne-Marie Ekström (Fp)

Anf. 86 Anne-Marie Ekström (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som är utförligt. Även om jag inte är helt nöjd med svaret känns det ändå som om statsrådet tar problemen med hörselskador på allvar. Jag håller med statsrådet om att ett förebyggande arbetsmiljöarbete är viktigt för att minimera riskerna för hörselskador i arbetslivet och för den delen också i samhället i övrigt. Men det hjälper inte dem som redan är drabbade. Den ökande förtidspensioneringen eller den ökande andelen av dem som får sjukersättning, som det numera heter, bland hörselskadade måste man ta itu med. En hörselskada är ett handikapp som inte syns utanpå, och därför behöver det kanske uppmärksammas desto mer. Även statsrådets kollega hälsominister Morgan Johansson tar frågan på allvar. I en interpellationsdebatt för några veckor sedan höll han med om att hörselskador är ett folkhälsoproblem som alltfler människor drabbas av, även yngre. Fru talman! Min utgångspunkt i interpellationen är att fokusera på de alltmer ökande hörselskadorna hos kvinnor, som är oroväckande, även om andelen män med hörselskador fortfarande är större än andelen kvinnor. Statsrådet har inte kommenterat det som jag i interpellationen anfört om kvinnor. Fru talman! Undersökningar som gjorts av SCB har visat att andelen kvinnor i åldrarna 25-44 år som har hörselskador har ökat från 3,8 % till 6,9 % under åren 1992-2002. Det här gäller alltså kvinnor mitt i en aktiv del av livet, med både arbete och familjebildning. Orsakerna till detta är dåligt utredda, men man kan se en trend. Är det så att kvinnliga arbetsplatser har blivit allt bullrigare och att man inte tar detta buller på allvar, eller finns det andra bakomliggande orsaker? Här behövs det mer forskning. När det gäller typiskt manliga miljöer, som inom industrin, har mycket gjorts för att motverka hörselskador, och man har sett till att de som utsätts för buller skyddar sig, men vem har sett en dagisfröken med hörselskydd? Inom parentes kan sägas att även barn utsätts för motsvarande höga ljudnivåer. Fru talman! Statsrådet nämner i sitt svar ett antal forskningsprojekt om hörselskador i arbetslivet och föreskrifter som ska tas fram. Det är bra. Finns det inom ramen för detta någon särskild forskning om just kvinnliga arbetsmiljöer, med tanke på att andelen kvinnor i arbetsför ålder med hörselskador ökar? Fru talman! Statsrådet berör visserligen lite frågan om hjälpmedel. En utredning är på gång för att bland annat belysa hörselskadades behov av hjälpmedel för att kunna stanna kvar på arbetsplatsen. Det finns i dag uppgift om att 17,2 % av alla hörselskadade i åldern 20-64 år har sjukersättning på hel- eller deltid. Det kan jämföras med motsvarande andel för hela befolkningen, som är 7,4 %, vilket är en hög andel i sig. Det här innebär att sjukersättning är två till tre gånger vanligare bland hörselskadade. Vad tänker statsrådet göra för att motverka att fler hörselskadade hamnar i beroende av sjukersättning och för att de som redan hamnat där ska kunna komma tillbaka till arbetslivet?
Hans Karlsson (S)

Anf. 87 Hans Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Låt mig säga att jag är glad för Anne-Marie Ekströms interpellation. Att interpellera i riksdagen betyder att man fokuserar på angelägna frågor. Därför är det nödvändigt. Det har betydelse i den offentliga debatten och även för mitt och regeringens engagemang och ansvar för de här frågorna. Det är alltså bra med interpellationen, och jag välkomnar den. Jag får erkänna att en interpellation av det här slaget föranleder mig att sätta mig in ännu mera i frågan och att följa Regeringskansliets arbete extra noga. Den har redan haft den effekten. Jag har verkligen lätt för att bejaka hela problembeskrivningen, och jag känner empati för hela frågekomplexet och särskilt med de personer som har svåra hörselskador. Jag känner mycket väl till problemet på nära håll. Jag har själv ett förflutet i byggbranschen, där det har bullrat och dånat omkring mig. Även om jag har varit i den bara i ett halvt liv vet jag att effekten kommer redan efter den tiden. Jag ser nu när jag har fördjupat mig i detta att hörselskadorna ökar bland yngre. Precis som har sagts ökar de också bland kvinnor, och det bekymrar mig. Jag har naturligtvis inget svar på vad som är orsaken till det här. Jag är inte säker på att det finns i de forskningsprojekt som jag räknar upp i interpellationssvaret. Det gäller också på de områden som vi själva har inventerat. Jag har med mig här i kammaren en lång förteckning över den forskning som vi känner till och som vi har initierat och har någorlunda grepp över, men jag vet inte om den forskningen kommer att lämna svar på frågan vad som är orsaken till att kvinnor nu drabbas mera än tidigare. Några av forskningsprojekten kommer att fokusera på arbetsmiljöer där kvinnor finns i högre grad, särskilt inom skolan, för att komma närmare sambandet mellan arbetsmiljö och hörselskador och för att kunna ge några svar på frågan vad man kan göra för att förebygga. Jag håller med om att det går att göra mycket mera när det gäller hjälpmedel för hörselskadade. Det är ett tema som jag ständigt återkommer till så snart jag får chansen i de ohälsodebatter som jag deltar i runtom i landet. Min ingång brukar vara att det är märkvärdigt att det ska vara så svårt att tillgodose krav och önskemål om hjälpmedel. Alla behöver vi hjälpmedel. Jag brukar räkna efter vad jag själv behöver. Jag använder säkert mellan 15 och 20 olika hjälpmedel varje dag för att kunna utföra mitt arbete. En person med hörselskada eller något annat arbetshandikapp skulle kanske klara att utföra ett fullt arbete med bara ytterligare något hjälpmedel. Det som krävs för att man ska kunna få ett fullvärdigt arbetsliv och för att kunna göra en hel insats ligger alltså på marginalen. Dessutom kan man kanske må bra och känna sig behövd bara man får hjälp av någon liten anordning som skulle underlätta arbetet. På det området kan man alltså göra mera.
Anne-Marie Ekström (Fp)

Anf. 88 Anne-Marie Ekström (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är glädjande att ministern har tagit till sig min interpellation. Han säger att den gäller viktiga frågor och att statsrådet även har satt sig in i en hel del av dem. Jag förstår att statsrådet inte kan svara på alla mina frågor, men jag känner att det i alla fall kommer att hända någonting på Näringsdepartementet med anledning av de här frågorna. Jag kommer kanske till hösten tillbaka med nya frågor för att kolla upp hur mycket som då har hänt när det gäller kvinnorna. Att en så hög andel som en femtedel av de hörselskadade kvinnorna har sjukersättning är oroväckande. Det är vidare viktigt att man verkligen ser till att de hjälpmedel som finns kommer till användning. Både statsrådet och jag har säkert varit med om att någon på ett möte säger att han väl inte behöver använda mikrofonen - ni hör väl ändå vad jag säger. Ju mer man träffar de människor som har det jobbigt med hörseln, desto mer inser man hur rent ut sagt korkat det är att man ens ställer den frågan. Det finns en miljon hörselskadade människor i vårt land, och det finns säkert i de allra flesta församlingar någon som är hörselskadad. En sådan fråga ska därför inte ens behöva ställas. Vi kan hjälpas åt med att bevaka frågan om mikrofonerna när vi är ute på möten. Det är bara ett litet tips. Utöver hjälpmedlen är det också viktigt att man tidigt jobbar med rehabilitering. Jag har lärt mig en hel del när jag har läst Hörselskadades Riksförbunds rapporter. Det har bland annat genomförts ett lyckat projekt i Västmanland och Värmland, vilket drivits i samarbete med landstinget. Tidig rehabilitering kan också motverka att man blir beroende av sjukersättning. Det var mycket lättare att säga förtidspension än att säga att man blir beroende av sjukersättning, inom parentes sagt. Det finns en uppskattning av att rehabilitering och hjälpmedel kostar samhället 20 000 kr per år medan en förtidspension eller när man blir beroende av sjukersättning kostar 100 000 kr per år. Det är billigt i jämförelse. Jag tänker inte förlänga den här debatten ytterligare utan tackar statsrådet för att han har givit ett så utförligt svar och satt sig in i frågorna. Jag hoppas att jag får återkomma till hösten och ställa nya frågor om hur långt man har kommit med arbetet, särskilt med fokus på kvinnor och deras situation i arbetslivet. Kvinnors situation förbiser man ofta. När man bedriver forskning ser man det ofta ur ett manligt perspektiv. Även de här frågorna bör belysas ur ett kvinnligt perspektiv.

Dokument

den 13 maj

Interpellation 2003/04:495

 av Anne-Marie Ekström (fp) till statsrådet Hans Karlsson om hörselskador och kvinnors utslagning från arbetslivet

Nyligen har Hörselskadades riksförbund presenterat sin årliga rapport. Av denna framgår bland annat att alltfler kvinnor i yrkesverksam ålder drabbas av hörselskador.

I dag finns över 500 000 hörselskadade i åldrarna 16@64 år. Andelen hörselskadade i arbetsför ålder har ökat snabbt de senaste tio åren. Fortfarande är andelen män med hörselskador större än andelen kvinnor, 57 % mot 43 %. Andelen kvinnor har dock ökat. Exempelvis har andelen av kvinnorna i åldrarna 25@44 år som är hörselskadade ökat från 3,8 % till 6,9 % under åren 1992@2002, enligt en SCB-undersökning 2002. I denna ställdes frågan: "Kan du utan svårighet höra vad som sägs i samtal mellan flera, med eller utan hörapparat?"

Det är ont om forskning kring hörselskador, men enligt forskare finns främst tre orsaker till hörselnedsättning: genetiska faktorer, bullriga ljudmiljöer och åldersnedsättning.

Även forskningen kring vilka orsaker som medverkar till att hörselskadorna ökar bland kvinnor är otillräcklig. Men då det är en tydlig trend måste svaret ha samband med förändringar i livssituationen. Det är oroväckande när en så stor grupp kvinnor som de mellan 25 och 44 år, mitt i en mycket aktiv livsperiod med yrkesliv och familjebildning, har en brant stigande hörselskadekurva.

En möjlig orsak kan vara att kvinnodominerade arbetsplatser blivit alltmer bullriga och högljudda, till exempel skola och förskola, medan traditionellt manliga arbetsplatser blivit bättre på att förebygga bullerskador. Eller har kvinnor mer bullriga fritidssysselsättningar i dag? Frågorna är än så länge obesvarade, och helt klart är att det krävs mer forskning kring orsakerna till dessa alarmerande rapporter.

Undersökningar visar att hörselskadade är överrepresenterade vad gäller sjukersättning, tidigare förtidspension, och andelen stiger. Detta gäller i synnerhet kvinnor. Statistik från SCB visar att var femte hörselskadad kvinna i yrkesverksam ålder har sjukersättning.

Även när det gäller orsakerna till varför så många hörselskadade inte fungerar i arbetslivet och varför kvinnorna lättare slås ut saknas ordentlig forskning. En orsak kan vara att brist på hjälpmedel, till exempel konferenssystem och förstärkare till telefon, medför att de hörselskadade inte kan kommunicera på samma sätt som de som har fullgod hörsel.

I dagens arbetsliv, där kommunikation är en viktig del, kan detta att inte höra bli ödesdigert och bidra till att man inte kan fullfölja sina arbetsuppgifter @ och dessutom hamnar utanför arbetsgemenskapen.

Genom tidiga och enkla insatser med rehabilitering skulle emellertid fler hörselskadade kunna stanna kvar i arbetslivet.

Forskningsinsatser inom detta område bör ges högre prioritet och hörselnedsättning bör uppmärksammas mer. Tidiga insatser, till exempel genom installation av hjälpmedel och en förbättrad arbetsmiljö, skulle kunna medverka till att fler hörselskadade kan stanna kvar i arbetslivet.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:

Avser regeringen att vidta åtgärder för att fler personer som fått hörselskador ska kunna stanna kvar i arbetslivet?