Höjda fartböter vid vägarbeten

Fru talman! Krister Örnfjäder har frågat justitieministern vilka åtgärder hon tänker vidta för att komma åt problemet med för höga hastigheter i samband med vägarbeten i Sverige. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. När det gäller bötesbeloppens storlek och återkallelse av körkort för trafikanter som inte följer hastighetsbestämmelserna görs redan i dag en bedömning av hur allvarlig överträdelsen är. Bötesbeloppen för hastighetsöverträdelser bestäms på ett mer schabloniserat sätt utifrån hur allvarlig överträdelsen är. Bötesbeloppen höjdes också kraftigt 2006. Utifrån överträdelsens art gör Transportstyrelsen en bedömning av om körkortet ska återkallas och för hur lång tid. Ju allvarligare en överträdelse är, desto längre blir spärrtiden under vilken personen i fråga inte kan få tillbaka sitt körkort. Hastighetsbestämmelserna i sig spelar givetvis en stor roll för vägarbetarnas arbetsmiljö och säkerhet. Jag kommer att jämföra lite med Danmark, eftersom interpellanten har jämfört själv i sin interpellation. Jag kan konstatera att vid vägarbeten på motorvägar tillåts som högsta hastighet 80 kilometer i timmen i Danmark, medan Sverige tillåter högst 70 kilometer i timmen. Vidare har Danmark bara två steg, 80 och 50 kilometer i timmen, vid vägarbeten på statliga vägar. I Sverige gäller 70, 50 och ända ned till 30 kilometer i timmen, beroende på hur nära trafiken eller hur skyddat vägarbetaren utför sitt arbete. Enligt nollvisionen ska vägtransportsystemet successivt utvecklas vad gäller dess utformning, funktion och användning, så att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken. Säkerheten på vägarbetsplatserna är självklart en viktig del av detta. Många parter är inblandade i ett aktivt säkerhetsarbete. Ett gott arbetsmiljöarbete hos arbetsgivarna, bra utmärkning och skyddsanordningar vid arbeten samt uppföljning av regelefterlevnaden - hos både entreprenörer och trafikanter - är några av komponenterna i arbetet. Ett exempel är den överenskommelse som Trafikverket, Sveriges Byggindustrier och Svenska Teknik & Designföretagen undertecknade i mars i år. Den innebär en vision om noll allvarliga arbetsolyckor inom anläggningsbranschen efter år 2016. Till överenskommelsen hör en konkret handlingsplan med åtgärder. De bestämmelser som finns om åtgärder för att märka ut och sänka farten vid vägarbetsplatser måste tillämpas och följas. För att stärka säkerheten tog Trafikverket under 2012 fram nya säkerhetsregler för vägarbeten. Reglerna är bättre anpassade för upphandlingar än tidigare. Syftet är att alla krav på trafik- och skyddsanordningar ska kunna prissättas och ingå i anbud vid en upphandling. Det möjliggör en bättre kontroll och uppföljning av hur entreprenören uppfyller kraven. Effekterna av detta nya regelverk ska följas upp och analyseras av Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. I min interpellation skrev jag: "I Danmark höjde man i april hastighetsböterna med det dubbla för dem som körde för fort förbi skyltade vägarbeten. Samtidigt så sänktes fartgränsen för återkallande av körkort vid dessa vägsträckor. Skälet var att dessa åtgärder behövdes för att komma till rätta med de arbetsproblem som finns för de människor som arbetar på vägen. Situationen är densamma i Sverige, att hög fart är orsaken till många allvarliga trafikolyckor i samband med vägarbeten." Därför ställde jag frågan felaktigt till justitieministern. Jag är glad att infrastrukturministern i stället har möjlighet att svara. Jag gör tolkningen att infrastrukturministern nu inte avser att göra något mer. Det tycker jag är synd, inte minst med anledning av att man har satt upp ett mål till 2016, där man, som ministern själv påpekar, anger att man ska uppnå ett visst resultat, och det resultatet är "en vision om noll allvarliga arbetsolyckor inom anläggningsbranschen". Det är ett stort åtagande, och det är naturligtvis helt rätt. Då tror jag att man, eftersom problemet med de höga hastigheterna inte har minskat, måste göra något åt det för att komma åt situationen. Jag vill hålla med om det ministern sade om att det man gör inom branschen är bra. Men jag tror mig veta att det behöver kompletteras med åtgärder som branschen inte kan komma åt genom överenskommelser, nämligen att folk som åker på våra vägar i samband med vägarbeten struntar i hastighetsgränserna. Det kan man naturligtvis bygga bort genom att göra det svårt eller mer eller mindre omöjligt att köra fort. Men det handlar också om framkomlighet. Den framkomligheten måste man också ta hänsyn till. Många av dessa vägarbeten sker ju inom områden där det krävs att man har ett bra trafikflöde, och då måste man kunna använda hastigheten som den begränsande faktorn och inte sätta ut farthinder som sedan kanske bara åstadkommer mer problem. Vad är det då som händer? Ministern säger i svaret: "De bestämmelser som finns om åtgärder för att märka ut och sänka farten vid vägarbetsplatser måste tillämpas och följas." Men om det inte sker måste vi öka antalet åtgärder. Då menar jag att man till att börja med måste kontrollera att dessa hastighetsgränser följs. Enligt den information som jag har fått är det mycket sällan som sådana kontroller utförs. När branschen själv säger att de skulle vilja ha mobila fartkameror blir det inte tillgodosett.

Fru talman! Den frågeställning som Krister Örnfjäder tar upp är viktig på många sätt därför att alla trafikanter alltid ska iaktta aktsamhet och varsamhet utifrån vad omständigheterna kräver. Detta är kanske särskilt viktigt vid vägarbeten eftersom trafiken ofta ska kunna löpa samtidigt som någon förväntas arbeta tryggt och säkert. De som skadas eller dör i samband med vägarbeten är oftast trafikanterna själva, även om det ibland är de som jobbar vid vägarbeten. Detta gör att hastigheten är en viktig faktor. Men det är också andra faktorer som spelar in. Krister Örnfjäder nämnde själv att man kan använda mer av tillsyn och kontroll, använda mobila säkerhetskameror som finns och att polisen kan vara mer behjälplig. Jag kommer ihåg ett vägarbete som pågick en tid mellan Södertälje och Hallunda då man gjorde tre filer i vardera riktningen. Men det var inte många som följde de hastighetsregler som faktiskt gällde där. Men där ställdes polisbilar ut, och man fick ned farten som var syftet. Frågan är om Danmark eller Sverige gör det mest rätta. Jag vet att flera nordiska länder gärna tittar på Sveriges arbete när det gäller trafiksäkerhet och inte minst när det gäller vägarbeten. Det är lite svårt att jämföra med Danmark därför att de har en stor skala med olika parametrar och procentsatser för att man ska komma upp i olika bötesbelopp, även om de har höjt beloppet som sådant. Vi har instrumentet att använda flera olika hastigheter och kan sänka hastigheten ända ned till 30 kilometer i timmen. Men det spelar ingen roll om människor inte följer de hastighetsregler som gäller. Hastighetsöverträdelser i sig kan ge någon form av böter - upp till 4 000 kronor. Men omständigheten som sådan, om det är att betrakta som vårdslöshet, kan dessutom ge mycket större påföljd än bara ett bötesbelopp. Jag tror ändå att det arbete som nu pågår gemensamt i branschen och som handlar om hur man kan märka upp, hur man kan ändra designen, hur man kan spärra av i god tid före ett vägarbete för att uppmärksamma på att det pågår är viktigt för att få ned hastigheten. När vi var på resa i Norge för ett antal år sedan såg jag några skyltar som används på olika ställen för att medvetandegöra personer som sitter och kör bil på att det pågår vägarbete. Före ett vägarbete såg man en stor och tydlig affisch, ofta med en pappa och ett litet barn, som talade om att man nu kommer in i ett område där denna pappa eller mamma jobbar. När man hade passerat igenom vägarbetet fick man ett tack för att barnet skulle få se sin mamma eller pappa på kvällen. Det finns olika sätt att uppmärksamma den som kör på att man ska iaktta varsamhet och inte bara rulla på som vanligt. Man ska se på omfattningen, och det är fortfarande så att om man kör för fort finns det böter. Vi har en ordning som kanske påminner lite grann om den som man har i Danmark, nämligen att man på vägar med hastigheter under 50 kilometer i timmen får högre böter när man kör snabbare än på vägar med hastigheter över 50 kilometer i timmen. Vi har hastighetsgränser på 50 och 30 kilometer i timmen förutom 70.

Fru talman! Vi är alltså överens om hur situationen ser ut och vad det är som åstadkommer problem, problem som kan få stora konsekvenser. Men jag vill trots det återkomma till att det inte hjälper om vi har denna typ av system om man inte följer upp det. Någon måste vara på plats och hjälpa dessa personer och se till att hastigheten hålls. Som ministern själv sade kvittar det om vi har en hastighetsgräns på 30 kilometer i timmen om folk fortfarande kör i 50, 60 eller vad det kan vara. Då måste vi komma åt det. Man höjde bötesbeloppen 2006, alltså för åtta år sedan, men vi kan utifrån de vittnesuppgifter som jag har fått konstatera att den höjningen inte har räckt till för att få det förväntade resultatet. De som jobbar ute på vägarna tycker inte att problemet har minskat. Då menar jag att man kan höja dessa belopp så att de blir ännu mer avskräckande. Man kan öka konsekvenserna av handlandet från dem som kör för fort på ett sådant sätt att det ger avtryck i folks beteende. Men jag vill att detta kompletteras med en närvaro som gör det möjligt att utkräva dessa böter eller vilken påföljd det nu blir. Då borde det vara rimligt att polisen är närvarande i större utsträckning än i dag. Trafikverket och andra borde få möjlighet att ha tillgång till mobila fartkameror så att man kan utdöma de straff som finns för de brott som begås. Detta var lite grann bakgrunden till att jag ställde frågan till just justitieministern. Då kommer fler ministrar in i denna hantering. Men jag förutsätter att infrastrukturministern har en så bra relation till justitieministern att ni ska kunna resonera ihop er om detta för att få detta fungera. Min åsikt är att vi behöver ta ett par steg till för att få till det som vi vill ha, nämligen en nollvision för dem som arbetar på vägarna. Jag har inte lyckats ta fram siffror på hur många som blir skadade. För ett par år sedan var det en man som tyvärr avled när han jobbade på vägen. Men är det en nollvision så är det en nollvision, oavsett hur många det handlar om. Då ska vi se till att de instrument som behövs ska finnas för att vi ska kunna få detta att fungera.

Fru talman! Det är naturligtvis riktigt. Det handlar om ungefär 200 personer per år, och de flesta är trots allt trafikanter. Det är ofta så kallade upphinnandeolyckor, att de som kommer bakifrån kanske håller hastigheten men inte avståndet. Det finns alltså många faktorer i detta. Det är möjligt att man upplever att antalet arbetsplatsolyckor vid vägarbeten inte har minskat. Däremot har vi mer trafik på våra vägar och ett konstant antal olyckor. Rent faktiskt har antalet olyckor inte ökat. Men jag tror ändå att detta har blivit påtagligt. För några år sedan hade vi den så kallade Kimstadsolyckan i Östergötland. Den var egentligen kopplad till järnväg, och det var en grävmaskin inblandad. Det satte fokus på att vi bör kunna dra mer lärdom av hur vi jobbar förebyggande med trafiksäkerhet, framför allt i fråga om arbetsmiljö vid arbeten på väg och järnväg. Detta är ett arbete som har inletts med branschen och där också VTI, Väg- och transportforskningsinstitutet har fått titta på hur man kan jobba med säkerhet och arbetsmiljö vid både väg- och spårarbeten. Detta är oerhört viktigt. Vi har sedan 2006 höjda bötesbelopp. Det är riktigt. Vi har i dag också fler poliser än vad vi hade 2006, och det ingår i deras uppdrag att sköta översynen av trafiksäkerhet och göra dessa kontroller. Det är oerhört viktigt att det sker så att människor kan se att polisen gör denna översyn. Då skärper man till sig lite grann. Ja, det är alldeles riktigt som Krister Örnfjäder säger: Vi är flera ministrar inblandade i det här. När det gäller trafiksäkerhet har jag i min dialog med justitieministern varit inne på om det skulle vara rimligt, möjligt eller ens önskvärt att öka bötesbeloppet när det är kopplat till vägarbeten. Det är en sak om du kör på en väg, men här är det synnerliga omständigheter. Frågan är dock hur det blir med proportionalitet och olika saker. Det är mer än det jag brukar syssla med, men jag kan tycka att det finns en rimlighet i det. Däremot har vi det begrepp som det också tas hänsyn till, och det är "vårdslöshet". Kommer man farande alldeles för fort vid en vägarbetsplats och inte iakttar varsamhet eller aktsamhet, vilket egentligen är portalparagrafen i hela körkortslagen, är man nämligen vårdslös. Det kan till och med inbringa ett högre straff i form av dagsböter eller annat än vad en bötesförseelse gör. Det är därför jag menar att det gäller att se till den samlade helheten. Jag tycker ändå inte att den här diskussionen behöver vara förgäves. Det som är viktigt och som jag nu också följer är det branschgemensamma arbete man egentligen tog i hand på och skrev under i våras. Det ska följas upp - man gör en utvärdering senast 2016 - och är kopplat till flera saker. Det gäller både hur man förmår trafikanter på våra vägar att ha ett bättre beteende och hur man kan förebygga för dem som ska ha arbetena - jobba med dem på ett bra sätt och få in det här redan i upphandlingen. Det handlar också om hur man kan jobba med kommunikation och information, för att se om det kanske är en bättre och mer hållbar väg. Det är nämligen inte meningen att vi ska straffa bort folk från ett beteende, utan det bästa vore ju om de faktiskt tänkte efter före.

Fru talman! När man kommer in på diskussionen om proportionalitet tycker jag att vi många gånger går fel i det politiska livet, för hur stora böter är proportionellt riktigt när det gäller att undvika att en person blir skadad eller till och med avlider? Det går ju inte att bedöma i kronor, utan det är helt andra värden man då pratar om. Man skulle alltså kunna säga att det ska kosta flera miljoner och ändå ha en proportionalitet i det, i relation till konsekvenserna. Egentligen finns det inget högsta belopp för det, tycker jag rent känslomässigt. Då handlar det alltså mer om att man måste lösa de här sakerna rent praktiskt, och jag förutsätter att ministern nu tar med sig det här resonemanget till justitieministern och att man utvecklar en modell som förhoppningsvis ska kunna bli bättre än den vi har i dag. Ministern var inne på att vi har fler poliser än någonsin. Ja, det stämmer ju, men den uppgift jag har fått mig till del från mitt hemlän - jag vet inte om den gäller för hela landet - är att vi aldrig har haft så få trafikpoliser som nu. Det är klart att det får återverkningar på våra vägar om de inte finns tillgängliga där. De trafikpoliser som finns nyttjas i stället för andra saker, och det är väldigt dålig återväxt inom den här kåren bland de nyutbildade. Det är dock justitieministerns problem; jag ville bara berätta vad jag har hört. Jag förutsätter och tror att ministern kommer att ta med sig det här och att det kommer att bli en bättre situation. Med det, fru talman, vill jag passa på tillfället - det är nämligen sista gången under mandatperioden som åtminstone jag står i den här stolen och talar, tror jag - att önska ministern och talman med personal en trevlig sommar.

Fru talman! Ja, jag tycker att säkerhet för vägarbetare - och för trafikanter vid vägarbeten - är oerhört viktigt. Vi håller fanan högt när det gäller trafiksäkerhetsarbete i Sverige i stort, och här gäller det att titta på varje område för att se vad mer vi kan göra bättre. Jag kommer naturligtvis att ta med mig det här i det arbete som sker. Jag hoppas att Krister Örnfjäder under sommaren kan se hur arbetet fortskrider. Följ gärna det gemensamma arbetet inom branschen! Det tror jag nämligen är oerhört viktigt. Om fler är inblandade i arbetet och är med och tar ansvar var och en för sin del kan det bidra till att vi får ett mycket bättre resultat. Med det får jag önska Krister Örnfjäder en god sommar. Jag hoppas på återseende här i kammaren.