Höjda arbetsgivaravgifter för småföretagen

Herr talman! Tack för svaret. Det går ju starkt för svensk ekonomi. Vi har en väldigt stark bnp-ökning. Nyföretagandet är starkare än det har varit så länge man har mätt. Vi ser en mycket stark sysselsättningsökning. Den senaste siffran från SCB visar på en sysselsättningsökning det senaste året med 146 000 flera jobb. Det är tjänstesektorn som växer så att det knakar. Man anställer alltfler. Man blir därför väldigt förvånad när man ser regeringens budgetproposition och hur man angriper frågan om jobbskapandet. Vi kan börja med valrörelsen. Det var nog ingen tvekan om att den borgerliga alliansen lyckades skapa ett intryck för landets företagare om att nu väntar sänkt arbetsgivaravgift. Om vi frågar landets småföretagare skulle jag tro att vad man förväntar sig ska ske den 1 januari 2007 är att arbetsgivaravgiften sänks. Det är stark marknadsföring. Jag får gratulera finansministern till det. Det var duktigt. Det var skickligt marknadsfört. Det lilla jag har haft av utbildning i marknadsföring har gett en viktig lärdom: Man ska vara oerhört försiktig med att marknadsföra något som visar sig vara tvärtom när det realiseras. Så är det. Den 1 januari 2007 höjs arbetsgivaravgiften. Särskilt kraftfull blir höjningen för de riktigt små företagen. Det handlar om att den nedsättning av arbetsgivaravgiften som har funnits ett antal år försvinner från den 1 januari nästa år och den 1 januari året därpå. Det innebär för ett litet företag med två tre anställda att arbetsgivaravgiften sammantaget ökar med 37 000 kr per år. Det innebär att om man som ett litet handelsföretag ska kunna sälja mer för att få in de pengarna och kunna leverera dem till Anders Borg måste man kanske öka försäljningen med 700 000 kr för att hantera den ökade skatten. Det innebär naturligtvis ett hårt slag för de minsta företagen. Det är inget problem för de stora företagen. För de små är det en rejäl kostnadsökning, på tvärs mot det valbudskap som den borgerliga alliansen hade under valrörelsen. Dessutom tar regeringen bort den nedsättning av arbetsgivaravgiften som i dag finns för enmansföretag som anställer sin första. Det innebär en ökad lönekostnad med 50 000 kr per år för det enmansföretag som hade tänkt anställa sin första medarbetare. Jag har mycket svårt att förstå logiken i denna politik, när man går till val på kraftfullt sänkta arbetsgivaravgifter. Det är också den kritik som nu väller fram från småföretagarhåll. Gunvor Engström, vd för Företagarna, säger att 90 % av denna kostnadsökning belastar de minsta företagen. Camilla Littorin från Företagarförbundet säger: Att regeringen tar bort den generella sänkningen är obegripligt. Det innebär i praktiken en 18-procentig höjning för småföretagen. Anders Borg hävdar att man sänker andra skatter. Det är inte riktigt. Den sänkning av arbetsgivaravgiften i tjänstesektorn som ni planerar kommer möjligen 2008, om det blir okej från EU-kommissionen. Det innebär att ni tar ut finansieringen för detta, men ni genomför inte sänkningen. Ni finansierar borttagen förmögenhetsskatt med detta. Det lilla handelsföretag vi talar om, det lilla hotellet eller den lilla elektrikerfirman betalar mycket sällan någon förmögenhetsskatt över huvud taget. Det kommer bara att vara till gagn för dem som är förmögna företagare. Det gäller inte de vanliga företagarna i tjänstesektorn i allmänhet. Min fråga till Anders Borg är: Varför denna kraftfulla höjning av arbetsgivaravgiften? Varför får små företag betala för avskaffad förmögenhetsskatt?

Herr talman! Tack för svaret. Det går ju starkt för svensk ekonomi. Vi har en väldigt stark bnp-ökning. Nyföretagandet är starkare än det har varit så länge man har mätt. Vi ser en mycket stark sysselsättningsökning. Den senaste siffran från SCB visar på en sysselsättningsökning det senaste året med 146 000 flera jobb. Det är tjänstesektorn som växer så att det knakar. Man anställer alltfler. Man blir därför väldigt förvånad när man ser regeringens budgetproposition och hur man angriper frågan om jobbskapandet. Vi kan börja med valrörelsen. Det var nog ingen tvekan om att den borgerliga alliansen lyckades skapa ett intryck för landets företagare om att nu väntar sänkt arbetsgivaravgift. Om vi frågar landets småföretagare skulle jag tro att vad man förväntar sig ska ske den 1 januari 2007 är att arbetsgivaravgiften sänks. Det är stark marknadsföring. Jag får gratulera finansministern till det. Det var duktigt. Det var skickligt marknadsfört. Det lilla jag har haft av utbildning i marknadsföring har gett en viktig lärdom: Man ska vara oerhört försiktig med att marknadsföra något som visar sig vara tvärtom när det realiseras. Så är det. Den 1 januari 2007 höjs arbetsgivaravgiften. Särskilt kraftfull blir höjningen för de riktigt små företagen. Det handlar om att den nedsättning av arbetsgivaravgiften som har funnits ett antal år försvinner från den 1 januari nästa år och den 1 januari året därpå. Det innebär för ett litet företag med två tre anställda att arbetsgivaravgiften sammantaget ökar med 37 000 kr per år. Det innebär att om man som ett litet handelsföretag ska kunna sälja mer för att få in de pengarna och kunna leverera dem till Anders Borg måste man kanske öka försäljningen med 700 000 kr för att hantera den ökade skatten. Det innebär naturligtvis ett hårt slag för de minsta företagen. Det är inget problem för de stora företagen. För de små är det en rejäl kostnadsökning, på tvärs mot det valbudskap som den borgerliga alliansen hade under valrörelsen. Dessutom tar regeringen bort den nedsättning av arbetsgivaravgiften som i dag finns för enmansföretag som anställer sin första. Det innebär en ökad lönekostnad med 50 000 kr per år för det enmansföretag som hade tänkt anställa sin första medarbetare. Jag har mycket svårt att förstå logiken i denna politik, när man går till val på kraftfullt sänkta arbetsgivaravgifter. Det är också den kritik som nu väller fram från småföretagarhåll. Gunvor Engström, vd för Företagarna, säger att 90 % av denna kostnadsökning belastar de minsta företagen. Camilla Littorin från Företagarförbundet säger: Att regeringen tar bort den generella sänkningen är obegripligt. Det innebär i praktiken en 18-procentig höjning för småföretagen. Anders Borg hävdar att man sänker andra skatter. Det är inte riktigt. Den sänkning av arbetsgivaravgiften i tjänstesektorn som ni planerar kommer möjligen 2008, om det blir okej från EU-kommissionen. Det innebär att ni tar ut finansieringen för detta, men ni genomför inte sänkningen. Ni finansierar borttagen förmögenhetsskatt med detta. Det lilla handelsföretag vi talar om, det lilla hotellet eller den lilla elektrikerfirman betalar mycket sällan någon förmögenhetsskatt över huvud taget. Det kommer bara att vara till gagn för dem som är förmögna företagare. Det gäller inte de vanliga företagarna i tjänstesektorn i allmänhet. Min fråga till Anders Borg är: Varför denna kraftfulla höjning av arbetsgivaravgiften? Varför får små företag betala för avskaffad förmögenhetsskatt?

Herr talman! Ett tack till Thomas Östros för att han har väckt den här interpellationen. Frågan om arbetsgivaravgifter är naturligtvis en viktig diskussion som vi behöver ha i den här kammaren ofta. Som Thomas Östros var inne på har de borgerliga skickligt lyckats mörka sitt förslag som höjer arbetsgivaravgiften för företagen med nästan 5 miljarder kronor. Eftersom nedsättningen innebär att det är de små företagen som vinner mest är det också de som förlorar mest på Anders Borgs borttagande. Precis som finansministern bor jag i Katrineholms kommun. Jag har de senaste åren besökt en lång rad mindre företag i Katrineholm och runtom i Sörmland i första hand, eftersom det är det som är min valkrets. Det går bra för många av dem. Självfallet funderar man på att fortsätta att anställa. När de lyssnade på de borgerliga partierna före valet vet jag att flera av dem, liksom de flesta av oss andra, väldigt tydligt uppfattade att det skulle bli billigare och att ni skulle minska deras kostnader för att anställa, och så blir det inte så efter valet. Ni gör det tvärtom dyrare. Som Thomas Östros skriver i sin interpellation: För en företagare med ett par tre anställda höjs arbetsgivaravgiften med upp till 37 000 kr om året. För den som är egenföretagare och vill anställa sin första medarbetare blir kostnaden upp mot ytterligare 50 000 kr. Jag trodde att ni skulle sänka trösklarna för att anställa. Nu höjer ni dem i stället och slänger dörren i ansiktet på dem som trodde på era vallöften. Det är inte bara vi socialdemokrater som är kritiska. Vi hörde tidigare i debatten ett par exempel från näringslivet. Just Camilla Littorin som Thomas Östros nämnde, har till alldeles nyligen varit näringslivskoordinator i Katrineholms och Vingåkers kommun. Hon vet mycket väl hur det här slår mot de företag som finns i finansministerns hemkommun. Vi har bra fart på jobbskapandet i Sverige. Det råder ingen tvekan om att det är väldigt positivt. Det är en utveckling som behöver fortsätta framöver. Med den politik som regeringen nu föreslår riskeras den utvecklingen. Det är försämringar för småföretagare som anställer både genom att den generella nedsättningen tas bort och genom att era nystartsjobb är sämre än de anställningsstöd som finns i dag. Det är försämringar för löntagarna genom kraftiga avgiftsökningar och försämringar för sjuka och arbetslösa. Det är inte bara en orättvis politik. Den är dessutom felaktig om man vill bygga Sverige starkare och mer konkurrenskraftigt. Regeringen har dessutom varit direkt dålig när det gäller att bereda sina förslag. För det har man också fått kritik. Det har finansministern och jag diskuterat tidigare. Så är det också i den här frågan. Lagrådet skriver i sitt yttrande att det är tveksamt om den beredning som förekommit i ärendet motsvarar de krav som ställs i 7 kap. 2 § i regeringsformen, särskilt som det inte heller finns någon dokumentation rörande den mycket begränsade beredning som har skett. Med tanke på att det saknas en ordentlig beredning och konsekvensanalyser av regeringens skatteförslag är det minsta man kan begära att finansministern nu redogör för konsekvensen av det här förslaget. Hur påverkar de försämringar regeringen nu föreslår i den här frågan småföretagarnas vilja att anställa?

Herr talman! Jag börjar med att konstatera att det finns många likheter mellan mig och Thomas Östros. En är att vi saknar utbildning i marknadsföring. En annan är att vi naturligtvis är glada över att det går bra för Sverige. Det finns en del skillnader. Vi ser jobbskapandet, jobbtillväxten, kampen mot utanförskapet, kampen mot massarbetslösheten och kampen för att få upp sysselsättningen som det centrala. Det är det vi har gått till val på. Det är den politik vi har redovisat från Bankerydsuppgörelsen och framåt. Där ingick bland annat åtgärden om en slopad nedsättning. Det är möjligtvis lite förvånande att man säger att det här skulle vara en nyhet. Vi har redovisat skattesänkningar i budgeten på 6,6 miljarder för företagen. De finansieras med 2,3 miljarder via den här åtgärden. För 2008 handlar det om 11 miljarder i samlade skattesänkningar och 4,6 miljarder i minskade skattesänkningar, det vill säga nettoskattesänkningar på fyra fem sex sju miljarder. Vi kan notera att Östros i sin vurm för företagande glömmer att nämna att i den socialdemokratiska motionen avvisas nästan alla de här skattesänkningarna, vilket ju innebär att det är en väsentlig skattehöjning. Med den politik som Östros står för är det en skattehöjning på fyra fem sex miljarder per år för dem som driver företag. Östros framför att han inte förstod logiken i förslaget. Jag hittade en väldigt bra propositionstext där man skriver så här: "För arbetsgivare med en lönesumma över 852 000 kr per år påverkas inte marginalkostnaden för arbete och därmed inte heller sysselsättningen. Skattebortfallet till följd av avdraget för de sistnämnda utgör därför en dödviktskostnad för åtgärden." Sedan fortsätter regeringen: "Då det i denna proposition föreslås skattelättnader som till inte oväsentlig del kommer företagssektorn till del, är det rimligt att finansieringen av dessa lättnader sker genom vissa förändringar av beskattningsreglerna för företag. Mot bakgrund av hur stödet i dag är utformat anser regeringen därför att en sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna är rimlig." Det är en klok ståndpunkt. Ibland kan även en socialdemokratisk regering, som här i budgetpropositionen 2004/05 där man föreslog en minskad nedsättning av arbetsgivaravgifterna, ha rätt. Då gjorde man det som en del i finansieringen av avskaffandet av arvsskatten. Det är en åtgärd som jag naturligtvis är glad för och som säkert har bidragit till ett bättre entreprenörsklimat. På samma sätt är det naturligt att vi i dag finansierar en del av de skattesänkningar som kommer företagarna till del genom att det blir vissa försämringar av skattesystemet också för dem. Vi för inte en politik som handlar om att föra över stora ekonomiska resurser till företagare eller grupper med betydande ekonomiska resurser. Vi för en politik för att skapa jobb och sysselsättning och för att minska arbetslösheten. Då måste alla vara med och bära bördorna av detta. När vi nu halverar förmögenhetsskatten, gör väsentliga förbättringar och sänker skatterna med över 11 miljarder för företagen, då är det också rimligt att det sker en viss finansiering inom företagssektorn, inte minst för att de samlade fördelningspolitiska konsekvenserna av politiken ska vara rimliga. Det är bland annat därför som vi kan presentera en budget som har en mycket liten effekt på inkomstskillnaderna, till skillnad från de många socialdemokratiska som i allt väsentligt bidrog till att öka inkomstskillnaderna och förmögenhetsskillnaderna mellan människor. Därför tycker jag att det är en rimlig avvägning. Sedan blir dessa räkneexempel fullständigt häpnadsväckande. Här talar man om företag som har tre fyra anställda. Då kan vem som helst räkna ut att det handlar om jättelika samlade skattelättnader via jobbavdrag, arbetsgivaravgifter, förmögenhetsbeskattning och andra förslag. Det är väl självklart att dessa företag och deras anställda netto går plus i och med de åtgärder som vi föreslår. Det här är en politik som rimligt avvägd har fördelningseffekter som man kan leva med och som ger ett mycket starkt bidrag till kampen mot massarbetslösheten, på den punkt där Thomas Östros och hans tidigare regeringskolleger stod tomhänta och lämnade efter sig det arv som vi i dag har att sanera.

Herr talman! Den förra regeringen stod tomhänt, sade finansministern. SCB:s siffror visar en sysselsättningsökning på 146 000. Det är jobbökningssiffror som vi inte har sett på mycket länge. Den privata tjänstesektorn, där det anställs, driver detta. Det är där som småföretagen anställer. Anders Borg säger också i sina ljusa stunder - jag hörde honom i RIX FM häromdagen - att det kommer att dröja ett par år innan regeringens politik syns i sysselsättningssiffrorna. Och det verkar väl vara rimligt. De sysselsättningssiffror som vi ser nu står den förra regeringen bakom. Det säger också Anders Borg i populära radiokanaler. Sedan säger Anders Borg att detta är en dödviktskostnad som man måste bära bördorna för inom företagssektorn. Men problemet är att Anders Borg lägger hela bördan på de småföretag som kanske har ett par anställda och som ofta finns i en tjänstesektor som inte ger så stora marginaler. En sådan här höjning innebär att de måste öka sin försäljning väsentligt bara för att få ihop den summa som ska levereras in extra till Anders Borgs kassa. Det är så det ser ut. Avskaffad förmögenhetsskatt är ingen lättnad för denna grupp av företag eftersom de allra flesta i den företagsgruppen inte betalar någon förmögenhetsskatt. När man dessutom avskaffar den stora lättnad som fanns för enmansföretagen att anställa den första personen, så får man mycket kraftiga konsekvenser för de allra minsta företagen. Det är därför som upproret växer bland företagarna. Det är därför som deras organisationer protesterar så högljutt. Har inte Anders Borg märkt att man från Företagarförbundet protesterar å det bestämdaste mot att arbetsgivaravgifterna höjs? De trodde att regeringen skulle sänka arbetsgivaravgifterna. Detta måste förklaras för företagssektorn. Jag tror att de allra flesta företagare som ännu inte har hört talas om denna höjning får en chock när de upptäcker att det blir dyrare att ha anställda. Vad händer för det företag som har två anställda som är mellan 25 och 65 år gamla? De får ingen nedsättning över huvud taget. Men de får en höjning. Sedan kommer vi till nästa steg, det som detta var till för att finansiera men som man nu har skjutit upp, nämligen sänkta arbetsgivaravgifter i tjänstesektorn. Det kan låta bra. Men det innebär att ni där kommer att dra gränser som gör att det finns företag inom tjänstesektorn som blir stora förlorare och några få som blir vinnare. Vad är det för logik i att göra på så sätt att småföretag i hotell-, taxi- och detaljhandelsbranschen bara får höjd arbetsgivaravgift? Dessa pengar ska användas till att sänka arbetsgivaravgiften för restauranger och städföretag. Hur blir det för ett hotell, som får höjd arbetsgivaravgift, om man har en restaurang? Då får man möjligen sänkt arbetsgivaravgift. Hur blir det för en bensinmack, som får höjd arbetsgivaravgift? Men om den säljer korv ska man för den delen av arbetsdagen som den anställde säljer korv få sänkt arbetsgivaravgift. Och hur är det med Gnosjöföretagen? Det finns många industriföretag i Gnosjö som är små. De är kanske underleverantörer i plastbranschen, i metallbranschen eller något annat och gör ett väldigt bra jobb. De ser ingen sänkning framför sig, utan bara en höjning. Det är detta som gör att företagarna är upprörda och vänder sig till regeringen och undrar: Ni sade att ni skulle sänka arbetsgivaravgiften, men ni höjer den. När ni sedan sent omsider mot slutet av mandatperioden ska försöka sänka den sker det på det orättvisa sättet att hotellet och taxiföretaget får en höjning medan städföretaget får en sänkning.

Herr talman! Finansministern motiverar i alla fall en del av borttagandet av den 5-procentiga nedsättningen med att man ska sänka skatterna för andra företag, på andra sätt i alla fall, inte minst för att stimulera den hushållsnära sektorn. Jag måste knyta an till det som Thomas Östros sade på detta område. Väldigt många av de företag som jag besöker när jag befinner mig i Katrineholm eller någon annanstans i Sörmland är små verkstads- och industriföretag. Det är alltså de som ska finansiera detta för att det ska bli billigare för ganska rika människor i till exempel Stockholm att få sina hem städade. Jag har svårt att se hur det skulle öka Sveriges konkurrenskraft. Det är i alla fall inte bra för företagen i den valkrets som jag kommer från. Jag tycker också att det är märkligt att regeringen inte kan presentera någon form av konsekvensanalys av sina skatteförslag. Jag kan ha en viss förståelse för att det var bråttom efter valet och att man då inte hann med att göra allting som man borde göra. Men nu har det snart gått ett par månader sedan budgetpropositionen hamnade på riksdagens bord. Och det finns fortfarande inga svar på frågorna om vilka konsekvenser som regeringen ser. Jämfört med i år ökar alltså lönekostnaden för småföretagen nästa år. Och det blir ännu större skillnader för den som hade tänkt anställa sin första medarbetare. Min fråga kvarstår om finansministern inte tror att dessa försämringar spelar någon roll för anställningsviljan i de små företagen.

Herr talman! Thomas Östros kände en stolthet över vad man har åstadkommit. Jag kan ha stor respekt för att det är den känslan som man vill ha när man efter ett hårt arbete under många år har tagit ansvar för det som det innebär att ha ett tungt regeringsuppdrag. Det kan jag ha respekt för. Men jag måste ändå säga att det i min utvärdering blir ett lite mörkare perspektiv. Under den sista mandatperioden har ungdomsarbetslösheten fördubblats. Det ser mycket bekymmersamt ut. Sverige är praktiskt taget det enda europeiska land där man kan se en sådan utveckling. Väl över 20 % av de unga människorna står i dag utanför arbetsmarknaden. Danmark och Norge har en arbetslöshet som ligger på nästan halva den svenska nivån. Storbritannien, Holland, Österrike, Nya Zeeland, Irland, USA och stora delar av världens små öppna ekonomier har väsentligt lägre arbetslöshet än Sverige. Vi har ett utanförskap som mätt i helårsekvivalenter överstiger en miljon mätt i antalet människor som är beroende av olika ersättningar. Det är uppemot en och en halv miljon människor. Det är arvet som Socialdemokraterna lämnar efter sig. Jag förstår att det är en utveckling som man inte gärna talar om och att man hellre extrapolerar de två tre sista sysselsättningsrapporterna för att glädjas. Men låt oss ta denna fråga på allvar. Det som jag sade om dödviktskostnader, Thomas Östros, var inte någonting som jag hade hittat på, utan det läste jag upp ur en budgetproposition som Pär Nuder har undertecknat. Det var den regering som du själv satt med i som gjorde det konstaterandet. Det gjorde man på goda grunder. Riksdagens revisorer har konstaterat att det här är den i särklass minst kostnadseffektiva åtgärden av dem vi har för att öka sysselsättningen. Man konstaterar att kostnaden per skapat arbete uppgick till 1 ½ miljon kronor. Det är alltså en mycket ineffektiv åtgärd som Thomas Östros nu försvarar - häpnadsväckande nog utifrån att han själv en gång i riksdagen har röstat för och som statsråd tagit ställning för en budgetproposition som innehållit . Nej, du röstade kanske aldrig för den. Okej, vi gör en notering att det var den dåvarande näringsministern. (THOMAS ÖSTROS (s): Statsråd röstar inte i kammaren.) Det stämmer naturligtvis. Det man kan konstatera här är att det vi gör när det gäller förmögenhetsskatten, 3:12-reglerna, lex Uggla, ungdomsarbetsgivaravgifter, servicesektorn, de äldre, hushållsavdrag och en lång rad andra åtgärder minskar väsentligt kostnaderna för att anställa. Till de flesta av de åtgärderna säger Socialdemokraterna nej. Därför undrar jag om ni har pratat med Företagarförbundet om detta. Ni ansåg ju att det var så viktigt att man marknadsförde sin politik. Det gjorde vi före valet. Vi redovisade den i tabeller och så vidare. Har ni berättat för Företagarförbundet att Socialdemokraterna säger nej till skattesänkningarna och följaktligen föreslår skattehöjningar på 4-7 miljarder? Om den mycket marginella skattehöjning som vi gör har så stora och katastrofala effekter på sysselsättningen, vad betyder då att man höjer skatterna med 4, 5 eller 6 miljarder? Därtill blir man lite förvånad över Fredrik Olovssons och Thomas Östros argumentation. Gemensamt blir den lite besvärlig. Om man nu gjorde det här i budgeten 2004/05 och det är så förskräckligt farligt, hur kan vi då ha den fantastiska sysselsättningsutveckling som Thomas Östros berättar om? Det blir lite besvärligt att förstå. Vi har tidigare haft diskussioner om beredningsprocessen. Naturligtvis tycker jag att Fredrik Olovsson väcker viktiga frågor. Men den ordning vi har med sex dagar före trycklov för att presentera en budget är den ordning som de borgerliga partierna, allianspartierna, har kritiserat och som Fredrik Olovssons partivänner sett till att vi har att leva med. Därför tycker jag att den här diskussionen om beredningen blir lite märklig i det perspektivet.

Herr talman! Jag skulle vilja rekommendera Anders E Borg att åka ned till Gnosjöföretagen och säga: Nu ska jag hjälpa er med den dödviktskostnad som ni dignar under genom att höja era arbetsgivaravgifter rejält. De pengarna ska jag ta och använda till att låta några andra företag få sänkt arbetsgivaravgift. Jag tror inte att det kommer att vara populärt. Problemet för regeringen är att de inför Sveriges småföretagare har gett ett intryck av att arbetsgivaravgifterna sänks från årsskiftet. I själva verket höjs de, och inte med småsummor! För ett litet företag betyder en höjning med 37 000 kr per år väldigt mycket. Det är mycket mer försäljning man måste åstadkomma för att skrapa ihop de pengarna. Där har ni vilselett Sveriges företagare. Det är därför som Företagarförbundet och Företagarna reagerar så skarpt. Dessutom: När vi kommer till vad ni sedan ska göra - i slutet av mandatperioden - nämner Anders E Borg inte det med en enda stavelse. Vad ligger det för rättvisa och logik i att hotellet får höjd arbetsgivaravgift och restaurangen får sänkt? Vad ligger det för rättvisa och logik i att den lilla elinstallationsfirman får höjd arbetsgivaravgift, medan det lilla städföretaget får en sänkning? Vad är det för rättvisa i att den stora McDonaldskedjan får sänkt arbetsgivaravgift, medan det lilla företaget i turistnäringen, som tar hand om folk som får bo, får en höjning? Detta gör att ni sammantaget har en skattepolitik som lägger hela bördan på de små företagen. Där tar ni 6 miljarder kronor brutto i höjda arbetsgivaravgifter. De pengarna använder ni sedan till att ta bort förmögenhetsskatten - något som de flesta företagare redan i dag inte betalar - och pengarna används till att någon gång i framtiden göra en väldigt konstig selektiv skattesänkning för bara några få företag. Man betalar sina egna skattesänkningar med råge och gynnar de mest förmögna. Det är ingen bra företagarpolitik. Jag förstår att Företagarförbundet och Företagarna högljutt protesterar.

Herr talman! Det jag har varit ute och diskuterat - precis som några av er andra som varit uppe i debatten - med företagare har jag även diskuterat och debatterat några gånger med Gunvor Engström. Nu kan hon inte redogöra för sin ståndpunkt här. Jag hoppas att ni förstår att jag inte ljuger när jag tar mig friheten att beskriva att hon naturligtvis är kritisk till denna arbetsgivaravgiftshöjning - från hennes synpunkt - men att hennes totalbedömning av regeringens politik är positiv. Huvudpunkten är egentligen inte att gå in här och liksom referera hennes ståndpunkt, utan huvudpunkten är att det är skillnad mellan ett politiskt parti och en intresseorganisation. Det vet Thomas Östros. Han har själv varit statsråd. Vad Anders Borg här också hela tiden betonar är att man har att se till landets bästa, att man har att se till helheten. Tänk om alla politiska partier blev megafoner för olika särintressen! Från liberalt håll beskyller vi ofta Socialdemokraterna för att vara en megafon för Landsorganisationen. Det kan jag inte säga i dag därför att nu är du mera en megafon för Företagarförbundet. Jag tror varken på den ena eller den andra. Detta är en viktig principiell fråga. Inget parti ska degenerera till att vara en megafon för ett särintresse. Därför blir det i princip fel med den ständiga hänvisningen till att man har träffat olika företrädare för ett särintresse som ett bevis för att man har rätt om man är en politiker på riksnivå.

Herr talman! Jag tackar så mycket för inläggen från interpellanten och ledamöterna. Thomas Östros berättar ändå rätt utförligt om hur den socialdemokratiska logiken ser ut. Företagaren, den som vinner på förmögenhetsskatten, den som får sänkt jobbavdrag och den som är entreprenör därför att han vill bygga ett företag finns inte. Det räknar vi bort. Det tänker vi inte på. Man har ingen förmögenhet om man är företagare. Men många vill starta och driva företag just för att kunna bli rika i Sverige. Det tycker jag är rimligt. Det är bra om vi har flera rika människor i Sverige som tjänar pengar på att bygga företag. När vi får flera rika människor i Sverige är det också rimligt att de får vara med och bära en del av bördorna för de skattelättnader som vi nu gör. Vi kommer aldrig att presentera en politik som blir fördelningspolitiskt orimlig, utan det är klokt, vettigt och välbalanserat att när arvs- och gåvoskatten avskaffas göra en del på finansieringssidan inom ramen till exempel för en nedsättning av arbetsgivaravgiften - på samma sätt som det är rimligt när det gäller förmögenhetsskatten. Jag kan rekommendera lite samtal med LO-ekonomerna, inte minst med de tidigare LO-ekonomerna. Till exempel har P.-O. Edin i en expertgrupp föreslagit just denna avvägning - att ta bort nedsättningen därför att det är den sämsta av alla lättnader vi har för företagen när det gäller att skapa jobb, just därför att det är en kostnad på 1 ½ miljon för varje jobb som skapas och i stället rekommenderat att man tar bort förmögenhetsskatten. P.-O. Edin var övertygad om att för att få legitimitet för att avskaffa förmögenhetsskatten måste en del av bördorna för det bäras också inom företagarkollektivet. Jag kan också rekommendera Thomas Östros att ta kontakt med Dan Andersson. Kanske har han ett överexemplar av Tjänstebeskattningsutredningen. Där förklaras logiken. När man sänker arbetsgivaravgiften inom sektorer med god konkurrens och där människor kan ersätta tjänsterna med eget arbete - där har vi en stor svart sektor - får man en stigande konsumtion av de här tjänsterna och då får flera jobb därför att sysselsättningen ökar i stället för lönerna. Logiken i det är klockren. När det handlar om fördelningen, ansvaret för statsfinanserna och jobben är det här en rimlig avvägning.