Hemvärnets betydelse i det nya säkerhetsläget

Interpellationsdebatt 6 mars 2015

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 59 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Jan R Andersson har frågat mig hur jag ser på hemvärnets betydelse i ljuset av det förändrade säkerhetsläget och möjligheten att öka dess numerär och ge förbanden mer kvalificerade uppgifter och materiel.

Som interpellanten framhöll i sin fråga är hemvärnet en oerhört viktig resurs för det nationella försvaret och har en hög tillgänglighet vid kriser och incidenter. Det har vi sett bland annat i samband med branden i Västmanland och även i samband med andra händelser, bland annat en tågolycka i Borlänge en gång i tiden som orsakades av att man misslyckades med en transport på Borlänge bangård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsberedningen skrev i sin rapport från maj förra året att hemvärnet bör utvecklas för att kunna lösa mer kvalificerade uppgifter. Det är en väldigt viktig markering som gjordes och som jag är väl medveten om.

I arbetet med den nya försvarspolitiska inriktningspropositionen granskas dessa förslag och kommer att presenteras i ett senare skede. Därför är det svårt för mig att föregripa den processen i dag. Men självklart har jag möjlighet att kommentera de olika förslag som interpellanten ställer.

Inriktningspropositionen för försvaret är planerad att överlämnas till riksdagen längre fram under våren.


Anf. 60 Jan R Andersson (M)

Herr talman! Jag börjar med att tacka för svaret. Jag förstår i huvudsak försvarsministerns inställning. De facto pågår ju samtal, och förhandlingar i mer skarpa termer är väl också förestående. Detta får vi nog all anledning att följa på olika sätt.

Det som gör mig lite orolig och som är anledningen till att jag har ställt interpellationen är den dubbelhet som man kan uppfatta i frågan. Jag tror inte att det finns någon stor skillnad i sak mellan mig och försvarsministern när det gäller hemvärnets uppgifter, utrustning och materiel. Precis som försvarsministern citerade från Försvarsberedningen har man ju angett en ton som går ut på att man vill höja förmågan hos hemvärnet, eventuellt tillföra ny materiel, hitta nya uppgifter och till och med öka dess numerär. Man säger också att möjligheten att använda hemvärnet ska öka både i krig och i fred.

Även om det inte gäller den här församlingen tror jag kanske också att man för många behöver göra klart att det hemvärn som uppstod under andra världskriget som någon form av mindre miliser i dag är en helt annan organisation. De är professionellt tränade och har i princip samma eller bättre utbildning än många av de värnpliktiga som i dag ingår i vissa av våra förband. Hemvärnet har också en professionell förmåga att lösa mer komplicerade uppgifter än vad man kunde göra tidigare.

Hemvärnet har också för första gången på lång tid fått en egenproducerad utrustning, och man har i dag möjligheter att faktiskt samverka med andra typer av förband och kan agera i ett större sammanhang.

Mot den bakgrunden och med det nya, kompetenta hemvärn som vi har i dag, tillsammans med de skrivningar som finns i Försvarsberedningen där man är väldigt positiv till att både ge nya uppgifter och öka antalet hemvärnsmän, framför allt på Gotland, har överbefälhavaren ändå uttalat vid en träff med försvarsutskottet att han hellre skulle prioritera andra uppgifter. Den bottenplatta som både försvarsministern och överbefälhavaren har pratat om i alla fall under detta år måste komma först, menar han.

Då ställer man sig givetvis några frågor. Det första som jag skulle vilja säga är att man kan ju inte bara göra en sak åt gången i försvaret. Jag tror att man kan omorganisera och tillföra nya uppgifter och materiel till en hemvärnsorganisation samtidigt som man jobbar parallellt med den insatsorganisation som givetvis ska bemannas upp och klara sina uppgifter.

Det är det som reser frågan om olika röster från den ledande chefen inom myndigheten och den politiskt tillsatta ministern, som inte har samma bild. Därför måste jag ändå fråga försvarsministern om han delar den uppfattning som överbefälhavaren satt ljus på, nämligen att prioriteringen inte ska vara hemvärnet utan insatsorganisationen, och sedan, möjligtvis i mån av tid eller hur man nu kan uttrycka det, ska hemvärnet få del av de här resurserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med respekt för de samtal och förhandlingar som är på gång måste jag ändå ställa dessa frågor till försvarsministern.


Anf. 61 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Jag vill bara understryka att arbetet med inriktningspropositionen fortfarande pågår. Jan R Anderssons beskrivning av uppstarten av hemvärnet som någon sorts milisgrupp under andra världskriget stämmer. Det handlade mycket om att organisera det så att man inte skulle få en uppkomst av frivilligkårer utan ha det inom samhällets hägn och inom ett nationellt försvarstänkande.

Det är också riktigt att hemvärnsorganisationen har utvecklats till en hög grad av professionalism, att man har en bra utbildnings- och övningsverksamhet och att man är väl lämpad att genomföra en lång rad olika typer av uppgifter där man bistår samhället väldigt konkret på många sätt i samband med olika händelser. Jag kan konstatera att utöver de militära uppgifterna bidrog hemvärnet med ett stöd omfattande 99 000 timmar förra året till olika typer av samhälleliga insatser. Detta visar hemvärnets väsentliga roll.

Jag kan inte se att det handlar om antingen eller, utan det är handlar om både och när det gäller hemvärnet. Hemvärnet är en del av den samlade Försvarsmakten. Jag har inte heller uppfattat att ÖB tänker i termer av antingen eller, utan han omfattas också av ett både-och-tänkande. Sedan måste det vara tillåtet att ha olika typer av nyanser i det här sammanhanget under en beredningsprocess, men eftersom jag inte känner till hur era resonemang har gått i utskottet har jag ingen anledning att kommentera detta i någon djupare mening.

I Försvarsberedningens rapport har vi fört fram att man skulle kunna tänka sig en förstärkning av utrustningen när det gäller hemvärnet. Det har bland annat genomförts ett projektarbete med exempelvis granatkastare där man inom ramen för Dalabataljonen, som jag själv har besökt för att ta del av deras arbete, har haft en mycket intressant och utvecklande övningsverksamhet. Det tycker jag är ett oerhört lovvärt initiativ som vi bör stimulera inför framtiden.

Jag ska självklart inte föregå vad vi kommer fram till när det gäller inriktningspropositionen, men jag är ändå principiellt positiv till att utveckla hemvärnet i riktning mot en högre nivå av beväpning. Exakt hur det kommer att se ut får vi återkomma till.

I ett läge när omvärlden förändras och försvaret går ifrån ett mer internationellt inriktat försvar, som bygger på att vi ska kunna mobilisera styrkor till olika internationella operationer, mot att stärka den nationella dimensionen och ha den som den dominerande uppgiften är det klart att hemvärnet, som ändå är en del av det som vi kan kalla för territorialarmén, har en oerhört viktig roll. Då måste man också i sammanhanget se till hur man utrustar denna organisation, utvecklar den och, framför allt, hur man rekryterar till organisationen.


Anf. 62 Jan R Andersson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Med en utblick i omvärlden skulle man kanske kunna föreställa sig eventuella scenarier. Tittar vi exempelvis på den tysta invasionen av Krim ser vi att det inte var någon egentlig uppstart av reguljära militära förband. Jag tror att vi har ett sådant hot även i Sverige, och därför behöver vi skydd av installationer. Vi behöver ett snabbt insatt försvar för att skydda viktiga samhällsfunktioner, och det finns egentligen bara en organisation som är organiserad för att klara detta - hemvärnet.

Därför tror jag också, precis som sas i en tidigare debatt här, att vill vi ha satsningar i närtid så är hemvärnet den bästa organisationen att ge nya resurser till.

Det konstaterades också i går när försvarsutskottet utvärderade vad som hade skett i försvarspolitiken under senare år. Nulägesbilden är att kanske 80 procent av de reguljära arméförbanden är fullt ut bemannade och så vidare. Det konstaterades att en av pluspunkterna var hemvärnet, som hade klarat sin rekrytering och sin förbandsuppsättning till i princip 100 procent.

Detta tycker jag är viktigt att ha med sig när man för vidare samtal så att man, precis som försvarsministern sa, inte glömmer bort att de territoriella försvarsförbanden och skyddsförbanden i dag i huvudsak utgörs av hemvärnet, eftersom de reguljära förbanden inte finns på alla platser i landet.

Det är också viktigt att veta att hemvärnsförbanden har en kort inkallelsetid. I ett skarpt läge får vi räkna med en månad för att kalla in våra insatsförband medan hemvärnet ofta kan vara på plats inom timmar. Om vi ska se på något positivt under senare år i organisationen är det hemvärnet som främst bör lyftas fram.

Man bör vara tydlig med att det finns en viljeinriktning att tillföra ny materiel. Jag talade om granatkastare och robot 70, men jag tror även att man kan titta på andra saker. Det finns i olika scenarier behov av till exempel mer långräckviddigt pansarvärn. Det kan också finnas andra funktioner. Givetvis behöver detta anpassas till hur det ser ut i landet.

När vi tittar på olika scenarier som kan innehålla skymningslägen är det viktigt att vi ser att hemvärnet är den organisation som är utrustad och beredd att möta dem. Det är också viktigt att när vi säger att vi vill ha effekt i närtid att vi tittar på vilka militära organisationer som klarar av detta; det är hemvärnet.

Både ÖB och försvarsministern har tidigare i försvarsdiskussionen pratat mycket om en grundplatta. Jag tror att det behövs en tilläggsplatta så att vi kan se på hur hemvärnsförbanden kan organiseras så att de i närtid kan få större effekt operativt. Jag uppfattar ändå att försvarsministern i grunden står bakom diskussionen. Givetvis kommer det att föras ytterligare diskussioner, men jag hoppas att försvarsministern klarar av att övertyga överbefälhavaren om att hemvärnet är mycket pang för pengarna, det vill säga en kompetent organisation som behövs i Sverige.


Anf. 63 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det behövs nog både grundplattor och flera tilläggsplattor som innehåller olika dimensioner. Hemvärnet är en del i en bredare palett av åtgärder som måste vidtas.

Interpellanten och jag har tidigare nämnt granatkastare. En verksamhet har pågått en tid och har visat sig fungera bra. Det är en uppgift som har gjorts tydlig på ett kompetent sätt.

I olika sammanhang har också luftvärnsrobotsystem nämnts. Man måste ha respekt för att olika system kräver olika typer av kompetens. Det är ett avancerat vapensystem som kräver mycket resurser. För att systemet ska fungera krävs omfattande utbildning och träning, framför allt för skytten. Det kommer också att behövas någon form av sensorer för att säkert kunna ta ut och identifiera fientliga mål. Vi är alltså inne på rätt komplexa system som kräver mycket tid i form av övning och utbildning samt pengar.

Man ska ha klart för sig när man värderar och identifierar att något måste göras att det kan ligga en rätt avancerad ambitionshöjning bakom, och det kan få effekter på andra vapenslags möjligheter att fungera. Man måste alltid väga in den typen av helheter.

Utan att gå händelserna i förväg känner jag att granatkastarutvecklingen är fullt genomförbar. Det finns bevis för att den fungerar på ett bra sätt i praktiken.

Interpellanten har rätt i att i samband med invasionen av Krim har vi sett en modernisering av gamla strategier från den ryska sidan. De erfarenheterna visar hur det kan gå till i dag. Det handlar inte alltid om den typen av storskaliga krig som har funnits historiskt sett, utan här handlar det om att vara beredd på många olika scenarier.

Precis som vi har sagt tidigare är hemvärnet en stor del av arméstridskrafterna. Det är en viktig resurs för att övriga krigsförband ska kunna verka i ett väpnat angrepp. Det handlar bland annat om det som interpellanten pekar på, nämligen att kunna mobiliseras relativt snabbt i sammanhanget.

Vi har en rätt gemensam syn i frågan. Sedan kan nyanser i hastigheter och vad som ska göras exakt möjligen skilja sig åt. Men jag tror inte att det är fråga om några oerhörda åsiktsdifferenser.

ÖB har ett helhetsansvar för hela försvaret. I den organisation som han har yttersta ansvaret för ingår också hemvärnet, som jag tycker utvecklas i en positiv riktning.


Anf. 64 Jan R Andersson (M)

Herr talman! Vad försvarsministern har sagt har i huvudsak varit klargörande. Det hemvärn vi har i dag är bra mycket kompetentare än många värnpliktsförband som fanns tidigare i och med att det finns ett starkt engagemang, en stark försvarsvilja och att hemvärnet övar regelbundet. Därför behöver diskussionen tas vidare, och man behöver fundera i flera steg.

En reguljär armé har inte bara sina egna uppgifter att lösa. Det behövs många stödförband där hemvärnet är en del. Av olika utredningar har framgått att de svenska arméförbanden har problem med sin rörlighet, det vill säga att röra sig över stora ytor. Hemvärnet kan exempelvis bistå Vägverket i brobyggnationer och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man ska inte stanna vid tanken på granatkastare, robot 70 och annat, utan man måste titta brett på vad hemvärnet kan hjälpa till med och vad övriga frivilliga försvarsorganisationer kan hjälpa till med för att bistå hela Försvarsmakten. Det är först när alla kompetenser i förbanden kan nyttjas tillsammans som man får ut hela effekten av försvarets personal.

Det är viktigt att vi fortsätter att driva diskussionen och att det finns en dialog mellan hemvärnet, Försvarsmakten och de frivilliga försvarsorganisationerna. Det finns en stark försvarsvilja, och de känner inte alltid att de blir tagna på så stort allvar och att de kan hjälpa till i så stor utsträckning som de vill.

Jag hoppas att det kommer fram i de kommande förhandlingarna att hemvärnet ska få en ökad roll och förmåga att verka i framtiden.


Anf. 65 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! När det gäller värnpliktsförbandens kvalitet i förhållande till andra delar av Försvarsmakten ingår nu 7 500 värnpliktsutbildade i förbanden. Enligt de regelverk som gällde fram till jul har dessa inte kunnat övas. Regeringen har fattat ett beslut om att aktivera plikten för dessa grupper. Inom Försvarsmakten förbereds nu inkallelser till repetitionsövningar eller krigsförbandsövningar. Detta sker för att man ska kunna öva med fullständiga förband. Det var ett viktigt beslut.

För att upprätthålla kompetensen hos krigsplacerade värnpliktiga är övningsverksamheten oerhört viktig. Jag kan tänka mig situationer där den typen av övningar har deltagande av förband ur hemvärnet. Vi får väl se hur Försvarsmakten väljer att organisera detta.

Hemvärnet ska användas i brett perspektiv både som ett komplement till Försvarsmakten i olika uppgifter och civilt. Det är viktiga principer. Jag vill än en gång understryka att 99 000 timmar i stöd till samhället förra året vittnar om att organisationen är väl använd.

Hemvärnet har en folklig förankring och popularitet bland allmänheten i stort. Det är värdefullt. Många i hemvärnsförbanden har rekryterats ur den gamla värnpliktsorganisationen. De har oftast den bakgrunden.

Jag tror att vi alla är intresserade av och har ambitionen att utveckla hemvärnsverksamheten. Vi får återkomma i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2014/15:306 Hemvärnets betydelse i det nya säkerhetsläget

av Jan R Andersson (M)

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

 

Hemvärnet är en viktig resurs för det nationella försvaret när det gäller till exempel skydd av kritisk civil och militär infrastruktur och viktigare skyddsobjekt. Hemvärnsförbanden finns i hela landet och kan snabbt sättas in vid en eventuell kris eller incident.

I samband med det försämrade säkerhetsläge vi sett i Sveriges närområde den senaste tiden har Försvarsmakten varnat för ett ökat hot när det gäller påverkansoperationer, incidenter och konfrontationer. På grund av sin höga tillgänglighet är hemvärnsförbanden användbara för att möta sådana hot. Ett bra exempel är hemvärnets delaktighet i underrättelseoperationen vid den bekräftade ubåtskränkningen i Stockholms skärgård i oktober.

Försvarsberedningen, där försvarsminister Peter Hultqvist var ledamot, framhöll i sin försvarspolitiska rapport i maj 2014 att hemvärnets numerär bör öka och att hemvärnet även bör utvecklas för att lösa mer kvalificerade uppgifter. Beredningen pekade också på att hemvärnet för att lösa de mer kvalificerade uppgifterna ska kunna utrustas med till exempel granatkastare och burna luftvärnsrobotar.

 Min fråga till försvarsminister Peter Hultqvist är:

 

Hur ser försvarsministern på hemvärnets betydelse i ljuset av det förändrade säkerhetsläget och möjligheten att öka dess numerär och ge förbanden mer kvalificerade uppgifter och materiel?