Hemställan om undantag från biotopskydd i Kalmar län

Fru talman! Anders Åkesson har frågat mig när och på vilket sätt ministern och regeringen avser att tillmötesgå hemställan om undantag för odlingsrösen och grindöppningar från biotopskyddet i Kalmar län.

Länsstyrelsen i Kalmar län har inkommit med en hemställan med förslag till ändringar av det generella biotopskyddet i miljöbalken. Förslagen handlar om att ta bort skyddet för odlingsrösen och stengärdsgårdar. Eftersom ärendet fortfarande bereds i Regeringskansliet har jag inte möjlighet att gå in på vilka ställningstaganden som regeringen kommer att göra i sakfrågan.

Anders Åkesson tar även upp den uppkomna situationen i omvärlden och att krisen i Ukraina riskerar att påverka den globala livsmedelsförsörjningen vad gäller spannmål som skäl att ändra biotopskyddet och därmed öka förutsättningarna för att säkerställa den nationella spannmålsproduktionen.

Jag delar Anders Åkessons oro över situationen i Ukraina och de konsekvenser den får för livsmedelsförsörjningen. Regeringen föreslår nu därför ett krispaket på drygt 2 miljarder kronor till lantbruket och ett stöd på 40 miljoner kronor till yrkesfisket. Paketet bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Centerpartiet. Med dessa förslag och de åtgärder som tidigare har aviserats har regeringen nu presenterat åtgärder för sammanlagt cirka 3,1 miljarder för att stötta det svenska lantbruket och yrkesfisket i denna svåra situation.

Biotopskyddet syftar till att bevara värdefulla natur- och kulturmiljöer. Odlingsrösen och stengärdsgårdar i jordbruksmark utgör biotoper som skyddas genom det generella biotopskyddet. Båda är viktiga som livsmiljöer för många arter som är knutna till odlingslandskapet och utgör ofta kulturhistoriska spår från tidigare jordbruksverksamhet. Genom att skydda sådana naturmiljöer förbättras förutsättningarna för att långsiktigt bevara den biologiska mångfalden. Skyddet bidrar också till att Sverige uppfyller FN:s konvention om biologisk mångfald och de nationella miljökvalitetsmål som riksdagen har antagit.

Regeringen anser att biotopskyddet är väsentligt för att bevara viktiga inslag av små biotoper i ett odlingslandskap som i allt större utsträckning blir mindre variationsrikt och där arter riskerar att försvinna. Av den nationella rödlistan från 2020 framgår att drygt 50 procent av alla rödlistade arter är knutna till odlingslandskapet.

Med den regeländring som trädde i kraft hösten 2014 kan åtgärder som underlättar för jordbruksverksamhet utgöra särskilt skäl för dispens. Naturvårdsverkets analys visar också att under perioden 2013-2017 ökade antalet beviljade dispenser där jordbruksverksamhet angivits som skäl. I Kalmar län fattades under perioden 2014-2021 beslut i 166 dispensärenden, varav 10 procent avslogs. Mer konkret betyder detta att av 77 kilometer stengärdsgårdar för vilka dispensansökan inkommit beviljades dispens för 44 kilometer.

Från och med 2023 får EU en ny gemensam jordbrukspolitik. Vissa villkor i EU-förordningen rör skydd av landskapselement i odlingslandskapet, som till exempel stenmurar. Regeringen konstaterar att just det allmänna biotopskyddet utgör en viktig komponent för att Sverige på ett enkelt och rationellt sätt ska möta kraven på skydd av landskapselement. Enligt EU:s strategi för biologisk mångfald till 2030 ska minst 10 procent av jordbruksarealen innehålla landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald.

Jag kan försäkra Anders Åkesson att Regeringskansliet arbetar med den hemställan som Länsstyrelsen i Kalmar län har överlämnat. Regeringskansliet har dessutom en kontinuerlig dialog med länsstyrelsen i ärendet.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Strandhäll! Kalmar län är ett av landets viktigaste områden för livsmedelsproduktion. Samtidigt är det ett landskap eller egentligen två landskap, Öland och Småland, med delar som är utomordentligt småbrutna - ett mosaiklandskap. Det är stenbundet med en utomordentligt rik förekomst av biotoper. Detta är väldigt positivt; där delar jag statsrådets syn.

Samtidigt omöjliggör strukturen ibland ett rationellt brukande av den viktiga åkermarken. Det uppstår ett motsatsförhållande mellan att bruka och bevara, i all synnerhet som de skyddsvärda biotoperna historiskt har uppstått och i dag uppstår därför att man brukar landskapet för livsmedelsproduktion.

Det finns i delar av länet ett mycket stort behov av att rationalisera driften för att den ska kunna utvecklas och bidra till de mål vi har satt upp i både nationell och regional livsmedelsstrategi. Biotopskyddet i sin nuvarande omfattning riskerar då att bli kontraproduktivt.

Detta har förstärkts med anledning av den globala kris vi befinner oss i sedan början av detta år då Ryssland invaderade sitt grannland Ukraina, med de globala störningar av matproduktion, matförsörjning och handel och den dramatiska kostnadsutveckling detta innebar, inte enbart för livsmedelsproduktion utan för alla former av verksamhet i vårt land och resten av världen.

Länsstyrelsen i Kalmar län, regeringens förlängda arm i länet, har noterat och försökt kvantifiera konsekvenserna av den just nu pågående krisen i världen och slå fast vad den innebär i Kalmar läns fall när det gäller att kunna bidra till nationell försörjning.

Man bedömer att konsekvenserna på kort sikt är mindre skördar, en ökad areal som sätts i träda och sämre underhåll av svårbrukade arealer. Mindre och svårbrukade arealer lämnas obrukade. Det blir nedlagda jordbruksföretag med färre aktiva jordbruksföretagare. Generationsskiften blir svårare. Man sammanfattar behoven som ett ökat behov av rationalisering, vilket i Kalmar läns fall ofta innebär dispens från biotopskyddet.

På lite längre sikt ser man en minskad livsmedelsproduktion i länet. Detta går stick i stäv med uppsatta mål. Därtill kommer kontraproduktiviteten: Upphör man med driften och livsmedelsproduktionen försämras också förutsättningarna för de biotoper i jordbrukslandskapet vi vill skydda.

Det är mot bakgrund av detta som Länsstyrelsen i Kalmar län har gjort en hemställan till regeringen, Miljödepartementet, om att få tillämpa nuvarande biotopskydd på ett annorlunda och mjukare sätt - det handlar alltså inte om någon lagändring - för att möjliggöra fortsatt produktion av livsmedel i Kalmar län, i Småland och på Öland, och därmed kunna vidmakthålla biotopskyddet.

Fru talman! Tack, Anders Åkesson, för en väldigt viktig interpellation! Jag delar fullständigt ingången.

Du beskrev det som att det finns ett motsatsförhållande mellan brukandet och bevarandet. Jag håller helt med om att vi måste hitta en balans mellan jordbrukets livsmedelsproduktion och det skydd av den biologiska mångfalden som krävs, för att både målen i vår livsmedelsstrategi och våra miljömål ska kunna nås. Men det är också därför som biotopskyddet fortsatt är viktigt. Det är utformat på ett sätt som skapar möjligheter för den enskilde lantbrukaren att få undantag om skälen bedöms vara berättigade.

Som jag nämnde i mitt interpellationssvar har vi en löpande dialog med Länsstyrelsen i Kalmar län med anledning av denna hemställan, via både e-post och telefonsamtal. Faktum är att det kom in kompletterande underlag från länsstyrelsen, bland annat när det gäller statistik över ärendehantering, så sent som i mars 2022. Vi arbetar på med den här frågan.

Samtidigt är utvecklingen för den biologiska mångfalden och viktiga ekosystem både nationellt och globalt minst sagt oroande, vilket också framkommer med all tydlighet av vetenskaplig rapportering. Jag nämnde i mitt svar bland annat den nationella rödlistan, men jag måste också få referera till den senaste rapporteringen från Ipbes, som år 2019 presenterade en rapport om tillståndet för världens biologiska mångfald och ekosystem. Där konstaterade man att antalet arter som riskerar att utrotas aldrig under människans historia har varit så stort som i dag. Flera av dessa utgör också en viktig del av viktiga ekosystemtjänster, till exempel pollinering av jordbruksgrödor.

I rapporten pekar man också ut fem stora drivkrafter bakom den förlust av biologisk mångfald som vi ser, nämligen förstörda livsmiljöer, att man exploaterar arter genom fiske och jord- och skogsbruk, klimatförändringar, invasiva arter och också föroreningar. Biotopskyddet är ett otroligt viktigt verktyg för att just variationen av livsmiljöer i bland annat odlingslandskapet ska kunna bevaras.

Vi ser att hotet mot den biologiska mångfalden i odlingslandskapet inte minskar, trots att vi har gjort en rad insatser. De svenska miljömålen nås inte, och för odlingslandskapet är kanske den största utmaningen just den negativa utvecklingstrenden när det gäller den biologiska mångfalden.

I grund och botten delar jag naturligtvis uppfattningen att den svenska livsmedelsproduktionen är otroligt viktig och att jordbruket har en grundläggande betydelse för vår långsiktiga tillgång på bra och säkra livsmedel. Men det är också därför vi tillsammans med Centerpartiet under det här året gör stora satsningar för att stötta det svenska jordbruket.

Fru talman! Tack, statsrådet, för den fortsatta goda dialogen! Jag börjar där statsrådet slutade: Ja, det var en oerhört viktig signal med drygt 3 miljarder till svensk matproduktion. Min bedömning, fru talman, är att utan den signalen hade väldigt många lantbruks- och livsmedelsföretag redan nu avstått.

Detta är ju en biologisk produktion. Den sker inte med klipp från vecka till vecka eller dag till dag, utan det handlar om veckor, månader och år av planering och förmåga att förbereda. Därför var de 3,1 miljarder som Centerpartiet tillsammans med regeringen och resten av riksdagen kom överens om en utomordentligt viktig signal. Tack för det!

Nu går vi tillbaka till det som är frågan i min interpellation. Givetvis är den akuta krisen i världen en krydda på detta. Det gjordes en lagändring 2014 kopplat till biotopskyddet. Syftet med den lagändringen var just att skydda biotoperna, vidmakthålla ett landskap som var innehållsmässigt rikt, skydda det som är rödlistat men samtidigt medge en fortsatt livsmedelsproduktion.

Vari består då det kontraproduktiva? Jo, i takt med ökade rationaliseringskrav, som följer av att vi vill ha goda och sunda livsmedel till ett rimligt pris när vi handlar på Coop och Ica, ställs i hela livsmedelsproduktionskedjan ett krav på att produktionen ska ske på ett rationellt vis. Det enskilda lantbruks- eller livsmedelsföretaget ställs inför ett dilemma när en arrondering, en stenmur eller ett odlingsröse utgör ett hinder för en rationalisering. Följden blir att man avstår från att bruka arealen, åkern eller ängen, eller från att beta den. Då växer den igen, och det går fruktansvärt snabbt. Därmed försvinner också förutsättningarna för det vi ville skydda i stenmuren, åkerholmen eller var det nu var, och därmed ökar också antalet rödlistade arter som vi måste värna om. Det är däri kontraproduktiviteten består.

Just mot bakgrund av detta och mot bakgrund av att Kalmar län, med två landskap, Småland och Öland, utgör en särdeles vacker men lite knepig bit Sverige i sin småskurenhet, stenbundenhet och rätt svåra arrondering, har länsstyrelsen gjort denna hemställan. Möjligen har statsrådet missförstått hemställan. Den handlar inte om att ändra lagstiftningen utan om att se över tillämpningen och att låta Länsstyrelsen i Kalmar län, som är statens och regeringens förlängda arm i den regionen tillämpa lagstiftningen på ett sätt som är i enlighet med vad syftet var när lagändringen gjordes 2014. Därmed skulle man ge både länsstyrelse och livsmedelsföretag en något större frihetsgrad, där syftet är att vidmakthålla både livsmedelsproduktion och mångfalden i biotoperna.

Detta är bakgrunden till min fråga: När och på vilket sätt avser regeringen att tillmötesgå hemställan från länsstyrelsen angående undantag för odlingsrösen och grindöppningar? Jag har förståelse för att beredning pågår och att jag då inte kan få svar. Men jag vill ändå understryka vikten av att det går fort, för timglaset rinner ut snabbt nu.

Fru talman! Tack, Anders Åkesson, också för tydligheten i det senaste inlägget!

Precis som du säger trädde den här lagändringen i kraft 2014. Den hade som syfte att underlätta för jordbruket. Vi har ganska noggrant följt upp hur utvecklingen har sett ut och vilken effekt lagändringen har fått, alltså om den har uppfyllt det gemensamma syfte som ledamoten så förtjänstfullt redogjorde för.

Jag tror att jag nämnde en siffra i mitt interpellationssvar, nämligen den som handlade om Naturvårdsverkets analys av utvecklingen av antalet dispenser från det generella biotopskyddet för perioden 2013-2017, som presenterades 2018.

Det är då en analys som omfattat alla biotoper som skyddas genom det generella biotopskyddet. Då kan vi se att antalet beviljade eller delvis beviljade dispenser med jordbruk som särskilt skäl kraftigt ökade i och med lagändringen för att sedan avta något över tid. Men trots nedgången ligger fortfarande antalet dispenser med jordbruk som särskilt skäl på en betydligt högre nivå efter lagändringen än innan. Därför kan man ändå se att detta har uppfyllt sitt syfte.

Jag nämnde också i mitt förra inlägg att vi fick in en komplettering från Länsstyrelsen i Kalmar län så sent som i mars med deras egen statistik för just perioden 2014-2021 - detta för att kunna följa upp det här. Av det underlaget framgår att drygt 60 procent av dem som sökt dispens just för odlingsrösen har beviljats dispens. Motsvarande andel för stengärdsgårdar var 65. Det är en bra bild att ha med sig. Detta är en lagändring som verkligen har haft en effekt.

Sedan hör jag på ledamotens kunskapsnivå i dessa frågor att jag inte på något sätt behöver redogöra för betydelsen av odlingsrösen vare sig ur ett biotopperspektiv eller ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Jag hör att den insikten finns.

Sist i detta inlägg ska jag säga: Under 2021 har Naturvårdsverket i dialog med just länsstyrelserna justerat vägledningen för hur biotopskyddet ska tillämpas. Tidsfristen för den lantbrukare som lägger upp nya stenhögar i samband med att en åker jordbearbetas har också förlängts. Nu omfattas en stenhög av biotopskyddet efter tre år.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga: Tack för svaret! Tack för en konstruktiv dialog, som jag tror är utvecklande för frågan! Den är seg. Den tar tid. Detta var en av de första grejer som jag satte tänderna i 2006, när jag var ny i riksdagen. Det var det som ledde fram till en lagändring 2014. Tålamod är en bra egenskap när man jobbar med sådant här. Men nu kan man säga att omvärlden försätter oss i en situation där det är nödvändigt med brådska - inget slarv men brådska. Det tycker jag också att vi har fått fram i denna dialog.

Fru talman! Det har under mycket lång tid, under ledning av Länsstyrelsen i Kalmar län, pågått ett konstruktivt samarbete mellan näringarna, länsstyrelsen och Naturvårdsverket i syfte att tolka lagstiftningen och de rekommendationer som Naturvårdsverket har gett. Den dialogen pågår. Men signalen, fru talman och statsrådet, från Naturvårdsverket har varit: För att vi ska kunna gå vidare behöver vi en politisk styrning. Vi håller oss inom den styrning och den tolkning vi har nu.

Därför är svaret på hemställan extremt viktigt - och i någon mån kanske också den här diskussionen.

Bara för att undanröja eventuella missförstånd hos dem som lyssnar på denna diskussion ska jag säga att det inte handlar om att ta bort alla stenmurar eller alla dungar.

Det finns ett aktuellt fall som belyser vad detta handlar om. Statsrådets kollega, landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg, var på Öland så sent som för en vecka sedan. Hon träffade där ett livsmedelsföretag, jordbruksföretag, som på sina marker hade 66 kilometer stengärdsgårdar. Det gäller alltså ett enda företag. Det är nästan lika mycket som den totala ansökan för länet handlade om. De skulle behöva göra öppningar i 1,7 av dessa.

Tack så mycket för en förstående dialog!

Fru talman! Det var inte minst väldigt intressant, Anders Åkesson, att få höra om det långvariga engagemanget och vad det uppenbart har lett fram till och att vi kan följa upp det på detta sätt.

Jag delar Anders Åkessons förtydligande. Nej, det är ingen som tror att vi ska ta bort alla stenrösen eller stengärdsgårdar. Vi ska snarare hitta den viktiga balansen för en livsmedelsproduktion som nu också blir alltmer ansträngd på grund av situationen i vår omvärld. Det har jag full förståelse för.

Jag vill avslutningsvis under just denna interpellationsdebatt - jag är säker på att vi kommer att debattera detta också framöver - understryka att jag naturligtvis kommer att följa upp den fortsatta hanteringen av hemställan, och jag är tillförsäkrad av mina medarbetare på Miljödepartementet att man arbetar väldigt aktivt med frågan och har löpande dialog med Länsstyrelsen i Kalmar län och att man räknar med att kunna återkomma med ett besked.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.