handikappfordon, funktionshindrade och trängselskatter

Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat socialminister Lars Engqvist vilka åtgärder han avser att vidta för att säkerställa att tillstånden för rörelsehindrade inte missbrukas vid ett eventuellt införande av trängselskatter och för att rörelsehindrade som använder mer än en bil inte tvingas betala trängselskatt. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på den interpellationen. Vidare har Ewa Björling, Björn Hamilton, Nils Oskar Nilsson, Henrik S Järrel, Marietta de Pourbaix-Lundin, Henrik Westman och Hillevi Engström ställt ett stort antal frågor om trängselskatten. Den 1 april 2004 beslutade regeringen om en remiss till Lagrådet om en lag om trängselskatt. Lagen ska gälla generellt i landet, men kommer nu endast att tillämpas vid passage av vissa angivna betalstationer i Stockholms innerstad. I Stockholmstrafiken finns i dag betydande köproblem. Bristen på framkomlighet innebär ineffektivitet och stora kostnader för såväl enskilda personer som för näringslivet och för samhället i stort. Till det ska läggas de stora kostnader både i pengar och ohälsa som trafikens miljöpåverkan innebär. Förseningar som orsakas av bilköerna i Stockholmsregionen kostar samhället mellan 3 och 8 miljarder kronor varje år enligt Stockholms Handelskammare. En ineffektiv och kraftigt miljöstörande trafiksituation är ohållbar på längre sikt och ger sämre förutsättningar för en dynamisk ekonomisk utveckling i hela regionen. Stockholm växer, och vi är många som vill att vår huvudstad ska kunna fortsätta att växa - inte minst ekonomiskt. Men det får inte ske till priset av en sämre miljö eller stora trafikproblem. Ska staden kunna växa och utvecklas till en modernare och renare storstad måste vi förhindra en trafiksituation som minskar effektiviteten, hämmar näringslivet eller ger allvarliga miljöproblem. Som en del i en trovärdig tillväxtpolitik krävs därför en långsiktig, prövande och prestigelös hållning i trafik- och miljöfrågorna. Det förutsätter samarbete mellan staden, regionen och staten. De allra flesta som i dag är engagerade i att skapa en långsiktigt hållbar trafik- och miljöutveckling är överens om att det krävs ett batteri av åtgärder för att hantera dagens och framtidens utmaningar. Det handlar inte om ett val mellan vägar och kollektivtrafik. Det handlar om både-och. En sammanhållen och ansvarsfull politik måste innehålla satsningar över hela linjen, från investeringar i ett väl utbyggt vägnät till modern och konkurrenskraftig kollektivtrafik, och den kan även innehålla avgiftssystem som styr trafiken för ökad framkomlighet och mindre miljöpåverkan. Det är bakgrunden till att Stockholms stad kommer att genomföra ett försök med ett miljö- och framkomlighetsfrämjande betalsystem. Regeringens avsikt är att överlämna en proposition om trängselskatt till riksdagen under våren.

Herr talman! Det som sker här i dag är unikt. Det unika är inte att sju moderater har lagt fram nio interpellationer med 23 konkreta frågor om trängselskatten till finansministern. Det unika är att finansministern, herr talman, inte har svarat på en enda av våra frågor. Inte en enda fråga har fått ett svar i det vi nu har hört. Dessutom har finansministern valt att slå ihop alla interpellationsdebatterna, vilket gör det fysiskt omöjligt för honom framöver - om han väljer att ta debatten - att svara på en enda av våra konkreta frågor. Herr talman! Bosse Ringholm, finansminister i Sverige, visar ett totalt förakt för oss som riksdagsledamöter, ett totalt förakt för riksdagen, ett totalt förakt för riksdagens kontrollmakt som består i att man kan ställa frågor till statsråd. Bosse Ringholm visar ett totalt förakt för demokratin och för alla dem som bor i Stockholmsområdet. Svek och förakt har i och för sig kantat frågan om trängselskatt. Annika Billström, borgarråd i Stockholm, sade före valet 2002: Vi kommer inte att införa trängselavgifter i Stockholm under mandatperioden. Det är ett vallöfte. Valresultatet hann knappt bli klart förrän vi fick veta att det skulle införas en trängselskatt i Stockholm, en extra skatt, en extra pålaga på dem som bor i Stockholm. Det är en extra skatt som kan uppgå till över 2 000 kr i månaden för en familj - ja, kanske mer om båda använder bilen. I höstas ordnades en folkomröstning i tolv moderatstyrda kommuner. Valresultatet var entydigt: 81,4 % sade nej till trängselskatter. Herr talman! Jag kunde ha kallat finansministerns svar en dåres försvarstal! Jag vet inte vem som hade blivit mest förolämpad; August Strindberg eller finansministern. Därför väljer jag att inte kalla det här svaret för en dåres försvarstal. Men jag har förstått att finansministern har börjat inse att trängselskatt inte är någon vinnarfråga, speciellt inte om man är arbetarkommunens ordförande i Stockholm, som Bosse Ringholm är. Jag vädjar till talmannen att han ska se till att vi under den fortsatta debatten faktiskt får svar på de 23 konkreta frågor vi har ställt om trängselskatter. Det vi hittills har fått höra har inte innehållit ett enda svar. Vi har inte frågat efter det finansministern har sagt. Herr talman! Om nu finansministern har valt att inte svara på våra frågor, tycker jag att han åtminstone kunde vara sanningsenlig i sitt svar. Han kunde sanningsenligt svara varför trängselavgifter, trängselskatter, biltullar - kalla det vad du vill - ska införas. Det handlar om makten. Det handlar om att Socialdemokraterna vill behålla regeringsmakten. Det är därför trängselskatten ska införas. Det finns inget annat skäl. Det hade varit klädsamt om det hade stått i svaret. Det är bara att konstatera att bilisterna i Stockholm än en gång har offrats på maktens altare.

Herr talman! Finansministern har inte heller svarat på mina frågor. Jag ska därför upprepa dem. Min interpellation går ut på trängselskatternas konsekvenser för kranskommunerna. Då har jag frågat: Har statsrådet gjort den bedömningen att det är rimligt att boende på Essingeöarna tvingas att betala trängselskatt för att ta sig ut på det allmänna vägnätet? Har statsrådet gjort den bedömningen att det system som föreslås ger angränsande kommuner en rimlig möjlighet att påverka beslutet om införande av trängselskatter? Har statsrådet gjort den bedömningen att trängselskatter bör införas i en kommun om angränsande kommuner uttryckligen motsätter sig detta? Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att säkerställa att arbets- och bostadsmarknaden i Stockholmsregionen inte påverkas negativt av den lagstiftning som riksdagen förväntas anta? Herr talman! Då vill jag säga följande. Varför ska vi som bor i Stockholmsområdet hela tiden belastas med nya skatter och avgifter? Vi har redan Sveriges högsta boendekostnader på grund av förmögenhets- och fastighetsskatterna. Vi betalar Robin Hood-skatt eller utjämningsavgifter till stora delar av övriga Sverige både på landstingsskatten och på kommunalskatten. Och nu vill regeringen införa en speciell skatt för Stockholmsbilisterna. Herr talman! Tar det aldrig slut? Finansministern har i sitt svar inte tagit upp mina frågor. Stockholm består av 26 olika kommuner med en gemensam arbetsmarknad. Många i kranskommunerna måste antingen passera igenom eller ha Stockholms stad som målpunkt för sina arbetsresor. När man ska handla, hämta eller lämna barn kommer man att vara tvungen att passera framtida tullgränser. Antingen betalar man eller också gör man stora omvägar. Hur påverkar detta vår miljö? Tullgränserna kan bli en ny Stockholmsmur runt vår huvudstad. Detta underlättar säkert inte den rörliga arbets- och bostadsmarknaden inom Stockholmsområdet samtidigt som det hämmar den tillväxt som både Stockholm och landet behöver. I de lokala folkomröstningar som genomfördes i september 2003 sade ca 80 % av de röstberättigade i tolv kranskommuner nej till nya avgifter i trafiken. Annars brukar regeringen hävda att det är viktigt att följa folkomröstningsresultat, men det struntar man i här. Folket tyckte inte som regeringen. Annika Billström, finansborgarråd i Stockholm, ansåg att folkomröstningen var ett jippo, trots att hon ett år tidigare vid flera tillfällen lovat att inte införa biltullar. De som nu beslutar om biltullar har över huvud taget inte tillfrågat dem som berörs. En mycket stor andel av väljarna i såväl Stockholms stad som Stockholms län röstade på partier som lovade att inte införa biltullar - däribland även socialdemokrater. Som bekant sveks detta löfte omedelbart efter valet. För att få regeringsmakten körde man över stockholmarna. Hur kan man så kategoriskt nonchalera en folkvilja? Betyder vi i huvudstaden och dess kranskommuner inget för regeringen? Herr talman! Sedan går jag över till min andra interpellation. Den handlar om avdragsrätten för trängselskatter. Den nya trängselskatten är en särskild skatt, till skillnad från allmänna skatter, och kan därför enligt inkomstskattelagen dras av som kostnad eftersom det är en utgift för att förvärva och bibehålla inkomsten. Ändå föreslår regeringen att trängselskatten ej ska få dras av, vare sig i näringsverksamhet eller från inkomst av tjänst. Man vill göra ett tillägg till inkomstskattelagen, och detta innebär att en helt ny princip introduceras i svensk skattelagstiftning. Min fråga gäller: Hur motiverar finansministern detta? Flera av remissorganen har varit kritiska till förslaget, och jag skulle gärna vilja höra vad finansministern har för motiv till att införa denna nya regel i skattelagstiftningen.

Herr talman! Jag har ägnat min interpellation åt en fråga som gäller trängselskatter på Essingeleden. Essingeleden är en statlig väg som utgör huvudförbindelse mellan länets norra och södra delar. Att införa trängselskatter på leden innebär att man monterar upp barriärer och klyver regioner på mitten. Jag har frågat finansministern konkret: Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att säkerställa att Stockholms kommunfullmäktiges beslut om att inte införa tullar på Essingeleden efterlevs? Min andra fråga är: Har statsrådet gjort den bedömningen att trängselskatter på Essingeleden skulle utgöra ett problem för länets arbetsmarknad? Jag kan konstatera att finansministern i sitt skrivna svar inte heller har besvarat mina konkreta frågor. Så jag nöjer mig med att fråga finansministern om jag kommer att få ett svar här i dag. I så fall ser jag fram emot det.

Herr talman! Jag tackar inte för svaret eftersom jag inte har fått något svar. Man kan diskutera meningsfullheten med att ha sådan här verksamhet i kammaren över huvud taget. Om det inte går att föra en debatt och om man inte ens bryr sig om att försöka att svara på de frågor som ställs blir det rätt meningslöst för oss att framställa interpellationer eller att komma hit. Jag ska därför fatta mig ganska kort. Trängselavgiften införs trots vallöfte. Man bryr sig tydligen inte om oppositionens frågor. Observera att jag inte har frågat varför man ska införa trängselavgifter, utan jag har ställt särskilda, konkreta frågor som rör svårigheter som vi är bekymrade över och som vi antar att regeringen har svar på. Det är det som vi har ställt frågor om. Vi behöver inte få reda på att man vill införa trängselavgifter, det vet vi om och vi har olika uppfattningar. Som sagt, i finansministerns så kallade svar upprepas anledningen till att man vill införa trängselavgifter. Men finansministern tar inte upp den fråga som jag har ställt. Det framgår av lagförslaget att bilägare som inte betalar trängselskatten ska betala 500 kr i tilläggsavgift. Formellt ska då tilläggsavgiften fungera som ett skattetillägg där man förväntas att betala inom fem dagar. Ett skattetillägg innebär dessvärre att man förväntas att betala utan uppmaning och att inga inbetalningskort skickas ut till den skattskyldige. Genom att man använder konstruktionen skattetillägg vid utebliven biltullsbetalning kan det komma att stå i strid med både allmän rättstrygghet och bokföringslagen. Att skattetillägget ska vara betalt inom fem dagar innebär också en mycket kort tidsfrist. Det är därför som jag har ställt frågan: Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att tillse att allmän rättstrygghet bibehålls, om skattetillägg införs som bötesmetod vid utebliven biltullsbetalning?

Herr talman! Jag skulle vilja ha ett besked från finansministern om att detta bara är ett dåligt aprilskämt. Lagrådsremissen lämnades ju in den 1 april, så den kanske helt enkelt är ett dåligt sätt att skämta med oss stockholmare, något som vi inte uppskattar särskilt mycket kan jag informera om. Denna lagrådsremiss består av ca 140 sidor, och den är väldigt omfattande och invecklad. Ett 40-tal remissinstanser har lämnat yttranden. Biltullar, trängselskatter, trängselavgifter eller vad man nu vill kalla det är en mycket het politisk fråga och en fråga som berör allmänheten på många sätt. Som mina meddebattörer har sagt är det många som känner sig besvikna över och svikna av de löften som Socialdemokraterna gav före valet. Annika Billström lovade och försäkrade att det inte skulle bli några biltullar. Men det löftet visade sig förstås inte vara sant. Annika Billström har även sagt att de pengar som kommer in ska komma stockholmarna till godo fullt ut. Men det står skrivet i stjärnorna om det blir så. Det finns en mängd frågetecken och oklarheter kring dessa förslag. Förhoppningsvis kommer detta - som jag tycker - ganska illa underbyggda och dåliga förslag inte att bli verklighet. Det som upprör folk mest är att det innebär en ytterligare pålaga som drabbar de allra sämst ställda allra mest. De som har gott om pengar berörs inte särskilt mycket. De har ju råd att betala. Det är som brukligt, att de som verkligen behöver använda sin bil för att komma till sitt arbete, för att hämta barn på dagis eller för att skjutsa till fotbollsträningar kommer att drabbas värst. När man läser förslaget förvånas man över att regeringen vill undanta de utlandsregistrerade fordonen, både bilar och lastbilar. De ska inte behöva omfattas av någon biltullsavgift eller bilskatt alls. Orsaken till det är bland annat, om jag förstår det rätt, att det är svårt att kontrollera om de ska betala in skatt och hur man ska göra med avgifterna, sanktionsbeloppen, i efterhand. Jag tycker att det är ett orimligt förslag också i den delen, för konsekvensen kommer att bli att vi kommer att se fler utlandsregistrerade bilar i Stockholms kommun, i Stockholms län och i Sverige. Jag tänker också på dem som kör i yrkesmässig trafik. Det här förslaget innebär en ytterligare konkurrensnackdel för de svenska åkerierna. Redan i dag är konkurrensen i åkerinäringen väldigt snedvriden och orättvis. Det finns en beräkning som visar att svenska åkerier har 20 % högre kostnadsläge än konkurrenterna i omvärlden. Det är nämligen så att utlandsregistrerade bilar, lastbilar och långtradare, inte behöver hålla de vilo- och körtider som gäller för svenska chaufförer i Sverige under förutsättning att resan påbörjas eller avslutas utanför Sverige. Utöver dessa orättvisor är det märkligt att regeringen inte tar hänsyn till att svenska åkare är världsledande när det gäller säkerhet och miljötänkande. Svenska åkare kör på den renaste dieselolja som finns, och många väljer att miljösäkra sin verksamhet enligt särskild ISO-standard. Min fråga till Bosse Ringholm, som jag hoppas att jag får svar på, är helt enkelt: Varför ska den svenska åkerinäringen diskrimineras och påföras ytterligare pålagor i form av biltullsavgifter och trängselskatter när konkurrenterna från andra länder befrias? Min följdfråga är: Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att lagen om trängselskatter inte ska strida mot EU:s konkurrensregler?

Herr talman! Finansministern skriver i sitt interpellationssvar, och nu läser jag innantill: "Som en del i en trovärdig tillväxtpolitik krävs därför en långsiktig, prövande och prestigelös hållning i trafik- och miljöfrågorna. Det förutsätter samarbete mellan staden, regionen och staten." För alla som har följt Bosse Ringholms och den socialdemokratiska regeringens hantering av frågan om biltullar eller trängselskatter eller vad man väljer att kalla det måste detta framstå som en ren provokation, inte mot oss här i riksdagen i första hand. Vi är vana vid Bosse Ringholms provokationer. Men det är en provokation mot väljarna i Stockholm som gick till val efter ett vallöfte från Annika Billström, gruppledare för den arbetarekommun där Bosse Ringholm är ordförande, om att biltullar inte skulle införas. Det är en provokation mot väljarna i de tolv kommuner i Stockholms län som i folkomröstningar har sagt ett rungande nej till att trängselavgifter ska införas i Stockholmstrafiken. Och det är en provokation mot Bosse Ringholms partikamrater runtom i Stockholmsregionen, inte minst de partikamrater som i olika sammanhang under de senaste åren tillsammans med sina kolleger på den borgerliga sidan har bidragit till att börja ett långsiktigt samarbete för att lösa upp de trafikpolitiska knutarna i Stockholmsregionen. Allt det samarbete som har varit på väg, all den långsiktighet, det prövande och den prestigelöshet som har funnits i planeringen och diskussionerna kring de utmaningar som Stockholmsregionen står inför har regeringen sopat åt sidan genom att köra över Stockholmsregionens invånare och införa biltullar mot stockholmarnas vilja. Interpellanterna säger att finansministern inte svarar på någon av deras frågor, och det är visserligen sant. Det har ställts ett antal frågor om trängselskatter eller biltullar under den här mandatperioden. Jag har själv ställt ett antal den senaste tiden som inte heller har fått något svar. Och det kunde man väl leva med om man inte såg så tydligt vilken förvirrad hantering hela den här frågan har blivit utsatt för. Det här är ingen normal hantering av en viktig trafikpolitisk fråga. Det här är ett maktspel. Det här är någonting som regeringen levererar, som regeringen stressar fram för att tillmötesgå en av sina koalitionspartner som kräver det som betalning för att hålla kvar Göran Persson vid makten, för det här handlar om makt. Det handlar om ett lagförslag som jag egentligen inte tror att regeringen tror på, och tror man på det är det desto värre. Men det här är ett lagförslag som man kommer att driva igenom och genomföra på ett illa planerat sätt. Det skapar oklarhet och oreda i Stockholmsregionens trafiksystem och har inte någon koppling till någon långsiktig planering för hur man ska lösa Stockholmsregionens infrastrukturproblem i framtiden, och de problemen är brännande. Min fråga till finansministern blir: På vilket sätt ämnar finansministern agera för att återställa möjligheterna till en långsiktig planering och ett långsiktigt samarbete i tillväxtpolitiken för Stockholmsregionen och de däri ingående trafik- och miljöfrågorna?

Herr talman! Det är några av påståendena i debatten här som jag tycker förtjänar att bli bemötta. Flera har varit inne på att det här är ytterligare en pålaga för Stockholmsbilisterna. Det låter ungefär som att det vore gratis att sitta i trafikköer, men alla vi som nyttjar bil vet att det är dyrt att sitta i kö. Vi betalar med vår egen tid, som värderas olika, vi betalar med dubbel bränsleförbrukning och dubbelt motorslitage. För många uppgår de kostnaderna till långt högre belopp än de som trängselavgifterna motsvaras av. Hillevi Engström anförde i debatten att åkerinäringen drabbas väldigt hårt, men det är ju faktiskt raka motsatsen. Åkerinäringen drabbas väldigt hårt av att politiker i Stockholms stadshus tidigare inte förmått att åtgärda en allt svårare trafiksituation i Stockholm. Köerna som vi har i dag kostar näringslivet i Stockholmsregionen mellan 5 och 6 miljarder årligen. Man behöver ett större antal lastbilar och ett större antal chaufförer än vad som egentligen borde vara nödvändigt därför att man står stilla i kö. Det är tvärtom så att med trängselavgifter blir åkerinäringen en av de stora vinnarna. Hela Stockholms näringsliv vinner på trängselavgifterna, men också vi bilister blir naturligtvis vinnare liksom kollektivtrafikanterna, som får ett tillskott till nya investeringar med hjälp av trängselavgifterna. Det är svårt att hitta några andra trafikpolitiska förslag som skapar så många vinnare som trängselavgifterna faktiskt gör. Martin Andreasson refererar till folkomröstningar som skulle ha hållits och som skulle bevisa att vi stockholmare och boende i Stockholms län skulle vara motståndare till trängselavgifterna. Jag tror att Martin Andreasson grovt har missuppfattat vad folkomröstningar egentligen är. Det handlar ju om att folkomrösta om beslut som kommunens egna politiker kan fatta. Det rörde det sig inte om i det här fallet, utan det var opinionsmätningar. Men de här opinionsmätningarna, eller folkomröstningarna som Martin Andreasson föredrar att kalla dem, har ju prickats av IRI, som analyserar och utvärderar sådana här omröstningar i Sverige, för den undermåliga information som kommuninvånarna gavs innan omröstningarna hölls. Det är väldigt beklagligt. De visar i själva verket ingenting, därför att medborgarna inte hade möjlighet att sätta sig in i frågan ordentligt på grund av den utomordentligt bristfälliga information som kommunerna gav. Det finns ett undantag dock, Haninge kommun, som lite mer seriöst gjorde en opinionsmätning där man hade tilläggsfrågor. En var: Om trängselavgifterna skulle investeras i bättre kollektivtrafik skulle du då ändra uppfattning? Resultatet av den frågan visade att en majoritet av kommuninvånarna i Haninge stödde trängselavgifterna. Hade kommunerna verkligen velat veta vad deras invånare tyckte om trängselavgifterna hade de haft möjligheten att ställa sådana här följdfrågor och ge ett underlag. Men jag tycker att man med all önskvärd tydlighet visar att man inte hade något intresse av att verkligen få fram kommuninvånarnas egentliga uppfattning, utan det här är en trist politisk kampanj som har bedrivits av partier som själva inte har förmått att lösa trafikproblemen och som inte har kommit fram med några trafikpolitiska alternativ i debatten. Det innebär att ingenting i så fall skulle göras och att vi stockholmare fortsättningsvis också skulle stå i kö till en kostnad av 5-6 miljarder om året, och det är ingen bra lösning. Nu har vi ett prov här, och vi får utvärdera det före nästa val. Jag är övertygad om att, precis som i London, näringsliv, kollektivtrafikanter och bilister kommer att vara nöjda med detta eftersom det löser en mycket stor del av köproblemet, men naturligtvis inte hela.

Herr talman! Jag har två frågor till finansministern med anledning av dessa interpellationer. Kommer regeringen att utfärda ekonomiska garantier för att alla kostnader i samband med detta försök bärs av staten? Och hur långt försök avser regeringen att genomföra i Stockholm - till valdagen eller till och med efter valdagen? Frågorna behöver klarläggas, och jag hoppas att finansministern ger ett svar här i dag med tanke på att de frågor som ställs i interpellationerna inte har fått ett svar. Dessa två frågor är väldigt viktiga för hela Stockholms län och även för den socialistiska majoriteten, vill jag påstå. SL behöver tolv månaders förberedelsetid från det att man har fått garantierna, säger man. Tolv månader behöver man alltså på sig. Regeringen vill ha ett försök på 12-18 månader. Det krävs därför att man agerar ganska snabbt. Trängselskatten vore kanske genomförbar också i kollektivtrafiken. Vi hörde Lars Ångström tidigare påtala att trängselskatten är viktig för trafikförsörjningen. Jag skulle vilja påtala för Lars Ångström att med tanke på hur läget ser ut för planeringen inom kollektivtrafiken lär det behövas trängselskatt även där om ingenting görs. Finansministerns kollega finansborgarrådet Annika Billström har hotat med att försöket inte blir av om inte staten står för alla kostnader samt att alla pengar från försöket ska gå till Stockholm. Därför är frågan väldigt viktig. Hur blir det med den frågan? Den har en stor betydelse för hela Stockholms län. Trots att det i finansministerns svar står att Stockholm växer och att vi är många som vill att vår huvudstad ska kunna fortsätta att växa inte minst ekonomiskt vill jag påminna om att tillväxtmotorn hackar. Vi har stora problem i huvudstadsregionen, och inte bara på grund av den här lagstiftningen. Regeringen ser också inom annan lagstiftning till att slå undan benen för förutsättningarna för tillväxt i Stockholmsregionen. Det gäller inom bostadssektorn, satsningar på infrastruktur och så denna trängselskatt, vilket gör att tålamodet hos stockholmarna tryter. Dessa två frågor är oerhört viktiga, för den borgerliga oppositionen här i riksdagen, men också för alla politiker i Stockholms län. För hur kommer finansieringen att se ut? Där tycker jag att finansministern är svaret skyldig. Jag upprepar frågorna: Kommer regeringen att utfärda ekonomiska garantier för alla kostnader, det vill säga kommer staten att ta alla kostnader? Och hur långt försök avser regeringen att genomföra i Stockholm, till valdagen eller även därefter?

Herr talman! Interpellationen är förvisso ställd till Bosse Ringholm, men eftersom trängselskatter är en bärande del i det rödgröna regeringssamarbetet vill jag yttra mig något i förhållande till de texter som finns och de frågor som har ställts. I trafikutskottet utgår vi i första hand från det som behövs för att nå de transportpolitiska målen. Då är trängselskatter eller något annat som reglerar vägtrafiktillväxten i storstäderna ett oundgängligt medel. Detta har givetvis en relation till miljömålet. Det är väl det mest uppenbara. Men det har också en väldigt tydlig relation till jämställdhetsmålet, det nyaste av våra transportpolitiska mål. Av dem som är hänvisade till kollektiva transportmedel är kvinnorna i klar majoritet. Många av de ensamstående mammorna har tillgång bara till kollektivtrafik för sin transportförsörjning. Och trängselskatter är ett sätt att alstra medel för att kunna utöka utbudet av kollektivtrafik. När det gäller bilinnehav finns det ingen annan variabel som är mer kopplad till bilkörande än inkomsten. Den är tydligare än vilka avstånd man har och var man bor. Detta är, sett ur ett klassperspektiv, ett alldeles utmärkt sätt att komma närmare en transportförsörjning som når flertalet av våra invånare i landet. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är trängselskatter också ett sätt att få trafiken att flyta smidigare och fungera bättre. Jag skulle också vilja ta upp något som ska debatteras här i kammaren senare i dag, nämligen miljökvalitetsnormer. Det är ett EU-direktiv, och jag antar att ingen som sitter här i kammaren tycker att vi ska obstruera mot detta EU-direktiv. Vi hade en hearing i trafikutskottet. Då frågade vi både de som kom från Göteborgs länsstyrelse och de som kom från Stockholms länsstyrelse: Är det möjligt att göra ett åtgärdsprogram för att nå dessa EU-normer utan trängselskatter? Och svaret blev entydigt nej från såväl Göteborg som Stockholm. Det behövs någonting som dämpar tillväxten av vägtrafiken, både när det gäller normer för kväveoxider och partiklar. I trafikutskottet behandlade vi frågan om trängselskatter för ungefär ett halvår sedan. Då var det bara Moderaterna som ställde sig utanför oss andra när det gäller att se positivt på själva försöket med trängselavgifter. Det är inte så att alla partier i trafikutskottet tycker att detta är ett utmärkt förslag, men det återstår bara att konstatera det faktum att det inte finns något annat operativt förslag som löser de transportproblem som vi har i Stockholm. Sett ur ett mer ideologiskt perspektiv är det faktiskt någon sorts marknadslösning som det handlar om. Såvitt jag vet är det ingen som vill ta bort parkeringsavgifterna. Parkeringsavgifter är ett sätt att reglera utbud och efterfrågan när det finns brist i ett sammanhang. Att reglera precis samma utrymme, även om det handlar om vägen i stället för parkeringsplatsen, borde inte vara särskilt svårt att smälta för den som är mer ideologiskt orienterad åt det marknadsekonomiska hållet. Jag konstaterar bara att det som Moderaterna gör är att klaga på ett förslag till lösning. Men de presterar inga andra förslag till lösning.

Herr talman! I de interpellationer som har ställts radas detaljfråga efter detaljfråga i en proposition som ännu inte är framlagd i riksdagen upp. Det enklaste för mig hade varit att svara på det sedvanliga sättet att det pågår ett beredningsarbete i Regeringskansliet och att svaren på frågorna sedan får anstå. Nu har jag varit generös nog att i mitt interpellationssvar ändå återge bakgrunden, motiven och problemen som finns i Stockholmsregionen när det gäller trafiken för att skapa en ram kring den diskussion som vi gärna kan ha om trängselskatter eller miljöstyrande avgifter för framtiden. Men jag har också redovisat att regeringen har lämnat en så kallad lagrådsremiss, och det materialet behandlas för närvarande i Lagrådet, och regeringen avser att senare återkomma med en proposition. Och propositionen kommer att ge svar på alla dessa delfrågor som har ställts, och det finns utmärkta möjligheter att vid propositionens behandling i kammaren framöver också diskutera alla dessa delfrågor. Men jag har ingen anledning att föregå propositionen genom att ge mig in i en detaljdiskussion om alla dessa delar som det ställs frågor om i de olika interpellationerna eftersom det pågår ett beredningsarbete. Men jag tycker att jag ändå har varit tillmötesgående genom att redovisa den bakgrund som finns när det gäller trafiken i Stockholmsområdet. Den som inte vill inse att det finns ett problem i Stockholmsområdet kan i likhet med Stockholms Handelskammare konstatera att det kostar ett antal miljarder kronor för näringslivet varje år med den kösituation som finns i dagsläget. Jag kan inte annat än vara förundrad över att moderata ledamöter som i övrigt säger sig värna näringslivets intressen verkar fullkomligt ointresserade av att göra någonting åt näringslivets stora kostnadsproblem. Att moderata riksdagsledamöter inte värnar miljön är väl ingen nyhet, men att moderata riksdagsledamöter inte bryr sig om näringslivets ekonomiska förutsättningar är möjligen en liten nyhet. Därför tycker jag att det är tråkigt att vi inte ens kan ha en diskussion om de problem som de flesta ändå erkänner finns i Stockholmstrafiken, både som ett miljömässigt problem och som ett trängselproblem och därmed ett problem för våra medborgare att skapa en stad med bättre tillväxtförutsättningar. Jag hoppas naturligtvis att vi kan skapa en bättre miljösituation i Stockholm och bättre tillväxtförutsättningar, och jag diskuterar gärna alla dessa detaljfrågor när regeringen väl är färdig med sin beredning av ärendet. Det finns inga möjligheter och ingen anledning att gå in på alla dessa detaljfrågor nu, men utrymme finns gärna för en principiell diskussion om behovet av någon form av miljöstyrande avgifter. Jag har tidigare i denna talarstol kunnat konstatera att det inte bara är Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet som tycker att frågan om avgifter i Stockholmsregionen kan prövas. Även Folkpartiet har vid ett stort antal tillfällen uttalat sig för och i olika sammanhang framfört tanken på att vi ska ha någon form av miljöstyrande avgifter. Jag är ganska säker på att många under resans gång kommer att ansluta sig till själva idén. Men det är väl bara att konstatera att något intresse för miljön inte finns hos de moderata interpellanterna. Nu har de också demonstrerat ett totalt ointresse för näringslivets ekonomiska villkor i Stockholmsregionen när det gäller trafikproblemen och köproblemen.

Herr talman! Ja, så var finansministern uppe här och talade om varför han inte svarar på våra frågor. Vi skulle anse att han var generös som över huvud taget på något sätt nedlåtit sig att komma hit och svara. Det är faktiskt den känsla man får. Vi har ställt mycket konkreta frågor därför att vi är klart bekymrade över det som kommer att införas i Stockholm, det vill säga trängselskatten. Det är ju därför som vi har ställt våra frågor. Jag tycker fortfarande att finansministern kunde ha besvarat en del av frågorna. Det finns faktiskt svar på en del av dem, för om man läser den lagrådsremiss som gått ut finner man att det finns svar på en del av frågorna. De svaren kunde finansministern ha delgivit oss. Finansministern säger att vi moderater inte bryr oss om näringslivet över huvud taget, att vi inte har förstått vad det här handlar om. Ja, bekymret i Stockholm är väl att det har byggts alldeles för lite vägar. Det är väl väldigt länge sedan en större väginvestering gjordes i Stockholm. Vi får se om det nu kommer ett antal miljarder kronor till Stockholmsområdet så att det blir lite fler vägar. Befolkningen har ökat, och i och med det har också antalet bilar ökat. Men väginvesteringarna har inte ökat i Stockholm. Det vet finansministern mycket väl. När jag läser finansministerns svar och när jag lyssnar till honom blir jag inte klar över om det är av omtanke om miljön som man inför det här systemet eller om det handlar om trängseln. Lyssnar man på finansministerns samarbetspartner från Miljöpartiet som är uppe här och talar blir man minst sagt förvirrad. Jag bor i Haninge. Den opinionsundersökning som vi haft i Haninge tolkas, kan jag säga, ungefär som en viss potentat läser Bibeln. Om man nu tycker att folkomröstningar är så fantastiskt bra och att man ska ha sådana måste jag fråga Lars Ångström, för först måste man ju införa något: Varför har vi inte infört euron och har omröstning om den efter ett par år när folk fått känna vad det verkligen handlar om - just för att kolla? Men det är inte Miljöpartiet som jag egentligen ska debattera med, utan det gäller fortfarande finansministern. De frågor som jag har ställt i mina interpellationer finns kvar. Senast i dag fick jag mejl från handikapporganisationernas samarbetsorgan. Där är man väldigt bekymrad när det gäller de funktionshindrade, om jag får ta den konkreta frågan. Såvitt jag förstår har man nu sagt att färdtjänstfordon möjligtvis ska slippa. Detsamma gäller de som har handikapptillstånd. Men det gäller för den bilen . Dessutom slipper man inte per automatik, utan man måste ansöka om att få slippa. Fortfarande är man väldigt oroad eftersom människor kanske åker i en annan bil. Detta är alltså en väldigt konkret fråga som oroar funktionshindrade här i Stockholm. Det finns ganska många som är helt beroende av bil. De förväntar sig att jag ska få ett svar av finansministern här i dag. Vi får se om jag får det. Sedan har vi detta med om alla pengar kommer tillbaka till Stockholm. Det är väldigt intressant för oss som bor i Stockholmsområdet eftersom det är vi som ska betala det här. Men det tycker jag att finansministern kan kosta på sig att betala. Såvitt jag förstår är hela försöket, experimentet, på hög nivå egentligen Ebberöds bank om man börjar räkna på det. Vad man får in och det man ska lägga ut på olika sätt går väl inte riktigt ihop, utan det kostar väl mer än det smakar. Men det är kanske något som man tycker att man har råd med, bara man får behålla regeringsmakten.

Herr talman! Jag ska ta ett exempel som belyser hur orimlig den eventuella nya lagen kommer att bli. Jag tar exemplet från min hemkommun Danderyd. Trängseln i Stockholm existerar inte i innerstan som man nu försöker hindra bilarna att komma till. Har vi någon trängsel så är det på infartslederna under rusningstid. En infartsled går rakt igenom Danderyds kommun, nämligen E 18. Man skulle kunna tänka sig att Danderyds kommun när lagen är genomförd skriver till regeringen och säger: Vi vill införa trängselskatt för genomfart i Danderyd. Det skulle naturligtvis inbringa en hel del pengar till kommunkassan. Jag är säker på att kommunalrådet i Danderyd skulle tycka att det här var rätt så bra eftersom vi har svårt att få ekonomin att gå ihop i min kommun. Men jag tror inte att norrtäljebor och invånare i Österåker och Täby skulle vara speciellt glada över att finansiera Danderyds kommuns verksamhet på det här sättet. Vi skulle helt klart kunna sänka skatten rejält om vi fick de intäkter som en sådan här trängselskatt skulle innebära. Också från statsmakterna har det ju utlovats att de här skattepengarna ska gå tillbaka till den kommun som har initierat det hela. Jag tänker inte föreslå att Danderyds kommun ska hemställa om att få göra så som jag har nämnt om i mitt exempel utan vill bara belysa hur orimligt det hela är och hur en kommun kan uppträda gentemot sina grannar. Danderyd skulle ju kunna pungslå täbybor, österåkersbor, åkersbergabor och norrtäljebor som ska in till sina arbeten genom att införa en sådan här avgift. Då skulle man också på något sätt frånta Stockholm en intäkt eftersom den här tullstationen förmodligen skulle placeras utanför Stockholms stads gränser så att säga. Jag vet inte om man har tänkt på detta. Det skulle vara bra att få en kommentar från finansministern beträffande nämnda exempel. Sedan vill jag ytterligare kommentera det här med avdragsrätten. Flera remissorgan har ändå varit väldigt kritiska till finansministerns förslag. Bland annat har Länsrätten i Stockholms län sagt att förslaget inte har tillräckliga motiv för att göra avsteg från huvudregeln om att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomsten alltid ska dras av. Det är helt enkelt någonting nytt som införs i svensk skattelagstiftning att man inte ska få dra av en kostnad som är kopplad till ens förvärvsinkomst. Vidare vill jag påstå att i och med att det är på det här sättet kommer kunder att drabbas av ökade transportkostnader. Det här är ju något som transportnäringen kommer att lägga över på kunderna. Sedan har vi också de utlandsregistrerade fordonen, som inte kommer att omfattas av skattskyldigheten. Hur kommer då konkurrensneutraliteten att upprätthållas på transportmarknaden i Stockholm? Dessutom riskerar en hel del arbetstagare säkert att få stå för en hel del av kostnaderna för sina egna tjänsteresor. En hel del frågor kvarstår alltså utöver det som vi tidigare har frågat om. Det vore intressant att få finansministerns syn på de sakerna.

Herr talman! I lagförslaget om trängselskatter framgår, såvitt jag kan se, möjligheten att införa skatt även på Essingeleden i Stockholm. Detta har en klar bäring på arbetsmarknaden och näringslivet i Stockholmsregionen. Vi har ett stort antal personer - tusentals personer - som dagligen pendlar mellan den sydvästra sektorn och Stockholms stad och övriga länet. Vad vi behöver för tillväxten, och då inte bara inom sydvästsektorn utan i hela Stockholm, är ett ökat antal arbetsplatser och en ökad arbetspendling, inte fler barriärer, mellan norra och södra delarna. Vi behöver inte två arbetsmarknader i Stockholm, som till exempel två Göteborgsregioner, utan vi måste se hela regionen som en arbetsmarknad. Det är fråga om att ytterligare lägga pålagor på de människor i de sydvästra delarna av länet som redan har en låg sysselsättningsgrad och dessutom en låg skattekraft. Vi har inte råd med att ytterligare bygga barriärer mellan norr och söder, utan vi måste tvärtom underlätta för arbetspendling och nya arbetsplatser i hela regionen. Det är mot den bakgrunden som jag har frågat om finansministern gjort bedömningen att trängselskatten på Essingeleden skulle utgöra ett problem för länets arbetsmarknad.

Herr talman! Frågan är hur meningsfullt det är att föra en sådan här debatt när regeringen redan bestämt sig att så här ska det vara, oavsett vad det blir för resultat. Jag hade inbillat mig att när man skickat i väg en lagremiss och propositionen är nästan klar skulle man kunna svara på frågor. Men jag får väl hoppas att få ett slags framtida svar och föra en debatt när frågan kommer tillbaka. Men detta är, herr talman, på gränsen till demokratur. Vi får höra att så här är det, och sedan kan vi inte få några svar på frågorna. Det har talats om att vi inte skulle ha intresse för miljön. Det är faktiskt att dra det hårt. Det är nu konstruerat på det sättet att det bildas köer. När man står i dessa köer förloras naturligtvis en massa tid för näringslivet. Vanliga människor förlorar en massa tid, och det är inte särskilt bra för miljön heller. Anledningen till att det är köer är att det är en så dålig infrastruktur. Det är faktiskt en sämre trafikstandard vid Roslagstull än vad vi har i våra industriområden i Arninge i min hemkommun Täby. I Roslagstull kan en gångtrafikant stoppa infarten till hela huvudstaden. Vi har gångar under våra rondeller. Det är klart att det blir köer om man har en sådan konstruktion som gör att man förhindrar trafiken. Det är det som systemet går ut på. Man förhindrar helt enkelt trafiken. Jämför man satsningarna på infrastruktur i Stockholmsområdet med dem i övriga landet och jämför mängden trafik och invånare ser vi att vi under alla år definitivt inte har fått tillbaka våra pengar som vi satsat i form av bensinskatt och annat och som vi borde kunna få tillbaka. Det är alltså en långvarig misskötsel med infrastruktursatsningarna som är anledningen till att vår miljö blir sämre. Då tar man till trängselskatter i stället. Hade vi, som många andra huvudstäder, haft kringfartsleder i stället hade problemet varit mycket mindre. Men som sagt får vi hoppas på att det blir mera infrastruktursatsningar i det här området. Vi får hoppas på att vi så småningom kan få en meningsfull debatt om de olika problem som finns. Vi hade som sagt inte ställt en fråga om det ska bli trängselskatter och motiven för dem - där har vi förstått att det har vi ingenting att säga till om - utan vi vill ha svar på några konkreta frågor. Det har vi inte fått, men jag hoppas att vi kommer att få det nästa gång. Får vi inte det då heller, är signalen den att vi som är från Stockholms län ska bygga upp från Stockholm oberoende samhällen. Att stödja näringslivet här ska vi akta oss för.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att bemöta några av de påståenden som kom från Socialdemokraternas samarbetspartier om skälen till trängselskatten. Det pratas om att det är en jämställdhetsfråga och klassfråga. Jag tycker att det vore intressant att höra om finansministern har några synpunkter på det. Karin Svensson Smith från Vänsterpartiet menar att ensamstående kvinnor tvingas att alltid åka kommunalt. Vår ambition att just ensamstående kvinnor med barn ska, genom att de jobbar och tjänar pengar, ha råd att ha en bil. Det är verkligen de som behöver ha en bil med sin stressade tillvaro med hämtningar och lämningar, transporter till jobbet och annat. Man blir lite skrämd när det kommer fram sådana här nya argument som att det handlar om klasskamp, om klassfrågor och ideologiska frågor. Där skulle jag vilja få höra vad finansministern har för uppfattning. Stämmer det att det är jämställhetsmål som ska uppnås när det gäller trängselskatterna och att det är en klassfråga? Det är förvånande att vi inte får några fler svar. Regeringen måste ändå ha funderat, tänkt till och analyserat de frågor som vi har ställt. Det är inga nya saker som kommer fram. Till Lars Ångström vill jag säga angående åkerinäringen att min fråga gällde konkurrensförhållandena. Svenska åkare ska betala trängselskatt men inte utländska när konkurrensförhållandena redan är så pass dåliga för svenska åkerier. Jag nämnde att de har 20 % högre kostnadsläge. Avslutningsvis tänker jag upprepa mina frågor till Bosse Ringholm. Är det rimligt, rättvist och lagligt att diskriminera svenska åkerier och förare genom att de tvingas att betala trängselskatt när de utländska konkurrenterna inte gör det? Är det att ge svensk åkerinäring rimliga och rättvisa konkurrensvillkor?

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att begära ordet i denna fråga därför att det finns en lång rad problem som tas upp i fråga om trängselskatter. Ingen kan förneka att det finns en lång rad problem som måste lösas i samband härmed. Jag vågar påstå att när propositionen kommer så kommer en del av frågorna att vara lösta. Det är möjligt att det återstår några. Det intressanta med debatten - det är en sådan kanonad av interpellationer samtidigt - är vad det är som Moderata samlingspartiet har för alternativ. Det tycker jag är det intressanta i det här sammanhanget. Vad är det för förslag som de har lagt själva? Vi har hört här om kringfartsleder och att den dåliga infrastrukturen, som man inte har satsat på, skulle vara skälet till att det ser ut som det gör i Stockholm. Det är väl en delförklaring till det hela. Men faktum är att den utredning som vi för övrigt hade en ganska stor uppslutning kring och där Moderaterna var med, nämligen Stockholmsberedningen, visar att även om man skulle bygga ut allt som föreslogs, inklusive Förbifart Stockholm, skulle kösituationen bli ganska alarmerande, för att inte säga lika akut som i dag, bara om 20 år. Enbart att bygga någon kringfartsled hjälper inte i det här sammanhanget. Jag skulle vilja kommentera detta att bygga barriärer och talet om norr och söder. Det är sant och en beklaglig utveckling i Stockholmsregionen. Att vi har varit okloka i Stockholmsregionen och planerat så att vi har lagt arbetsplatserna i norr och bostäderna i söder kan inte vara skäl till att säga att vi ska ha den trängselsituation som vi har och att man inte ska göra någonting åt det. Det är en dålig planering, och det har inte staten stått för. Det har regionen i allra högsta grad stått för. Då kan man inte säga att det finns statliga skäl till att införa någon form av förbättringar i Stockholmsregionen i något som vi själva har stått för. Näringslivets situation har tagits upp. Återigen: Det finns inga förklaringar från Moderata samlingspartiet där man säger vad man ska göra för att få en förbättring för näringslivets del när det gäller kösituationen. Sådana svar får vi inte från Moderata samlingspartiet. Vi får inga svar. Frågan är rent konkret: Vad är det ni vill göra för att förbättra kösituationen i Stockholm? Uppenbarligen räcker det inte med att bygga ringleder. Det räcker kanske några år, men det kommer inte att räcka i en förlängning. Men vad vill ni göra? Det är det som är det intressanta i den här debatten.

Herr talman! Vi har ju ett val till Europaparlamentet där inte minst Vänstern och Miljöpartiet med värme talar om att det är viktigt att föra ned besluten från de högre beslutsnivåerna ned till invånarna. Samtidigt driver samma partier på för att man ska införa biltullar i Stockholmsregionen mot invånarnas vilja och utan möjlighet för regionen och de lokala beslutande organen att fälla avgörandet. Det är i stället vi här på Helgeandsholmen som kommer att fatta beslutet. Det är Peter Eriksson från Kalix och Maria Wetterstrand från Eskilstuna som kommer att vara med och bestämma om det ska vara biltullar i Stockholmsregionen. Folkpartiets linje är mycket tydlig. Vi tycker först och främst att det är fel att det är riksdagen som har det slutliga avgörandet i den här typen av frågor. Frågan ska föras ned på den regionala och lokala nivån. På den regionala och lokala nivån är Folkpartiets besked i sakfrågan också tydligt, nämligen att biltullar är fel. Men frågan ska avgöras på regional och lokal nivå. Det är gripande när Lars Ångström och Bosse Ringholm talar om näringslivets trängselproblem som skäl för att införa trängselskatter när till och med den egna statliga utredningen, som Stockholmsberedningen genomförde, konstaterar att den kostnadsökning som biltullarna innebär är större än den vinst man gör på den marginellt minskade trängseln. I klartext förlorar man alltså ännu mer på att införa biltullar. Man konstaterar för övrigt också att det är låginkomsttagarna som drabbas mest, sett till enskilda individer. Herr talman! Jag har fortfarande inte fått svar på frågan. Vad avser finansministern att göra för att återställa möjligheterna till ett mer långsiktigt samarbete om Stockholmsregionens stora utmaningar på infrastrukturområdet? Finansministern och regeringen krossade de möjligheterna till långsiktigt samarbete när man körde över Stockholmsregionen och bestämde sig för att utan dess medverkan införa biltullar.

Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin hävdar att jag inte har läst Haninges undersökning. Jag har läst den väldigt noggrant, och jag föreslår att Marietta de Pourbaix-Lundin gör samma sak. Där framgår nämligen med all önskvärd tydlighet att när invånarna hade möjlighet att ta ställning till ett förslag där man talade lite mer om vad det hela innebar så var majoriteten för. Det stod visserligen inte i kommunens pressmeddelande, så det är inte så många som känner till det. Men undersökningen finns på hemsidan, och om den inte ligger kvar där så finns den på Miljöpartiets hemsida. Henrik Westman och även andra här har anfört något om alternativet och sagt att skälet till att vi har den situation som vi har här är att det inte har byggts tillräckligt med ringleder. De talar då mot bättre vetande. Det har gjorts internationella studier, bland annat i USA. Där kartlade man i en vetenskaplig studie av 68 stora tätortsområden med mer än 700 000 invånare de 23 kommuner som hade satsat mest på vägutbyggnad. Man jämförde dem med de 23 kommuner som hade satsat minst på vägutbyggnad. Man studerade detta under hela 90-talet - en tioårsperiod - och konstaterade att i de kommuner där man byggt ut kringleder och vägsystem hade kötiden ökat mer än i dem som inte hade byggt ut eller till och med minskat vägytan per capita. Samma sak kom Stockholms stadshus utredning fram till. Regionplan- och trafikkontoret beräknar att antalet bilister här i Stockholm som kommer att fastna i köer under rusningstrafik ökar med 30 % fram till 2015. När man har byggt ut hela ringleden och förbifarten kommer 40 % fler att stå i kö. Det är alltså inget alternativ. Man talar mot bättre vetande, och man har inga alternativ till det som en i stort sett enig forskarkår och trafikpolitiska sakkunniga är överens om: Trängselavgifter löser en stor del av problemet. Varför är Moderaterna emot det? Jag tror att det är så enkelt att om försöket genomförs och invånarna tycker att det är bra så blir det lite pinsamt för Moderaterna. De har ju lovat att i valrörelsen agera emot att detta ska få fortsätta mot väljarnas vilja. Det är därför de inte vill ha försöket.

Herr talman! Jag ska bara göra en kort notering utifrån det som Lars Ångström sade: Då är väl lösningen att vi river alla vägar i Stockholms län - så slipper vi köerna! Det finns en fråga som finansministern faktiskt skulle kunna ge svar på och som han rimligen också har svaret på, trots att det pågår en beredning av propositionen. Det är frågan om de ekonomiska förutsättningarna. Vårpropositionen läggs ju fram här i veckan. Om det är någonting som finansministern måste ha fullständig koll på så är det vad det här kommer att kosta. Kommer staten att bära alla kostnader för införandet? Den frågan bör rimligen finansministern kunna ge svar på. Jag kan konstatera att när Folkpartiet har tittat på vad försöket kommer att kosta så har vi landat på en slutsumma på någonstans kring 2,2 miljarder kronor, varav 1,6 miljarder kommer att belasta landstinget och staden, det vill säga Stockholm. Detta motsvarar 3 700 ålderdomshemsplatser - årsplatser - eller att driva en medicinavdelning på ett av länets sjukhus i 30 år. Det är vad det kommer att kosta! Därför tycker jag att det är angeläget i dag att finansministern svarar på den fråga som han skulle kunna ge svar på: Kommer staten att bära kostnaderna? Det är en fråga som jag också tycker att det skulle vara intressant att få svar på från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, med tanke på att ni sitter och är medansvariga och styr staden och landstinget. Hur ser ni på finansieringen? Ska staten bära kostnaden? Det svaret har ni ju allihop i dag.

Herr talman! Det har hävdats här i dag att det är fler vägar och mer satsning på infrastrukturen som är lösningen på Stockholms trafikproblem; det är i alla fall det enda jag har hört från dem som har varit uppe i talarstolen. Men jag tycker att det är lite väl magstarkt att anklaga regeringen för att inte satsa på infrastruktur, när den alldeles nyligen har fattat beslut om väg-, järnvägs- och länsplaner på totalt 381,5 miljarder kronor under tolv år. Jag tror inte att det går att hitta något annat land som satsar tillnärmelsevis så stor andel av sin budget på infrastruktur. Det som man möjligtvis kan vara missnöjd med från moderat håll är fördelningen mellan väg och järnväg. Jag ska säga något om detta. Förutom det som Lars Ångström och andra har framfört här har SIKA, Statens institut för kommunikationsanalys, visat att man inte skulle lösa trängselproblemen ens om man använder det totala nationella väganslaget till nya vägar i Stockholm. Man gör inte det, för erfarenhetsmässigt visar alla undersökningar att mer vägar alstrar mer trafik. Man löser inte problemen - man flyttar dem i tid och rum. Huvuddelen av satsningen i Stockholm i den här stora planen handlar om att bygga ut Mälardalstunneln med anslutningar. Det är ett rationellt och miljömässigt och trafiksäkerhetsmässigt mycket bra sätt att förflytta sig när mycket folk bor på en liten yta. När det gäller jämställdhetsfrågorna finns det anledning att säga något. Jämställdhetsmålet är ganska okänt. Man skulle ju kunna tro att det ligger någon sorts jämn fördelning bakom den ökande nybilsförsäljningen. Men så är alls inte fallet. Antalet billösa hushåll ökar, och de billösa hushållen består företrädesvis av kvinnor. Av ensamstående mammor med barn saknar en tredjedel bil. För dem är inte bilen ett alternativ när kollektivtrafiken fungerar. De är helt beroende av att det finns kollektiva transporter för att komma fram. Det är ingen tillfällighet att trafikutskottet är enigt, frånsett Moderaterna, om att se positivt på trängselavgiftsförsöket i Stockholm. Hela trafikutskottet, utom Moderaterna, ställde sig bakom det förra betänkandet när vi behandlade detta.

Herr talman! Debatten visar att förståelsen för trängselproblemen i Stockholm från de moderata interpellanterna är mycket begränsad. Som jag tidigare har konstaterat finns det ringa intresse när det gäller miljöproblemen. Men att det är lika begränsat intresse för näringslivets framkomlighetsproblem och näringslivets stora ekonomiska åtaganden, som handelskammaren i dagsläget har bedömt till 5-8 miljarder kronor, är än en gång kanske något förvånande. Det finns naturligtvis all anledning att återkomma till alla de detaljer som finns i den kommande propositionen och debattera dem detalj för detalj. Men jag tycker att det finns skäl att erinra om att om man vill ha en stad - Stockholms stad - som ska kunna ha livskraft och tillväxtmöjligheter i framtiden så ska det vara en stad med både hälsa och skönhet. Man måste alltså kunna se till att de miljöproblem som finns redan i dag kan undanröjas för framtiden och inte förvärras. Men det ska också vara en stad som kan vara jämställd i bemärkelsen att alla människor i staden får möjlighet att via kollektivtrafiken och på annat sätt ta sig till och från sina arbeten. Stockholm är en stad som har en väldigt hög andel kollektivtrafikresenärer. Detta har bidragit till att många människor, inte minst kvinnor, har haft större möjligheter att också skaffa arbete och åka till och från arbetet med kollektivtrafiken. Jag tror att vi kommer att ha en hög andel kollektivtrafikresenärer även i fortsättningen. Det handlar inte om att välja det ena eller andra. Det handlar om att ge möjlighet till en bra kollektivtrafik i framtiden som till exempel kan komma att finansieras till en del av de intäkter som avgifter kan ge på längre sikt. Det handlar också om att bygga ut infrastrukturen. Det har konstaterats att vi gör en jättestor satsning i hela landet. Vi gör en storsatsning i Stockholmsområdet. Det byggs för närvarande stora projekt. Ett ska färdigställas i höst, nämligen Södra länken. Det kommer att få oerhört stor betydelse. Det finns många andra projekt som också är i stöpsleven och som kommer att utföras under åren framöver. Om man vill bygga en stad med bättre villkor för näringslivet, bättre villkor för invånarna, bättre möjligheter att kombinera bostad och arbete och över huvud taget skapa en mer flexibel och framkomligare miljö i Stockholms stad måste man använda sig av de olika instrument som finns. Detta med miljöstyrande avgifter är en av många möjligheter. Den som säger nej till det och som inte ens vill pröva den möjligheten får stå där tomhänt och konstatera att köerna växer och att näringslivets problem är desamma. Det ansvaret får väl de moderata interpellanterna ta.

Herr talman! Flera, bland annat finansministern, har sagt här att näringslivet säger ja till trängselskatten. Det gör de väl inte? Jag vet inte hur man får leka med ord. Jag står här med det som handelskammaren har sagt och som finansministern pratade om. När jag läser detta kan jag inte se att de säger ja. Kritiken mot detta är faktiskt massiv. Sedan säger ni att trängselskatten ska lösa alla problem. Men om det nu blir som en del säger, att folk kanske kommer att betala för detta, hur mycket ska man då höja den här skatten för att ingen ska åka? Er lösning på det hela är den här trängselskatten. Hur mycket ska den höjas? Jag tycker att ni ska svara på den frågan. Finansministern har fortfarande inte svarat på någon av våra frågor. Jag tycker att det är beklämmande, men jag kan förstå att finansministern känner det ungefär som en annan finansminister gjorde när han satt och plitade här. Trängelskatten är ett . skit, men nu har vi baxat det ända hit. Med sådana vänner som Miljöpartiet och Vänstern behöver Socialdemokraterna egentligen inga fiender. De hjälper er faktiskt ganska bra på vägen.

Herr talman! Det har frågats här varför vi moderater är emot trängselskatter, och så säger man att vi inte har några alternativ. Vi är emot trängselskatter därför att våra uppdragsgivare är emot trängselskatter. Det finns ett kraftfullt motstånd i hela Stockholmsregionen mot de här trängselskatterna. Trots det ska man införa dem. Man talar om jämställdhet i sammanhanget. Vem är det som kommer att dra nytta av de här trängselskatterna? Det är de som har pengar och har råd att betala dessa 60 kr för att komma in i och ut ur Stockholm varje dag. De kommer att åka gräddfil in till staden. De andra kommer att sitta i köer på kollektivtrafiken. Det är så detta kommer att slå. Jag förstår inte varför Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna, som annars brukar ta sådana här frågor på allvar, fullständigt nonchalerar det. Jag tycker att regeringen är fena på att så split i Stockholmsregionen. Göran Persson talade häromdagen med kommunalråden i Stockholmsområdet. Han uppmanade dem att samla sig i regionen och göra gemensamma insatser för tillväxt. Han tyckte att de inte klarade av det och att vi i Stockholmsregionen var splittrade. Men vad gör regeringen? Jo, man lägger hela tiden fram förslag som stockholmarna egentligen inte vill ha. Det har funnits flera sådana förslag. Man splittrar upp Stockholmsregionen så att man kan styra med maktmedel och genom söndring. Jag tycker att det är ganska upprörande. Det är inte alltid att Socialdemokraternas uppfattning delas av stockholmarna, och det tycker jag att man ska respektera.

Herr talman! I det här sammanhanget vill jag påpeka att de pendlare som finns i de sydvästra regionerna inte har råd med ytterligare pålagor. Dessa människor har redan i dag en väldigt hög skattebörda. Man har höga kommunalskatter i Södertälje, Botkyrka och Huddinge. Antalet människor som över huvud taget har jobb är lågt. De är beroende av kollektivtrafiken och vägtrafiken. Det går alltså inte att hänvisa dessa människor till kollektivtrafiken så länge vi inte har en utbyggd spårkapacitet i getingmidjan. Det finns alltså inte några alternativ. De som i dag är hänvisade till bilen tvingas även i fortsättningen att ta bilen till och från sitt jobb, och de har helt enkelt inte den betalningskraften. Därför anser jag definitivt att de här trängselskatterna är av ondo för tillväxten och för människor i den här regionen.

Herr talman! Vi står här och frågar därför att vi har uppfattat att vår befolkningen inte tycker att detta är någonting bra. Men det är uppenbart att vi tolkar dessa signaler väldigt olika. Miljöpartiet säger att vi inte ska bry oss om dessa opinionsundersökningar, som man kallar det för. Vi kallar dem folkomröstningar och tycker att vi har fått detta ganska klart för oss. Finansministern säger att näringslivet vill ha de här trängselavgifterna. Vi har läst de papper som kommer från handelskammaren och annat. De tyder på att det är precis tvärtom. Vi har väldigt olika sätt att läsa detta. Börje Vestlund säger att kringfartsleder inte är någon lösning på 20 år. Däremot står han tydligen bakom de här trängselavgifterna. Då frågar man sig om trängselavgifterna ska höjas successivt hela tiden för att hålla nere trafiken. Vartefter som befolkningen ökar med 20 000 om åren ska alltså trängselavgifterna öka våldsamt hela tiden för att hålla nere detta så att det ska passa till den infrastruktur som vi har. Eller hur är tanken? Miljöpartiets logik går ut på att ju lättare det blir att ta sig fram med bil, desto mer köer blir det. Ja, förutsatt att det blir mer folk och fler bilar naturligtvis, men annars är logiken minst sagt något haltande. Vänsterpartiet säger att vi ska vara väldigt tacksamma över att det satsas så våldsamt mycket på infrastruktur. Ja, det är väldigt mycket som man har att ta åter från tidigare. Det är märkligt att de största delarna av dessa satsningar sker där det finns väldigt lite folk, och framför allt där det finns väldigt, väldigt lite folk.

Herr talman! I det här sista anförandet tänker jag ta upp den allra viktigaste frågan när det gäller trängselskatt. Som jag ser det är den allra viktigaste frågan att det här var ett vallöfte från Socialdemokraterna inför valet 2002. Man skulle inte införa några trängselskatter eller biltullar. Socialdemokraterna lovade väljarna att inte införa detta. Jag tycker att det är väldigt märkligt att man nu har vänt kappan efter vinden och säger att detta helt plötsligt är så väldigt bra. Vad är det som har fått Socialdemokraterna att ändra uppfattning? Hade Annika Billström i Stockholms stadshus så totalt fel inför valet 2002? Hur kan hon ha fortsatt förtroende inom socialdemokratin när hon uppenbarligen hade helt fel uppfattning inför valet? Det var ju faktiskt det som många väljare tog fasta på när de röstade på Socialdemokraterna i vår region här i Stockholm. Jag skulle vilja få svar på detta.

Herr talman! Det är väl inte så att vi socialdemokrater och inte ens den nuvarande majoriteten säger att trängselskatter löser hela den problematik som finns med trafikapparaten i Stockholm. Den som påstår det har väl inte deltagit speciellt mycket i debatten. Jag behöver inte hänvisa till de 781 miljarderna och de här historiska satsningarna vad gäller Henrik Westmans påstående om att det satsas mest i de områden där det inte bor särskilt många människor. Säger man så tycker jag att man ska gå hem och läsa propositionen, för det framgår i varje fall inte av propositionen. Det framgår i så fall någon annanstans, möjligen i moderat kampskrift - inte i propositionen i alla fall. Jag skulle vilja peka på att det händer många positiva saker. Norra länken ligger faktiskt ganska bra i pipelinen nu och kan sättas i gång ganska omgående. E 18 är ett annat exempel. Mälarbanan ligger i den kommande propositionen, liksom det som är kvar av Norrortsleden och likadant vad gäller Söderortsleden. Så visst händer det en väldig massa saker på det området! Till detta ska naturligtvis läggas de delar som har med ytterligare utbyggnad av den spårbundna trafiken att göra, som också på sitt sätt ligger i infrastrukturpropositionen. Men när man försöker säga att man endera har trängselavgifter eller så bygger man ut infrastrukturen håller inte resonemanget, go' vänner. Jag ska villigt säga att jag också var av den uppfattningen en gång i tiden, men jag har också lyssnat på sakkunniga på området som har sagt att det inte håller. Man måste ha både-och - man måste både ha avgifter och bygga ut väg och järnväg. Har man inte det undergräver man möjligheten för Stockholmsregionen, liksom även andra trafikintensiva regioner, att kunna överleva. Då kommer man att proppa igen trafiken, och då kommer man att få stora trängselproblem i framtiden. Det är det som är huvudpoängen i den socialdemokratiska politiken: Man måste ha både-och: trängselavgifter, men också framför allt en utbyggnad av kollektivtrafiken och vägarna.

Herr talman! Karin Svensson Smith har två gånger här i talarstolen uppgett att det enbart var ett parti som här i riksdagens trafikutskott har tagit avstånd från försöket med trängselavgifter. Som var och en kan se i betänkandet 2002/03:TU3, reservation 4, är det två partier, Moderaterna och Folkpartiet liberalerna, som i riksdagen har motsatt sig detta försök.

Herr talman! Mitt minne svek mig. Det var bara Centern och Kristdemokraterna som anslöt sig till majoriteten, det vill säga Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern. Men efter detta har frågan mig veterligen diskuterats på Folkpartiets kongress. Där har det, som jag har blivit underrättad, fattats beslut om att man nu är positiv till detta sätt att med marknadsekonomiska metoder lösa problemen. Jag hade fel - jag medger det. I trafikutskottet var det Kristdemokraterna och Centern som anslöt sig till majoriteten.

Herr talman! Jag vill gärna tacka interpellanterna och övriga debattörer för den här möjligheten att ventilera trängselskatterna. För alla som inser att det finns ett trafikproblem i dag i Stockholmsregionen - ett köproblem som är stort ur miljösynpunkt, för näringslivet och ur samhällsekonomisk synvinkel - är det angeläget att fundera på hur vi kan lösa det. Det finns inte en lösning, utan det är många saker som behöver göras. Kollektivtrafiken behöver byggas ut, vi behöver förstärka på vägsidan i enlighet med den proposition som regeringen nyligen har lämnat med stora infrastrukturinvesteringar de kommande åren, och vi behöver också pröva en marknadsekonomisk lösning som heter trängselskatt. Den här debatten har gett interpellanterna möjlighet att förklara varför man inte tror på marknadsekonomiska lösningar. Men vad jag förstår har ingen av de moderata interpellanterna på något vis velat förklara varför man i det här fallet tycker att marknadsekonomi är en dålig metod. Jag inser att Folkpartiet på sitt landsmöte i ett annat sammanhang har tagit till sig idén om trängselskatten och idén om bilavgifter som en marknadsekonomisk metod, men den har inte nått Moderata samlingspartiet ännu. Visserligen känner jag en och annan moderat som gillar trängselskatter av det skälet att man gillar marknadsekonomi, men marknadsekonomin kanske sprider sig också i de moderata lägren här framöver. Det ska bli spännande att se när handelskammaren och alla andra inser att marknadsekonomin kanske är möjlig som ett styrinstrument för att förbättra för både näringslivet och miljön, och det är väl något att se fram emot. I övrigt kan vi gärna återkomma och diskutera alla detaljer, men jag tycker att ingen idé ska lämnas oprövad, inte ens de marknadsekonomiska idéerna, om man kan styra och förbättra för vår miljö och för trafiksituationen i Stockholmsområdet. Det har människorna, näringslivet och miljön allt att tjäna på, så där kan marknadsekonomin vara bra. Kanske kommer även moderata interpellanter till sist till den slutsatsen.