Gränshinder för funktionshindrades arbete

Interpellationsdebatt 10 mars 2009

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 24 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Herr talman! Det är stora kast mellan frågorna. Nu handlar det om gränshinder för funktionshindrades arbete. Maria Stenberg har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att förenkla regelsystemet så att också personer med funktionshinder fritt kan söka arbete i ett annat nordiskt land. En gemensam nordisk arbetsmarknad ger större möjligheter för den enskilde att finna det arbete han eller hon helst vill ha. En gemensam nordisk arbetsmarknad bidrar även till att ekonomin i Norden stärks genom ett större utbud på arbetskraft. Personer med funktionsnedsättning utgör en viktig del av arbetsmarknaden, och det ligger i allas intresse att tillvarata denna resurs på bästa sätt. Nordiska handikappspolitiska rådet är ett policyskapande och rådgivande organ i Nordiska ministerrådet. Rådet ska bland annat bidra till handikappspolitiska aspekter inom alla samhällsområden. Möjligheter att arbeta i andra nordiska länder för personer med funktionsnedsättning är ett område som Nordiska handikappspolitiska rådet har uppmärksammat. Sommaren 2008 gavs unga med funktionsnedsättning förtur till ett antal sommarjobb som förmedlades via Nordjobb. I sammanhanget bör även Nordiskt välfärdscenter nämnas. Centret främjar samnordisk utveckling av ny teknik och nya metoder för att kompensera nedsatt funktionsförmåga. En viktig målsättning under det svenska ordförandeskapet i det nordiska regeringsarbetet 2008 var att underlätta för invånarna i Norden att fritt kunna verka över nationsgränserna. Nordiskt gränshindersforum arbetar inom ramen för samarbetet i Nordiska ministerrådet för att genom regelförändringar motverka gränshinder. Maria Stenberg nämner i sin interpellation särskilt Haparanda-Torneå-området. En fråga som hör nära samman med funktionsnedsättning är arbetslivsinriktad rehabilitering. Ett pilotprojekt pågår nu i samarbete mellan Sverige och Finland för att ta fram gemensamma handläggningsrutiner för rehabiliteringsärenden rörande gränsarbetare. Rätt arbetshjälpmedel är ofta viktigt för att en person med funktionsnedsättning ska kunna arbeta. Det är anställningslandets regelverk som avgör vilka hjälpmedel som erbjuds. Detta följer av EG-förordning nr 1408/71 om samordning av sociala trygghetsförmåner. Förordningen gäller inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet och därmed mellan de nordiska länderna. I förordningen stadgas att den som bor i ett medlemsland och arbetar i ett annat medlemsland ska omfattas av lagstiftningen i arbetslandet och behandlas på lika villkor som en där bosatt och yrkesverksam person. Maria Stenberg understryker vikten av ett enkelt regelsystem för att det därmed ska bli lättare för personer med funktionsnedsättning att fritt söka arbete i annat nordiskt land. Ytterst handlar det om att den enskilde ska känna till de regler som gäller. Därför behövs information om regelverken i de nordiska länderna - något som vi lägger vikt vid såväl nationellt som i samarbetet med de nordiska länderna.

Anf. 25 Maria Stenberg (S)

Herr talman! Man kan säga att den politiska debatten är vid och bred. Jag vill börja med att tacka statsrådet Husmark Pehrsson för svaret och för möjligheten att som nordist få debattera nordiska samarbetsfrågor. Gränshinder är en återkommande källa till irritation och oförståelse och säkert ibland okunskap bland människor som har sin vardag med sitt boende i ett nordiskt land och sitt arbete i ett annat nordiskt grannland. Krånglet ställer till det för människor i vardagen. Om man dessutom lever med ett funktionshinder kan nog gränshinder och alla andra byråkratiska hinder vara en ännu större tröskel som man ska komma över. Gränshinder för att kunna ta ett jobb blir kanske till slut det som suger musten ur en människa, speciellt om man dessutom ska krångla på med olika myndigheter och olika länders lagstiftning om man har en funktionsnedsättning. Därför lever den diskussionen och den debatten på något vis i skymundan av den politiska och massmediala debatten om varsel, uppsägningar och arbetslöshet som sprider sig. Mitt i allt det här lever människor med funktionsnedsättningar och kämpar för sina rättigheter, skyldigheter och livschanser oavsett kris och lågkonjunktur. Därför tror jag att människor som lever nära ett annat nordiskt land, ett grannland, kan se möjligheterna när deras chanser att få ett jobb att gå till varje dag helt plötsligt öppnar sig. Den chansen blir betydligt större om man lever till exempel i området Haparanda-Torneå. När människor då möter gränshinder efter gränshinder blir krånglet besvärligt. Det är med den utgångspunkten jag har ställt min interpellation. Det handlar om att lyfta fram de specifika gränshinder som hindrar människor med funktionsnedsättning att faktiskt ta del av den öppna arbetsmarknad som vi har i Norden och som faktiskt är bra. Därför vill jag ställa ännu en fråga. Jag tycker att statsrådet ändå har svarat på min fråga i interpellationen, men lyfter man fram de här frågorna i Nordiska ministerrådet? Det blir ju speciella gränshinder för människor med funktionsnedsättning. Får man ta med sig sin personliga assistent över till ett annat nordiskt land om man får ett jobb? Vart vänder jag mig om jag behöver ett höj- och sänkbart skrivbord? Till vilken myndighet vänder jag mig om jag behöver ha ett specialanpassat tangentbord för att kunna arbeta? Jag tror att det är sådana, kanske egentligen vardagliga, frågor som många människor undrar över. Varför kan inte politiken lösa dem? Och varför är debatten om just deras bekymmer med de gränshinder som finns när man ska pendla över gränserna och om deras livsvillkor inte lika stor i politiken och i massmedierna? Jag var alldeles nyss på en konferens med människor med synnedsättning. Där lyfte man fram just deras bekymmer och problem med att få ett jobb på arbetsmarknaden och just deras upplevelse av gränshinder. De kände att det inte fanns någon som lyfte fram de frågorna. Därför vill jag fortsätta med frågan till statsrådet: Kommer man att arbeta för och lyfta fram de här frågorna i Nordiska ministerrådet?

Anf. 26 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Herr talman! Tack, Maria Stenberg! Jag tycker att det här är en viktig interpellation ur aspekten att vi inte ska ha hinder och barriärer. Om vi inte har det är inte funktionsnedsättning av så stor betydelse. Funktionshindrad är man när det finns barriärer och hinder i ens väg. Genom att minska dem underlättar vi också för personer med funktionshinder. Jag känner starkt för den här frågan. Därför har jag låtit ta reda på hur det ligger till och har haft kontakter både med Crossborder Tornedalen och med Försäkringskassan såväl lokalt som regionalt. Jag ville höra om det förs en diskussion eller om det finns frågor eller personer som är inne i diskussioner där man har stött på problem. Just nu sade man från de här myndigheterna och organisationerna att det inte fanns någon diskussion eller någon som hade problem med detta. Då kan man ju tycka att det är bra. Men om det är så att Maria Stenberg känner personer som har det problematiskt med detta ville man absolut från Försäkringskassans sida att de här personerna ska ta kontakt med Försäkringskassan eftersom man nu har ett projekt. Det är ett pilotprojekt mellan Sverige och Finland där handläggare från båda länderna sitter ned för att se till att man har enhetliga regler, information och så vidare. Det är ett projekt som man så småningom kommer att utvärdera. Försäkringskassan är uppenbarligen mycket intresserad av att ge rätt och riktig information just när det gäller arbetslivsinriktad rehabilitering och den typ av frågor som Maria Stenberg tar upp. Om det är någon som har känt att det här inte har fungerat eller att bemötande, information eller annat inte har varit bra uppmanar jag honom eller henne att ta kontakt med Försäkringskassan igen. Inte heller Crossborder Tornedalen kände till att detta hade varit ett problem. Man kanske löser det ändå. Jag hoppas verkligen att också personer med funktionshinder ser som sin möjlighet att söka arbete på andra sidan gränsen. Just i och med den reform som har beslutats om här om personer med sjukersättning - det är 435 000 personer som har sjukersättning - tillåter vi personer att med bibehållen rätt till sjukersättning också få pröva att arbeta utan att man tar bort deras sjukersättning. De får också studera med sjukersättning. Många gånger har personer med sjukersättning någon form av funktionsnedsättning. I och med den reform som vi har beslutat om här i Sverige får de nu lov att också pröva att arbeta i våra nordiska länder och överallt annars också. I Skåne har detta fött ett intresse av att söka arbete också i Danmark. Återigen: Jag tycker att det här är en tankeväckande interpellation. Jag har som sagt inte kunnat pricka in vad det är som skulle vara speciellt problematiskt. Men om det är så här - återkom gärna eller ta kontakt med Försäkringskassan!

Anf. 27 Maria Stenberg (S)

Herr talman! Jag ska genast ta kontakt med den organisation och den man som har varit kontakt med mig när det gäller just gränshinder för att kunna ta ett jobb i ett annat nordiskt land när man har en varaktig funktionsnedsättning. Han berättade för mig att han för sitt liv inte kunde begripa varför Försäkringskassan hemmavid inte kunde hjälpa honom när han nu äntligen hade fått det efterlängtade jobbet i Finland. Han bodde naturligtvis i Sverige. I sitt svar hänvisar ministern till att det inte är Försäkringskassan i Sverige som har ansvar för de hjälpmedel som jag kanske behöver när jag har en funktionsnedsättning och har fått ett jobb i ett annat nordiskt land, till exempel Finland när det gäller Haparanda-Torneå. Det är den finska myndigheten som har det ansvaret. Jag är övertygad om att han ger en röst åt det man känner blir ett så stort gränshinder. Till slut upplever man sig diskriminerad därför att man inte har möjlighet att arbeta över gränserna. Det handlar säkert om att man inte har information om att det är Försäkringskassans motsvarande organisation i det andra nordiska landet som har ansvar för att man får en anpassad arbetsplats på sitt nya jobb i till exempel Finland. Han tyckte helt enkelt att Försäkringskassan i hans hemland skulle kunna informera honom om hur det ser ut. Och man skulle inte bara lämna den informationen utan också berätta för honom hur han får kontakt med det som är Försäkringskassans motsvarighet i Finland och hur arbetsgivaren som ville erbjuda honom ett jobb får kontakt med den myndighet som kan hjälpa till att bekosta en arbetsplats för hans funktionsnedsättning. Vi vet att det är lättare sagt än gjort att säga att människor med funktionsnedsättningar eller funktionshinder ska arbeta. Det är så mycket svårare att se till att de verkligen får den chansen. Vi har bara erfarenheter från vårt eget land, och där tar inte arbetsgivare den chans som de kan få att anpassa arbetsplatsen och se till att människor med funktionsnedsättning får ett jobb. Jag tror att det är där man upplever att gränshindren blir så stora. Man känner kanske inte till Hallå Norden. Vi känner ju till det. Man känner kanske inte heller till att man kan ta hjälp av de samarbetsorgan som finns i de nordiska länderna. Därför är jag som nordist övertygad om att vi behöver ta tag i de här gränshindersfrågorna. Jag förstår att statsrådet har tagit dem på största allvar, och det tycker jag är jättebra. Just de människor som har svårt att få ett jobb i sitt eget hemland och som kan få chansen att få ett jobb i ett grannland behöver få den hjälp, det stöd och den information som gör att de kan ta det där jobbet. Det kan till exempel handla om hur färdtjänsten fungerar om man ska ta färdtjänsten i Haparanda över till jobbet i Torneå i Finland. Det är två olika länder. Det är två olika lagstiftningar. Jag tror fortfarande att det finns en del saker för Gränshinderforum att jobba med. Det skulle vara tacksamt om man speciellt skulle kunna sätta fokus på de gränshinder som människor med funktionsnedsättningar upplever i sin vardag, för krånglet upplever de.

Anf. 28 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Herr talman! Jag har varit en hel del uppe i Haparanda-Torneå-området. Det har varit hearing och konferenser. Jag vet att uppfinningsrikedomen är väldigt stor. Man brukar hitta lösningar som man inte hittar på många andra ställen. Jag skulle återigen vilja säga att vi har en lagstiftning som säger att om jag som svensk finner ett arbete i Finland och ska göra en arbetsinsats där är det Finland som ser mig som en arbetstagare och har en skyldighet att se till att jag kan utföra mitt arbete. Jag förstår vad interpellanten säger, och jag vet, som jag också sade i mitt svar, att handikapprådet inom Nordiska ministerrådet också är aktivt och belyser de här frågorna. Informationsbiten är viktig. I somras fick jag möjlighet att inviga Socialförsäkringsportalen. Jag har inte någon aktuell siffra, men det är väldigt många som är inne på den. Jag ska faktiskt titta på om information om detta finns där. I annat fall kommer jag att lyfta upp frågan om vi inte skulle kunna ha en bättre och tydligare information på Socialförsäkringsportalen. Med denna interpellation lyfter vi kanske upp informationen till andra om att de kan gå in och titta där. Det finns andra saker som kan vara bra att veta när man arbetar i ett annat land. Det gäller till exempel sociala avgifter, skatt och så vidare. Jag rekommenderar Socialförsäkringsportalen och Skatteportalen. Om jag undrar över vad som kan hända med mig eller vad jag kan få för hjälp när det gäller pilotprojektet utgår jag ifrån att tar man kontakt med Försäkringskassan i Sverige kommer de att ge en information vidare. Om inte annat kan man få information om vart man ska vända sig i Finland. Är man arbetsgivare i Finland vet man säkert vart man ska använda sig om man behöver ha hjälp med arbetstekniska hjälpmedel för någon. Den första interpellationen här i dag om gränshinder och gränsregionalt samarbete i Öresundsområdet och denna interpellation visar vilken önskan och längtan vi har att se de möjligheter som finns runt omkring oss. Vi har väldigt svårt att acceptera att det finns lagar och regler som ser till att vi kanske inte kan utnyttja de möjligheter vi ser. Låt oss alla hjälpas åt att undanröja så mycket vi kan.

Anf. 29 Maria Stenberg (S)

Herr talman! Jag tror att vi delar uppfattningen att man ska riva ned gränshinder för att underlätta för människor att jobba i sina nordiska grannländer. Ministern pratar om Nordjobb i sitt svar. Nordjobb ligger mig väldigt varmt om hjärtat men har till och från också varit en källa till oro eftersom Nordjobbs framtid har hängt i luften. Nordjobb handlar om att erbjuda unga människor möjligheter att lära känna sina nordiska grannländer genom att de får ett feriejobb tillsammans med aktiviteter under ordnade former. Ministern återgav i sitt svar att man 2008 dessutom gav förtur åt unga med funktionsnedsättningar. Jag tror att det finns en hel del tips som man kan dra lärdom av där när det gäller krångel. Vad innebär det när en människa med funktionsnedsättning ska jobba i ett annat nordiskt land? Nordjobb har börjat den kartläggningen. Jag hoppas att man kan ta del av det som Nordjobb kom fram till. Herr talman! Avslutningsvis känner jag att den här debatten har varit bra. Den kommer med all säkerhet att fortsätta. Som medlem av Nordiska rådet har jag möjlighet att ställa frågor till alla nordiska samarbetsministrar. Jag tror att just när det gäller den här gruppen människor i våra nordiska länder behöver vi sätta extra fokus på de gränshinder som de upplever när de ska vidga sina möjligheter att få ett jobb, gå en utbildning eller ta del av ett grannlands kulturella arrangemang. Jag är fullständigt övertygad om att den nordiska debatten kommer att fortsätta i den här frågan.

Anf. 30 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Herr talman! Jag har inte så mycket mer att tillägga. Interpellanten vet mycket väl att det finns ett toppforskningsinitiativ där man pratat om tillväxt, klimat och miljö. Nu går det in i en ny fas och tar upp de sociala frågorna. Det skulle inte förvåna mig om även frågor om personer med funktionsnedsättning och deras situation i Norden kan komma att belysas där. Vi kan väl arbeta för den frågan. Sedan vet jag också att Danmark, som tar över ordförandeskapet nästa år, kommer att lyfta upp frågan om gränshinder mycket tydligt. Så sent som i torsdags och fredags hade de nordiska samarbetsministrarna ett möte tillsammans med Nordiska rådet. Vår ambition är att ha en tätare dialog. Det kommer att finnas alla möjligheter att ta upp dessa frågor.

den 13 februari

Interpellation

2008/09:341 Gränshinder för funktionshindrades arbete

av Maria Stenberg (s)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Många människor pendlar i dag över de nordiska gränserna för att arbeta. Det är vanligt att människor, som kanske har varit långvarigt arbetslösa i sitt hemland, får ett nytt jobb i grannlandet. Ett mycket bra exempel på detta är Haparanda–Torneåområdet. Där har etablering av handelsområden på båda sidor av gränsen inneburit ett stort antal nya arbetstillfällen och ännu större arbetspendling mellan städerna.

För människor med någon form av funktionshinder utgör nationsgränsen ett hinder för arbete i annat land om de har behov av hjälpmedel för att kunna arbeta, trots att socialförsäkringssystemen i Norden i många fall är samordnade. Eftersom frågan om hjälpmedel för funktionshindrade berör olika myndigheters – och i vissa fall olika länders – ansvarsområden är det lätt för den enskilde att hamna mellan stolarna.

Som statsrådet i ett frågesvar skriver är det en viktig målsättning för det nordiska samarbetet att underlätta för medborgarna att så fritt som möjligt kunna röra sig mellan de nordiska länderna. Då är det angeläget att ett arbete i grannlandet inte omöjliggörs på grund av att den funktionshindrade är i behov av hjälpmedel i sitt arbete, utan att denne får en möjlighet att använda sin arbetsförmåga för egen försörjning och till nytta för samhället.

Vilka åtgärder avser statsrådet med ansvar för nordiska samarbetsfrågor att vidta för att förenkla regelsystemet så att också personer med funktionshinder fritt kan söka arbete i ett annat nordiskt land?