Giftiga kemikalier i leksaker och barnkläder

Herr talman! Ärade åhörare! Ärade ledamöter! Carina Ohlsson har frågat mig vad jag avser att göra för att vi tryggt ska kunna köpa kläder och leksaker till barn med vetskapen om att de inte innehåller giftiga kemikalier. Jag måste säga, herr talman, att Carina Ohlsson tar upp en mycket viktig och angelägen fråga om gifter i varor. Att skydda människor och miljö från farliga kemikalier är en av regeringens prioriteringar. Regeringen anser att kraftfulla åtgärder behövs för att minska den direkta exponeringen och också den diffusa spridningen av hälsofarliga ämnen från varor. Vi kommer i dag i kontakt med fler kemikalier än tidigare genom mängden av leksaker, kläder, elektronik, hygienprodukter och andra varor. Även om läckaget av ett farligt ämne från varje enskild vara kan förefalla litet innebär de stora volymerna att människors exponering i vardagen och det totala läckaget till miljön blir betydande. Som en del i arbetet med en giftfri miljö och den strategi som regeringen har arbetar Kemikalieinspektionen på regeringens uppdrag med en handlingsplan för en giftfri vardag under 2011-2014. Regeringen har ytterligare i budgetpropositionen för 2014 beslutat om ökade resurser och att den här satsningen ska fortsätta till 2020. Handlingsplanen har särskilt fokus på att skydda våra barn och ungdomar från kemikalierisker i vår vardag. Kemikalieinspektionens uppdrag omfattar ett antal prioriterade områden, bland annat att etablera branschdialoger för att främja företagens arbete med produktval för att undvika farliga ämnen. Branschdialogerna omfattar i dag textilier, leksaker samt kosmetiska produkter och hygienprodukter. Branschdialogen för textilier har bekräftat att vi har branschens stöd för reglering av farliga ämnen på EU-nivå och har också gett till resultat att man inhemskt fasar ut ett antal ämnen i Sverige. Regeringen beslutade i slutet av november förra året om en kemikalieproposition, proposition 2013/14:39 med titeln På väg mot en giftfri vardag - plattform för kemikaliepolitiken . Med propositionen lägger vi fast färdriktningen för en ny kemikaliepolitik de kommande åren och de insatser som krävs för att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Takten i utfasningen av särskilt farliga ämnen måste öka, och vi behöver effektivisera arbetet och arbeta med grupper av ämnen. Det är någonting som är ganska ovanligt än så länge. Lagstiftning är förstås ett viktigt verktyg, och som ni väl känner till finns det i dag sektorsspecifika kemikaliekrav för leksaker på EU-nivå, men textilområdet saknar detta, vilket jag tycker är en brist. Jag kommer att fortsatt verka för att det tas fram gemensam lagstiftning för textilier på EU-nivå. Jag har redan påbörjat detta arbete och har i kontakter med Europeiska kommissionen påtalat vikten av detta och också skickat brev till kommissionen för att formellt uppmana dem att ta initiativ till EU-gemensamma regler för farliga ämnen i textil. Som komplement till lagstiftning och frivilliga initiativ är det viktigt att även utreda möjligheterna till andra styrmedel, till exempel skatter. Regeringen beslutade därför före jul att utreda behovet av nya ekonomiska styrmedel på kemikalieområdet för att minska förekomsten av, eller risken för, exponering och spridning av miljö- och hälsofarliga ämnen från olika varugrupper, till exempel kläder och hemelektronik. En särskild utredare har utsetts. Carina Ohlsson har även ställt frågan vem som bär ansvaret för att dessa varor finns på marknaden. Naturligtvis är det de som säljer och placerar produkter på marknaden, företagen, som har ett övergripande ansvar för att ämnen används på rätt sätt. Det finns reglerat i EU:s kemikalieförordning, Reach. Utöver Reach finns en särskild lagstiftning för leksaker som ställer särskilda kemikaliekrav på just leksaker. Huvudregeln är att leksaker inte får innehålla ämnen som är cancerframkallande, reproduktionsstörande eller som förstör arvsmassan. Även vissa allergiframkallande ämnen är förbjudna. Regeringen har i kemikaliepropositionen som jag nyss nämnde uttryckt att användningen av allergiframkallande ämnen och också gruppen hormonstörande ämnen i leksaker bör regleras på ett liknande sätt, det vill säga att dessa ämnen som huvudregel inte bör användas i leksaker. Det finns mycket att göra på kemikalieområdet. Det finns många styrmedel, alltifrån lagstiftning på global och europeisk och till och med nordisk eller svensk nivå till branschdialoger och information. Jag kan försäkra Carina Ohlson att regeringen arbetar för en ambitiös kemikaliepolitik för en giftfri vardag. Jag är mycket glad att vi har kunnat presentera en ny plattform för en sådan kemikaliepolitik för riksdagen och ser fram emot riksdagens beslut i en nära framtid.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag är inte helt nöjd. Ministern hade kanske inte förväntat sig det heller. Det vet jag inte, men det får jag kanske höra här. Jag läste pressmeddelandet och debattartikeln som publicerades i samband med, tror jag att det var, propositionen med titeln På väg mot en giftfri vardag - plattform för kemikaliepolitiken . Det var den 2 december, om jag inte har fel. Man kunde läsa i ingressen, och det går att hitta på regeringens hemsida, att vi konsumenter ska vara trygga med att de produkter vi köper inte är skadliga för oss eller vår miljö. Det är väl en vision, förstår jag. Ungefär samtidigt som det här skrevs gick jag ut och tittade efter julklappar till mina barnbarn som är ett halvt år och fem år gamla. Det står inte "Giftig" eller "Utan gifter" på nallebjörnarna, och det går alltså inte att utläsa vilka leksaker som innehåller olika kemikalier, exempelvis till och med bly som ska fasas ut och definitivt inte finnas i leksaker. Jag tycker ändå att jag är rätt bra på sådant här, eftersom jag har jobbat som kemilärare i många år, men det går inte ens att som allmänbildad person och till och med utbildad kemist läsa sig till var gifterna finns. Då stämmer det inte alls att vi ska känna oss trygga med det köper. Jag är helt övertygad om att ministern tänker på samma sätt som jag när det handlar om just varor eller produkter som barn använder. Barnen ska vara ännu mer skyddade än vi vuxna. De är den uppväxande generationen, och vi vet att svårnedbrytbara ämnen som samlas i en barnkropp blir fler och fler och kommer att finnas kvar. Man kan inte säga till små barn, som barnbarnet på sex månader, att de absolut inte får stoppa en viss sak i munnen eftersom det kan vara hormonstörande ämnen i den. Det lilla barnet gör det i alla fall. Det finns mycket övrigt att önska när det gäller både hur vi tillämpar den lagstiftning vi har, som är EU-lagstiftning, och på hemmaplan. Det står till och med att man strider om var ansvaret ligger och att det måste utredas. Det är ytterligare en sak som försvårar utfasningen av de här ämnena. Som om inte detta vore nog har Greenpeace också gjort undersökningar, men inte på leksaker utan på barnkläder och skor. Det visade sig att hos i stort sett alla kedjor som tillverkar och säljer barnkläder kunde man hitta gifter. Vi behöver gå före från svenskt håll. Vi har hört att man tar initiativ från svenskt håll och att man ska föra upp frågan på EU-nivå. Men jag tycker att man behöver hitta ännu fler sätt så att vi till nästa jul, och inte bara till jul utan över huvud taget när vi ska köpa varor som barn använder, ska kunna känna oss trygga - precis som ministern skriver i debattartikeln. Jag skulle vilja ha ett lite mer utförligt svar om hur regeringen nu på direkten tar initiativ för att fasa ut dessa varor helt.

Herr talman! Jag tror att Carina Ohlsson och jag har väldigt lika utgångspunkter i diskussionen. Vi tycker att det är viktigt att de produkter som finns nära barn, egentligen alla produkter, ska vara giftfria. Men det är prioriterat att börja med att se till att produkter som finns nära barn är giftfria. Det är inte alldeles lätt. Jag håller med om mycket av Carina Ohlssons problembeskrivning. Anledningen till att jag har engagerat mig i kemikaliefrågor i många år är att jag tycker att det här inte är tillräckligt. Jag är också glad över att vi har kunnat lägga en tuff plattform eller inriktningsproposition när det gäller kemikaliepolitiken som gör att våra kontrollmyndigheter kan gå vidare med de här frågorna, så att vi kan testa. De regler som vi har följs nämligen inte alltid, vilket Carina Ohlsson påpekar. När det gäller importfrågan importeras varor i väldigt stor utsträckning från länder utanför EU. I takt med att vi får alltmer globala leveranskedjor blir kontrollen mycket svårare. Vi försöker nu göra EU:s lagstiftning tuffare men också jobba globalt inom FN-systemet med den stora internationella kemikaliestrategin, som kallas SAICM, för att driva på för att fler farliga ämnen ska regleras eller förbjudas och att internationella konventioner upprättar fullt fungerande efterlevnadsmekanismer. Det har vi inte i dag. Däremot har vi svenska regler, vi har europeiska regler och vi har också miljöbalkens regler som kan användas i det här fallet. Förutom att jobba med lagstiftning på de olika politiska nivåer som finns försöker vi också se till att vi har analyser och forskningsrapporter som gör att vi kan gå fram i tillräckligt stor utsträckning inom EU och få erkänt det vi vill göra där. Det ställer mycket höga krav på förberedelsearbetet. Samtidigt försöker vi se till att Kemikalieinspektionen får kraftigt utökade medel för att just kunna testa och kontrollera olika produktgrupper och ha en branschdialog med till exempel leksaksbranschen eller textilbranschen - om man tänker på barnkläder. Kemikalieinspektionen har under 2012 och 2013 besökt och kontrollerat 44 företag som tillverkar, importerar och säljer leksaker. De har testat 211 leksaker, och av de 211 var det 53 som innehöll farliga ämnen i förbjudna halter. Det var ftalater, mjukgörare i mjuk plast och bly i elektriska leksaker till exempel. Dessutom hittade man kortkedjiga klorparaffiner, bromerade flamskyddsmedel, kadmium, bly och azofärgämnen i olika delar. De företag som sätter produkter med farligt innehåll på marknaden gör det i strid med miljöbalken. Det är mycket allvarligt. Jag tycker själv, både som centerpartist och som miljöminister, att vi behöver skärpa våra regler när det gäller miljöbrott. Det här är ett sådant område som man snabbt tänker på i det sammanhanget. Företagen riskerar också sitt varumärke genom att förekomma i rapporter från Kemikalieinspektionen där konsumenter lätt kan gå in och hitta fakta på nätet. Jag vill också säga att det finns en informationsplikt enligt Reach. Den är lång och omständlig, men man kan även kräva att få svar om innehåll från försäljaren eller distributören.

Herr talman! Precis som ministern läste upp innehöll 25 procent av leksakerna högre halter än vad som var tillåtet. Det som förvånar är att man efter det behöver utreda vem som bär ansvaret. Om man inte ens har det klart för sig kan man inte plocka bort leksakerna, utan de fortsätter att säljas även efter att man har påvisat att 25 procent av leksakerna i våra svenska butiker innehåller gifter. Bly är direkt giftigt och påverkar hjärnan. Vi har cancerframkallande ämnen i 25 procent av våra leksaker. Det beräknas att vi före jul handlar leksaker för ungefär 1 miljard kronor, och då har vi alltså köpt giftiga leksaker som barn just nu sitter och leker med för 250 miljoner. Samtidigt utreds vem som bär ansvaret. Det kan inte vara det enskilda barnet och inte ens farmor som har köpt leksakerna eftersom det inte finns någon möjlighet att veta det. Ingressen som handlar om att vi kan känna oss trygga med de produkter vi köper behöver nog ändras. Det kan vi inte göra. Det kan vara en vision, men man känner sig inte alls trygg. Leksaksdirektivet kunde börja tillämpas 2011 men fullt ut den 20 juli förra året. Undantaget gäller om man har saker i lager, men jag kan inte tänka mig att alla 25 procenten har funnits på lager. Med tanke på all julhandel tror jag att det är sådant som har kommit till affärerna även efter den 20 juli. Jag är mycket förvånad över att man inte har sett över vem som bär ansvaret för att ett regelverk tillämpas då det börjar gälla så att de leksaker som man nu ser är giftiga kan plockas bort på direkten. När det gäller textilierna och barnkläderna är det bra att ministern beskriver att det handlar om såväl ideella krafter och företag som branschöverenskommelser. Det är en bra väg att gå, tillsammans med lagstiftning. Man har tittat på olika företag, och märkesföretag, och då blir jag orolig för att det även kan brista när det gäller jämlikhetsdelen. Vissa kanske vill skydda sitt märke mer. I Greenpeaces test kan man se vilka som är först med att se över detta. Det är företag som har jättemycket att förlora om de skulle få ett nedsvärtat rykte, till exempel Burberry. Den typen av företag har dyra kläder och produkter beroende på att man lägger på mycket avans just för att det är ett känt företag. Då kan man se att det börjar smyga sig in ett jämlikhetsperspektiv också. Jag tycker att ministern har goda ambitioner. Jag har följt Lena Eks arbete med Reach i EU-parlamentet. Men det behövs mer action. Det finns ett tryck även från oppositionen. Är det så att Lena Ek behöver ett tryck för att det ska hända någonting lovar vi att verkligen ställa upp. Gå från ambition till konkreta förslag, så att vi kan fasa ut de här gifterna!

Herr talman! Jag tackar för de vänliga orden. Det man måste vara klar över är att vi har nytta av gemensam lagstiftning på de här områdena inom den inre marknaden, eftersom vi importerar väldigt mycket både leksaker och kläder. Man skulle önska att det vore snabbt gjort att få sådana här regler på plats. Det är det nu inte. Det krävs fleråriga tester och vetenskaplig dokumentation av en viss mängd. Det krävs också att man anmäler det här. Det talas om action på det här området, och det är sådana plattformar kemikaliepropositionen innehåller. Det handlar om hur vi ska aktivera det svenska arbetet vad gäller vetenskaplig dokumentation, hur vi ska bli tydligare med att anmäla ämnen till kommissionen och hur vi ska arbeta ihop med andra länder för att få fart på processen, så att vi får europeiska regler som hjälper oss. Vi har också ett antal ämnen där vi nu testar hur vi kan gå före från svensk sida för att få på plats regler på ett sådant sätt att vi inte får protester från andra länder; om våra notifieringar inte godkänns får vi en backlash i stället, som vi har sett andra länder få när det gäller en del av de farliga ämnen som vi har diskuterat i dag. Under tiden har vi strategin för en giftfri vardag, där vi arbetar med våra expertmyndigheter och där Kemikalieinspektionen får anslag. Kemikalieinspektionen har ett nytt arbetssätt. Det handlar mycket mer om inspektioner och kontroll än tidigare, och det ger resultat. På textilsidan besökte Kemikalieinspektionen 30 företag under hösten 2013, och man kontrollerade varuprover från de företagen och tre företag till. Man hittade då inga förbjudna eller begränsade ämnen i analyserna, men man hittade ämnen som finns på kandidatförteckningen till Reach. Det innebär att behandlingen av dessa ämnen är i den fasen att man fyller på med vetenskaplig dokumentation och rapporter. De ämnena omfattas av informationsplikten i artikel 3 i Reachförordningen. Kemikalieinspektionen lämnade in en anmälan om miljöbrott till åklagare mot de företag som sålde tyger innehållande kandidatämnen men inte hade kännedom om innehållet i tygerna och inte hade lämnat korrekt information till sina yrkesmässiga kunder. Det är ett exempel på hur vi kan samspela mellan europeisk reglering, svensk reglering, svensk kontroll och svenska åtgärder. Extramedlen till Kemikalieinspektionen är därför väldigt viktiga. Det är också så att verksamheten fortsätter. Branschdialogen är det sista komplementet. Det är klart att seriösa företag och seriösa kedjor blir väldigt bekymrade över att finnas med i den här diskussionen. Jag tror att många har en ärlig vilja att förbättra sin produktion och se till att produkter som säljs till konsumenter är ofarliga, särskilt när det gäller barn. I textilbranschen arbetar man med att ta fram en minimilista över oönskade ämnen för att företag ska kunna ställa samma krav på sina leverantörer och därmed få ett större genomslag. På det sättet sprids det svenska förebyggande kemikaliearbetet för en giftfri vardag med särskilt fokus på barn, även till produktionsländer som Pakistan och Indien. Det är en utveckling som jag tror att vi allihop välkomnar.

Herr talman! Det finns lite olika delar i detta, eftersom jag har frågat om både barnkläder, som är textilier, och leksaker. För leksaker finns det ett särskilt direktiv som gäller. Då är ändå min fråga: Finns de leksaker som har testats och konstaterats innehålla gifter fortfarande i butikerna? Jag förstår det som att de inte är bortplockade, utan att man fortfarande utreder vem som bär ansvaret. Vi fortsätter alltså att köpa de här leksakerna. Det var bra att ministern tog upp det här med tillsyn och inspektioner, vilket är oerhört viktigt. Har vi en lagstiftning måste vi också visa att den tillämpas och att vi har en tillsyn. Men den måste vara "taggad" också; när man väl hittar något måste man veta vad man ska göra, så att det kan plockas bort. Det är det jag menar med action. När man hittar gifter som inte är tillåtna ska det vara möjligt att direkt plocka bort varan från butikerna och utkräva ansvar. Det är fortfarande något jag undrar över. Jag har inte kunnat hitta uppgifter om att man faktiskt har tagit bort varor. Jag hoppas, ministern - så länge Lena Ek är minister - att branschdiskussionerna fortsätter, att man försöker fånga upp alla kedjor, både dem som säljer billigare kläder och dem som säljer dyrare kläder, att man ser vikten av att det är likvärdigt för alla barn och tar upp jämlikhetsperspektivet samt att man försöker hitta skarpa förslag gentemot dem som inte följer regelverk och överenskommelser.

Herr talman! Jag vill betona att seriösa försäljare av leksaker och kläder naturligtvis plockar bort produkter när de här larmen kommer och man inser att olika produkter innehåller förbjudna ämnen. Vi försöker skärpa tillsynen, skärpa informationen och samtidigt skärpa reglerna. Vi jobbar alltså på olika områden parallellt. Det är alldeles självklart så att den grundbult som finns i miljöbalken, polluter pays principle, det vill säga att den som sätter en produkt på marknaden har ansvar för vad den innehåller och vilka skador den kan ge, även gäller för leksaker och textilier - och för den delen alla varor. Särskilt allvarligt är det naturligtvis när det gäller produkter som riktar sig till barn. Den proposition som har lämnats till riksdagen och som jag hoppas att riksdagen mycket snart ska votera om ger oss en helt annan plattform och en helt annan möjlighet att jobba mycket tuffare med de här frågorna, precis som Carina Ohlsson efterlyser. Jag har jobbat med detta i många år. Den här propositionen är för mig ett bra steg framåt, men det innebär alls inte att vi är färdiga med frågan. Det krävs väldigt mycket arbete innan vi kan säga att vi verkligen har nått miljömålet om en giftfri vardag. I det arbetet hoppas jag att vi kan förena alla goda krafter. Jag ska be att få tacka för en väldigt viktig interpellationsdebatt och en bra interpellation.