Genomströmningstider för jaktbrottsärenden

Herr talman! Lars Beckman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska genomströmningstiden för jaktbrottsärenden hos polis och åklagare. Han har också frågat om jag anser att det, givet den situation som nu råder med brist på både poliser och åklagare, görs en rimlig prioritering av rättsväsendets resurser.

Som jag tidigare har framfört är det viktigt att brottsutredningar bedrivs så skyndsamt och effektivt som möjligt. Regeringens politik, med de genomförda och fortsatt aviserade resursförstärkningarna till Polismyndigheten, syftar till att förbättra myndighetens förutsättningar att utreda och förebygga brott. Vi ser också att medelgenomströmningstiden inom polisen för ärenden som redovisas till åklagare gällande jaktbrott var kortare 2020 än 2019. Det är positivt.

Polismyndigheten har gjort en översyn av hur hanteringen av grova jaktbrott kan förbättras och effektiviseras. I detta arbete har även Åklagarmyndigheten, länsstyrelserna och Naturvårdsverket varit delaktiga. Resultatet av metodutvecklingsarbetet kommer att sammanfattas i form av en handbok som bedöms vara klar under 2021. Under 2020 har också en samverkansgrupp för frågor om jaktbrott bildats i Naturvårdsverkets regi, där bland annat Polismyndigheten deltar.

Regeringen genomför en historisk utbyggnad av Polismyndigheten. Målet är att det ska vara 10 000 fler polisanställda 2024 än 2016. Vi har nått halvvägs dit. De tillskott som myndigheten fått i tidigare budgetpropositioner säkerställer den fortsatta utbyggnaden i år. Anslaget för 2021 är drygt 1,9 miljarder kronor högre än 2020. För 2022 föreslås ytterligare tillskott på 1,65 miljarder kronor.

Hur stora resurser som ska avsättas till utredningar av jaktbrott är en fråga för Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten att bedöma. Det beror bland annat på hur inflödet av ärenden ser ut. Myndigheterna behöver i sin interna resursfördelning se till att de har förmåga att uppfylla sina lagstadgade uppgifter, där utredningar av jaktbrott ingår. Att ärendena tillförs resurser är också en förutsättning för att de ska kunna utredas inom rimlig tid.

Herr talman! Varför har jag ställt den här interpellationen? Jag har gjort det på grund av att detta är en viktig rättssäkerhetsfråga i en rättsstat. Det står stipulerat från oss i statsmakten att en förundersökning ska bedrivas skyndsamt. Varför är då det viktigt? Jo, naturligtvis för att den som blir utpekad för ett brott - i det här fallet handlar det om misstänkta jaktbrott - ska ha rätt att få sin sak prövad skyndsamt och bli antingen dömd eller frikänd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr är det så, herr talman, att genomströmningstiderna ökat väldigt kraftigt sedan 2014. År 2014 var det en genomströmningstid på 146 dagar, och år 2019 var det 169 dagar. De längsta ärendena som har pågått har nu passerat 500 dagar.

Vad får det då för konsekvenser för den enskilda? Jag har träffat ett antal personer som har blivit utpekade, bland annat en grupp med jägare i Hälsingland. När man hör deras berättelser blir man inte stolt över det svenska rättsväsendet.

Det är berättelser om hur det kommer in ett stort antal poliser klockan sex på morgonen och griper personen. Man har presskonferenser och pekar mer eller mindre ut dessa män. I varje fall känner de sig utpekade. I ett av fallen dör fadern i en hjärtattack. Det är fruktansvärt gripande.

Sedan går det inte en vecka. Det går inte en månad. Det går inte ett kvartal. Det går inte ett år. Det går inte två år. Men tre år senare lägger man ned målet i Hälsingland. Man kan inte ens föreställa sig hur det känns att vara utpekad på en liten ort som Alfta i tre år för att man har varit misstänkt i en illegal vargjakt.

Tidningen Svensk Jakt har frågat företrädare för rättsväsendet: Hur kunde det ta så lång tid? En åklagare säger: Jag kan bara beklaga att polisen lade det här ärendet åt sidan. Konsekvenserna för dessa jaktintresserade personer är att de inte har fått jaga. De har blivit fråntagna vapnen. De har blivit utpekade i lokalmedierna som att de har bedrivit en illegal vargjakt, och tre år senare läggs ärendet ned.

Herr talman! Jag kan tycka att detta måste regeringen och ansvarigt statsråd råda bot på. Även jägare måste få känna rättssäkerhet. I ett i riksmedierna uppmärksammat fall har de personer som varit misstänkta vädjat om och om igen på alla möjliga sätt och vis. De har via sina försvarsadvokater sagt: Ställ oss inför rätta. Låt oss bevisa vår oskuld. Nu kommer det ärendet upp snart i domstol, så får vi se hur det går.

Uppenbarligen är det någonting som skaver i den här frågan. Jag hade önskat att regeringen hade agerat mer kraftfullt i de här frågorna så att även jägare kan få känna en rättssäkerhet.

Min fråga till statsrådet Damberg är: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att minska genomströmningstiden för jaktbrottsärenden hos polis och åklagare?

Herr talman! Tack, Lars Beckman, som har ställt en viktig fråga i interpellationen!

Att förundersökningar ska ske skyndsamt är, precis som Lars Beckman sa, oerhört viktigt. Det handlar om att vi får ha vår rättsstat och får leva i en demokrati. Den här veckan har vi firat vår demokrati kanske lite extra mycket. Det känns himla bra att man som kvinna kan få stå här och få rösta. Det tackar vi alla som har gått före oss för. Jag undrar vad de som kommer efter oss ska tacka oss för.

Jag tror inte att någon kommer att tacka oss för att genomströmningstiden har gått från 86 dagar 2014 till 404 dagar 2020 innan ett jaktbrott avgörs. Människor ute på landsbygden är ofta bosatta i små byar. Alla känner alla, och de blir utpekade för någonting som de kanske inte har gjort. De mår dåligt, och de får inte jaga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag gillar också att jaga. Att de inte får jaga är kanske inte det absolut värsta i detta. Det värsta är utpekandet. I dagens läge med sociala medier hjälper inte det till, utan det spär på. Uthängningen spinner på olika grupperingar. Det ställer människor mot människor, och det görs påståenden om människor som inte har någon möjlighet att kunna försvara sig.

Därför är det oerhört viktigt att människor får komma till rättegång och till ett avgörande så att de får reda på vad som var rätt och fel. Varför har genomströmningstiden ökat med en stor andel? Det undrar jag.

Herr talman! Tack för interpellantens fråga!

Först vill jag säga det självklara. Det är absolut inte bra med långa genomströmningstider. Det är inte bra för att utreda brott. Vi vet att det är mycket större chans att de brott som utreds tidigt och snabbt leder till fällande dom. Det vet vi för alla brottskategorier.

Ju snabbare utredningsarbetet sker, desto större chans är det att det leder till ett framgångsrikt resultat i form av fällande dom i de fall det finns några misstankar. Det är också påfrestande för den misstänkte att det är långa tidsperioder. Jag vill börja med att säga det. Där är vi helt överens.

Jag förstår att interpellationen inte handlar om ett enskilt ärende. Men vi är ganska nära enskilda ärenden, eftersom det lyfts fram och exemplifieras. Jag vill inledningsvis i interpellationsdebatten säga att jag inte vill uppfattas som att jag kommenterar eller hanterar enskilda ärenden. Det är ganska viktigt.

Om det ser ut som att jag svarar på enskilda ärenden eller verksamheter är vi inne i ett paradigmskifte där jag som statsråd recenserar eller har uppfattningar om hur rättssystemet fungerar och vilka åtgärder som myndigheterna väljer att vidta. Det kan bli en överprövning av mig av myndigheternas beslut eller verksamhet. Det vore olämpligt. Vi kritiserar andra länder för att politiken träder in och har uppfattningar om hur det oberoende rättsväsendet ska hantera sina frågor. Jag vill övergripande säga det.

Vad kan vi göra från politikens sida och från regeringen? Jag tror att en av förklaringarna, inte bara på det här området när det gäller jaktbrott utan när det gäller många typer av brott där man har haft långa ledtider, har handlat om att polisen har haft för lite resurser, om jag ska vara riktigt ärlig.

De har varit dåligt bemannade och har tvingats fram och tillbaka för att göra olika bedömningar av vad som varit mest akut och viktigt att göra just nu. De har fått lägga annat åt sidan och då prioritera andra typer av brott. Det har hänt i stor utsträckning de senaste åren.

Det är också anledningen till att jag uppfattar att det finns en bred samstämmighet i riksdagen att fortsätta att låta Polismyndigheten växa. Fram till nu har det varit många civilanställda som har anställts. Nu växer det också på den polisiära sidan framöver.

Det är en förutsättning att Polismyndigheten har resurser att kunna jobba med de brott den hanterar och att den kan göra det skyndsamt för att inte få långa genomströmningstider. Jag tror att Polismyndigheten också har upptäckt att det finns en potential att hantera de här frågorna på ett bättre sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också det utvecklingsarbete som jag har frågat om och fått svar på. Det bedrivs nu ett arbete med att förbättra och effektivisera handläggningen av grova jaktbrott. Min bild är att myndigheten och andra myndigheter i samverkan nu diskuterar hur man ska hantera de här frågorna för att inte få så långa handläggningstider som det har varit tidigare.

Det är samma sak med den metodhandbok som man jobbar med. Den kommer säkert att vara ett verktyg för att effektivisera det polisiära arbetet men också för att ha en bättre samverkan så att alla parter vet vad som förväntas av respektive myndighet.

Jag följer gärna detta över tid. Jag kan konstatera att det senaste året minskade genomströmningstiderna när det gäller Polismyndigheten. Jag hoppas och tror att det är ett brott mot den historiska utvecklingen och att vi har sett ett skifte. Vi kommer därmed att se kortare tider framöver, och detta var första året på en mer positiv utveckling.

Herr talman! Vi ska naturligtvis inte diskutera enskildheter, även om det passar bra att exemplifiera med personer som har råkat ut för detta.

Herr talman! Jag har låtit riksdagens utredningstjänst titta på hur effektiv myndigheten är. Som en del av en rättssäkerhet måste det handla om att när statsmakten, ordningsmakten, till exempel anhåller och häktar någon måste man ha en rimlig tro på att man ska kunna få den personen fälld. Annars borde man inte initiera ärendet. Här skaver det ordentligt.

År 2016 var det 14 misstänkta personer. Det var noll lagförda. År 2017 var det 24 misstänkta personer. Det blev 6 lagförda. År 2018 var det 17 personer. Det var 3 som blev lagförda. År 2019 misstänktes 21 personer. Det blev 2 lagförda.

Undersökningen från riksdagens utredningstjänst visar snarast ett katastrofalt resultat. Antingen är det ett stort antal personer som blir utsatta och misstänkta helt i onödan eller så var polisväsendet så undermåligt i sina utredningar att man inte kunde lagföra tillräckligt många. Vad svaret är har naturligtvis varken jag eller statsrådet någon aning om.

Men konsekvenserna av de långa handläggningstiderna är alltså att de här personerna som bor på landsorten och som älskar jakt - de kanske till och med lever sitt liv genom jakten - blir fråntagna sina vapen. De blir fråntagna sitt fritidsintresse, och de blir oskyldigt utpekade av grannar och av medierna. Det är till och med så - om det är rätt citerat - att någon åklagare har uttalat sig så här: Jag kunde inte bevisa att personen X sköt vargen.

Herr talman! Jag tycker att det är ovärdigt en rättsstat. I en rättsstat är alla personer oskyldiga tills man har blivit dömd. När rättsväsendet går in och gör ett sådant stort integritetsingripande att man anhåller och häktar någon måste man väl rimligtvis ha lite mer på fötterna än att man misstänker 14 personer och lagför noll eller att man misstänker 21 personer och lagför 2? Det är alltså 19 personer som inte blir lagförda.

Både jag och statsrådet vet att när en åklagare och rättsväsendet ingriper ska man ha väldigt torrt på fötterna. Man ska kunna göra en bedömning att personen verkligen blir lagförd.

Jag skulle därför vilja fråga statsrådet hur han ser på den generella bilden att väldigt många personer blir misstänkta men väldigt få blir lagförda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tar vid där Lars Beckman slutade.

Det finns många som är misstänkta men få lagförda. Kan det vara så att polisen inte har de kompetenser som behövs för att kunna utreda jaktbrott av den här kalibern mer effektivt? Kan det vara så att man försöker kasta ut nätet brett, och så tar det väldigt lång tid? Precis som ministern var inne på initialt går det naturligtvis bättre att klara upp brott om man gör det så fort som möjligt efter att brottet har skett.

Jag undrar i allt detta över alla dessa människor som får lida och som måste utstå och leva under pressen att vara misstänkt för någonting så grovt som ett jaktbrott - till och med ett grovt jaktbrott. Att leva under den pressen handlar inte bara om att själv må dåligt utan också om det som jag var inne på tidigare - att utstå spott och spe från både dem som man bor nära och dem som bor runt om i hela Sverige och ibland också från andra länder, som gärna lägger sig i sådana här härvor. Ingen av oss vill nog att någon ska behöva leva under den pressen någon längre tid.

Jag undrar om ministern avser att vidta några åtgärder för att minska genomströmningstiden för jaktbrottsärendena.

Herr talman! Först vill jag säga att det är ganska anmärkningsvärd statistik som Beckman lyfter fram i interpellationsdebatten. Det har flera olika förklaringar.

En förklaring är att det här historiskt sett är ganska svårutredda brott i Sverige oavsett vilken period i tiden vi talar om. Det är inte bara nu, under en period då polisen har varit tillbakatryckt. De här brotten sker i miljöer ute i skogen där det är få vittnen på plats. Det kan finnas en tystnadskultur bland dem som begår den här typen av brott som gör att man inte vill tala om varandra.

Hemliga tvångsmedel används i större utsträckning i dag än tidigare, och man försöker på det sättet knyta människor till brott. Det är någonting som har utvecklats. Men när polisen i så hög grad har varit för lite resurssatt har det inneburit en kamp om utredningsresurserna, och då har det ofta varit så att våldsbrott har gått före jaktbrott och grova jaktbrott. Och det kanske är fullt rimligt; om det har skett en våldtäkt eller ett mord kanske det är rimligt att det utreds snabbare av polisen. Det måste myndigheten göra en bedömning av.

Nu växer polisen, och det är min bedömning att det är den viktigaste insats jag kan göra från mitt håll: att se till att det finns resurser på polisen för att utreda grova brott generellt, och där ingår också grova jaktbrott.

Jag tror att det är viktigt också för rättssäkerheten att en del av de brott som begås på det här området beivras. Det är inte bra att vi har en lagstiftning som aldrig blir använd därför att det är svårt för polisen att bevisa brott. Jag tror att det är viktigt med båda delarna: Vi måste ha snabbare processer så att man inte som utpekad drabbas av det. Och på samma sätt måste lagen också upprätthållas, för om ingen blir fälld finns det en risk att förtroendet för rättssystemet urholkas.

Noas Utvecklingscentrum Nord har haft i uppdrag att jobba med utvecklings- och effektivitetsfrågor kring detta för att effektivisera hanteringen av den här typen av brott. Detta ska sammanfattas i en handbok som ska bli klar i år. Nu ger vi resurser, de jobbar med effektiviteten och handboken och jag hoppas att 2020 var ett år då det vände och då tiderna hos polisen började minska. Jag hoppas också att det kan fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men även jag blir bekymrad när jag ser statistiken, för det är väldigt långa genomströmningstider. Det är inte bra vare sig för de misstänkta eller för polisen när de ska göra sitt jobb på ett effektivt sätt. Det här är en fråga som vi måste fortsätta att följa, och jag har stora förhoppningar om att polisen tar frågan på allvar och nu jobbar också med effektivitet och metodutveckling.

Herr talman! Tack till statsrådet för att han delar min oro och för att vi är överens om att rättssäkerheten även för jägare ska förbättras!

Jag säger inte att det är så, men det kan finnas en felaktig kultur där man på väldigt lösa grunder anhåller, häktar, håller presskonferenser och uttrycker sig på ett sådant sätt att allmänheten uppfattar att det har skett en illegal vargjakt av personer på en liten ort. När man inte har mer på fötterna än att av 21 misstänkta blev 2 fällda undrar jag om det finns en kulturfråga hos våra rättsvårdande myndigheter där man går in med buller och bång men inte får folk lagförda. Sanningen är naturligtvis att om man inte har tillräckliga bevis och grunder för det man påstår ska man varken anhålla eller häkta någon.

Det är bra att statsrådet nu är på i den här frågan, och jag misstänker att statsrådet i sina uppföljningssamtal med myndigheten kommer att ställa lite mer kritiska frågor om hur utfallet kan vara så lågt. Det måste antingen bero på inkompetens, det vill säga att man inte tar fram tillräckligt med bevis, eller på att man agerar på för lösa grunder.

Vi ska inte behöva läsa rubriker i tidningarna och lyssna till förskräckliga berättelser där Per friades från misstänkt illegal vargjakt men fortfarande känner sig utpekad av rättsväsendet. Det här är ovärdigt en rättsstat, herr talman.

Herr talman! Jag vill avsluta där jag började: Det är inte bra med långa genomströmningstider för någon. Det är inte bra för polisen, för det minskar deras chans att klara upp brott, och det är inte heller bra för utpekade och misstänkta. Det är en rättssäkerhetsfråga.

Däremot skulle inte jag använda ordet inkompetens om polisen, för polisen har haft en situation med resursbrist. De har varit för få, men det håller vi nu på att åtgärda. Det gör att de kommer att kunna ta tag i fler ärenden än de tidigare har gjort på ett mer effektivt sätt.

Det finns dock en hemläxa att göra i effektivitet och metodutveckling på det här området. Men trots att jag säger detta om hemläxan tror jag att vi ska ha viss ödmjukhet i det här. Detta kommer fortsatt att vara brott som är ganska svåra att klara upp, särskilt om det handlar om ett jaktlag där man kanske är överens om att man ska begå brott. Jag säger absolut inte att det är så i många jaktlag, men där detta har förekommit är man ofta flera om det. Det finns en tystnadskultur, och det kan vara svårt att riktigt reda ut vem som har gjort vad. Där har polisen en stor utmaning när det gäller att hitta rätt.

Jag hoppas att de fällande domar som ändå har förekommit ska visa att rättssamhället gäller - även i skogen. Rättssamhället och svensk lag gäller också vid grova jaktbrott. Det här kommer att vara svåra frågor att utreda, men det är viktigt att vi kortar tiderna både för polisen och för de utpekade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.