garantiersättningen

Fru talman! Kjell-Erik Karlsson har frågat miljö- ministern vad han avser att göra för att främja mer miljöanpassade fiskemetoder och för att svensk fiske- ripolitik ska baseras på ekologiskt uthålliga principer. Arbetsfördelningen i regeringen är sådan att det är jag som ska besvara frågorna. Enligt propositionen 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk ska det svenska fisket bedrivas på ett håll- bart sätt. Ett optimalt nyttjande av fiskebestånden ska nationellt uppnås genom att försiktighetsprincipen tillämpas och att den biologiska mångfalden säker- ställs. Dessa principer har börjat tillämpas för mer än fyra år sedan i svensk fiskeripolitik. Jag är medveten om att situationen för många fiskbestånd är bekym- mersam. I vårt arbete tillämpas de nämnda principer- na, och ambitionen är att åstadkomma ett ekologiskt hållbart fiske. Fisket måste även vara långsiktigt lönsamt för våra fiskare och säkra en långsiktig råva- rutillgång för beredningsindustrin. Därmed främjas också konsumenternas krav på livsmedel av god kvalitet till skäliga priser. Kjell-Erik Karlsson tar i sin interpellation upp trålens påverkan på fiskebestånden och miljön. Det är nu uppenbart att de bottenlevande fiskbestånden ut- med västkusten har reducerats kraftigt. Fiskeriverkets provtrålningar har visat att fångsterna av fisk som vandrar mellan kustnära och öppna områden sjunkit med över 90 % på 20-30 år. Även bestånden längre ut är mindre än tidigare men inte alls lika mycket påverkade. Det är sannolikt att det sätt som fisket bedrivits på är en viktig orsak till beståndsminskningarna, men också andra faktorer som övergödning med åtföljande algblomningar är av betydelse. Trålfiskets inriktning är säkert en viktig faktor i detta sammanhang, men också trålfiskets direkta effekter på bottnar och bot- tendjurssamhällen kan vara av betydelse. Detta har dock varit svårt att visa statistiskt i svenska vatten. Havskräftfiske kan bedrivas både med trål och med burar. Dessa metoder har självklart olika effekter på ekosystemen men är också olika väl lämpade för olika typer av fisken och fiskare. Det är önskvärt att utnyttjande av dessa olika metoder optimeras så att båda metoderna används där deras olika fördelar kan utnyttjas. Vidare framförs i interpellationen att en mycket stor del av den trålfångade kräftan kastas tillbaka i havet. Detta stämmer när man bedriver fiske med minsta tillåtna maskstorlek. För att komma till rätta med detta problem har i dag en stor del av kräftfis- karna frivilligt börjat använda en större maska vilket innebär att endast en mindre andel av småkräftorna fastnar i trålen. Arbete pågår för närvarande för att ytterligare förbättra selektiviteten i detta fiske genom att använda s.k. fyrkantsmaska och eventuellt också en form av selektionsgaller. En utflyttning av trålgränsen kan tyckas vara en framkomlig väg för att expandera burfisket. Trålgrän- sen är emellertid en regel som bara omfattar svenskt fiske. I Skagerrak och Kattegatt förvaltas fisket ge- mensamt av Norge och EU. Därför skulle en utflytt- ning av nuvarande trålgräns innebära att en stor del av den kustnära svenska flottan skulle tvingas ut på icke traditionella vatten samtidigt som bl.a. danska och norska fiskefartyg skulle kunna bedriva fiske närmare land än svenska. Trålgränsen är av betydelse för fördelningen av resurser mellan olika kategorier av fiskare, men är också av betydelse för effekter på ekosystemen. Trål- gränsen har tidigare flyttats in närmare land på vissa kortare kuststräckor och det kan finnas anledning att i samverkan med berörda fiskare utvärdera effekterna av denna förändring. Detta underlag kan sedan an- vändas inför kommande diskussioner om det framtida svenska kust- och havsfisket. Härvid bör även för- hållanden som effekterna av fritidsfiskets garnfiske studeras. På västkusten finns det en reglering av garnfisket enligt vilken en icke yrkesfiskare får fiska med maximalt 180 meter garn. Såväl yrkes- som fritidsfis- ket med garn måste dessutom följa mycket detaljera- de regler om minsta maskstorlek, minsta landnings- storlek, huvudsaklig fångst ombord, märkning och utmärkning av redskap m.m. Sverige har både nationellt och internationellt kraftfullt verkat för att omsätta principerna om det hållbara fisket i praktisk handling. Vi har redan upp- nått ett mål i Östersjön där vi bl.a. lyckats övertyga övriga länder om att åstadkomma en fungerande selektion av torsk. För närvarande arbetar EU till- sammans med Norge även med att ta fram återhämt- ningsplaner för torsk och kummel i bl.a. Nordsjön. Mycket återstår dock och vi ser den kommande över- synen av EU:s gemensamma fiskeripolitik som ett lysande tillfälle att driva konkreta förslag i riktning mot än större uthållighet och än mer sofistikerad tillämpning av försiktighetsprincipen.

Fru talman! Först vill jag tacka jordbruksminis- tern för svaret. Jag tror att vi är överens om att ett aktivt fiske är en förutsättning för att hålla skärgården levande. Jag tror även att vi är överens om att ett behållande av balansen och produktionsförmågan i de marina ekosystemen är av mycket central betydelse för att möjliggöra en levande skärgård. Därför är det oroande att det i dag är så stor kunskapsbrist när det gäller biologisk mångfald i haven. I Varbergsposten, en västkusttidning, kunde man häromveckan läsa uttalanden från yrkesfiskare som inte alls håller med om att trålfiske efter havskräftor är skadligt, vilket jag har påstått i den här interpella- tionen. De säger att det bara är dåligt prat. Den som inte har varit med vet inget, säger de. Att trålfiske efter havskräftor skulle vara skadligt och förstöra bottnarna avfärdar de helt. De påstår även att det inte finns några bevis för att bottnarna blir förstörda. De vill jämföra trålningen med bondens harvning för att få bättre skörd. Hur ska man förbättra kunskapen om behovet av att skydda och bevara samt skapa återväxt? Ministern säger här i svaret att det är uppenbart att de bottenle- vande fiskbestånden utmed västkusten har reducerats kraftigt. Jag skulle vilja benämna det som ett haveri. En minskning av fångsten av fisk som vandrar mellan kustnära och öppna områden med 90 % på 20-30 år är absolut ett haveri. Trålfiskets inriktning är säkert en viktig faktor, säger ministern i svaret och syftar då på den här be- ståndsminskningen. Yrkesfiskarna som jag hänvisade till tidigare säger i samma artikel: Det finns ingen fisk i Kattegatt. Det är tomt. T.o.m. de små båtarna kör till Östersjön för att fiska. Vid Kattegatt måste något göras. Då kan man ställa frågan: Vem ska göra något? Och vad ska göras? För vissa arter överstiger uttaget av fisk och skal- djur i västerhavet och Östersjön arternas möjlighet att återhämta sig. Fångster sker av ungfisk som inte haft möjlighet att leka eller, som det heter, reproducera sig. Havskräftfiske kan bedrivas både med trål och burar. Min mening är att försiktighetsprincipen inte tillämpas utan att det här tangerar att vara ett brott mot miljöbalken. Hade den verksamheten skett på land så hade den nämligen kallats rovdrift, och stoppats för länge se- dan. Men tydligen gäller andra kriterier för fisket än för landverksamheten. Hur stor andel småkräftor i trål accepterar till- synsmyndigheten, och hur stor andel är ministern beredd att acceptera? I januari skrev miljö- och jordbruksministern i en debattartikel i Svenska Dagbladet att i det pågående arbetet med regeringens miljöproposition är den grundläggande målsättningen att västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktig och hållbar produk- tionsförmåga och att den biologiska mångfalden be- varas. Med tanke på det vill jag fråga: Vad har ministern gjort sedan januari för att förbättra den svenska imp- lementeringen av försiktighetsprincipen? Är ministern beredd att inrätta marina skyddsom- råden i en större utsträckning än vad som har skett hittills, t.ex. på västkusten, i Kungsbackafjorden och vid lilla Middelgrund?

Fru talman! Jag tror också att vi är överens om mycket. Framför allt måste försiktighetsprincipen ligga i botten på arbetet med fiskepolitik, liksom med annan politik. Det är också det som är utgångspunkt för den svenska regeringens arbete när vi nu på olika sätt försöker utforma den framtida fiskeripolitiken. Då ska vi komma ihåg att vi inte utformar den enbart själva, utan den utformas i mycket stor utsträckning med de andra medlemsländerna i EU. Precis som på jordbrukets område, där vi har en gemensam jord- brukspolitik, har vi ju här en gemensam fiskepolitik. Det kan vara både bra och mindre bra. Det är bra därför att om man får igenom förslag som är långtgå- ende så gäller de för så många fler länder - och vi har ju haven tillsammans. Det är mindre bra därför att det kan finnas länder som inte vill gå lika långt som Sve- rige. Det har jag upplevt mer än en gång i det arbetet. Vi gör också vissa saker här hemma. Fiskeriverket har t.ex. fått några utredningsuppdrag. Det gäller exempelvis att analysera det kustnära fisket på ett sådant sätt att man ska se vad som behöver göras för att inte bara de stora fiskarna ska kunna försörja sig på fisket, utan för att vi ska kunna ha ett kustnära fiske som mer är baserat på att människor också ska kunna bo i dessa regioner och få sin utkomst genom att fiska. När det sedan gäller trålningens effekter på fisk- beståndet så fick Fiskeriverket i den senaste mil- jöpropositionen i uppdrag att utröna betydelsen av bottentrålningen för de marina ekosystemen, och föreslå områden där bottentrålning förbjuds. Inom ramen för återhämtningsplanen för torskbe- ståndet i Nordsjön har ett omfattande underlag tagits fram av EU och Norge där man behandlar möjliga, framför allt tekniska, åtgärder inom trålfisket. Målet är att hitta lösningar för att ytterligare kunna selektera ut småfisk och minska mängden fisk som slängs överbord. Ibland hör man att trålen fångar allt som kommer i dess väg. Det är inte sant. En omfattande reglering av maskstorleken i trålarna innebär att allt riktat trålfiske bedrivs med lämplig maskstorlek, anpassad efter respektive fiske - från 16 millimeter vid fiske efter skarpsill till 90 millimeter vid fiske efter bl.a. torsk. Om fisk trots detta råkar fångas med en mindre mas- ka än vad som är tillåtet finns ett antal bifångstregler som begränsar kvantiteterna. Detta är ett exempel på att regelverket finns och naturligtvis ska tillämpas. Vi vet att läget för torskbeståndet i västerhavet är besvärande. Arbetet med att ta fram en långsiktig återhämtningsplan pågår. Fisket är, som jag sade, inte den enda faktor som påverkar fiskbestånden. Det har t.ex. konstaterats att det saknas tillfredsställande kunskaper. Jag delar den uppfattningen. Kjell-Erik Karlsson sade själv att det råder kunskapsbrist hos fiskarna. Men det saknas också kunskaper rent vetenskapligt för att kunna belysa samtliga orsaker till minskningen av t.ex. torsken och även torsken i det kustnära fisket. Därför tittar också Fiskeriverkets s.k. Kusttorskprojekt på detta.

Fru talman! Det råder stor kunskapsbrist, som be- höver förbättras på olika sätt. Det man inte ser får man ofta alltför lite kunskap om. Det är lättare när man väl har upptäckt att det är något som brister. Då skaffar man sig kunskap. Den 4 januari skrev ministern i Svenska Dagbla- det att trålfisket måste bedrivas längre ut från skär- gården. Fisken behöver s.k. refuger som inte påverkas av storskaligt fiske som trålning, skev hon. Det var bra skrivet! Nu undrar jag hur ministern kan svänga så totalt från den klara uppfattningen som hon hade där till det blygsamma svaret på interpella- tionen. Det svaret är att det kan finnas anledning att i samverkan med berörda fiskare utvärdera effekterna av att trålgränsen flyttas närmare land. Det finns en risk för att de yrkesfiskare som är verksamma inom det kustnära fisket kommer att bli lidande om trålfisket inte flyttas ut. Underlaget för de mindre fiskeenheterna, som bedriver ett mer kustnära, miljövänligare fiske för konsumtion kommer troligen att minska om det storskaliga industrifisket för fort- sätta i nuvarande takt. Ansvariga myndigheter måste verka för att fisket efter konsumtionsfisk får öka på bekostnad av foder- fisk. Grundområdena i havet har för de flesta fiskarter en avgörande betydelse som lek- och uppväxtområ- den just för ungfisk. Många av dessa arter har kollap- sat till följd av överfiske. Då fisket till stor del dess- utom beskattar fiskungar kan inte situationen påpekas allvarligt nog. Det mest kända exemplet är, som vi hörde här tidigare, torskbestånden. För dem är situa- tionen allvarlig. Det fiske som bedrivs med mängdfångande redskap på grundområden är ett ose- lektivt fiske med stora bifångster av fiskungar och undermålig fisk. Ålryssjefisket enbart i Kattegatt dödade i medeltal under 1990-talet enligt Fiskeriverkets undersökningar 2,8 miljoner torskungar, vilket var 32 % av rekryte- ringen i området. Nu har den undersökningen belagts av en annan rapport från länsstyrelsen i O-län. Även mängder av sjöfågel fastnar i nät. För fyra nätfångade havsöringar fångas en sjöfågel, enligt undersökningar som gjorts i Kungsbackafjorden. För över 20 år sedan framfördes krav från hal- ländska fiskevårdare om att det är dags för nätfiske- förbud på grundområdena innanför tremeterskurvan. Det går inte en enda dag utan att det från forskare i medierna kommer larmrapporter om hur illa ställt det är med fiskfaunan i västerhavet. Görs inget radikalt inom en snar framtid så kommer fisket att kollapsa. I så fall sker det, som jag ser det, med Fiskeriverkets och Jordbruksdepartementets goda minne. Vi får inte blunda för verkligheten. Vi måste lära oss att endast fiska på naturens villkor, både med mängdfångande redskap och med handredskap. Det kan inte vara försvarbart att fiska med mängdfångan- de redskap på grundområden när bifångsten av små- fisk och undermålig fisk är så stor. Vi måste lära oss att fiska på räntan, och inte på kapitalet. Är ministern beredd att införa förbud för nätfiske innanför tremeterskurvan?

Fru talman! Låt mig först säga att det inte är på måfå som vi lägger fast de svenska positionerna inför våra förhandlingar - absolut inte. Vi lyssnar i stället både till vårt eget fiskeriverk och till de laboratorier vi har, men också till de vetenskapsmän som finns utanför vår egen statliga myndighet. Det ligger sedan till grund för de förhandlingar som vi för. Men kom återigen ihåg att Sverige inte ensidigt kan diktera villkoren! Det gör vi i gemenskap med andra - det må vara EU eller det må vara länderna runt Östersjön, om det handlar om Östersjön. Kjell-Erik Karlsson frågar varför vi inte gör nå- gonting när det kommer sådana här larmrapporter. Ja, låt mig ta ett exempel. När vi fick klart för oss situa- tionen för både torsk och kummel drev vi frågan i EU - det är ju en gemensam fråga - och vi lyckades få ned TAC för torsk med 40 %. Vi fick ett tioveckors- stopp. Detta skedde inom loppet av en ganska kort tidsperiod från det att vi hade fått reda på den alarme- rande situation som var, så visst kan det hända saker - och också rätt så fort och t.o.m. inom EU som an- nars är en trögrörlig organisation, om jag får uttrycka mig så. Fiskeriverket har inom ramen för det uppdrag som man fått av regeringen i uppgift att titta på gränsen och på vad flyttandet av gränsen haft för effekter. Marina reservat - javisst. Det står också i den miljömålsproposition som just nu är föremål för dis- kussion i jordbruksutskottet och som alltså ligger på riksdagens bord. Där finns också de här förslagen. Även om det är miljöministern som har formulerat miljömålspropositionen står självklart regeringen som helhet bakom den. I Fiskeriverkets uppdrag i fråga om det småskali- ga kustfisket ingår att sammanställa de undersökning- ar som gjorts och som visar på vikande fiskebestånd i kustzonen främst av gädda, abborre och torsk. Sedan ska en samlad bedömning göras av orsakerna till att det blivit så här samt av effekterna för fisket. Vidare ska man lämna åtgärdsförslag för de olika fiskena. Detta ska redovisas senast den 1 juni 2001. Alldeles snart kommer alltså denna redovisning. Man har också initierat ett kusttorskprojekt för att utröna orsakerna till de minskade torskbestånden. Man tittar på hur miljöförändringar, fisken, predatorer och annat påverkar beståndsstorleken och reproduk- tionsförhållandena för torsk. Jag tillbakavisar således lite grann den anklagelse som jag tycker mig kunna höra i interpellantens in- lägg här. Vi följer nämligen detta mycket noga, och är det så att vi hittar - vilket vi har gjort och vilket vi sannolikt kommer att göra senare också - alarmeran- de uppgifter slår vi larm och försöker förändra. Vår förändring handlar om att vi gör det antingen inom ramen för Östersjösamarbetet eller också inom ramen för EU-samarbetet.

Fru talman! Ministern säger: Vi följer detta noga. Det tror jag säkert, och det är positivt att man gör det. Men det har man sagt i många år. Likväl har vi ham- nat i nuvarande situation. Biologerna har i många år varnat för den här situationen. Man har ändå tummat på kvoterna i tidigare skede för att tillgodose näring- en. Där har man dock blivit restriktivare, vilket är positivt. Jag hoppas att ministern - Sverige - är beredd att på EU-nivå verkligen driva detta hårt för att få en ny fiskepolitik. Uttaget av fisk i svenska farvatten måste snart minska så att återväxten kan ta fart. Bara på det sättet kan fiskbestånden fortleva och återhämta sig. Det skrev ministern i artikeln i Svenska Dagbladet, och det gäller fortfarande. Jag hoppas att man står fast vid det. Det kustnära fisket är viktigt för skärgårdsmiljön. Ska vi slå vakt om det kustnära fisket, och helst utöka det, måste det innebära att vi måste minska det andra fisket. Ökar man uttaget på ett ställe, måste man minska på ett annat. Jag hoppas att man verkligen inser detta. Det finns ju starka lobbyorganisationer på området.