Fusk och exploatering av arbetskraft på biltvättar

Herr talman! Josefin Brink har frågat mig vad jag avser att göra för att stoppa exploateringen av asylsökande, papperslösa och migrantarbetare på den svenska arbetsmarknaden samt för att garantera att staten inte subventionerar oseriösa arbetsgivare med så kallat nystartsbidrag från Arbetsförmedlingen. Frågan ställs mot bakgrund av ett reportage i radioprogrammet Kaliber den 23 oktober 2011 om asylsökande och papperslösa som utnyttjas som underbetald arbetskraft på biltvättar. Jag vill gärna inledningsvis slå fast att det naturligtvis är oacceptabelt om regler missbrukas och djupt olyckligt om människor utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Stöd för nystartsjobb - något som heter "nystartsbidrag" finns inte i Sverige - är ett ekonomiskt stöd till arbetsgivare som anställer personer som har varit utan arbete en längre tid. Själva syftet med nystartsjobben är alltså att sänka trösklarna för anställning och därmed skapa nya möjligheter för individer som står långt från arbetsmarknaden. Totalt närmare 125 000 personer har med hjälp av nystartsjobb åter lyckats etablera sig på arbetsmarknaden. Individen anvisas inte heller ett nystartsjobb av Arbetsförmedlingen. Det är därmed inte en traditionell arbetsmarknadspolitisk insats. Men för att Arbetsförmedlingen ska kunna bevilja ett nystartsjobb ställs ett antal krav. En förutsättning är förstås att arbetstagaren ska vara legalt i Sverige. Arbetsgivaren måste vidare vara registrerad som sådan hos Skatteverket och får inte ha näringsförbud eller skatteskulder som har lämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Lönen ska vidare ligga på samma nivå som kollektivavtal i branschen, vilket arbetsgivaren ska intyga till Arbetsförmedlingen. Om ändrade förhållanden som kan påverka rätten till stöd eller stödets storlek uppstår under tiden som nystartsjobbet pågår är arbetsgivaren skyldig att anmäla detta till Arbetsförmedlingen. En arbetsgivare som lämnar oriktiga uppgifter och förorsakar att stöd betalats ut på felaktig grund eller med för högt belopp är återbetalningsskyldig, och Arbetsförmedlingen ska då också återkräva utbetalt belopp. När det gäller de övergripande förhållandena på arbetsmarknaden råder det stor enighet om grunderna för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den bygger på ansvarstagande parter som i kollektivavtal kommer överens om rimliga villkor och som vakar över villkorens efterlevnad. Tillsyn över efterlevnaden av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen utövas av Arbetsmiljöverket. Då interpellationen delvis rör frågan om arbetskraftsinvandring vill jag gärna framhålla att ökad rörlighet av arbetskraft är något positivt. Ett flexibelt och effektivt system för arbetskraftsinvandring är en viktig del i arbetet för att möta framtidens behov av arbetskraft. Men med arbetskraftens ökade rörlighet följer också utmaningar: för lagstiftaren, för myndigheter, för arbetsmarknadens parter, för arbetsgivare och arbetstagare. Migrationsverket har i sitt regleringsbrev för budgetåret 2011 fått i uppdrag att motverka förekomsten av skenavtal och missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring samt redovisa hur myndigheten arbetar för att upptäcka missbruk och skenanställningar. Av Migrationsverkets rapportering till regeringen framgår att verket under året har intensifierat sitt arbete med att ta fram rutiner i syfte att motverka missbruk. Regelverket för arbetstillstånd innehåller vidare bestämmelser som syftar till att minska beroendeförhållandet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare. Ytterst har förstås också polisen en viktig roll när det gäller att bekämpa brottslighet, till exempel människohandel. Avslutningsvis, herr talman! Rimliga och rättvisa villkor ska gälla för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden, såväl invandrade som infödda. Därom ska inte råda någon som helst tvekan. Jag kan därför försäkra att regeringen också fortsättningsvis noggrant kommer att följa utvecklingen på området.

Herr talman! I min interpellation tar jag upp två stora och allvarliga problem på den svenska arbetsmarknaden. Det är dels den utbredda exploateringen av utländska medborgare, dels de alltför slapphänta regler som i dag finns för bidrag till arbetsgivare från Arbetsförmedlingen. I fallet med de granskade biltvättarna i programmet Kaliber sammanfaller dessa två problem på ett ganska delikat sätt. Här har vi arbetsgivare som uppenbarligen håller sina firmor i gång genom att utnyttja asylsökande och papperslösa till fullkomligt skandalösa löner och arbetsvillkor samtidigt som staten genom nystartsjobb subventionerar dessa företag. Att något sådant över huvud taget kan ske är ett tecken på att det finns stora och allvarliga brister både när det gäller lagstiftning och kontroll. Det här är tyvärr inte något unikt. Exemplen är otaliga de senaste åren på hur utländska medborgare, såväl asylsökande som papperslösa, liksom migrantarbetare som kommit hit som arbetskraftsinvandrare, blivit utnyttjade som bärplockare, lantarbetare, städpersonal, rivningsarbetare, diskare, i alla möjliga tunga och slitsamma jobb och på villkor som är skrämmande nära rent slaveri. Det beroende som dessa människor har av den lilla inkomst som de trots allt kan få är så stor och skräcken för att skickas ut ur landet utan några pengar likaså att de känner sig tvungna att foga sig i den helt ofattbara behandlingen. Jag tycker att det borde vara uppenbart för Hillevi Engström att de ansvariga myndigheterna varken har rätt verktyg eller de resurser som behövs för att bekämpa denna exploatering på ett framgångsrikt sätt. Migrationsverket, Skatteverket och Arbetsmiljöverket gör vad de kan med de regelverk som finns att följa, men det räcker uppenbarligen inte. Jag har hört företrädare för alla dessa myndigheter påpeka att det faktiskt är så det ligger till. De gör vad de kan, men regelverken, resurserna och instruktionerna räcker inte till. Det behövs en vassare lagstiftning, och det behövs ett tydligare uppdrag. Regeringens intresse för att ta tag i problemen med den växande svarta sektorn, med en ökande exploatering, har varit väldigt svalt. I stället för att ta ett samlat grepp om fusk och exploatering kommer det varje gång en skandal dyker upp i medierna några panikartade framkrystade löften om lite bättre kontroller, och sedan händer egentligen inte särskilt mycket. Jag saknar ett samlat grepp om hur vi ska få en arbetsmarknad som är fri från den typen av rena övergrepp på människor. När det gäller nystartsjobben är regeringen inte beredd ens till någon symbolisk reträtt som det verkar, trots att det är uppenbart att de kontroller som Arbetsförmedlingen gör inte räcker för att garantera att inte oseriösa arbetsgivare får ta del av bidragen. Det är ju inte i samband med biltvättarna som det för första gången avslöjas att det finns arbetsgivare som inte lever upp till kravet att teckna försäkringar, som inte har bra arbetsmiljövillkor och som inte lever upp till kravet på löner och arbetsvillkor i övrigt, utan det är någonting som pågår. Också där säger Arbetsförmedlingen: Vi har inga instruktioner och ingen laglig rätt att kontrollera detta. Vi är tvungna att säga ja även om vi inte kan kontrollera det. Sammantaget frågar jag mig om regeringen egentligen tycker att det här är ett särskilt stort problem, om regeringen tycker att det är så farligt att mängder av människor blir exploaterade och utnyttjade på det sättet på en svart arbetsmarknad och om det är något vidare stort problem att staten subventionerar sådana arbetsgivare.

Herr talman! Jag vill tacka interpellanten för en intressant interpellation och statsrådet för ett uttömmande svar. Det hela bygger på en observation i våra medier som är mycket beklagansvärd, och precis som statsrådet inledde med att konstatera är det helt oacceptabelt att regler missbrukas och djupt olyckligt för de människor som utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Självklart är det så. Däremot måste man fundera lite grann på om interpellanten har några synpunkter på att vi trots allt försöker underlätta för arbetsgivare att anställa just för att människorna ska få en anställning. Det framskymtar i interpellantens muntliga kommentar till hennes interpellation att hon egentligen är tveksam till möjligheten för arbetsgivare att ta ett större ansvar för att anställa. Det gäller till exempel nystartsjobben men även instegsjobben, som det kanske egentligen handlar om när det är fråga om utländska medborgare som kommit till vårt land. En annan problematik som tas upp av interpellanten och som jag är lite frågande till är det faktum att hon nämner asylsökande, papperslösa och migrantarbetare med tillfälligt arbetstillstånd i ett och samma andetag. Självklart ska asylsökande och de som kommer hit som arbetskraftsinvandrare på alla sätt garanteras skydd enligt våra regelverk. Sedan finns det, precis som ministern lyfte fram, också oseriösa arbetsgivare. Man har förtydligat uppdraget för Migrationsverket att följa upp detta så att det inte förekommer ett sådant missbruk. Det är nog den skärpningen som är allra viktigast, inte att göra regelverket mer komplicerat för arbetsgivare, vilket interpellanten uppenbarligen vill när hon talar om slapphänta regler för bidrag till arbetsgivare. Det sista Sveriges arbetsgivare behöver är ytterligare regelkrångel för att faktiskt kunna och vilja anställa. När det nu handlar om asylsökande, papperslösa och, som sagt, migrantarbetare med tillfälligt arbetstillstånd undrar jag lite grann hur interpellanten ser på begreppet papperslös. Sverige har, och ska ha, en mycket generös invandringspolitik. Det är vi brett överens om i detta parlament. Däremot finns det människor som illegalt tar sig in i landet eller sådana som efter en regelrätt domstolsprövning eller efter prövning av Migrationsverket och sedan av högre instans inte befinns ha den lagrättsliga möjligheten att stanna kvar här. Det är de som kallas papperslösa. Det förefaller mig svårt att, som interpellanten antyder, med dagens lagstiftning ta till vara de rättigheter som dessa individer har gentemot legala arbetsgivare i vårt land. Det är ju individer som enligt vår lagstiftning uppenbarligen inte har rätt att vara i landet. Lösningen på det problemet är naturligtvis att de som inte har dessa förutsättningar att vara i landet inte heller ska vara det. Alltså är det på det sättet man bevakar deras rättigheter allra bäst. En annan ordning vore väldigt konstig, det vill säga att man bestämmer sig för, helt oberoende av den politik som tidigare styrt detta, att gå in och ändra våra lagar för att ta hand om de individer som ju rimligen inte ska vara i vårt land, när det i själva verket handlar om myndighetsbedömning, och myndighetsbedömningen kanske är prövad i domstol och innebär att man inte har rätt att vistas i landet. Därför förstår jag inte riktigt hur interpellanten kan blanda ihop denna grupp människor med de ytterst utsatta asylsökande och arbetskraftsinvandrare som vi måste värna på alla sätt i vårt regelverk. Det kan inte vara rimligt att man har olika förutsättningar för dem som har laglig grund och dem som har olaglig grund om man ska hantera detta i enlighet med god rättsordning. Frågan är hur interpellanten ser på papperslösas rätt att kräva lagändringar till förmån för sin egen situation.

Herr talman! Det är bra att Josefin Brink lyfter fram detta problem. Jag tror inte att någon av oss kan tänka sig att vi ska ha människor som arbetar under slavliknande förhållanden i Sverige. Det måste vi med alla medel motverka. Det ska självklart vara rimliga och rättvisa villkor som gäller, precis som vi har enligt vår lagstiftning och de gällande kollektivavtal som finns. Här har arbetsmarknadens parter sitt ansvar, men även myndigheterna har ett stort ansvar. Arbetsmiljöverket ska ha och har också en god tillsyn över olika branscher, men vi har kanske mer styrt över det till att man ska se till att kontrollera på ett bättre och tydligare sätt inom de branscher och hos de arbetsgivare där det finns problem, där det är fusk och där man inte arbetar seriöst. Jag tror att det är oerhört viktigt att man lägger kraften där den bäst behövs. Skatteverket måste också ut och kontrollera vilka som finns på arbetsplatsen, vilka som är där. Det kan man inte bara göra under kontorstid, utan det måste även göras långt efter den normala arbetstidens slut. Ökad rörlighet kan vi nog aldrig stoppa i en globaliserad värld. Jag tycker själv att det är något mycket positivt i sig, vilket redan har framhållits här av ministern. Men självklart öppnar det också för möjligheter till fusk och utnyttjande, och det är svårare att kontrollera. De flexibla och effektiva system för arbetskraftsinvandring som många av Sveriges arbetsgivare ropar efter får inte heller stoppas därför att det finns de som fuskar. Jag håller med tidigare talare Finn Bengtsson: Det är inte krångligare regler för företag vi behöver, utan en god kontroll av de regler som vi har. Det är egentligen en mycket liten grupp som kommer hit. Det är inte särskilt många individer. Många av dem är högutbildade eller specialutbildade. Jag hörde att den största gruppen tydligen var datoringenjörer. Vi kan inte ha stängda gränser eller totalitära stater, men med öppenhet och tolerans kommer också problem. Det är viktigt att vi har ordning och reda och att vi har goda myndigheter som gör sitt, precis som ministern framhöll. Josefin Brink efterlyste ett samlat grepp. Jag vet inte om hon inte lyssnade på ministern när ministern i det långa svaret läste upp att Migrationsverket i det regleringsbrev som gäller för i år har fått i uppdrag att motverka förekomsten av skenavtal och missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring. De ska också redovisa hur de arbetar. De har redan rapporterat att de intensifierat sitt arbete med att ta fram särskilda rutiner och motverka missbruk. Jag tycker att det är en typ av samlat grepp, och visar sig det greppet behöva fler åtgärder är jag helt övertygad om att regeringen och arbetsmarknadsministern kommer att vidta sådana. Men vi kan inte stänga våra gränser. Vi kan inte göra det svårare för människor att komma till Sverige och arbeta. Precis som svenskar ska få möjlighet att komma ut i världen och arbeta i andra länder måste vi också ha öppna gränser för arbetskraftsinvandring i Sverige.

Herr talman! Jag blir precis lika upprörd som Josefin Brink när jag hör att människor kan utnyttjas och i vissa fall också utnyttjas. Men det som gläder mig är det som alliansregeringen tillsammans med Miljöpartiet beslutade om 2008, det vill säga en möjlighet för människor utanför EU att komma till Sverige, bosätta sig, arbeta, försörja sig och skapa sig en ny framtid. Den vägen var stängd för inte så få år sedan. När jag pratat med mina kolleger i Europa har jag erfarit att det inte finns något annat land i Europa som har så liberala regler för arbetskraftsinvandring som Sverige. I vissa länder välkomnar man högutbildade, som civilingenjörer och läkare - andra göre sig icke besvär. Vi ska vara väldigt stolta över den här reformen. Precis som Katarina Brännström tog upp finns det ingen reform där det inte kan finnas problem. Därför gäller det att vi är noga med vilka regler vi ska ha här i Sverige för arbetskraftsinvandring. Det ska finnas kontroll och sanktioner. Migrationsverket kommer också att skärpa reglerna och genomföra samkörning av register, till exempel mot Skatteverket, för att kontrollera att de utlovade lönerna har utbetalats och att man har betalat skatt på det hela. Det finns många andra intressenter i samhället som kan hjälpa till när det gäller frågan om eventuellt utnyttjande av människor: de fackliga organisationerna, gränspolisen, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Det gäller också oss konsumenter. Det är oerhört viktigt vilket ansvar vi har. När någon åker till en biltvätt och får bilen tvättad för hand och det kostar 100 kronor måste var och en av oss tänka: Om det är för billigt för att vara sant är det antagligen inte sant. Vissa människor kan bli utnyttjade, på samma sätt som en starköl som kostar 10 kronor antagligen inte är lagligt köpt på Systembolaget. Det finns en moralisk aspekt i detta, men i grunden är jag väldigt stolt över att kunna säga att vi har ett öppet land där människor välkomnas alldeles oavsett bakgrund och utbildningsnivå. Frågan om nystartsjobben följer jag noga, eftersom det är en rättighet som människor har och som har lett till att många kommit i jobb. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen gör alla de kontroller som kan vara nödvändiga och relevanta. Sedan måste utgångspunkten vara att de flesta arbetsgivare vill göra rätt för sig och är skötsamma och ordentliga. Vi kan inte ha en lagstiftning i Sverige som utgår från att majoriteten fuskar och bedrar och gör människor illa. Det skulle vara ett förfärligt land att leva i om vi alltid misstänkte att någon kan göra ett fel. Men när det upptäcks ska vi ha sanktioner. Vi ska ha kontroller på en rimlig nivå. Men i grunden skulle jag välkomna om ännu fler arbetsgivare ville anställa personer som har varit långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna, gärna i form av ett nystartsjobb. Det skulle gynna samhället, individerna och företagen, tror jag.

Herr talman! För att undanröja en del missförstånd: Vänsterpartiet anser också att det är positivt att människor kommer hit från andra länder. Jag vågar påstå att vi är det parti som mest av alla har tagit strid för att vi ska ha en generös invandringslagstiftning i Sverige. Men det finns ingenting positivt för den enskilde med att arbeta tio tolv timmar per dag, tjäna 20-30 kronor i timmen och tvingas sova på en madrass på golvet på en skitig arbetsplats. Vi vill inte göra det svårare för människor att komma till Sverige och arbeta. Vi vill göra det svårare för arbetsgivare att utnyttja och exploatera de människor som kommer hit för att arbeta. Det är därför jag har väckt interpellationen, inte i något annat syfte. Från början hade man lite strängare kontroller av vilka som fick ta emot nystartsjobbare. Sedan sänkte man de kraven. Det är efter det som de stora problemen med oseriösa arbetsgivare som får bidrag genom nystartsjobb har uppstått. Redan 2009 gjorde riksdagens utredningstjänst en undersökning som visade att nästan var femte arbetsgivare som tagit emot nystartsjobbare saknade arbetsskadeförsäkring för sina anställda. Redan då menar jag att regeringen borde ha reagerat. En arbetsskadeförsäkring är en väldigt grundläggande och otroligt viktig rättighet för den som jobbar. Har man inte en sådan står man sig ganska slätt om man blir skadad på sitt jobb. Vi tycker inte att man ska införa regler som är krångliga för arbetsgivaren när det gäller nystartsjobb, utan vi ska införa kontroller som innebär att staten inte betalar ut subventioner och bidrag till företag som inte lever upp till grundläggande krav. Varför inte ställa ett krav på att en arbetsgivare ska följa kollektivavtal med alla de försäkringar och bestämmelser som gäller och leva upp till arbetsmiljölagens krav? Det är väldigt lustigt att notera att i alla sammanhang när det är enskilda människor som ska ta emot någon typ av stöd är det alltid misstänkliggöranden. Man ska bygga system som utgår från att alla försöker fuska. Men när det gäller företag som ska få bidrag betraktas det som krångel, och då ska det inte vara något sådant. Då är det tydligen inga som helst problem att betala ut pengar till dem som är dokumenterade fuskare. När det handlar om hur man kan stärka arbetet för att förhindra att människor blir exploaterade och utnyttjade på den svenska arbetsmarknaden har Vänsterpartiet föreslagit att Sverige ska anta en handlingsplan för att bekämpa skattefusk, svartjobb och social dumpning, precis som man gjort i Norge. De här sakerna hänger väldigt ofta ihop. Det är flera olika regelverk och flera olika myndigheter som måste samverka och samarbeta. Ett antal förslag har prövats på andra håll med ganska stor framgång, bland annat i Norge. Bland annat har man infört en lag om solidariskt ansvar, där en huvudentreprenör är ansvarig för utbetalningar av löner och inbetalningar av skatter för underentreprenörer, vilket har undanröjt en hel del fusk. Inför en lag om personalliggare på alla sådana här verksamheter, och gör det möjligt för Skatteverket att göra oanmälda kontroller och kolla så att de som är på arbetsplatsen också är de som man betalar skatter och arbetsgivaravgifter för! Finn Bengtsson frågar om papperslösa. Vi vill att man ska avkriminalisera arbetet för dem som är papperslösa. Att man saknar arbetstillstånd ska inte innebära att man som arbetstagare står utan rättighet att få skälig lön för sitt arbete. Det är en universell rättighet som syftar till att förhindra slaveri och att garantera att ingen ska kunna sko sig på andra människors utsatthet och beroendeställning. Om detta är man enig i ILO, bland svenska jurister och numera även i EU. Detta är alltså inget märkligt som Vänsterpartiet har hittat på. Det är faktiskt en rättighet att slippa bli exploaterad på arbetsmarknaden även om man saknar papper.

Herr talman! Hur tror Josefin Brink att man bäst hjälper en papperslös? Det är väl genom att se till att den papperslöse får just de papper som gör att man legitimt kan ta del av den lagstiftning som är till för att skydda det arbete man utför? Låt mig fråga lite grann. Här får vi höra en kanonad av förslag som ska göra det svårare för arbetsgivare att anställa. De ska granskas, misstänkliggöras och så vidare för att skydda en utsatt grupp. Skyddet av en utsatt grupp är naturligtvis viktigt, men hur har då Vänsterpartiet agerat när man har haft möjlighet att direkt påverka regeringsarbetet, som under de senaste socialdemokratiska regeringarna? Då har man hårdnackat motsatt sig till exempel införandet av RUT-avdraget. RUT har inneburit att vi har gått från att ha haft en massiv svart sektor som huvudsakligen betjänats av nyanlända invandrare till att dessa individer i stället har fått vita arbeten med allt som det innebär i form av fungerande sociala skyddsnät. Är det inte tid för Josefin Brink och Vänsterpartiet att inse att i realpolitik är det just reformer som RUT och ROT som bäst garanterar människor trygghet på arbetsmarknaden genom att man inte fastnar i en stor svart sektor, så som tidigare var fallet i vårt land och tyvärr fortfarande är fallet i många länder runt om i Europa? Ni är hårdnackat negativa till denna typ av arbetsstimulerande åtgärder för att erbjuda inte minst den grupp som interpellanten berör - asylsökande och nyanlända invandrare - tryggheten att komma in på en arbetsmarknad där det inte krävs den stora förankring på arbetsmarknaden som vanliga jobb kräver, nämligen hushållsnära tjänster eller byggnadsarbete, om man är utbildad byggarbetare. Med RUT- och ROT-avdrag kan man arbeta vitt i stället för svart.

Herr talman! Det är bra med Josefin Brinks ansats. Det är klart att vi ska ha ett öppet Sverige och att människor ska få komma hit och arbeta, och det är skönt att vi är överens om den saken. Naturligtvis ska vi också ha ett strikt regelverk, och vi ska ha myndigheter som kontrollerar detta. Jag tror att det är där vi måste lägga kraften. Både Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Migrationsverket, Skatteverket och kanske någon annan myndighet måste lägga kraft på att hitta oseriösa arbetsgivare. Det handlar också om arbetsgivare som är oseriösa när det gäller till exempel det arbetsklimat som råder också för de anställda som inte arbetar svart eller är felaktigt där. Det är viktigt att vi har ett gott arbetsklimat i Sverige. Det blir gärna en svartmålning här, och därför vill jag påminna om att de flesta arbetsgivare är seriösa. Det är viktigt att vi värnar de små företagen och arbetsgivarna, för det är just där som dessa enklare jobb kan komma till för dem som står långt från arbetsmarknaden, precis som vi sade i den tidigare debatten. Det är inte rimligt att vi ställer högre och högre krav på dem, för då blir det nog inte fler jobb och vi får inte fler i arbete. Vi ska göra det billigare och enklare att anställa, men vi ska också ha myndigheter som gör sitt jobb. Det tror jag att vi kan vara överens om. Låt oss vara eniga om att alla de svartjobb som fanns tidigare eller åtminstone en stor del av dem har försvunnit tack vare att vi har infört RUT och ROT, framför allt RUT. Där fanns en stor del av den grupp som Josefin Brink talade om, och möjligheten till svartjobb i den sektorn har vi i dag minimerat. Det tycker jag är något väldigt bra i alliansregeringens arbete.

Herr talman! Jag håller med Josefin Brink om att det inte ska gå att exploatera människor. Jag vill inte det heller. Det är regeringens bestämda uppfattning att det ska vara sjysta, rimliga och bra villkor, så att människor ska kunna komma till Sverige och försörja sig och leva ett drägligt och bra liv, ett bättre liv än de hade i sina hemländer. Det stämmer inte att dokumenterade fuskföretag, som Josefin Brink uttrycker det, skulle kunna komma i fråga för statliga stöd. Det är därför vi har kontroller. Det är därför Arbetsförmedlingen gör kontroller mot Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Skulle man få reda på att det är ett dokumenterat fuskföretag ska man givetvis inte ha arbetstagare som arbetar där över huvud taget, allra minst sådana som får statliga subventioner. Det är inte heller så att individer anvisas ett nystartsjobb. Det som är finessen med nystartsjobb är just att det är en rättighet för individen att ta med sig nystartsjobbet när man söker jobb och ha möjlighet att bli anställd på sjysta villkor som är LAS-grundande utan att behöva ansöka om nystartsbidrag. Jag är tydlig med att det ska finnas kontroller i alla våra arbetsmarknadspolitiska insatser. Det ska finnas sanktioner mot dem som inte sköter sig. De här möjligheterna till jobb är ju viktiga för dem som har haft det ganska tufft och varit långtidsarbetslösa. Det finns ännu fler exempel på hur man kan kontrollera att arbetsgivare är seriösa. Josefin Brink nämnde till exempel personalliggare i kontantbranschen. Det har nu genomförts i frisörbranschen, tror jag, och kanske någon annanstans också. Det kan finnas fler behov av att kontrollera och sanktionera. I grunden håller jag dock också med Katarina Brännström om att det inte får bli så krångligt för arbetsgivare så att ännu färre arbetsgivare anställer långtidsarbetslösa personer. Tvärtom måste vi hitta de seriösa arbetsgivarna och göra det enkelt smidigt och billigt för dem att ställa upp och hjälpa människor att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Det är det som är den stora utmaningen. Bort med de dåliga och in med de bra! Då får det inte bli alldeles för krångligt och svårt. I grunden är det viktigt att människor som kommer till Sverige ska ha avtalsenliga löner eller liknande och att det där finns en kontrollmekanism för facken och för de myndigheter som jag tidigare nämnde i mitt svar. Oseriösa företag ska inte göra sig besväret att ansöka om bidrag från staten. Tvärtom ska vi försöka hitta sanktioner så att de kommer på rätt spår.

Herr talman! Alla är vi överens om att människor inte ska bli exploaterade på den svenska arbetsmarknaden. Det är förstås bra. Men samtidigt hör vi i debatten att man väger detta mot att det inte får vara för krångligt för arbetsgivarna. Jag tycker inte att man kan resonera på det sättet. Det ska inte bara vara krångligt utan helt omöjligt för arbetsgivare att bete sig på det sätt som de arbetsgivare jag talade om har gjort. Det handlar om verksamhet som gränsar till människohandel. I många fall är det förmodligen människohandel det är frågan om. Det handlar om människor som har arbetat som regelrätta slavar och inte fått någon som helst lön. Det handlar om situationer där människor kan ha tagit stora lån för att komma hit och inte vågar åka hem, för de har förlorat de pengar som de skulle tjäna in, och de kan inte betala tillbaka lånet när de kommer hem igen. Därför fastnar de här och tvingas hanka sig fram på en svart arbetsmarknad. Där finns det i dag alldeles för goda möjligheter för exploatörer att utnyttja dessa människors utsatta situation. Jag tycker att det ska vara väldigt krångligt för just de arbetsgivarna att fortsätta bedriva sin verksamhet. Det är därför vi vill ha en samlad handlingsplan som omfattar tydligare regler men också ett bredare ansvar för alla myndigheter att samverka för att verkligen sätta dit de här företagen. Slutligen vill jag säga något när det gäller RUT- och ROT-avdragen. Nej, Finn Bengtsson, Vänsterpartiet tycker inte att de högavlönade människor som är så fräcka att de har varit beredda att år ut och år in utnyttja utsatta människor som svart arbetskraft för att få det rent och fint i sina hem ska belönas med skattesubventioner. Dessutom finns det inga fakta som styrker att svartjobben har minskat på grund av RUT- och ROT-avdragen. Däremot finns det gott om fakta som säger att det finns mycket fusk i dessa branscher.

Herr talman! Jag vill tacka interpellanten för en viktig fråga. Jag blir precis lika upprörd som interpellanten när människor utnyttjas både i Sverige och i andra länder. Men som jag har sagt tidigare försöker vi råda bot på det genom kontroller och sanktioner, genom samkörning nästa år med Migrationsverkets register och med Skattemyndigheten och genom att på olika sätt komma till rätta med detta. Men tyvärr kan man bara till en viss del lagstifta mot ondska och utnyttjande. I ett öppet och fritt samhälle kommer det alltid att finnas människor som utnyttjar systemet. Det är klart att vi måste råd bot på det vi kan råda bot på. Men vi kommer alltid att ha problem. Det gäller också att uppmärksamma Arbetsmiljöverket, fackliga organisationer och polisen. Det Josefin Brink tar upp handlar om regelrätta brott. Då är det polismyndigheten och åklagarmyndigheten som ska agera. Det är brott med mångåriga fängelsestraff när det handlar om människohandel. Sverige har ganska nyligen skrivit under kraftfulla konventioner med sanktioner mot människohandelsbrott. Jag delar Josefin Brinks uppfattning att det är allvarligt när människor utnyttjas. Men å andra sidan är det också viktigt att människor från länder utanför EU får en möjlighet att förverkliga sina livsdrömmar och komma till Sverige på ett ganska enkelt sätt och arbeta och försörja sig. Det gäller att hitta balansen mellan kontroll och att välkomna människor, och det gäller också att fler arbetsgivare som är seriösa ska vilja ta emot långtidsarbetslösa personer. Det är fortfarande en utmaning, för det är tyvärr alldeles för få arbetsgivare som i dag är intresserade av att göra något för att hjälpa till så att fler långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa kommer i jobb. Tack så mycket för frågan! Jag tar med mig den vidare.