funktionshindrade i öststatsländerna

Fru talman! För att ta det sista först, så är det all- tid så att om någonting är billigare konsumeras det förmodligen mer, om det är intressant. Visst är jag också medveten om det som förs in över gränserna, det som inte följer den vanliga vägen, vad gäller smuggling av alkohol. Men jag menar att man måste ta ett större grepp. Vi kan titta på hur svenskarna historiskt sett har brukat alkohol. De nya influenserna som kom med vin från Frankrike osv. var någonting som lades ovanpå den gamla konsumtionen. Den byttes inte ut. Det är samma sak med öldrickandet. Man byter ju inte ut en ölburk mot en vinflaska som blir billigare. Möjligtvis tar man den extra vinflaskan utöver det vanliga. Det är egentligen det som det handlar om. Det handlar inte enbart om skatterna i sig, utan man måste ta ett helhetsgrepp och titta på vad som händer framgent. Ska vi ha samma medelålder i Sverige som i en del andra länder när det gäller männen, för det är framför allt männen som det handlar om? Danskarna lever kortare tid. Vad beror det på? Beror det på al- kohol, beror det på fet mat osv., eller vad beror det på? Detta kan vi titta på. Allt det här måste vi ta med ett grepp och inte bara titta på skatten i sig. När det sedan gäller bensinskatten är jag inte för att bensinen ska bli billigare i sig, men jag frågar mig om det blir billigare för konsumenten om vi sänker bensinskatten. Jag tror inte det. Marginalerna för distributörerna kommer att öka i stället. Det är det som blir följden.

Fru talman! Det är väldigt intressanta svar. Dels var detta med bensinskatter inte så positivt som jag ville det tolka det. Claes Stockhaus vill inte att bensi- nen ska bli billigare i och för sig. Det låter ju mer som om han är på väg åt det andra hållet. När det sedan gäller sänkta öl- och vinskatter talar Claes Stockhaus om ett helhetsgrepp. För mig verkar helhetgreppet vara att sticka huvudet i sanden och inte se verkligheten. Han hävdar fortfarande att priset har betydelse för om folk dricker eller inte. Ja, det är nog riktigt. Priset har den betydelsen att det som folk dricker inte köps på systembolaget, utan det kommer någon annanstans ifrån. Men det dricks väl lika mycket ändå. Min fråga var: Tycker han att det är okej att en massa jobb går förlorade i bryggeribranschen för att de i Tyskland och Danmark ska ha jobb? Det är väl okej att de ska ha jobb också, men ska våra bryggeri- arbetare förlora sin jobb bara för att folk, beroende på att vi har så höga ölskatter, köper det från något annat land? 213 000 liter öl per dag tas in lagligt eller olag- ligt. Det är enorma mängder. Jag vet inte om det är 31 eller 32 lastbilar per dag som tas in av privatpersoner. Finns det då inte anledning att fundera på om den här sticka-huvudet-i-sanden-politiken håller mycket läng- re? Är det inte bättre att successivt sänka skatterna i Sverige både på öl och på vin. Man kanske inte ska göra det så där direkt - det har inte vi heller sagt - utan man får successivt anpassa skattenivån.

Fru talman! Nu kan i och för sig den här frågan få sitt avgörande genom EU-kommissionens och -dom- stolens agerande. Visst förekommer det självklart införsel över gränserna, och det måste vi ta hänsyn till. Men när det gäller argumentationen om arbetstillfällena får vi bestämma oss för att hålla fanan på en viss nivå. Vi vet att alkohol är skadligt. Vi kan motverka detta genom att ha en viss nivå på en skatt och mot detta ställa att en massa människor förlorar arbeten. Men hur är det då med miljöfarlig industri? Anta att 100 personer jobbar i denna industri som spyr ut en massa gifter. Ska vi ändå ha kvar industrin om den nu är farlig? Man måste liksom ställa frågan i relation till detta. Om vi går tillbaks till bryggerinäringen och skat- terna i Sverige jämfört med i övriga Europa, tror jag att vi måste ha ett helhetsgrepp på hela alkoholområ- det, vad det innebär i sjukvårdskostnader osv. Allt detta måste stämmas av för att sedan se vad det är rimligt att sätta för nivå på skatterna. Det är så vi måste agera och inte titta enbart på alkoholskatten i sig jämfört med den i andra länder.

Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 17 om punktskatter är ett uppsamlingsheat. Efter höstens arbete med budgetpropositionen återstår de motioner som inte har direkt påverkan på innevarande års verksamhet. Kristdemokraterna före- slog i höstas flera konstruktiva förslag till åtgärder inom just punktskatteområdet. Övergripande motio- ner behandlas i detta betänkande. Om vi skulle saknas som motionär under någon punkt beror det på att vi var så konkreta när motionerna behandlades i anslut- ning till budgetpropositionen hösten 2000. Förvaltarskapstanken är en grundbult för oss kristdemokrater. Detta betänkande berör på flera sätt områden där förvaltarskapstanken bör komma till uttryck. Vi lever alla på samma jord. Våra naturresur- ser kan ses som en enhet. Vi människor är på samma sätt en enhet. Tillsammans ska vi både dela och förvalta jordens tillgångar. Vi anser att människan måste visa större hänsyn och dessutom ta ett större ansvar för samspel- et i naturen. Förvaltarskapstanken kan vara en hjälp och en ledtråd som får oss att tänka långsiktigt och på ett sätt som värnar livsbetingelserna på jorden och i luften. I detta betänkande tänker jag koncentrera mig speciellt på energibeskattningen, jordbrukets miljö- och energiskatter, åkerinäringen, skatt på drivmedel och slutligen reklamskatten. Kristdemokraterna står bakom samtliga sina reservationer, men för tids vin- nande yrkar jag endast bifall till reservation 11 under punkt 3. Johnny Gylling kommer att beröra punkt 12, reservation 26. Vi ställer oss även bakom tidigare yrkande från Moderaterna. Det gäller alltså reserva- tion 26. Det centrala för energibeskattningen ska vara att ett energislag som innebär mer miljöpåfrestning ock- så ska bära högre kostnader. Det är orimligt att ac- ceptera konsumtion av energislag som skadar natu- ren. Kristdemokraterna anser att den förnybara ener- gi- och elproduktionen ska få ekonomiska incitament för att långsiktigt ta över energiförsörjningen i vårt land. Vi anser att regeringen ska förelägga riksdagen en långsiktig plan som med ett helhetsbegrepp visar rätt väg på energiskatteområdet. Målsättningen måste av flera skäl vara att eftersträva goda miljöeffekter. Det krävs satsningar på forskning och utveckling inom området, och varje krona som avsätts till detta kommer att ge god avkastning. Skattemässigt anser vi att man ska styra konsumtionen så att hög energief- fektivitet premieras medan en ålderdomlig och inef- fektiv produktion baserad på fossila bränslen beläggs med styrande miljöavgifter. Generellt kan man säga om punktskatterna att de är för många. De kunde vara styrande så att miljön tjänar på styrningen och vi konsumenter bättre förstår vad styrningen egentligen innebär. Jag vill tala om jordbrukets miljö- och energis- katter. Skatteväxling i all ära, men det får inte bli omöjligt för jordbrukare och andra som drabbas av växlingen. Växthusnäringen är ett exempel där svenska regler slår hårt jämfört med övriga länder i Europa. Vi kan inte skilja oss alltför mycket från konkurrerande länder. Vi har tillräckligt höga kostna- der med anledning av vårt kalla klimat. En harmoni- sering på detta område är önskvärd för att vi ska få samma villkor som våra konkurrentländer. När jag var barn talade man mycket om svensk mat. Därefter har vi haft en tid då priset tyvärr har varit mer avgörande än kvaliteten. Detta är märkligt. Vid ett nyligen timat besök i Frankrike talade jag med en tjänsteman, väl initierad inom jordbrukspolitiken, om den franska synen på kvalitet och ekonomi. EU- bidrag i all ära, men de små bönderna i Frankrike är mer måna om kvalitet än om stor lönsamhet. I dag är detta möjligt även i Sverige, alltså en satsning på kvalitet. Jag tror, inte minst efter de senaste veckornas sjukdomshot mot det svenska jordbruket, att svensk mat åter kommer att bli en självklarhet för oss kon- sumenter. Men då krävs lika konkurrensvillkor. Våra svenska bönder kan klara en tuff konkurrens, och det gör de också. Men alla på samma arena måste också följa samma domarpipa. Alltså måste EU och rege- ringen driva frågan om harmonisering av avgifter och skatter inom jordbruket hårdare. Fru talman! I fråga om trafikbeskattningen vill jag påminna om att informationen på s. 20 i betänkandet borde rättas till. Det framgår inte tydligt nog att krist- demokraterna även står bakom en av reservationerna där. Vårt avlånga och ganska glest befolkade land krä- ver en förändring av beskattningen av bränsle. I södra Sverige, där jag bor, har vi problem med lastbilar och bussar som tankar smutsig diesel i Polen. I Norrland höjs röster för att avstånden tvingar fram en annan syn på bränslebeskattningen. Generellt sett har vi en mycket ren diesel i Sveri- ge, men vi betalar förhållandevis hög skatt på den- samma. Det borde vara så att renare bränsle ger lägre skatt och tvärtom. På något sätt önskar man att man skulle kunna styra konsumtionen så att miljön värde- ras högre än vår ekonomi. Detta tänkande ska ses som en del i hushållningen med jordens tillgångar. Fru talman! Svensk diesel är uppemot 35 gånger renare från svavel än diesel som säljs i andra länder i Europa. Till detta kommer att den svenska åkerinä- ringen drabbas av ca 20 % högre kostnader än de närmaste konkurrentländerna. I Polen, för att ta ett exempel, kan det bli upp till 30-40 % lägre kostnader än det blir för svenska åkare. På motorvägen E 6 söder om Helsingborg ser jag dagligen långa kolonner med lastbilar från färjorna som har lagt till i Ystad och Trelleborg. Om vi inte gör något åt fordonsbeskattningen kommer åkerierna att ratta ut från Sverige och i stället etablera sig i grannländerna. Genom det fria cabotaget kommer de ändå att fortsätta trafikera Sverige - då med smutsig diesel. Jag har gjort flera studiebesök och följt med chaufförer för att samtala med dem i dessa frågor. Innan jag presenterade mig som politiker fick jag höra sanningen om beskattning, lagstiftning och and- ra regler. Det är lärorikt, men det är knappast värt att jag citera det i denna talarstol. Kristdemokraterna anser att regeringen snarast måste återkomma med regler som uppmuntrar svens- ka åkerier att stanna kvar i Sverige i stället för att lämna landet. Hur vill regeringspartierna att jag ska svara mina väljare, och de är många, inom åkerinä- ringen i Helsingborg? Jag skulle önska att Lisbeth Staaf-Igelström, rege- ringens representant i debatten i dessa frågor, ger ett besked. Om man ställer mig mot väggen och undrar vad riksdagen kommer att göra för att för att jämställa konkurrensen med åkarna i Danmark och Polen, vad ska jag då ge för svar på dessa frågor? Med anledning av bränsleskatten skulle jag också vilja tala kort om biobränslen. Det är spännande att följa utvecklingen. Låt mig dock varna för att vi är på väg mot en inveckling av rådande skatteregler i stället för en utveckling av biobränsleverksamheten. Jag noterar med glädje att regeringen följer utvecklingen. Det är inga märkliga ord, och inga ovanliga ord hel- ler, i detta betänkande. Men det är inte tillräckligt. Det krävs insatser som tydligt visar att regeringen vill driva på denna utveckling så fort det bara går. Jag frågar mig: När kommer regeringen tillbaka efter beredningen av frågan om etanolinblandning? Forsk- ningen på biobränslen borde kunna påskyndas och erhålla större resurser. Kristdemokraterna har avlämnat ett särskilt ytt- rande med anledning av punkt 8, som behandlar for- donsskatten på dieselbilar. Vi anser att tiden blir för kort vid skattehöjningen på äldre fordon. Eftersom regeringen har för avsikt att se över beskattningen för privatbilism och yrkesmässig trafik borde denna skattehöjning ha fått vänta till översynen. Fru talman! Jag vill också nämna något om re- klamskatten. Denna skatt snedvrider all konkurrens inom området. Det är märkligt att regeringen ännu inte insett hur snett och fel denna skatt har hamnat. Flera utredningar är gjorda, och enligt 1996 års re- klamskatteutredning bör reklamskatten avskaffas. Det är märkligt att denna skatt inte försvinner eftersom det är en direkt straffskatt. Skatten slår helt enkelt orättvist mot de drabbade. Enligt uppgifter som är väl kända har våra tidigare finansministrar insett orättvisan med denna skatt. De har gjort uttalanden, även den nuvarande, om att skatten är fel och lovat att ta bort den när det ekono- miska läget så tillåter. Vi kan bara beklaga att detta inte är gjort. Skatten är kvar men finansministrarna är borta. Var deras avgångar också baserade på det fi- nansiella läget? Vad har nu dessa utredningar för uppgifter? Hur påverkar de regeringen? Hur ställer man sig till att samtliga remissinstanser förordar ett borttagande av reklamskatten? Frågorna skulle kunna bli ännu fler och längre, men kort och gott: Vad anser regerings- partiets företrädare om detta? Ska man ta hänsyn till remissinstanserna eller helt enkelt köra över dem? Låt oss nu få en riktig nivå på denna marknad. Låt den snedvridna konkurrensen rättas till på ett heder- ligt sätt. Det finns så många tidskrifter som upplever denna skatt på ett negativt och hämmande sätt. Fru talman! Även om detta betänkande inte har några konsekvenser för den närmaste tiden, vill jag ändå uppmärksamma regeringspartiet på att de frågor som är väckta i form av motioner är förankrade i verkligheten. Det är livs levande människor som för fram sina synpunkter och förslag. Man har upplevt konsekvenserna av regelverket. Man har också känt motstånd på ett eller annat sätt. Jag tror inte att rege- ringen vill slå tillbaka med någon illvilja, men det är inte utan att man upplever lagstiftning och skattereg- ler på detta område som rigida och ett hinder för fortsatt utveckling. Punktskatterna är för många, men vissa har säkert sitt värde. Låt oss slippa dem på de områden där konkurrensen mellan olika länder i Europa blir ett hinder för svenska företagare!

Fru talman! Sveriges energisystem, såväl som energisystem i världen i övrigt, behöver anpassas och omformas till ett långsiktigt och ekologiskt hållbart energisystem. I jordskorpan lagrade fossila bränslen som skapades för årmiljoner sedan är en ändlig resurs som inte kommer att räcka till kommande generatio- ner om vi inte i tid minskar exploateringen. Det är ett gott skäl för att minska konsumtionen av fossila bränslen. Ett än viktigare skäl är den miljöförstöring som förbränning av framför allt olja ger i vårt luftrum. En enig forskarkår visar att vi inom relativt kort tid kommer att få uppleva klimatförändringar som kan bli dramatiska. Det är enligt forskarna inte frågan om en sådan förändring kommer, utan det är frågan om när det inträffar. Men alla tycks vara överens om att vi har ganska kort tid på oss att åstadkomma föränd- ringar i vår energikonsumtion för att förhindra kli- matförsämringar. Fru talman! I vår strävan att ersätta fossila bräns- len för uppvärmning och i våra fordon med förnybara energislag som sol och biobränslen är ekonomiska styrmedel ett viktigt och verkningsfullt instrument. Det kan ske genom att använda skatteinstrumentet, men det bör ske i ökande utsträckning genom försälj- ning av utsläppsrätter. Regeringen och samarbetspar- tierna har visat en påfallande oförmåga att hålla tem- po i denna viktiga process. Inte heller detta betänkan- de visar på några ambitioner i detta hänseende från utskottsmajoritetens sida. Ett citat från s. 25 belyser detta väldigt tydligt. Där står: "att en fortsatt intro- duktion av biobränslen för fordonsdrift av samhälls- ekonomiska och statsfinansiella skäl bör ske i den takt som är möjlig och lämplig". Vari ligger ambitionerna i detta påstående? Vari ligger påtryckningarna på regeringen och på dem som i övrigt har att hantera utvecklingen framöver? Det är svårt att spåra någon glöd för att påskynda den här utvecklingen. Ytterligare ett citat från samma sida lyder så här: "Utskottet ser positivt på att regeringen avser att utarbeta en skattestrategi för användningen av alternativa drivmedel och att Regeringskansliet för närvarande ser över riktlinjerna och hanteringen av pilotprojektsdispenserna." Det finns inget pådrivande efterföljande resone- mang om att det borde ske i en lite uppspeedad takt. Det är passivt och oengagerat. Jag skulle vilja ställa en fråga till framför allt Lisbeth Staaf-Igelström. Varför är ni så passiva, och varför finns det inget engagemang i en sådan här, för vår framtid, så oer- hört viktig fråga? Fru talman! Riksdagen har för mer än ett år sedan i ett tillkännagivande uppmanat regeringen att lämna in en svensk dispensansökan för att i fortsättningen kunna blanda in mer än 5 % etanol i bensinen. Så har emellertid inte skett. Nu upplyser oss utskottsmajori- teten på nytt att frågan alltjämt bereds inom Rege- ringskansliet, och man anser det inte vara påkallat med några ytterligare påtryckningar i ärendet. Det är återigen passivt och oengagerat. Majoriteten kunde åtminstone ha kostat på sig en förväntan om ett snab- bare resultat. Det är alldeles uppenbart att regeringen och sam- arbetspartierna har en alldeles för låg ambition när det gäller att ställa om det svenska och det europeiska energisystemet i en miljömässigt uthållig riktning. Det är bittert att behöva göra detta konstaterande, men det är på sakliga grunder nödvändigt att göra ett sådant konstaterande. Fru talman! Det svenska jordbrukets höga belast- ning i skattehänseende är väl känt. Vissa justeringar i rätt riktning har vidtagits. De har dock fått en olycklig utformning som innebär att småskalig djur- och växt- produktion missgynnas. Är det inte dags att nu, när vådorna av framför allt storskaligheten i djurproduk- tionen i form av BSE och mul- och klövsjuka visat sig, ändra inriktning och att stimulera i stället för att diskriminera det småskaliga jordbruket? Vad anser Lisbeth Staaf-Igelström, Claes Stockhaus och kanske framför allt Matz Hammarström, vars parti ju har utgett sig för att vara det småskaliga jordbrukets fö- reträdare, om detta? Fru talman! Jag ber avslutningsvis att få yrka bi- fall till reservationerna 3 och 19. Fru talman! För övrigt anser jag att reklamskatten bör förgöras.

Fru talman! Vilken härlig dag vi har framför oss. Inte minst när man tittar ut måste man tänka på att vi har förmånen att vara här inne och ha en härlig skat- tedebatt hela dagen. Detta betänkande behandlar de s.k. punktskatter- na. Det är skatter som punktvis tas ut, och som där- med är indirekt eller direkt konsumtionsstyrande för fysiska och juridiska personer eller människor och företag. Principiellt är inte detta bra. Skattesystemet ska så långt det är möjligt vara neutralt i förhållande till människors konsumtion. Extra skatter eller skatte- subventioner, skattenedsänkningar, styr på ett olyck- ligt sätt konsumtionen och agerar därmed indirekt som drivkraft till olika försök att nå lägre skatteklas- ser. Vi uppmärksammas i dag för en gångs skull i för- väg när det gäller denna debatt. Min kollega Kenneth Lantz berättade att han hämtade sanningen från Sve- riges lastbilschaufförer. Han gav vittnesbörd om det i alla fall. Jag försöker läsa lite tidningar ibland också, förutom att jag också lyssnar på lastbilschaufförer. I dag på morgonen har jag läst Nerikes Allehanda. De skriver så här: I dag slutbehandlar riksdagen hundra- tals tidigare skattemotioner. I en del av dessa fanns exempel på både löftespolitik och principlöshet. Det skulle vara bra med större återhållsamhet med väd- janden till olika intressen och med ett större intresse för vad som är godtagbara och sunda riktlinjer för skattesystemet. Den uppmaningen behöver inte bara riktas till en del riksdagsledamöter. Jag erkänner att jag själv del- vis känner mig träffad ibland. Det är ännu mer befo- gat när det gäller mycket av samhällsdebatten utanför riksdagen i massmedier och inom intresseorganisa- tioner, i den mån de sistnämnda inte är bortom allt hopp vad gäller förmåga att se längre än till den egna gruppens plånböcker. Man bör fastställa det principiellt riktiga tillstån- det för ett skattesystem och sedan försöka genomföra förändringar av skatteregler som tar bort avvikelser från principerna, och det oavsett vilka som vinner och förlorar. Det tycker jag är tänkvärda ord så här i bör- jan av skattedebatten som vi ska ha under nästan hela dagen. Folkpartiet liberalerna menar att när det gäller skadliga ting som fossila bränslen, miljögifter, kemi- kalier och avfall, alkohol och tobak kan det av andra skäl vara viktigt att använda beskattning som en av- gift eller ett styrmedel för att man ska kunna minska denna konsumtion samtidigt som man får in skatte- pengar. Vi behöver trots allt en hel del skatter för att få Sverige att gå runt. Polis, försvar - ja, ni kan ar- gumenten. Men då ska vi väl ta ut skatt på det som är så skadligt som möjligt och inte beskatta det som är så nyttigt som möjligt. Därför finns det en principiell tanke om att punktskatter ändå kan vara rimligt. Folkpartiet säger ja till den ökade miljöstyrningen bort från framför allt koldioxid genom en förskjut- ning av skatteuttag från energiskatt till koldioxidskatt, detta för att vi i vår del av världen ska ta ansvar för den globala miljön. Koncentration måste ske på de miljöproblem som är som störst, och hänsyn måste också alltid tas till att miljöfrågorna är internationella. Folkpartiet liberalerna har därför under lång tid arbetat för en koldioxidskatt på EU-nivå som både beaktar problemens internationella karaktär och lik- ställer företagen ur konkurrenssynpunkt i olika delar inom EU. Regeringen måste med all kraft verka för att detta ska bli möjligt. Annars blir det inte trovärdigt att åka över Atlanten till Amerika och skälla på den bristfälliga administration som försöker ta sig an miljöfrågorna där ur ett globalt perspektiv. Men man måste också inse att det inte finns någon miljövinst om vi i Sverige höjer skatterna så att vikti- ga verksamheter flyttar från vårt land för att lokalise- ras i ett land med sämre miljöregler. Då är vi tillbaka till EU-perspektivet. Sverige är i dag farligt ute på skatteområdet när det gäller energi. Ett lapptäcke, som någon har varit inne, utan dess like har vuxit fram. I denna röra ska det hos majoriteten skatteväx- las med tiotals miljarder. Risken att detta kan komma att skada svenskt näringsliv är uppenbar, menar jag. När det gäller trafik och förbrukning av i huvud- sak fossila bränslen vill jag gärna peka på att Folk- partiet tidigare framhållit Vägtrafikbeskattningsut- redningens poänger med att drivmedelbeskattning i det närmaste är ett perfekt styrmedel vad gäller kol- dioxidutsläpp och andra förbränningsutsläpp. Vi från Folkpartiet liberalerna vill gärna se att regeringen återkommer med förslag om hur även fordonsskatter- na långsiktigt kan användas för att än mer underlätta för ett miljövänligt transportväsende. Detta ska då helst ske parallellt med svenska initiativ på Europani- vå inom EU. Dessa exempel - energiskatterna, beskattningen på trafik - kan tillsammans med sänkta arbetsgivar- avgifter vara en del av det vi menar med en konsek- vent och riktig skatteväxling som Sverige behöver. Fru talman! Åter till en annan punktskatt som jag inte tycker att vi kan ha för att det är skadligt eller dåligt. Jag kommer till reklamskatten. Reklamskatten är en skatt som styr bort reklamintäkter från tidningar till reklamblad. En åtgärd för att stärka läsandet och intresset för samhället skulle kunna vara att inte straffskatta den som annonserar i en tidning, inte minst en facktidning, i stället för ett reklamblad vars enda syfte ofta är att gå direkt i soptunnan. Denna ordning har regeringen under en längre tid erkänt vara mindre lyckad. Självklart, vad annars kan man tycka! Men ingenting händer. Hur kan man ha en regering och stödpartier som inte inser vad den andra gör? Ena sekunden pratar man på ett område från ett departement om läsning och vikten av att delta i samhällsdebatten. Vi har läsning, demokrati, samhällsengagemang. Och så har man ett skattesystem som gör att människor inte stoppar in pengar i seriösa tidningar utan i meningslö- sa reklamblad. Det är fullständigt obegripligt att man inte har någon översikt över vad man håller på med. Fru talman! Avslutningsvis är Folkpartiet libera- lerna mot båtskatt, kattskatt, mobiltelefonskatt och en mängd andra skatter, trots att vi inte har någon reser- vation eller driver den frågan till skillnad från vissa av mina kolleger här i kammaren. Fru talman! Folkpartiet står självklart bakom samtliga våra reservationer. Men vi yrkar för tids vinnande bifall endast till reservationerna 15 och 26.

Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 5 och 9. Det största problem vi har att hantera inför fram- tiden är växthuseffekten och den globala uppvärm- ningen. Problemen har inte blivit mindre sedan USA nu har dragit sig ur diskussionerna om Kyotoproto- kollet med hänvisning till att man inte är beredd att göra något som kan skada den amerikanska ekono- min. Inskränktheten, egoismen och kortsiktigheten firar alltså nya triumfer. Desto viktigare blir det att vi fortsätter att kämpa för ett långsiktigt hållbart sam- hälle och vågar fatta de politiska beslut som krävs för att möta det hot som de höga och ökande koldioxidut- släppen innebär. Tyvärr finns det ingenting som talar för att det räcker med informationskampanjer för att förändra ett beteende som är miljömässigt ohållbart. Det behövs också ekonomiska styrmedel. Ska vi få till stånd en förändring måste det kännas i plånboken när man handlar "miljöfel". Det som är ohållbart på lång sikt måste vara olönsamt även på kort sikt. Därför, fru talman, behövs en grön skatteväxling där vi höjer skatten på det som är miljöstörande och sänker skatten på arbete, både inkomstskatten och arbetsgivaravgiften. En nyckelskatt i det här sam- manhanget är koldioxidskatten. Handel med utsläpps- rätter, som många talar om, kan först på sikt komp- lettera eller eventuellt ersätta koldioxidskatt. Det är beklagligt att regeringen inte har hörsammat kritiken och drivit på för en koldioxidskatt på miniminivå inom EU. Enskilda länder eller grupper av länder måste våga gå före på det här området. Annars blir domen hård från kommande generationer. Den gröna skatteväxlingen inleds i år och ska suc- cessivt öka till en nivå på 30 miljarder år 2010. En omfattande översyn görs nu av energibeskattningen, trafikbeskattningen och undantagsreglerna. Målet är en enhetlig och mer miljöstyrande energibeskattning. Och vi återkommer till frågan i samband med höstens statsbudget. Jag vill poängtera att Miljöpartiet anser att an- passningen till den reformerade energibeskattning som vi förordar måste ske successivt så att markna- dens aktörer får en rimlig omställningstid. Tillverkningsindustrin betalar i dag ingen energis- katt alls och koldioxidskatt tas bara ut med 35 % av ordinarie skatt. Enligt Miljöpartiets uppfattning ska dessa undantag inte vara så generella som i dag utan begränsas till vissa energiintensiva branscher där undantag är helt nödvändiga med hänsyn till interna- tionell konkurrens. För det stora flertalet företag inom tillverkningsindustrin, ca 80 %, är undantag inte mo- tiverat. Här är det tvärtom viktigt att samma miljösty- rande effekter kan uppnås genom energibeskattning som inom övriga sektorer. Dessa företag kompense- ras också påtagligt genom sänkta arbetsgivaravgifter inom ramen för den gröna skatteväxlingen. Det är naturligtvis viktigt att det också finns incitament för energieffektivisering och miljöförbättring i den ener- giintensiva industrin. Där kan t.ex. särskilda avtal mellan företag och stat om energieffektivisering vara en möjlighet. Begränsningen av undantagen för industrin bör samordnas med införandet av en enhetlig beskattning av kraft- och värmeproduktionen, vilket i sin tur bör samordnas med införandet av handel med gröna certi- fikat för förnyelsebar el som planeras att påbörjas 2003. För att ge berörd industri viss tid för omställning kan slopandet av undantagen lämpligen ske stegvis under två år. Och genom att redan nu annonsera be- gränsningen får berörd industri en omställningstid på tre-fyra år. Så till flygbränslebeskattningen som även Claes Stockhaus tog upp. Det är fullständigt orimligt att flygbränslet är helt undantaget från beskattning, sär- skilt med tanke på att flyget är det transportslag som har störst koldioxidutsläpp per personkilometer och som förväntas öka sina utsläpp av koldioxid mest och snabbast. På grund av skattebefrielsen betalar flyget inte alls sina samhällsekonomiska kostnader. Det är hög tid att ändra på det. Utsläppen från flygtrafiken måste beskattas, och därför är det nödvändigt att regeringen i EU och i internationella organ aktivt driver den frågan. Fru talman! Slutligen måste jag bemöta Marietta de Pourbaix-Lundins anklagelser om dubbelmoral. Det är inte dubbelmoral att vilja avveckla kärnkraften och driva på förhöjd koldioxidskatt och minskade koldioxidutsläpp. Det är moral och framtidsansvar. Kärnkraften är ett stort miljöproblem. Uranbrytningen är ett miljöproblem. Anrikningen är ett miljöproblem. Själva driften av kärnkraftverken ger i och för sig inte upphov till några koldioxidutsläpp, och risken för ett haveri är måhända liten, men den finns där. Och kon- sekvenserna av en kärnkraftsolycka är så oerhörda att alla med ett uns framtidsansvar borde inse att kärn- kraften ska avvecklas innan den avvecklar oss. Dess- utom kvarstår problemet med slutförvaringen av det radioaktiva avfallet som på ett absolut säkert sätt måste hållas avskilt från allt levande i tiotusentals år. Nej, fru talman, den verkliga dubbelmoralen står de kärnkraftskramande moderaterna för som propagerar för kärnkraften med koldioxidargument samtidigt som de vill sänka bensinskatten.

Fru talman! Jag har en fråga till Matz Hammar- ström som jag trodde att han skulle ta upp eftersom jag var väldigt tydlig i min inledning. Den gäller bensinskatten. Hur mycket vill Miljöpartiet höja ben- sinskatten? Tycker ni att människor ska kunna bo utanför tätorterna? Och i så fall, hur ska de då ta sig fram? Matz Hammarström har haft långa och komplice- rade utläggningar om den gröna skatteväxlingen. Han säger att industrin ska få en rimlig omställningstid. Jag förstår att den ska få en rimlig omställningstid att flytta från Sverige, eftersom det nästan måste bli konsekvensen av det hela. Han säger att den gröna skatteväxlingen ska göra att man får mindre arbetsgi- vareavgifter. Så det ska på något sätt bli neutralt. Men det blir det väl knappast för den elintensiva industrin, eftersom större delen av dess kostnader är energi- kostnader, och de ska ju öka dramatiskt med Miljö- partiets förslag. Sedan säger Matz Hammarström att vi inte kan ha kärnkraft eftersom den är så farlig. Då undrar jag om Matz Hammarström helt har missat alla de olyckor som sker när det gäller olja. Har han missat vad som händer i t.ex. Polen kring Krakow när man har kolkraftverk och hur barnen mår där? Han har tydli- gen helt missat det.

Fru talman! Jag hoppas hinna med alla tre frågor- na. Först ska jag ta upp bensinskatten. Vi har inte sagt någon speciell summa som bensinen ska kosta. Vad vi säger är att priset måste vara tillräckligt högt för att förbrukningen ska minska. Det är det uppenbarligen inte i dag, eftersom förbrukningen ökar. Och vi tror inte på att bedriva vare sig glesbygdspolitik eller fördelningspolitik via bensinskatten. Det finns andra politiska instrument för att göra det. Sedan vill jag ta upp det konstiga motargumentet att arbetsgivaravgiftssänkningen inte kommer att hjälpa den elintensiva industrin. Jag sade här i mitt anförande, och vi har sagt det tidigare, att den elin- tensiva industrin har undantag och ska få behålla undantag. Men för 80 % av företagen som inte kan klassas som elintensiva kommer sänkt arbetsgivarav- gift i de allra flesta fall att till stor del eller fullt ut kompensera den energiskattehöjning som vi talar om. Visst har jag sett oljeolyckorna och problemet med kolkraftverk. Men vi bedriver en logisk och konsekvent politik för att minska energiförbrukning- en, för att minska oljeförbrukningen och för att mins- ka användandet av kol och andra fossila bränslen. Det är det som är den stora skillnaden. För moderaterna är det bara att brassa på med energianvändningen. Och i det perspektivet så vore det oansvarigt att avveckla kärnkraften ur ett koldioxidperspektiv. Men det går att avveckla kärnkraften om vi samtidigt jobbar för att minska det fruktansvärda energislöseri som vi har i dag.