Frivillig ursprungsmärkning på färskt och fryst kött från får, get, gris och fjäderfä

Interpellationsdebatt 5 april 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 1 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Pyry Niemi har frågat mig på vad regeringen grundar ställningstagandet att det ska införas frivillig ursprungsmärkning av fryst och färskt kött från får, get, gris och fjäderfä. Pyry Niemi förespråkar obligatorisk ursprungsmärkning och anser att konsumenterna därigenom får möjligheter att välja bra produkter i livsmedelsdiskarna och att obligatorisk ursprungsmärkning är en garant för att skapa konkurrensfördelar för de svenska producenterna. Ursprungsmärkning är ett användbart verktyg för att livsmedelsproducenter och detaljhandel ska kunna underlätta för konsumenter att göra aktiva val. Regeringen förespråkar därför en frivillig ursprungsmärkning. Ett frivilligt system kräver inget omfattande regelverk och blir därför också mindre kostsamt än ett obligatoriskt system för producenter såväl som för konsumenter. Därmed ligger det i linje med regeringens regelförenklingsarbete. På EU-nivå pågår det diskussioner om utökad obligatorisk ursprungsmärkning. Europaparlamentet ställer långtgående krav på detta samtidigt som kommissionen och flera medlemsländer stöder denna linje. Mot den bakgrunden röstade Sverige ja till rådets gemensamma ståndpunkt om utvidgad obligatorisk ursprungsmärkning för färskt, kylt eller fryst kött av gris, får, get och fjäderfä. Sverige lämnade samtidigt in en röstförklaring tillsammans med Danmark, Nederländerna, Spanien och Tyskland. Röstförklaringen pekade på de negativa konsekvenser som en obligatorisk ursprungsmärkning medför, bland annat genom ökade administrativa och ekonomiska bördor för aktörer på den inre marknaden såväl som i tredjeland. Behovet av en konsekvensanalys innan ett beslut fattas i denna riktning belystes också. Det är med dagens regler obligatoriskt att ange ursprunget om ett utelämnande av uppgiften gör att konsumenten blir vilseledd. Det är tillåtet att frivilligt ange ett livsmedels ursprung under förutsättning att informationen är korrekt och konsumenten inte blir vilseledd. Många livsmedel är redan märkta med ursprung i linje med den branschöverenskommelse som funnits sedan 2002 för hur en frivillig ursprungsmärkning av livsmedel ska utformas, eftersom producenterna anpassar sig till konsumenternas efterfrågan. Förra veckan meddelade också detaljhandeln att de tillsammans med LRF, Svenskt Kött och Scan kommit överens om att svenskmärka sina produkter, ända ned på charkuterinivå. Detta gläder mig. Det är positivt att branschen använder sig av frivillig ursprungsmärkning för att tillgodose konsumentens behov av verktyg för att välja produkter. När Pyry Niemi skriver att obligatorisk ursprungsmärkning ska ge tydligare alternativ för konsumenterna att välja nyttiga och bra produkter vill jag bara poängtera att ursprungsmärkning inte handlar om säkerhet. Alla livsmedel på marknaden ska vara säkra, och för att säkerställa detta har EU bland annat ett välutvecklat larmsystem för att upptäcka livsmedel på marknaden som trots allt inte är säkra. Dessa tas bort från butikshyllorna eller tidigare i hanteringen. Vi kommer förhoppningsvis snart att ha ytterligare produkter med frivillig ursprungsmärkning i Sverige genom initiativ som branschen tar. Detta applåderar jag och tror att det är något som både konsumenterna och producenterna uppskattar. Jag följer fortsatt med stort intresse frågan och de initiativ som branschen tar.

Anf. 2 Pyry Niemi (S)

Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Politik är grunden för samhällsutvecklingen. Demokrati handlar om att kanalisera olika människors viljor till det bästa för så många som möjligt. Politiken kan aldrig bli hundra procent rättvis, men ambitionen att alltid sträva efter detta är varje politikers skyldighet. Politiker som inte vill eller vågar blir ofta bortglömda och marginaliserade. En politiker som visar mod, ibland på gränsen till övermod, driver på och får saker gjorda - inte alltid rätt för sin tid men oftast väldigt vettigt i en framtid. Barack Obama är en modig politiker. Han har som president i USA beslutat om många och vettiga reformer, inte minst sjukvårdsreformen. Även om den har sina brister är det ett uttryck för politiskt mod, där republikanerna stretar emot med näbbar och klor. Obama har också fattat ett beslut om att införa obligatorisk ursprungsmärkning av kött, ett historiskt beslut i USA som kanske inte uppmärksammas av så många men ändå av tillräckligt många för att symboliken ska vara tydlig. Redan i dag rekommenderar USA:s livsmedelsmyndighet FDA - Food and Drug Administration - ursprungsmärkning av kött. Men nu införs en lagstiftning om att ett system för spårbarhet av köttets ursprung införs i USA. Kravet på ursprungsmärkning omfattar allt kött som säljs i USA, även det importerade. I Sverige kräver konsumentorganisationerna Sveriges Konsumenter och Vi Konsumenter att ursprungsmärkning av kött ska bli obligatorisk även här hemma. De vill även att kravet också ska omfatta färdigrätter i butik och på restaurang. Obligatorisk ursprungsmärkning handlar om mer än bara märkningen. Det är ett framsynt sätt att skapa nya tydliga villkor för primärproducenter, livsmedelsproducenter, livsmedelshandlare och konsumenter. Herr talman! Varje steg mot ökad spårbarhet ger mindre utrymme för tolkningar, missgrepp och missförstånd. Det skapar också en större dialogyta mellan konsumenter och producenter. När dioxinskandalen uppdagades i Tyskland blev frågan än mer aktuell, inte minst ur ett konsument- och primärproducentperspektiv. När medier rapporterar negativt blir försäljningen direkt påverkad. Samtidigt återkommer alltid livsmedelshandlarna med förnyade lågpriskampanjer och lockpriser för att bli av med större partier av kött, vilket dess värre också lockar konsumenterna att göra inköp trots att det finns brister i kontrollerna bakåt i producentledet. Ta exemplet med grisnäringen. I många andra EU-länder blandas antibiotika rent förebyggande i fodret och vattnet till djuren. Det finns ett grundläggande syfte med detta, nämligen att få friska djur i en dålig miljö. Friska djur i en dålig miljö är ingen bra garanti för konsumenterna. Den dåliga miljön i sig är annars en grund för fler sjukdomar och infektioner. På sikt leder detta till antibiotikaresistens. Vid många storskaliga djurproduktioner i andra EU-länder har det skett en ökning av resistenta sjukdomsframkallande bakterier som campylobacter, salmonella och även multiresistenta stafylokocker. Sjukhussjukan har alltså ökat, både i motståndskraft och i kvantitet. På sikt är detta ett tydligt folkhälsoproblem. Trots att de sjukdomsframkallande bakterierna oftast dör vid tillagning är ändå riskerna för konsumenterna fortsatt stora. Om grisarna är friska och inte har symtom men samtidigt bär på bakterier som är allt mer motståndskraftiga ställs det ännu större krav på god tillagningshygien och så vidare. Var går gränsen för detta? Vilka krav måste konsumenterna uppfylla? De livsmedelshandlare som infört frivillig kontroll av ursprunget har all heder av detta, men hur ska vi kunna styra upp konsumentbeteendet när det inte finns några tydliga regler och frivilligheten ändå baseras på godtycklighet? Jag ställer frågan till landsbygdsministern: Varför är det så viktigt med frivillighet när ursprungsmärkningen borde vara obligatorisk och kunna ge en tydlighet?

Anf. 3 Jens Holm (V)

Herr talman! Tack, Eskil Erlandsson, för svaret! Jag blir lite konfunderad över ministerns svar, för å ena sidan har Sverige röstat ja till en obligatorisk ursprungsmärkning av allt kött, å andra sidan vet vi att det här är någonting som den svenska regeringen inte vill ha, vilket också görs tydligt i det här svaret. Det enda skälet som jag kan se till att den svenska regeringen inte vill ha en obligatorisk ursprungsmärkning av allt kött är den ökade administrativa och ekonomiska börda som det innebär för producenterna. Om man förlitar sig så mycket på ett enda argument skulle jag vilja ha ett konkret besked från regeringen: Är ni verkligen så himla säkra på att det blir så otroligt mycket större administrativa och ekonomiska bördor? Tror ni verkligen inte att marknaden är ganska flexibel och att man kan hantera en obligatorisk ursprungsmärkning? Det finns en massa märkningar på andra områden och det fungerar faktiskt ganska bra. Jag har inte hört några stora protester från marknaden vad gäller de märkningarna. Varför är det ett sådant stort ekonomiskt och administrativt problem att just ursprungsmärka allt kött? Vi har ju redan ursprungsmärkning vad gäller nötkött. Varför inte gå hela vägen? De svenska konsumenterna precis som alla europeiska konsumenter vill ju veta mycket noggrannare varifrån det kött de köper kommer. Det skulle jag vilja att ministern svarade på i den här debatten.

Anf. 4 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Låt mig först återigen understryka den möjlighet som en producent eller en detaljist har, nämligen att frivilligt märka om man har någonting som man särskilt vill upplysa en konsument om, till exempel att en vara är svenskproducerad. Anser producenten att det är en fördel för något led i den kedja som leder fram till konsumenten är det alldeles självklart att man tar till vara den möjlighet som finns att promota den produkt som man tillhandahåller för konsumenten. Varför är då detta så dyrt? Det beror ju på att företag ibland måste hämta leveranser från olika leverantörer. När det är ett obligatorium som innebär att staten eller EU har skrivit regler om saker och ting måste det ju finnas en absolut hundraprocentig kontroll av och säkerhet runt att det som är skrivet på produkten är korrekt och riktigt. Vi har då kommit fram till att för de produkter som det finns obligatorisk ursprungsmärkning av, jag kan välja nötkött som exempel, kostar kontrollerna av märkningen - i Sverige talar jag då om - 200 miljoner kronor om året. Om branschen gör det här själv, i samklang med handeln till exempel, behövs ju inte de statliga kontroller som i dag är obligatoriska. Det applåderar jag alltså att man gör av det skälet att produkten då blir billigare i slutändan. Samtidigt är också den fördelen vid handen att man upplyser konsumenten om att man har någonting som är eftertraktat av många konsumenter. Till frågan som har varit aktuell under vintern, nämligen den tyska så kallade dioxinskandalen. I det sammanhanget måste jag understryka igen att alla livsmedel som finns på marknaden i Tyskland, men också i Sverige, ska vara säkra. Den svenske producenten, som kanske i och med den skandal som har inträffat i Tyskland har en fördel, har ju också en fördel av att frivilligt upplysa konsumenten om att produkten har sitt ursprung i Sverige. Det är alltså möjligt att göra. Därav det ställningstagande som regeringen har gjort.

Anf. 5 Pyry Niemi (S)

Herr talman! Landsbygdsministern applåderar att branschen tagit initiativ till mer frivillig ursprungsmärkning. Det är förvisso bra, men inte tillräckligt. Så länge som frivilligheten råder blir också konsumentsäkerheten drabbad. Ministern säger också att det finns ett utvecklat larmsystem om livsmedel inte är säkra. Det är förvisso sant, men samtidigt slinker faktiskt livsmedel igenom kontrollerna, från producent till konsument, och skapar i vissa lägen stor turbulens och återkallande av produkter. Den oro som konsumenter kan känna inför vissa livsmedel, till exempel färskt kött av olika slag när det har förekommit utbrott av multiresistenta bakterier eller misstag som dioxininblandning i foder, måste verkligen tas på allvar. På samma sätt måste också primärproducenternas oro tas på allvar. Svenska bönder tappar marknadsandelar. Så är det. Inte minst inom grisnäringen är tappet dramatiskt. Bara under perioden 2007-2009 minskade antalet slaktade grisar i Sverige med nästan 150 000 djur. På 30 år har antalet slaktade grisar i Sverige sjunkit med närmare 1,2 miljoner djur. Givetvis har inträdet i EU haft en inverkan på detta i kombination med tuffare konkurrens mellan producenter och ofta återkommande lågprissatsningar hos livsmedelshandlare avseende billigt griskött. Sverige har en mycket högt utvecklad djurvälfärd. Det kostar givetvis; 2:70 per kilo i snitt får man betala mer för svenskt griskött som en följd av den goda djurvälfärden. Den inre marknaden ser inte detta, inte heller konsumenten i alla lägen. Jag är för en marknad som är avreglerad, men så länge inte alla parametrar är rättvisa blir också avregleringen en chimär. Så länge de olika producenterna väljer att följa olika spelregler vinner de producenter som vill tänja på gränserna till förmån för vinsterna i stället för hänsyn till djurens välfärd och konsumenternas säkerhet. Obligatorisk ursprungsmärkning blir därför en garant för att åtminstone en av alla de parametrar som påverkar kvaliteten på våra livsmedel upprätthålls och kan följas upp. Det finns många delar som givetvis ska ingå i detta komplicerade pussel: förhållandet inom den inre marknaden, djurvälfärden inom EU, foderkontrollen och så vidare. Jag är för en bra inre marknad. Samtidigt finns det tydliga tecken på att vi i Sverige sakta men säkert tappar kontrollen över vår egen livsmedelsproduktion. När internationella livsmedelsföretag griper tag i den svenska livsmedelsförsäljningen blir det mycket tydligare att lågprisalternativen på kött får en allt större roll. Det är bra med konkurrens, det är bra med alternativ, men om konkurrensen leder till att konsumentsäkerheten riskeras är vi ute på en felaktig väg. Den svenska djurvälfärden ligger i framkant, inte minst avseende alla former av bra och positiv köttproduktion. Konsumenter vill ha bra kött, givetvis till bra priser, men när informationen inte är generell utan frivillig blir också det som syns på priset mycket viktigare. Samtidigt får vi vara ärliga och säga att många svenska konsumenter tvingas hålla hårt i plånboken på grund av ökade klassklyftor. Det är definitivt ett incitament till att välja det som är billigast före det som kanske är säkrast eller har producerats med bästa möjliga djurvälfärd. Med en hög ambitionsnivå och en förändring av produktsortimentet från lågpriskött till välproducerat kött kommer prisskillnaderna på sikt att minska. Det blir en utjämning som leder till att såväl låg- som höginkomsttagare kan handla kött som producerats med en hög djurvälfärd och en omsorg om konsumenterna. Vi behöver alltså en obligatorisk ursprungsmärkning av kött från fjäderfä, gris, får och get.

Anf. 6 Jens Holm (V)

Herr talman! Fördelen med en obligatorisk ursprungsmärkning är ju att den omfattar alla. Det finns inga kryphål. Det är det som är nackdelen med ett frivilligt märkningssystem. Då blir det några stycken som går ihop, men det finns en väldigt stor risk för att det billiga köttet kommer att vara omärkt. Och vilka är det som köper det köttet? Det är människor som inte har så mycket pengar. De kommer inte att ha en aning om varifrån det köttet kommer. Deras möjligheter att ställa krav på det de köper kommer förstås att var i princip obefintliga. Jag tycker att det var bra att Eskil Erlandsson gav oss en siffra på hur mycket märkningskravet för nötkött kostar. Det kostar 200 miljoner kronor, säger ministern. 200 miljoner kronor är max 25 kronor per svensk och år. Det är inte särskilt mycket pengar - lite mindre än vad en kaffe kostar ute på stan. Om det finns en obligatorisk ursprungsmärkning blir det egentligen inget extrakrav på en viss bransch eftersom det slår likadant mot hela branschen. Det är branschen gemensamt som tar den kostnaden. Det innebär inte att en viss bransch drabbas till förmån för en annan. Det viktigaste är att summan är försvinnande liten. Nu finns redan ett märkningssystem på plats, och det gäller att utöka märkningssystemet så att inte bara nötkött utan självklart alla köttslag ska innefattas av systemet. Det borde inte vara så svårt för regeringen att gå med på detta. Med regeringens protester och krav på konsekvensanalys riskerar EU-beslutet att skjutas långt på framtiden. Jag är osäker på när kravet kommer att träda i kraft. Det kanske också ministern kan kommentera: När kommer kravet att egentligen träda i kraft?

Anf. 7 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! När det handlar om ursprungsmärkning tycker jag att det är viktigt att vi har tydliga system som ger konsumenten den information som konsumenten vill ha och efterfrågar. Men vi ska också ha system som är enkla och som inte kostar mer än de smakar. Vi ska också komma ihåg att - enligt min uppfattning - vi måste ha system som inte missgynnar små verksamheter eller företag i olika led från producent till konsument. Det motverkar bara den mångfald av varor, produkter och företag som vi vill ha på marknaden. Det är många aspekter som vi måste ha i åtanke när vi diskuterar ursprungsmärkning. Därtill ska läggas att många av de produkter som vi konsumenter handlar dagligen är sammansatta. Att följa smörgåstårtans ursprung, med alla de komponenter som finns i smörgåstårtan, från producenten av äggen, köttet, fläsket eller fågelköttet, kanske i kombination med leverpastej, och upplysa interpellanten och mig om ursprunget tillsammans med den kontrollapparat som ska finansieras och betalas av någon, kommer att motverka det regelförenklingssystem som vi arbetar hårt med inom regeringen och som jag hoppas att interpellanten också applåderar, så att vi som konsumenter kan vara säkra på att det som är angivet på smörgåstårtan är korrekt, rätt och riktigt. Det systemet kostar pengar, väldigt mycket pengar - för mycket pengar, säger jag. Om jag, däremot, som producent av smörgåstårtor tillhandahåller något som jag är särskilt nöjd med från min gård, och ser det som en konkurrensfördel, är det alldeles självklart att jag tar vara på den konkurrensfördelen. Den kommer säkert att bli lite dyrare. Att ytterligare lägga på svenska producenter kostnader som inte producenter i andra delar av världen har motverkar det som jag tror att Pyry Niemi, Jens Holm och jag tillsammans vill uppnå, nämligen en ökad produktion på den svenska landsbygden därför att kostnadsmassan stiger än mer. Den konkurrensfördel man har genom att frivilligt upplysa om att min produkt är av speciell kvalitet, sort eller härkomst försvinner med ett obligatorium.

Anf. 8 Pyry Niemi (S)

Herr talman! Jag blir lite förvånad när jag hör landsbygdsministern. Till och med en intresseorganisation som Svensk Gris vädjar och ber om obligatorisk ursprungsmärkning. På sida upp och sida ned i insändarartiklar på deras hemsida vädjar de om regeringens stöd för obligatorisk ursprungsmärkning. Jag förstår inte motståndet. Herr talman! Jag är faktiskt för fri konkurrens, så länge som det är fråga om riktigt fri konkurrens, det vill säga där olika producenter kämpar på samma marknad utifrån samma regler. Det ska vara bra pris, god kvalitet och så vidare. Det är inte en fri konkurrens inom EU avseende köttproduktion om man tar hänsyn till både historiskt belastande exportstöd, olika former av gårdsstödskultur och dagens modell med olika former av djurvälfärd inom EU. EU-bönderna har olika grundvillkor samtidigt som de kämpar på samma marknad för att få avsättning för sina produkter. Ett sätt att harmoniera detta är att införa obligatorisk ursprungsmärkning av fryst och färskt kött från fjäderfä, gris, get och får. Det skulle skapa tydligare spelregler, ge ett underlag för alla inblandade parter från primärproducent till konsument att EU och inte minst Sverige värnar hela produktionsledet till konsumentledet. Det skulle bli bättre spårbarhet. En tydligare dialog konsument-producent skulle förändra marknaden från lågpriskött från miljöer där djurvälfärden inte prioriteras till kvalitativt kött från miljöer som tar hänsyn till god djurvälfärd där bland annat antibiotikaanvändningen minskar och konsumenterna slipper ytterligare osäkerhetsfaktorer. Herr talman! Det finns många intresseorganisationer, inte minst inom producentleden, som skulle applådera regeringen om den gick från frivillighetsbegreppet till att i verklig mening förespråka obligatorisk ursprungsmärkning. Det skulle även jag som socialdemokrat göra. Landsbygdsministern! Tar du emot passningen och försöker spela med eller sparkar du bort bollen över sidlinjen så att matchen återigen tar en paus?

Anf. 9 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Låt mig avsluta med att tacka för interpellationen. Jag tycker att det här är en oerhört viktig fråga eftersom det handlar om mat som vi konsumerar varje dag. Varför applåderar jag det initiativ som har tagits av den största delen av den svenska handeln tillsammans med producentorganisationernas representanter? Jo, jag gör det därför att man tar vara på, på frivillig väg, de svenska mervärden som man måste ta betalt för för att öka livsmedelsproduktionen i Sverige till glädje för landsbygden och oss alla i och med att det blir fler jobb i olika delar av Sverige. Man vill ta vara på en konkurrensfördel utan att det blir en för stor och kostsam kontrollapparat, som vi antingen måste bära över skattsedeln - vi vet att det inte alltid är så alldeles lätt att skaffa fram pengar till kontrollapparater - eller som konsumenter måste betala för. Vi vet från gjorda undersökningar att många konsumenter vill och efterfrågar ursprungsmärkning, men när de väljer livsmedel i hyllorna i affären är det trots allt priset och bästföredatumet som gäller. Eller så får producenterna betala vad det kostar att införa ett obligatorium. Då minskar konkurrensförmågan gentemot dem som inte har detta obligatorium - därav min inställning i frågan.

den 9 mars

Interpellation

2010/11:267 Frivillig ursprungsmärkning på färskt och fryst kött från får, get, gris och fjäderfä

av Pyry Niemi (S)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

I sviterna av dioxinskandalen i Tyskland framstår den svenska regeringens försvar av frivillig ursprungsmärkning av fryst och färskt kött från får, get, gris och fjäderfä som ytterst märkligt och verklighetsfrämmande. Vi socialdemokrater har under en lång tid krävt att det ska vara en obligatorisk ursprungsmärkning. Det finns många skäl för detta. Konsumenterna får tydligare möjligheter att välja bra produkter i livsmedelsdiskarna. Spårbarheten gör att till exempel de svenska bönderna får betydande konkurrensfördelar eftersom den svenska djurhållningen håller en hög nivå och Sverige ligger långt framme avseende både främjande av en hållbar ekologisk produktion och utvecklandet av biologisk mångfald. I en debattartikel i Expressen den 23 februari hävdar landsbygdsminister Eskil Erlandsson att den svenska regeringen anser att obligatorisk ursprungsmärkning är mycket bra, men landsbygdsministern talar emot den hållning som regeringen lyckade få igenom i EU-nämnden tillsammans med SD den 3 december 2010. Nedan återges de stenografiska anteckningarna från mötet, där statssekreteraren på Landsbygdsdepartementet framförde regeringens hållning:

Europaparlamentet hade i sin första behandling långtgående krav på ökad ursprungsmärkning. Mot bakgrund av det har det belgiska ordförandeskapet tagit fram en kompromiss som innebär obligatorisk ursprungsmärkning av färskt och fryst kött från får, get, gris och fjäderfä.

Kommissionen och många medlemsstater har nu ställt sig bakom detta. Regeringen har också valt att ställa sig bakom denna kompromiss trots att vi hellre hade sett att ursprungsmärkningen förblivit frivillig. Regeringen avser att lämna en deklaration om detta, och den kommer att läggas till protokollet för ministerrådet.

Jag begärde votering för att regeringen inte skulle få lämna in en särskild deklaration i försvaret av frivillig ursprungsmärkning. Tyvärr röstade de borgerliga ledamöterna från C, KD, M och FP ned förslaget med stöd av SD.

Obligatorisk ursprungsmärkning är en långsiktig garant för att främja en god djurhållning, skapa konkurrensfördelar för inte minst de svenska primärproducenterna samt ge tydligare alternativ för konsumenterna att välja nyttiga och bra produkter.

Jag vill ställa följande fråga till landsbygdsministern:

På vad grundar landsbygdsministern och regeringen ställningstagandet att det ska införas frivillig ursprungsmärkning av fryst och färskt kött från får, get, gris och fjäderfä?