Fri- och rättigheter i Ryssland

Herr talman! Mats Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta när det gäller mänskliga rättigheter i Ryssland och hur jag inom ramen för demokratibiståndet avser att öka stödet för yttrandefrihet och de fria organisationerna i Ryssland. Jag vill inledningsvis understryka att jag delar interpellantens oro över utvecklingen i Ryssland. Under de senaste åren har tendenserna till ökad kontroll och centralisering av den politiska makten blivit allt tydligare. Det handlar om statens ökade inflytande över massmedierna och att journalister skräms till självcensur. Mordet på journalisten Anna Politkovskaja är en oroande illustration av den negativa utvecklingen på medieområdet. Den ryska statens förhållande till enskilda organisationer är ett annat problematiskt område där det blir alltmer komplicerat för utländska organisationer att verka i landet. Det kan konstateras att utvecklingen när det gäller de mänskliga rättigheterna har avstannat eller rentav gått bakåt på flera områden. Tjetjenien är ett exempel där situationen vad gäller mänskliga rättigheter är fortsatt svår. Även tilltagande tendenser av främlingsfientlighet i Ryssland är oroande. I dialogen med Ryssland tar Sverige kontinuerligt upp dessa och andra frågor relaterat till mänskliga rättigheter. Men vår dialog med Ryssland sker också genom Europeiska unionen, och Sveriges röst förstärks när vi talar genom EU. För regeringen är därför EU-samarbetet centralt i dialogen med Ryssland. Regeringen driver på för ett bredare samarbete mellan EU och Ryssland och en fördjupad, öppen och konstruktiv dialog baserad på demokratiska värderingar. Detta kommer att ge både EU och Sverige större möjligheter att ställa tydliga krav på Ryssland, bland annat när det gäller demokratifrågor. Därför arbetar regeringen aktivt inom EU:s konsultationer med Ryssland om mänskliga rättigheter. Även i förhandlingarna om det nya långsiktiga EU-Ryssland-avtalet liksom inom ramen för EU:s övriga förbindelser med Ryssland avser regeringen att arbeta för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Ryssland. Vi verkar även för att Ryssland ska efterleva sina åtaganden som medlem av Europarådet - detta gäller inte minst verkställigheten av Europadomstolens domar. I och med att Rysslands makroekonomiska situation kontinuerligt förbättras sker nu en utfasning av det svenska utvecklingssamarbetet med Ryssland. Men inom ramen för en minskande totalvolym kommer insatser för att stödja demokrati och mänskliga rättigheter att få en större relativ betydelse. Detta samarbete omfattar bland annat stöd till enskilda organisationer, oberoende medier och journalistutbildning. Regeringen ska driva en konstruktiv Rysslandspolitik inriktad på samarbete men också på att framföra tydliga budskap i frågor där det finns anledning till oro. Vi kommer att arbeta brett, bland annat genom bilateral dialog, inom ramen för vårt bistånd och genom EU och andra internationella organisationer. Samtidigt som vi strävar efter ett ökat ekonomiskt och politiskt samarbete kommer frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter att ha en fortsatt central plats i dialogen. Att Ryssland går åt rätt håll är viktigt både för Sveriges och för Europas framtid. En stark och levande demokrati är en förutsättning för en positiv utveckling i landet. Därför kommer regeringen att fortsätta att sätta fokus på demokratifrågorna i Ryssland.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Jag tolkar det som en rörelseförskjutning i Rysslandspolitiken som jag tror att många, att döma av den senaste tidens offentliga debatt, finner angelägen. Alltför länge har den officiella svenska synen på utvecklingen i Putins Ryssland präglats av fromma förhoppningar om demokratisering, mänskliga rättigheter och en stabil rättsstat. På snart sagt varje område kan vi nu dagligen ta del av rapporter om motsatsen. Det är dubbelt beklagligt. Dels är det ryska folket som så länge lidit under totalitära regimer att beklaga, dels är det för den nära omvärlden en farlig utveckling som strider mot våra egna politiska intressen av en fredlig relation mellan den nordisk-baltiska sfären och dess stora granne. Det är mot den bakgrunden vi ska se dagens fråga och svar. Det svenska biståndet till Ryssland måste sättas in i ett större sammanhang. Jag noterar att statsrådet aviserar en utfasning som för min del gärna får äga rum snabbare än 2010, som tidigare har gällt. En förtida avveckling av delar av biståndet skulle, precis som statsrådet påpekar, rimligen medge att pengar kunde överföras till andra, mer angelägna ändamål för att stärka de politiska fri- och rättigheterna. Det är ett krav som måste ställas på Ryssland, precis som på alla andra svenska biståndsmottagare. Över huvud taget ter sig det svenska Rysslandsbiståndet lätt bisarrt i mina ögon i en värld där det sannerligen inte saknas behov av insatser för de fattigaste folken. Att då fortsätta att överföra 340 miljoner kronor om året, som skedde 2005, är enligt min mening inte en korrekt prioritering. Jag är medveten om att en hel del av pengarna går till vettiga ändamål inom mänskliga rättigheter och demokratiutveckling. Men hundratalet miljoner till investeringar i rysk infrastruktur, som detta rika land borde klara av egenintresse, ter sig inte rimligt i mina ögon. Låt vara att det också ligger i Sveriges intresse att vi får en renare Östersjö genom att Sankt Petersburg renar sina utsläpp och satsar på fjärrvärme, för att ta några exempel. Det innebär samtidigt att mer pengar blir över för den ryska statsledningen att satsa på restauration av den forna militärmakten och dess inhemska underbyggnad i form av säkerhetsorganen, vars växande makt oroar större experter på landet än jag. Herr talman! Dessa ord är inte uttryck för en gammal rysskräck. Det är inte i Lenins och Stalins Ryssland som journalister fängslas och mördas, opposition tystas, frivilligorganisationer förbjuds och medier underkastas staten. Det är i dagens Ryssland. Det är dagsfärsk materia vi talar om, inte sekelgammal. Därför undrar jag om statsrådet har någon fundering inför framtiden om vad som händer med våra möjligheter att fortsätta stödja enskilda grupper och individer som verkar för demokratisering om dessa grupper systematiskt upplöses, medierna fortsätter köpas upp och all opposition tystnar. Då är mordet på Anna Politkovskaja dessvärre inte bara en symbol för nuet utan också en signal om framtiden.

Herr talman! Jag tycker att det är en oerhört angelägen och värdefull interpellation som Mats Johansson har ställt, och jag tycker att svaret från ministern är intressant. I svaret säger Gunilla Carlsson att regeringen ska driva en konstruktiv Rysslandspolitik, inriktad på samarbete men också på att framföra tydliga budskap i frågor där det finns anledning till oro. Den fråga vi måste ställa oss i Sverige i förhållande till det stora landet i öster är: Finns det anledning till oro? Jag tror att den frågan kan besvaras med ett ja. Jag tycker att det som har hänt den senaste tiden - ett antal månader - borde fylla oss med oro, inte bara i Sverige utan också i resten av världen. Vidare säger Gunilla Carlsson i sitt svar: "Att Ryssland går åt rätt håll är viktigt både för Sveriges och Europas framtid." Det är helt riktigt. Men frågan kan också ställas med utgångspunkt från statsrådets ord: Går Ryssland åt rätt håll? Där ger också statsrådet själv en introduktion i inledningen av sitt svar. Bland annat pekar hon på den rätt besvärliga mediesituation som finns och den senaste eruptionen som har varit i form av mordet på Anna Politkovskaja. I min värld är det så att fri opinionsbildning och fria medier är ett par av det civila samhällets viktigaste grunder. Mordet och det som har skett just när det gäller det fria ordets hantering i Ryssland under den senaste tiden - det, herr talman och fru statsråd, ger anledning till att både oroas och rädas. Då måste man, precis som Mats Johansson gör i sin interpellation, se på den här typen av internationellt bistånd och stöd i det här ljuset. Är det rimligt att ge utvecklingsstöd, även om det i kronor räknat kommer att bli mindre och mindre i förhållande till dess höjdpunkt? Jag tror att det finns all anledning för oss att fundera igenom det. Jag skulle också vilja höra hur statsrådet ser på sin egen formulering i svaret när det gäller den andra delen om samarbete med Ryssland. Detta samarbete omfattar bland annat stöd till enskilda organisationer, oberoende medier och journalistutbildning. Jag tror att om det är någonstans vi kan hjälpa Ryssland - medborgarnas Ryssland, inte staten Ryssland - så är det just när det gäller fri opinionsbildning, fria medier, journalistutbildning och kulturutbyte. Därför tror jag att det är väsentligt att man går från traditionellt utvecklingssamarbete och utvecklingsstöd till den här typen av stöd vad gäller den intellektuella infrastrukturen. Jag tror, herr talman, att det här inte handlar om gamla sågfilar. Tyvärr är det nog den nya tidens motorsågar.

Herr talman! Det här är en väldigt viktig debatt, och det är viktigt för den nya regeringen att den är tydlig och anger både sin inriktning och med vilken kraft som den vill driva svensk politik i den riktning som interpellanten har varit inne på här. Det är ett ord som jag saknar här, som ändå är ganska viktigt i internationell politik, och det är frågan om en gemensam värdegrund. Vi brukar återkomma till detta, inte minst i samband med ett land som Ryssland av i dag, och poängtera att för länder som Sverige, länder inom den europeiska unionen och Europeiska unionen såsom en utrikespolitisk aktör är det oerhört viktigt att man har någorlunda gemensam uppfattning om värdegrunden. Det gäller naturligtvis respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi, att man vill ha en rättsstat och så vidare och att man sätter in det här, som vi brukar göra i sådana här internationella avtal, i en preambel där man säger att hela förutsättningen för samarbetet är en gemensam värdegrund, att man främjar den och att man ständigt återkommer till detta. Det är lite det som är konkretiserat i den här interpellationen. Jag skulle ändå vilja att statsrådet utvecklar frågan om Sverige, Europeiska unionen och strävan efter en gemensam värdegrund. Om vi står väldigt långt ifrån varandra i frågan om vad som är grundläggande värderingar kommer samarbetet att gå i stå - eller, om man vänder på det: Om man förmår att övertyga Ryssland om att en gemensam värdegrund är viktig för Sverige och för Europeiska unionen kommer detta att främja samarbetet oss emellan, och Ryssland kommer att kunna dra fördel av samarbetet i ännu större utsträckning om man bekänner sig till en strävan efter en gemensam värdegrund. Vi kan inte göra om Ryssland, men vi kan möjligen hålla fram som en morot att vi har en värdegrund och att vi skulle välkomna att Ryssland ansluter sig till denna värdegrund eller i alla fall i sin utrikespolitik arbetar i dess anda.

Herr talman! Jag vill tacka herrar Johansson, Wallmark och Hamilton för mycket värdefulla inlägg. Jag tror att vi inte bara delar en gemensam oro. Delar vi inte också brustna förväntningar? Efter Gorbatjovs glasnost och perestrojka och efter murens fall hade vi hoppats på att kunna få åstadkomma en tätare väv med Ryssland - att återta kontakter och utvecklas tillsammans. Men nu står vi i en situation där vi snarare får diskutera oro, där vi får diskutera och konstatera kränkningar av mänskliga rättigheter och där vi får se ett ryskt samhälle, som borde vara otroligt rikt, bli fattigare och alltmer snöpt. Hur kan vi då påverka? Det var frågan. Jag tror att det är oerhört viktigt att konstatera att Sverige kan göra en del på egen hand, men framför allt måste vi se till att inom EU driva de rätta frågeställningarna. Då vill jag börja med att ta vara på detta med värdegrunden. Jag tycker att vi ska ha hopp om att vi ska kunna utveckla en tätare väv med de ryska invånarna, att det finns en anledning att ha kulturutbyte, att ha utbyte mellan studenter, forskare och aktivister av olika slag och att se till att vi kan understödja detta i ett samhällsklimat, som vi alla får konstatera hårdnar. Och tyvärr: När vi pratar om värdegrunden inom EU och det arbete som Sverige inom EU försöker driva har vi ju en annan viktig institution också, Europarådet, där vi igen får ta vår oro och våra tråkiga konstateranden på allvar när vi ser att Ryssland nu inte alltid lever upp till de krav som Europarådet ställer. Det vi gör är följande: Sveriges Rysslandssamarbete för 2006 omfattar utbetalningar på drygt 400 miljoner kronor. Hälften av detta går till miljösatsningar. På något sätt har det ju otroligt stor betydelse, precis som Mats Johansson påtalade, för oss själva också. Det handlar om att rena vår gemensamma Östersjö. Det handlar om insatser i den sociala sektorn, inte minst när det gäller bekämpning av hiv/aids, trafficking och en hel del annat som faktiskt också påverkar vår egen vardag. Dessutom ger vi medel till demokratins fördjupning som vi nu relativt sett ökar i den utfasning som sker. Jag vill tacka många enskilda organisationer, inte minst journalistorganisationer och andra, som verkligen drar sitt strå till stacken. Jag tror att vi nu alltmer kommer att gå mot att vi måste uppmuntra enskilda och enskilda organisationer i Sverige att ta ansvar för den tätare väven. Samtidigt lovar jag att den svenska regeringen inom ramen för EU-samarbetet kommer att fortsätta sitt idoga arbete på att EU ska få en sammanhållen och bra Rysslandsstrategi på alla områden. Samtidigt fortsätter nu också väl återupptagna bilaterala kontakter. Vår utrikesminister har redan varit i Moskva två gånger. Jag tror att det är viktigt att vi har en dialog och att vi är en av de bästa Rysslandskännarna för att se till att EU får en bättre gemensam politik.

Herr talman! Jag förstår att statsrådet i sin nya roll som biståndsminister har en diplomatisk hatt att ta på sig. Jag skulle dock för egen del inte använda uttrycket att vissa förväntningar nu har brustit vad gäller demokratiförhoppningarna i Ryssland. Vi som var med under kalla kriget och Baltikums befrielse har nog inte haft särskilt höga förväntningar på demokratiutvecklingen i, jag höll på att säga Sovjetunionen, men jag menar Ryssland. Det svar som statsrådet gav inbjuder dock till fortsatta debatter om läget i Ryssland, både i kammaren och i spalterna, under de kommande åren. Dessvärre lär de problem som vi diskuterar inte gå över. För dagen nöjer jag mig emellertid med att hoppas att det nyinrättade institutet för biståndsrevision i Karlstad, Sadev, som statsrådet invigde tidigare denna månad, får i uppdrag att kritiskt granska och utvärdera även Rysslandsbiståndet. Det skulle ge ett värdefullt underlag för fortsatt debatt. Låt mig, herr talman, ta tillfället i akt och för statsrådet aktualisera ett nytt fall med bäring på det vi nu diskuterar. Riksdagens MR-grupp har i dagarna uppmärksammat fallet Elina Ersenoeva, en frilansjournalist som arbetar för en organisation som bekämpar spridning av hiv/aids i Ryssland. Den 17 augusti försvann hon vid ett besök i Groznyj i Tjetjenien under mystiska omständigheter, bortförd av uniformerade män. Många av de fall som vi läser om i tidningarna och hör talas om i andra medier handlar om mystiska omständigheter. Vi skulle för övrigt kunna fylla hela denna debatt med ännu mer aktuella fall, med sådant som hände i början av denna vecka. Jag avstår dock från sådana spekulationer. Däremot ber jag statsrådet att ta med sig fallet Ersenoeva till UD och sedan i lämpliga former ta upp frågan om hennes öde i de svensk-ryska förbindelserna. Jag vill tacka min ärade meddebattör Carl B Hamilton för att han tog upp en av kärnfrågorna när det gäller gemensamma värden; den lämnade jag därhän. Dessvärre visar flera aktuella opinionsmätningar att president Putin har ett starkt stöd bland det ryska folket, och hos dem som stöder honom sitter våra demokratiska värderingar tyvärr inte särskilt djupt.

Herr talman! Jag tror att det som Gunilla Carlsson sade i sitt första svar, och som hon nu upprepade, är centralt, nämligen att det är viktigt för både Sveriges och Europas framtid att Ryssland går åt rätt håll. Därför är det av stor betydelse att vi hela tiden har fokus på den här frågan. Om Rysslands utveckling inte går åt rätt håll - och jag menar att det finns skäl att vara bekymrad över det - påverkar det Sveriges och Europas säkerhets- och utrikespolitiska läge. Jag lyssnar noga på Gunilla Carlsson, och läser också det skrivna svaret noga, och kanske kan man där förmärka en positionsförskjutning just mot att vara lite mer orolig och bekymrad. En sak är vad vi hoppas av Ryssland - och vi är många i den generation som Gunilla och jag tillhör som verkligen hoppas mycket av Ryssland - men det är en helt annan sak vad vi verkligen ser och hör. Det vi ser och hör ger anledning att vara bekymrad. Skottet mot Anna Politkovskaja ekar fortfarande. Det utvecklingsstöd som vi ger måste vara riktat till medborgarnas Ryssland och inte till staten Ryssland. Det är en av de centrala frågeställningarna här. Därför finns det anledning att hoppas att Sverige framgent inte enbart ställer sig bakom traditionellt utvecklingsstöd till Ryssland utan omvandlar det så att man går från att stödja materiell till att stödja intellektuell infrastruktur. Det är vad Ryssland behöver, och det som Ryssland behöver ökar Sveriges och Europas säkerhet.

Herr talman! Jag har bara en mycket kort kommentar. Gunilla Carlsson började sitt svar, av naturliga skäl, med att säga att biståndet och samarbetet med Rysslands medborgare, med folket, är det som vi ska försöka fokusera på. Dessvärre, höll jag på att säga, har en regering i huvudsak att göra med en annan regering, och det är ganska svårt att nå medborgarna. Biståndet är dock ett instrument för detta. Det jag vill understryka är att inte bara Gunilla Carlsson utan även utrikesministern, och andra ministrar som har med företrädare för den ryska regeringen och den ryska staten att göra, ständigt återkommer till vår syn på värdegrunden och vår oro för att utvecklingen i Ryssland går åt fel håll, särskilt vad beträffar respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat. Kontakter med och stöd till medborgare - ja. Organisation är viktigt, men det får inte vara så att svenska ministrar avstår från att ständigt påpeka för sina kolleger i Ryssland var vi står i dessa frågor.

Herr talman! Redan den tidigare regeringen beslutade att Rysslandsstödet ska utfasas 2010, delvis för att det inte är ett land som direkt faller under fattigdomskriterierna. Det är ett rikt land och skulle även kunna vara ett kulturellt och mänskligt rikt land. Även om det kanske finns en viss nedärvd rysskräck vill jag ställa mig på optimisternas sida eftersom det så att säga är enda sättet att orka gå vidare i den här frågan med tanke på Sveriges geografiska läge men också, tror jag, med tanke på våra förutsättningar att tillsammans med andra kunna påverka. Vad gäller det stöd som vi har kvar går en hel del av det direkt till människorättsorganisationer. Vi ger direktstöd till Russian Justice Initiative, jobbar direkt med människorättsorganisationer i Tjetjenien och stöder journalistutbildningar och annat. Av miljösatsningen har stora delar gått till reningsverket i Sankt Petersburg, och nu diskuterar vi att bygga ett även i Kaliningrad. Där blir det förstås fråga om ett samarbete med den ryska staten. Jag tar till mig det som har framförts och ser fram emot en fortsatt viktig kontakt och dialog med riksdagen, både med riksdagens MR-grupp och med enskilda ledamöter vid tillfällen som detta. Jag tror att vi kommer att ha anledning att återkomma långt innan det ryska parlamentsvalet i december 2007, och man rustar dessutom till presidentval 2008. Frågan är vad som kommer att hända under tiden, och därför är det oerhört viktigt att vi är väl medvetna om vilka spänningar den typen av aktiviteter skapar i landet. Tyvärr ekar skottet på Anna Politkovskaja ännu, och vi kommer säkert att få anledning att återkomma till ytterligare fall som nämnts i kammaren i dag. Beträffande biståndspolitiken är en utfasning på gång vad gäller Rysslandsstödet, och vi kommer från regeringens sida att få anledning att återkomma med Sveriges Rysslandsstrategi. Redan när jag var i opposition i kammaren hade jag anledning att vara något kritisk mot den, och det är riktigt, som interpellanten påtalar, att det sker en viss förskjutning i sättet att hantera frågorna. Det finns därför all anledning att återkomma till riksdagen när vi nu uppdaterar Sveriges Rysslandsstrategi.