fredsförhandlingarna i Filippinerna

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för sva- ret. Anledningen till debatten om fredsförhandlingarna i Filippinerna och till att jag skrev den här interpellatio- nen är påtryckningar och mycket tydliga pressmedde- landen från just National Democratic Front där man uttrycker sin starka oro över att Nederländerna har sagt sig vilja föra upp dessa två organisationer på EU:s ter- roristlista. National Democratic Front är den organisation som i dag sitter i fredsförhandlingar med den filippinska regeringen. Organisationen ser med stor oro på att den- na terrorlistning skulle innebära att alla fredsförhand- lingar i Filippinerna skulle falla samman. Vi från Vänsterpartiet tycker att detta är mycket all- varligt. Den här situationen har också rått under en väldigt lång tid i Filippinerna. Både Amnesty och andra människorättsorganisatio- ner har ständigt i sina återkommande rapporter kritise- rat den filippinska regeringen på en mängd olika punk- ter för att den bryter mot mänskliga rättigheter och för att den utsätter befolkningen för förföljelse. När det gäller den eventuella terrorlistningen kan man inte väga in bara kriterierna utan också vilken del i processen som dessa organisationer befinner sig i. Vi ser med oro på att länder som inte respekterar mänskli- ga rättigheter också använder sig av terrorlistorna som ett redskap för att kunna förhindra oppositionen i dessa länder. Jag är mycket väl medveten om att den svenska ut- rikesministern och även andra ministrar har lyft fram frågor som har rört mänskliga rättigheter när det gäller terrorbekämpningen. Men likväl är skyddet för mänsk- liga rättigheter och skyddet för den enskilda individen inte tillräckligt starkt. Ett tydligt exempel just i den här frågan är att Sison, som är en av ledarfigurerna i ett av dessa partier och en av ledarpersonerna i förhandlings- panelen i National Democratic Front, i dag är utsatt för sanktioner från de nederländska myndigheterna och har fått sina tillgångar frysta. Han är vräkt från sin bostad, och hans möjligheter att delta i denna fredsprocess har egentligen helt underminerats. Nu är det ju inte den svenska regeringen som har gjort detta utan den nederländska. Men vi tycker att det är viktigt att lyfta fram denna fråga till den svenska regeringen och att fråga den svenska regeringen vilka åtgärder man tänker vidta och hur man tänker lyfta fram denna fråga i EU-sammanhang för att också Sison ska få de mänskliga rättigheter som alla andra har. Han har ju tidigare getts politisk flyktingstatus i Nederländerna just på grund av förföljelserna från den filippinska myndigheten. I dag står han rättslös i Nederländerna utan möjlighet att delta i den politiska processen. Där- för tycker jag att detta är en viktig fråga att debattera eftersom den visar på de problem som terrorbekämp- ningen och terrorlistorna kan få i framtiden när man listar organisationer i ett mycket känsligt läge i fredsprocesser runtomkring i världen. Där väger fak- tiskt det ena legitima skälet mot det andra legitima skälet, och det är inte så enkelt som att tala om terro- ristorganisationer eller icke, utan man får också se i vilket sammanhang och i vilken process som man be- finner sig i. nf. 4 Utrikesminister ANNA LINDH (s): Herr talman! Det fruktansvärda terroristattentat som vi häromdagen såg på Bali - allt tyder ju på att det var ett terroristattentat - visar hur viktigt det är att vi fort- sätter att gemensamt bekämpa terrorismen. Precis som Alice Åström säger är det viktigt att vi också hela tiden slår vakt om rättssäkerheten och mänskliga rättigheter. Jag tror att Sveriges regering har varit en av de regeringar, om inte den regering, som tydligast kämpat för att rättssäkerheten och mänskliga rättigheter ska garanteras i kampen mot terrorismen. Vi har därför haft många stora diskussioner om detta och har ofta protesterat när vi upplevt att rege- ringar har försökt använda kampen mot terrorismen som utgångspunkt för att bekämpa politiska minoriteter eller politisk opposition. Det har gällt tidigare t.ex. när vi diskuterat kurder med Turkiet, palestinier med Israel eller Tjetjenien med Ryssland. Däremot tror jag att man ska akta sig för att börja säga att organisationer är goda organisationer bara för att de befinner sig i opposition. Utan att gå in på om de här organisationerna ska terroriststämplas eller inte - det är en diskussion som förs inom EU i dag som inte är färdig - ska man komma ihåg att de organisationer som Alice Åström här tar upp har gjort sig skyldiga till ett antal politiska mord och har erkänt att de mördat sena- torer, borgmästare och parlamentariker. De senaste morden var i år, så det är ingen gammal företeelse utan i högsta grad någonting som sker nu och som är aktu- ellt. Därför tycker jag inte att det finns någon anledning att agera till förmån för den typen av organisationer. Vi ska värna de organisationer som själva respekterar mänskliga rättigheter och som kämpar med demokratis- ka medel. Oavsett vad vi tycker om organisationerna ska vi naturligtvis se till att en fredsprocess kan fortsätta, så att inte våldet blir värre. Därför tycker jag att det var bra när den filippinske ministern - som faktiskt i dag har besökt Sverige på sin rundresa i Europa - också klar- gjorde att oavsett hur det går med terroristlistorna och oavsett om organisationerna tas upp på terroristlistorna avser man att fortsätta fredssamtalen, bl.a. för att mar- kera för organisationerna i Filippinerna att de har mycket större möjligheter att faktiskt komma någon vart i fredssamtalen och att fredssamtalen fortsätter även om de är stämplade som terroristorganisationer. Därmed har vi alla ett ansvar för att sätta press på den här typen av organisationer att de måste upphöra med våldshandlingar. nf. 5 ALICE ÅSTRÖM (v): Herr talman! Jag delar utrikesministerns åsikt att det är viktigt att visa att vi inte accepterar att organisationer använder terroristhandlingar som ett medel i sitt politis- ka arbete. Vad vi också måste se - utrikesministern säger ju att man måste kämpa med demokratiska medel - är den stora konflikten och de stora svårigheterna när det gäller att kunna kämpa med demokratiska medel i länder där regeringen inte tillåter att man med just de- mokratiska medel kan få uttrycka sin åsikt och där man kan få delta i det politiska livet. I stället har man en regering som inte ger några möjligheter till att med demokratiska medel förändra i ett land. Detta gör att debatten och diskussionen blir svår. ANC, för att gå ett antal år tillbaka i tiden, skulle i dag faktiskt uppfylla väldigt många av kriterierna för vad som är en terroristorganisation. ANC erkände också i fredsprocessen att man hade begått flera mord och att man hade utfört handlingar under sin period för kampen för befrielse. Detta gör att frågan inte är så enkel att man kan säga att alla organisationer som över huvud taget använder våld ska på något sätt kunna terroriststämplas, med de effekter som det i dag ger. Därför tycker jag att det här är en viktig debatt, och debatten är inte enkel. När det gäller de här organisationerna och sett till den enskilde individ som nu har terroriststämplats av Nederländerna, där man har infört sanktioner, fick Si- son när han flydde och kom till Nederländerna status som politisk flykting, som flykting undan det förtryck som han utsatts för av den filippinska regeringen. Det har alltså varit en ömsesidig process. Trots detta är det, när sanktioner införs, viktigt att se till att människor inte vräks från sin bostad och att människor inte fråntas möjligheten att försörja sig och möjligheten att delta i en process. Det här är rättssäkerhetsgarantier som jag tycker att det är viktigt att vi månar om, så att vi inte hamnar i en situation där vi säger att människor som begår brott eller utför avskyvärda handlingar på något sätt förlorar all rätt till rättssäkerhet, rätten till prövning, rätten till en bostad och de bitarna. Jag hoppas att utrikesminis- tern tar med sig detta i diskussionen i EU och i diskus- sionen med Nederländerna om hur man gör när sådana här sanktioner införs mot enskilda individer. I Sverige har vi ju haft tre fall där vi i hög grad sett följderna av att bli utsatt för sådana här sanktioner. Jag tror att vi alla gladdes när de här svenskarna blev avför- da från FN:s terrorlista och slapp det rättsosäkra läge som de då befann sig i. Jag hoppas att utrikesministern agerar även för att människor i andra länder i EU får denna rättssäkerhet och inte blir utsatta för den här typen av sanktioner som innebär att man kränker de mänskliga rättigheterna. nf. 6 Utrikesminister ANNA LINDH (s): Herr talman! Först vill jag göra några klarläggan- den. Det är väldigt viktigt att inte jämföra ANC och CPP. Även om man ser brister i de mänskliga rättighe- terna i Filippinerna går det inte att göra en jämförelse mellan deras regering och apartheidregimen, och inte heller - det vill jag väldigt bestämt framhålla - mellan de svenskar som stod på FN:s sanktionslista och Sison. Det handlar trots allt om en organisation som har ta- git på sig ett antal politiska mord och mord på politiker så sent som i år. Det återstår att se vad EU säger när det gäller organisationen och dess ordförande. Däremot är det i och för sig i enlighet med reglerna att man kan förlora sin flyktingstatus om man bedöms som terrorist och terroristledare. Jag möter väldigt ofta tveksamhet från andra länder när vi argumenterar för rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. De vill ibland gärna liksom låta påskina att vi därmed går terroristernas ärenden och att vi inte tar kampen mot terrorismen på tillräckligt stort allvar. Därför tycker jag att det är extra viktigt att vi som verkligen slåss för mänskliga rättigheter och rättssäker- het hela tiden håller de här gränserna tydliga och fak- tiskt kämpar för de organisationer som med fredliga medel deltar i politiska förhandlingar och som repre- senterar en politisk opposition och inte de som gör sig skyldiga till terroristhandlingar. Det finns alla möjligheter för fredsförhandlingarna i Filippinerna att fortsätta. Den organisation som har utpekats som en terroristorganisation och där beslut har fattats om att det är en terroristorganisation, en av de islamiska organisationerna i Filippinerna, fortsätter man förhandlingarna med. De har sagt att de accepterar ett stillestånd när det gäller de väpnade attackerna. Det blir på samma sätt om det skulle bli så att andra organisa- tioner omfattas av terroriststämpel - accepterar de bara vapenstillestånd kommer fredsförhandlingarna att fort- sätta. För oss som ett land som verkligen arbetar för mänskliga rättigheter och rättssäkerhet tycker jag att det är viktigt att inte försvara dem som begår politiska mord, de organisationer som står långt bort ifrån våra egna värderingar om hur den politiska kampen ska föras.

Herr talman! Det är oerhört viktigt att man lyfter upp de här sakerna till debatt. Jag tycker inte att det är så väldigt enkelt och klart att säga att de här organisa- tionerna ska man ta avstånd från och de här är man beredd att skydda. Jag tycker inte att gränsdragningen alltid är fullt så enkel. Med tanke på den blivande fredsprocessen och att den samlingsorganisation som sitter i förhandlingspanelen själv uttrycker en stark oro över att fredsprocessen i och med detta kommer att ta slut tycker jag att det är oerhört viktigt att ta deras oro på allvar. Där kommer man i ett dilemma när ska man delta i en fredsprocess. T.ex. Norge, som är ganska aktivt inblandat i en fredsprocess, hamnar i en situation att de som man egentligen ska samarbeta med är organisatio- ner som är terroriststämplade i andra sammanhang. Det finns listor, frysning av medel osv. Där tycker jag att man hamnar i samma svårighet: Vad innebär det om man terroriststämplar någon som man fortfarande ska ha förhandlingar med? Det är där jag tycker att man hamnar i en ganska knepig och svår situation. Men jag hoppas, herr talman, att den svenska rege- ringen fortsätter att driva frågan om mänskliga rättig- heter och rättssäkerhet i dessa svåra situationer. Jag hoppas också att utrikesminister Anna Lindh har rätt i att fredsprocessen inte kommer att påverkas av eventu- ella beslut inom EU som jag i och för sig hoppas kom- mer att innebära att man i det här läget inte terrorist- stämplar organisationerna. Och om man skulle göra det hoppas jag att fredsförhandlingarna fortsätter och att det filippinska folket får en möjlighet till fred.

Herr talman! Vi kommer att fortsätta att arbeta för att garantera rättssäkerheten och de mänskliga rättighe- terna. Vi kommer också att fortsätta att arbeta för att vi får se en fredlig utgång när det gäller Filippinerna. Men jag tror att det är viktigt att vi ställer tryck också på de här organisationerna så att de inte tror att de kan fort- sätta med fredsförhandlingar och samtidigt använda militära våldsaktioner. De får faktiskt omvandlas till ett politiskt parti och arbeta i enlighet med konstitutionen. Det tror jag är det viktigaste för en fredlig utgång för Filippinerna.

Herr talman! Agne Hansson och Helena Bargholtz har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att intensifiera arbetet med att stödja en demokratisk ut- veckling i Iran, vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att stödja och förbättra kvinnors situation i Iran samt om jag är beredd att verka för att en resolution, som fördömer den iranska regimens kränkningar av mänsk- liga rättigheter, tas fram i FN:s generalförsamling. Jag väljer att besvara dessa frågor i ett och samma svar. Jag delar Agne Hanssons och Helena Bargholtz uppfattning att situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran är djupt otillfredsställan- de. Trots att Iran är part till flera av FN:s centrala kon- ventioner om de mänskliga rättigheterna bryter man kontinuerligt mot dessa. Det gäller inte minst frågor som dödsstraff, försvinnanden, straffrihet för politiskt betingade brott, likhet inför lagen och, som interpel- lanterna nämner, även kvinnors och barns rättigheter. Det är också därför frågor som rör demokrati, mänskli- ga rättigheter, inklusive yttrandefrihet och kvinnors, barns och minoriteters rättigheter är centrala ämnen i Sveriges och EU:s samtal med företrädare för den iranska regeringen. När jag besökte Iran i slutet av april tog jag därför upp dessa frågor vid samtliga möten. Sveriges och EU:s ståndpunkt är att dialog är bättre än isolering för att kunna påverka situationen i Iran. Ska vi ha möjlighet att påverka andra länder och få dem att arbeta för demokrati och respekt för mänskliga rättig- heter måste vi också tala med dem. Det är också det budskap vi får från förespråkare för mänskliga rättig- heter som är verksamma i Iran. Sedan 1997 har EU en s.k. allomfattande dialog med företrädare för den iranska regeringen. Dialogen syftar bl.a. till att påverka Iran i frågor som rör demo- krati och mänskliga rättigheter. Vi avser att fortsätta denna dialog, dels därför att den skapar många kontakt- ytor och därigenom större möjligheter för EU att stödja de krafter i Iran som verkar för en demokratisk utveck- ling, dels därför att den ger kunskap om utvecklingen i landet. Därutöver planerar EU att inleda en särskild dialog om mänskliga rättigheter med Iran. Inom ramen för denna dialog är diskriminering av kvinnor en prio- riterad fråga. Vi följer med intresse de reformer på olika sam- hällsområden som president Khatami försöker genom- föra. Såväl parlamentsvalen 2000 som presidentvalet 2001 blev tydliga framgångar för reformkrafterna, vil- ket gav en tydlig signal om det iranska folkets stöd för fortsatta reformer. Detta är positivt. En stor del av stö- det för president Khatami och reformkrafterna har kommit från kvinnliga väljare. Den 17 juni i år beslöt Allmänna rådet att ge EU- kommissionen mandat att inleda förhandlingar med Iran om ett avtal om handel och samarbete. Genom ett så- dant avtal vill vi visa vårt stöd för det iranska folkets reformvilja och aktivt hjälpa de krafter som verkar för en demokratisk utveckling. I samband med beslutet om att inleda förhandlingar beslutade man även om att knyta förhandlingarna till den politiska dialogen och en överenskommelse om terrorismbekämpning. Inom samtliga dessa områden ställer vi tydliga krav på paral- lella framsteg. Det ger en stark signal om stöd till de krafter i Iran som vill se en förändring. Förhandlingarna om avtalet väntas inledas i oktober. Vi uppmanar Irans regering att ratificera och tilläm- pa FN:s konvention om eliminering av all sorts diskri- minering mot kvinnor. Vid mitt besök i Teheran i år gavs kvinnornas situation särskild uppmärksamhet. Jag fick tillfälle att tala med många kvinnor, däribland framträdande parlamentariker och opinionsbildare. Jag uttryckte vårt stöd för kvinnors rättigheter i det iranska samhället och tog med ledande politiker upp några av de fall där rättigheterna allvarligt kränks. FN:s särskilde rapportör om våld emot kvinnor pla- nerar att besöka Iran i början av november. Vi välkom- nar detta och räknar med att besöket genomförs. Vi förutsätter att Iran samarbetar konstruktivt med den särskilde rapportören. EU har under en rad år lagt fram en resolution om de mänskliga rättigheterna i Iran, såväl i FN:s general- församling som i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. I årets resolution i kommissionen för mänskliga rättigheter uttryckte EU särskild oro över begränsningar av pressfriheten, arresteringar av parla- mentariker, återupptagande av offentliga spöstraff och utdömandet av dödsstraff, inklusive steningsdomar. Tyvärr förlorade EU i år omröstningen med en enda röst. Detta innebar bl.a. att mandatet för FN:s särskilde rapportör inte förlängdes. Sverige och EU fortsätter aktivt att arbeta för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Iran. Sverige förordar starkt att EU ska lägga fram en resolution vid FN:s generalförsamling i höst. Inom EU-kretsen råder dock olika uppfattningar om detta. Vi hoppas att pro- cessen inom EU leder fram till beslutet att en resolution ska läggas fram.