Fotboja på öppna anstalter

Herr talman! Alice Åström har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder med anledning av planerna på införande av fotboja på öppna anstalter. Kriminalvården bedriver sedan år 2005 en försöksverksamhet med fotboja på anstalt. Utgångspunkten för försöksverksamheten är att med teknikens hjälp skapa förutsättningar för Kriminalvårdens personal att i större utsträckning koncentrera sina insatser på att stödja och hjälpa de intagna i utslussningsfasen av verkställigheten. Denna verksamhet ska inte förväxlas med elektronisk övervakning i samband med utslussning genom utökad frigång eller med elektronisk övervakning som alternativ till kortare fängelsestraff. Kriminalvårdens roll är att hjälpa de intagna att förbättra förutsättningarna för att efter frigivningen leva ett liv utan kriminalitet. Den personliga kontakten mellan vårdare och intagna är en viktig del i det arbetet. Vad den elektroniska kontrollen syftar till är att kontrollera att de frihetsinskränkande föreskrifterna följs. Den är alltså inte ägnad att skapa en mer sluten verkställighet. Den elektroniska övervakningen bör därför, använd på rätt sätt, kunna bidra till ett bättre innehåll i verkställigheten eftersom personalens resurser då kan fokuseras på kontakten med de intagna. Kriminalvårdens bedömning är att elektronisk övervakning är ett humant och kostnadseffektivt komplement till andra säkerhetsarrangemang i öppna miljöer där andra rymningshinder inte är befogade. Mot denna bakgrund utvidgar man nu försöksverksamheten till att omfatta ytterligare tre öppna anstalter. Det medför att personalen vid de anstalterna i än högre grad får tid att ägna sig åt insatser som stöttar de intagna på deras väg tillbaka till samhället. Då Alice Åström, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Lena Olsson i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Jag får tacka ministern för svaret. Med den utökade försöksverksamheten blir som vi ser det den öppna anstaltsformen mer sluten om de intagna också ska ha fotboja när de är i öppen anstalt. Jag vill ställa några frågor till ministern. Fotboja ska vara i stället för ett fängelsestraff, det vill säga en sluten anstalt. Vi från Vänsterpartiet ser en rad olika problem med det. Det innebär att den öppna anstalten blir mer sluten. Jag vill också ha en kommentar till syftet med fotboja. Ministern vet om att ekonomin inom Kriminalvården inte är så god. Man har aviserat att man måste säga upp människor. Vi ser en fara i att fotbojan får ersätta personal för att övervaka. Ministern säger här att den ska kunna ägna sig åt annat. Hur ska ministern försäkra sig om att personalen blir kvar och inte blir uppsagd? Detta är ungefär de frågor vi har om detta för tillfället.

Herr talman! Först vill jag ta upp påståendet från Lena Olsson att fotboja ska vara i stället för fängelse. Nu ska vi inte blanda ihop begreppen. Man använder fotboja i lite olika sammanhang, precis som jag beskrev. Den finns i försöksverksamheten på anstalt, och den finns i andra faser. Vi håller oss till det som jag tror att interpellationen handlar om, nämligen fotboja på anstalt. Det var den förra regeringen som gav Kriminalvården ett uppdrag att pröva hur den teknik som används med intensivövervakning skulle kunna användas i anstalt. Det har man gjort på en av de modernaste anstalter vi har, nämligen Kolmården. Den blir för övrigt ofta kritiserad för att det är så fritt och så bra. Skälet till att man kan ha en väldigt öppen verksamhet där är att man inte behöver ha andra mer manuella kontrollåtgärder därför att man använder den tekniska övervakningen. Det ger enligt Kriminalvården större möjligheter att arbeta med verksamhetens innehåll. Nu vill Kriminalvården gå vidare och arbeta med metoden på några anstalter till. Jag tycker att det är väldigt bra. Det vore mycket bra om vi kunde undvika en del saker. Även på fria anstalter finns det kontroller, regler och annat. Kan vi hitta lösningar där man inte ägnar sig åt den typen av manuell kontroll för att säkerhetsföreskrifter och ordningsregler ska fungera kan man i stället ägna kraften åt något annat. Det är min bestämda uppfattning att den förra regeringen inte hade som avsikt med försöksverksamheten att minska på verksamheten eller spara på personalen. Det var just att man såg den här möjligheten. Såvitt jag har blivit informerad har man varit ganska nöjd med resultaten just på Kolmården av att kunna använda tekniken. Jag kan förstå att Kriminalvården känner det så. Låt oss nu testa om det går med några anstalter som inte är lika hypermoderna som Kolmården. Vi har också ett behov i kriminalvården att modernisera verksamheten. För regeringens del är det väldigt viktigt att vi har bra öppna anstalter. Det är viktigt att det finns alternativ inom kriminalvården. Jag tror att vi ska vara öppna för att också pröva modern teknik i den typen av sammanhang. Den sista frågan som Lena Olsson ställde var: Hur ska ministern nu försäkra sig om att man inte använder det i besparingssyfte? Jag vill följa den utvärdering av verksamhet och resultat som man har. Jag ser väldigt positivt på att Kriminalvården moderniserar verksamheten. Jag är väldigt glad om man kan frigöra mer resurser i fråga om personalens tid och engagemang till det som är vård och innehåll i verksamheten från passandet av vad intagna ägnar sig åt och att kontrollera att de inte sticker iväg eller vad det nu kan vara. Sanningen är nog att verksamhetens innehåll på många anstalter, både slutna och öppna, kan utvecklas ytterligare. Då måste vi ha personal som kan ägna sig åt den.

Herr talman! Tack för de svar jag fick, justitieministern! Det är viktigt att vi utvecklar kriminalvården, säger ministern. Jag blir glad för det; vi ska ha en så modern och bra kriminalvård som möjligt. Vi från Vänsterpartiets sida har också sagt att mycket av de resurser som har tillskapats under åren har handlat om att åtgärda säkerhetsaspekter. Då har innehållet i kriminalvården blivit lidande. Jag kan inte säga något annat om det än att man kanske får se en förbättring. Men om man tittar på de resurser som är anslagna har jag lite svårt att tro det. Anstalten i Kolmården är lite speciell. Den är mer öppen mot samhället, vilket inte de andra föreslagna anstalterna är. Men om man avtjänar sitt straff på en öppen anstalt och ändå ska ha fotboja betraktar vi från Vänsterpartiet det som att det är mer slutet. Effekten blir sådan. Vi har pratat med personal, och vi har pratat med facket. En del av personalen tycker att det här är en bra idé. Det finns också de som ser faran, och framför allt ser facket faran med att Kriminalvården här ser en möjlighet att spara pengar. Både statsministern och finansministern var ute strax före jul då vi hade budgetdebatten och sade att det nu är färdigsatsat på rättsväsendet. Därför börjar man fundera, och man skräms av det här. Fotboja inrättas som ett kontrollsystem, och automatiskt får inte Kriminalvården de resurser den behöver. Då sitter man där. Det är personalen som kostar. Risken finns därför att personal sägs upp. Annars välkomnar jag att man vill modernisera, förbättra och utöka programverksamhet och sådant. Men då behövs mer personal.

Herr talman! Det finns risker med nästan all utvecklingsverksamhet; det är helt riktigt. Men det som är viktigt och som jag tycker att man ska se när det gäller användningen av fotboja på anstalt är att det är lättare att få legitimitet för öppna anstalter också nära bostadsområden och annat. Det har vi sett när det gäller Kolmården. Vi vet alla att det här är ett problem i dag. Många säger: Vi vill inte ha någon anstalt, utan här ska vi ha det som vi har det. Människor är rädda. Nu får de en annan trygghet därför att de vet att det finns ett bra kontrollsystem. Jag tycker att det kan vara på pluskontot. En annan sak är att vi kan se att intagna på en öppen anstalt där detta finns är lite mer skyddade från spekulationer om inblandning i händelser som har inträffat utanför anstalten. Det är ofta så att det kommer rykten i svang och folk säger: Nu har vi den här anstalten, och det förstår man ju vem som har varit ute här! Med den här typen av övervakning kan man slippa det resonemanget. Det är alldeles riktigt att de tre anstalter där man nu diskuterar att pröva systemet inte har samma modernitet som Kolmården. Men jag tror att vi måste våga pröva att utveckla verksamheten. Jag tycker att kriminalvården gör rätt här. Jag vill inte vara så konspiratoriskt lagd att jag går omkring och tror att Kriminalvården har hittat på de här idéerna därför att man vill dra ned på personalen. Min uppfattning är att inom Kriminalvården är man oerhört angelägen om att ha personal för att hinna med verksamheten och de intagna. Det gäller inte minst de öppnare anstalterna. Sedan är det en annan diskussion att vi behöver mer resurser än vad alla kanske tycker att vi borde få. Men det är en diskussion vi får ta i budgetdebatten. Sammanfattningsvis delar jag inte Vänsterpartiets negativa inställning till försöksverksamheten. Jag vet inte om Vänsterpartiet redan under den förra regeringen var emot att man inledde försöksverksamheten. Men så här långt är erfarenheterna positiva och följer de intentioner som jag tror att man hade när man inledde försöksverksamheten. Jag har inte sett, och ser inte, någon anledning att ifrågasätta att man utifrån de positiva erfarenheterna nu tar ytterligare steg. Jag ser fram emot detta, och jag hoppas att vi ska få goda erfarenheter som gör att vi kan fortsätta att utveckla de öppna anstalterna så att de både blir säkrare och tryggare men också innehållsmässigt bättre.

Herr talman! Det är en viss skillnad mellan de utvidgade försöken och Kolmården. Jag behöver inte gå tillbaka till det. Det är ett annat upplägg, som jag också tycker är tilltalande. Jag tror inte alls att Kriminalvården föreslår detta för att spara på personal. De kanske gör det här för att de ska kunna använda den personal som finns till bättre saker. Men det förutsätter också att resurstilldelningen är sådan att man inte behöver komma i tankesättet att man ska säga upp personal. Ministern behöver absolut inte dela Vänsterpartiets åsikter. Jag kan inte heller tycka att de är så negativa. När det gäller kriminalvården vet ministern att vi har mycket bra förslag, som faktiskt är positiva.

Herr talman! Man kanske inte ska förlänga debatten så här sent. Det finns många aspekter på de här frågorna. Det jag vill slå fast är att jag tror att vi ska ha en positiv inställning till förändringsarbetet. Jag vill också ha sagt att om vi önskar oss att fler ska få avtjäna sitt straff på öppnare anstalter måste vi se till att det är ordning och reda där. Vi vet till exempel att vi tidigare hade större problem på öppna anstalter än på slutna när det gäller att man avviker och så vidare. Om vi ska kunna få en utveckling i kriminalvården mot ett öppnare håll är det viktigt att vi ser till att man inte kan komma och gå som man vill bara för att man sitter på en öppen anstalt. Det här är ett sätt som jag tror att både intagna, personal och även myndigheten har känt fungerar på Kolmården. Det är utifrån den erfarenheten man går vidare. Vi får väl återkomma till de här diskussionerna och se om vi kan få ytterligare positiva effekter. Det är verkligen min förhoppning.