Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

förtryckande könsroller

Interpellationsdebatt 22 november 2004
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Jens Orback (S)

Anf. 33 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Veronica Palm har frågat om jag avser att ta initiativ till samtal med bland annat klädindustrin, leksaksindustrin och reklambranschen för att förmå dem att redovisa strategier för att bryta upp förtryckande könsroller. Jag instämmer med Veronica Palm om att förtryckande könsroller finns och tar sig uttryck dagligen bland annat genom reklam och mode- och leksaksindustrin. På senare tid har en sexualiserings- och pornofieringstrend växt sig allt starkare i medierna och i samhället som helhet. Arbetet för att motverka denna utveckling pågår och är fastlagt i regeringens skrivelse (skr. 2002/03:140) Jämt och ständigt , där sexualiseringen av det offentliga rummet utgör ett av regeringens fokusområden för mandatperioden. Den 12 maj 2004 anordnade regeringen, i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, en offentlig hearing om sexualiseringen av det offentliga rummet i syfte att få en samlad bild av situationen. Forskare och representanter från medie- och reklambranschen och organisationer diskuterade hur utvecklingen har varit, hur situationen ser ut i dagsläget och vad som kan göras för att motverka sexualiseringen av det offentliga rummet. En arbetsgrupp har tillsatts för att diskutera, analysera och komma med konkreta förslag på hur regeringens arbete med sexualiseringen av det offentliga rummet bör utformas. Arbetsgruppen är ett samarbete mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Arbetsgruppen kommer att ta hjälp av en expertgrupp, bestående av personer med speciell kompetens på olika områden - forskare, branschfolk, medier och organisationer. Ett stort problem, vilket Veronica Palm pekar på i sin interpellation, är att dessa stereotypa könsroller läggs på flickor och pojkar i så låg ålder. Därför är utformningen av förskolans pedagogiska verksamhet av stor betydelse i det långsiktiga arbetet med att bryta stereotypa könsroller och könsmönster. En delegation vars främsta uppgift är att lyfta fram, förstärka och utveckla jämställdhetsarbetet i förskolan tillsattes vintern 2003. Uppdraget i dess helhet ska redovisas senast den 30 juni 2006 och senast den 1 december 2004 ska en delrapport lämnas. Projektet Flicka, som initierades av socialministern, har syftet att skapa motståndskraft hos unga flickor och pojkar själva mot den kommersialisering och sexualisering av vardagen de ständigt möter. Veronica Palm nämner också de kommersiella TV-kanalerna. Medierådet (före detta Våldsskildringsrådet), som arbetat med att samordna verksamheten mot skadliga våldsskildringar sedan 1990, har i ett tilläggsdirektiv fått i uppdrag att inrikta sin verksamhet på barns och ungas mediesituation. Syftet ska vara att minska riskerna för skadlig mediepåverkan på barn och unga. Rådet ska ägna våldsskildringar och pornografi särskild uppmärksamhet samt ha ett tydligt genusperspektiv på sitt område. Uppdraget omfattar såväl traditionella som nya elektroniska rörliga bildmedier, exempelvis film, TV, video, dvd, datorspel, TV-spel och Internet. Rådet ska bland annat driva på mediebranschernas självreglerande arbete för att skydda barn och unga från skadlig mediepåverkan. Inom ramen för Nordiska institutet för kvinno- och könsforskning, NIKK, bedrivs ett forskningsprojekt - Unga, pornografi och kön i Norden - som ska undersöka hur pornografins utbredning påverkar unga flickors och pojkars uppfattning av kön. Sverige deltar genom Nordiska ministerrådet. Regeringen har således tagit en rad initiativ i denna fråga och ämnar fortsätta med detta under mandatperioden.
Veronica Palm (S)

Anf. 34 Veronica Palm (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Först vill jag tacka för svaret. Det känns jättebra att regeringen tar allvarligt på den ökade sexualiseringen av det offentliga rummet. Det befäster förlegade könsroller och leder i sin tur till begränsningar av våra livsval. Det låser in oss till att vara manliga eller kvinnliga och inte få möjligheten att vara mänskliga. Statsrådets intentioner är också tydliga, och det gläder mig. Uppluckring av förlegade könsroller är ett viktigt fokus, och arbetet kräver ökat fokus. Men könsrollerna befästs så tidigt att de insatser vi gör i vuxenvärlden i det offentliga rummet och i tonåringarnas värld måste kompletteras med ett mer aktivt arbete för våra allra yngsta medborgare. Med gemensamma resurser gör vi mycket. Vi har jämställdhetspedagoger, attitydprojekt och jämställdhetsplaner i skola och förskola. Det är mycket viktigt. Men våra skattepengar och de resurser som vi gemensamt lägger på uppluckring av könsroller är en droppe i havet jämfört med de enorma resurser som finns kommersiellt riktat mot barn och ungdomar i leksaks-, kläd-, och reklambranschen. Dessa branscher har blivit alltmer könssegregerade och alltmer extrema i sina uttryck. Redan från mycket låg ålder framställs killar som aktiva, busiga, fartfyllda och flickor som söta, snälla och omhändertagande. Jag ska ge en liten bild. På de stora klädkedjornas barnavdelningar finns det pojk- och flickavdelningar redan från nyfödda. När jag köper kläder till min treåring slås jag av hur mycket mer opraktiska kläderna på tjejavdelningen är och hur de begränsar flickors möjlighet till lek. Det är byxor som är utsvängda, vilket gör att det är svårt att få in dem i strumporna, och då åker de upp under overallen. Det är tröjor som är så korta att de glipar, så att det blir kallt om magen. Det är koftor med utsvängda ärmar som inte går att dra upp, så att de ligger och ålar i vattenfärger när man försöker måla. Dessutom är det mycket syntetmaterial, spets och "gulliga" färger och mönster: rosa och lila, blommor och änglar. På killavdelningen är det i och för sig mer praktiska kläder, och det är lite bättre material. Men det är väldigt tydligt grabbigt. Det är mörka färger, eldsflammor, bilar, dinosaurier och till och med dödskallar för små barn. Det ger en bild av hur pojkar förväntas vara. De ska vara aktiva, busiga och fartfyllda. Kläder på flickavdelningen är dessutom så tajta i modellerna - det är kanske de mest slående - att när man köper kläder till samma barn måste man för treåringar gå upp en storlek när man köper på tjejavdelningen jämfört med killavdelningen. I dag finns det ingen lagstiftning som reglerar i vilken grad det är tillåtet att underblåsa förtryckande och schabloniserande könsroller eller var gränsen går för det tillåtna i de branscher som är riktade mot barn. Vi förlitar oss till branschens självsanering. Jag blev förälder för tre år sedan. Min bild under den korta tiden av att vara förälder är att det har blivit värre. Hur ser statsrådet på det? Tycker statsrådet att branschen är bra på självsanering?
Jens Orback (S)

Anf. 35 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Nej, Veronica Palm, jag tycker inte att branschen är speciellt bra på självsanering. Därför är det bra att det finns en arbetsgrupp som nu diskuterar, analyserar och ska komma med konkreta förslag på hur regeringens arbete med sexualisering av det offentliga rummet ska utformas. Den gruppen har också knutit en expertgrupp till sig bestående av experter från branschen, forskare, experter från medierna och från organisationer. Arbetsgruppen har också en del pengar till sitt förfogande. Så sent som i dag tror jag att man räknade att det kommit in 80 projektansökningar från människor som vill arbeta med frågan om sexualisering av det offentliga rummet. Jag kan också dela alla de bilder som du beskriver. Jag har själv fyra barn och handlar kläder. Jag har tvillingar, så jag kan också utföra tvillingstudier. Det som är viktigast för mig är att börja från början. Det ska inte vara ett kön som sammankopplas med att vara det omsorgsgivande könet medan det andra könet sammankopplas med att vara det grovmotoriska, presterande könet. Då tror jag att vi måste börja från början. Det handlar om att män tar gemensamt föräldraansvar, att pojkar och flickor ska möta män och kvinnor i förskolan och att pojkar och flickor ska möta män och kvinnor på lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Så är det inte i dag. En pojke kan gå igenom systemet i 15 år utan att ha träffat en omsorgsgivande man. Man bygger inga hus från femtonde våningen. Jag håller med Veronica Palm om den förgrovning av det offentliga rummet som vi ser bland annat på grund av den tekniska utvecklingen. Det är precis på samma sätt som när reklam-TV kom över oss. Men det är samtidigt väldigt svårt. Jag såg i din interpellation att det fanns förslag på lagstiftning. Det skulle vara intressant att höra vad du tänker dig. Det är väldigt svårt att göra det. Det viktigaste är att arbeta förebyggande så att vi från början visar att män är det omsorgsgivande könet likaväl som kvinnor är det. Det är vad jag skulle vilja säga till Veronica Palm.
Veronica Palm (S)

Anf. 36 Veronica Palm (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! För att tala med Yvonne Hirdmans ord har vi kommit väldigt långt med att få in kvinnor i mansdominerade yrken. Vi kommer långt med att jobba mot isärhållandets princip. Där kan man jobba, kvotera och lagstifta. Nu gäller det att bryta den manliga överordnandet. Det är betydligt mycket svårare. Jag har tusentals exempel på hur man som väldigt liten blir översköljd av detta. Vi måste fortsätta att jobba med delad föräldraledighet. Hur man sedan gör det är en fråga som är aktuell för diskussion. Man måste dela föräldraledighet på något sätt och få in fler män i barnomsorgen och fler kvinnor i offentligheten. Men det gäller också attityderna. Det finns så otroligt mycket resurser i den kommersiella världen, och de riktas mot barn och barnfamiljer. Jag tror att jag alldeles nyligen blev en siffra i statistiken för nöjd förälder. Alla som har barn som just har lärt sig gå vet att man måste akta hälsenorna för att inte bli påkörd av lära-gå-vagnar. Jag har två barn som är drygt ett år som naturligtvis älskar att köra runt med sådana vagnar och lasta i och ur saker. För någon månad sedan skulle vi åka bort över helgen och behövde två hopfällbara paraplyvagnar som överlevnad för familjen. Vi åkte till en av de stora kedjorna vid Kungens Kurva. Vi gick in och skulle köpa två vagnar. Det fanns två modeller att välja på. Den ena hade ett glittrigt rosa tyg med nallar, och den andra hade ett glittrigt lila tyg med Disneys prinsesserie. Vad gör man? Jo, vi köper vagnarna, eftersom vi behövde dem. Ungarna älskar vagnar, och vi skulle få en ganska jobbig helg om vi inte hade något att underhålla dem med. När man kritiserar branscherna för att de underblåser förtryckande könsroller och schabloniserande bilder av män och kvinnor säger de: Vi säljer det som folk vill ha. Det är klart att de gör. De är businessmen . Det är klart att de säljer det folk vill ha. Jag köpte en rosa- och en lilaglittrig dockvagn, för det var vad som fanns. Ingen frågade mig om jag ville ha någonting annat. Jag kanske ville ha en dockvagn med eldsflammor på, men jag hade inte möjlighet att välja någonting annat. Jag tror att det krävs mer än att förlita sig på självsanering när det gäller branschen. Jag tycker att det är bra att man har tillsatt arbetsgruppen för att granska sexualiseringen av det offentliga rummet. För att förmedla goda bilder av kvinnlighet och manlighet krävs det att man ger en annan bild - en bild som inte begränsar våra livsval. Den bilden kan vi till stor del ge offentligt och med gemensamma resurser. Men jag tror inte att lösningen är att försöka bjuda över de enorma resurser som finns i den kommersiella branschen. Snarare ska man knyta de branscherna till sig, och där är arbetsgruppen ett bra initiativ. Ser statsrådet någon anledning att specifikt bjuda in de branscher som riktar sig till barn - leksaksindustrin, barnklädesindustrin; det gäller också reklam som är riktad till barn - för att föra ett samtal om könsroller och om var gränsen går?
Jens Orback (S)

Anf. 37 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det som Veronica Palm tar upp avslutningsvis är bland annat de ytterligare direktiv som Medierådet har fått just om att titta på påverkan på unga människor. I expertgruppen har något som jag också tycker är intressant diskuterats, nämligen huruvida man kan ha ett etiskt råd inte bara för reklambranschen utan också för dem som gör videospel, dataspel och så vidare. I övrigt håller jag med Veronica Palm om hennes beskrivning av hur verkligheten ser ut. Jag tror att regeringen kan göra sitt, men det handlar kanske också om att starta det som vi brukar kalla för konsumentmakt. Det gäller att se till att kritisera det som vi inte tycker om och kanske också ge impulser till att starta någonting annat, som vi tycker bättre om. Till syvende och sist vill jag gå tillbaka till det som jag tycker är att starta från början. Det gäller bland annat Delegationen för jämställdhet i förskolan. Inte heller barn ska behöva acceptera stereotypiseringen. Jag går tillbaka till de 5 miljoner som Skolverket har avsatt till värdegrundscentrum vid Umeå och Göteborgs universitet för projekt för att stärka flickors självförtroende. Jag går tillbaka till de genuspedagoger som regeringen har avsatt resurser till för att utbilda pedagoger i skolorna för jämställdhet. Det är de unga själva som inte accepterar den här förenklingen, förytligandet och sexualiseringen av det offentliga rummet. Det är så jag tror att vi långsiktigt kan vinna kampen mot en sexualisering av det offentliga rummet.
Veronica Palm (S)

Anf. 38 Veronica Palm (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill tacka jämställdhetsministern. Jag är orolig. Alla föräldrar vill ju att deras barn ska få det lite bättre, och jag vill att mina döttrar ska leva i ett mer jämställt samhälle än det som jag har fått leva i. Men jag ser inte att utvecklingen går åt det hållet. Något av ett hopp är det ändå att se att vår nya jämställdhetsminister tar frågan på allvar. Jag vill tacka dig för de svar som jag har fått här i dag. Jag ska avsluta med ett löfte, som jag hoppas att du inte tar som ett hot. Jag kommer att följa frågan, och jag hoppas att vi när eller om vi ser att detta inte räcker hittar vägar att fortsätta. Precis som du säger är lagstiftningen komplicerad, och det kanske inte är en framkomlig och möjlig väg. Men vi måste hitta sätt att göra så att det offentliga rummet inte sexualiseras - inte heller för de allra minsta medborgarna.
Jens Orback (S)

Anf. 39 Jens Orback (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Avslutningsvis vill jag tacka Veronica Palm för att hon lyfter upp frågan. Det är just detta att vi diskuterar den som också har en effekt. Vi måste visa att vi inte tycker om det här. Vi kan visa det genom att komma fram till lagstiftning. Vi kan visa det genom att satsa pengar på alternativa lösningar. Vi kan visa det genom att konsumenter inte handlar där vi tycker att man kränker flickors och pojkars fria sökande efter sin könsroll. Tack så mycket för samtalet!

Dokument

den 5 november

Interpellation 2004/05:125

 av Veronica Palm (s) till statsrådet Jens Orback om förtryckande könsroller

I vår kultur betraktas man som en riktig kvinna om man vårdar relationerna till väninnor, svärmor, släkt, barn, arbetskamrater @ inte bara sitt eget utan hela familjens sociala liv. Vidare ska man hålla sig snygg och i trim. Man ska serva hemmet med städning, rena kläder till barnen och ha koll på deras aktiviteter. Samtidigt bakar man bullar "som förr i världen", tar ansvar för relationen med partnern samt utvecklar sin personlighet.

Könsrollerna förminskar både mäns och kvinnors möjligheter att vara de individer de egentligen är men framför allt förtrycker de kvinnorna. På grund av könsrollsförtrycket och genom att vara upptagna med allt ovanstående har kvinnor mindre makt, lägre lön samt utsätts för sexuellt förtryck i form av kvinnomisshandel, pornografi och prostitution.

Redan i tonåren syns det tydligt att tjejerna vet vad det innebär att vara kvinnlig. De ägnar orimligt mycket tid åt att behaga, vara rätt, stå rätt, se rätt ut, säga rätt saker, inte prata för mycket men ändå vara rolig och smart. Och de bygger relationer @ tjejgäng och första pojkvännen. Tjejerna är också backup när killar klantar till det. Tjejerna är de som ser till att det blir rimlig arbetsmiljö i klassrummet. Men dessa könsroller som gör kvinnor eller flickor till ansvariga för service och relationer befästs lång tidigare. Redan i förskolan vet barn att förväntningarna på flickor och pojkar skiljer sig åt.

Ett batteri av erfarenheter som barn får uppleva socialiserar dem till olika - flickor och pojkar. Samhället använder stor del av våra gemensamma resurser för att motverka dessa förtryckande könsroller, för att barn ska få vara barn. Det handlar om pappamånader i föräldraförsäkringen, genuspedagoger i förskolan, jämställdhetsplaner och mycket mer. Men våra gemensamma resurser är futtiga i jämförelse mot de enorma resurser som finns i den kommersiella marknaden riktad mot barn och barnfamiljer. Denna mångmiljardindustri har stor påverkan på hur våra barn uppfattar kön och vad som är "tjejigt" respektive "killigt".

Ett mycket illustrerande exempel utgörs av klädindustrin. Hos alla de stora kedjorna finns det strikt könsuppdelning redan från nyföddstorlek, vilket gör att den som vill köpa en tröja med dinosaurier till sin nyfödda tjej måste välja en som det står "Boy" på. När barnen kommer upp i förskoleåldern är det inte bara färger och mönster som skiljer utan också storlek och kvalitet. De blå eller grå överdragsbyxorna för ettåringar är praktiskt förstärkta i rumpan och på knäna men de rosa eller lila saknar förstärkning. Är tanken att små människor klädda i rosa eller lila ska sitta still i sandlådan och tindra med ögonen? Att köpa kläder från både tjej- och killavdelningarna till samma barn betyder att man måste gå upp en storlek för de kläder som köps från tjejavdelningarna. Och varför finns det inga trosor med Byggare Bob på?

Leksaksindustrin är ett kanske ännu tydligare exempel. Att bläddra i de tjocka leksakskatalogerna som kommer till jul är en orgie i könsroller. Alla uppslag är uppdelade för pojkar eller flickor. På uppslaget med bilar är det "fartig" stämning och pojkar som kör runt och är aktiva. På uppslaget med dockor är det lugnt och ljust med flickor som sitter och tar hand om sina dockor. Inte nog med att katalogerna talar om för barnen vilka leksaker de ska leka med, dessutom förmedlar katalogerna en övertydlig bild av hur flickor respektive pojkar ska bete sig. För att vara en riktig flicka ska du vara lugn, vän och omhändertagande. För att vara en riktig pojke måste du vara aktiv, tuff och busig. I stället för att låta barnen få vara lekande barn efter eget sinne, ena dagen med dockan, nästa med bilen.

Reklam riktad till barn är ett tredje område som späder på de förtryckande könsrollerna. Marknadsföringen av Happy Meal görs med hjälp av de leksaker som medföljer - en för flickor och annan för pojkar. Personalen i kassan frågar vad det är för kön på barnet för att kunna ge "rätt" leksak i lådan. När det gäller reklam för exempelvis flingor känns mönstret från den vuxna reklamen igen: Pojkar är aktiva och busar med tigern. Barnreklamen framställer oftast flickor som lugna, väna och relationsinriktade.

Den kommersiella barnkulturen är också en bärare och spridare av förtryckande könsroller. Barnen får se tecknade actionhjältar på de kommersiella TV-kanalerna där killarna är tuffa, aktiva och tar för sig. Tjejerna förekommer som bifigurer eller möjligen som en enstaka hjältinna, dock alltid med en fullständigt abnorm kroppsbild: stora bröst, trådsmal midja och långa slanka ben. Disneys prinsessor med kroppar som Barbie klädda i en orgie av rosa, spets och glitter marknadsförs i film, leksaker, spel, tidningar och till och med möbler. Det krävs mod att vara kille och önska sig en sån soffa.

Feminismen är på frammarsch i Sverige. Politiskt och med samhälleliga resurser kan vi fortsätta att utveckla kampen för ett jämställt samhälle och vi gör det för att våra barn ska få växa upp som barn och inte tvingas bli små prinsessor eller riddare.

De förtryckande könsrollerna är djupt präntade i vårt medvetande och vårt beteende. Jag anser det vara av yttersta vikt att komma till rätta med dessa könsdiskriminerande inslag i våra barns vardag. Jag ställer mig inte främmande inför att finna vägar att lagstifta, men vill ändå först ge branschen en chans till självsanering.

Avser ministern att ta initiativ till samtal med ovan nämnda branscher för att förmå dem att redovisa strategier för att bryta upp förtryckande könsroller?