Försöket med trängselskatt i Stockholm
Interpellationsdebatt 9 december 2005
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Österberg (S)
- Hoppa till i videospelarenStefan Attefall (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Österberg (S)
- Hoppa till i videospelarenStefan Attefall (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Österberg (S)
- Hoppa till i videospelarenStefan Attefall (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSven-Erik Österberg (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 111 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Stefan Attefall har i interpellationen ställt tre frågor till statsrådet Jens Orback. Den första frågan gäller vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att garantera att alla invånare i Stockholmsregionen får en möjlighet att genom en folkomröstning påverka införandet av trängselskatt i Stockholm. Den andra frågan gäller vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att valsedlarna i Stockholms stads planerade folkomröstning om permanentandet av trängselskatter ska utformas på ett sätt som gör att den fråga som ställs i folkomröstningen inte är ledande. Den tredje frågan slutligen gäller vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att tillförsäkra att båda sidorna i folkomröstningskampanjen om permanentandet av trängselskatter i Stockholm ges samma förutsättningar att genomföra kampanj och utforma sitt eget informationsmaterial, inklusive baksidan på valsedeln.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på denna interpellation.
Alla de tre frågor Stefan Attefall ställt tar sikte på formerna för kommunala folkomröstningar, och mitt svar i dag är begränsat till den saken.
Behovet av särskilda regler kring förfarandet vid kommunala folkomröstningar hade diskuterats i flera år när lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar infördes. För att undvika eventuella konflikter om den formella hanteringen togs grundläggande bestämmelser om själva förfarandet in i den särskilda lagstiftningen. Kompletterande bestämmelser om fullmäktiges handläggning arbetades in i 5 kap. 23 § kommunallagen (1991:900).
Av dessa regleringar framgår att det är fullmäktige som har den exklusiva och formella rätten att avgöra om en begärd folkomröstning i en lokal fråga ska hållas eller inte. Lagregleringen är begränsad till de mest grundläggande momenten i omröstningsförfarandet. Därutöver är det fullmäktige som ska fatta beslut om de ytterligare föreskrifter som kan behövas för att genomföra omröstningen. Frågor som sammanhänger med en folkomröstning är alltså en angelägenhet för den kommun där initiativet om en folkomröstning väcks.
Som framgår av propositionen
Lokal demokrati
(1993/94:188) är det fullmäktige och inte någon annan som ska bestämma frågeställningarna och svarsalternativen.
Mot denna bakgrund avser jag inte att ta några initiativ med anledning av de ställda frågorna.
Anf. 112 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman och ärade publik! Jag tackar statsrådet för svaret. Ett av de starkaste skälen till varför vi kristdemokrater har sagt nej till trängselskatteförsöket här i Stockholm är just demokratiaspekten. Det är en fråga som man har fattat beslut om i ett maktpolitiskt spel på regeringsnivå. Man har beordrat sina lokala företrädare att mot deras uttryckliga vallöften införa en trängselskatt.
Man ska fatta beslut om den i Stockholms kommun med statliga beslut i ryggen. Sedan ska den gälla inte bara för Stockholms kommuns invånare utan även för kranskommunernas och självklart dem från hela Sverige som besöker Stockholm. Men det gäller framför allt kranskommunernas invånare som dagligen gör resor in i och ut ur staden.
Staten satsar 3,8 miljarder kronor i detta, fattar beslut om skatten och regleringen av den, kör över den lokala beslutsnivån och undergräver den kommunala självstyrelsen. Dessa demokratifrågor vill jag diskutera. Jag vänder mig till statsrådet Jens Orback. Han får inte svara på frågan. Sven-Erik Österberg vill inte svara på frågorna.
Hur kan man diskutera de lokaldemokratiska effekterna de statliga besluten? Vilket statsråd ska jag diskutera dem med? Det är faktiskt en mycket intressant fråga. Det är staten som hela tiden reglerar försöket och har bestämt att det ska införas, hur det ska se ut och också formerna för detta.
Det är ett statligt beslut i en kommun som i mycket hög grad berör hundratusentals människor runtom den kommunen och inte bara kommuninvånarna. Vi kan koka ned mina tre frågor till statsrådet till en central fråga. Hur ska alla som berörs dagligen av trängselskatteförsöket kunna få vara med och påverka detta försök?
Det är staten som ska besluta om detta försök ska avslutas, och det är staten som ska besluta om detta försök ska permanentas. Statens remissinstans är tydligen enbart Stockholms kommun.
I betänkande 2003/04:SkU35 som låg i kammaren när man beslutade om att införa trängselskatteförsöket diskuterades inte demokratiaspekterna alls utom i några få rader på slutet. Majoriteten bestående av socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister skriver: När det gäller kommunernas invånares möjligheter att påverka beslutet anser utskottet att ett ställningstagande till dessa frågor bör anstå till dess att försöket är genomfört och utvärderat och en bedömning låter sig göras på basis av vunna erfarenheter.
Men när och hur ska invånarna inte bara i Stockholms kommun utan i Sundbyberg, Nacka och Solna få komma till tals? Det är de frågorna jag vill diskutera. Ska de få vara med i den lokala folkomröstningen och tycka till? Hur tillvaratar staten sina intressen så att det blir en riktig och bra folkomröstning med rena alternativ och inte som det ser ut att bli just nu med kanske sex sju olika alternativ, om man lyssnar på Annika Billströms senaste uttalanden?
Det är en central fråga. Det är vi skattebetalare via riksdagsledamöternas beslut som stoppar in pengar i detta. Vi bestämmer regleringen av detta. Vi bestämmer faktiskt också om försöket ska permanentas eller avslutas.
Men vi får enligt Sven-Erik Österberg tydligen inte ha någon uppfattning om hur processen ska se ut. Vi kan tydligen inte uttala oss över det sätt på vilket man tänker fastställa om försöket ska genomföras permanent eller inte.
Anf. 113 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Det är otvivelaktigt mycket intressanta frågor som herr Attefall väcker i debatten. Jag har konfronterats med dem vid många tillfällen. Innan jag går in på dem och pekar lite grann vill jag säga följande.
Det faller väl tillbaka, till viss del, allt det som väcks. Vem är det som är med i en kommunal folkomröstning? Vilka konsekvenser får ett sådant beslut? Berör det bara den egna befolkningen eller andra också?
Jag har varit engagerad i det här men även mitt parti. Jag har ingen annan uppfattning än partiet i helhet om det. Vi har varit ganska restriktiva till kommunala folkomröstningar. Skälet är att de är väldigt komplicerade.
När en politisk majoritet fattar ett beslut i vilken fråga det än må vara kan den alltid ställas till svars. Den kan ändra sitt beslut om det visar sig att man tycker att tiden har gått och det finns skäl att ompröva det.
En lokal folkomröstning kan aldrig ställas till svars på det sättet. Folket kan inte ställa sig självt till svars. Det kan möjligtvis ske genom en ny folkomröstning. Men vi känner alla till processen.
Problemet med folkomröstningar i allmänhet är att ta reda på efterbörden. Hur hanterar man det så att det också framstår som demokratiskt riktigt? Det är ofta väldigt populistiskt i debatten att säga att en kommunal folkomröstning är det yttersta av demokratin. Det är folket självt som säger hur det vill ha det.
De flesta omröstningar visar att när processen har skett så uppstår missnöje. Man tycker att man har blivit demokratiskt misshandlad. Man berörs på ett sätt fastän man inte har kunnat vara med och säga sitt.
Mitt konkreta exempel som jag skulle vilja peka på är den folkomröstning som hölls när Heby kommun ville byta län från Västmanland till Uppsala. Det utbröt en stor debatt. Människor som bodde i Sala kommun tyckte att de berördes. De fick en sämre service. Man hade haft ett gemensamt upplägg om sjukvård, tingsrätter, elverk och distribution tillsammans. Man hade haft logistik tillsammans. Det skulle brytas upp av en länsgräns. Hur kan man bestämma det i Heby kommun? Varför får inte vi ta del av det här och säga vår sak? Så sade man. Precis detta är den komplexa frågan i lokala folkomröstningar. Därvidlag, när man tittar enskilt på dem, har jag egentligen ingen annan uppfattning än Stefan Attefall övergripande i sig. Det är alltid problem med vilka som är med och bestämmer när man ska hålla lokala folkomröstningar.
Som jag sade i min inledningsdel är det upp till respektive fullmäktige när det gäller de kommunala folkomröstningarna. Det tänker jag inte lägga mig i från statlig nivå oavsett om det gäller ett länsbyte, bildande av kommun eller vad det kan vara. Jag tänker inte göra det ens när det gäller trängselskatt i Stockholm. Frågorna har samma dignitet. Det är fullmäktige i Stockholm som har fattat beslut, och de har den exklusiva rätten att både bestämma när man ska ha folkomröstning och vad folkomröstningen ska handlägga.
Jag har fullt förtroende för den kommunala nivån och det kommunala självstyret. Jag har uppfattat att också Kristdemokraterna har tyckt att det kommunala självstyret är bra och att man beslutar i det läget. Man kan ju inte byta fot bara för att det gäller en fråga som man själv inte gillar i grund och botten. Då tycker man visst att staten ska gå in. Jag vet inte om jag ska tolka Stefan Attefall på det sättet. Här är det tydligen läge för staten att gå in, för i grund och botten gillar inte Kristdemokraterna trängselskatt.
Jag tänker för övrigt inte nämna någonting om trängselskatt. Om Stefan Attefall vill diskutera den frågan får han väl vända sig med en interpellation till Pär Nuder. Jag tänker inte ge mig in på det utan bara beröra komplexiteten vid kommunala folkomröstningar.
Däremot kan man säga något om demokratiaspekten, oavsett vad för debatt som har förts just i den enskilda frågan. Det finns ändock en majoritet i Stockholms stadshus som har tyckt att man ska införa trängselskatten. Annars hade den ju aldrig kommit till stånd.
Anf. 114 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Det här kanske är en fråga för talmannen. Vem ska man interpellera om man vill diskutera demokratiaspekterna utifrån trängselskatteförsöket? Det är en fråga som jag tycker att talmannen kan grubbla på och ge mig ett gott råd, så ska jag gärna rikta interpellationen till rätt statsråd. Om jag ställer den till Pär Nuder säger han säkert att det är Sven-Erik Österberg eller Jens Orback som jag ska diskutera frågan med. Om jag ställer den till Jens Orback får jag inte göra det. Det är inte helt enkelt.
Jag tycker ändå att resonemanget här är spännande. Vi kan gärna lyfta fram frågan mer principiellt. Problemet med den kommunala självstyrelsen är att hela den här frågan har kört över den. Tänk er ett förslag till trängselskatteförsök som hade väckts lokalt och tagits upp i en valrörelse. Sedan hade man fattat beslut om att man ville göra det här i Stockholms kommun och riktat sig till statsmakten som hade sagt: Ja, okej, vi reglerar så att ni kan genomföra det som ni vill göra! Det hade ur demokratisynpunkt varit ett rimligt sätt att hantera frågan. Detta är det första felet med hela det här frågekomplexet ur demokratisynpunkt.
Det andra problemet är hur staten ska göra. Staten har ju finansierat det här. Staten har reglerat alla lagregler för det. Hur ska staten göra om det blir en folkomröstning som är ungefär som kärnkraftsomröstningen - det blir fullständigt kaos i alternativen? Sedan kommer en fullmäktigemajoritet och säger: Folkomröstningen blev så här! Vilket beslutsunderlag har då statsmakten?
Alla partier i Stockholms kommun säger att man ska följa folkomröstningsutslaget - även de som är emot trängselskatteförsöket. De vill följa utslaget; den inställningen har de. Men hur ska statsmakten då tolka en beställning? Vilket värde kommer Sven-Erik Österberg, om han sitter på regeringsmakten efter valet, att ge frågan om hur Solnas, Sundbybergs eller Nackas kommunpolitiker har tyckt? De kanske till och med berörs i högre grad av trängselskatteförsöket än de som bor och jobbar i innerstaden och som kanske inte ens äger en bil.
Stockholms kommun med kranskommuner har ju speciella förutsättningar i och med att det finns mycket arbetskraftspendling. Dessutom vet vi att hela idén med trängselskatteförsöket är att motverka att bilar kör in i Stockholms stad, det vill säga att länsbor kör in i staden. Det finns ju så klart en del stadsbor också som bor i förorterna till Stockholms kommun. När kommer de som bor utanför Stockholms kommun till tals? De påverkas ju i hög grad av det här. Och hur ska Sven-Erik Österberg reagera när han får ett folkomröstningsresultat som troligtvis kommer att bli mycket svårtolkat? Kranskommunerna har olika uppfattningar, och de får inte ens vara med i försöket.
Sven-Erik Österbergs partikamrater sade ju i kammaren - jag tror till och med att Sven-Erik Österberg var riksdagsledamot på den tiden - att man ska ta ställning till demokratifrågorna när försöket är genomfört och utvärderat. En bedömning ska göras på basis av vunna erfarenheter. Men solnaborna, sundbybergsborna och nackaborna får ju inte vara med om folkomröstningen. Detta är en fråga som Sven-Erik Österberg i egenskap av ansvarigt statsråd borde ha någon typ av uppfattning om.
Anf. 115 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag tycker nog att vi egentligen diskuterar kärnfrågan och vad det handlar om. I det här fallet kan man nog säga: Strunt i förspelet, Stefan Attefall! Man kan konstatera att det ändå finns en majoritet i Stockholms stadshus som har velat införa trängselskatt. Det är ju därför frågan över huvud taget har blivit aktuell. Det är egentligen där som kärnan finns. Om det inte hade funnits det hade frågan över huvud taget aldrig varit aktuell. Det är ju därför processen har startat.
Men man kan ju alltid diskutera processen i sig. I det här fallet har man valt att införa det, och så får väljarna i Stockholms stad ta ställning till om de tycker att det är ett bra eller ett dåligt beslut genom en folkomröstning. Det är så upplägget har varit. Vi kan ha massor av synpunkter på det ur en demokratisk synvinkel, och jag har egentligen ingen annan uppfattning än Stefan Attefall när det gäller hur komplext det är med lokala folkomröstningar.
Jag vet inte vad botemedlet är, och Kristdemokraterna har ju inte visat någon större entusiasm över det tidigare heller. Gäller det statsmakten övergripande, om man bortser från det här försöket? Det här problemet dyker ju upp i lite varierande skala överallt i landet vid olika tillfällen. Jag nämnde ett exempel som jag kan ganska ingående eftersom det gäller mitt eget län. Den processen har jag följt länge. Folkomröstningar som berör även andra dyker ju upp också på andra ställen.
Är lösningen att vi sätter oss ned och diskuterar att man borde begränsa möjligheterna till lokala folkomröstningar eftersom de är så svårtolkade? De kan också ur demokratisk aspekt anses som problematiska för alla människor beroende på hur besluten ser ut.
Folkomröstningar är ju rådgivande, men i den allmänna debatten har man hört att det är få som är rådgivande. De är i princip styrande av det skälet att det har blivit så med tiden. Man hade folkomröstningar både om högertrafik och om sprit en gång i tiden också. I alla fall några av dem var rådgivande såtillvida att man fattade beslut som gick totalt i andra riktningen så småningom. Det verkar som om tiden har glidit ifrån det, och de har blivit mer och mer styrande.
Det medför precis det som Stefan Attefall pekar på - komplexiteten för de människor som berörs och som inte är direkt inne i det hela. De säger: Om några har fått vara med och säga någonting vill jag också vara med och säga, för jag berörs också av frågan! Det är det som är kärnan i Stefan Attefalls problem.
Det är svårt att säga emot detta. Så är ju fallet. Men är Stefan Attefall beredd att diskutera själva principfrågan - kommunala folkomröstningar i olika frågor? Är det där vi ska begränsa det hela eftersom det är så svårt att ta reda på efterbörden, som jag pekade på tidigare?
Själva principfrågan är det som har startat det hela i det här fallet. Som jag sade i slutet av mitt förra anförande finns det en majoritet i Stockholms stadshus som vill införa det här försöket för att försöka få ned trafikmängden i Stockholms stad av en rad olika skäl, som jag inte ska gå in på. Det är det som är grunden till att det här har startat. Man har valt att göra detta precis enligt de regler som finns; man gör en folkomröstning för stockholmarna så att de kan ta ställning till om de vill att det ska fortsätta eller inte.
Jag avstår helt ifrån att ha synpunkter på sättet att utforma valsedlarna. Det är tydligt lagreglerat enligt nu gällande lag att det är fullmäktige i Stockholm som bestämmer vad som ska stå på dem. Så ser det ut.
Men om Stefan Attefall vill ha en annan ordning och diskutera omfattningen av kommunala folkomröstningar så återkom gärna till den debatten!
Anf. 116 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Jag diskuterar gärna kommunala folkomröstningar. Jag är i grunden positiv till att använda instrumentet med kommunala folkomröstningar. Man ska komma ihåg att det är skillnad på kommunala folkomröstningar och kommunala folkomröstningar. Om det är byggnation eller social service i en kommun som man vill folkomrösta om är det självfallet ganska enkelt att avgränsa vilka det berör.
Komplexiteten i det här fallet handlar om att detta berör människor i en hel region. Stockholmsregionen är ju så tätt sammanvuxen. Det är en gräns som är mycket artificiell för många människor mellan att bo i Solna eller i Stockholms stad.
Du nämnde Heby som ett exempel. Ja, den frågan berörde lite mer även kranskommunerna. Men den folkomröstningen gör att Heby kommun går till riksdagen, och riksdagen fattar ett beslut. Frågan är vilka argument man låter väga tyngst. Vi vet att Sven-Erik Österbergs parti ville mer lyssna på kranskommunernas synpunkter och den socialdemokratiska ledningen i Västmanlands läns landsting medan vi på den borgerliga sidan ville lyssna på hebyborna. Men det är riksdagen som fattar beslutet.
Hur kommer Sven-Erik Österberg och en socialdemokratisk regering att lyssna in de åsikter som finns även utanför Stockholms kommun? De får tydligen inte vara med om folkomröstningen. Det var ett utmärkt exempel på när man ska ha regional folkomröstning, det vill säga låta kranskommunerna rösta om samma sak för att väga ihop helheten och få ett bra underlag. Då får man lyssna in människorna. Det är min personliga uppfattning.
Men hur kommer Sven-Erik Österberg att lyssna in synpunkterna från kranskommunerna? Det är staten, riksdagen på förslag från regeringen, som ska fatta beslutet om att avskaffa eller permanenta försöken med trängselskatter. Hur kommer Sven-Erik Österberg att lyssna in kranskommunernas uppfattningar? De får bevisligen inte vara med om folkomröstningen. Det har ju Annika Billström bestämt.
Anf. 117 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag kan inte låta bli att tycka att det här är en jätteintressant diskussion. Det är synd att jag har slutreplik. Jag skulle kunna fortsätta.
Det här är så intressant, Stefan Attefall - också Hebyexemplet. Ja, i och för sig krävs det att regeringen ska ta ett beslut som ska verifieras av riksdagen. Det är väl egentligen det som har skett. Men hela tiden fördes det intensivt fram i debatten, inte minst från Stefan Attefalls parti jämte andra partier, att det är folkomröstningen som gäller, punkt slut! Folkviljan måste ha sin framgång. I den debatten fanns det ingen som helst tanke på att de omkringliggandes åsikter skulle gälla. Det var fråga om dem som hade folkomröstat.
Sala kommuns invånare hade ingenting att säga till om. Inte heller hela Uppsala län fick ta ställning till om de ville ha Heby eller inte - om man ska sätta frågan på sin spets. Kommunen bara "kom dit". Kommunen var i och för sig välkommen, kan vi konstatera. Men om man ska sätta frågan på sin spets hade Uppsala län ingenting att säga till om. Det gör det naturligtvis komplext.
Det fanns en riksdagsmajoritet som tyckte att kommunen skulle byta säte. Man var till och med beredd att göra våld på indelningslagen för att få sin vilja igenom i det läge som var. Det finns en majoritet i riksdagens kammare för att införa trängselskatt i Stockholm. Det finns en likhet i detta.
Om det begås fel och Stefan Attefall tycker att regeringen inte handlägger eller agerar på rätt sätt kan vi säga att vi har varit lika goda kålsupare i den debatt som har varit. Beroende på vilken fråga det gäller är tydligen sakfrågan viktigare än principfrågan - om det hela sätts på sin spets. Den här debatten kan väl ha det goda med sig att den stämmer till viss eftertanke om vad lokala folkomröstningar får för följder, om det är den bästa ordningen som råder just nu, om en ordentlig folkmajoritet ska få igenom sin fråga eller inte. Den diskussionen återkommer jag gärna till, Stefan Attefall.
den 23 november
Interpellation 2005/06:134 av Stefan Attefall (kd) till statsrådet Jens Orback (s)
Försöket med trängselskatt i Stockholm
Den 3 januari nästa år införs trängselskatt i Stockholm. Trots att frågan är, eller i alla fall borde vara, en kommunal och regional fråga, har regeringen ett stort ansvar för frågans hantering. Detta eftersom initiativet till försöket med trängselskatt inte är kommunalt utan just statligt. Socialdemokraterna har på nationell nivå utnyttjat frågan som lockbete i regerings- och budgetförhandlingar och därefter uppdragit åt kommunpolitikerna att presentera ett förslag som går stick i stäv med partiets vallöften i kommunalvalet.
Kristdemokraterna har tidigare kritiserat regeringens hantering av frågan ur en demokratiaspekt. Den rimliga ordningen borde vara att en lokal eller regional majoritet bildas och begär av regering och riksdag att fatta de nödvändiga besluten. Men mot bakgrund av hur trängselskatten i Stockholm uppstått måste man fråga sig vad som händer utifall att den rådande majoriteten genom kommunala val eller andra omständigheter förbyts till en minoritet? Den nya majoriteten kanske beslutar att avskaffa trängselskatten som riksdagen infört? Kommer riksdagen då automatiskt att besluta om ett avskaffande eller kommer man att motsätta sig den nya kommunala majoriteten?
I fråga om trängselskatt har den socialdemokratiskt ledda majoriteten i Stockholms stad bedrivit ett mycket påskyndat och forcerat arbete. Arbetet har inte haft som målsättning att skapa så bred samstämmighet som möjligt. I stället har Socialdemokraterna medvetet drivit en linje som står i bjärt kontrast till intresset hos länets övriga kommuner.
I enlighet med det beslut som fattats av kommunfullmäktige i Stockholms stad ska frågan om försöket med trängselskatt avgöras av en folkomröstning som hålls samma dag som det allmänna valet nästa år. Den beslutade ordningen är högst märklig ur ett demokratiperspektiv. Det borde vara en självklarhet att alla som på ett påtagligt sätt berörs av frågan, det vill säga regionens invånare, får en chans att påverka frågan om trängselskattens införande. Detta eftersom arbetspendlingen över kommungränserna är omfattande i Stockholmsregionen. Folkomröstningen borde också hållas innan det kostsamma projektet med trängselskatt genomförs.
Jag kan tyvärr konstatera att Socialdemokraternas konfrontatoriska linje vad gäller införandet av trängselskatten fortsätter. Den bristande respekten för grundläggande demokratiska spelregler har varit uppenbar när den politiska majoriteten drivit fram utformningen av valsedlarna utan att respektera meningsmotståndarnas önskemål.
Frågan som ställs i folkomröstningen och valsedlarnas utformning kan ifrågasättas. Frågor i folkomröstningar bör vara neutralt formulerade ur ett värderingsperspektiv. Formuleringen av frågan bör också begränsas till en frågeställning och då till den som det råder politisk oenighet om och som utgör skälet till att frågan hänskjuts till en folkomröstning. Den fråga som stadshusmajoriteten formulerat strider mot båda dessa principer då den både kallar trängselskatten för miljöavgift och kopplar ihop frågan om utbyggd kollektivtrafik med trängselskattens införande.
Den socialdemokratiskt ledda majoriteten har förvägrat oppositionen möjligheten att klargöra sina ståndpunkter och argument i frågan på valsedelns baksida.
Eftersom trängselskatteförsöket tillkommit genom ett regeringsinitiativ och det är riksdagen som fattar det slutliga beslutet om trängselskattens vara eller icke vara vill jag med anledning av vad som anförs ovan fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att garantera att alla invånare i Stockholmsregionen får en möjlighet att genom en folkomröstning påverka införandet av trängselskatt i Stockholm?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att valsedlarna i Stockholms stads planerade folkomröstning om permanentandet av trängselskatt ska utformas på ett sätt som gör att den fråga som ställs i folkomröstningen inte är ledande?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillförsäkra att båda sidorna i folkomröstningskampanjen om permanentandet av trängselskatt i Stockholm ges samma förutsättningar att genomföra kampanj och utforma sitt eget informationsmaterial, inklusive baksidan på valsedeln?