Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

förslag om nytt protektionistiskt snabbspår

Interpellationsdebatt 1 juni 2004
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Laila Freivalds (S)

Anf. 20 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Carl B Hamilton har frågat statsministern vad han avser att göra för att i förhandlingen om det nya EU-fördraget fullfölja motståndet mot ett nytt protektionistiskt snabbspår. Interpellationen har överlämnats till mig. Med protektionistiskt snabbspår avser Carl B Hamilton den begränsning av parlamentets medverkan i lagstiftningen om den gemensamma handelspolitiken som det liggande förslaget till nytt fördrag innebär. Parlamentet ska enligt den aktuella artikeln III-217 medverka i lagstiftningen om ramverket för handelspolitikens tillämpning, alltså de allmänna reglerna för hur besluten ska fattas. Carl B Hamilton frågar om en sådan ordning verkar för eller emot frihandel. Det finns inget entydigt svar. Det är viktigt att vi kan motverka försök att genom så kallat snabbspår öppna en bakdörr för krafter som vill verka i en protektionistisk riktning. Jag anser ändå att det nu liggande förslaget, som tydligt anger att parlamentet bara medverkar vid antagandet av rambesluten, är bättre än det ursprungliga konventsförslaget som kunde tolkas som att parlamentet även skulle vara medbeslutande i de enskilda ärendena. Det liggande förslaget är mer i linje med den generella ordningen att den verkställande makten beslutar i enskilda ärenden i enlighet med gällande lag. Regeringen är helt enig med Carl B Hamilton om frihandelns betydelse. Vi arbetar aktivt inom den gemensamma handelspolitiken för en ökad frihandel och är särskilt verksamma för att begränsa de handelspolitiska skyddsåtgärderna. En viktig förutsättning för att driva en aktiv frihandelslinje är att vi genom Kommerskollegium har en egen kapacitet att analysera dessa frågor. Det är också en styrka att vi har stöd i riksdagen för vår linje.
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 21 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Först vill jag ta upp en formfråga. Utrikesministern redovisade ett svar, men det var helt annorlunda än det svar som statsminister gav mig den 11 december 2003. Han höll då med mig om att vi skulle motverka ett snabbspår i det nya konventsförslaget. Han sade: Vi tycker inte om det. Vi tycker inte att det ska vara något som vinner regeringskonferensens gillande. Nu redovisade utrikesministern ett annat svar. Det må så vara att man ändrar sin hållning, men det är väldigt konstigt. Det är inte bra. Jag tycker att det är oacceptabelt att regeringen inte har kommit tillbaka till EU-nämnden och redovisat att man har intagit en annan position än den som statsministern redovisade den 11 december. Detta är en viktig formfråga. Om regeringen redovisar en position i EU-nämnden och sedan ändrar den positionen bör man ju nämna det vid ett senare tillfälle i EU-nämnden. Det bör alltså inte komma upp på det här sättet genom en interpellation. Det är delvis detta som är bakgrunden till min interpellation. Jag tyckte att det blev mer och mer oklart vad regeringen egentligen tyckte i den här frågan. Min andra punkt är själva innehållet i det svar som utrikesminister ger. Utrikesministerns iakttagelse är att här har vi att göra med två typer av handelspolitiska situationer. Den ena gäller internationella förhandlingar. Den andra är, och det är det som vi här diskuterar, det som utrikesministern kallar enskilda ärenden. Jag skulle vilja invända mot den beskrivningen. Det är riktigt i så måtto att antidumpningsåtgärderna, de akuta åtgärderna, kommer upp genom att det är enskilda företag som framställer klagomål till kommissionen och som kommissionen sedan tar upp. Men det blir ju generella åtgärder mot ett visst land och inom en viss varugrupp. Det börjar som enskilda ärenden, men det slutar med generella åtgärder från kommissionens sida. Det är därför som jag menar att Europaparlamentet inte enbart av det skälet ska avvisas som en part i det här. Jag tror inte att Europaparlamentet kan avvisas på den grunden. Jag menar att Europaparlamentet bör vara med av två skäl. Det ena är att vi under årtionden har kunnat konstatera att kommissionen är väldigt mycket producenternas intresseorganisation. Det är som när jordbruksbyråkratin i Sverige alltid ställde upp på jordbrukets sida och delar av den svenska förvaltningen på den tiden skyddade stålindustrin och varvsindustrin. Vi ser dessvärre samma sak i EU i dag, att byråkratin är ett ombud för starka producentintressen inom EU. Därför är ett sätt att minska och ineffektivisera denna byråkratiska kraft som kommissionen i det här hänseendet innebär att förlänga själva processen genom att dra in Europaparlamentet. Det som är min poäng, och det tror jag i och för sig att utrikesministern har begripit, är att man gör Europaparlamentet delaktigt, och därmed fördröjer man själva processen. Därmed blir det mer oattraktivt för de här producenterna att använda sig av det här försöket. Jag återkommer i nästa inlägg med några avslutande synpunkter.
Laila Freivalds (S)

Anf. 22 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tror att det sker en sammanblandning här av flera olika frågor som har varit aktuella. För att reda ut det vill jag erinra om att i december fanns dels ett förslag till artikel om handelspolitiken i det nya fördraget, som jag har kommenterat i mitt svar, dels ett förslag från kommissionen om att ändra de förordningar som reglerar ordningen för beslut om att införa antidumpnings- och utjämningstullar. Vi anser att förslaget i fördragsartikeln innebär en rimlig ordning. Antidumpnings- och utjämningstullar beslutades förut med enkel majoritet av medlemsstaterna. Kommissionen ville ändra det till en ordning där kommissionsförslag om sådana tullar skulle anses antagna av rådet om inte en enkel majoritet av medlemsstaterna motsätter sig dem. Den här ordningen antogs tyvärr i mars mot Sveriges röst. Vi anser att den underlättar skyddsåtgärder, och man kan om man vill kalla det ett snabbspår. Det är en sammanblandning av de här två olika åtgärderna som jag tror har skapat den här lilla osäkerheten om var vi står. Men när det gäller fördraget och hur lösningen är gjord där tror vi att det här är en rimlig ordning, även om jag har förståelse för Carl B Hamiltons synpunkt att genom att parlamentet också skulle ta ställning till varje enskild fråga skulle det bli en utdragen process. Det kanske är bra om man ogillar det förslag som kommissionen har lagt fram. Men jag tycker inte att vi ska använda oss av parlamentet i ett sådant syfte, utan det viktiga är att de regler som vi föreslår i fördraget, och som ska gälla beslutsordningen i Europaparlamentet, ska vara principiellt acceptabla generellt sett. Vi kan inte ha en utgångspunkt i en viss typ av ärenden därför att vi ogillar, i många fall, kommissionens ageranden. Det är inte rätt sätt att utgå från våra ställningstaganden när det gäller fördragsförslagen.
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 23 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Nu börjar den här fördragsdiskussionen att gå mot sitt slut. Jag ska snarare bygga på Laila Freivalds argumentation och inte repetera det hela. Om det nu är så att Laila Freivalds har inställningen att man inte ska använda Europaparlamentet som en bromsmekanism utan ha en mer principiell hållning, är mitt svar på det att då måste Laila Freivalds och regeringen bli mycket mer aktiva för att ändra kommissionens rutiner, organisation och kanske också personbesättning vad beträffar de här frågorna. Som det nu är, och det bekräftas av marsbeslutet, är hela inriktningen av kommissionens arbete att stödja producentintresset. Jag skulle välkomna att regeringen tog initiativ i det här skedet, när det blir en ny kommission, ett nytt fördrag och en ny författning. Över huvud taget kan man säga att det närmaste halvåret är ett formativt skede i många hänseenden, och kanske även på detta område. Därför skulle jag välkomna att regeringen tog initiativ för att kommissionen får en sådan organisation, en sådan sammansättning och sådana rutiner att det i praktiken blir svårare att acceptera och genomföra protektionistiska beslut av den här karaktären.
Laila Freivalds (S)

Anf. 24 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag förstår vad Carl B Hamilton är ute efter, och det är precis det som Sverige har försökt att göra i varje situation där vi haft en möjlighet att hävda vår principiella ståndpunkt, och vi har naturligtvis försökt att påverka andra länder. Deras ståndpunkter är viktiga i det här sammanhanget. Det är självklart att det här kommer att vara en av de frågor som statsministern tar med sig i diskussionerna om kommissionens sammansättning, men i vilken utsträckning Sverige därvidlag kan påverka kommissionens sammansättning låter jag verkligen vara osagt. Men vi har naturligtvis som en uppgift att i varje situation försöka att på något vis få ett bättre utgångsläge för att hävda frihandel och de ståndpunkter vi har, och Carl B Hamilton kan vara övertygad om att det gör vi. Jag har inget emot konkreta förslag från Carl B Hamilton om vad vi ytterligare skulle kunna göra i det avseendet.
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 25 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det finns en känd biluthyrare som säger: Try harder! Det är väl en uppmaning som jag får skicka vidare till utrikesministern, särskilt som marsbeslutet gick åt fel håll. Det har ju inte gått Sveriges väg beträffande den här typen av handelspolitiska åtgärder. Jag syftade inte på att ni skulle påverka kommissionens sammansättning, utan jag syftade mer allmänt på att det nu är ett mer formativt skede i många hänseenden. Och det blir sannolikt en ny kommissionär för de här frågorna. Vi vet inte vem det blir, men Sverige bör kunna bearbeta den personen särskilt och kanske kunna påverka, som sagt var, hur utfallet av kommissionens arbete blir. Try harder, Laila Freivalds!
Laila Freivalds (S)

Anf. 26 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Carl B Hamilton kanske har en viss förståelse för statsministerns ovilja att ha väldigt klara ståndpunkter när det gäller Sveriges kommissionär.

Dokument

den 11 maj

Interpellation 2003/04:483

 av Carl B Hamilton (fp) till statsminister Göran Persson om förslag om nytt protektionistiskt snabbspår

Inför regeringskonferensen luciahelgen 2003 tog jag i EU-nämnden den 11 december 2003 upp med statsminister Göran Persson frågan om ett italienskt förslag på handelspolitikens område. Min fråga och statsministerns svar var som följer:

Carl B Hamilton: "Kommer Sverige att säkerställa att det italienska förslaget om 'brådskande ensidiga åtgärder på handelspolitikens område' inte blir en bakdörr, en köksdörr in för nyprotektionism, något som det finns en risk för? Hos Kommerskollegium till exempel är de 'allvarligt bekymrade' över det här förslaget" (anförande 23).

På detta svarade statsminister Göran Persson sålunda: "Jag börjar med Carl B Hamilton som talar om det italienska snabbspåret i handelspolitiken. Vi motsätter oss naturligtvis det. Vi tror inte heller att det ska vara något som vinner regeringskonferensens gillande. Det är någonting som kan komma att stå i strid med vår traditionella frihandelsvänliga linje. Vi tycker inte om det" (anförande 38).

När man i dag kan läsa det irländska ordförandeskapets utkast till (modifierat italienskt) förslag till ny EU-grundlag finns i sak dessvärre det italienska snabbspåret kvar, om än förflyttat och obetydligt ändrat till annan plats i texten från under "Övrigt" i bilga 44 som Artikel III-217.2 till bilaga 26 om den gemensamma handelspolitiken Artikel III-217.

Bakgrunden är att det i dag fattas beslut om till exempel antidumpningsaktioner i ministerrådet efter förslag från kommissionen (se nedan). Med konventets förslag skulle sådana beslut fattas genom det vanliga lagstiftningsförfarandet med Europaparlamentet (EP) som medbestämmande part, vilket normalt innebär en längre tid för beslutsprocessen. Italiens förslag i dokumentet CIG 52/03 (inför Neapelmötet i november 2003) innebar att man i en europeisk lag, antagen med det vanliga lagstiftningsförfarandet, ska ange hur till exempel antidumpningsaktioner ska beslutas. Man kan spekulera i hur ett sådant beslut om framtida beslutsformer exakt kommer att se ut, men man kan dock förvänta sig att EP kommer att kräva både insyn och inflytande rörande antidumpningsaktioner; erfarenheten är inte att EP avhänder sig makt i onödan.

I vilken riktning verkar det italiensk-irländska förslaget, jämfört med konventets förslag? För eller emot frihandel?

Det skulle bli ett snabbspår för beslut om protektionistiska åtgärder mot till exempel ryska och ukrainska stålproducenter, kinesiska skotillverkare, elektronik från Kina, Japan och Korea och kemiska produkter från EU:s nya grannar i öster och så vidare.

Om i stället EP ska vara med mer eller mindre fullt ut, fördröjs hela beslutsprocessen, som redan i dag i kommissionen är starkt snedvriden till EU-producentintressenas fördel och EU-konsumenternas nackdel. Därmed hinner exportörer och importörer att etablera handelsmönster och etablera brohuvuden på EU-marknaden som kan bilda utgångspunkt för framtidens handelsmönster och förhandlingar (past performance-grundade som de ofta är). För säsongbetonade importvaror, typ skor och teko liksom vissa livsmedel, kan det vara en betydande fördel med en mera utdragen process.

Viktigast skulle sannolikt ändå bli att många importkonkurrerande EU-producentföretag och branschorgan, som annars skulle ha övervägt en ansökan om en protektionistisk antidumpningsåtgärd, utan ett snabbspår ger upp tanken på förhand inför vetskapen att processen kan bli utdragen, mindre förutsägbar, och sannolikt kräver sin lobbyverksamhet i EP.

Dumpningsanmälan lämnas nämligen av de producentföretag som anser sig skadas av den utpekade importen. Utredningarna om det verkligen rör sig om dumpning genomförs av kommissionen som i dag också fattar vissa beslut och utarbetar förslag till rådsbeslut på området. Kommissionens beslut respektive förslag till rådsbeslut föregås av konsultation med medlemsstaterna; detta sker inom ramen för en rådgivande kommitté (antidumpningskommittén).

Beslut om att inleda dumpningsundersökningar tas i dag av kommissionen. Det är i sig en allvarlig och för alla exportörer av varor i de aktuella varugrupperna oroväckande typ av kommissionsbeslut, liksom för alla de företag utanför EU som överväger att investera i produktion för export till EU. Beslut om provisoriska protektionistiska åtgärder fattas sålunda i dag av kommissionen, medan beslut om slutgiltiga åtgärder i dag tas av EU:s ministerråd. Besluten tas normalt med enkel majoritet. Med konventets förslag kommer sålunda även EP in i denna process.

Antidumpningstullarnas nivå varierar kraftigt men ligger vanligen i bandet 20@40 %. I vissa fall tillämpas, som ett alternativ till tullar, så kallade prisåtaganden (minimipriser) som påtvingas exportörerna, med hot om än hårdare åtgärder som påtryckningsmedel i bakgrunden. EU:s antidumpningstullar tillämpas normalt i högst fem år. Giltighetstiden kan dock förlängas.

Med bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsministern:

  • Vad avser statsminister Göran Persson att vidta för åtgärder för att fullfölja avgivna löfte den 11 december 2003 om att Sverige i IGC-förhandlingen ska motsätta sig förslaget om nytt protektionistiskt snabbspår?
  • Vad avser statsminister Göran Persson att göra för att söka uppfylla den i december 2003 givna prognosen om att förslaget inte skulle komma att vinna regeringskonferensens gillande?
  • Vad avser statsminister Göran Persson att göra för att säkerställa att grundvalen i regeringens förda politik är ett motstånd baserat på att förslaget står i strid med vårt lands traditionellt frihandelsvänliga linje?