Försämrad rörlighet på bostadsmarknaden

Fru talman! Hillevi Larsson har frågat mig vad jag anser om retroaktiv lagstiftning där förutsättningarna för redan gjorda husaffärer ändras. Hon har vidare frågat mig hur jag avser att garantera rörligheten på bostadsmarknaden och om jag planerar att ta något initiativ till någon form av kompensation till alla som drabbas av höjda kostnader för att byta bostad. Bakgrunden till Hillevi Larssons frågor är de förslag till förändringar av kapitalvinstbeskattningen för privatbostäder som regeringen lämnat i propositionen om införande av kommunal fastighetsskatt. Till att börja med vill jag framhålla att vad gäller den föreslagna höjningen av kapitalvinstskatten från 20 till 22 procent av vinsten är denna 10-procentiga höjning väsentligt mindre än den 33-procentiga höjning av kapitalvinstskatten som den socialdemokratiska regeringen genomdrev 2001. De föreslagna förändringarna av reglerna om uppskov med beskattning av kapitalvinster vid avyttring av privatbostäder fyller inte bara syftet att delfinansiera fastighetsavgiftsreformen. De syftar också till att begränsa förekomsten av skattekrediter. Vidare balanseras den lägre kommunala fastighetsavgiften för småhus och flerbostadshus, som främst kommer hushåll med hög inkomststandard till godo, av att skatteuttaget knutet till avyttring av privatbostäder höjs. Detta medför att förslaget i sin helhet får en fördelningspolitiskt acceptabel profil, vilket har varit en viktig utgångspunkt vid utformningen av de nya reglerna. Ingen av de föreslagna förändringarna av kapitalvinstbeskattningen utgör retroaktiv lagstiftning i formell mening. Att förändringar i skatteregler ibland påverkar förutsättningarna för skattskyldiga som gjort olika dispositioner före förändringarna är inte något som är unikt för de nu aktuella förslagen. Vad gäller rörligheten på bostadsmarknaden påverkas den av flera olika faktorer. Stabila skatteregler är en faktor. Generellt sett kännetecknas bostadsmarknaden av mycket höga transaktionskostnader och därmed relativt låg rörlighet. Kapitalvinstskatten är en faktor bland flera som minskar rörligheten på bostadsmarknaden. I vilken utsträckning så är fallet är dock osäkert. Regeringens förslag bedöms endast ha begränsad effekt på rörligheten på bostadsmarknaden.

Fru talman! Det som gör mig lite orolig med de nya reglerna är att det drabbar enskilda. Det är många som inte har så stora marginaler och så god ekonomi. Även om det inte i formell mening är retroaktiv lagstiftning är det så det uppfattas. Människor har gjort affärer under andra förutsättningar. Nu ändras plötsligt förutsättningarna, och det drabbar inte bara dem som i framtiden gör husaffärer utan också dem som redan har gjort det. Det som ändå är allra allvarligast med förändringarna är att det försämrar rörligheten på bostadsmarknaden. Ska vi verkligen få ett fungerande arbetsliv är det helt avgörande att människor kan bo där jobben finns. Det gäller speciellt med tanke på att regeringen har skärpt reglerna för att ta jobb på annan ort än där man bor. Reglerna har blivit alldeles för hårda. Redan från dag ett måste man flytta dit jobben finns om man inte kan hitta ett jobb på sin hemort. Människor försätts i en nästan omöjlig situation. Jobben finns ofta på stora tillväxtorter. Det är där bostadsmarknaden fungerar sämst. När man fördyrar och ökar flyttkostnader för människor uppmuntrar man inte människor att flytta. Därmed försämras rörligheten. Det blir en mindre flexibel bostadsmarknad. Detta är inte det enda man har gjort. Man har också tagit bort stöden för byggande av hyresrätter. Det är en väldigt viktig garant för rörlighet på bostadsmarknaden. Det är inte heller alla som är beredda att köpa en bostadsrätt, en villa eller ett radhus för att ta ett tidsbegränsat jobb, utan då är det hyresrätt som gäller. Även på det området har man försämrat rörligheten. Det som interpellationen framför allt handlar om är de fördyrade flyttkostnaderna. Det är höjningen med 10 procent av reavinstskatten retroaktivt och även räntan. Det kan visserligen tyckas att 0,5 procent är en låg ränta. Men det kan bli rätt stora summor ändå. Om ett rör sig om ett par hundratusen kronor som man har i uppskjuten reavinstskatt kommer man upp i en ränta på tusentals kronor. Man måste också lägga ihop summan år efter år. Om man inte kan betala tillbaka hela skulden direkt, vilket väldigt få kan, löper räntan på. Lägger man ihop det under väldigt många år blir det sammantaget en mycket högre avgift för den enskilde. Jag kan konstatera att jag har fått svar på den första av mina tre frågor. Den första frågan var vad regeringen anser om retroaktiv lagstiftning. Där är svaret att det inte i formell mening är retroaktivt. Däremot säger man ingenting om vad man tycker om företeelsen i sig. Den andra frågan är hur regeringen ska garantera rörligheten på bostadsmarknaden och därmed tillgången till bostäder och möjligheten att flytta och röra sig och inte minst möjligheten att få arbete. Där har jag tyvärr inte fått något svar. Jag kan bara uppfatta det som att regeringen i varje fall inte nu har några planer för att förbättra rörligheten på bostadsmarknaden. Den tredje frågan var om det kommer att bli någon kompensation till de enskilda som drabbas. Där har jag heller inte fått något svar. Det får jag tolka som att det i nuläget inte blir någon kompensation, men det hoppas jag att det blir i framtiden.

Fru talman! Vår utgångspunkt är hur den svenska arbetsmarknaden fungerar och hur den påverkas av bostadsbeskattning. Vi ska till att börja med konstatera att Sverige har hög grad av rörlighet på arbetsmarknaden. Det är många som flyttar i jämförelse med de flesta europeiska länder, och jämfört med de flesta europeiska länder har vi förhållandevis begränsade kostnader för att flytta. Det som avgör hur mycket människor flyttar är hur tillväxten ser ut, familjebildningar, arbetsmarknad och andra saker. Det är en styrka i den svenska modellen att vi har utformat socialförsäkringar och arbetsmarknadspolitik så att den underlättar flyttningar. Då är frågan: Hur stor roll spelar en förskjutning av reavinstbeskattningen? Sanningen är att vi inte vet så alldeles mycket om det. Det finns ett fåtal studier, och de studier som är gjorda visar på mycket begränsade eller inga effekter. En sak kan vi konstatera: När den socialdemokratiska regeringen 2001 höjde realisationsvinstbeskattningen med 33 procent, alltså en tre gånger så stor höjning, hade inte det några dramatiska effekter på rörligheten på bostadsmarknaden såvitt vi vet. Det kan ha varit en faktor som bidrog till ett sämre funktionssätt i svensk ekonomi under åren 2002-2003, men det är inte en bedömning jag skulle skriva under på. Jag tror inte att det hade någon stor effekt, för det är andra faktorer som spelar större roll för rörligheten. Vi ska också komma ihåg att de flyttregler som Hillevi Larsson nämner i a-kassan har gällt under hela efterkrigstiden. Skälet till att Socialdemokraterna valde att lägga in en hundradagarsperiod i de individuella programmen för arbetslösa var att skärpa flyttkraven. Det var själva syftet med reformen att på det sättet öka rörligheten på arbetsmarknaden. Sedan visade det sig att det i praktiken inte kom att fungera, och därför har vi gått ifrån de reglerna. Om vi ska ha en generös arbetslöshetsförsäkring - och Sverige har förmodligen världens mest generösa arbetslöshetsförsäkring - måste vi också ha en stram administration. I detta ligger att människor måste söka jobb utanför sitt yrkesområde och utanför sitt bostadsområde. Man måste ha en beredskap för rörlighet. Det har regeringen underlättat med en lång rad förändringar: Sänkta skatter, förändringar av a-kassan och inte minst större möjligheter till dubbel bosättning, som kommer vid årsskiftet. När det gäller uppskoven får jag nog säga att jag är lite mer förvånad över Hillevi Larssons kritik. Att vi räntebelägger uppskov sammanhänger med att vi lever i en globaliserad ekonomi. Våra möjligheter att dra in stora skatteuppskov kommer att avta under de kommande åren. Att bygga ett skattesystem med stora uppskovsmöjligheter är en statsfinansiell risk. Jag är övertygad om att om Socialdemokraterna någonsin återkommer i regeringsställning kommer arbetet med att få kontroll över stora utestående skatteuppskov att fortsätta. Det är en nödvändig omställning av det svenska skattesystemet. Jag kan inte i min föreställningsvärld få in att en socialdemokratisk regering skulle sänka eller avskaffa räntan på uppskoven. Det är i ett globaliseringsperspektiv en åtgärd som framstår som rimlig och nödvändig. Jag tror inte heller att vi ska överdramatisera vad uppskoven handlar om. För 80 procent av hushållen rör det sig om i storleksordningen 200 kronor i månaden. Man frågar sig om det ska ske någon kompensation. Låt mig bara påpeka att fastighetsskatten har sänkts med 8 miljarder kronor netto. Fastighetsägarkollektivet, och särskilt de som har stora uppskov, har följaktligen fått väsentliga sänkningar av skatterna.

Fru talman! Jag kan konstatera att viss kritik framförs här mot vår, Socialdemokraternas, tidigare politik. Men trots denna kritik går regeringen steget längre. Regeringen förändrar inte den politiken, utan gör det bara mer kännbart för den enskilde. Jag tycker att det är rimligt att man i alla fall ska få 100 dagar på sig för att söka arbete i sin närregion. Det är bäst också av familjeskäl. Det kan ju få långtgående konsekvenser om den andra har jobb på orten. Ska den personen då också tvingas åka med, eller ska de bo separerade? Det har funnits fall som det där en mamma skildes från sin lilla dotter, som var strax över ett år gammal, och fick pendla 140 mil. Detta kan inte vara rimligt familjepolitiskt, och inte heller arbetsmarknadspolitiskt. Jag tycker att man ska ge människor tid att hitta ett arbete, och många gör det i närregionen. Om det nu är så viktigt att människor ska flytta från dag ett ändrar man förutsättningarna för den enskilde. Då måste man rimligtvis också öka rörligheten på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden, vilket man inte gör. Det byggs nu allt färre hyresrätter jämfört med tidigare. Det var ett misstag vi gjorde på vår tid då vi inte i tid satte in åtgärder för att bygga hyresrätter. När vi väl gjorde det började det byggas i snabb takt, men tyvärr har den takten nu dragits ned på grund av att regeringen har tagit bort stödet för byggande av hyresrätter. Räntan på uppskovet blir en kännbar kostnad för den enskilde. Man kan fråga sig om vi vill minska eller öka rörligheten på bostadsmarknaden. Det här minskar rörligheten, och regeringen har inga recept för att öka denna rörlighet. Jag tycker att detta är ett viktigt mål. Rörlighet på arbetsmarknaden och rörlighet på bostadsmarknaden hänger ihop. Det kan jag inte se någonting av i regeringens politik. Man kan se att de här förändringarna rent fördelningspolitiskt får olyckliga konsekvenser. De som har de allra högst taxerade villorna och som regel också har de högsta inkomsterna har fått förändringar i fastighetsskatten. Många av dem har fått en minskning på tiotusentals kronor per år. Slopad förmögenhetsskatt ger ytterligare klirr i kassan. Det här betalas av de vanliga människorna - bostadsrättsinnehavarna och människor som har radhus och villor som inte är så högt taxerade. Man har kunnat se att 11 procent till och med får en höjd kostnad med de nya reglerna. De 11 procenten är inte de rikaste, utan det är helt vanliga människor. En del av dem lever lite på marginalen. Det finns flera olika saker här. Boräntorna har också stigit. Det beror inte enbart på regeringens politik, men den har bidragit. Nu säljer man ut SBAB som bevisligen har haft en återhållande effekt på boräntorna. Risken är att det vi hittills har sett bara är början för den enskilde och för de höjda kostnader detta innebär. Man har tagit bort dämpningsregeln när det gäller taxeringsvärden, och man har tagit bort begränsningsregeln. Tidigare var det så att bara 4 procent av inkomsten fick gå till fastighetsskatt. Nu behåller man det för pensionärer men inte för andra. Det kan slå hårt mot många människor. Man har också tagit bort toppen för beskattningen av tomtvärde på 2 kronor per kvadratmeter. Tyvärr blir det väldigt kännbart för den enskilde om man lägger ihop försämringarna. Det är också fördelningspolitiskt olyckligt. Den rike kan betala av sin reavinstskatt och slippa den uppskjutna årliga räntan. Det kan inte den som har mindre pengar.

Fru talman! Hillevi Larsson menar att regeringens politik blir kännbar för hushållen. Jag kan notera att det nog är en helt riktig bedömning. Vi ser de största disponibelinkomstökningarna på 30 år. I dag fick vi statistik som visar att det just är kommunalavtalet och löneökningarna i den sektorn som nu är något högre än i andra sektorer. För första gången på länge stiger kommunalarbetarnas löner snabbare än tjänstemännens. Det känns naturligtvis för hushållen när de får mer pengar i plånboken och större möjligheter att själva styra över sitt liv. Det är det som är vårt mål. Jag vill påpeka för Hillevi Larsson att jag inte kritiserade den tidigare socialdemokratiska regeringen. Beslutet att gå till hundradagarsregeln i a-kassan var ett försök att skärpa kontrollen i a-kassan för att tydliggöra att det är en omställningsförsäkring. Det är ett förslag som jag tyckte var bra. Det har samma syfte som den förändring av reglerna som vi har gjort. Det har visat sig att i många län fungerade inte hundradagarsregeln alls. Vi har län i Ams sökandestatistik där tre fjärdedelar inte har sökt ett jobb utanför sin bostadsort eller sitt yrkesområde. Vi har län där 50 procent över huvud taget inte har sökt ett jobb även om det är ett villkor för att över huvud taget uppbära a-kassa i Sverige. Jag kan gärna ge den tidigare regeringen beröm för att man försökte åtgärda detta, men man lyckades inte. Det är samma sak när det gäller realisationsvinstbeskattningen. Det var inte en kritik. Jag vill bara påpeka att rörligheten på bostadsmarknaden är viktig därför att den påverkar rörligheten på arbetsmarknaden. Vi har nog tyvärr inte något särskilt starkt belägg för att den skulle påverkas av realisationsvinstbeskattningen. Dels har vi inte något belägg för det i forskning och utvärdering, dels tyder erfarenheterna av den höjning som gjordes 2001 inte på att det hade någon avgörande betydelse för rörligheten på arbetsmarknaden eller för svensk ekonomis funktionssätt. Det var inte så att ens en 33-procentig höjning av realisationsvinstbeskattningen hade några dramatiska konsekvenser på flyttmönstren i Sverige. De påverkades i huvudsak inte alls. Det är naturligtvis så att människor ska ha goda förutsättningar att söka jobb när de förlorar sitt arbete. Det är därför vi ska ha en bra a-kassa som under den inledande perioden ger en bra inkomsttrygghet och ger människor möjlighet att söka arbete. Det är den logik som a-kassan är konstruerad med. Däremot är det så att om människor fastnar i utanförskap och om a-kassan inte blir en omställningsförsäkring, ja, då är den en väg till ohälsa, psykisk stress, hälsoproblem och en försämrad inkomststandard. Vi vet från mycket omfattande erfarenheter och forskning att arbetslöshet och utanförskap är kostsamt för människor. Jag är också lite, lite förvånad över logiken i Hillevi Larssons resonemang. Vi har sänkt fastighetsskatten. Vi har tagit bort förmögenhetsskatten - i och för sig på samma sätt som Socialdemokraterna tog bort arvs- och gåvoskatten, vilket påverkade på ungefär samma sätt. Men då menar Hillevi Larsson att fördelningsprofilen i detta är bristfällig, och därför vill hon ta bort räntebeläggningen på uppskoven. Men jag får nog säga att jag skulle föreställa mig att räntebeläggningen på uppskoven har en närmast identisk fördelningsprofil med förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt. Stora uppskov har människor som har gjort stora vinster, mycket stora vinster, på fastighetsmarknaden. De har väldigt sällan knapra ekonomiska förhållanden: ju större vinst och ju större förmögenhet, desto större inkomst. Om Socialdemokraterna nu skulle drabbas av den orimliga ståndpunkten att man ska ta bort räntebeläggningen, ja, då hamnar vi i sitsen att vi ska tillföra 1-2 miljarder till dem som har de största uppskoven, det vill säga de som har den bästa ekonomiska standarden. Det är inte en bra fördelningspolitik i min föreställningsvärld. Sedan tror jag också att vi måste ta globaliseringen på allvar. Skatteuppskov är någonting som är föråldrat och som vi gradvis kommer att gå ifrån.

Fru talman! Jag tycker att det finns en stor skillnad mellan slopandet av förmögenhetsskatten och den ränta som nu införs. Skillnaden är att förmögenhetsskatten bara drabbar de rikaste medan den här räntan drabbar i princip alla. Det är väldigt vanligt att man till exempel säljer en bostadsrätt, flyttar ihop med någon, bildar familj och då köper en dyrare bostad. Då drabbas man av reavinstskatten och räntan. Sedan tror jag att räntan egentligen är allvarligare än höjningen av reavinstskatten, för många betalar ju aldrig reavinstskatten under sin livstid, utan det är ju först i ett senare skede - om man skulle köpa en billigare bostad har man ju pengar av den anledningen - som man skulle drabbas av det här. Men räntan drabbar alla lika, och den drabbar framför allt dem som inte har marginalerna och dem som inte kan betala av reavinstskatten i ett slag och därmed bli av med denna kostnad. Det är som en ytterligare ränta som läggs på utöver boräntan, som i sin tur också drabbar dem som inte har de största förmögenheterna och som inte kan betala av sina boräntor direkt. Sedan är det också så att även om man har gjort en stor vinst på försäljningen av till exempel sin bostadsrätt så innebär ju inte det att man får väldigt mycket pengar över. Anledningarna till de stora vinsterna är ju huvudsakligen att priserna har ökat väldigt mycket under senare år. Och visst får man den här vinsten, men när man ska köpa en ny bostad har priset på den också stigit, så det blir ju ingenting över. Tvärtom är det ju själva förutsättningen för att över huvud taget kunna byta bostad. Annars hade människor inte kunnat flytta till ett större boende, för då hade man fått betala den här vinstskatten, och sedan är det inga pengar över till att köpa den dyrare bostaden. Fördelningspolitiskt vidhåller jag att det är ett felaktigt förslag, och framför allt: Det drabbar rörligheten på bostadsmarknaden i en tid då vi borde vidta åtgärder åt andra hållet.

Fru talman! Hillevi Larsson driver nu uppfattningen att räntebeläggningen på uppskoven har en fördelningspolitiskt problematisk effekt. Vi har gjort noggranna undersökningar av detta på Finansdepartementet. Vi har lagt ut samtliga uppskov i de Lindadatabaser som finns och räknat på detta, och det finns helt enkelt inget belägg för den uppfattning som Hillevi Larsson har. Det är så att man har stora uppskov om man har gjort en stor vinst på bostadsmarknaden. Har man gjort en stor vinst på bostadsmarknaden har man med stor sannolikhet en god ekonomisk standard, en god inkomst och en god förmögenhet. Eftersom detta betalas med en procentandel av uppskovet så är det med mycket stor sannolikhet så att en person som betalar en större summa här har en god ekonomisk standard. Det är naturligtvis också så att skälet till att vi avskaffar förmögenhetsskatten är att det är en central del av jobbpolitiken. Det är en central del för att skapa en bra struktur för ägande i Sverige, för vi tror att det är viktigt att svenska företag har svenska ägare. Det var med precis samma motiv som den socialdemokratiska regeringen helt riktigt och klokt avskaffade arvs- och gåvoskatten. Det fanns, precis som när det gällde arvs- och gåvoskatten ett ytterligare motiv, och det är att skatten var djupt godtycklig. Det faktum att några av Sveriges allra rikaste människor hade skattebefriats när det gällde förmögenhetsskatt av den socialdemokratiska regeringen undergrävde legitimiteten för den skatten. Det är inte rimligt att äldre människor som har betalat av sitt hus drabbas av förmögenhetsskatt medan människor som äger miljardtillgångna är undantagna från den. Det är en orimlighet, och därför var den skatten på väg ut och hade förlorat sin legitimitet. Jag är övertygad om att vi nu går mot en alltmer rörlig arbetsmarknad. Kombinationen av att utanförskapet nu pressas tillbaka med 165 000 det senaste året, att jobben kommer i betydande utsträckning och att vi har en större tydlighet i arbetslinjen i socialförsäkringarna och skattesystemet kommer att bidra till en rörligare arbetsmarknad och därmed också en bättre fungerande arbetsmarknad.