Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

försäljningsförbudet mot svenskt snus

Interpellationsdebatt 3 juni 2002
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 5

Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Anf. 62 Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Per Bill har frågat vilka åtgärder jag tänker vidta för att se till att försäljningsförbudet mot svenskt snus inom EU ska upphöra. Per Bill anför i sin interpellation att snus inte bara är en hälsofråga utan också en inremarknadsfråga, då försäljningsförbudet hindrar den fria rörligheten av varor på den inre marknaden. Bakgrunden är att det inom EU gäller ett förbud mot försäljning av tobak för användning i munnen, dvs. snus. Detta stadgas i ett direktiv om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror (direktiv 89/622/EEG, ändrat genom direktiv 92/41/EEG och sedermera ersatt av direktiv 2001/37/EG). Såsom Per Bill anfört i sin interpellation lyckades Sverige vid EU-tillträdet i anslutningsfördraget efter stora an- strängningar förhandla fram ett permanent undantag från direktivet, och försäljningsförbudet gäller således inte i Sverige. Förutom det permanenta undantaget från försälj- ningsförbudet innehåller anslutningsfördraget även förpliktelser som innebär att Sverige åtagit sig att se till att svenskt snus inte släpps ut på marknaden i andra EU-länder där försäljningsförbudet gäller fullt ut. Nu gällande regler innebär således att det är för- bjudet att exportera snus från Sverige till andra EU- länder. Det ursprungliga tobaksdirektivet tillkom före Sveriges medlemskap i unionen. Vid EU-tillträdet var den svenska prioriteringen vad gäller snuset att få behålla möjligheten att lagligen försälja denna pro- dukt på den svenska marknaden. Under 2001 var tobaksdirektivet föremål för över- syn i hälsorådet. Vid omförhandlingen diskuterades en eventuell förändring av försäljningsförbudet. Den svenska regeringen gjorde bedömningen att det var- ken i rådet eller i Europaparlamentet var möjligt att få majoritet för en ändring av förbudet. Vid översynen prioriterade Sverige andra tobaks- frågor, bl.a. att sänka maximinivåerna för tjära, niko- tin och kolmonoxid i cigaretter, att förbjuda använd- ningen av begrepp som mild, light etc. och att skärpa reglerna för varningstexter på tobaksprodukter. I dessa avseenden nådde Sverige framgång. Per Bill menar att tobaksdirektivet snedvrider konkurrensen. Jag har förståelse för hans invändning- ar mot att svenskt snus inte får säljas till andra med- lemsstater i unionen. Det är ologiskt att försäljning av snus är förbjuden i övriga EU, medan ett antal andra produkter som är mer hälsovådliga får cirkulera fritt på den inre marknaden. Principerna om den fria rörligheten av varor, tjänster, personer och kapital är av stor betydelse för förverkligandet av en gemensam inre marknad. En väl fungerande inre marknad är särskilt viktig för Sverige som ett litet och exportberoende land. Som exportfrämjare håller jag med Per Bill om att ett för- säljningsförbud avseende snus inte är förenligt med principen om den fria rörligheten av varor. Vid fjolårets omförhandling av tobaksdirektivet valde regeringen att flytta fram positionerna i andra frågor och bedömde det som utsiktslöst att driva snus- frågan. Den bedömningen ligger i dagsläget fast. Men i framtiden kan jag väl tänka mig att förhål- landena kan ändras så att det kan bli möjligt att mildra eller slopa exportförbudet.
Per Bill (M)

Anf. 63 Per Bill (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! De sista orden i svaret skulle jag vilja tolka som något mycket positivt. Då finns det ju en möjlighet att Sverige ändrar sin position om det finns sakliga skäl och att vi gemensamt kan arbeta för att ta bort även denna lilla imperfektion när det gäller han- delspolitik. För mig är detta i första hand en frihetsfråga. Det handlar om vuxna människors rätt att med fri vilja bestämma sig för att göra något, t.ex. att snusa, och jag tycker inte att det är något som vi ska ha förmyn- deri kring. Det lär finnas nästan en miljon snusare i Sverige i dag, och många av dem är f.d. rökare. Om detta stämmer är det ganska många som har gått från ett betydligt farligare leverne till ett klart bättre. Problemet är, som jag ser det, att när man antog det här fördraget 1992 och förbjöd all tobak "för oralt bruk som inte avses att rökas eller tuggas", alltså bl.a. snus, byggde man det på forskning som WTO hade gjort kring sambandet mellan cancer och bruk av amerikanskt respektive indiskt snus. Jag är inte sär- skilt lärd på snusområdet, men jag har ändå förstått att det är tydliga skillnader mellan dessa tre snussor- ter. Sedan dess har ett flertal studier visat att man inte har kunnat hitta något samband mellan cancer och svenskt snus. Det har gjort att EU har tvingats ta bort cancervarningen från de varningsetiketter som finns på snusförpackningarna. Det tycker jag är ett första steg mot att man inser att den forskning som finns i dag, åtminstone den jag känner till, inte visar på nå- got samband mellan svenskt snus och cancer. Innan man nästa gång ser över tobaksdirektivet - jag tror det är före 2004 - skulle vi faktiskt gemen- samt kunna peka på att det finns ett antal studier som visar att det samband som finns mellan cancer och amerikanskt och indiskt snus inte finns mellan svenskt snus och cancer. Jag tycker att det skulle kunna vara ett tungt vägande skäl för att ta bort ex- portförbudet. Utan att på något sätt påstå att snus skulle vara någon hälsoprodukt har t.ex. Cancerfonden och Pharmacia 2001 visat att snuset har dubbelt så bra effekt för den som vill sluta röka som Pharmacias nikotintuggummin. Det kanske inte var riktigt vad de hade hoppats på. Åtminstone den studien tyder på att en framgångsfaktor som bidragit till att Sverige är det enda land som verkligen har uppnått målet om att högst 20 % av befolkningen ska röka kan vara att vi har snus som en möjlighet att upphöra med rökandet.
Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Anf. 64 Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Vi är överens om att detta snusförbud i EU är dumt och att det är svårt att förstå när man tittar på alla andra varor med diskutabel hälsoeffekt som man tillåter enskilda människor runtom i Europa att själva bestämma om de vill bruka eller inte. Men även om man tycker att detta är att sila mygg och svälja kameler med tanke på proportionerna skulle jag vilja påstå att det finns många ännu värre exempel på sådana dumheter än detta. Så i dumhets- branschen är detta kanske inte det allra grövsta. Man kan t.ex. se hur det ser ut med EU:s tobakspolitik. Det är snarast inom den ligan som jag just nu gör min jämförelse. Samtidigt som man nu säger att tobaken är så hälsofarlig att den inte får brukas i form av snus utanför Sverige har samma EU en politik som innebär att man subventionerar tobaksodlingen med stora belopp, och jag ska redogöra för vilka belopp det handlar om. För att man ska förstå vilka belopp som det handlar om ska jag jämföra med hur man stöder spannmålsodlingen i Skåne. Den stöder man i dag med 3 000 kr per hektar. Det tycker jag är ganska generöst. Men stödninivån för tobaksodling - tobak som anses så farlig i form av snus att det inte får säljas av snusfabriken - är inte mindre än 30 000- 60 000 kr per hektar. Det är alltså en subvention som är mellan tio och tjugo gånger så stor som det generösa stödet till våra skånska vetebönder. Och bönderna i Skåne får alltså mer per hektar än alla andra bönder i Sverige. I det sammanhanget blir EU:s snuspolitik än mer obegriplig. Min åsikt är att det ligger i Sveriges intresse att man bringar reda i denna fråga. Det handlar också om EU:s anseende och respekt. Men vi måste konstatera att detta i dag är en ganska meningslös strävan. Det är ett slöseri med våra resurser. Vi måste inrikta vårt EU-arbete på områden där vi kan åstadkomma resul- tat. Men det handlar om att försöka sträva efter att få andra betingelser i framtiden, så att förståelsen för detta kan växa och så att vi också i Sverige kan få detta till en lukrativ och sysselsättningsbringande exportnäring. Jag tror nämligen att det finns förutsätt- ningar för det. Men snus kommer aldrig att bli en jätteprodukt i övriga Europa. Jag är inte heller så övertygad om avvänjningseffekten av snuset, även om socialministern har intygat för mig att snuset var helt avgörande för att han till slut lyckades sluta röka. Han kommer säkert att driva denna fråga med full kraft bland sina kolleger i EU. Men jag tror att vi får vila på denna fråga från regeringens sida och låta andra göra det jobb som kan behövas, så får vi hop- pas att det blir bättre förutsättningar för detta fram- över.
Per Bill (M)

Anf. 65 Per Bill (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag ska inte använda all min talartid den här gången, eftersom vi tycks ha en så stor sam- syn i fråga om detta. Jag tycker att det är väldigt glädjande att snusfrågan nu behandlas på ett seriöst sätt. Jag tycker nämligen att det fanns en tid när man mest skrattade åt snusfrågan och inte tyckte att den var viktig. Men det är den faktiskt, bl.a. som en sym- bolfråga. Den är också viktig för alla de finnar som tvingas åka över gränsen och bära på sig så många rullar snus att deras bilar blir nästan överbelastade. Där finns det människor som verkligen lider av detta snusförbud. Jag tror också att snuset kan hjälpa väl- digt många att ta sig ur rökningen. Dessutom är snuset inte ointressant ur exportsyn- punkt. Jag vet att Swedish Match just nu sysselsätter knappt 350 personer i Göteborgstrakten, kanske t.o.m. i handelsministerns valkrets, och för närvaran- de gör en investering på ungefär ½ miljard kronor i en ny fabrik. Bortsett från principfrågan och hälsofrå- gan tycker jag att det även är väl värt att komma ihåg att detta är en näring som förhoppningsvis kan bidra med lite exportinkomster i framtiden.
Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Anf. 66 Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag ska inte heller förlänga debatten genom att tillföra så många ny moment. Jag vill bara intyga att också jag tycker att det faktiskt är en fråga som är lite viktigare än den framstår. Vi minns alla vilka kolossala proportioner som den här frågan fick. Jag tycker att vi i efterhand kan beklaga att vi lade mer krut på snusfrågan än på alko- holfrågan. Vi nådde ett permanent och stabilt undan- tag för Sveriges del på snusområdet. Men det som vi lyckades åstadkomma i samma förhandling på alko- holområdet visade sig inte hålla måttet. Och vi har i dag tvingats överlåta beslutanderätten över dessa frågor bort från Sverige på ett sätt som ingen av oss önskade i medlemskapsförhandlingarna och på ett sätt som regeringen trodde sig ha lyckats styra bort ifrån med de förhandlingar som var. Men det är en fråga som för många människor anger vad EU handlar om, vad EU sysslar med, hur EU:s logik ser och vilken grad av byråkratisering som EU ägnar sig åt. Och det är en skönhetsfläck för EU:s anseende. Jag är inte själv rökare och ingen expert på detta och kan inte vittna om hur det går till att sluta. Men även om snus hjälper en del människor att sluta röka - och jag vet att företaget gärna betalar kampanjer för att upplysa om detta - så är snus också en inkörsport till rökning. Det är inte helt oproblematiskt. Och precis som Per Bill säger så talar vi inte om någon hälsoprodukt utan om en produkt som vi är överens om inte är särskilt hälsobringande men som är långt mindre skadlig än många andra produkter som vi accepterar att människor själva får fatta beslut om bruket av. Det är nog viktigt att man har proportio- nerna klara för sig. Men EU handlar i väldigt hög grad om samarbete kring frågor som är väldigt konkreta och som vid en första anblick kan få människor att dra på munnen när man beskriver vad det handlar om. Men det är kring sådant här som vi måste ta vårt samarbete på allvar, eftersom det är summan av alla dessa små saker som är EU:s inre marknad. Och som ett litet land har vi allt intresse av att ställa höga krav på kvaliteten på beslutsunderlag och på argumentation från dem som driver fram den här typen av byråkratiska lösningar.

Dokument

den 26 april

Interpellation 2001/02:424

 av Per Bill (m) till statsrådet Leif Pagrotsky om försäljningsförbudet mot svenskt snus

Sverige borde verka för mer frihandel, mer avregleringar och en friare marknad i hela världen. Inom EU råder frihandel, men den är tyvärr inte perfekt i alla avseenden. Det finns en iver från EU:s sida att reglera, förbjuda och standardisera marknaden hela tiden och det är viktigt att den svenska regeringen håller emot och värnar om människors marknadsfrihet.

Ett exempel på detta är det svenska snuset. Snus är en produkt som väcker svenskarnas engagemang och intresse. Så har det varit ända sedan medlemskapsförhandlingarna med EU 1994. Tack vare en stark opinion lyckades Sverige förhandla sig till ett permanent undantag från EU:s försäljningsförbud för snus. Däremot tvingades Sverige avstå från att exportera snus till övriga medlemsländer. Vi tvingades också införa en särskild varningstext "orsakar cancer" på snusdosorna.

EU hade 1992 antagit ett direktiv som förbjöd försäljning av all tobak "för oralt bruk som inte avses att rökas eller tuggas", vilket innefattade snus. Skälet till förbudet var en ökande amerikansk marknadsföring av snus inom unionen och EU ville förhindra att ytterligare en tobaksprodukt skulle introduceras i medlemsländer där den ännu inte hade någon spridning. Beslutet grundades främst på en rapport från WHO:s cancerforskningsinstitut IARC, som visade på ett samband mellan cancer och bruk av amerikanskt respektive indiskt snus. Svenskt snus omfattades däremot inte av undersökningen.

I dag visar flera vetenskapliga rapporter att svenskt snus inte medför någon förhöjd risk för cancer. Det föranledde EU förra året att slopa cancervarningen och ersätta den med en allmän varningstext för rökfria tobaksvaror som lyder "denna tobaksvara kan skada din hälsa och är beroendeframkallande".

Men det är inte nog sett med svenska ögon. Även försäljnings- och exportförbudet för snus måste avskaffas. När säljförbudet infördes för tio år sedan var motivet att det fanns ett samband mellan snusning och cancer. När det sambandet nu är undanröjt genom olika vetenskapliga undersökningar, vad gäller svenskt snus, faller också grunden för förbudet.

EU:s tobaksdirektiv snedvrider konkurrensen. Det svenska snuset, som är den enda tobaksprodukt som enligt vetenskapliga studier inte kan förknippas med allvarliga hälsorisker såsom cancer eller hjärtinfarkt, är förbjudet. Samtidigt får cigaretter, som bevisligen är betydligt farligare, säljas fritt. Försäljningsförbudet är diskriminerande och utgör ett marknadshinder på en marknad som ska kännetecknas av fri rörlighet för varor.

Snus är således inte bara en hälsofråga utan också en inremarknadsfråga och regeringen borde se till att snarast möjligt försöka få bort försäljningsförbudet. Men så här långt har inget skett.

Det fanns en möjlighet att ompröva försäljningsförbudet i samband med revideringen av tobaksdirektivet under 2001. Svenska regeringen förhöll sig emellertid helt passiv och tog inga initiativ.

Svenskt snus har blivit ett kvalitetsbegrepp på tobaksområdet och är därmed också en produkt med stor potential i olika avseenden. Tillverkare och brukare av svenskt snus @ de senare uppgår till nära en miljon @ har rätt att kräva assistans av regeringen i värnandet av den fria marknaden gentemot byråkraterna i Bryssel och övriga medlemsländer. Det finns ingen rim och reson i att länder som Grekland, Italien och Spanien motsätter sig försäljning av svenskt snus samtidigt som de slår vakt om, och tar emot, stora EU-subventioner till egen tobaksodling avsedd för cigaretter.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillse att försäljningsförbudet mot svenskt snus inom den europeiska unionen upphör?