Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder mot att AP Fastigheter, som ägs av de fyra första AP-fonderna, förvärvar det statliga företaget Vasakronan. Innan jag svarar på frågan vill jag kort beröra interpellantens kommentarer om när en försäljning av Vasakronan kan vara lämplig att genomföra. Jag ser att det finns ett bra intresse för Vasakronan som har ett attraktivt fastighetsbestånd. Värdet på företagets fastigheter har ökat under det senaste året. Den framgångsrika försäljningen av Vin & Sprit har därtill visat att företag med starka varumärken och stabila kassaflöden fortfarande är mycket attraktiva för investerare, trots oron på de finansiella marknaderna. I fråga om ett eventuellt intresse för Vasakronan från AP Fastigheter AB, och därmed från AP-fonderna, kan jag bara säga att det buffertsystem som AP-fonderna utgör bygger på att fonderna placerar i aktier och andra tillgångsslag för att få så hög riskjusterad avkastning som möjligt. Vilka tillgångar som fonderna får placera i bestäms av de placeringsregler som slagits fast i förhandlingar mellan de fem partierna bakom pensionsöverenskommelsen och som Sveriges riksdag sedan ställt sig bakom. Fastigheter tillhör de tillgångsslag som fonderna kan välja att placera i. I slutet av 2007 fanns drygt 41 av AP-fondernas knappt 900 miljarder kronor placerade i fastigheter och andra så kallade alternativa investeringar. Dessa alternativa investeringar har givit ett positivt bidrag till avkastningen i fonderna och därmed varit till gagn för såväl dagens som framtidens pensionärer. Jag har därför ingen anledning att vidta några åtgärder mot att AP-fonderna genom AP Fastigheter visar intresse för att förvärva Vasakronan eller andra kommersiella fastighetsbestånd som finns till salu. Regeringen kommer att utvärdera alla seriösa intressenter på affärsmässig och lika grund. Det är basen för vårt arbete.

Fru talman! Bakgrunden till min interpellation är att den borgerliga regeringen med ideologiska utgångspunkter har bestämt sig för att göra en utförsäljning av flera statliga bolag. Ett av skälen som statsrådet Odell har angett för denna utförsäljning är att det inte är statens uppgift att riskera skattemedel genom att ha stora investeringar i företag. Samtidigt pekar man på att man inte tycker att det är en statlig uppgift att äga företag. Däremot tycker statsrådet inte att det är ett problem - tvärtom är det snarare okej - för andra stater att köpa och äga bolag som tidigare har ägts av det svenska folket tillsammans. Många ekonomiska bedömare menar nu att det är helt fel tidpunkt att sälja flera av de statliga bolagen på grund av den ekonomiska kris som har spridit sig runt om i världen när det gäller fastighetsmarknaden och som har bidragit till fallande priser. I min interpellation tar jag upp att ett av de bolag som är intresserade av Vasakronan är AP Fastigheter som ägs av de fyra statliga AP-fonderna. Därav min fråga. Om man ogillar statligt ägande borde det här väl vara något som Mats Odell är emot. Uppenbarligen är inte Mats Odell det - i alla fall när det gäller det här. Hur rimmar det med synen på att det inte är så bra att staten äger? Nu är det fyra statliga AP-fonder som i sin tur äger AP Fastigheter. När de gäller hanteringen av Vasakronan kommer frågan om avyttring av Vasakronan att bli föremål för diskussion i rådet för försäljning som regeringen har tillsatt. I går kunde vi läsa i Dagens Nyheter att regeringens rådgivare är jäviga och att de inte kan delta i beslutet om att sälja Vasakronan. Det här borde innebära också en viss fördröjning. Man borde fundera på vad det får för konsekvenser. Marknaden säger att det inte är bra läge att försälja. Regeringen har ett råd som inte kan yttra sig därför att nästan alla rådgivarna är jäviga. Samtidigt finns bolag som vill stoppa försäljningen av Vasakronan därför att de menar att det kommer att innebära en oacceptabel situation på marknaden. Mats Odell tycker inte att det är några problem alls. Min grundfråga återstår: Varför är det okej den här gången att sälja till något som kan uppfattas som ett statligt ägande? Varför är det inte okej att äga direkt när man kan äga indirekt, Mats Odell?

Fru talman! Jag tycker att jag har svarat utförligt på frågorna. Vi utesluter ingen seriös köpare. AP-fonderna, som också är mitt ansvarsområde i regeringen, är en del av vårt pensionssystem. De är buffertfonder som ska vara med och säkra att den så kallade bromsen inte slår till i pensionssystemet vid fluktuationer i konjunkturen. Alla pensionsförvaltare har ett intresse av att ha en diversifierad portfölj. De svenska AP-fonderna har ett intresse av att vikta upp fastigheter i sina portföljer. Det är någonting som de bedömer själva. De har fått placeringsregler som de följer, och de ska anpassa det här så att de får bästa möjliga riskjusterade avkastning. Det är något helt annat än att staten äger. Vi har en politik som går ut på att de här fonderna ska få köpa tillgångar i privata bolag. Vi säger inte i reglerna att de inte får köpa företag som är delägda av en stat eller som ägs helt och hållet av en stat. De är fria att köpa de tillgångar som styrelserna finner vara förenliga med de avkastningskrav som fonderna har. Dessutom vill jag när det gäller rådet säga att ledamöterna där har alla förutsättningar att vara beslutsmässiga i de bolag som de har att granska.

Fru talman! Det som i alla fall har framgått när det gäller rådet för utförsäljningar är att ledamöterna inte ska ha någon kunskap och inte någon insikt i affärerna. Det är viktigt - det har statsrådet sagt till mig i tidigare interpellationsdebatter. Uppenbarligen kommer flera av dem att kunna ha åtminstone kunskap om affärer, precis som till exempel Marianne Nivert som styrelseordförande i Posten var föredragande för rådet trots att hon sitter i rådet. Sedan deltog hon naturligtvis inte i beslutet om huruvida rådet skulle yttra sig i frågan eller ej. Det kan väl påpekas. Jag tycker att det är ett problem, och det har jag upprepat vid flera tillfällen. Vi vet fortfarande inte om övriga ledamöter i rådet har intressen i fastighetsvärlden, så det kvarstår. Vi vet inte hur det är med övriga delar av rådet som kan delta. Tre personer är uppenbarligen jäviga, och övriga kan också vara jäviga. Även om Mats Odell i sitt svar pekar på att det finns ett bra intresse för Vasakronan innebär inte det med automatik att det leder till en bra affär. Ett bra intresse betyder inte alltid en bra affär. Mats Odell pekar på att försäljningen av Vin & Sprit skulle ha varit framgångsrik. Ja, det får historien visa. Jag tror att det är alldeles för tidigt att dra de slutsatserna nu. Vad jag pekar på är att flera ekonomiska experter säger att det är en alldeles för instabil situation att just nu avyttra statliga bolag, framför allt Vasakronan, med tanke på hur fastighetsmarknaden ser ut. Eftersom många av de ekonomiska experter som uttalar sig befinner sig på den här marknaden och skulle kunna vara sådana personer som satt i regeringens råd blir min fråga: Vad är det för kompetens de inte har som de som sitter i rådet har? Man gör ju helt olika bedömningar. Det är klart att de som sitter i rådet som har intressen i fastighetsvärlden kommer att tycka att det är bra att Vasakronan säljs ut, därför att det kan finnas intressen även för dem. Men varför är det en så lysande affär just nu att sälja Vasakronan när de ekonomiska experterna säger att det inte är det? Bra intressen, som sagt var, leder inte automatiskt till en bra affär. Jag tycker inte att jag har fått några kommentarer om hur det ser ut på den ekonomiska marknaden och hur man påverkas av den situation som finns i USA. Det skulle jag vilja ha svar på.

Fru talman! Jag noterar med glädje att Eva-Lena Jansson läser tidningarnas näringslivsbilagor och läser alla de experter som uttalar sig kors och tvärs i de här frågorna. Jag vet inte vem hon lutar sig mot, för de har helt olika uppgifter. Det finns i alla fall läsning varje dag, med spekulationer i de här frågorna. Jag ägnar mig inte åt att utgå från det, utan jag utgår från verkligheten i stället. Samma experter dömde helt ut möjligheterna att sälja Vin & Sprit och få ut något värde som var nämnvärt. De fick fel på den punkten. När det gäller Vasakronan finns det ett bra intresse, som jag sade. Regeringen kommer inte att sälja något av dessa bolag förrän vi ser att det är rätt tidpunkt, rätt pris och rätt köpare. Svaren på de frågor som Eva-Lena Jansson ställer har vi den dagen när vi öppnar slutbuden på Vasakronan.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag kan konstatera att det alltså inte är något problem för staten att äga bolag indirekt. Det är inte heller något problem att sälja statliga bolag till andra stater. Däremot är det uppenbarligen problem för staten att äga de här bolagen direkt. Jag tycker att det hade varit på sin plats att också nämna den försäljning av 8 procent av Telias aktier som inte var någon lyckad affär, om man nu ändå vill framhålla att man har gjort en bra affär. Det visar att man inte alltid gör de bästa affärerna bara för att man säljer delar av de statliga bolagen. Vi har från Socialdemokraterna vid flera tillfällen talat om att vi ogillar det sätt som man hanterar de statliga bolagen på och den ideologiska ivern att sälja och sälja till vilket pris som helst. Jag utgår från att frågan om de statliga bolagen kommer att debatteras i riksdagen även till hösten.

Fru talman! Det är alltid intressant att diskutera med Eva-Lena Jansson, inte minst vad gäller den här typen av affärsangelägenheter. Eva-Lena Janssons ängslan i de här frågorna har naturligtvis en ideologisk grund. Ni socialdemokrater är nu helt motståndare till varje försäljning. Det finns inte på en skala det som ska säljas. Det är bara det att när ni själva hade makten sålde ni bolag för 116 000 miljoner kronor, utan att göra de analyser som vi nu gör, utan att ha ett råd som granskar detta. Försäljningen av Teliaaktier för 85 kronor till en miljon svenska småsparare gör inte att Eva-Lena Jansson är någon vidare konsult som ska tala om för mig och regeringen hur vi ska hantera de här frågorna.